Josaa

Nja, hittills har jag mest testat kablar i min vintageanläggning, dvs mellan Cisco switch och Linn Akkurate ds alternativt mellan Melco s100/Ferrum och Linn Akkurate. Ja till Twonky. Stora Linnanläggningen är mer komplicerad (nätverkskablar mellan Switch och dsm samt dsm till varje filter) men samma slutsater gäller men jag lyssnat mindre där hittills. Linn Klimax grejer är jobbiga att byta kablar på….

Mellanrapport-nätverkskablar Nu har jag haft fyra sessioner med att lyssna på mina lånekablar och börjar forma en uppfattning. De punkter jag nämnde tidigare gäller fortfarande. Den största förbättringen får man när man uppgraderar från billiga ”följamed” kablar. En 300 kronors Supra är ett lyft. Min egen Audioquest Diamond foulade ut sig genom att fastna och sedan gå sönder när jag desperat försökte loss den. Den skall dock lagas. Jag gillar inte när det fastnar. Även Wireworld Platinum har en tendens att fastna men denna kabel låter mycket bra! Om Linn Klimax hade en Ethernetkabel skulle den nog låta så här: bra flyt, balanserad, svängig men kanske lite tråkig? Jag hade stora förhoppningar på Luna som jag gillar mycket som ström- och signalkabel. Den ligger just nu sist bland upmarketkablarna även om den inte låter dåligt. Jag tycker den är lite off tonalt, röster låter inte helt som jag vill och den är lite vass. Ganska dyr för ca 12’ tycker jag. En annan tillverkare jag gillar är Nordost. Deras Heimdall är en mycket bra kabel till bra pris (tror ca 8). Balanserad, väl sammanhållen, musikaliskt, ganska rätt tonalt och bra organiserad. Ganska liten ljudbild och inte fullt upplöst i mitt system. Vertere var en positiv överraskning! Dock ganska dyr (ca 19’ för 1,5 m) men lyft jämfört med Heimdall. Rolig att lyssna på, musikalisk, bra bas och bra upplösning. Inget direkt att klaga på faktiskt! Dock finns ju Nordost Valhalla. Den är nog för bra för min vintageanläggning. Den låter stort, tight, otroligt upplöst. Bra projektion (lätt att följa varje instrument som en egen kropp). Mycket kul att lyssna med vare sig man vill bli berörd av, analysera eller förstå ett stycke. Ett verktyg för att analysera inspelningar men kräver att anläggningen i övrigt är ”well sorted” då mängden information är enorm . Mycket dyr (ca 35’) dock. Har även installerat fiber (20 m) mellan min router och switch i den stora anläggningen. Initialt intryck är större lugn och ökad tydlighet. Återkommer med min slutliga slutsats.

Dags för nätverkskabel test! Del 1 Nu har jag lånat ihop några intressanta kandidater att utvärdera för att utröna vilka som skall in i min referensanläggning. Vi har Luna Blå, min egen AQ Diamond, Vertere, Wireworld Platinum, Nordost Heimdall och den nya Valhalla. Dock har de varierande längd som stör jämförelsen (mellan 3 m och 0,75) och sannolikt är kortare bättre. Pris varierar mellan ca 9000 (Heimdall) och ca 35000 för Valhallan. De andra ligger så cirka 12000. En kul kabel att testa då det bara är att rycka ut och trycka in nästa. Jag valde att börja testen i mitt vintage system och ta kabeln mellan Melco S100 (driven av Ferrum ps) och en relativt gammal Linn Akurade ds streamer. Sedan Shindo Monbrisson, Montrachet och mina egna Shindo 604 kopior. Alla andra kablar är Luna. Jag har haft flera kablar anslutna samtidigt i switchen vilken också kan påverka. Som billig kabel använda jag den som följde med switchen (Melco). Wireworld och Audioquest hade en tendens att fastna i kontakten vilket stör. Efter några dagars lyssnade kan jag prelimärt konstatera: 1. Alla låter tydligt bättre än Melco kabeln. 2. Skillanden är större på highres material. 3. Skillanden varierar ganska mycket mellan olika spår. Jag har olika favoriter på olika spår 4. Skillanden är ganska liten när man väl gott från Melcokabeln och Valhallan är outstanding! Jag valde spår som jag vill bli berörd av (enigma variationerna), dansa till (500 miles proclaimers), förstå (radiohead burn the witch), analysera (Bach med David Russell) och Lloyd Cole och Fleetwood Mac (Landslide). Återkommer med mer intryck och en slutsats.

Och under spelning…blir mycket spring vid uppspelning av material med mycket bas😎

Vad tror du?😉

Jag tänkte inte så mycket innan jag beställde passet. Så här efteråt är den helt klart för känslig. För att få våg på bilden ovan duttade jag lite på justerskruven på ena foten till bänken och det tar ett tag för passet att stabilisera sig. Dessutom är den tung så om det finns lite elasticitet i det man mäter så påverkar vikten utfallet. Onödigt noggrannt men lite coolt!

