Jump to content

Apexorca

Medlem+
  • Posts

    10 277
  • Joined

  • Last visited

  • Days Won

    267

Apexorca last won the day on January 15

Apexorca had the most liked content!

1 Follower

Profile Information

  • Location
    - Vid havet

Recent Profile Visitors

33 668 profile views
  1. Tack! Björn kan säkert svara på om det ökat sedan du var där, med absolut sedan jag var där tidigare i höstas. Det är nästan Sonus faber-invinkling nu.
  2. Samma som jag upplevde då. 👍
  3. Tack! Absolut. Den skall användas ordentligt. Jag blir kanske den första ett slita på den på riktigt verkar det som.
  4. Nytt Besök hos Björn denna gråmulna söndag. Björn slutar aldrig att trimma systemet. Så klart! Inte kaffemaskinen heller. Grymt gott kaffe inledde denna träff. Nu har det hänt lite nyheter på ljudfronten. Dags att lyssna på systemet igen. En förändring är att det blivit betydligt mer toe-in än när jag var där senast. Jag tror Björn sa 6-7cm mer invridet på den innersta främre foten. Den yttersta foten där fram är routationspunkt. Eftersom vägen framåt vad gäller ström heter Shunyata i Björns system så sitter det nu en ny burk med massa kablar där av just nämnda märke. Shunyata har hakat på andra märken vad gäller jordning. Det har utvärderats och utvecklats till ett eget jordningssystem. I grunden verkar det vara som det jag själv känner väl från Nordost. Det finns ju all som behövs här. Vinyl och digitalt, bra ström och förstärkeri. Allt tar mycket lite golvyta och volym mellan högtalarna. Altaira heter denna burk och syr ihop signaljorden. Chassi-jorden fixar Everest strömrenare/strömlist redan. En massa kablar blir det och det finns flera olika nivåer på jordkablar från ca 5000kr upp till ca 11000kr. Något Shunyata betonar är att man bör mäta motståndet mellan jordstiftet i nätbrunnen och de olika kontakterna på varje produkt och välja den kontakt där motståndet är som minst. Det skall vara bäst effekt på jordningen då. Björns breda utbud av musik tog oss i dag till Triphop, som ligger mig varmt om hjärtat. Det triggade mig och vi improviserade musikvalet och for via diverse inledande covers i denna genre till orginalen från Portishead, Lamb, Hooverphonic, Sneaker Pimps, mfl. Skitkul. Det var också Jazz och klassiskt med bla sång etc. Systemet klara verkligen allt och går sjukt djupt i basen med full kontroll. Magico A5 är ingen liten högtalare men heller ingen bjässe. Dock lyckas den spela imponerande stort i basområdet och kraften även mycket långt ner i frekvenserna låter helt utan ansträngning. Min spontana känsla sedan förra gången jag var där är att Toe-in och jordningen ökat attacken, dynamiken och kraften i musiken generellt. Det är en påtaglig värme i systemet som jag gillar. Det är nu ett ännu mer kompetent system som inte viker ner sig för någon musik verkar det som. Med tanke på hur detta system spelar är det mycket slimmat ur ett estetisk/fysiskt perspektiv. Det är inte mycket plats som elektroniken tar i anspråk. Normalt är det förstäkaren som tar störst plats i racket. I detta fall undrar jag var den är. Devialet får betraktas som en mycket unik produkt. Imponerande hur denna lilla maskin kan leverera ström på detta sätt.
