calm

Medlem+
  • Content Count

    8 221
  • Joined

  • Last visited

  • Days Won

    79

Everything posted by calm

  1. calm

    Mästarmöte har en vinnare!

    Kanske håller rådjuren borta?? Calm
  2. calm

    Den moderna jazzens utveckling

    För den intresserade finns andra Karusell-inspelningar under namnet Cool Stan in Cool Sweden i en serie 1-4 EP, men förefaller vara svåra att få tag på i Sverige i vart fall. Från 1956 Tycks emanera från Jazz at The Philharmonics med lite annat låtmaterial och annan sättning. https://recordmania.se/index.php?query=stan+getz&ref=search_records Men finns till ganska höga priser på Discogs. https://www.discogs.com/sell/release/2802899?ev=rb Calm
  3. I oktobernummret av Stereophile finns en artikel skriven av Thomas Conrad som handlar om den tredje vågen av modern jazz. Utifrån en nyutkommen? bok med titeln I Jazz dead? (Or Has It Moved to a New Adress) av den brittiske musikkritikern Stuart Nicholson utvecklar han uppfattningen att den mest genomgripande förändringen av jazzen sker idag utanför USA. Man har svårt att acceptera i USA att denna den mest inhemska musikformen faktiskt utvecklas utanför landets gränser. "But the simple truth is that is that a large percentage of the new millenium´s must creative, most innovative, most technically accomplished jazz players are European. Han nämner i artikeln musiker instrument för instrument. Trumpet: Tomasz Stanco, Enrico Rava ( som jag själv nyligen upptäckt). Piano: Bobo Stenson,(min absoluta favorit) Enrico Pieranunzi och Stefano Bollani. Bas: Palle Danielsson, Niels-Henning Örstedt-Pedersen. Träblås: Jan Garbarek, Evan Parker and John Surman, Francesco Cafiso. Den senare kan jag varmt rekommendera och hans album Happy Time. Trombone: Gianluca Petrella. Många av den "tredje vågens" jazzmusiker är italienare, men förhållandevis många verkar vara skandinaver. Detta leder mig till att ställa frågan om någon på forumet kan ge tips om bra plattor av dessa musiker? Själv tycker jag att den nya svenska generationen av jazzmusiker är på stark frammarch, inte bara sångerskor utan musiker i det stora hela. Men här har jag köpt en del under åren så främst är det övriga jag intresserar mig för. Calm
  4. calm

    Mästarmöte har en vinnare!

    Jag kör nästan bara hela album både vad gäller band, vinyl och CD, medan streaming onekligen lockar till zappande eftersom det är det ultimata smörgåsbordet som serverar all världens musik. Då blir det smakprov från olika album dock aldrig mindre än en låt, vanligen flera. Men fastnar man så blir det vanligen hela album även där. Har man bara "fattiga" en bandare blir det för bökigt att byta band och ser ingen vits i detta. Har aldrig musik som bakgrund eller stämningsmusik, utan försöker alltid lyssna aktivt det ger mer behållning. Bättre att vila öronen mellan varven. Calm
  5. calm

    Den moderna jazzens utveckling

    Orginalinspelningen av den refererade plattan gjordes i Europafilms Studio i Sundbyberg tiden den 25/8 -58 till 16 september, under ledning som producent av en av ägarna till skivbolaget Karusell, Simon Brehm, känd som basist i bl.a Hylands Hörna men också producent för Barbro "Lillbabs" Svensson. Eftersom flera av artisterna var engagerade av andra bolag finns en rad versioner av skivan utgivna på andra bolag. Stan Getz bolag i USA; Verve, har gett ut denna platta. Lasse Gullin var kontrakterad av Sonet. Man skulle tro att denna var från inspelningar gjorda i Paris, men det är precis de inspelningar som gjordes i Sundbyberg för Karusell. Utöver de musiker som tidigare har nämnts så medverkade även norrmannen Bjarne Nerem som förstärkning i tenorsaxledet. Mina absoluta favoriter på denna platta, som är ett original från tiden, är utan tvekan Honeysuckle Rose och They can´t take that away from me. Arrangerade av Jan Johansson och med honom på piano. Det finns också en EP från Karusell från tagningarna 1958. Med just dessa låtar. Fantastisk musik på toppen av musikalisk förmåga och konstnärsskap. Historisk också genom att de är en av de få plattor där Lasse Gullin och Jan Johansson spelar tillsammans och därmed skriver svensk jazzhistoria. Två av mina absoluta svenska favoritmusiker. Celebration (även kallad Jannes Blues) spelades in under denna session på självaste Jannes födelsedag den 16 september. Finns en motsvarande kallad Bengt´s Blues som Bengt Hallberg spelar på, dock inte samma låt. Calm
  6. calm

