Bebop

Moderator
  • Content Count

    10 007
  • Joined

  • Last visited

  • Days Won

    95

Bebop last won the day on September 19

Bebop had the most liked content!

About Bebop

  • Birthday 1952-05-04

Profile Information

  • Location
    Sydsverige

Recent Profile Visitors

51 679 profile views
  1. Bebop

    Mickes Musikrum

    Jag tycker det är lite märkligt hur olika företag uppgraderar så annorlunda. Det verkar som en del, framför allt unga företag, är fokuserad på att uppgraderar mjukvaran och med nya chip. Aesthetix (som jag har) kör med tämligen vanliga Burr Brown 1792A i full differentialkoppling plus en egenutvecklad DSP och "high precision clocking" med separata kristaller för 44,1 kHz resp 48 kHz (och en hel del annat lull-lull). Så ser det ut i Romulus std-version. Deras uppgraderingar görs i stället i elektronik, nätdel och antivibration. Uppgradering till "Signature" innebar byte av nytt analogkort med bl a Vishay Z-foilkondensatorer, "true DSD", ny DSP, byte av kondensatorer till Dynamicaps från Peter Moncrief samt nya "fötter" från HRS. Men fortfarande samma chip från Burr Brown och skillnaden blev högst påtaglig. Nu har det kommit en ny uppdatering som kallas "Eclipse" där alla kondingar byts till sk "stealth"-kondingar. Transformatorerna avkopplas mot chassit samt ny gemensam jordpunkt. Fortfarande samma chip från Burr Brown. Jag har inte gjort denna uppgradering (ännu). Det kostar 40,000 per gång och jag är lite fundersam på prisvärdhet. (En tysk tidning tycker det är billigt och att den nu hamnar bland de bästa dacarna, men de skriver så mycket... ). Det jag vill komma med detta är frågan om var förbättringspotentialen är störst. Om man skall tro Aesthetix ligger det snarare i analogdelarna snarare än i de digitala domänerna. Eller har "alla" rätt? Några tycks fokusera på det digitala och andra på det analoga ì sina dacar. Jag har stor respekt för Nagra men jag får känslan att även de lägger det mesta krutet i dacens analogbygge, eller?
  2. Bebop

    Mickes Musikrum

    Det kan man ju säga är "marknadens" dom för överprissatta produkter. Alternativt att "alla" vill endast köpa nytt. Det märkliga är att det finns en tidpunkt då detta vänder. Mycket av Rehifis utbud kostar ungefär vad det kostade när det var nytt eller mer (dock inte allt). Såg idag en Thoréns 160 med SME-arm för 8,500. En sådan har jag haft. Nyinköp 1981 gick på 2,550 (inklusive arm). KPI har utvecklats ungefär 3 gånger vilket skulle ge 7,650:- som nypris idag. Inte så illa utveckling för en 35 år gammal spelare/arm
  3. Bebop

    Mickes Musikrum

    Jag tänkte mer på den tekniska lösningen med "dac- och filterlös" avkodning av dsd-signal. Enbart pris och utseende som urskiljingsfaktor för att bedöma ljud tror jag inte på. Då är ju Marantz rena skräpet med tanke på dess "mid-fi"-utsende och "löjligt" låga pris kring 70,000.
  4. Bebop

    Mickes Musikrum

    Det är väl något åt det hållet Marantz gör med sin nyutvecklade MMM-krets i sin bästa modell SA-10 som inte arbetar med någon trafitionell DAC. Allt konverteras till DSD utan användning av traditionella översamplingsfilter. "DSD är centralt i sättet SA-10 hanterar digitalt ljud: PCM och DXD uppkonverteras till DSD256 med hjälp av den proprietära MMM-omvandlaren i spelaren, och därefter behandlas även denna högfrekventa signal av MMM-omvandlaren, i stället för av en konventionell DAC, för att skapa den analoga utgångssignalen." källa: https://www.marantz.se/se/products/pages/productdetails.aspx?catid=hifi&subcatid=sacdcdplayer&productid=sa10
  5. Bebop

