calle_jr

Det är Super HIFI.

Det är precis då välljudet åker ut med badvattnet skulle jag säga Det går liksom inte återskapa råvaror från en chili con carne... En inspelning bör nog inte betraktas som toner, utan som en modulerad signal, dvs en salig blandning av toner.

Intressant. Jag minns en period där man i vissa läger såg ned på studioinspelningar, i den bemärkelsen att instrument och sång spelades in var för sig och mixades ihop. Och visst blir det en annan atmosfär när det är live i studion, men i många fall är mixningen en del av den kreativa processen och helt integrerad med det musikaliska uttrycket. Det finns många exempel där detta pågår ett år eller längre.

Eivør - Bridges

John Adams - Naive And Sentimental

Precis! Eller också hade man det men brydde sig inte om det.

När det gäller teater så är det helt klart så. Man kan som bekant få en enastående taltydlighet med amfiformen. Men det är inte så eftersträvat för en konsertsal. När det gäller konsertsalar så var det Karajan som hejade på typ att "självklart ska vi ha musikerna i centrum och publiken ska omgärda dem" angående förslaget till Berlinfilharmonin i början av 60-talet. Se'n har ju Toyota spätt på detta de sista 20 åren. Hans recept är vingårdar och det är han som står för de kända vingårdssalarna i USA, Frankrike, Japan, Danmark och nu senast Elbphilharmonien i Hamburg. Så vingårdsformen för konsertsalar är mer en visuell och social fördel än en strikt akustisk. Förvisso vill man inte få för stort "glapp" tidsmässigt mellan direkt- och reflekterat ljud, men det problemet måste man hantera även i lite större vingårdssalar.

Glädjande att läsa.

Men salens form är bara en grundförutsättning till vad som skapar klangen, det utgör bara makroakustiken kan man säga. Om grundformen (exvis skokartong eller vingård) utförs i ett tungt och styvt material, tex betong eller murverk, så har man en tydlig grundklang och kan gå vidare med rumsakustiken i detalj. Dessa tre bilder säger väldigt mycket om hur den detaljerade rumsakustiken i salongen hanterats i Gewandhaus #3: Sidoväggarnas och balkongräckenas grova vinklingar kombinerat med de vinklade väggbeklädnaderna och takets svagt rundade reflektorelement skapar ett jämnt reflektionsmönster. Jag skulle vilja återkomma till detta lite senare Salen är projekterad med en Schuke-orgel med 6845 pipor, med ledorden RES SEVERA VERUM GAUDIUM återkommande från föreningens bildande. Bild: musicalprom.com

I mitten av 70-talet var man på god väg att få en slags stabilitet i samhällsfunktioner i Leipzig, och man behövde ett konserthus - man behövde ett Gewandhaus #3. Arkitekterna Rudolf Skoda, Eberhard Göschel, Volker Sieg och Winfried Sziegoleit utarbetade ett förslag. De studerade salar i hela världen och imponerades av de moderna vingårdssalarna som Berlinfilharmonin och Rotterdams konserthus de Doelen. Skokartongformen är definitivt referensen som vi sett både i Gewandhaus #2, Musikverein och många andra fina salar. Skokartongen ger förutsättningar för en lång, jämn efterklang med något förhöjd bas, och speciellt så med reflektorer över podiet. Vingårdsformen är ett helt annat koncept där salongen är amfiteaterformad och grundidén är att alla platser ska ha samma avstånd till dirigentplats. Det gör att man även sitter framför och vid sidan om orkestern. Av de salar jag har besökt föredrar jag skokartongformen. Men det innebär inte att vingårdsformen är dålig Jag tror att skokartongsalar har en övre gräns med 1700 platser nånstans. Därefter börjar det bli platser som har problem både med klang och sikt. Vingårdssalarna kan göras åtminstone 50% större. Av de 20 bästa salarna i världen är fördelningen i princip 50-50 mellan skokartong och vingård. Men Musikverein, Berlin Konzerthaus, Tonhalle Zürich, Concertgebouw m.fl är skokartongsalar som alla ligger i topp. Exempel på moderna vingårdssalar med hårt spänd båge är Elbphilharmonie i Hamburg och DR Koncerthus i Köpenhamn (nu ska de avskeda 20% till...). Här är de viktigaste målvärdena för salar som subjektivt bedömts som bäst: Idag tittar man inte i första hand på dessa parametrar, utan i moderna simuleringar och auraliseringar kan man studera reflektionsmönster på ett betydligt mer sofistikerat sätt med specialstudier av tydlighet, klarhet och hur energierna ser ut i tidsdomänen (echogram) på olika platser på podiet och i salongen. Det kan vara så att man idag lite grand villar bort sig i hundratals simuleringar så att man missar målet, dvs ovanstående enkla grundparametrar. För vissa egenskaper, exvis T30, kan man med fördel projektera med en klangreserv. Verkligheten blir aldrig att man får längre efterklang än projekterat. Tvärtom. Nåväl, bygghandlingar för Gewandhaus #3 togs fram under ledning av projektchef Peter Kunze, och huset kunde färdigställas till den 8 okt 1981. Salen har 1900 platser och man beordrade vid flera tillfällen under byggtiden in soldater i salongen för att göra akustikmätningar med full sal . En mindre sal, Mendelssohn-Saal är avsedd för kammarmusik och mindre konserter och den har 500 platser. Bild avfotograferad från utställning i foajén. Stora konsertsalen med 1900 platser till vänster och Mendelssohn-Saal med 500 platser till höger. Här är en bild från invigningskonserten med Kurt Masur och stor kör: Bild avfotograferad från utställning i foajén.