    Den moderna jazzens utveckling

    Sommarturnén avslutades med en konsert i Lisebergshallen den 29 augusti 1958. Det gjordes en till konsert den 30:e i Malmö och sedan begav sig Stan Getz med musiker till Stockholm för att där starta en inspelning tillsammans med ett antal svenska jazzmusiker, vad man skulle kunna kalla för den svenska jazzeliten på den tiden. Förutom Jan Johansson, Stan Getz, Gunnar Johnsson som reste från Göteborg så fanns redan på plats Benny Baily trumpet, vid tillfället bosatt i Sverige, Åke Persson trombon, Erik Norström tenorsax, Lars Gullin baritonsax samt inrest från Danmark William Schiöppfe trummor. Vidare turades Bengt Hallberg och Jan om vid pianot. Inspelningarna hade startat redan i slutet av augusti med avbrott för Lisebergskonserten och den i Malmö och pågick till mitten av september. Resultatet finns i en retrospektiv samling med två LP-skivor från 1988 där man kommit över originalbanden från 1958 med olika tagningar av låtarna som mestadels bestod av amerikanska kompositioner som t.ex. av Gerry Mulligan, men också av Lars Gullin. Arrangerade gjorde både Jan, Lars Gullin och Bengt Hallberg. Resultatet finns på denna platta. Denna hade jag turen att hitta i butiken ANDRA JAZZ i Vasastan. En veritabel höjdarplatta med spel av det bästa som Sverige och USA kunde prestera under dessa guldår i svensk jazzhistoria. Fantastisk musik framförd på ett gudabenådat sätt med framförallt blåsets samspel som är utöver det vanliga. När Stan och Lasse Gullin spelar unisont tillsammans får jag ståpäls, så vackert vemodigt blir det. Jans kvicka melodispel med fingrarna som löper otvunget över tangenterna i solon och ackorden som harmoniskt kompar övriga får en att fundera på om detta verkligen är en 27-åring som kan prestera detta spel och än mer förunderligt att den yngre Bengt Hallberg är på riktigt. Kan inte bli så mycket bättre. Om ni inte redan har denna platta och har möjlighet att komma över den, KÖP!!! Ljudkvaliteten är förvånansvärt bra. Den heter STAN GETZ, Stockholm Session 58, DRAGON DRLP 157/158. Calm
  7. calm

    Den moderna jazzens utveckling

    Det finns en del tidiga inspelningar med Jan medverkande på piano i andra konstellationer under andras bandnamn som: Gunnar" Hacke" Björkstens Quintett från 1955 som finns med på bl.a Caprice "Svensk Jazzhistoria vol. 7 bl.a. Gunnar "Hacke" Björkstens Quintett från 1956 EP Metronome MEP 353 Med bland andra Åke Persson trombone och Svante Thuresson på trummor. Kenneth Fagerlunds Kvartett från 1956 med Georg Riedel på bas. EP Philips 421 506 PE. Och på Caprice serie Svensk Jazzhistoria vol 8. Calm
  8. calm

