calle_jr

Jag har inte brytt mig så mycket om de dipparna eftersom det är så låg nivå. De är nere i brusområdet och syns som du säger inte i nyttosignalen. Om jag gissar lite vilt så skulle jag tänka mig någon slags utsläckningsfenomen i bruset, tex modulerat skivbrus. Det kan alltså också vara något mekaniskt (motorvibrationer?), men det förstärks som synes inte av signal. Det skulle också kunna vara lastbilar som kör förbi Alfas hus, men det är lite för högfrekvent för det. Det som redovisats är hygiennivå för att man ska få en orientering om vad som testats. När @AlfaGTV har postat den sista riggen ska vi börja titta på några mätresultat som är mer intressanta kopplat till vad vi hör.

Jag har inte den, men man ser den ibland när man är ute och letar i skivbackar.

Man behöver vila ögonen på dessa en stund för att få en kontext och se att samtliga riggar ligger väl över hygiennivå. Det är så att säga inget fel på någon av dem. Mer än såhär brukar man inte redovisa*), och då är det inte konstigt att man knappast kan urskilja några skillnader i återgivning kopplat till mätprotokoll. *) Vi har avsiktligt undvikit att redovisa svaj, fladder, hastighetsavvikelser och sådant, eftersom man dels i viss mån kan hänföra detta till rena inställningsparametrar, dels vill vi hålla nere antalet diagram så att det blir mindre rörigt.

Bild B gul måste vara rockoperan Tommy som den spelades in av LSO. De har manipulerat den med spegling av Renaissance-albumet. Denna alltså;

Jag känner att jag vet vad detta är men har inte kunnat få nåt ur mig på hela veckan

Smart att lyfta upp lyssningsstolen! Tror aldrig att jag har sett det tidigare.

Ja, och det är just här man skulle kunna göra insatser som jag anser skulle främja många delar av "konsumentledet". Jag har ingen färdigtänkt plan för hur det skulle gå till, utan det är mer en sammanvägd känsla där ledordet är välljud hellre än massproduktion. Det är en väldigt liten del av musikindustrin som bryr sig om välljud, det finns en utbredd "vem bryr sig"-attityd. Jag tycker att det är bra med enkla kvalitetsstämplar och jag anser att tex SACD är en sådan kvalitetsstämpel. Det är ingen garanti men det höjer fokus på välljud utan att gemene man behöver penetrera tekniska detaljer och jämföra om det verkligen stämmer i A/B-tester. Att man hittar exempel på verkligt bra utgåvor, dacar, streamers etc för pcm innebär ju inte att man har eliminerat den stora merparten dåliga utgåvor. Att promota dsd och sacd innebär att ett större fokus på välljud sprids i branschen, det smittar av sig i inspelningsleden, mixning och mastring. Man höjer ribban för alla inblandade. Jag ser inga problem att bibehålla pcm för editering exvis 24/96, även om allt utgivet material skulle vara dsd. DSD är ju ett helt annat djur, så det blir som att säga att en kråka är mycket bättre på att flyga än en haj. Det är den ju, men hajen är bättre på andra saker. Ja, pcm har av hävd så mycket bredare tillämpning och inkluderar alla möjliga typer av digital signalbehandling inom telegrafi, telefoni, tal, tv- och filmindustri, hemdatorer mm.

Har du möjlighet att spela in?

Tänkte undersöka lite mer om det finns någon standard eller praxis för detta. Det har ju stor betydelse vilken nivå tonen har och om man jämför med eller utan brus. Feickert Adjust+ beräknar THD exkl brus för 1kHz +10dB.

Jag hade bara en enda sak att framföra som sidoinlägg och det var att man inte enbart behöver utgå från hur det kan låta. Allt du skriver om hur det kan låta håller jag med om. Men det behöver inte bara vara det som det handlar om för just det system, de album och de preferenser som du utgår från. Jag vet ju att det är vad du vill, och det var därför jag ville kommentera. Jag tycker inte att mina åsikter baseras på skrönor och korståg. Man kan anse att det jag skriver är fel men det baseras på mina bedömningar och erfarenheter. Samma här. Jag tänkte själv experimentera lite med uppsampling.

