Jump to content

Bebop

Moderator
  • Posts

    13 371
  • Joined

  • Last visited

  • Days Won

    225

Bebop last won the day on May 17

Bebop had the most liked content!

About Bebop

  • Birthday 1952-05-04

Profile Information

  • Location
    Sydsverige

Recent Profile Visitors

56 876 profile views
  1. Och det jag inte vet, som jag skrev. Men det skulle förvåna mig. Jag har svårt att se vad det är som skall dämpas utöver den kraftfulla dämpningen som skivspelaren står för plus den resonans- och rörelsedämpning som blir med 2x18 mm limfog av ek med en 7 mm plywood mellan eklimfogen. Då är det värre med rena stenskivor. De resonerar nästan som metall. Jag har sedan tidigare dubbellimmad 18 mm plywood i reserv efter koncept från @calle_jrsom fungerar utmärkt. Även mdf-hyllan jag har fungerar men den är för liten och bågnar av tyngden.
  2. Jag vet inte men jag använder ”vanligt” PVAC-lim typ D2 (inne) eller D3/D4 (utomhus). Jag tror inte det krävs någon annan dämpning än så. Det är också det som används av de flesta snickerier såvida de inte använder urealim med uv- eller microvågshärdning. Men då krävs det en ordentlig maskinpark med krav på exakta mängder för att undvika limsläpp pga ojämn härdning. Mängden är också viktig för D2-D4. Framför allt att det påförs jämt över hela ytan. Jag använder en ”kamspatel” som ger jämna rillor med samma mängd över hela ytan. Därefter press med handtvingar och eventuellt kansten dit tvingarna inte når. Ett par dygns torktid räknar ja med.
  3. Du har helt rätt när det gäller nyplantering. Jag refererar snarast till befintliga bestånd. Vi hade stora kulturodlade ekbestånd i Sverige förr somm beordrades bl a av Karl XI då Karlskrona byggdes med start 1680. Det var för att säkra framtida tillgång av ek till framför allt varven och i synnerhet då i Karlskrona som hade isfria vintrar och enklare logistik. Östra Göinge i NO Skåne hade stora bestånd av prima odlad ek. Mest känt är kanske Visingsö som anlades på 1800-talet där det finns mycket fin raka och höga ekar. Det blev ett fasligt liv när Kährs fick koncession 2011 att göra ek-uttag från Visingsö. Jag arbetade på Tarkett i drygt 20 år och vi fick ibland kritik för att vi inte använde svensk ek istället för ek från Frankrike, Ukraina och Rumänien. Då fick vi berätta i ord och bild varför ”sparbanksekar” inte var lämpliga och för att det inte finns ett aktivt ekskogsbruk i Sverige annat än vid vägbygge och liknande. Att fälla ek för industriell användning är ingen möjlighet som ges i Sverige, vilket jag håller med om. Om vi pratar ekonomi så är det ingen god affär, som du är inne på.
  4. …. plus pga av den besinningslösa trenden av allt fler och större uteplatser på trädäck. Jag bor i ett typiskt semesterområde där fritidsboenden nästan länsar bygghandlarna på impregnerat virke. Att få tag i en snickare här är nästan omöjligt det närmsta halvåret. Det byggs också en hel del nytt här efter allt bättre kommunikationer mot Skåne och Danmark. Folk har tröttnat på svindyra och hypade Österlen. När det gäller mjukträ så är det framför allt ek och ask som blivit svårt att hitta. Ukraina har Europas största bestånd av användbar ek för finsnickeri. Det duger inte med svenska knotiga sparbanksekar som dessutom har starkt avverkningsskydd. Ask kommer i huvudsak från Balkan där det varit kraftig överuttag och där man nu är hänvisad till svårtillgängligare områden. Däremot finns det gott om bok men efterfrågan är låg. Jag tror det kommer att ändras. Ett problem är att bok (samt lönn) och golvvärme inte är en bra kombination. Situationen har naturligtvis påverkat priserna också. Plywood är dock inga större problem att få tag på vare sig vi pratar finplywood i gran eller ”vanlig” björkplywood. Både råvara och tillverkning finns i Norden och Baltikum.
  5. Lite blandad NOS/NIB rörkompott till valvet typ "bra att ha" för en trygg och välljudande framtid. Philips E188CC (6922) - en klassiker och allt svårare att få tag på. Dyra har de också blivit. Används i utgångsläget i min Aesthetix Romulus Eclipse. Golden Dragon 12au7A/E82CC milittary grade - lågbrusia dubbeltrioder som används i VTL's försteg eller i phonostegets MC-steg Golden Dragon 12at7A/E81CC military grade - lågbrusiga dubbeltrioder som används antingen i VTL's phonostegs MM-del eller som phasesplitter i slutstegen. RFT ECC81/12at7 - samma OEM-tillverkare och rör som också sålts som bl a Siemensmärkta rör. Används antingen i VTL's phonostegs MM-del eller som phasesplitter i slutstegen. RCA 12BH7A military grade - används som drivrör i mina slutsteg.