    Den moderna jazzens utveckling

    Sommarturnéen 1958 med Stan Getz under ett antal veckor i juli och augusti blev en veritabel succé mycket tack vare Stan som förutom att han var en världsartist även var på mycket bra spelhumör. Men även Jan Johansson fick mycket beröm för sitt pianospel som utvecklades i det krävande musikaliska sammanhanget. En kritik som dock framfördes i pressen var att han inte fick tillräckligt ljudmässigt utrymme, då många arrangörer slarvade med mikrofonuppställningen vid pianot. Vi skall komma ihåg att i jazzsammanhang var pianot i mångt och mycket fortfarande ett kompinstrument och inte i första hand ett soloinstrument. Men hans innovativa pianosolon gav ändå genklang såväl bland publik som hos musikkritiker. Hans musikaliska frihet utvecklades också i sammanhanget och blev snarast påhejad av medmusiker och publik att göra ramen vidare. Superstjärnan Getz hade lite av idolstatus i sammanhanget och den entusiastiska publiken stod och tryckte på vid scenkanten. Sommar och sol och danskvällar med jazz hängde fortfarande ihop, även om jazzen som ren lyssningsmusik växte. Inte minst genom företeelsen kommande från USA i form av Jazz at the Philharmonic. Calm
  9. calm

    Apexorca på HIGH END München 2019

    Klart att det är skillnad på horn och horn precis som med andra högtalarkonstruktioner..... Något för HSB-grottan kanske? Calm
  10. calm

    Apexorca på HIGH END München 2019

    Precis! En av de få gånger jag verkligen blivit imponerad av Avantgarde och dess förmåga att servera tyngdlöst ljud och då man med slutna ögon kan förlora sig in i musiken. Annars har "trattarna" en förmåga att suga in blicken till högtalarna och få dem att höras mer och inte underordna sig i ljudbilden. Detta gällde också superkonstellationen på mässan i Sthlm för två år sedan. Men då var nog lokalen inte fullt idealisk. Calm
  11. calm

    Apexorca på HIGH END München 2019

    Jag har hört en del hornsystem inklusive W.E. på mässan i München. Har också hört en hel del Avantgarde system och aldrig tyckt att de som ställt upp dem fått till dem så att de levererar på topp. Avantgardes eget "toppsystem" med egen elektronik som visades i München 2015 var en ren katastrof i lyssningshänseende och många med mig fick lämna rummet i ren plåga. Luftigheten är i och för sig imponerande men med den kommer också en viss tunnhet i mellanregistret som gör det omöjligt att producera en verklighetstrogen resonans i en flygel. Det blir lite för mycket strängljud och ett balanserande av diskanten som lätt halkar över i tunn hårdhet. Lite för mycket högtalarljud och strut i mina öron. Däremot tycker jag nog att horn och stråkar gör sig bättre. En utställare som lyckades med uppställningen och pianoljudet var den dansk som för ett antal år sedan spelade på ett Avantgarde-system i Jönköping och Opalen i Gbg. Spelade ett Patrica Barber album med den bästa återgivningen jag hört henna prestera med undantag för live i Paris och NYC och det vill inte säga lite. Men det är min personliga uppfattning, jag är kanske alldeles för miljöskadad av alla liveuppträdanden av just flygel? Calm
  12. Ett celebert besök på Berwaldhallen med Maestro Blomstedt. https://www.berwaldhallen.se Sänds också live i P2 den 24 kl 19 för den som inte kan ta sig till Stockholm. Calm
  13. För den som händelsevis befinner sig i Frankrike under april/maj månad så kan jag tipsa om att Patricia Barber kör en turné i landet. Tuesday, April 28, 2015 Théâtre de la Fleuriaye at 8.45 PM Carquefou, FRANCE PATRICIA BARBER QUARTET Patrick Mulcahy - bass Jon Deitemyer - drums John Kregor - guitar Thursday, April 30, 2015 La Coopérative de Mai at 8.30 PM Clermont, FRANCE PATRICIA BARBER QUARTET Patrick Mulcahy - bass Jon Deitemyer - drums John Kregor - guitar Saturday, May 2, 2015 Forum Nice Nord at 9.30 PM Nice, FRANCE PATRICIA BARBER QUARTET Patrick Mulcahy - bass Jon Deitemyer - drums John Kregor - guitar Monday, May 4, 2015 The New Morning at 9pm Paris, FRANCE PATRICIA BARBER QUARTET Patrick Mulcahy - bass Jon Deitemyer - drums John Kregor - guitar Jag var själv i Paris för två år sedan och såg henne uppträda på New Morning i Paris och det tillhör en av livets musikaliska upplevelser. Lite mörk jazzklubb är hennes rätta element eftersom hon tydligen lider av scen-skräck, men ack så bra. Bokade biljetter till samma klubb i november ifjol men då ställde hon in pga bruten fot. Tyvärr är jag förhindrad att vara med denna gång, men jag kan verkligen rekommendera att se henne live. Calm
  14. calm

