calm

Medlem+
  • Content Count

    7 531
  • Joined

  • Last visited

  • Days Won

    49

calm last won the day on October 15

calm had the most liked content!

Recent Profile Visitors

23 825 profile views
  1. Jag avslutar vinyltestet med ytterligare lite sång. Det finns bra svenska jazzsångerskor. Här ett exempel: Monica Borrfors, Second Time Around. Monica har en skönt halvmörk stämma med ett anslag av lite livserfarenhet som ger den där speciella känslan av självupplevd och autentisk smärta/hjärta. Låtar ur The American Songbook. I övrigt bra medmusikanter som Stefan Isaksson t.s. och en synnerligen ung Magnus Öström på dr. och Gösta Nilsson på p. Inspelad 1990. Arrangemanget gjort av Gösta Nilsson och Bernt Rosengren. En riktigt bra inspelning i Sonets Studio. Absolaren flyttar ut Monicas röst något i svalget men skildrar instrumenten på ett trovärdigt sätt, särskilt blåset som är rent och klart och kraftfullt. Calm
  2. Det är alldeles för tidigt att dra några slutsatser än, annat att det är en förbaskat bra förstärkare. Sedan får man fundera om det ljudmässigt passar mitt ljudideal. Det är den väsentliga frågan som måste besvaras. Det är ganska mycket pengar även om just detta ex. förmodligen är lindrigt begagnat och sannolikt borde ha en rimligare prissättning. Vi får se? Calm
  3. Tror att du var med när jag spelade denna när bandaren var alldeles ny, tror att vi drog samma slutsats. Knappast bandarens fel som presterat på andra band. Skall som avslutande övning redovisa mina intryck av Absolaren med bandspelaren som källa. Det gäller att vara noggrann. Calm
  4. Vi jobbar vidare med test i vinyl och förflyttar oss decennier framåt i tiden till MOFI:s eminenta Donald Fagen: The Nightfly. Ett fantastiskt album när det gäller tryck, dynamik, precision och taktkänsla. För att inte nämna de små detaljer som "gömmer sig" i ljudbilden. Allt detta skildrar Absolaren med eftertryck och detaljrikedom. Ett rent studioalbum som blommar fullt ut. Testade att byta pickup till daVincin men tyckte det blev lite för mycket energi i diskanten. Har hört delar av detta album på band och detta står inte långt efter. Makalöst! Calm
  5. Vet inte om jag tycker att min rullbandsversion är så mycket bättre än denna remastrade LP. Mitt rullband är nog dessvärre kopierat ett antal generationer efter mastern. Det är nog mycket hokus pokus och lurt just när det gäller denna klassiska skiva/band. Antagligen har man tvingats överföra mastern till ett band som tål tidens tand bättre än 1959 års. Detta original kan knappast vara mer än fragment vid det här laget. Calm
  6. Nästa test blir Miles Davis i Kind of Blue, Mofi-pressningen 2015. Generellt har denna samma inspelningsmässiga begränsningar som originalet som jag har i masterbandkopia. Men musikaliskt enormt involverande. Miles trumpet är enastående i sin framtoning både sordinerad och rakt på naken och känslig. Pianot är vad det är och en tidsspegling av dåtidens sätt att fånga detta i inspelningar. Wynton Kellys piano något mer distinkt än Bill Evans något mer tillbakadraget. Cymbalerna krispiga liksom snaredrumen. John Coltranes tenor är enastående väl återgiven men så var det nog generellt enklare att i en fåmikrofonuppställning fånga detta instrument. Absolaren fångar all nyanser och återger dessa på ett sublimt sätt. En bit in i All Blues sker en nivåförändring och i mitt tycke en uppklarning i blåsen som ökar närvaron, men även blir basen något mindre resonant. Calm
  7. Patricia Barber finns naturligtvis med i denna testomgång i form av två bra plattor A Fortnight in Paris, Live. Inspelad live på Olympia i Paris med bra ljudåtergivning som här blev mer detaljrik än vad jag är van vid. Publikljud speciellt och salens akustik klart framträdande. En bra upplevelse. Det andra albumet som nyligen kom som en nyutgåva är Café Blue, är också en bra inspelning som blivit än bättre i den nya versionen. I båda fallen känns pianot naturligt klangrikt och fylligt, med både sträng och klangbottenresonans. Paricias sång är ofta sibliant men här kontrollerad. Hennes mikrofonteknik som jag sett den live är i princip läpparna direkt på mikrofonen utan extra blåsskydd. Hon har alltid med sig sin egen mikrofon. Bas, gitarr och trummor naturligt återgivna, men med stor detaljrikedom och upplösning. Calm
