AlfaGTV

Jag har hört så många "svenskifieringar" av sweetspot att jag knappt reagerade på "Söta punkten"! Bortsett från semantik, vad tyckte du om resultaten?

Jag passar på att nämna ett par saker som kanske @Peo och @MatsT uppskattar? Jag vill minnas att MatsT skruvat med detta på ngn Pioneer-streamer? Eller det kanske var Peo? Hursom... Jag fick som sagt igång Denafrips Ares II direkt via min Roon Core, som kör Windows och har ett SOtM txUSB Ultra PCIex USB interface. txUSB strömförsörjs separat av en linjär PSU av god kvalitet. Sedan har jag en "exklusiv" USB-kabel i form av en Supra USB på 5M till DAC! Den här kabeln går vanligtvis till Audiobyte Black Dragon i racket, men nu fick jag ju igång Denafripsen. Denna står bara rakt upp och ned på golvet, kopplas med två Gotham Audio RCA till en Xindak HA-1, en rudimentär men skapligt välljudande hörlursförstärkare. Den driver ett par Hifiman Sundara som är lyssningsredskap. Vad jag ville förmedla är en uppmaning att experimentera med buffertar, där så är möjligt. Eftersom Denafrips är ansluten till en Windows-baserad server måste/kan jag installera drivrutiner för denna och dels erhålla Native DSD-överföring upp till DSD1024 och PCM1536 under vissa förutsättningar. Jag säger inte att det är det viktiga i sammanhanget, bara att det kan vara värt att experimentera fram hur din DAC vill ha sin insignal serverad! ASIO-drivaren erbjuder också möjlighet att anpassa buffertstorleken på USB-överföringen, där effekten i första hand är "latency". fördröjning. Det här ÄR inte så viktigt om man inte jobbar i ProTools eller annan studioutrustning och mixar 8 samtidiga kanaler till disk, där timing och medhörning i realtid är superviktigt. Men, det har en annan effekt också, det går nämligen att höja processorns aktivitetsnivå och därmed göra den mera alert, jobba mera i realtid kanske man kan säga. Jag har inte testat så mycket med detta tidigare, men jag tyckte jag fick en tydligt bättre separation och klarhet i ljudet med bättre driv, med bufferten inställd på lägsta värdet och SafeMode avslaget. Dessutom blev jag nyfiken att prova NOS-läget på Denafrips efter @Peo's senaste inlägg. Jag har tidigare inte tyckt det tillfört något tydligt, men jag ville iaf prova. Och i rent NOS-läge tyckte jag inte heller nu att det gjorde nåt signifikant positivt. Men, jag har ju tidigare också noterat att jag faller lättare in i musiken med vissa DAC'ar när de serveras uppsamplat från Roon Core. Så nu kör jag Max PCM(heltalsmultipel) eller DSD512 till Denafrips och tycker verkligen att den låter bara bättre och bättre? Är det nyhetens behag? möjligt, kanske att jag fick en positiv vibb efter att ha fått den att fungera med Windows igen? Oavsett, väl värt att experimentera om man har de möjligheterna och orken!

Som jag nämnt tidigare har jag ju haft mindre bekymmer med min Denafrips Ares II, sedan något hände med en kass strömförsörjning som orsakade potentialskillnader. Jag har krånglat med den och upp- och nedgraderat firmware i den vid flera tillfällen, provat olika drivrutinskombinationer etc etc. Jag har skrivit med Vincent på Vinshine Audio i Singapore och bollat idéer, men kommit tillbaka till att den fungerar fint med min SOtM sMS-200 Ultra (och min iMac) och därför accepterat den mindre defekten. Idag fick jag lite pyssel-feeling och gav det hela en ny chans. Jag ominstallerade en gammal lappy (urgammal!) som tidigare inte lyckades handskaka med Denafrips. Jag har nämligen fått den(afripsen) att hoppa igång UTAN drivrutiner tidigare. När ominstallationen var klar anslöt jag Denafrips och liksom när man skrapar en Triss kände jag hopp! Precis som när man skrapar sista rutan på Trissen, och upptäcker en helt apart summa under, typ "175,50:-", så sänker sig en besvikelse. Men, jag tänkte att det kanske kommit ngn ny firmware eller drivare som ger nya förutsättningar? Och visst fanns en ny drivare på Denafrips sida! Jaja, har jag lagt en timme på det här trasslet kan jag väl prova en ny drivrutin också då... Efter installation och anslutning av USB-kabeln slog jag igång Denafrips. Jag väntade mig en liten notis om att "Enheten kunde inte starta!" från Windows, men den uteblev? Hmm, jag kollar i Qobuz-appen jag installerat, och jag blir förvånad? Där återfinns Denafrips USB? Glad i hågen spelar jag lite musik från Qobuz på den gamla lappyn, och överväger installera samma drivare på min Roon Core, som inte lyckats kommunicera med Denafrips på över ett år. Bort med den gamla och installera version 5.57 av den Denafrips-licensierade Thesycon-drivrutinen. Koppla in Ares II och slå på strömmen. Döm om min förvåning då den omedelbart poppar upp i Roon, som både ASIO baserad ljudenhet och WASAPI! Mycket intressant! (Och glädjande!) 😊

Snyggt och prydligt!

Skönt att höra du är på benen igen! Eller på röven i soffan kanske? Utan att påstå du kommer tappa nån haka eller göra baklängesvolter ut ur lyssningrummet så har jag några tips ang nätverksupplägget: Jag skulle börja med att isolera dina musikprylar till en egen switch, gärna avskiljd från ditt övriga nät med en medicinsk galvanisk avskiljare. Jag skulle jorda av NAS med en Entreq Olympus Ten e.d. och installera Minim2 eller LMS på denna. Sedan en RaspberryPi eller motsvarande streamer med bra strömförsörjning, kopplad till Denafrips. Jag skulle dumpa JRiver som en het potatis och koncentrera mig på LMS eller UPnP på NAS'en, och prova matchande renderer på Pajen. Yes, kontrollera såklart med en lämplig fjärr-app på paddan. mConnect ger dig åtkomst till Qobuz/Tidal också, om du så önskar och tycker det kan funka som gränssnitt. När det gäller discogs så tycker jag inte att jag inte hittar rätt utgåva, men det finns så förebaskat många varianter att jag nöjer mig med att konstatera att det är rätt format (vinyl för mig enbart), rätt pressningsland och rätt utgåveår. Jag struntar i om det är en Terre Haute-pressning eller nåt annat och det verkar inte vara avgörande skillnader i värde heller.