Jag är säker på att det lät fantastiskt bra även i Gewandhaus #2. Det ritades av Martin Gropius och Heino Schmieden, dvs två topparkitekter från Berlin. Jag kan bara spekulera i hur väl insatta de var i grundläggande akustik för stora salar, men att man inte nämner någon akustiker tyder på att dessa två herrar hade största inflytande på utformningen även om de kan ha haft kunniga rådgivare. Min egen tes är att det som blir referens också blir väldigt djupt rotat. Men det kan inte bara vara det, och det är inte en slump att man får en jämnhet i klangen både mellan register och på olika platser. Det är inte heller en slump att alla i orkestern och dirigenten kan höra de andra stämmorna på ett sätt som återspeglar sig ute i salongen. Alla de stora var dock här, men jag reagerade på att det i princip bara var tyskar och österrikare under de många krigsåren. Förutom i viss mån Tjajkovsky och Stravinsky.

Alla salar @Bebop nämner är toppklass, och de utgör rentav själva definitionen av hur orkestrar ska låta live. Concertgebouw har en fylligare klang men inte riktigt den briljans och pinpoint som Grosse Musikvereinsaal har. Det är en smaksak vad som är bäst. Att Socialdemokraterna är Sveriges största parti innebär inte självklart att de är bäst. De är bäst för en del, andra föredrar andra partier Jag rekapitulerar som exempel Beraneks 18 punkter som behöver utvärderas för att avgöra vilken standard en konsertsal har. Men, som sagt, den ranking som Beraneks punkter ger innebär inte att alla instämmer om den ordningen. Ordningen har dessutom ändrats något genom åren. Dels såklart eftersom nya salar tillkommer, men även för att vi sakta anpassar våra referenser efter hur det låter på skiva.

En annan berömd personlighet från Sachsen är Carl Maria von Weber (1786 - 1826). Hans taloperor är inget jag lyssnar på, men hans overtyrer är fantastiska, och även pianokonserter. Han är dock utan tvekan mest känd för sina operor med romantiska och nationalistiska teman. Weber hade stora händer och gillade att skriva för piano. Arrau, Gilels och Richter är exempel på pianister som spelat in hans pianokonserter. Här hör vi Friskytten (Der Freischütz) framförd av Rundfunkchor Leipzig och Staatskapelle Dresden under ledning av Carlos Kleiber (DGG). Lyssna gärna på overtyren, och resterande kan man skippa Von Weber arbetade som dirigent runtom i Europa, både som anställd och på turnéer med egna kompositioner. Han arbetade medvetet med att förankra tysk opera för att balansera dominansen av den italienska operatrenden. Han blev mycket sjuk i London och dog där 1826. Han hade stort inflytande på Richard Wagner som själv såg till att hämta hem hans kropp till Dresden 20 år efter hans död, men även på senare kompositörer som Mahler, Debussy, Stravinsky och Hindemith. Carl Maria von Weber har kallats den subtile maestron, och han var först med att införa taktpinnen i syfte att mer exakt förmedla sina intentioner. Något som senare dirigenter slopat Han införde också en ändrad sittning för orkestern, vilket däremot senare dirigenter också har gjort Weber Piano Sonata No. 3 Op. 49 framförd av Sviatoslav Richter::

Den danske kompositören, violinisten och dirigenten Niels W. Gade inledde sin bana i Köpenhamns orkester. När hans första symfoni blev ratad i Köpenhamn skickade han den till Mendelssohn, som uppförde den i Leipzig 1842 Gade flyttade dit och blev vän med både Mendelssohn, Schumann och Gurlitt. Han tog över som chefsdirigent för Gewandhaus när Mendelssohn dog, men vid krigsutbrottet mellan Danmark och Preussen 1848 tvingades Gade hem (kriget om Slesvig-holstein). Han fick själklart många influenser under sin tid i Sachsen och jag antar att (en av mina favoriter) Elverskud är en av dem. Men han influerade även själv senare nordiska kompositörer som Edvard Grieg och Carl Nielsen. Efter återkomsten till Köpenhamn hade han vid sidan av komponerandet en rad olika tjänster som orkester- och kördirigent, teaterdirektör, kantor med mera. Släkten Gade har flera personer med musikaliska kopplingar. Hans far var instrumentmakare, hans son Axel var violinist och kompositör och jag känner en dansk akustiker som heter Gade Det som tilltalar mig i hans musik är melodierna, balansen mellan orkester, kör och sång, och att han har ett nordiskt folkmusikinslag. Jag tror att Niels Gade var ett större namn i Europa än vi normalt uppmärksammar, och bland annat minns jag hans inskriptioner i Concertgebouw i Amsterdam som ett av kanske 20-30st nämnda kompositörer genom tiderna. Denna inspelning rekommenderas: Från skriften "Hans Christian Andersen and Music":

Medan Bebop preparerar sig själv för nästa inlägg i Bachdebatten så kommer här några pausbilder från miljöerna i downtown Leipzig. Man kan nästan inte tro att detta var DDR för inte så länge sedan. Förvisso, det har gått 25 år sedan muren föll, men idag är det en helt annan stad. Jag tycker att man har lyckats bättre än i de flesta andra städer att integrera modern arkitektur med det som har gått att bevara.