Mästarmöte har en vinnare!

[Apexorca]

6 minutes ago, Perfect sense said:

 

Fint tips! Upplever du ljudkvaliteten högre än på äldre album (vilken sällan var den bästa).

 

/ Marcus

 

 

Ja ffa de tidiga albumen är riktigt tråkigt inspelade. Trummor och cymbaler låter som grytlock och kastruller. Senare inspelade livekonserter med de gamla låtarna är ofta mycket bättre. Det är otroligt mycket bättre ljudkvalitet på detta nya album än på originalversionerna.

[Perfect sense]

2 minutes ago, Apexorca said:

 

Ja ffa de tidiga albumen är riktigt tråkigt inspelade. Trummor och cymbaler låter som grytlock och kastruller. Senare inspelade livekonserter med de gamla låtarna är ofta mycket bättre. Det är otroligt mycket bättre ljudkvalitet på detta nya album än på originalversionerna.

 

Toppen. Jag har inte möjlighet att lyssna alls just nu, men tror dig

 

/ Marcus

 

[Apexorca]

Sommaren är kort och det mesta regnar bort. Detta har väl sällan stämt bättre än denna sommar.

Man kan lägga till - blåst bort också. Eftersom jag slutat vindsurfa hade jag ingen nytta alls av denna vind.  

Jag kommer in i höst-läge lite tidigt och har laddat med lite vinyl från Bengans Skivor. Tjock tröja, tända ljus och musik i lurar när Sverige slår nederbördsrekord samtidigt som ovädret Hans bygger upp sig. Båten är säkrad med extra dubbelknopar. Inte har jag torkat och fått värmen tbax ännu... Därav den tjocka tröjan. 

Vädret är ur led.

 

 

Musiken kan nog ses som en salig blandning denna gång. Bra alltihop tycker jag. Den enda osäkra är Taylor Swift. Frugan och jag har sent och  faktiskt motvilligt upptäckt denna popstjärnas talang. Chansade bara på en som stod fint på en hylla. Album från 2010 som också släppts som Taylors Version. 

 

Daft Punk's 10 års jubileum för Random Access Memories med lite spår från inspelning i tidigt skede.  Ett av de bästa pop albumen ever tycker jag. Ett måste för mig. Tröttnar aldrig.

2x Eminem. Alltid bra. The Slim Shady - Även här ett gammalt album de släppt lite extra material på. Albumet  Kamikaze hade jag inte så det fick jag fylla ut med också.

2x Red Hot Chili Peppers. Alltid bra. 2 nya album 2022!!! Jobbade hårt under pandemin tydligen. 

2x Chet Baker. Inspirerad ffa av @Josaa Chet växer på mig mer och mer. Han har varit lite i bakgrunden i min jazz-samling. Ändrar på det och fyller på nu.

Arvo Pärt... Unik, banbrytande och genial. Bra är ett understatement. Men smaken kan vara delad om Pärt. Jag älskar det. 

Utökade till den större boxen med U2's nya tolkningar av deras egna material. Min första var defekt utom räddning på ett spår. Fick lämnat tbax och så blev det den större boxen eftersom den "lilla" var slut. Inte mig emot. Tur i oturen. Bengans är grymma på kundkontakt. 

Bobo Stenson Trio- Sphere är otroligt lågmält, försiktigt och vackert album. Lämna dansskorna och bubblet hemma och sätt på filttofflor och drick varmt te med mjölk och  honung istället.

 

 

 

 

 

[Apexorca]

.

[AlfaGTV]

On 2023-08-07 at 19:21, Apexorca said:

sent och  faktiskt motvilligt upptäckt denna popstjärnas talang.

Inte helt olikt min "relation till" Taylor... I övrigt många trevliga plattor. Funderade en stund på "flygplansomslaget" men viss är det Eminem? Uppenbart en hälsning/finger i luften till Beastie Boys 1986:

[Apexorca]

1 hour ago, AlfaGTV said:

Funderade en stund på "flygplansomslaget" men viss är det Eminem? Uppenbart en hälsning/finger i luften till Beastie Boys 1986:

 

Absolut.

[Apexorca]

On 2023-08-08 at 21:55, AlfaGTV said:

Inte helt olikt min "relation till" Taylor... I övrigt många trevliga plattor. Funderade en stund på "flygplansomslaget" men viss är det Eminem? Uppenbart en hälsning/finger i luften till Beastie Boys 1986:

Eminem - Kamikaze

Har nu kört detta album 2 gånger.  

Jag gillar Eminem. Jag funderar på vad det egentligen är som jag gillar. Först måste hans enorma känsla för takt och driv komma. Han kan skriva sångtexter som han får ur sig i en säreget tempo, takt, intensitet, betoning och nyansering som jag rycks med av. Jag tycker han använder rösten och rappen på ett mer mångfacetterat sätt som bidrager mer till musiken, takten och tajmingen än de flesta andra rappare. Jag gillar inte rapp i samma utsträckning som annat men just Eminem gör något som jag har gillat sedan hans start.

Sedan är också soundet i hans musk så skönt. Han lyckas nästan alltid få något i varje låt som blir unikt för just den låten. Något för mig medryckande, tilldragande och intressant. 

Kamikaze är kanske inte hans absolut bästa album men det är helt klart bra. För mig är det fortfarande bättre än de mesta av annan rapp. 

 

[Engelholm Audio]

15 hours ago, Apexorca said:

Eminem - Kamikaze

Har nu kört detta album 2 gånger.  

Jag gillar Eminem. Jag funderar på vad det egentligen är som jag gillar. Först måste hans enorma känsla för takt och driv komma. Han kan skriva sångtexter som han får ur sig i en säreget tempo, takt, intensitet, betoning och nyansering som jag rycks med av. Jag tycker han använder rösten och rappen på ett mer mångfacetterat sätt som bidrager mer till musiken, takten och tajmingen än de flesta andra rappare. Jag gillar inte rapp i samma utsträckning som annat men just Eminem gör något som jag har gillat sedan hans start.