    Den moderna jazzens utveckling

    Det blir lite av torrsim men musikhistorien innehåller en del illustrationer också. Här ett filmat inslag sannolikt från tv, med Jan i hans kvartett från 1961. Med en ung Rune Gustavsson gitarr, Ingvar Callmer trummor och Gunnar Johnson bas i Västkustjazz. Intressant samspel och ett välutvecklat pianospel från Jans sida. Calm
  15. calm

    Den moderna jazzens utveckling

    Tråden kommer att sega sig fram i långsamt tempo, just nu är det lite lågsäsong för hifi. Båten skall i sjön och lite projekt på landet drar.... Men om vi fortsätter i de biografiska spåren så är vi framme vid perioden 1956-59 då Jan formar sitt alldeles egna sätt att spela med Gunnar Johnsons kvintett. Hans improvisationer, mer från det ganska formalistiska sättet att spela som var gängse på den tiden med grunden i en 12-takters bluesformen, men ändå inom ramen för det melodiska, taktmässiga ramen. Hans typiska sätt att göra betoningar i motiv om fem upprepade toner, där de första fyra blir upptakten till en femte accentuerad, en-två-tre-fyra-FEM. Detta upprepas inom ramen för ett kort solo som omfattar 48 takter dvs 4 blues-tolvtakter. Här hittar vi grunden för hans speciella sätt att spela och det som blev lite av hans signum. Kvintetten turnerar i olika delar i Sverige och får möta olika krav på dansant jazz från den nya jazzen till den mer traditionella. Man får också en del radiospelningar under denna tid då mycket sändes live direkt från studion. Men de som anlitades mest var vid denna tid de Stockholmsbaserade musikerna Bengt Hallberg och Arne Domnerus som hade mycket spelningar på bl.a. Nalen, dåtidens stora ungdomsmagnet. På det personliga planet hade Jan träffat sin blivande fru Else och de gifte sig 1957. Men det stora genombrottet och musikaliska utvecklingen och som kom att förändra hans hela hans liv, kom genom ett av de många amerikanska musiker som gästande solister och tenorsaxofonisten Stan Getz som redan var en etablerad storstjärna. Man inledde ett samarbete och turnerande med Gunnars Johnsons kvintett, med Jan som då var väl etablerad som självklar pianist och väl känd under åren 1958-59. Skälet var att Stan gift sig med svenska hustrun Monica och det väntades parets första barn under sommaren 1958 och hustrun ville befinna sig i Sverige inför nedkomsten. Stan som varit i Sverige flera gånger tidigare under 50-talet under spelningar, men nu blev han mer "fast" etablerad med sin blivande familj i Sverige. Han kontaktade då Gunnar Johnson för att göra dessa spelningar. Det var inte helt okomplicerat då Stan Getz naturligtvis hade ganska höga krav på arvoden och dessa kunde inte alltid bäras av mindre arrangörer. Det blev alltså de större etablissemangen som kunde engagera gruppen med gästsolisten Getz och spelningarna blev inte så många som man hoppats på, men en del inklusive grammofoninspelningar blev avverkade i Stockholm med inspelning för Metronom i deras studio. Man skall veta att den framväxande rock ´n rollen börjar göra jazzen mer och mer omodern som framför allt undomsmusik och dansmusik. Fortsättning följer..... Calm
  16. calm

    De största kompositörerna

    Skulle gärna vilja fylla på barock-epoken med Johan Helmich Roman den svenska musikens fader, sedan kan man fundera vilken sköld han skall ha, mht till att han var född utanför Kalmar, men verksam i Stockholm. Han spelade också med Händel i London under en period, men verksam mest som kompositör. Odödliga kompositioner som Drottningholmsmusiken mm känns nästan lite "rockiga" i sin framtoning och barocken har nog varit mycket influerande för senare musik. Calm
  17. calm