    Mickes Musikrum

    Jag vet inte men jag inbillar mig att själva digitalomvandlare betyder mindre än de delar som behandlar den analoga signalen när den väl omvandlats från den digitala domänen. Om jag gar rätt i det är det mer att likna vid en bra förförstärkare med klassiska konstruktioner kring nätdelar och liknande. Själva dac-chippet ryms i en tändsticksask. Resten är väl analoga lösningar, eller?
  6. Bebop

    Kalibrering av Bandspelare

    Följande illustration som kommer från en artikel av Josef Dorner i tidiskriften "db" (vad det nu var) 1984. Artikeln förklarar historik om kalibreringsstandard. Följande diagram som ger en rätt bra bild över historien. Kurvan längst till vänster visar hur USA hamnade på sin standard, dvs 3 % tredjetonsdistorsion vid en överstyrning av bandet från 250 nWb/m av 3,5 dB. I Europa stannade man på 320 nWb/m för att få lite "marginal". Europa använde DIN-norm. Det framgår inte vilken norm USA använde. Den streckade kurvan mellan USA/Europa visar dock hur kurvan sett ut för USA om de använt DIN-normen. Observera också att redan från grunden gav de europeiska banden lägre 3:e-tonsdistorsion. Varför det skiljde 1955 mellan USA och Europa vet jag inte. Kan det ha något att göra med olika bandtillverkare (Agfa/BASF vs Ampex/Scotch) eller maskintillverkvare (Studer/Philips vs Ampex). Det framgår heller inte om författaren gjort testet själv eller om han samlat tillverkarnas data. Jag tycker det är intressant ändå. Det visar ju tankarna bakom, kan jag tycka. När man sedan tittar på de högra kurvorna så visar de karaktäristiskan med de nyare band som fanns tillgängliga på 80-talet. Distorsionen vid 320 nWb/m för de nyare banden ligger under 0,5 % och då finns en marginal mellan 10-12 dB's teoretisk överstyrning/peak (beroende vilken 3:e-tonsdistorsion man tillåter sig) för de band som använts i artikeln, vilket motsvarar 1,200 nWb/m. SM900/911 klarar än mer. Detta är också vad Fabio har berättat. Samtidigt visar diagrammet att det inte är fel att ligga på standarden 320 nWb/m för att inte öka på distorsionen för mycket. Priset för hög flux är distorsion. Man kan ju skaffa en 30-ipsare... OBS! Detta är bara intressant för inspelning vid 15 ips och fluxflödet från inspelningshuvudet. Det har inget med avspelning att göra där man gå betydligt högre utan att äventyra ljudet. Typiskt över 20 dB.
  7. Bebop

    Mästarmöte har en vinnare!

    Jag hittade en länk från ca mitten av 80-talet där Studer presenterar lite kring deras då ny tonhuvud som introdcerades någon gång under A810's tid. I korta drag är fördelarna (enligt Studer) betydligt längre livslängd och därmed lägre behov för omkalibrering, lägre brus och intermodulation, lägre strömbehov för magnetisering, lägre distorsion pga av tunnare skyddsskikt ... Säger kanske inte så mycket om hur det låter men intressant att läsa varför de lanserade nytt tonhuvud. Amorphous core material for heads
  8. Bebop

    Mästarmöte har en vinnare!

    Såvitt jag vet användes Butterfly-huvud enbart till 1/4"-band. Flerkanalsmaskiner i1/2", 1" och 2" använde endast "vanliga" NAB-huvud. Vid nermixningen till 1/4" kan de naturligtvis använt Butterfly i sin A80. Bläddrade lite i Tape Projects forum där frågan ventilerats där de svarar så här: Butterfly heads only make sense if your tapes are recorded that way or you record them yourself with these heads. If you play a tape back that is recorded with NAB heads, like the TTP tapes [Tape Projects band], you will lose about 1.5dB of signal to noise ratio. There may also be the risk that your butterfly heads pick up unerased crap from the 2mm gap of an NAB tape, such as a time code signal. Det jag ställer mig lite undrande till är om det finns inspelningshuvud i stereo med Butterflykonfiguration. Jag har inte hittat något om det men jag skall luska lite. Jag har ju själv butterfly-huvud. Efter den här intressanta sessionen är det nästan så att jag fundera på att sätta dit de nyare InLine-huvudet från Studer. Men å andra sidan, det lär endast spela marginell roll. Men ett tillskott på 1,5 dB brus med butterfly som Tape Project skriver lär ju höras om inte grundmarginalen är tillräckligt stor och det tror jag att den är.
  9. Bebop