Sedan är också soundet i hans musk så skönt. Han lyckas nästan alltid få något i varje låt som blir unikt för just den låten. Något för mig medryckande, tilldragande och intressant. 

Kamikaze är kanske inte hans absolut bästa album men det är helt klart bra. För mig är det fortfarande bättre än de mesta av annan rapp. 

Håller med! 

Jag och dottern kör Forgot about Dre och Rap God i bilen (på rätt hyfsade ljudnivåer). I den sistnämnda är det sjukt raptempo (ca 4min in). I den förstnämnda är enkelheten i muiken slående - men utan att bli banal eller bristande. Texterna är underfundiga och med massa år sedan de skrevs påmins jag om friktionen, Mtv, Brittney Spears, Moby... 
"Hoppin' out with two broken legs tryna walk it off" 

 

[Apexorca]

On 2023-06-27 at 23:58, Apexorca said:

Har en längre tid funderat på ljud. Jag har varit inne på det tidigare, men ljud i sig själv kan vara härliga. Även om man tar bort musiken. 

Att öppna enflaska vin kan låte fantastiskt med rätt plopp-ljud. Det har forskats på bruset från et nyss upphällt glas Champagne och det visar sig vara något tillfredställande i detta ljud som adderar till den positiva upplevelsen av Champagne i stort. Utan att uppleva detta ljud smakar Champagnen sämre!!!

Kluckandet från en båt, en sportbil eller en röst som talar kan låta underbart. Listan kan göras lång.

 

Musikinstrument har utvecklats för att ge ifrån sig ljud. Ljud för att skapa musik. Genom åren har dessa ljud förfinats av instrumentets nerdiga utövare och konstruktörer och hantverkare. Det ligger extremt mycket bakom hur ett instrument låter och inte minst i hur den som spelar använder det och behärskar det. Målet är inte bara att det skall återge musikens komposition utan faktiskt hur det låter. Själva ljudet skall vara attraktivt, skapa intresse att lyssna mer och starta känslor i kroppen.

 

Jag gillar melodier, kompositioner och mängder av faktorer som finns i musiken. Dock kan jag ibland tycka att vi missar att diskutera nyttan av själva ljudet, klangen och karaktären. 

För mig ger ibland bara ljudet från ett instrument mig gåshud. Det kan vara Miles Davis typiska sound när han spelar på sin trumpet, eller Rostropovich som spelar sin Cello, eller Ella's magiska klang i rösten när hon sjunger mfl mfl. Andra kan uppföra samma stycken med lika dana instrument men som inte ger samma förföriska ljud. För mig kan dessa ljud, enstak toner eller ackord, i sig själva ge mig gåshud och stor upplevelse. När dessa fantastiska ljud finns i lika bra tolkningar av bedårande stycken uppstår enormt stora härliga upplevelser. 

Jag har med tiden insett att ljust ljudet, ibland enstaka toner och klanger i musikstycken kan vara rätt avgörande för hur jag går igång på en stereoanläggning. Det är ju egentligen fullständigt självklart, men det spelar stor roll HUR det låter. Alltså vid sidan om transientsnabbhet, dynamik perspektiv, 3d, 2d, mm mm så kan ett ljud i sig var grymt viktigt. I alla fall för mig. Jag älskar musik men musik utan sköna klanger och ljud som blir lite torrt och tråkigt kan förstöra bra musik. Så är det ibland i vissa anläggningar och det är inget för mig. Men man lyssnar mycket olika och uppskattar olika delar i musiken och det är fullständigt ok. Men jag vill ändå slå ett slag för att fokusera på ljud ibland. 

 

Jag kom att tänka på detta just i dag eftersom jag ägnade några timmar åt en titel på rullband. Nämligen Norah Jones - Come Away With Me. Detta album har legat mig varmt om hjärtat sedan det var helt nytt. Jag kan det otroligt väl, men i kväll har jag aldrig hört det bättre. Klangen i instrument, Norahs röst mm var verkligen vackra. Det var härliga ljud i öronen. Tänkte tex på klangen i pianot, den friska organiska klara varma och förföriska ljudet som fångats i denna inspelning är toppen att lyssna på. Har aldrig varit i närheten av att höra det så bra. Musik är en mycket viktig del av mitt liv som alltid funnits. Alla har säkert sin orsak att förbättra sin musikåtergivning. Det har jag också, men att sticka understol med att jag gillar ljudet från instrument eller röster i sig går inte. Därför är jag en mycket musikäskande människa som dessutom är audiofil. Jag gillar helt enkelt musik och särskilt roligt är det när man hör instrumentens bedårande förmåga att skapa ljud som berikar och uppfyller mig. Likaså med röster. 

 

Jag har alltså under ett bra tag tänkte på detta när jag lyssnat och faktiskt bara letat härliga ljud i musiken. Det är ett lite nytt sätt att fokusera för mig men mycket berikande. Innan har det nog varit en hel del undermedvetet i upplevelsen och undermedvetna val i vad jag gillat i olika musik och kanske utrustning och valt just det jag gillar pga själva ljudet. Att mer tydligt lyfta ut det som en faktor när jag lyssnar kritiskt har varit mycket bra.

 

Att prova att fokusera på ljudet är mitt tipps för de som inte tänkt på det på det viset. Gissar att många redan gjort det, men ändå. 

 

 

 

Tänker fortsätta med tankar om ljud och musik i denna tråd. Jag har tagit upp detta på andra ställen, men vill ha det i min tråd och i detta sammanhang. 

Med risk för att jag upprepar mig tar jag det vidare här ändå för de som orkar.

 

 

Jag utgår från mig själv och vet att vi alla viktar ljudet, alltså hur det låter, och musiken på olika vis, på personliga vis. 