    De största kompositörerna

    Utmärk uppställningt! Men flyter Leopold och Wolfgang Amadeus in i samma tidslinje? Calm
  18. calm

    Den moderna jazzens utveckling

    Spelandet i Gunnar Johnsons Kvintett pågick under flera år. Förutom kapellmästaren själv så spelade Jan piano, Ingvar Callmert trummor, Curth Severö barytonsax och Erik Norström tenorsax. Ibland med Sonya Hedenbratt som sångerska. De turnerade flitigt på olika danslokaler både inom- och utomhus under slutet av 1950-talet. Musiken var egentligen mycket amerikansk lite mer komplex musik en del inspirerad av Gerry Mulligans kompositioner, men med Jans arrangemang och många gånger gjorda improvisationer. Allt i från rena kompande av övriga musiker och egna solon. Jan utvecklade här sin förmåga till att just spela på sitt eget karaktäristiska sätt med betoningar, taktmässiga och melodiösa improviserande. Calm
  19. calm

    Apexorca på HIGH END München 2019

    Ja torrdemo känns mycket fel i just ASR:s fall. Det har inte hänt något i fråga om utseendeförändring på de senaste 10 åren, men sannolikt mer förfiningar i elektroniken som kunde varit intressant att avlyssna. Känns tryggt ändå att det finns tillverkare som satsar på kontinuitet och trygghet att man levererar god kvalitet som håller över tiden. Inga dagsländor precis. Calm PS Tack för fint reportage! Det blir lite billigare att sitta på åskådarplats hemma onekligen, men då missar man atmosfären på mässan som är oslagbar.
  20. calm

    Apexorca på HIGH END München 2019

    Kul att få följa med, även om det för egen del inte kan ske på plats! Skall bli spännande att se fortsättningen. Fina bilder med närvarokänsla. Wie immer, som tysken skulle säga! Calm
  21. calm

    Tar resan slut.....

    Det är möjligt att sättet att dokumentera ljud på något sätt blockerar ett fullt ut kritiskt tänkande. Man söker efter färgning eller artefakter av något slag därför att man vet varifrån ljudet eminerar. Det är kanske så att man allt för sällan går in i musikupplevelsen som sådan, utan snarare letar fel och hangups. Det finns dock en kvalitetsnivå som kan uppstå när detta inte längre existerar oavsett digital eller analog lagring. Jag tror att vi har kommit dithän eftersom utrustningen relativt kostnad för investeringen har blivit bättre i relation till ljudkvalitet. I vart fall letar jag sällan fel längre i mitt eget system, sedan kan man alltid reagera för konstiga inspelningar, men mer för musikalisk kvalitet eller konstiga mixningar. Men det gäller oavsett media. Skulle säga att ljudkvaliteten blivit tillräckligt bra för att inte utgöra ett problem oavsett signalkälla, sedan kan man reagera positivt för upplevelser utöver det vanliga. Calm
  22. calm

    Tar resan slut.....

    Om vi bara pratar digital teknik så tycker jag nog att streaming har kommit riktigt långt i att faktiskt ta bort ett led i kedjan som jag kan uppleva som en begränsning, nämligen avspelning av cd-mediet. Sedan finns det naturligtvis olika format i den delen, SACD låter onekligen bättre än Red Book. Rippad musik som sådan har jag aldrig i princip lyssnat till annat än det buffertminne som finns i min MSB-combo, men det säkerställer vad jag förstår bara att avläsningen sker korrekt av CD:n. Men jag är dålig på digital teknik som jag rent tekniskt har svårare att ta till mig eftersom jag är uppvuxen i en helt analog miljö. I princip är tekniken ointressant eftersom den endast skall leverera analogt ljud i slutändan och det är det lyssningsintrycket som jag värderar kvalitetsmässigt. Band och vinyl upplever jag som överlägsen övrig digital teknik, med undantag för DSD som levererar på samma nivå. Det finns dock undantag. Peter McGrath hade en liten digital "bandspelare" som han demade egeninspelad musik på i ett sammanhang på en av mässorna i Göteborg. Ett pianostycke inspelat med en kvinnlig pianist som vunnit ett pris i någon tävling. Inspelningen var bland de bästa återgivningarna av ett piano jag hört och det instrumentet är svårt att återge naturligt. Klang, kropp, sträng och dynamik var så verklighetstrogna så det inte var några problem att med slutna ögon förflytta sig till konsertsalen. Men det kommer också an på hur man spelar in och kanske inte bara mediet. Hans inspelningar håller mästarklass. Calm
  23. calm

    Tar resan slut.....