  8. Jag körde vidare i mitt test men nu med skivspelaren som signalkälla. Ganska tidigt i testet bestämde jag mig för att köra med Dynavector-puppan istället för daVinci-puppan som är mer upplösande och rappare i tonen. Det blev lite för mycket i mina öron att addera Absolarens snabbhet och upplösning till daVincin, så det blev den mjukare Dynavectorn. Calm
  9. Ja det kan verka som en motsägelse att basen blev överbalanserad, men det hände vid en extremt basrik låt, men innan dess så stämmer de tidigare beskrivningarna. Verkar som energin på något sätt satte rummet i någon form av "rundgång"dvs förstärkte tidigare vågrörelse med ytterligare en resonans alternativt att den kom vid en annan frekvens som inte mina HH är "stämda" för. De har ju fasta öppningar som inte kan varieraras. Apparaten är sannolikt väl inkörd och var väl uppvärmd. Sannolikt ökade volymen som du säger när man spelar med en renare ton så märker man inte den faktiskt höga volymen på samma sätt. I vart fall kan man konstatera att det förefaller som Absolaren har mer punch i botten, trots att den har liknande nominell effekt. I ett "skokartongsrum" skulle detta sannolikt inte uppträda på samma sätt. Mitt är ju nästan kvadratiskt. Calm
  10. Körde lite diverse instrumentalmusik, gitarr, piano och trumpet med ungefär samma påverkan på ljudet. Mer upplösning, mer attack och mer baspåverkan. Inget över gränsen utan med full kontroll utan ett tecken på hårdhet. Diskanten och mellanregistret har en viss mjukhet, värme och harmoni. Vi pratar om nyanser inte avgrundsdjupa skillnader, men tydliga och påtagliga. Jag har hört andra presentationer som har en neutralitet som blir för kall och som förstärker upplösningstendensen och där den holografiska känslan och harmonin går förlorad. Calm
  11. Jo den erfarenheten har jag också, men det gäller enligt min uppfattning i första hand hur diskanten behöver justeras i förhållande till ljudbilden. Mera eller mindre invinklat. Däremot kommer nog inte noderna med förstärkning i basen att förändras då de är mer rumsrelaterade, dvs mer i relation till väggar och tak och deras inbördes avstånd och till lyssningsplatsen. Jag försökte flytta lyssningsstolen fram och tillbaka utan större inverkan. Basen hade en klart större inverkan vilket Calmina reagerade på från badrummet som ligger vägg med vardagsrummet. Hon kom ut och undrade vad som hänt med basen. Calm
  12. Jag har testat ett större antal musikalster än jag redovisar här men det blir på något sätt en 10-topplista över musik som jag tycker ger en karaktärsbild över förstärkaren och dess specifika egenskaper så som jag hör dem. Calm
  13. Nu byter vi inriktning och testar med sång. Olle Adolphson, Ge mig en dag, med Göteborgs kammarkör. Olle har en fantastisk fin timbre i sin röst. En fyllig grundton med harmoniska övertoner. En bra frasering som tillsammans med kören bildar en skön klang. Enskilda röster kan urskiljas i mängden. Även här kommer Absolarens klang fram och bildar tillsammans med diskanten en skön harmoni. Ingen extrem överbetoning i diskanten och en kropp med värme i mellanregistret som är tilltalande. Anna-Lotta Larsson, Tidlöst I ett av mina favoritspår på skivan, Var kommer barnen in. Hansson, de Wolfes känslosamma låt kan ibland få rysningar att gå efter ryggraden, så även här. Så här klaras sången av med bravur! Calm
  14. Jag kör vidare med piano, men nu utökat till en trio med bas och trummor. En skiva som jag köpte i Japan när jag var där i våras. Acoustic Weather Report med Makoto Kuria, Koichi Osamu och Hiroyuki Noritake. En veritabel dynamisk killer som normalt basmässigt ligger och tangerar mitt rums resonanstopp i 48- 50 hz. Här händer något som var lite oväntat, förutom en klar energiökning i toppen så satte basnoderna igång rejält. På något sätt får Absolarens mer tighta bastryck också effekt på mitt rum. Klart mer energi i botten som får en oönskad effekt på mitt rum. ASR:n har lite omdömet att vara lite "slapp" i bottenoktaven, här blev det tvärtom. På något sätt ökar amplituden påtagligt. Båda förstärkarna visar rak frekvensgång i ett stort spann inom snäva toleranser. Sannolikt blir den ökade transientförmågan en faktor att räkna med? Calm Calm
  15. calm

    Din rumsakustik vs dina högtalare

    Jag tycker att jag genom denna placering får en ytterligare luftig presentation. Placeringen är antingen Matts O:s idé eller Gurkans, den sistnämnda har varit lite av Matts utprovare och skarpörade recensent. Calm