Säkert fler av er som uppmärksammats om AI-tillämpningarna som gjorts tillgängliga publikt relativt nyligen? "chatGPT" och Microsoft Bing's sökmotor t.ex. kan använda grundläggande AI för att sammanställa information om olika områden. Det här tycker jag är like spooky, av många anledningar, men också oerhört kraftfullt och användbart. Ett exempel: Kanske inga stora överraskningar? Å andra sidan är det väl inget som står i kontrast till våra uppfattningar heller kanske? Låt oss skapa några spellistor för vår "eklektiska musiksmak": Vår kopp te? Kanske inte... Jag kanske är mera nyfiken på 50-talsjazz, låt oss kolla vad Bing AI säger om detta? Vad tror ni, är det här nåt som kommer förändra oss (och Siri kanske)?

Det är mycket troligt! Även att dina referensramar är en smula mera gedigna! Jag hade lite roligt åt kommentaren att "Siri är fortfarande otroligt korkad!"! Men, i grund o botten kan jag hålla med om att det ÄR inte hela världen att TV-ljudet inte har en supertydlig upplösning och scen, bara det finns ett rimligt frekvensomfång och ett mellanregister som kan upprätthålla en hyfsad röståtergivning.

Computer Audio & Streaming Syftet med det här avsnittets är att ge en överblick över de logiska delar som krävs för att kunna återge digitaliserat ljud som musik. Och det kan ju sträcka sig från att man spelar upp filerna på sin laptop, via dess högtalare, till att man strömmar Qobuz-media från en server i Frankrike, med en dedikerad streamer. I någon mån är det komplext att beskriva det här ämnet för det är både omfattande och tekniskt drivet, utöver att det finns nästan lika många definitioner av begreppen som tillämpare och tillverkare. Det vi försöker beskriva här är dock uppspelning av digitala filer där man utnyttjar mjukvarubaserade funktioner i en processorkontrollerad hårdvara, "computer audio". Streaming kommer in senare och där anser vi att någon del av den digitala informationen överförs över ett standardiserat nätverk. Computer Audio och MP3-revolutionen På det tidiga 90-talet jobbade jag som fotografassistent till en av Sveriges skarpaste skidsportfotografer. Under den perioden hände det massor inom media som var knutet till den datorkraft som började bli tillgänglig, även för mindre företag och även privatpersoner. Vi började digitalisera och katalogisera de bilder som bildbyrån erbjöd de tryckta mediernas reklambyråer och dagspress. Det underlättade enormt när man kunde ”bolla” bilder via epost och möjliggjorde att flera kunder kunde ha tillgång till samma bild för påseende. De första datorerna dök upp med CD-släde och CD-skivan kunde även lyftas in på datorns hårddisk. Jodå, det gick även att få ut ljudet ur både datorns högtalare och även via linjenivå. Jag har inget minne av hur det lät, om jag någonsin lyssnade till ljudet från filer uppspelade av en dator, annat än via den inbyggda högtalaren! Macintosh IIvx -93, med optisk läsare. Man fick lägga CD-skivan i en ”kassett” som sedan matades in under floppy-diskläsaren. Jag tror min hade 80Mb hårddisk… Varje CD-skiva kunde lagra upp till 74minuter musik, eller i datorns lagringsmått mätt: 650Mb (första generationen). Dessa datamängder var inte rimliga att lagra på en hemdator före millenieskiftet, kostnaden skulle bli orimlig. Det fanns givetvis också planer och önskemål om att kunna kommunicera digitalt både i ljud och bild över den begränsade bandbredd som var tillgänglig för gemene man och aktiebolag. Under den här perioden började internet bli en folkhemstillgång, inte som tidigare för universitet och företag. Eftersom lagringsytan fortfarande var en kostsam tillgång var det då inte görbart eller praktiskt att lagra sina CD på hårddisken. En del av svaret på behov av lagring och överföring av digitalt ljud var MP3, ISO Mpeg Audio Layer 3. Utvecklingen av denna audiokompression hade börjat redan tidigt 80-tal men nu började den tillämpas av alla möjliga intressenter. Möjligheten att komprimera digitala ljudfiler ned till 1/12-del av sin ursprungliga storlek gjorde det möjligt att både lagra och överföra dessa via modem-länkar och ISDN-anslutningar. 1998 lanserades de första MP3-spelarna, kommer ni ihåg Rio MP3? Den hade 32Mb minne och en extra port för lagringsminne. Anslöts till en dator via en speciell vagga, till printerporten. Den här modellen såldes i ca 200.000 exemplar efter att en rättstvist fördröjt lanseringen. RIAA försökte stoppa försäljningen eftersom det medförde att man kunde spela upp upphovsrättsskyddat material på en annan plats än där den licensierade utgåvan (CD’n) befann sig. 1999 lanserades programmet Napster, en sorts sökmotor för MP3-filer som tillgängliggjordes av samma användare som laddade ned dem. Teknologin för att sprida trafiken över flera användares bandbredd kallas P2P, Peer to Peer. Napster stämdes ganska snart av bl.a. Metallica eftersom programmet möjliggjorde delning av upphovsrättsskyddat material. 2001 släppte Apple sin iPod, med inbyggd 1.8” hårddisk på 5Gb vilket utlovade ”a thousand songs in your pocket”. Detta kom ca 8 månader efter att iTunes släpptes till Macintosh. iTunes har alltid valt AAC, Advanced Audio Codec som det föredragna valet av kompression, även om iTunes även kunnat spela upp och hantera MP3-filer. Apple har rapporterat en försäljning av ca 400.000.000 iPod-enheter av olika modell fram till och med 2014. Varför är det här ens intressant för oss, som ibland kallas audiofiler (”vänner av ljud”, och musik, egen tolkning) kan man ju undra? Anledningen är givetvis att utvecklingen av lagringsutrymme och överföringskapacitet har möjliggjort en helt ny sida av musikbranschen, samtidigt som dörrarna stängts för andra. Vi har accepterat att digitalt ljud i form av filer är en likvärdig ljudkälla med en CD-skiva eller iaf jämförbar. Digitalt lagrad musik har onekligen fördelar i form av utbud, tillgänglighet, portabilitet och det kan även låta fantastiskt, i synnerhet om vi tillåter oss att lyssna till okomprimerade filer eller kanske till och med filer av samma typ som de som lagras på SACD-skivorna. Det här handlar hittills primärt om hur man lagrar och överför filer, men att strömma media har varit en ambition och möjlighet sedan det tidiga 90-talet. Utvecklingen av teknologier för att komprimera, överföra och styra digitalt media har varit helt avgörande för den utveckling vi sett de senaste 25 åren. Önskemål om större utbud, högre upplösning och uppspelning i portabla spelare har dock introducerat nya krav, i synnerhet ökar behoven av lagring. Tillgången på bandbredd och uppkoppling har ju öppnat för andra sätt att konsumera musik utan att behöva lagra den. Och genom att välja att strömma musiken kan vi minska kraven på lagringsyta och istället förskjuta behoven mot bandbredd. Den här utvecklingen har givetvis medfört ändrade beteendemönster och format vår vardag i många andra aspekter, men kontentan av detta är att vi idag accepterar att hyra musik, eller välja att lagra den musik