  6. 12A bygger på ny konstruktionsprincip och har ingen upphängning med fjädrar, gummiband eller spiraler. Den står på tre ben som är fyllda av någon form av ”resonansdött” material som går ner i ett tungt chassi som känns som om det vore gjort i gjutjärn. Den exakta benämningen på det som används vet jag inte. Total med PSU’n väger den nästan 30 kg och jag tippar på att själva skivspelaren väger drygt 25-26 kg. Den helt nya SME 60 har någon liknande form av fjäderlösa ben modell större om jag fattat det rätt. Den runda SME 15 har samma typ av upphängning som SME 20 och SME 30 (som nu ersätts av SME 60). De har en mer traditionell upphängning även om den är rätt så stum och långt ifrån så svajig som t ex Avid eller Linns och Thorén äldre modeller (vet inte hur de är gjorda idag). Jag har haft även IKEAS lackbord och de kändes bra då fjädrande däck från Thoréns på 5-6 kg. Men den här klumpen vill jag ha stabilare underlag till. Dock inte sten som är rätt klurigt att få tyst. Jag har haft det till min Simon Yorke och jag fick till det till slut men den funkar ännu bättre med deras egen stenmjölsskiva som innehåller dämpande bindemedel. Jag har väldigt goda erfarenheter av trä, både limmad massivträ och dubbellimmad plywood. Jag tror faktiskt det blir ännu bättre med massivt - plywood - massivt som @calle_jr är inne på. Två olika densiteter med lim emellan borde bli en stummare och mindre resonant skiva.
  7. Jag lyssnar alltid på dig när det gäller bygge… Jag köper det och jag tror jag hajar vad du är ute efter. Så gör man även med t ex parkettgolv i tre skikt för att hindra/minska rh-relaterade rörelser. Det är oerhört effektivt. Vanligast är först ett slitskikt av t ex ek, sedan ett lager av ribbmatta av gran där ribborna har årsringarna stående och därefter en björkplywood (oftast). Att låsa med enbart två skikt är en mindre stabil konstruktion men funkar om man limmar ner mot ett undergolv som då blir tredje skiktet. Det blir en resa till bygghandlare igen under morgondagen…
  8. Det lät faktiskt inte rent i övre registren, nästan överstyrt. Basen kändes också lite fattig. Jag växlade över till Simon Yorke som kändes mer balanserad i sin tonbalans; renare med mer värmeinnehåll. Till viss del skall det vara så. Koetsu har en ”snällare” klang än t ex Ortofon och Lyra. Den upplevelsen jag fick med SME/Windfeld har jag också upplevt med Simon Yorke/Windfeld så jag hade lösningen klar för mig. Det var bara att göra om och göra rätt med VTA-inställningen (vertikala vinkeln mellan nålen och spåret). Den skall vara 23 grader på Winfeld. Det skall man åstadkomma om man håller de stödlinjen på tonarmen i våg och med rekommenderad anliggningskraft på 26 mN (2,6 g). Detta under förutsättning att pickupen inte är defekt vilket är svårt att ha koll på. Jag hade haft lite för bråttom med detta. Det räcker inte med ögonmått för att ha koll på detta. Man får mäta nertill och uppåt för att säkerställa att linjerna är helt i våg och det var de inte. Baktill var tonarmen drygt 3 mm högre än nertill. Som jag varit inne på tidigare så är Ortofons Replicant 100-slipningar ytterst känslig för fel spårvinkel. Det är fixat och nu är det helt annat ljud. Bra balans, djup bas och en glittrande diskant. Dynamiken är också på ett helt annat plan. Nu låter det Winfeld (som för övrigt har mycket gemensamt med Lyra Kleos som jag också ägt).
  9. @Peo, han med den eminenta artikeln om den smutsiga elen, besökte mig idag. Han lyssnade på det brum jag hade utan den extra lilla jordkabeln. Han konstaterade snabbt att det brum jag hade var inte kopplat till jordfel utan snarare inducerat brum från något magnetfält eller transformator. Hur som helst, det försvann helt.
  10. Jag minns att du och jag var på mässa i Zürich när Kleos lanserades 2010. Även @Torkel och @eliot anslöt. Det fanns mycket godis som presenterades där, se