Hur bra är musiken och hur bra låter den? Det är två olika saker som kan delas upp men samtidigt är de intimt förknippade. Det är i min mening att ett bra HiFi system kan göra detta.

 

Jag fick en tydlig kontrast till vikten av att det måste låta bra för att njuta av musik. När jag nyligen var jag på gymmet och lyssnade på en sommarpratare genom min iPhone och bara via en enda AirPod så spelades plötsligt Jussi Björling "O Helga Natt" Jag blev tagen och tappade fokus på att träna. Jag fick stå stilla, lyssna med gåshud och tappade faktiskt fattningen. Andfådd av upplevelsen mer än av träningen just då. Det var en musikalisk och stor upplevelse. Det inte mycket HiFi i den återgivningen. Visst hör man det mesta av låten och instrument och rösten men inte nära live eller bra HiFi. Klent ljud utan några bra poäng på vettiga HiFi-parametrar som används för att bedöma Hifi. Bra musik berör mig alltså ändå. Ingen nyhet iofs,  men just där och då blev det mycket påtagligt.

När musiken är bra går kvaliteten igenom även kass återgivning. Detta står ju i kontrast till att jag dessutom kan få samma känsla av bara ljudet och klangen mm. Bara ljudet, tonen klangen av en kort ton från en ensam violin kan ge mig gåshud och välbehag.

 

Om detta är ytterligheterna...

1- musiken, det supermusikaliska, melodi mm.

2- bara ljudet självt 

... så kan alltså 1 och 2 på egen hand ge mycket positiva och påtagliga känslor. 

Men mixen av upplevelsen av det musikaliska och ljuden blir en faktor som inte är 1+2. Det är något helt annat. Det blir mer som live. Musik på riktigt.

Hur kommer man då dit? - Bra Hifi (ljudet, hur det låter)? Bra musik? Visst men det finns en viktig faktor till. Den som lyssnar - för det är där upplevelsen äger rum.

 

Det är nog riktigt bra att ha en naturlig fallenhet för att bli berörd av musik om man skall hålla på med detta. Att gilla musik. Det är bra att försöka lyssna på ett intimt sätt in i musiken och dess återgivning för att tränga in i alla ljud, kunna detektera dem, försöka förstå varför låtskrivare, tonsättare, dirigenter, inspelningsansvariga, producenter, musiker mfl har gjort det som de har gjort för att vi skall kunna uppleva musik. Har man båda dessa delar, gillar musik och uppskattar härliga ljud, vilket instrument skapar, så kommer man nog att ha lätt att bli  musikälskande audiofil. Man får ett intresse i att nå det ibland lite svåra med återgiven musik. Det som man nästan bara kan upplevas live. Man kan ju som jag bli djupt berörd av en AirPod i höger öra via Iphone, men ibland krävs det att man dyker djupare och lyssnar mer fokuserat på instrument och klanger... kort och gott på ljuden från musiken för att få nya musikaliska insikter och blir berörd av sådant som man kanske tidigare missat bara för att det inte kom fram i en HiFi-anläggning. Vägen till bra Hifi för varje audiofil går via att lyssna mycket både live och på olika anläggningar så man ver vad man gillar i musiken och i ljudet. Det som är rätt för mig är inte rätt för alla andra. Det är personligt vilket ideal man fastnar för, men att veta vad man gillar krävs intresse, erfarenhet och viss träning. Det är så viktigt att efter alla vedermödor och val till slut uppskatta sin anläggning. 

Jag tror många har upplevt att musik som man gillar och kan väl kan får en ny oväntat positiv upplevelse när man får höra den med bättre återgivning.

"Sedan jag bytte förstärkare har hela min musiksamling blivit som ny"... eller vad det nu är man bytt eller förbättrat. 

 

 

Musik är ljud. Det är rimligt att gissa att om ljudet återges bra så upplever man mer av musiken innersta väsen generellt. Det är den roliga resan med Hifi för min del.

 

 

 

 

[Apexorca]

On 2022-12-02 at 15:04, Bebop said:

Samma här om jag spelar för många. Ett tips, som fungerar för mig, är att köra en temavecka med en sonat om dagen och sedan tar man en paus någon månad. Det är som att äta en elefant; den tar man också bit för bit. Annars går det inte. 
 

Zimermans nyinspelning av Beethovens pianokonserter har jag inte hört men blir lite nyfiken. Jag har några av de han gjorde med Bernstein/WPO. De är magiska så jag kan förstå att kritiker jämför med dem. Men de finns många fina inspelningar och jag lider av sjukan att det jag tycker är bra ”måste” jag ha. Här är några tips. De har alla kvaliteter och jag utser inga vinnare. Det är de alla på lite olika sätt.

 

 

 

 

 

Jag fortsätter lyssna igenom olika pianister. Leif Ove Andsnes har jag hört mycket innan också och kommer se nu på Göteborgs Konserthus där det bli Lili Boulanger -  D'un matin de printemps, Beethoven-5e piano konsert och Stravinsky-Petrushka. Sjukt bra program. 

 

Lyssnar därför in mig lite extra på Andsnes just nu. Han är helt klart bra . Jaa har några riktigt bra inspelningar med honom. Har jämfört andra extremt bra pianister också som man kan läsa om tidigare i tråden, men jag fastnar mer och mer för Murray Perahia. Han börjar bli lite favorit. Han har farit förbi tidigare lite utan att jag tänkt på honom och jag har inte riktigt lyssnat kritiskt tror jag. Har dock gjort detta senaste tiden. Det är något med hans tempo och takt och anslag som på något vis passar mig extremt bra. Jag kan en hel del av Beethovens Piano Sonater rätt bra i huvudet och när jag följer med i musiken och väntar mig ett anslag eller betoning så hamnar jag precis rätt med Murray. Anslagets styrka och tajming, musikens tempo etc är som jag tänker mig det själv i mitt huvud när jag följer med i musiken. 