Jag och @AlfaGTV har tillbringat en del av sommaren åt att försöka sammanställa prestanda för ett gäng vinylriggar. Han har spelat in och jag har analyserat. Nu ska vi inte fokusera på rent mättekniska frågor, men vi vill ändå för ordningens skull beskriva lite hur vi har gjort. Det finns en tanke om att komplettera vår artikel om uppställning och inställning av vinylspelare med ett avsnitt om uppmätning av prestanda för en vinylrigg. Prestanda för en vinylrigg bör helst omfatta SNR, kanalseparation, frekvensgång och THD+N. Vi har även försökt oss på att bedöma mikrodynamik och transientsvar. Fem kompletta vinylriggar är testade; Hana ML, Brinkmann Bardo, Grandinote Celio Hana ML, Brinkmann Bardo, Mastergroove Ortofon 2M Silver, Rega Planar 3, Lehmann Black Cube Transfiguration Axia, Viella V12, Mastergroove Transfiguration Axia, Viella V12, The Groove SRX Inspelning är utförd med Olympus LS-12 kopplad från Fixed Line Out RCA på Moon Evolution 740P via Audioquest Cinnamon RCA-3.5mm TRS till Line In på Olympus LS-12. Inspelningsformat är pcm 24/96 som sparats till wav. Mjukvara utgörs av Ortofons Test-LP från 2016 med matrisnummer BG34218-01, samt Hi-Fi News Test-LP HFN 002. Samtliga spår är 33rpm och 0dB motsvarar 5cm/s rms lateral. Alla inspelade spår ligger som råfiler med en nivå i närheten av 0.71-0.73FS (ca -3dBFS). För att få en exaktare jämförelse är de normaliserade i den digitala domänen med huvudsignalen centrerad kring 0.00 och maxamplitud exakt 0.80FS (-1.94dB). Brusnivå för inspelningsutrustning är bedömd genom kontroll av brusnivå genom inspelning av en tyst 24/96-fil från Roon via en Audiobyte Black Dragon DAC. Brusnivå efter beräknad FFT är korrigerad för processing gain och equivalent bandwidth noise, dvs FFTbrus = FFTberäknad_brusnivå + 10*log(M/2) - 1.76. Brusnivå för Olympus LS-12 är även testad av Avisoft Bioacoustics: Analyser är utförda med hjälp av Audacity 2.1.0 med linjär FFT Hann fönstring med 16384 tunnor. Se nedan "Förklaring till..." för en mer detaljerad förklaring till hur dessa är utförda. SNR och kanalseparation Ortofon Test-LP innehåller en 1kHz sinus för vänster kanal (0dB 5cm/s rms 45o). Denna spelade vi in i stereo. Stereospåret normaliserades till 0.80FS varpå vi kunde skapa en FFT för respektive kanal för att bedöma SNR och kanalseparation. FFTn ska korrigeras för processing gain och ekvivalent bandbreddsbrus, och vi redovisar detta i diagrammen. Frekvensgång Linjärt modulerad frekvensgång 800-50000Hz för vänster kanal är inspelad i stereo. Med "linjärt modulerad" menas att svepet har konstant hastighetsamplitud efter riaa-korrigering. Eftersom svepet har en logaritmisk tidsaxel (det sveper snabbare och snabbare) så har FFT för vänster kanal korrigerats med +6dB/oktav och normaliserats till 0.80FS vid 1kHz. Höger kanal har kalibrerats mot separat mätning för kanalseparation av 1kHz. THD+N Harmonisk distorsion är bedömd från tre olika spår. 1kHz sinus 0dB, 300Hz sinus +12dB och 300Hz sinus +14dB. Inspelningarna är normaliserade till 0.80FS och korrigerade för processing gain och ekvivalent bandbreddsbrus. Mikrodynamik och transientsvar Vi känner inte till några spår för direkt test av transientsvar. Men Ortofon Test-LP är graverad med ett triangelformat spår som i hastighetsdomänen och med riaakorrektion ser ut som en fyrkantvåg. Med detta spår kan man se hur väl en vinylrigg klarar avkoda en så komplicerad vågform. 370Hz (2.7ms) fyrkantvåg med arbetscykel 3:7 är normaliserad till 0.80FS. Denna FFT är inte korrigerad för processing gain eftersom det gör att mikrodynamiken i bruset i så fall inte skulle synas. Förklaring till hur mätningar kan genomföras och bearbetas Idag är det väldigt praktiskt att spela in en audiosignal och spara den i tex wav-format för att i lugn och ro kunna analysera innehållet. Oavsett om det gäller enskilda toner, svep, brus eller musik, kan sådana ljud i tidsdomänen mappas över i frekvensdomänen tex för att studera frekvensgång för ett svep eller frekvensinnehåll för en fyrkantvåg. Den metod man normalt använder är FFT (fast fourier transform) som bygger på grundmetoden DFT (discrete fourier transform), dvs en matematisk metod att omvandla signaler som har fluktuerande energinivåer (tex ljud, ljus, radar, vibrationer) från en domän till en annan, oftast mellan tids-, rymd- eller frekvensdomänerna. För ljud går FFT enkelt uttryckt till så att frekvensbandet delas in i ett antal tunnor där varje tunna tar hand om ett litet band av registret. En tunna som då ansvarar för tex 997-1003Hz, omgärdas av en tunna som ansvarar för 991-997Hz och en som svarar för 1003-1009Hz. Efterhand som varje tidsenhet analyseras, så sorteras energinivåerna in i den eller de tunnor som har de våglängder som varje tidsenhet ljud innehåller. Om man då som exempel har en 30sek ljudfil som innehåller ett linjärt svep från 20-20000Hz, så kommer lika mycket energi sorteras i alla tunnor från 20-20000 Hz, dvs vi kan redovisa att svepet ger en rak frekvensgång. Om vi spelar in en 1kHz sinuston, så kommer tunnan för 997-1003Hz att innehålla nästan all energi, och övriga tunnor innehåller endast övertoner pga harmonisk