    Kalibrering av Bandspelare

    Hur höga peakarna blir på VU-mätaren beror ju också hur hög förstärkning man skickar till försteget ("repro"-potentiometern på bandspelaren). Det är därför det är så bra att med de leverantörer som har med en testsignal på bandet typ 1 kHz. Om banden är inspelade med 185 nWb/m skall testtonen lägga sig på -4dB, band inspelade med 250 nWb/m skall VU-mätaren då hamna på -2 dB hos mig och Calm (vars spelare är kalibrerade i 320 nWb/m vid 0 VU). Då hamnar peakarna rätt s a s och hur stora de är beror på musikens dynamik. Detta är rätt så teoretisk och har inte så stor betydelse vid avspelning eftersom de flesta bandare (inklusive t ex Technics, Tandberg och Revox utan vidare klarar uppemot 20 dB överutstyrning, alltså betydligt mer än banden klarar). Vid inspelning är det lite mer kritiskt och det är då fluxströmmarna skapas. Min åsikt där är att följa band-/spelartillverkaren och för både Studer och SM900/911 är den 320 nWb/m vilket också ger ett förnämligt headroom.
  10. Bebop

    Mästarmöte har en vinnare!

    De finns förevigade i följande video från AnalogPlanet i Italien (där jag hämtade B62:an till @calle_jr AnalogPlanet hade fått uppdraget att packa upp och kalibrera alla spelarna som skull ut till RAI. De skulle användas för att spela över alla deras band till digitalt format. Det var även ett gäng 812:or. De hade stått ouppackade i ca 15 år. https://youtu.be/uyyjm3tu6CE
  11. Bebop

    Kalibrering av Bandspelare

    Ja, det är knepigare. Om jag spelar in från radio använder jag den testton som finns på Kenwoods tuner och sätter nivån på -2 vilket (motsvarande 250 nWb/m) vilket rekommenderas för de tunnare banden LPR35 eller LPR90 (båda banden är för övrigt kompatibla med kalibreringen för SM911 (LPR35) eller SM900 (LPR90). Enligt Fabio skiljer det en dB mellan 911 och 900 respektive 35/90). Då kör jag med 7.5 ips. 15 ips från radio anser jag är overkill. Båda LPR är f ö vida överlägsna de band från TDK, Maxell, Agfa och BASF som användes i hemmiljö på 70-talet, men formulan har sin bakgrund i dessa band. När jag spelar över 45-varvare sätter jag på det mest dynamiska spåret och spelar igenom och gafflar in nivån så att det ser ut ungefär som på köpeband som jag vet är inspelade med referens 320 nWb/m. Någon eller några dB upp eller ner menar jag är okritiskt mrd tanke på bandens kvalitet. Som du varit inne på är många köpeband lågt inspelade med standard 185 eller 250 nWb/m. Ändå låter det kanon och brusnivån är heller inget problem. Till dessa överföringar har jag provat både SM911 och LPR35 med 15 ips men jag är inte människa att höra någon skillnad.
  12. Bebop

    Mästarmöte har en vinnare!

    Det finns också en annan sida av detta. Om banden inte använder samma yta resulterar den ytan i mer brus. De flesta band i USA spelades in med NAB-anpassade huvud och Butterfly var ett europeiskt fenomen. Bakgrunden till Butterfly-huvud finns i Tyskland där radiostationerna ville ha ett huvud som kunde spela av gamla monoband i samma volym som stereobanden. Om man har många "äkta" monoband är det definitivt en fördel att använda Butterfly. I följande länk finns en pdf-länk med en mer teknisk och historisk förklaring kring butterfly-huvud.