Det är ju så klart mycket personligt, men det är nästan så jag undrar om det finns en slags kemi/fysiologi som tajmar bra eller dåligt mellan olika människor i relation till hur musik tolkas/framförs... lite som med personkemi i sociala sammanhang. Finns musik-kemi? Jag får i alla fall något som kan likna det med stycke efter stycke som Murray Perahia spelar. En ny insikt och upplevelse för mig. 

 

Tex Hammerklavier, Moonlight och Appassionata är vansinnigt bra med Murray. Schubert's olika Impromtus tex Op.90 likaså... mfl... mfl. 

Jag får nog grotta ner mig lite extra i Murray's musikbibliotek.

 

Någon som tänkt på detta på samma vis?

 

Som @Bebopär inne på så gör många av de bästa sin grej med ett verk och alla är bra, men ibland sticker något ut som fastnar mer hos en själv. 

 

[Apexorca]

Det är alltid kul att testa sitt system med andra produkter än de man är van vid för att se hur det funkar. 

 

Soulnote Audio hörde jag på Sweet Spot VT-2023 och de lät mycket trevligt. Fick chans att prova deras kralliga DAC D-2. Enormt välbyggd och tung. Tror den går i 90.000kr klassen. Eftersom tillfälle gavs testades denna mot min MSB -premier DAC. Det blir ju lite olika prisklasser eftersom MSB Premier är mer än 3ggr så kostsam.

 

 

 

 

 

 

 

Någon timma efter midnatt kändes det som en bra ide att göra detta. 

Att lyfta upp den på racket ger en vis vink om vade Soulnote vill med sina produkter. Tung stabil och otroligt välbyggd. Utan tvekan habegär på den punkten.

 

För de som vill ha bra info om tekniken så finns det här.

Soulnote D-2

 

Otroligt lätt installation. Bara att flytta kablar från MSB till Soulnote.

 

 

 

 

 

Hur lät det då?

 

Stabilt skulle jag säga. Soulnote och MSB fick ett antal byten fram och tillbaka med samma spår. Lady Blackbird -Blackbird (spår1). Det är ett bra spår att testa med. Mycket rymd i inspelningen , en svår basgång med mycket karaktär som är svår att mejsla ut med takt och tajming. Lady Blackbird har en spröd känslighet i sången som ger en fin nerv i musiken.  Den presterar på en mycket hög nivå här. Den har frisk klang med en lättlyssnad tydlighet. Fick fint perspektiv och alla instrument går att hitta bra i den stora ljudbilden. 

 

Den är något mer betonad i mellanregister och uppåt än min MSB-DAC. Det är en liten skillnad i karaktär och en stor skillnad i pris, så en direkt jämförelse är orättvis. En DAC för 90.000kr är inga småpengar och man måste begära en hel del välljud och det levereras utan tvekan. Utan att ha hört mängder av DACar i denna prisklass skulle jag ändå bli förvånad om alla har både denna ljudkvallite och byggkvalitet.

 

Det var berikande och roligt att få höra på Soulnote D-2. Riktigt bra digitalljud presteras.

 

[thli72]

Vad kommer allt ljuset inne i DACen från? Är väl inga rör i denna?

[calm]

Soulnote gör mycket kvalificerade produkter som jag har haft nöjet att stifta närmare bekantskap med. I min jakt på hifins gyllene graal så lånade jag hem deras Soulnote S-3 Reference SACD Player med X-3 Clock Generator sammanbunden med en specialkabel till spelaren. Mellan spelaren  och min ASR en Nordost Valhall 2 kabel. En fantastisk kombo med hög upplösning och dynamik som uppfyller alla krav. En fantastisk byggkvalitet som har mycket speciella lösningar med annorlunda utföranden som t.ex. kontaktdonen fästa på något som man kan uppfatta som "lösa" plattor men som är en helt uttänkt strategi för att minska överförda vibrationer. En speciell plattform och spikes ingår också i konceptet. Gänget bakom det hela har bl.a. bakgrund i Marantz vilket märks i ljudfilosofin, men som här är ytterligare utvecklad i produkterna. https://www.soulnote.audio/soulnote-en/about-soulnote

På den här extrema nivån, som egentligen är det senaste inom den digitala utvecklingen, finns inget annat än knivsuddsskarpa skillnader i vad som presenteras i fråga om ljudbilden. Detta kan jämföras med t.ex MSB toppnivå och dCS.:s dito och andra som Playback Design mfl. Mer en smakfråga och en egen syn på t.ex. värmeinnehåll och neutralitet. Men som alltid fantastiska produkter var för sig som kanske inte ens kan eller behöver jämföras. Inom musikåtergivning finns ingen objektiv sanning, bara olika filosofier och hur man relaterar till musik helt enkelt.

Skall bli kul att höra dina slutsatser @Apexorca !

 

Calm

[Apexorca]

On 2023-08-19 at 21:24, thli72 said:

Vad kommer allt ljuset inne i DACen från? Är väl inga rör i denna?