distorsion samt brus. En FFT för en 24/96-fil som delas in i tunnor med delning ca 6Hz (5.86Hz) sägs ha storleken N=8192 och beräknar då frekvensinnehållet från 0-48kHz. Men det finns några saker att beakta om man använder tex Audacity, ARTA eller liknande verktyg för digital signalbehandling. Saker som man inte råkar ut för om man är van att läsa av ett oscilloskop och skriva ner pp- eller rms-värdena i realtid. Jag nämner här några saker att ta hänsyn till; Man behöver alltid sampla sin inspelning till minst dubbelt av det frekvensregister man vill studera. Detta är inte för att ha marginal utan för att om det analoga ljudinnehållet ska kunna återskapas så måste bandbredden BW < fs/2 där fs är samplingsfrekvensen enligt Nyquists samplingsteorem. För inspelning och ljudbearbetning rekommenderas 24/96-hårdvara och filformat pcm 24/96 för att undvika fel som beror på AD/DA-omvandling och digital bearbetning. Kalibrering...(arbete pågår) Om man vid FFT-beräkning vill att tunnorna ska vara lika stora per tidsenhet (ha samma energiupptagningsförmåga per tidsenhet) så måste man välja att skapa FFTn med linjär skala. Om man väljer logaritmisk skala kommer tunnorna för låga frekvenser vara bredare än de för höga frekvenser, vilket för sinustoner medför en amplitud som faller med 6dB/oktav. Om man spelar in ett sinussvep måste man skilja på om själva svepet är linjärt eller logaritmiskt eftersom för logaritmiska svep fördubblas svephastigheten per tidsenhet och således minskar energiinnehållet till FFT-tunnorna med 6dB/oktav. Olika typer av brus har olika energinivåer i frekvensbandet. Vitt brus är linjärt och har samma frekvensinnehåll i hela frekvensbandet när det plottas i en linjär frekvensskala. Rosa brus (1/f-brus) är linjärt när det plottas i logaritmisk skala, och minskar därför med 3dB/oktav i linjär skala. I en ljudfil som innehåller sinusartade toner och brus kommer energinivåerna tilldelas olika eftersom sinustoner är proportionella mot antal tunnor i kvadrat N2, medan tex vitt brus är proportionellt direkt mot antal tunnor N. FFT är avsett för analys av signaler med diskreta komponenter eller toner. Brus är fördelat över hela frekvensbandet och brukar bäst beskrivas med enheten V2/Hz i den analoga domänen eller FS2/Hz i den digitala domänen. I en vanlig inspelad mätning av 1kHz med brus kommer därför brusnivån att underskattas kraftigt vid hög upplösning. Själva FFT-processen äter upp mycket mer brus än nyttosignal. Denna effekt kallas för processing gain, PG. Det innebär att output från FFT ska korrigeras för processing gain PG=10log(N/2) dB om vi antar att det är vitt brus. En annan effekt på brus vid FFT är att man behöver korrigera med ekvivalent bandbreddsbrus i tunnorna pga den fönstring som används, för Hann-fönstring är EBWN=1.76dB. Verklig SNR är således SNRBERÄKNAT - PG + EBWN. Om man spelar in från LP måste man beakta om LPn är riaa-kodad eller ej. De flesta test-LP är riaa-kodade, men inte alla. Det ska stå på konvolutet. Sak samma gäller för analoga magnetband. Man behöver ibland ha koll på nivåer, tex om man ska bedöma output från en pickup eller beräkna distorsion och brus. Ett spår som är inspelat med +10dB kan ge mer distorsion men mindre brus än ett som är inspelat med 0dB. Ibland är det oklart vad som avses med 0dB på en LP, men då bör det avse 5cm/s rms lateralt. Nivån från ett riaasteg mäts i Volt eller dBV. När signalen ad-omvandlas kommer den få en nivå i dBFS (dB Full Scale), dvs aktuell signals nivå i förhållande till max nivå för aktuellt filformat. En 16-bitars pcm-fil kan innehålla 216=65536 värden, så maxnivån kan representeras på en skala med +/-32767 skalstreck som då representerar full scale innan klippning. Full Scale redovisas normalt med en skala +/-1 eller +/-100% oberoende av bitdjup, och ofta används flyttal som innebär att maxvärdet kan flyta genom att skalstrecken är dynamiska. Det finns således ingen fysisk koppling mellan dBV och dBFS, men EBU anger som standard att 0dBFS kan/bör/ska motsvara +16dBV. Det innebär att om riaasteget visar 2VRMS output för en 1kHz sinuston, dvs +6dBV, så skulle den ad-omvandlade signalen visa -10dBFS som rms-värde, dvs 0.32 FS. Om man behöver göra en stor FFT med hög upplösning så beräknas ofta bruset med höga fluktuationer vilket kan göra det svårläst, speciellt om resultatet redovisas i log-axel. För att undvika detta kan man skapa flera FFTer med samma ljudfil och därefter medelvärdesbilda. Sammanfattning: Vi antar att våra mätningar med test-LP består av sinusartade blandtoner och vitt brus. Inspelning utförs med AD-omvandling till 24/96 pcm. Nivåer mellan olika vinylriggar matchas så nära 0.7-0.8Vrms som möjligt, och normalisering av den ad-omvandlade signalen utförs därefter till ca -2dBFS (0.8FS). Storleken för FFT väljs till 16384 tunnor med linjär fördelning och fönstringen väljs till Hann. I nedan illustration har en 1125Hz sinuston blandat med vitt brus sparats med 24/96 pcm (vänster bild), och därpå har ett FFT-spektrum beräknats och korrigerats med avseende på processing gain och ekvivalent bandbreddsbrus (höger bild); Sådär, nu kommer snart mätresultaten...