  5. Snygg dykare. Klockor är roligt. Jag har sedan urminnes tider haft ett hjärta som slår lite hårdare för Jaeger LeCoultre. Det finns flera anledningar. Tex att de fått göra urverken i de första ikoniska modellerna Patek Philippe Nautilus och AP Royal Oak. De har också en del riktigt ikoniska modeller som Memovox och Reverso. Memovox är en modell som fortfarande finns och som jag alltid tyckt varit både stilig och cool. Den har en lite rolig larmfunktion som vibrerar på armen och låter. I München för kanske 5 år sedan höll jag ett mycket fint ex som hade många år på nacken i min hand. Älskade den... men tvekade. Lät den vara. Har ångrat mig sedan dess. Men det var nog en mening med det (så säger man, men det tror jag inte på egentligen). Hur som helst så har jag haft ögon och öron öppna för att hitta en riktigt gammal men fin Memovox sedan dess. Alla jag sett har haft en del patina och det kan vara fint, men jag kommer ihåg den jag såg i München som var riktigt fin. Nu sprang jag på en begagnad från 1950-talet som legat i kassaskåp troligen nästan hela tiden. Till och med finare än den i München. Den ser ut att vara i nästan nyskick. Inte de vanliga prickarna och patinan i urtavlan. Inte alls sliten på baksidan och jag hittar inte en fläck. Den finast gamla Memovox jag någonsin sett. Klart jag slog till. Jag är sjukt nöjd. Den är alltså 70 år gamal!!
  6. Säkert Postnords fel.
  7. Kul att du skriver om Brahms. Han tillhör även en av mina favoriter. De flesta stora musikers produktivitet och vad som kom ur deras händer är intimt förknippat med deras liv. Därför blir det berikande att känna till hur de hade det. Det gör deras verk så mycket mer rättvisa när man hör dem. Det ger dem dessutom ett större konstnärligt djup tycker jag. Här kommer en mycket kortfattad beskrivning av hur Brahms hade det. Det finns så mycket i Brahms liv ändå från barnsben som är fundamentalt påverkande på honom. Uppväxten i dekadenta hamnkvarter i Hamburg med prostitution och hårt krogliv. Som musikaliskt begåvad fick han spela på krogar och se ett liv ett barns ögon troligen bör vänta med att uppleva. Det var säkert inte lätt. Det säkert ganska märkliga förhållandet med familjen Schumann måste både berikat och utvecklat Brahms musikaliskt men på ett annat plan mixtrat enormt med hans känsloliv. Han fick tillhöra familjen men lite knepigt verkade det ändå vara tycker jag. Robert led av mycket svår psykisk sjukdom och där Clara satte sexuella griller i huvudet på Brahms. Hans begåvning satte enorma krav på honom från ett musikalsikt etablissemang och från sig själv. Alla var klara över att han skulle bli Beethovens efterträdare. Det gjorde att han fick symfonifobi. Han vågade inte skriva sådant som kunde jämföras med Beethoven med rädsla för att inte kunna leva upp till rätt nivå. Han fick utstå mycket arga publika diskussioner från musikaristrokatin med Wagner i Spetsen och även Liszt . Tunga motgångar helt klart. Men extremt begåvad musikaliskt var han fortsatt. Han sades vara en extremt vacker man. Men någon annan kvinna än en mycket äldre Clara Schumann blev det inte för Johannes. Lycklig eller olycklig kärlek? Varför blev det ingen annan?
  8. Pergolesis-Stabat Mater är den Stabat Mater jag gilla bäst. Den är skriven de sista veckorna av Pergolesis liv runt 1736 och det har säkert bidragit till den lite extra känslomässiga "ton" och klang detta verk har. Det är synnerligen vackert verk på ett melankoliskt sätt. På något viss lyser ändå ett försiktigt ett ljus av positiv framåtblick i detta stycket tycker jag. Många tonsättare och låtskrivare lyckas göra något extra när de vet att livet rinner ifrån dem. Detta verk vi pratar om och tex Mozarts Requiem, och musik mer från vår samtid som Jonny Cash, David Bowie och Leonard Cohen lyckas prestera musik i deras elfte timma när de vet att döden skall komma och det är ruggigt bra. Bowies album är så stark att jag trots att det är bra har svårt att lyssna till det albumet. Så kanske eller ganska säkert rent ut av, så har tex Pergolesis- Stabat Mater nått en extra nivå pga Pergolesis troliga vetskap om att han skall dö.