vi köpt på en annan plats än där den avses spelas upp som musik. Vi kommer osökt in på vad vi kallar streaming, och hur vi kan tillämpa det och hur det öppnar andra möjligheter för oss musikkonsumenter. Streaming for dummies? Nej, det är missvisande då man alls inte behöver vara en ”dummie” för att finna detta förvirrande. Streaming är komplext och det finns nästan lika många varianter som tillämpare, det kan vi fastställa redan nu och för att göra detta gripbart behövs ett gemensamt språk. Vad är Streaming då? Ja, det är ju ett begrepp som kan innefatta många saker. Den mest korrekta definitionen torde vara ”uppspelning utan att lagra källmaterialet”. Det blir ju en sanning med modifikation, för någonstans lagras de flesta källmaterial, förutom live strömmar. Utan att ljuga allt för mycket vill jag påstå att streaming-epitetet kan tillämpas på alla typer av mediauppspelning som kräver ett nätverk baserat på ethernet, trådlöst eller trådbundet. Namnet används även för apparater som enbart spelar upp filer från inbyggd lagring vilket kanske inte är formellt korrekt men eg. spelar det mindre roll för förståelsen. För mig är ordet ”nätverksuppspelning” eller ”nätverksspelare” liktydiga med streaming. Syftet med streaming är att kunna tillhandahålla media vid behov eller i realtid till små, billiga (inte alltid) utenheter som omvandlar den digitala strömmen till ljud och/eller bild. Du behöver alltså inte lagra informationen i uppspelningsapparaten, även om detta ofta också sker, helt eller delvis. Några uttryck som används ofta är On Demand och Live, eller realtid, och dessa beskriver om du själv bestämmer när strömmen skall levereras eller om strömmen påbörjas vid en fastställd tidpunkt. Skillnaden är att i realtid kan man ”slå på TV’n och se vad som just nu sänds” medan on demand betyder att du går in på TV4 Play och klickar på symbolen för senaste avsnittet av ”Bonde söker fru”, eller kanske inte förresten... Men, du fattar vad jag menar! Internetradio och live/direkt-sändningar från streamingtjänster som t.ex. Metropolitan-operan är ”live” eller i realtid. När vi däremot klickar på Ed Sheerans senaste album och väljer ”play” så strömmas innehållet ”on demand”, på begäran översatt. Däremot börjar gränsen mellan on-demand och live att suddas ut, då tjänster som exempelvis Radio Paradise erbjuder möjlighet att "hoppa" till nästa spår, vilket är omöjligt om du tar del av en äkta livesändning såklart! Radio Paradise och liknande tjänster uppträder som en live-tjänst, men bygger i bakgrunden på samma teknik som bygger on-demand funktionalitet. Motsvarande kan sägas om hur dagens nätverksbaserade TV-utbud byggs upp. Streamingens logik Oavsett metod så behöver vi några byggstenar för att streaming ska kunna ske. För det första så behövs en digital fil, eller en källa som skapar en digital ström av information lämpad för överföring via nätverk. Vi kallar logiskt denna information för källa, eller source. För översiktens skull ger vi denna byggsten symbolen nedan: Källa (Source, Media, Stream) Vi behöver i dessa sammanhang också något som driver, riktar eller sänder informationsflödet, vi kan kalla det för motor eller engine. I våra lokala sammanhang handlar det oftast om en programvara, eller den del av programvaran som ansvarar för att samla information om tillgängligt media, bygga ett bibliotek och presentera den överskådligt. Den initierar också ljudströmmen och möjligtvis manipulerar den, både för att göra den kompatibel eller för att anpassa till konsumentens önskemål. Den får symbolen: Motor (Roon Core, Media Server) Nästa del blir den som "konsumerar" ljudströmmen från nätverket. Här blir det lite förvirrande då utenheten egentligen inte behöver producera musik, det kan lika gärna handla om en digital signal t.ex. i formatet SPDIF. Men, det viktiga är att utenheten uppnår det till synes enkla målet att omvandla informationen som skickats över nätverket (eller internt i apparaten) till en ljudström, digital eller analog. Ljudströmmen har den egenheten att den skickas utan möjligheter att korrigera eller begära om informationen. Så länge den är digital finns möjligheten för mottagaren att kontrollera att informationen är oförvanskad, men inte att begära en korrigerad sändning. Om ljudströmmen uppfattas som icke-korrekt så räknas närmevärden ut matematiskt. I de flesta fall går inte heller att verifiera tidsperspektivet utan man får anamma ett ömsesidigt förtroende att de inblandade parternas klockor är synkroniserade och inte avviker. För våra syften ger vi utenheten symbolen av en högtalare, även om den kan vara en sekvens av ettor och nollor: Utenhet (Roon Bridge, MediaRenderer, Endpoint, Streamer) För att dessa komponenter skall vara till någon nytta måste vi ju kunna välja vad vi vill skall spelas upp, och var. Här kommer det kritiska gränssnittet in oavsett om det handlar om en fysisk fjärrkontroll i metall, knappar på apparaten eller en app på din telefon. Syftet är ju ganska enkelt, att välja ut vad som skall spelas upp och, där så är möjligt, var någonstans. Symbolen får bli en sån här: Styrning (Roon Control, Control point, Fjärrkontroll, Touchpanel, App) Ofta finns möjligheten att anpassa ljudströmmens eller ljudets egenskaper av olika skäl. Det kan t.ex. handla om att olika utenheter helt enkelt inte klarar av alla upptänkliga format, upplösningar eller liknande. Eller något så grundläggande som en digital volymkontroll. Ibland finns anpassningarna ”bakom kulisserna” så att säga men de flesta system har någon metod att påverka ljudströmmens egenskaper. Det kan givetvis handla om andra typer av anpassning också, tycke och smak, systemanpassning etc. Symbolen för anpassning får bli denna: Anpassning (Transcoding, Re- Up- Downsampling, Volymkontroll) De fyra första delarna krävs för att få ljud ur ett streaming-system medan den femte inte alltid är synlig eller obligatorisk. Komponenterna har lite olika namn i olika sammanhang men jag tänkte försöka visa på några olika system och var respektive komponent placerats. Översikt Squeezebox (Logitech Media Server, LMS) En klassiker som de flesta hört talas om och många kommit i kontakt med. Den schematiska översikten ser ungefär ut så här: I bilden ovan representeras Källan (1.) av Internet och lokalt tillgänglig media. Med lokalt tillgängligt menas att det kan vara åtkomligt via nätverket (NAS) eller anslutet direkt till servern, som t.ex. en intern hårddisk, minneskort eller en USB-hårddisk. Motorn (2.) kan befinna sig på en NAS, en dator eller kanske på en RaspberryPi. Utenheten (3.) kan t.ex. vara en Squeezebox Classic i sovrummet, eller en piCorePlayer vid uteplatsen. Styrningen (4.) slutligen kan vara en app i din telefon, en fysisk fjärrkontroll eller kanske touchdisplayen på en Squeezebox Touch. Översikt datorbaserad streaming Låt oss titta på en annan lösning, kanske en som många av oss provat på, nämligen en dator med uppspelningsprogramvara och