  11. Tonarmen som levereras med verket är den "gamla" SME 309 men i uppdaterat skick. Om jag tolkat det jag läst och vad @Daniel och Karl Liander sagt så är det numer samma knivlager som som i SME V. Upphängningsoket är också samma vilket betyder en kraftig rostri stållegering och bättre lager i upphängningen. Som framgår finns den även nu i helsvart. Den gamla krom/svart finns kvar som val och även en grå. Anslutningen mellan arm och det avtagbara skalet skall vara tajtare. De har övergett Van den Huls interna kablage och ersatt det med silver-litzkablar från Siltech eller Crystal (i manualen står Siltech, på hemsidan står Crystal). Jag gissar att det är samma kabel som ju kommer från samma ställe. Inte så konstigt att de satsar på dessa kablar då de numer ägs av SME's huvudman. Jag har haft en SME 309 tidigare och där provade jag lite olika kablar istället för standardkabeln mellan arm och riaa. Standard då hette Van den Hul M.C.D. 501 Hybrid . Det var faktiskt ingen höjdare. Jag fastnade då för Nordost Frej. Jag skrev så här på Euphonia för 14 år sedan: I sopsäcken åkte originalkablarna till min SME 309. Beteckningen på dessa är van den Hul M.C. D 501 Hybrid. Enligt HiFi+, så är det en 20 år gammal konstruktion som betingar ett pris av 45 £ där enbart kontakterna förmodligen står för hälften. Jag åkte ner till "min butik" och lånade hem Nordost Heimdal, Frey och Tyr. Oj, oj, oj ... sicken skillnad. Redan Heimdal förbättrade återgivningen ordentligt. Högfrekventa detaljer fick en helt annan sprödhet och klarhet. Basen betydligt fastare och renare. Nästa i hierarkin är Frey. Samma resultat men nu ännu större ljudbild. Ljudpanoramat växte. Annars tyckte jag att klangen i sig var samma som på Heimdal. Tillbaks igen till van den Hul för att få bekräftelse. Jag hörde rätt. Van den Hul har gjort sitt i min anläggning för den här gången. Tillbaka till Frey och sedan den nästan dubbelt så dyra Tyr. Möjligen har jag inte tillräckligt bra guldöron, men jag kunde inte påvisa någon större skillnad mot Frey. Hur som helst, det blev ett par Frey ... Denna gång hoppade jag över testfasen. Jag gick direkt på ett par Heimdal 2 denna gång. Jag är ganska övertygad om att de ligger t o m på en högre nivå än de gamla Frey. Jag behövde faktiskt två par. Det ena går från tonarmen till min SUT och det andra från SUT till riaa som elektriskt blir som en MM-pickup. En liten finess som jag aldrig sett är att det följer med ett par extra "minijordkablar". Det är väl därför de heter Heimdal 2 Plus. Den vanliga jordkabeln jordar tonarm och chassi mot chassi på sedvanligt sett. Den extra kabeln sägs jorda isoleringen i kabelns filamentuppbyggnad som kan vara en lösning vid brum, enligt Nordost. Ännu ett pseudoargument från hifi-branschen tänkte jag. De ansluts till kabeln som bilden visar och sedan till nästa enhet. Dags att provspela... Det fungerar. Hastigheten mäter upp 33,38 rpm med försumbara avvikelser. Helt OK. Det går att justera men jag gör inget ännu. Det får bli till hösten. En avvikelse på 0,0015 % är ingen avvikelse i min bok. Efter ett par album kunde jag notera ett svagt brum som jag även haft med Simon Yorke och Ortofon PW via SUT (inte med Koetsun). Det ligger lågt och inget direkt som stör. Men jag kanske skulle prova den där extra jordkabeln och läste på. Om man har brum rekomenderas att börja så nära skivspelaren som möjligt. Så jag anslöt den extra jordkabeln till den utgående phonokabeln från skivspelarens kontakt som går in till SUT och anslöt därefter till jordskruven på SUTen enligt övre bilden på högra sidan i manualen nedan. Som framgår sitter nu en "traditionell" jordkabel mot skivspelaren som ansluts på SUT. Dessutom en från kabelns isolering. Utöver detta ytterligare en jordkabel mellan SUT och riaa i den andra phonokabeln. Hokus pokus Det funkar ju... Det blev knäpptyst och tystare går ju inte att få. Jag ser m a o ingen anledning att experimentera mer med detta enligt devisen "fixa inte det som funkar". Hur lät det då... nja... så där. Återkommer om det.
  12. Har du provat att vända på kontakten? Fasen kan ibland påverka sägs det.