 

Inga rör, misstänker att det är coolt bara-

 

12 hours ago, calm said:

Soulnote gör mycket kvalificerade produkter som jag har haft nöjet att stifta närmare bekantskap med. I min jakt på hifins gyllene graal så lånade jag hem deras Soulnote S-3 Reference SACD Player med X-3 Clock Generator sammanbunden med en specialkabel till spelaren. Mellan spelaren  och min ASR en Nordost Valhall 2 kabel. En fantastisk kombo med hög upplösning och dynamik som uppfyller alla krav. En fantastisk byggkvalitet som har mycket speciella lösningar med annorlunda utföranden som t.ex. kontaktdonen fästa på något som man kan uppfatta som "lösa" plattor men som är en helt uttänkt strategi för att minska överförda vibrationer. En speciell plattform och spikes ingår också i konceptet. Gänget bakom det hela har bl.a. bakgrund i Marantz vilket märks i ljudfilosofin, men som här är ytterligare utvecklad i produkterna. https://www.soulnote.audio/soulnote-en/about-soulnote

På den här extrema nivån, som egentligen är det senaste inom den digitala utvecklingen, finns inget annat än knivsuddsskarpa skillnader i vad som presenteras i fråga om ljudbilden. Detta kan jämföras med t.ex MSB toppnivå och dCS.:s dito och andra som Playback Design mfl. Mer en smakfråga och en egen syn på t.ex. värmeinnehåll och neutralitet. Men som alltid fantastiska produkter var för sig som kanske inte ens kan eller behöver jämföras. Inom musikåtergivning finns ingen objektiv sanning, bara olika filosofier och hur man relaterar till musik helt enkelt.

Skall bli kul att höra dina slutsatser @Apexorca !

 

Calm

 

Ja DAC'ar är mycket bra på denna nivå numera. Skillnader finns dock och som du skriver har det ofta med smak att göra när vi jämför de i eliten. Det kostar mycket att får riktiga förbättringar. Tar vi tex MSB's produktstege som jag kan ganska bra så hör man ju klara skillnader när man klättrar uppåt. Ingen tvekan om det. Det är ju ohyggligt svårt att mäta detta i jämförelse med priset. Jag tycket priset ökar mer än skillnaderna i återgivning. Det handlar mer om vad man är beredd att lägga tycker jag. MSB's värsting är mycket bättre än deras insteg , så är det bara. Det handlar bara om man vill betala för den skillnaden.

Letar man DAC i prisklassen runt 100.000kr så är Soulnote D-2 i mitt tycke riktigt bra.

 

Så här var det. Efter 6 timmars intensiv lyssning i mitt system med mina digitalprylar , vinyl och rullband blev det dags för detta test. Öronen var alltså mer än väl uppvärmda och när DACen startas så hör jag att det låter bra. Inget att klaga på och musiken kommer igenom och ingen HiFi stör. Musiken kändes självklar och naturlig. Mindre, mycket mindre,  av det som jag alltid tyckt varit digitalsidans tillkortakommande. På det viset har det närmat sig det analoga medierna. Det är som det skall vara tycker jag och som inte alla produkter klarar. Detta har gjort att det är betydligt trevligare att lyssna på digitalt lagrad musik. Det finns numera fler av dessa DAC'ar i digitalmediets "nya tid "och D-2 är där i denna krets. 

 

Om jag nu ändå skall jämföra för att det är kul (kan inte hålla mig) och kanske ändå skall säger något trots prisskillnaden, (MSB Premiere DAC mer än 3ggr mer kostsam än D-2),  så finns det så klart egenskaper som är ett snäpp upp med MSB Premier. Upplösningen och rymden i basgången är ett exempel som jag hörde. Det finns också lite karaktärsskillnader som göra att mellanregister och diskan låter något mer och betonas mer från D-2. Vi snackar inte nivåer på skillnader som är annat än små. Mer salt eller mer peppar på en redan god köttbit? Det kan så klart vara systemberoende hur detta upplevs och om man uppskattar det. Var och en själv får avgöra vad man gillar bäst vad gäller karaktären. Går jag bara på ljudet och glömmer priset så får min MSB ändå stanna kvar, men blandar jag in prislappen och skall råda någon som precis står i begrepp att köpa DAC blir det svårare. D-2 är verkligen på "good enough-nivå", den har alltså filat ner de egenskaper som funnits på digitalsiden under alla år och är på den nya mer lyssningsvänliga involverande musikfrämjande sidan. Det är en otroligt hög nivå som DAC och med den digitala återgivningen. Detta korta men ändå för mig tydliga test i mitt system tycker jag visade att det är en mycket bra DAC. Skulle jag lägga typ 100.000kr på en DAC så kunde det gott och väl blivit denna. 

[Daniel]

Det var en fantastiks kväll vi hade hemma hos @Apexorca. Fina samtal om vin, musik, mat och livet, musiken blev en fond för ett härligt umgänge. Man vill bara flytta in och hjälpa till att vända skivor och tömma Chablis-förådet. 😉

 

Sen jag besökte sist har det tillkommit ett gäng hundra watt, bättre streaming och en Lyra Atlas Lambda, och lite mer bas. 😅 Resultatet av allt detta ger en musikupplevelse utöver det vanliga. Oavsett ljudtryck, och vi spelade Rage against the machine högt runt 02.00, så håller systemet ihop det musikaliska flödet med en järnhand. Aldrig har densiteten och energin i gitarren på den skivan varit så mumsig, fyllig och realistisk. Makalöst kul!. Men de kvaliteterna gjorde sig lika bra på all annan musik vi spelade, från öppningen på Ringen, Das Rheingold, till Cannonball Adderley mm. Och föga förvånande så var skillnaderna på de olika medierna som förväntat. Bäst lät det givetvis på rullband, följt av vinyl och sist men inte minst kom det digitala, som också låter riktigt riktigt bra. Så full njutning på alla medier. 

 

Jag har ju följt med det här systemet sen införskaffandet av The Sonus Faber, så jag är lite införstådd i vart vår värd är på väg, här i livet 😉. "Så mycket som möjligt av den energi som finns i livemusik ska jag ha hemma." Och jag undrar om det finns någon som har mer av just dessa kvaliteter någonstans? Riktigt riktigt bra helt enkelt. 

 

 

 

[Daniel]

On 2023-08-19 at 21:24, thli72 said:

Vad kommer allt ljuset inne i DACen från? Är väl inga rör i denna?

 

Nej, inga rör, det är dioder som lyser. 