    Min själva point var att allt annat lika vad gäller inspelningssätt, mikrofonplacering etc. etc. så var det i princip omöjligt att skilja mediet DSD och analogband åt. Om man skulle hårdra det hela så är det den digitala tekniken som kommer den analoga tekniken allra närmast. Sedan är det sant att inspelningar från perioden 50-80-talet har många gånger har en bättre och överlägsen kvalitet sett till helheten. Men jag talar om själva mediet som sådant i en jämförelse. Personer som Paul McGowan menar att DSD överträffar PCM vilket inte är så förvånande, men till och med att man inte kan skilja direktljud via mikrofon med DSD. https://www.psaudio.com/askpaul/how-can-converting-pcm-to-dsd-be-better/ och överträffar all övriga medier. Jag skulle kanske tycka att de är jämförbara. Han har nyligen gått och köpt Neil Youngs gamla analoga Studer-mixerbord som kommer att användas i hans nybyggda studio som kommer att spela in i DSD som han menar överträffar alla andra medier. https://www.psaudio.com/askpaul/how-digital-clocks-affect-sound-quality/ Som också blir ett nytt skivmärke. Calm
  24. Om man tar den gamla "sanningen" om att ett rörigt skrivbord tyder på ett rörigt intellekt, vad tyder då ett tomt skrivbord på? Tror att lite prylar skapar nog mer kreativitet än att börja med " ett vitt papper" eller "vit målarduk". Det skapar bara frustration. Spännande att få följa fortsättningen. Calm
  25. calm

    Tar resan slut.....

    Diskussionen är intressant om skillnader i olika mediers ljudmässiga kvaliteter. Problemet många gånger är att man egentligen inte vet vad man jämför för olika format på vare sig den analoga sidan som den digitala. Omvandlingen av original DSD via PCM är ett sådant och därför finns få riktiga "true" DSD att tillgå som inte mixats i PCM. Jag relaterade till en övning med Jan-Erik på OPUS 3 och Hugo på Absolute Audio hos Stylus för drygt ett år sedan. Finns redovisat i denna tråd Då fick jag verkligen upp ögonen för DSD och dess förmåga att återge musiken på ett trovärdigt sätt i direkt jämförelse mellan medierna. Jag kan inte säga för egen del att det var möjligt att höra ens skillnaden förutsatt att inspelningen i övrigt var gjord på samma sätt. Sedan har jag lyssnat en del på DSD 128 och högre och konstaterat att DSD kan låta förbaskat bra och inte med en tillstymmelse till digitala artefakter. Men som sagt det kan vara svårt att veta vad man egentligen lyssnar på. Typexempel på detta var ett erbjudande från IPI och Jonathan Horwich om en bandkopia av en digitalt mastrad inspelning av Patricia Barbers "Nightclub" som han erbjöd till det facila priset av 450USD + frakt. I en mailväxling kunde han inte riktigt redogöra hur de olika stegen i inspelningsprocessen hade gått till och läser man baksidestexterna på de CD-utgåvor och LP som finns i "original" och i en senare remaster för MOFI blir man än mer konfunderad. Jonathan hävdar bestämt att denna inspelning är digitalt upptagen, men senare i kedjan analogt mixad och mastrad till 2 kanals stereo av legendariske Bob Ludwig på Gateway Mastering. I den här intervjuen förklarar Bob Ludwig en del om sitt jobb som ljudtekniker och mastering. I ett uttalande talar han om just om det aldrig blir bättre om man överför en digital inspelning till band, vilket verkar rimligt. Han är väl kanske inte rent källkritiskt ett sanningsvittne, men med hänsyn till karlns erfarenhet så ökar det onekligen trovärdigheten. Få har väl gjort flera "stora" album både som digitala som analoga masters. Calm