  13. Här syns tydligare hur racket är gjort om än svart version. Spikarna ligger med spetsarna ”skruvhålen” på övre bilderna. Dessa kan höjas och sänkas underifrån med insexnyckel. Den flata sidan på spikarna ligger an mot urborrad försänkning under lilla hyllplanet som jag ersätter med ekskivan. Det behöver man ju inte göra. Tyngden på skivan plus 30 kg skivspelare lär hålla dem på plats ändå. Men jag gör nog försänkningar. Min okvalificerade gissning är att det funkar bra med spikar. När jag hade sten använde jag både bitumenmatta och Selodym men det tror jag inte behövs här. Som du ser på nedre vänstra bilden så utnyttjas ytan dåligt av den lösa originalhyllan (MDF).
  14. Tack för era ”grattis”. Jag vet faktiskt inte. Det är också en fin spelare som jag är mycket fäst vid och var en drömspelare för mig när jag köpte den. Den finns med i riggen även fortsättningsvis. Just nu får den vila ett tag. Jag drivs inte av en plan att utse en vinnare mellan de båda. Det är för övrigt svårt att avgöra då den har en helt annan pickup (Koetsu). Den drivs med ett MC-linjesteg där MC-rören är Mazda 12au7. Phonokabeln är från Cardas. Ortofonen kör jag via deras SUT anpassad för bl a Windfeld och sedan över ett MM-steg med rör från Telefunken 12ax7 och RFT 12at7. Samtliga NOS. Totalt sett blir det två spelare med olika karaktärer som möjligen passar för lite olika musik. Det blir något som blir att experimentera med. Att jag köpte en SME beror helt enkelt på att jag ville ha en SME. De har alltid stått högt i kurs för mig och det handlar inte bara om ljud. Det handlar mycket om en känsla och den har jag även för Simon Yorke och min Kenwood-spelare en trappa upp. Det är väl ungefär som bilfantaster som har sina favoriter där det inte alltid ligger fullt rationella skäl bakom sina val. Om det bara handlar om ljud finns det väldigt mycket man kan göra och anpassa för att få ett skivspelarsystem att låta som man vill men det finns ju en del baskrav och det är det många spelare som lever upp till.
  15. Då är det dags nu för här kommer lite bilder. Spelaren är på plats men får inte plats... ... men det kommer att åtgärdas under veckan. Som framgår av första bilden så består min hylla av en ovanpåliggande hylla. Den står på höj och sänkbara spikar. Under extrahyllan så har det översta hyllplanet ett runt hål i storlek som en handboll. för att bryta av resonanser. Ni ser att det blir lite väl tight i sidled. En 18 mm's eklimfog har inhandlats, plus en oljelasyr, som jag skall över till grannen och fixa till i helgen. Han har en full maskinpark i källaren för precisionssnickerier. Jag kommer att limma den i dubbelt skikt med 90 graders förskjutning mellan planen för stabilare konstruktion i skiftande RH. Ek kan normalt röra sig 6-8 mm per breddmeter i RH mellan 20-80%. Den risken minskar om man krysslimmar. Allra bäst hade varit att ha 3 skikt men jag tycker det blir lite överspel utan "pay-off" i detta sammanhang. Det gäller nog även att göra som jag tänkt, men det känns riktigt. Min Ortofon Windfeld-pickup har legat i träda i ca 1,5 år. Den har spelat 1,700 LP, dvs ca 1,100-1,200 timmar. Den klarar lika många timmar till. När jag och min kompis Nisse besökte Köpenhamn på en demo med Leif Johanssen så diskuterades detta en del. Han säger att 2,000 timmar klarar du utan att du förmodligen reagerar alls. Därefter kan den börjar falla lite i ytterområdena men troligtvis inte så att man bör vara orolig för ytterligare 1,000 timmar. Dels innehåller skivor så väldigt mycket information över 15,000 Hz och dels vänjer man sig också lite över det man hör. En viktig aspekt är att skivorna inte skadas. MEN, och ett stort MEN. Förutsättningarna är att man är noga med montering av den här typen av slipningar (Replicant 100) och att man sköter sina skivor och helst drar av nålen efter varje spelning med deras borste eller motsvarande. Dock ingen vätska. En Replicant-slipning 100 ser nästan ut som eggen på en skruvmejsel och skall hela tiden ligga så när 90 grader mot spårsidorna som möjligt. Om inte blir slipningen mer som ett skärverktyg. Allt enligt Ortofon. Om man tar den andra ytterligheten på slipningar, den sfäriska slipningen, så är den minst känslig i det avseendet. Den är ju rund och som vi vet av Lindeman så finns det inga hörn i runda torn. Här ett par andra vinklar...
×
×
  • Create New...