USB-DAC, nätverksansluten och eventuellt filer på en NAS. Styrning med platta eller smartphone är en möjlighet, inte ett krav, som också innebär det första steget att dela upp de logiska byggstenarna i en streaminglösning. Nu börjar förkortningarna ramla in igen, ledsen, men det blir tydligare bilder så. Bilden beskriver en anläggning med möjlighet att: Spela lokala filer från inbyggd hårddisk (eller USB-hårddisk/sticka/SD kort etc). Spela filer från nätverket, t.ex. från en NAS. Spela Internetradio och Streamingtjänster. Exempel är t.ex. Sveriges Radio P2, Spotify, Tidal, Qobuz. Ta del av Live-streams via YouTube, Facebook, Metropolitanoperans Liveströmmar m.m. Lägg märke till att DAC’en i sig inte fått någon funktionssymbol. Den är ingen ljudbrygga i det här perspektivet då den tar emot en digital ljudström (över USB, SPDIF e.d.) som redan omvandlats från sitt filbaserade eller nätverksbaserade format. Datorn kan lämna både digital (ofta) och analog ljudsignal redan. Några begrepp är bra att känna till: När vi diskuterar runt den nödvändiga infrastrukturen kommer ofta en mängd begrepp upp. Man behöver vara bekant med dessa för att göra sig förstådd och förstå. Router – Denna ansluter dig till din internetoperatör och skapar ett privat nätverk, där du ansluter dina produkter, på ”insidan”. Anslutningarna brukar ofta förkortas WAN (anslutning till Internet), LAN (lokalt, trådbundet nätverk) och WLAN (trådlöst lokalt nätverk, ibland omnämnt som WiFi av ngn outgrundlig anledning). Den låter kommunikation ske mellan de olika anslutningarna och brukar innehålla en tjänst som delar ut adresser. Dessa kallas för IP-adresser och är fundamentala för kommunikationen. Många routrar har också möjlighet att ansluta en USB-hårddisk och göra innehållet tillgängligt på ditt nätverk. I princip blir din router + USB-hårddisk = NAS NAS – Formellt ”nätverksansluten disk” men i de allra flesta fall innehåller en NAS programvara som gör att du kan tilldela den funktionalitet i din tänkta streaminglösning. Den fungerar i de flesta fall även som hjälpreda för administrativa sysslor som backuper, lagring av dokument och annat. Dessa är oundvikliga men när vi närmar oss lyssningsrummet och de begrepp som är förhärskande där blir det mera preferenser och omständigheter som bestämmer språket. Låt oss skifta fokus en smula och istället kika på ett par av de produkter som samlas under epitetet streamers eller nätverksspelare. Exempel på dedikerade "streamers" Jag väljer att presentera en mångsidig produkt från Bluesound och även en mera hifi-inriktad apparat från Lumin. De är både lika och avviker en del i funktionalitet. Bluesound Node. Den här apparaten kan anslutas till din ljudanläggning och innehåller i sig den viktiga serverdelen och en utenhet och även en DSP som kan bearbeta ljudet genom att t.ex. anpassa utnivån. Den bygger sitt eget musikbibliotek baserat på var du pekar ut förekomsten av dina filer, på nätverket eller via anslutna hårddiskar. Den erbjuder både digitala och analoga utgångar och har en funktionell DSP med tonkontroller och lite annat. Den erbjuder även digital och analog ingång för att t.ex. ansluta en skivspelare och överföra ljudet till en annan Bluesoundenhet i ett annat rum. Dock, för att få ljud ur den behöver vi göra två saker: Se till att vi har en källa, . Det här kan betyda att ansluta en USB-sticka eller konfigurera ett musiktjänst som Tidal. Eller att peka ut en Internernetradio-kanal. Se till att vi kan kontrollera den, så genom att installera mjukvaran för styrning på en dator, smartphone eller platta, Lumin T3, en läckerbit designad för att pryda sin plats i en musikälskares anläggning i alla aspekter. Möjligheterna med T3 påminner mycket om Bluesound men fokusen ligger mer på ljudkvalitet än att ha stöd för "alla" tjänster och funktioner. Den har både analoga och digital utgångar, förhållandevis avancerad DSP och en intressant volymkontrollteknik som kallas "Leedh". T3 har inte en enda manöverknapp men kan kontrolleras rudimentärt med en fjärrkontroll. Så vi behöver en utförligare fjärrkontroll,, och givetvis även konfigurera en eller flera källor, . Den vill också ha en server,, på nätverket då den på egen hand enbart erbjuder grundläggande serverfunktionalitet. Servern skall vara av UPnP-typ, vilket beskrivs nedan. Så, de är "lika" funktionellt påstår jag? Jamän, låt mig lista vad de har gemensamt. Har du nätverk, ström och en ledig analog ingång på din förstärkare kan du köpa en och få ljud ur den redan idag. Jag förutsätter att du har en tablet, smartphone eller dator som kan utgöra fjärrkontroll. Har du funderingar på Roon som musikspelare så är dessa som klippt och skurna för att ingå som en del i detta. De kan båda anslutas till en extern DAC om du skulle föredra en annan ljudsignatur än den som erbjuds av apparatens analoga utgångar. De kan användas av "ungarna" som kommer med sina Spotify-fyllda telefoner på besök. Kommer din filspelande vän på besök med en USB-sticka med musik i de "vanliga" formaten kan denna spelas upp direkt. Givetvis erbjuder de Internetradio och kan ersätta din tuner likaväl som de har fullt stöd för de etablerade musiktjänsterna Tidal (Ja, fullt stöd även för MQA om det intresserar) och Qobuz. Båda tillåter volymkontroll med möjlighet att ansluta direkt till aktiva högtalare eller slutsteg. Vilka är skillnaderna då? Bluesound Node kan anslutas till ditt nätverk trådlöst, Lumin kräver kabel. Är det ett stort projekt att dra en kabel för nätverket kan det troligen lösas med någon form av "trådlös brygga" om täckningen är god där denna placeras. Bluesound behöver ingen server, den är nöjd om en mapp delas ut på nätverket, och bygger utifrån detta sitt eget bibliotek (Den har en inbyggd -funktionalitet). Lumin vill ha en server (Minim, Twonky, Asset) på nätverket som redan har byggt ett index över dina filer för bästa funktion. En uppenbar skillnad är givetvis displayen på Lumin, där Node endast avger ett antal ljussignaler från en flerfärgad diod som återkoppling. Möjligheten att hantera de mera esoteriska filformaten är begränsad i Bluesound. De båda enheternas appar är funktionella och stabila men skiljer sig åt i design, och vilken man föredrar är nog mestadels en smaksak. Identifiera dina krav och önskemål! Dessa skillnader och likheter är bara exempel givetvis, men de kan fungera som någon introduktion. Hur väljer man då när de är lika som bär och ändå skiljer sig åt i funktion? För att komma med på tåget så finns det ett antal val man behöver göra och några grundkrav som bör uppfyllas innan man kan börja bygga sin streaminglösning. Ett funktionellt nätverk med räckvidd för både ethernetkabel och trådlösa styrdon är en av de viktigaste byggstenarna. Undvik i möjligaste mån routers från din internetleverantör! Utöver detta bör man fundera över om man är intresserad av att spela och hantera lokala filer och om du är intresserad av att prova de mer extrema delarna av