Min uppfattning är att för oss konsumenter är dsd att föredra i det långa loppet. Men den slutsatsen baseras inte på att jag har lyssnat igenom en massa utgåvor med A/B-jämförelser och försökt detektera skillnader. Kedjan av "om och men" för att kunna fälla en dom över "DSD kontra PCM" är alldeles för snårig om utgångspunkten är hur det låter. Jag sympatiserar inte med att skriva "DSD kontra PCM", myt och sanning osv, eftersom den uppfattning man har behöver inte vara grundad i att det "låter" på det ena eller andra sättet. Jag tror att man ska försöka tänka bort hur det låter om man vill förstå varför det finns olika uppfattningar. Det finns tex kvalitetsaspekter, marknadsaspekter, standardisering, konserveringsaspekter, vad är egentligen inspelat ljud? hur bör vi handskas med inspelat ljud? och ännu hellre hur bör vi inte handskas med inspelat ljud? Jag ska inte överdriva, men det grundar sig mer åt en slags vördnad eller rekyl mot den misshandel som bedrivits med pcm. Ett ställningstagande att det är viktigt att värna om hög ljudkvalitet för inspelad musik. Om alla vi säger att det går lika bra med selleri, så blir det selleri. För mig är det alltså mer ett mindset än en faktabaserad slutsats baserad på A/B-lyssning. Jag respekterar till 100% att det finns andra mindset, men jag respekterar inte att bli överbevisad om att dsd ska skrotas för att olika grupperingar kommit fram till att A=B i blindtest. Jag hoppas att om fler efterfrågar och köper dsd så kommer ljudkvalitet prioriteras högre i musikbranschen. Om konsumenterna säger att det kvittar, A=B, så kommer det bidra till sämre ljud.