 

All teknik finns här: https://www.soulnote.audio/soulnote-en/series-2/d-2

 

Jag håller med @Apexorca i beskrivningen. Jag vill bara andra en sak till detta. Och det är Soulnotes förmåga att få de individuella ljudkropparna att helt separera från varandra, det finns ingenting i luften mellan instrumenten som håller ihop dem. Ljuden får sväva fritt i luften, precis som på bra analog återgivning. Något som jag personligen har fallit pladask för. Så det är två olika bestar här. MSB är den lite mer vuxna, erfarna och kontrollerade gentlemannen som håller ordning och presenterar musiken på ett väldigt behagligt och analogt sätt. Medans Soulnote betonar det övre mellanregistret och farten i musiken lite mer, men kanske inte tar kurvorna lika snyggt som den lite mer exklusiva MSB klarar. 

 

Jag tror dessa 2 representerar 2 olika och lika behövliga smakinriktingar i den digitala världen. Båda kommer att attrahera olika personligheter. Men vi skulle givetvis ha testat Soulnotes storebror mot MSB som nästa kostar lika mycket. Men det här testet var ingen tävling, utan bara roligt att prova i goda vänners lag. Och som så ofta i high end värden så handlar det mer om vad man personligen föredrar än vad som är absolut bäst. Precis som med vin med andra ord. 

 

Förhoppningsvis kan vi ha ett lite större Soulnote-event på västkusten under hösten. 

 

 

 

[Apexorca]

Jag håller med om ditt tillägg om D-2 @Daniel.

 

[Apexorca]

On 2023-08-21 at 09:35, Daniel said:

  Och jag undrar om det finns någon som har mer av just dessa kvaliteter någonstans? Riktigt riktigt bra helt enkelt. 

 

 

 

Tack. Det var mycket trevligt att ha dig och valda delar av Stylus på plats. Som du säger är kombinationen av dessa musikstunderdet som verkligen är kul. Snacket, gemenskapen och musiken i goda vänners lag uppskattar jag mycket. Tack själv för det.

Kul att du uppskattade även musiken så klart. Jo mitt ljudideal har jag strävat mot under lång tid. Jag försöker närma mig livemusikens känsla och upplevelse så gott det går. 
Att komma hela vägen går nog inte men att göra så mycket jag kan för att närma mig - det går ju.

[calm]

Jag tror definitivt att Soulnote på 3-nivån skulle ge MSB Premier en jämnbördig match efter ha hört båda med ganska kort mellanrum. Lite samma andas barn och som sagt lite som beskrivningen ovan lite åt det ljusare hållet i betoningen. Men inga avgrundsskillnader, bara tycke och smak skulle jag säga. Jag är nog mera mot att inte betona gränser mellan instrumenten så tydligt att de blir solitärer i ljudbilden utan låta de samverka i klang och harmoni och tillsammans bilda något nytt. Ibland kan man roa sig med att lyssna "analytiskt och dissikerat" på ren oförstärkt livemusik som i mitt senaste event på Confidencen. Det är nyttigt när mycket annat är förstärkt på något sätt via PA-system. Samklanger gillar jag inte minst i oväntade kombinationer som cembalo och oboe och violin. För att inte säga sång som skulle tappa något om  harmonier och samklang skulle saknas. Men som sagt vi har olika ingångar som vi har olika preferenser.

 

Calm

[Josaa]

Tusen tack @Apexorca för en otrolig kväll! Sällan eller aldrig har jag blivit så fysiskt påverkad av ett system. Mina gamla Linn Komri har ingen chans. Tight, integrerad och musikaliskt. Fokus hela kvällen var på musiken (förutom mat och dryck). Mitt mest bestående intryck är rullbandets överlägsenhet. Nu startar jakten på en Lyrec Frida….

[Apexorca]

7 hours ago, Daniel said:

Men vi skulle givetvis ha testat Soulnotes storebror mot MSB som nästa kostar lika mycket. 

 

 

Då tar vi det testet nästa gång. 

 

7 hours ago, Daniel said:

Men det här testet var ingen tävling, utan bara roligt att prova i goda vänners lag

 

Precis. Och det är lärorikt och intressant att höra vad olika produkter kan göra med ett system. Man får dessutom utmanat sitt eget ideal och fortsätta att försöka räta ut den krokiga vägen mot musikens nirvana.

 

[Apexorca]

19 minutes ago, Josaa said:

Tusen tack @Apexorca för en otrolig kväll! Sällan eller aldrig har jag blivit så fysiskt påverkad av ett system. Mina gamla Linn Komri har ingen chans. Tight, integrerad och musikaliskt.

 

 Tack själv och kul att du blev positivt berörd av musiken. Det är i alla fall för mig hela grejen. 

 

19 minutes ago, Josaa said:

Mitt mest bestående intryck är rullbandets överlägsenhet. Nu startar jakten på en Lyrec Frida….

 

Insikten kan förbrylla. 

Det gläder mig att denna polett trillat ner hos dig.   Ofta när den väl gör det är det med besked.  Så var det för mig när jag drabbades som av en rak höger på hakan.

 

Jag har börjat leta till dig jag med... stay tuned. 

Du kommer älska tape hos dig också.

 

 

[ishoot]

1 hour ago, Apexorca said:

Ofta när den väl gör det är det med besked.  Så var det för mig när jag drabbades som av en rak höger på hakan.

Enig till 100% 

[Apexorca]

On 2023-08-21 at 09:35, Daniel said:

Men de kvaliteterna gjorde sig lika bra på all annan musik vi spelade, från öppningen på Ringen, Das Rheingold, till Cannonball Adderley mm. Och föga förvånande så var skillnaderna på de olika medierna som förväntat. Bäst lät det givetvis på rullband, följt av vinyl och sist men inte minst kom det digitala, som också låter riktigt riktigt bra. Så full njutning på alla medier. 

 

Varför låter det "givetvis bäst på rullband"? (citat: @Daniel) Han har ju rätt, men varför?