upplösningsspektrat. Lumin hanterar format upp till DSD512 och PCM384. Vill du även kunna rippa CD/SACD och spela dessa filer så påverkar det vilka val som är mest lämpade. Ett flertal produkter erbjuder automatisk rippning, t.ex. Innuos, Roon ROCK/Nucleus, Auralic. Eller är du enbart intresserad av att konsumera musik via streamingtjänsterna? Spotify, Tidal, Qobuz och Apple Music är väl de mest aktuella för oss audiofiler. Deras utbud skiljer sig åt, både avseende musiken men även tekniskt. Du kanske har tillgänglig datorkraft, nätverkslagring eller kanske en bra DAC som du trivs med, så kommer även detta forma din kravspec. Sätt en budget, det är möjligt att göra detta för vad en biokväll på stan kostar, eller vad din drömbil kostar i inköp. Givetvis kommer både ljudkvalitet och funktionalitet återspegla investeringarna i någon mån. Du bör redan från början fundera över om om du vill ha din streaminglösning koncentrerad i samma rum där du njuter musik eller om du har möjlighet att placera serverfunktionaliteten på annan plats. Det här påverkar kostnad i första hand men påverkar även andra val. En sak vi inte berört ännu är Multi-Room begreppet, alltså möjligheten att skicka ut musiken til verandan synkroniserat med köket, via olika ljudenheter. Här är vissa system mera mogna än andra. Hur kan vi se till att möta de krav och önskemål på funktionalitet och ljudkvalitet som ställs? Utöver de praktiska krav man kan ha, finns även en del filosofiska ståndpunkter som bör beaktas. Är funktionalitet viktigare än absolut ljudkvalitet? Kan du leva med ett mediokert gränssnitt i utbyte mot ett uns högre ljudkvalitet? Är du en förespråkare av distribuerade system eller vill du ha en integrerad funktion i en enda burk som är tillräckligt civiliserad att få vistas bland dina övriga komponenter? Etablerade "ekosystem" Det finns några etablerade tekniker som är mogna, har gott stöd för både hård- och mjukvaror och tjänster, samt möjliggör uppspelning till flera zoner. De har alla för- och nackdelar, anhängare och kritiker. Sonos - Stabilt och funktionellt, bygger på UPnP-standarden men måste nog betraktas som proprietärt. Bluesound BluOS - Även detta stabilt och tryggt, bygger också på en variant av UPnP men är stängt för andra appar och uppspelare. UPnP/DLNA - en branschstandard som omfattar så oerhört mycket mera än att spela musik. De allra flesta streamers har en nära anknytning till UPnP. Streams Unlimited heter ett företag som levererar en hårdvara med tillhörande mjukvara till ett otal stora hårdvarutillverkare, som alla bygger på UPnP. Deras app heter mConnect och finns i olika tappningar där några kan användas med andra tillverkares hårdvaror. Några exempel på tillverkare som följer UPnP-standarden: Marantz, Pioneer, Onkyo, Naim, Vitus etc. Linn, Lümin och Auralic är exempel på de som stödjer OpenHome, en förlängning av UPnP-standarden, med bättre stöd för vissa aspekter av musikspelning. Squeeze/Logitech Media Server - En klassiker, har varit med länge och nyttjas fortfarande, bl.a. av Innuos. Iaf innan InnuOS 2.0 och dess Sense-app. Ljudenheterna kan vara mjukvarubaserade eller en hårdvara, exempelvis en Squeezebox Touch. Roon - En vidareutveckling av Sooloos-konceptet. Kan spela till Roon Ready nätverksspelare, Sonos, Squeezebox, Airplay och i princip alla DACar på marknaden om du installerar en Roon Bridge på lämplig hårdvara, som i sin tur ansluts till DAC'en. De flesta hårdvaror bygger på någon av dessa som bas, för att spela filer. De har i princip alltid fler möjligheter till uppspelning, och de vanligaste listas nedan. Utöver dessa har många en inbyggd klient för Qobuz, Deezer eller andra streamingtjänster, samt vTuner eller TuneIn som tjänst för att hitta Internetradiostationer. Airplay - Apples variant på överföring av ljud (och bild i vissa fall). Det här skiljer sig dock åt genom att det inte innefattar någon serverfunktion, utan det är "sändaren" som både gör urval och skickar ljudströmmen till "mottagaren", över nätverket. Airplay2 har kompletterat tekniken med både bättre strömningsmetoder men också sämre kvalitet (offrat kvalitet för att erhålla bättre stabilitet) Bluetooth - Skapar en radiobaserad anslutning mellan sändare och mottagare med begränsad räckvidd och ofta kompromissad ljudkvalitet. Spotify Connect - En riktigt god idé genomförd på ett riktigt bra sätt. Istället för att skicka ljudströmmen från din padda eller telefon direkt till mottagaren, så skickar man bara en adress till ljudströmmen till mottagaren. Denna sköter sedan uppspelningen helt frikopplad från den tlf/padda som gjorde musikvalet. Tidal Connect - Samma princip som ovan, men ganska nytt. Qobuz Connect - Utveckling pågår, torde lanseras under 2023. Streaming och filspelning har potential att låta lika bra eller bättre än andra digitala återgivare. Men kan det låta lika bra som en vältrimmad skivspelare eller kanske till och med en rullbandspelare? Vissa hävdar detta och min egen åsikt är att det handlar mera om mediakvaliteten än bäraren. Alla analoga ljudformat är ju linjära och baserade på hastighet. Latens eller tröghet kan komma ifråga i mekaniska transducers såsom pickuper och högtalarelement, men i övrigt sker i princip all signaltransport med nära ljusets hastighet. För digitala format har man plockat bort tidsaspekten helt och beskriver audiosignalen antingen genom antaganden eller separat information. Tiden blir vad den blir utifrån en takt som ges av samplingsfrekvensen. Det medför att signalen kan bibehålla sin integritet när den beskrivits digitalt, trots överföringar och omvandling. Det kritiska momentet är när man skall återställa tidsinformationen igen, alltså när man skiftar domän för musiksignalen, från den filbaserade diskreta till realtidsdomänen. I det här skedet kommer de klockkretsar in som både är kostsamma och kräver mycket av strömförsörjning och andra förutsättningar. En exakt klocka ger goda förutsättningar att hålla jitter under kontroll och många tillverkare erbjuder separata enheter för att skapa bästa möjliga prestanda. De flesta (alla?) streamers och nätverksspelare bygger i någon mån på hyllprodukter från processortillverkare och andra delar inom IT-industrin. Dessa system är inte avsedda att fungera som signalprocessorer. Den stora utmaningen är att skapa realtidssignaler utifrån filernas diskreta värden. Man kan välja att lägga massor med kraft och energi på serversidan för att leverera en så komplett och oförvanskad ström som möjligt, till den ljudenhet som skall skapa realtidssignalen. Eller låta den senare besitta egenskaper som gör det möjligt för den att göra ett bra jobb utan att få med för mycket anomalier och tidsfel i resultatet, även om bakomliggande server bara kan betraktas som "good enough". Summan av kardemumman blir att det är fullt möjligt att skapa god strömmad ljudkvalitet för kaffepengar. Är syftet att uppnå mycket god ljudkvalitet kan det bli både kostsamt och komplext.