Goudale , probably the best beer in France Goudale är ett bryggeri i nordvästra Frankrike vid gränsen mot Belgien. De har bryggt fin öl i över 100 år, och om man inte känner till Goudale så kanske Landelin som kommer från samma bryggeri. De brygger ett tiotal olika typer. Alla jag har provat är mycket bra. Idag är de 99 anställda som årligen brygger 2.5 miljon hektoliter öl. Denna cirkustrippel är brygd på rökt malt, vete, humle, koriander och apelsinskal.

Det har pinnat på här, men det har inte funnits så värst mycket att visa. Det tar en hel del tid och kraft och det är lite ansträngande för mig att ha både simuleringar, komponentval, layout, byggande och mätning på gång samtidigt. Men det är samtidigt både kul och stimulerande. För att rekapitulera så ser krets och layout just nu ut såhär; Det svåraste för mig är mätning, och just nu har jag problem att mäta hela dubbel-OPn tillsammans i kort #4 (X4 och X5), där kort #5 är kretsmässigt placerad mellan X4 och X5. Jag har kontrollerat funktionen på moderkortet och varje instickskort var för sig, och är på god väg att få till spotfrekvensmätningar var för sig. Men det är som vanligt inte helt straight forward. Man behöver ha koll på signalnivå för att inte överstyra men ändå kunna få en snygg insignal, störningar, flytande signal, matningsspänning, jordar, pinkonfigurationer på de olika OP och hylslister, hur impedanser för källa och last påverkar mätning jmf med tonhuvud osv. Som tur är har jag @Peo att samtala med. Det behövs för att få mig tillbaks i spåret när min skalle snurrat till det rejält. Det känns ändå som att jag snart kommit igenom grovjobbet för en kanal.

Ah, såklart! Då borde dromedaren vara från nåt med Camel eller Caravan. Man kan ju inte ha koll på alla inners och gatefolds. Inte den blekaste.