 

Olika mediers för och nackdelar i förhållande till varandra är ständigt upp för diskussion. Det finns olika uppfattningar om detta. Kanske det inte alltid handlar om mediet i sig utan om i vilket system det spelar och hur bra matchat varje media är i det systemet. 

 

Jag tänkte svara på frågan - Varför låter det "givetvis bäst på rullband"? - med en utläggning. Jag utgår från min personliga erfarenhet av alla de system, jag lyssnat till men ffa av mitt eget. 

I mitt system har nog alla rankat de olika medierna streamat/CD/server med DAC, Vinylen och rullband som @Daniel gör. Vissa betoner detaljer och egenskaper lite olika men det är alltid samma ranking.

 

Alla medier har sin karaktär. Det digitala har sina egenskaper och lyckats tvätta bort de värsta artefakterna i en del moderna modeller från duktiga företag. Tex ovan nämnda Soulnote och MSB. Det finns fler så klart. CD har minst distorsion sägs det men det digitala mediet har skavt mer i mina öron än det analoga och det finns något i karaktären generellt som är karaktäristiskt för digitalt lagrad musik. Som jag sa så har detta blivit mycket bättre men det är något med den nakna verkliga "här och nu" upplevelsen som jag generellt inte får lika bra som hos analoga medier. Jag njuter numera mycket av det ändå men jag upplever mer av att jag lyssnar på lagrad musik genom Hifi med det digitala. 

Inom det digitala mediet kan man hitta värdelösa produkter ända upp till fruktansvärt bra produkter. Det finns en mängd prylar att koppla till, förbättra och läsa på om för att hitta rätt. Det kan vara plug and play men kan också bli en enormt stort projekt om man gillar det. 

Även om den digitala toppen av prylar ligger högt på listan över tilldragande musikåtergivning så kommer den inte upp i analog nivå från vinylspelare i mitt system tycker jag.

Den analoga delen i mitt system som kommer från musik lagrad på vinylskivor är bättre hos mig. Jag och många som varit här dyker längre in i musikupplevelsen. Här finns visst mer distorsion säger den tekniskt insatte, men det låter bättre från musiken, mer här och nu mm, mm. Mer musik i kropp och själ.

Detta är inte utan brister i återgivningen, det hör man tydligt när man byter till rullband. Men det låter bra från vinyl i många system. Det är också lite mekande  att välja tillbehör, men väl på plats är det plugg and play. Inga uppdateringar, abonnemang, appar, nätverksprylar som strular mm mm. 

Om man nu hör karaktär från vinylriggen och digitalriggen och att det finns stor spridning i hur olika produkter låter, vilka tillbehör man behöver mm så är det en smal sak med rullband. Så länge det snurrar och kommer ljud låter det fantastiskt. Kablar... glöm det. Det låter bra med enkla kablar. Hur det står i racket... glöm det, ställ de hur som helst, det låter bra. Vad du än kan komma på för att skita ner återgivningen så kommer du misslyckas. Det låter alltid otroligt bra. Visst hör jag skillnader när man trimmar hit och dit med kablar eller så men det är hela tiden uppe på hög hög nivå. Tekniken att lagra musik på magnetremsor är klockren. Robust teknik där signalen blir så bra att det blir så bra det kan bli nästa alltid. Det finn skillnader mellan olika spelare olika renoveringar mm, men som jag sa, det sämsta och det bästa ligger rätt nära varandra., Mycket närmre än på olika digitala riggar eller olika vinylriggar. Jag har testat en 6-7 olika rullbandare hos mig och dessutom i orenoverade tillstånd till perfekt renoverade och visst skiljer det men åter igen... det är fortfarande hela tiden uppe på den där sjukt höga nivån.

Som vanligt får vi skala bort dåliga inspelningar från ekvationen. En riktigt dålig inspelning låter faktisk ganska lika på alla 3 medier eftersom själva inspelningen är den begränsande faktorn. I viss mån kan faktiskt det övriga systemet också vara det... den begränsande faktorn. Ett system som har dålig förmåga till dynamiskt omfång och har stor egen klangkaraktär kommer ha svårare att visa vad skillnaderna är och eftersom rullband har så mycket mer upplevd dynamik och kraft kommer detta inte till sin rätt om man har ett försiktigt system och lyssnar med låg samtalstons-styrka. Dock tycker jag klanger och egenkaraktär från rullbanden är minimala så den egenskapen bör framkomma på försiktiga system ändå.

Det sämsta i rullbandspelaråtergivning jag hört är bättre än allt jag hört från extremt fina vinylspelare. 

 

Kanske svårt att tro, men jag dissar inte varken vinyl eller digitalt i diskussionen. Det fyller sina funktioner i varje system och så klart njutbart på hög nivå, men om jag nu som musikälskande audiofil skall beskriva vad jag tycker så blir det kompetenta kung Rullband, gift med drottning Vinyl och så har vi deras prins Digiatal som alla är nyfikna på och har förhoppningar till. Prinsen behöver utvecklas, behöver mogna och styras upp för att blomma ut som sina föräldrar gjort. Det kanske han gör eller så blir han en kass bortskämd kung som vill ha för mycket...? Det får framtiden utvisa. 

 

 

 

Nä... nu får det bli Rullband med Mahlers 2 symfoni, Decca, VSO (Vienna Symphony Orchestra), 1980, Zubin Mehta som dirigerar. Ca 1h 30 minuter fantastisk musik. 

 

 

 

[Apexorca]

Av någon anledning fick min son reklam om en ny titel på Tape. The White Stripes - Elephant. Varför fick han det? Han har inte köpt musik på Tape någonsin, men det har ju jag. Det har säkert med AI att göra och den behöver tydligen i så fall programmeras bättre. Han hade ryggmärgsreflexen att direkt tipsa farsan. Så har man alltså lite nytta av sina barn ändå.