Du måste va ganska lika gammal som jag é! Själv har jag varit på live-konsert av det tyngre slaget idag, "Klubb Slammer" som det heter här i Falun. Två av banden var verkligen fantastiska och väl över förväntan, och det var Faustus (från Bollnäs) som spelade en proggig tung metal med ett galet skönt gung och riktigt fysisk tyngd! (Tänk Meshuggah!) Riktigt roligt att de båda gitarristerna växlade lead-rollen och trummisen var helt sjukt bra och energisk! Helt ärligt gav jag inte black metal bandet som spelade därefter riktig uppmärksamhet, då vi gick ett kvarter till grannkrogen och surrade med mindre musiknördiga vänner i mellanspelet. Men, vi var tillbaka för Gaupa, och det var faen episkt bra! Det här en vansinnigt cool blandning av Kyuss, Kvartetten som sprängde och Björk! A Band in the Making säger jag bara!

Väntar in lite ynglingar och värmer upp puppa och phono med lite go vinyl: Hmm, behöver nåt annat till pilsnern:

Försättsbilden på videon ovan ser ut som en nyinspelning av "Det sjunde inseglet"!

😀 Nej, inte den andra Felix heller även om jag träffat dem. Per Eriksson var det, som även han förekom ofta som fotograf i Åka Skidor. Han har givet en enorm portfolio utöver dessa. Ett exempel ur hans portfölj, som jag gillar: Foto: Per Eriksson

Computer Audio och MP3-revolutionen På det tidiga 90-talet jobbade undertecknad som fotografassistent till en av Sveriges skarpaste skidsportfotografer. Under den perioden hände det massor inom media som var knutet till den datorkraft som började bli tillgänglig, även för mindre företag och även privatpersoner. Vi började digitalisera och katalogisera de bilder som bildbyrån erbjöd de tryckta mediernas reklambyråer och dagspress. Det underlättade enormt när man kunde ”bolla” bilder via epost och möjliggjorde att flera kunder kunde ha tillgång till samma bild för påseende. De första datorerna dök upp med CD-släde och CD-skivan kunde även lyftas in på datorns hårddisk. Jodå, det gick även att få ut ljudet ur både datorns högtalare och även via linjenivå. Jag har inget minne av hur det lät, om jag någonsin lyssnade till ljudet från filer uppspelade av en dator, annat än via den inbyggda högtalaren! Macintosh IIvx -93, med optisk läsare. Man fick lägga CD-skivan i en ”kassett” som sedan matades in under floppy-diskläsaren. Jag tror min hade 80Mb hårddisk… Varje CD-skiva kunde lagra upp till 74minuter musik, eller i datorns lagringsmått mätt 650Mb (första generationen). Dessa datamängder var inte rimliga att lagra på en hemdator före millenieskiftet, kostnaden skulle bli orimlig. Det fanns givetvis också planer och önskemål om att kunna kommunicera digitalt både i ljud och bild över den begränsade bandbredd som var tillgänglig för gemene man och aktiebolag. Under den här perioden började internet bli en folkhemstillgång, inte som tidigare för universitet och företag. Eftersom lagringsytan fortfarande var en kostsam tillgång var det då inte görbart eller praktiskt att lagra sina CD på hårddisken. En del av svaret på behov av lagring och överföring av digitalt ljud var MP3, ISO Mpeg Audio Layer 3. Utvecklingen av denna audiokompression hade börjat redan tidigt 80-tal men nu började den tillämpas av alla möjliga intressenter. Möjligheten att komprimera digitala ljudfiler ned till 1/12-del av sin ursprungliga storlek gjorde det möjligt att både lagra och överföra dessa via modem-länkar och ISDN-anslutningar. 1998 lanserades de första MP3-spelarna, kommer ni ihåg Rio MP3? Den hade 32Mb minne och en extra port för lagringsminne. Anslöts till en dator via en speciell vagga, till printerporten. Den här modellen såldes i ca 200.000 exemplar efter att en rättstvist fördröjt lanseringen. RIAA försökte stoppa försäljningen eftersom det medförde att man kunde spela upp upphovsrättsskyddat material på en annan plats än där den licensierade utgåvan (CD’n) befann sig. 1999 lanserades programmet Napster, en sorts sökmotor för MP3-filer som tillgängliggjordes av samma användare som laddade ned dem. Teknologin för att sprida trafiken över flera användares bandbredd kallas P2P, Peer to Peer. Napster stämdes ganska snart av bl.a. Metallica eftersom programmet möjliggjorde delning av upphovsrättsskyddat material. 2001 släppte Apple sin iPod, med inbyggd 1.8” hårddisk på 5Gb vilket utlovade ”a thousand songs in your pocket”. Detta kom ca 8 månader efter att iTunes släpptes till Macintosh. iTunes har alltid valt AAC, Advanced Audio Codec som det föredragna valet av kompression, även om iTunes även kunnat spela upp och hantera MP3-filer. Apple har rapporterat en försäljning av ca 400.000.000 iPod-enheter av olika modell fram till och med 2014. Varför är det här ens intressant för oss, som ibland kallas audiofiler (”vänner av ljud”, och musik, egen tolkning) kan man ju undra? Anledningen är givetvis att utvecklingen av lagringsutrymme och överföringskapacitet har möjliggjort en helt ny sida av musikbranschen, samtidigt som dörrarna stängts för andra. Vi har accepterat att digitalt ljud i form av filer är en likvärdig ljudkälla med en CD-skiva eller iaf jämförbar. Digitalt lagrad musik har onekligen fördelar i form av utbud, tillgänglighet, portabilitet och det kan även låta fantastiskt, i synnerhet om vi tillåter oss att lyssna till okomprimerade filer eller kanske till och med filer av samma typ som de som lagras på SACD-skivorna. Det här handlar hittills primärt om hur man lagrar och överför filer, men att strömma media har varit en ambition och möjlighet sedan det tidiga 90-talet. Utvecklingen av teknologier för att komprimera, överföra och styra digitalt media har varit helt avgörande för den utveckling vi sett de senaste 25 åren. Önskemål om större utbud, högre upplösning och uppspelning i portabla spelare har dock introducerat nya krav, i synnerhet ökar behoven av lagring. Tillgången på bandbredd och uppkoppling har ju öppnat för andra sätt att konsumera musik utan att behöva lagra den. Och genom att välja att strömma musiken kan vi minska kraven på lagringsyta och istället förskjuta behoven mot bandbredd. Den här utvecklingen har givetvis medfört ändrade beteendemönster och format vår vardag i många andra aspekter, men kontentan av detta är att vi idag accepterar att hyra