  9. Det är ju inte första gånge Enigma och Elgar startar intresse på detta forum. Kul. Jag har fastnat ordentligt för de 14 Enigma-variationerna. Även referenserna i populärmusiken är riktigt coola. Tex i musik till Matrix och Dankirk. Sedan är ju Elgar en person som i det stora hela givit den ståtliga Engelska klassiska musiken en tydlig, kanske övertydlig, prägel. Anglofilin flödar. Det passar som den engelska storhetstidens musikaliska hyllning där bara det positiva med det betonas även om Elgar brottades men en egen klassresa som man kan skönja i musiken. Vid sidan av att Enigma är förföriskt förtrollande att lyssna till så är det lite spännande med själva koden/koderna i musiken och hur de framkom. Grunden i hans komposition var från ett som det verkar slumpmässigt improviserande vid hans piano hemmavid. Han väntat mer eller mindre på att frugan (Alice) skulle få maten klar efter att han haft en lång arbetsdag. Trött och sliten satt han där och klinkade lite förstrött. Hon hade visst responderat att det lät bra och undrat vad det var. Han fick blodad tand och improviserade vidare på temat. Resten är historia som det kallas... Varje variation är en representation av hans vänner. Tror till och med det är någon hund med i variationerna om jag inte missminner mig. Det finns också referenser till Beethovens 8e piano sonat (Pathetique), som Elgar älskade (jag också). När den svåraste koden i Enigma variationerna nu kanske också är löst så är frågan om förtrollningen är bruten. Jag tror ändå inte det. Det kommer nog trätas ett tag om det verkligen är svaret på gåtan. Många vill nog inte att magin skal vara bruten... Vissa tror dock att gåtan är löst. Det stämmer i vart fall löjligt väl. Kontrapunkten till Enigma är högst troligt Pergolesi - Stabat Mater och i första satsen. Det var en ung Engelsk tonsättare, Ed Newton Rex, som kom på detta härom året. Jag har hört Enigma och Pergolesi-Stabat Materz tema spelas och demonstraras i detta syfte och det stämmer. De hör ihop som i kontrapunkt. Spelas de samtidigt är det klockrent. Det finns också en del andra ledtrådar från tiden då Elgar skrev Enigma. Edvard Elgar var Katolik och han pratade om en mörk sida i den bibliska historien och det passar med korsfärstelsens och Kristi moders tårar vid korset -Stabat Mater. Berättelser om dialoger med hans vänner där han yppar vissa ledtrådar mm. Tex med en nära kvinnlig vän (Dora) som var djupt religiös och kyrklig. Elgar frågat henne om i alla fall inte hon kunde lösa gåtan då hon var så djupt troende och kyrklig. Dessutom var Stabat Mater och då särskilt Pergolesis version mycket populär vid slutet av 1800-talet i England. Mycket runtikring lösningen pekar alltså i samma riktning. Jag köper logiken. Så gillar man Enigma-variationerna så leta uppe en bra version av Pergolesi-Stabat Mater och lyssna på båda så tycker jag man hör kopplingen när man känner till den ganska enkelt... eller så är det en slump, men det är lite väl stor tillfällighet tror jag i så fall. Jag tror saken är biff. Denna version funkar bra. Inspelningen med Sir Adrian Boult med Londons Symfoniorkester 1970 är riktigt fin. Då var Boult över 80 år. Ett komplement till de som visas i tråden ovan. Den har ett lite sorgligare, dramatiskt och mer romantiskt drag som passar tycker jag. Tempot och betoningarna är lite på annat vis och den griper tag i mig lite mer än några andra. Sir Adrian var bekant med Elgar och Elgar höll Boults tolkningar högt själv då de båda levde. Boult förfinade Enigma-variationerna i det oändliga och detta är den sista versionen han fick till. Finns som Streamad version. Se nedan.
  10. Med ett sådant fint forum som detta behöver man inte uppfinna hjulet själv varje gång. Här delar vi ju kunskaper och erfarenheter på ett mycket bra sätt tycker jag. Så för mig är ofta början att ställa en fråga eller läsa i någons tråd. Tex denna. Tack för dessa 100sidor.