Därefter tog det ca 1 minut så var den beställd. Släpps 29/sept i år. 

 

För mig personligen var detta ett viktigt album och Jack White tycker jag är grym. Han har till exempel gjort den coolaste bondlåten ever.

Elephant har spelats mycket och det tillhör de album som jag alltid återkommer till.  Kompositionerna, soundet, inspelningen och hela settingen är unik och banbrytande tycker jag. Inte mycket annat låter som Jack White vid den här tiden eller över huvud taget. Hans sätt att göra det så skitigt i soundet men samtidigt så vackert, tungt, mörkt, rytmiskt och mycket tydligt är en befriande blandning av ingredienser. En sak som är viktig för mig om jag skall falla för modern populärmusik är att det gärna får vara hög igenkänningsfaktor , ett slags fingeravrtryck, för bandet/gruppen/kompositören, både i karaktären i soundet och i låtarnas struktur. Men nu kommer det som skilljer agnarna från vetet. Trots att man alltid hör när det är Jack White, Depeche Mode, Pink Floyed, Bowie mfl så även om de varierar sig så vet man att de är dem. Många grupper upprepar sig så mycket utan att låtarna får egen karaktär att du knappt kan skilja dem från varandra varken grupper eller låtar.  Då tröttnar jag extremt fort. Alla grupper som hängt med länge kan nog hamna lite i det, men de bästa gör det betydligt mindre. De lyckas hålla sina låtar relevanta, nya, friska men med gruppens DNA. Jag tycker Jack hör till dessa storheter. Ni vet att jag gillar Depeche Mode som gjort album sedan tidigt 80-tal. De låter inte som förr i soundet men det är alltid 100% Depeche Mode som aldrig går att blanda ihop med någon annan. 

Om vi tar min son som exempel igen, så har han så klart genom åren fått höra musik som han själv fastnat för. När han började spela gitarr och blev lite bättre började han försöka härma Jack Whites sound och spelstil. Jag tror Jack nog varit en slags förebild för många gitarrister. Sagt och gjort vi åkte till MUG i Göteborg och bad de ta fram gitarrer och tillbehör som gjorde att det blev rätt ljud. Så klart fick han prylarna. Vi har fått våran beskärda del av skriande gitarrljud hemma. Älskar det.

Sedan har han hamnat i Zappa-perioden och andra gitarrer och pedaler mm behövs. Nu är det lite mer latino-gitarrmusik vi får höra hemma. 

 

Det har blivit det mesta med Jack White, inte bara The White Stripes. Just detta album är nog det som betytt mest för mig. Klart jag bara måste ha det på tape. Jag har förhoppningen att det kommer vara brutalt bra på tape. Jack har ju till skillnad från andra musiker varit nerdigt intresserad av inspelningskvaliteten. Både på digitalt och på vinyl låter den bra. 

 

Det fanns inte på kartan att inte beställa detta rullbandsalbum. 

 

 

 

[thli72]

The White Stripes' "Elephant" Gets a UHQR cut

 

 

[Apexorca]

 

[triomio]

The hardest butto to button är nog mitt favoritspår på detta album

 

On 2023-08-26 at 16:48, Apexorca said:

Inte mycket annat låter som Jack White vid den här tiden eller över huvud taget.

Man får nog inte glömma Meg som var mycket viktigt för bandets sund. Hon är kanske inte den mest tekniskt skickliga trummis som finns. Men det finns ingen annan trummis som kan matcha hennes unika sound, taktfasthet och j**r anamma i anslagen. Det uppstod magi när de gjorde musik tillsammans. Man kan tydligt uppleva detta på de liveinspelningar som finns.

Jag tror mig ha läst att Jack menar att det inte finns någon annan som kan ersätta henne i White Stripes och det var därför han beslutade sig för att lägga bandet på is när Meg inte längre orkade med det tuffa turnélivet.

 

Det kanske bara är jag, men jag tycker att det som Jack producerar idag känns lite tandlöst jämfört med vad duon gjorde tidigare. Det är inte musikskrivandet eller kompositionerna som halkar efter, utan snarare musikerna som jobbar runt honom som inte hänger med och backar upp hans energiska gitarrspel. Vilket jag tycker är lite synd, för Jack gör fortfarande riktigt grym musik som förtjänar bättre.

 

...eller så är det kanske bara jag som är nostalgisk?

[Apexorca]

1 minute ago, triomio said:

The hardest butto to button är nog mitt favoritspår på denna skiva

 

Man får nog inte glömma Meg som var mycket viktigt för bandets sund. Hon är kanske inte den mest tekniskt skickliga trummis som finns. Men det finns ingen annan trummis som kan matcha hennes hennes unika sound, taktfasthet och j**r anamma i anslagen. Det uppstod magi när de gjorde musik tillsammans. Man kan tydligt uppleva detta på de livinspelningar som finns.

Jag tror mig ha läst att Jack menar att det inte finns någon annan som kan ersätta henne i White Stripes och det var därför han beslutade sig för att lägga bandet på is när Meg inte längre orkade med det tuffa turnélivet.

 

Det kanske bara är jag, men jag tycker att det som Jack producerar idag känns lite tandlöst jämfört med vad duon gjorde tidigare. Det är inte musikskrivandet eller kompositionerna som halkar efter, utan snarare musikerna som jobbar runt honom som inte hänger med och backar upp hans energiska gitarrspel. Vilket jag tycker är lite synd, för Jack gör fortfarande riktigt grym musik som förtjänar bättre.

 

...eller så är det kanske bara jag som är nostalgisk?

 

Kan nog hålla med. The White Stripes hade mer edge och karaktär.

[AlfaGTV]

17 minutes ago, triomio said:

de liveinspelningar

Rekommenderar en kik på DVD'n som kom med Under Great White Northern Lights, det är lite av en blandning av dokumentär och konsertfilm, underbar!