musik, eller välja att lagra den musik vi köpt på en annan plats än där den avses spelas upp som musik. Vi kommer osökt in på vad vi kallar streaming, och hur vi kan tillämpa det och hur det öppnar andra möjligheter för oss musikkonsumenter. Streaming for dummies Nej, det är missvisande då man alls inte behöver vara en ”dummie” för att finna detta förvirrande. Streaming är komplext och det finns nästan lika många varianter som tillämpare, det kan vi fastställa redan nu och för att göra detta gripbart behövs ett gemensamt språk. Vad är Streaming då? Ja, det är ju ett begrepp som kan innefatta många saker. Den mest korrekta definitionen torde vara ”uppspelning utan att lagra källmaterialet”. Det blir ju en sanning med modifikation, för någonstans lagras de flesta källmaterial, förutom live strömmar. Utan att ljuga allt för mycket vill jag påstå att streaming-epitetet kan tillämpas på alla typer av mediauppspelning som kräver ett nätverk baserat på ethernet, trådlöst eller trådbundet. Namnet används även för apparater som enbart spelar upp filer från inbyggd lagring vilket kanske inte är formellt korrekt men eg. spelar det mindre roll för förståelsen. För mig är ordet ”nätverksuppspelning” eller ”nätverksspelare” liktydiga med streaming. Syftet med streaming är att kunna tillhandahålla media vid behov eller i realtid till små, billiga (inte alltid) utenheter som omvandlar den digitala strömmen till ljud och/eller bild. Du behöver alltså inte lagra informationen i uppspelningsapparaten, även om detta ofta också sker, helt eller delvis i form av "buffring". Några uttryck som används ofta är On Demand och Live, eller realtid, och dessa beskriver om du själv bestämmer när strömmen skall levereras eller om strömmen påbörjas vid en fastställd tidpunkt. Skillnaden är att i realtid kan man ”slå på TV’n och se vad som just nu sänds” medan on demand betyder att du går in på TV4 Play och klickar på symbolen för senaste avsnittet av ”Bonde söker fru”, eller kanske inte förresten... Men, du fattar vad jag menar! ☺ Internetradio och live/direkt-sändningar från streamingtjänster som t.ex. Metropolitan-operan är ”live” eller i realtid. När vi däremot klickar på Ed Sheerans senaste album och väljer ”play” så strömmas innehållet ”on demand”, på begäran översatt. Däremot börjar gränsen mellan on-demand och live att suddas ut, då tjänster som exempelvis Radio Paradise erbjuder möjlighet att "hoppa" till nästa spår, vilket är omöjligt om du tar del av en äkta livesändning såklart! Radio Paradise och liknande tjänster uppträder som en live-tjänst, men bygger i bakgrunden på samma teknik som bygger on-demand funktionalitet. Motsvarande kan sägas om hur dagens nätverksbaserade TV-utbud byggs upp. Streamingens logik Oavsett metod så behöver vi några byggstenar för att streaming ska kunna ske. För det första så behövs en digital fil, eller en källa som skapar en digital ström av information lämpad för överföring via nätverk. Vi kallar logiskt denna information för källa, eller source. För översiktens skull ger vi denna byggsten symbolen nedan: Källa (Source, Media, Stream) Vi behöver i dessa sammanhang också något som driver, riktar eller sänder informationsflödet, vi kan kalla det för motor eller engine. I våra lokala sammanhang handlar det oftast om en programvara, eller den del av programvaran som ansvarar för att samla information om tillgängligt media, bygga ett bibliotek och presentera den överskådligt. Den initierar också ljudströmmen och möjligtvis manipulerar den, både för att göra den kompatibel eller för att anpassa till konsumentens önskemål. Den får symbolen: Motor (Roon Core, Media Server) Nästa del blir den som "konsumerar" ljudströmmen från nätverket. Här blir det lite förvirrande då utenheten egentligen inte behöver producera musik, det kan lika gärna handla om en digital signal t.ex. i formatet SPDIF. Men, det viktiga är att utenheten uppnår det till synes enkla målet att omvandla informationen som skickats över nätverket (eller internt i apparaten) till en ljudström, digital eller analog. Ljudströmmen har den egenheten att den skickas utan möjligheter att korrigera eller begära om informationen. Man kan säga att man i någon mån återför tidskomponenten i det digitala mediat. Så länge den är digital finns möjligheten för mottagaren att kontrollera att informationen är oförvanskad, men inte att begära en korrigerad sändning. Om ljudströmmen uppfattas som icke-korrekt så räknas närmevärden ut matematiskt. I de flesta fall går inte heller att verifiera tidsperspektivet utan man får anamma ett ömsesidigt förtroende att de inblandade parternas klockor är synkroniserade och inte avviker. För våra syften ger vi utenheten symbolen av en högtalare, även om den kan vara en sekvens av ettor och nollor: Utenhet (Roon Bridge, MediaRenderer, Endpoint, Streamer) För att dessa komponenter skall vara till någon nytta måste vi ju kunna välja vad vi vill skall spelas upp, och var. Här kommer det kritiska gränssnittet in oavsett om det handlar om en fysisk fjärrkontroll i metall, knappar på apparaten eller en app på din telefon. Syftet är ju ganska enkelt, att välja ut vad som skall spelas upp och, där så är möjligt, var någonstans. Symbolen får bli en sån här: Styrning (Roon Control, Control point, Fjärrkontroll, Touchpanel, App) Ofta finns möjligheten att anpassa ljudströmmens eller ljudets egenskaper av olika skäl. Det kan t.ex. handla om att olika utenheter helt enkelt inte klarar av alla upptänkliga format, upplösningar eller liknande. Eller något så grundläggande som en digital volymkontroll. Ibland finns anpassningarna ”bakom kulisserna” så att säga men de flesta system har någon metod att påverka ljudströmmens egenskaper. Det kan givetvis handla om andra typer av anpassning också, tycke och smak, systemanpassning etc. Symbolen för anpassning får bli denna: Anpassning (Transcoding, Re- Up- Downsampling, Volymkontroll) De fyra första delarna krävs för att få ljud ur ett streaming-system medan den femte inte alltid är synlig eller obligatorisk. Komponenterna har lite olika namn i olika sammanhang men jag tänkte försöka visa på några olika system och var respektive komponent placerats. Översikt Squeezebox En klassiker som de flesta