calle_jr

USB-kabeln med den lilla Primer jordboxen var en positiv överraskning. Den finns både som usb typ A och B, och även nätverkskabel med RG45, och man får väl prova sig fram här så nätt. Jag för min del borde egentligen prioritera en robust låda eftersom kablarna just nu är tyngre än själva elektroniken Trafon och jordboxen håller sakerna på plats, men jag antar att båda dessa egentligen bör placeras en bit ifrån eller avskärmat.

Det är en 25VA trafo som lämnar 5 VDC / 3.5 A. Det sitter en liten justeringsskruv på baksidan för att kalibrera med 0.01V precision. Det tog över två månader att få hit fanskapet, varav Postnord hade den övervägande delen av den arbetstiden;

Som en del redan har sett så har jag kompletterat Allo Sparky USB med en linjär nätdel från L.K.S Audio LPS-25-USB, och en Entreq USB Primer Pro:

Arne har en utgångsimpedans på 1.8 ohm och dämpfaktor 2.8, så högtalare med nominell impedans över 5 ohm och hyfsad känslighet kommer fungera bra. Så det fungerar mycket bra med Sarastro II som har 93dB (2.83V/1m) känslighet och ligger över 6 ohm för större delen av audiobandet (8 ohm nominellt, min 4 ohm). Mitt riaa är obalanserat och output är ca 1 V, vilket är en jäkla skillnad för Arne jämfört med dacen. Men utgångstrafon har en switch för xlr-utgång på Audionote M5 och då fungerar det betydligt bättre. Ja, det är Bibacord. Modell vet jag inte. Engström och Bibacord samarbetar, och ett tag fanns Bibacord i "Engström-utförande".

Tine Thing Helseth spelar trumpet. Hummel dessutom! Ett fantastiskt instrument när det spelas av någon som behärskar det och mycket nyansrikt. Men vi spelade även piano, Leos Janacek vad jag kommer ihåg, och säkert annat också. Och ett tag med röster och förstärkta instrument; Även tyngre musik fungerade klanderfritt till de nivåer jag spelar som högst vill jag påstå. 300B är de mustiga klangernas mästare; Vi började som synes med digital källa, och det av en anledning. Bryston BDA-3 lämnar 4 V via balanserade utgångar, och detta är självklart en faktor. Hur bra grejer man än kopplar in så går det inte att trolla.

Jag tror inte riktigt på många av teorierna om SRA och VTA som förekommer (exvis Fremer). Skillnaderna mellan graveringsvinklar är större än felen vi användare normalt gör, och nålspetsens geometri (slipning) ser inte så annorlunda ut inom ett ganska stort spann. Däremot är jag helt med på det du beskriver som ju är ett mätfel (tycker inte vi ska glömma det), även om jag som vanligt skulle uttrycka det lite annorlunda Kontaktytan mellan nålspets och vinyl ändras. Dels pga högre/lägre kraft, dels pga att nålarmen kröks så att nålspetsens slipning lutar fel. Kontaktmekaniken kring detta har vi gått igenom i avsnitt 13 och fel VTF ger definitivt högfrekvent skanningsdistorsion. Geometrin mellan spolar och magneter ändras. Nolläget flyttas. Detta kan man också dra slutsatser från i avsnitt 13 och 15. Det är både vertikal och lateral modulering som påverkas trots att VTF endast ändras vertikalt. Magnetfältet är avpassat att bete sig linjärt inom en yta, och med fel VTF kan man hamna utanför denna yta både för VM och LM. När pickuptillverkare anger ett spann för VTF så borde det vara detta de beaktar. Dvs inom det spann de anger VTF borde det inte påverka verkningssättet. Kan det bekräftas/dementeras?

Helt okej var det ja Två balanserade och två obalanserade par ingångar samt biwire-terminaler:

Vi spelade några minuter sacd... - Så, det räcker. Ta med de två skivorna så slår ni knockout på hela Bayern. Typ 300B har en enorm förmåga att återge tonernas nyanser. Man kommer helt inpå instrumentet och solisten på ett annat sätt än med de flesta andra förstärkare. I min värld är det fel att kalla det färgning som det ibland uttalas. Jag tycker det låter mer äkta än något annat. Ok! Då har jag fått det om bakfoten. Du vet, man pratar kanske en kvart om konstruktionen, och det är lätt att man hör fel eller ställer fel fråga. Jag ska säga att jag reagerade själv en gnutta men jag vet inget om kondensatorer och brydde mig inte om att kolla.