Ett system är ”klart” när man slutar fundera på hur det låter och bara spelar musik. Njut medans det varar…

Två bilder som illustrerar effekt av skivklämma på Brinkmann: före och efter klämning. Jag maximerade vågen längs det spår nålen vandrar. Hör med Wyler superpass:

Har en kompis som samlar på mätinstrument och Altec Element-han kan inte sluta! Missbruksmentalitet?

Det kusliga med ett 0,05mm/m vattenpass är att när man skruvar ner spiksen i chassit så reagerar den tydligt på skillnaden mellan intim och intim + några få grader till. Med tanke på spelarens massa torde spiksen leta sig ner i stenen tämligen omgående… Min Ortofon libell och även min Wyler libell visar i princip perfekt centrering. Chilla? Att bli mer ”cool” har länge varit ett av mina livsmål. Jag har kommit så långt att jag börjar få en hälsosammare relation till min ”ocoolhet” (ursäkta ordval, uppväxt i Umeå gör att jag gärna använder o som prefix för att invertera betydelsen av ett adjektiv eller adverb. Fungerar alltid utom just för ostökigt som betyder just stökigt😀) Minns en rolig artikel av Corey Greenberg som till viss del behandlade detta. Citat: ”There's one sure thing about screwing around with mods: once you catch that fever, it's hard to stop! You do a mod, the sound gets better, and you think, "Hmmm, now that I've changed that, I REALLY need to change this, too!" and you end up chasing that rabbit down so many holes you wind up replacing the chassis screws with aircraft-grade Blue Devils. Sure enough, I started getting that Modkateer Fever myself after I tried the high-speed rectifiers. I started sweating. I felt nauseated. I even tried calling my Tweak-Anon big brother Earl, but he'd fallen off the wagon too and was reflowing all the solder joints in his CD player's remote control with Wonder Solder.”

Tror inte det kommer en dag då konstverket är klart. Undrar vad man skulle känna när den sista säkringshållaren är polerad med Bluehorizon, allt damm är borta, kablarna är perfekt ”dressade”, etc…tomhet? Lugn och ro? Sen kommer ens favorittillverkare med en uppgradering…

Jag tror Brinkmanns glasyta är plan. Det finns en liten ”plastbit” man sätter fast precis vid centrumtappen som ger en liten höjning som i kombination med skivklämman (som pressar ned skivan vid etikettens ytterkant) ger en tight och plan koppling mellan skiva och tallrik. Daniel lärde mig hur man knackar på skivans ytterkant för att höra vad som är optimal kraft att dra åt skivklämman med. Det skall låta stumt och kraften varierar ganska mycket beroende på skivans utseende.

Var och justerade igen efter några timmars inkörning. Insåg att Brinkmannens glasyta har ett mycket litet spel mot sitt underlag och trycker man lätt på vattenpasset (som i och för sig är tungt) så blir tallriken i stort sett perfekt! Antar att denna kraft motsvarar den genomsnittliga kraft man drar åt skivpucken med…Helmut wins again!

Jag fortsatte att justera och när jag fått det så bra det gick, satte jag på Brinkmannen för att värma lagret och ”nöta in” efter isärtagningen. Skall mäta igen senare… Övningen fick mig att fundera: varför håller jag på såhär? Kärleken till musik är knappast hela förklaringen. Det finns de som älskar musik mer än jag men som aldrig skulle komma på tanken att lägga 6 tusen på ett vattenpass och sedan en kväll på justering. Min stereo har kostat mycket mer än min skivsamling. ”Pride of ownership” är heller knappast en förklaring då antalet människor som begriper eller bryr sig om detta är så litet (givetvis forummedlemmar undantagna). Kan det kännas bra att äga något fint utan att någon vet om det? Är man sann mot sig själv då? Ibland känns det mer som man jobbar på ett konstverk - en installation som skall bli ”perfekt” utifrån det mål man formulerar. Lite likt foton av motorrum man ibland ser på utställningsbilar. De har nog inte gått igenom allt besvär för att de älskar att köra bil? Lite av tävling är det nog också: hur bra kan det bli? Det är nog helt enkelt en hobby. Något jag pysslar med för min skull för att jag mår bra av det. Man mår kanske inte alltid bra över vad man köper eller gör men att över tid leder det framåt och man lär sig. Det är inte målet utan resan som gör mödan värd.

Kanske kommer de i våg om lagret får ”sätta sig” ett tag. Det här är lite jobbigt för min OCD. Jag kan konstatera att det mäter olika på olika platser på chassit också. Dock är skillnaden inte enorm och jag tror inte nålen kommer lämna spåret av denna anledning.