Daniel

Luke Manley på VTL och Jim White på Aesthetix får väl klassas som ungdomar i sällskap av Dan D’Agostino och många andra. Hifi-gubbar blir bättre med åren.

Ja, för att få Audiofilborgarmärket måste man avskriva sig vissa saker. Tonkontroller och digital signalbehandling. Nej, jag har bara inte hört något bra. Men jag är helt för det om jag skulle tycka om det. Det är så otroligt känsligt det där med musikåtergivning. Provade olika fötter under mina slutsteg för ett tag sedan. Med en sort var det musik, flöde, släpp och härligheter, med en anan konstruktion ville jag hellre gå och borsta potatis, eller måla fönsterkarmar. Och det är sällan ett bra tecken. Men jag tror mig veta att korrekt är bättre än inte korrekt. I mitt musikliv vill säga.

Jag tycker att den här förklaringen från @Double A var mycket bra! Inte för att jag vill manipulera min musiksignal digitalt. Men som filosofi betraktat. Vill man att musiken vid inspelningen ska återges korrekt och så nära detta inspelade ögonblick som möjligt? Eller vill man ha en vacker färgning som passar ens person och musiksmak? Om man kunde bygga högtalare och elektronik som spelar rätt frekvens i rätt tid och sålunda återger det inspelade instrumentet korrekt skulle man inte vilja det? Alltså utan att manipulera eller förstöra signalen på något annat sätt. Eller vill man hellre söka efter en återgivning som ger njutning men som till exempel är plus 6-12db runt 35Hz, med efterföljande problem i högre register i form av den klassiska pisksnärtskurvan? Jag menar inte att en sådan återgivning inte kan vara eftersträvansvärd, men är det High Fidelity? Eller är det High End? Och var är det som gör att många direkt uppfattar en digitalt korrigerad signal som livlös och tråkig jämfört med en mer puristiskt behandlad signal? För jag går inte med på att det skulle vara tråkigt och själlöst att lyssna på en signal som är korrekt i tid och frekvens i förhållande till inspelningen. All musik man hör live är ju långt ifrån trist och livlös, snarare tvärtom. En annan fundering jag har är hur detta påverkar vårt val av musik. Jag har en idé om att ett system som inte är så korrekt är mer känsligt för musikval och inspelningar. Man väljer, medvetet och omedvetet de inspelningar som förstärker systemets styrkor, och undviker de som inte gör det. Jag har märkt det på mig själv genom åren. Om en förändring i mitt system gör att jag undviker skivor som jag egentligen älskar, är jag inne på fel spår. Men om jag plötsligt får en "bredare" musiksmak, och njuter av fler skivor i samlingen är jag inne på rätt spår. Därför är jag ofta väldigt försiktig med att ge kunder eller vänner givna rekommendationer. Jag gillar att prata och resonera mig fram till en lösning genom att lyssna på olika sorters musik. Man lär sig mycket bara genom att betrakta och lyssna på någon som lyssnar. Det här är inte menat som ett "rätt eller fel" inlägg utan mer mina egna filosofiska funderingar. Är det High Fidelity eller något annat syfte som driver? I sådana fall vad? Det kanske är mer att likna vid mat och dryck. Ren njutning, något som är högst personligt. Det är väl därför man ofta får helt olika beskrivningar från olika människor som satt i samma rum i tex München vid samma tillfälle. Någon gillar den feta mellanbasen, någon annan ogillar att den feta mellanbasen förstör återgivningen i högre register osv. Jag tror att en mer korrekt återgivning gör mitt lyssnade roligare, bredare och mer givande. Ju rakare jag har fått frekvenskurvan desto bättre utifrån ett långsiktigt lyssande. Men alltid utan manipulation, jag pratar om en helt analog signalväg från signalkällan och framåt. Som sagt, lite funderingar. Om 5 år kanske jag tänker annorlunda igen. :-)

Grattis, barn är toppen.

Kul. Jag är imponerad. Det låter härligt. Jag och min kvinna tänkte mjukstarta med havskajaker. :-)

Sant. Jag har jobbat som kock. Men var aldrig en riktig kock. ;-)

Har du ett restaurangkök i båten?

Toppen, kul att höra. Nu är det bara att spela på så kommer den att låta bättre och bättre. Tveksam om det digitala är så mycket enklare. Har fått bygga en liten dator i ett fläktfritt chassi, installera och uppgradera mjukvaror, låsa ip-adresser, få bort switchade nätdelar osv. Sen bombar skiten då och då, så man måste starta om. Jag är mycket snabbare på att installera en pickup. ;-) P.S. tycker det ser snyggt ut. Vilket nåltryck kör du nu?

Grattis till Marten! Snyggt ordnad premiär i tuffa tider. Och vilka snygga monoblock.

Ett sunt inlägg. Man måste ha perspektiv. Man kommer inte längre från massproduktion än i hi-fi branschen. Det är mer nästan mer likt konsultbranschen, där man köper timmar av experter och det är slutresultatet som räknas. Hur mycket är det värt för en musikälskare att ha underbart ljud hemma.

Elak, men rolig.

Grattis! Håller med. Riktigt bra riaasteg är världens härligaste sak. Och det svåraste att bygga.

Jag vet att du vet detta Byzan. Men att börja med jobbet att ställa upp lite prioriteringar är nog bäst. T ex, hur stor, bred och djup scen vill du ha? Vilken typ av närvaro? Ska den vara intim och ”nära” eller söker du mer inblick i inspelningen. Ska varje inspelning få skina igenom, eller söker du en färgning som slår igenom lite oavsett material? Det mesta av detta går att välja genom elektronik till dina högtalare som utan tvekan visar vilken signal som serveras. Däremot kommer källan ge det där viktiga som ofta får nackhåret att resa sig, eller dopaminet att kicka in. ? en integrerad kan ge dig mycket av närvaro, intimitet och kontroll, men får svårare att måla upp den där enorma ljudscenen. Vi är ju som bekant olika, och vi går igång på olika saker. Jag söker alltid det jag kallar nerv, ett begrepp som jag inte ens själv kan beskriva i ljudtermer. Men när det sitter så blir soundstage och allt annat mindre viktigt. När det uppstår så kopplar hjärnan av och jag blir helt uppslukad i det musikaliska, nästan oavsett inspelningskvalitet. Så vad är den där kvaliteten som du bara måste ha? Sitter det i höften, magen, bröstkorgen eller i huvudet så att säga.

Nordost har ett nyutvecklat PS för alla de delar du talar om, samt 2 olika nivåer på kablar till de olika delarna. Det gjorde stor skillnad på min NUC. Kan enkelt demonstreras av din Nordost handlare. https://nordost.com/qrt/qsource-linear-power-supply.php

Vad står skivspelaren på? Är den i våg? Är tonarmen parallell med tallriken? Högfrekvent distortion tyder oftast på att nålen inte följsamt nog kan föla spåret. Orsaken kan vara flera av alla inställningar nämnda oven. Du har en elliptisk diamant som är rimligt känslig för just inställningar. En sfärisk är mer förlåtande. Jag tror du kan få bukt med detta genom placering av verket, och inställningar. Om inte armen har ett glapp i lagret.