Jag antar att åtminstone några av dessa tillfällen har varit på MOC. Engström ska vara i fem rum i München, och i deras eget rum ska man spela med Verity Sarastro IIS, vilket man inte har gjort tidigare. Timo Engström och Julien Pelchat tyckte alltså att det var en god idé att testa kombinationen innan mässan för att få ett hum om matchningen.

Ja. De är definitivt bröder. LARS och ERIC är monoblock med KR T100 och kan således leverera mer uteffekt. ARNE är byggd med 300B och med en minimal krets för ingångsväljare och volymkontroll. Men det finns en rad designprinciper och ljudideal som Engström håller rakt igenom produktserierna. Helbalanserad design, komponentval för transformatorer (normalt Lundahl) och mylar-kondensatorer, direktuppvärmda trioder utan negativ feedback, transformatorkoppling till drivsteg osv. Så val av förstärkare handlar kanske mer om matchning till specifika högtalare, och speciellt då utgångsimpedans mer än uteffekt. Vi träffade Lars, Eric och Monika för nästan exakt ett år sedan här: https://www.euphonia-audioforum.se/forums/index.php?/forums/topic/12752-monica-z-och-eric-ericson-men-inte-lars-gullin/&do=findComment&comment=229446

Børge Mogensens fotpall har fått tjäna som testbänk många gånger och det fungerar utmärkt. ARNE väger 40kg och kommer i en stor flightcase som man inte bör använda som bänk. Vi fick faktiskt lyfta ut hela lådan från rummet eftersom handtagen skramlar när man spelar.

Förra veckan var ingen höjdare, infektioner och läkarbesök Jag mår minst 6dB bättre denna veckan och kunde lära känna Arne lite bättre. Arne är en mycket balanserad och välintegrerad herre i ettårsåldern. Han transpirerar 20 W och äter bara 300B, men drivs av D3A-trioder. Samtalsnivån kan kontrolleras i 48 steg och jag började med att lasta på honom min digitala rigg:

Arne och Timo var förbi en sväng...

WTF ? Om COM ligger över COP och man lutar tonarmens uppåt i framkant, så åker masscentrum bakåt. Om COM ligger under COP och man lutar tonarmens uppåt i framkant, så åker masscentrum framåt. Jag har flera gånger råkat ut för konstiga mätvärden för VTF, men viftat bort dessa små vinklar. Det är väldigt små vinklar, men fenomenet beror på att masscentrums läge i vertikalled ligger så väldigt nära lagret, i storleksordningen 1mm. Man kan lätt visualisera det om man tänker sig tonarmen som en vinkelhake: Man börjar ju med att balansera tonarmen endast med vikterna av tonarm, pickup och motvikt. Då är VTF=0 vilket innebär att b0=0 ovan. När motvikten skruvas framåt ökar VTF och då ökar även b0, men ytterst lite eftersom VTF endast är några promille av totalvikten. Nedan ett räkneexempel med mått från en godtycklig tonarm (det skulle kunna vara min ). Man kan enkelt välja sina egna mått om man kan få reda på dem . Först beräkning av korrekt VTF när tonarmen är i rätt höjd i framkant, dvs där nålspetsen ligger på samma höjd som vid avspelning av LP-skivor: Sedan ett exempel där armen lutas med en vinkel α. Om nålvågen placeras 5mm högre än en LP-skiva innebär det att vinkeln blir ca 1 grad för en 12" arm. Höjden mellan COP och COM är inte så enkel att få reda på eller beräkna, men 10-20mm och mer är inte ovanligt: Detta bör man alltså definitivt ha koll på, och speciellt om man har en kort och/eller tung arm. Tack @Peo för att du uppmärksammat detta. Ligger skillnaderna i VTF enligt ovan i linje med dina mätningar?

Snyggt! Som vi diskuterat i en annan tråd kan det vara bättre att optimera på hastighetsändring än på hastighet. Tallriken kan gå jämnare på en något avvikande hastighet. Om man orkar...