  11. Ja. Jag lägger till att kunna betona musikens essence. Den närvaro och känsla rätt in i själen som Cash visar på detta album är smått unikt tycker jag. När man dessutom vet att han använde sina sista livskrafter att få till detta album så hör man hans kamp syntetiserat från hela hans liv i denna musik tycker jag. Detta album hör jag på koncentrerat och regelbundet från den dag det kom ut.
  12. Jag har hört av Nordost och Stylus att det blir bättre med fler Qv2 och Qk1'or. Tycker man att det är bondfångeri och "klart att de säger så!" så kan man ju lyssna med egna öron och bilda sig en uppfattning hur det funkar i egna systemet. Man också läsa om vad andra tycker. Själv fyllde jag på med 2st Qv2 och 2 st Qk1 så jag har 3 av varje nu. Hur låter det då? Det är lite som med de flesta produkter i QRT sortimentet att det städas upp i ljudpaletten rent generellt. Det blir lite mer liquid, lite roligare och ett mer naturligt flöde och driv i musiken, en mer självklar presentation av det man lyssnar på. När man kopplar ur det blir det mer oprecist, gråare, plattare och inte lika avspännt naturligt. Det kan bli många ord för att beskriva det hela med QRT och det är för att det är svårt. När man byter kablar eller annat så kan det vara mer tydligt at tex basen blir bättre eller fetare eller mer avrundad eller mer textur osv osv. Med QRT sker det inte lika tydliga förbättringar här eller där. Musiken bara lyfts till en högre nivå av återgivning och blir bara bättre att lyssna till, mer avklädd och verklig på ett positivt sätt. När några system beskrivs sägs de att det är brutalt ärliga och och att det då inte alltid låter bättre... bara för att det är egentligen så det skall låta, det är mer rätt... men så är det inte med QRT, det låter bättre, mer rätt och roligare och mer musikaliskt förföriskt på all musik och alla system jag hört. Går det att fatta vad jag menar? Dessvärre är alltså dessa små pluggar inte ensamma om att skapa goda egenskaper, men många bäckar små ni vet. Nordost QRT produkter kan ju byggas ihop nästan i det oändliga och bör ses som en enhet som är mycket lätt att uppgradera och man kan starta på så låg eller hög nivå man vill. Det är bara att bygga på efterhand och det tar systemet obönhörligen framåt. Det bästa är att det inte är frågan om matchning i systemet utan det kommer hjälpa alla anläggningar och alla delar i anläggningen. Man kan se det som en basal infrastruktur i systemet. Det är i alla fall min erfarenhet. Jag har ju fastnat i Nordosts sortiment och då är man ju där för det låter bra och fungerar som man hoppas. Att byta blir orimligt. Både dyrt och jobbigt. Det har inte funnits några verkligt bra alternativ tycker jag... tills nu. Nu har ju även Shunyata fått till en del produkter som gör i princip samma saker. Deras jordbox Altaira och en mängd olika nivåer på jord-kablage gör samma saker som Nordost QKore boxarna och deras jordkablar, men så klart twistar alla företag sina produkter lite för att sticka ut. Jag har ingen aning om vilka som är bäst, men tror säkert de båda producenternas produkter gör bra nytta i de flesta system. Här kommer en bild på en grupp elefanter i Tarangire. De söker skugga under det otroligt fräcka och stora Baobab-trädet. Kika på den lite yngre elefanten som står kloss an trädet så börjar man fatta hur tjock denna stam är.
  13. Så tråkigt. Det var lite konstigt ändå tycker jag. Jag har haft totalt 6 st olika maskiner. Några med riktgt gamla tryckrullar. Men de har aldrig varit kletiga. Du har väl en renoverad maskin som är kanske 5 år eller så. Var det ny tryckrulle då? Kanske vissa nya inte håller lika länge i så fall? Jag har säkerhetskopior på mina finaste titlar/band.
×
×
  • Create New...