hört talas om, och många kommit i kontakt med. Den schematiska översikten ser ungefär ut så här: I bilden ovan representeras Källan (1.) av Internet och lokalt tillgänglig media. Med lokalt tillgängligt menas att det kan vara åtkomligt via nätverket (NAS) eller anslutet direkt till servern, som t.ex. en intern hårddisk, minneskort eller en USB-hårddisk. Motorn (2.) kan befinna sig på en NAS, en dator eller kanske på en RaspberryPi. Utenheten (3.) kan t.ex. vara en Squeezebox Classic i sovrummet, eller en piCorePlayer vid uteplatsen. Styrningen (4.) slutligen kan vara en app i din telefon, en fysisk fjärrkontroll eller kanske touchdisplayen på en Squeezebox Touch. Översikt Laptopbaserad streaming Låt oss titta på en annan lösning, kanske en som många av oss provat på, nämligen en dator med uppspelningsprogramvara och USB-DAC, nätverksansluten och eventuellt filer på en NAS. Styrning med platta eller smartphone är en möjlighet, inte ett krav, som också innebär det första steget att dela upp de logiska byggstenarna i en streaminglösning. Nu börjar förkortningarna ramla in igen, ledsen, men det blir tydligare bilder så. Bilden beskriver en anläggning med möjlighet att: Spela lokala filer från inbyggd hårddisk (eller USB-hårddisk/sticka/SD kort etc). Spela filer från nätverket. Några program som låter dig utföra detta är t.ex. iTunes, JRiver Media Center eller Windows Media Player. Spela Internetradio och on demand-tjänster. Exempel är t.ex. Sveriges Radio P2, Spotify, Tidal. Ta del av Live-streams via YouTube, Facebook och även Tidal, Spotify m.fl. Lägg märke till att DAC’en i sig inte fått någon funktionssymbol. Den är ingen ljudbrygga i det här perspektivet då den tar emot en digital ljudström (över USB, SPDIF e.d.) som redan omvandlats från sitt filbaserade eller nätverksbaserade format. Datorn kan lämna både digital (ofta) och analog ljudsignal redan. Några begrepp är bra att känna till: När vi diskuterar runt den nödvändiga infrastrukturen kommer ofta en mängd begrepp upp. Man behöver vara bekant med dessa för att göra sig förstådd och förstå. Router – Denna ansluter dig till din internetoperatör och skapar ett privat nätverk, där du ansluter dina produkter, på ”insidan”. Anslutningarna brukar ofta förkortas WAN (anslutning till Internet), LAN (lokalt, trådbundet nätverk) och WLAN (trådlöst lokalt nätverk, ibland omnämnt som WiFi av ngn outgrundlig anledning). Den låter kommunikation ske mellan de olika anslutningarna och brukar innehålla en tjänst som delar ut adresser. Dessa kallas för IP-adresser och är fundamentala för kommunikationen. Många routrar har också möjlighet att ansluta en USB-hårddisk och göra innehållet tillgängligt på ditt nätverk. I princip blir din router + USB-hårddisk = NAS NAS – Formellt ”nätverksansluten disk” men i de allra flesta fall innehåller en NAS programvara som gör att du kan tilldela den funktionalitet i din tänkta streaminglösning. Den fungerar i de flesta fall även som hjälpreda för administrativa sysslor som backuper, lagring av dokument och annat. Dessa är oundvikliga men när vi närmar oss lyssningsrummet och de begrepp som är förhärskande där blir det mera preferenser och omständigheter som bestämmer språket. Låt oss skifta fokus en smula och istället kika på ett par av de produkter som samlas under epitetet streamers eller nätverksspelare. Exempel på dedikerade streamer-produkter Jag väljer att presentera en mångsidig produkt från Bluesound och även en mera hifi-inriktad apparat från Lumin. De är både lika och avviker en del i funktionalitet. Bluesound Node. Den här apparaten kan anslutas till din ljudanläggning och innehåller i sig den viktiga serverdelen och en utenhet och även en DSP som kan bearbeta ljudet genom att t.ex. anpassa utnivån. Så, för att få ljud ur den behöver vi göra två saker: 1. Se till att vi har en källa, . Det här kan betyda att ansluta en USB-sticka eller konfigurera ett musiktjänst som Tidal. Eller att peka ut en Internernetradio-kanal. 2. Se till att vi kan kontrollera den, så genom att installera mjukvaran för styrning på en dator, smartphone eller platta, Lumin T3, en läckerbit designad för att pryda sin plats i en musikälskares anläggning i alla aspekter. Möjligheterna med T3 påminner mycket om Bluesound men fokusen ligger mer på ljudkvalitet än att ha stöd för "alla" tjänster och funktioner. T2 har inte en enda manöverknapp men kan kontrolleras rudimentärt med en fjärrkontroll. Så vi behöver en utförligare fjärrkontroll, och givetvis även konfigurera en eller flera källor, . Dessutom är Lumin konstruerad för att erhålla sitt digitala bibliotek från en separat server, . Denna ska vara av UPnP-typ, vilket vi kommer till senare. Så, de är "lika" funktionellt påstår jag? Jamän, låt mig lista vad de har gemensamt. Har du nätverk, ström och en ledig analog ingång på din förstärkare kan du köpa en och få ljud ur den redan idag. Jag förutsätter att du har en tablet, smartphone eller dator som kan utgöra fjärrkontroll. Har du funderingar på Roon som musikspelare så är dessa som klippt och skurna för att ingå som en del i detta. De kan båda anslutas till en extern DAC om du skulle föredra en annan ljudsignatur än den som erbjuds av apparatens analoga utgångar. De kan användas av "ungarna" som kommer med sina Spotify-fyllda telefoner på besök. Kommer din filspelande vän på besök med en USB-sticka med musik i de "vanliga" formaten kan denna spelas upp direkt. Givetvis erbjuder de Internetradio och kan ersätta din tuner likaväl som de har fullt stöd för de etablerade musiktjänsterna Tidal (Ja, fullt stöd även för MQA om det intresserar) och Qobuz. Båda tillåter volymkontroll med möjlighet att ansluta direkt till aktiva högtalare eller slutsteg. Vilka är skillnaderna då? Bluesound Node kan anslutas till ditt nätverk trådlöst, Lumin kräver kabel. Är det ett stort projekt att dra en kabel för nätverket kan det troligen lösas med någon form av "trådlös brygga" om täckningen är god där denna placeras. Bluesound behöver ingen server, den är nöjd om en mapp delas ut på nätverket, och bygger utifrån detta sitt eget bibliotek (Den har en inbyggd -funktionalitet). Lumin vill ha en server (Minim, Twonky, Asset) på nätverket som redan har byggt ett index över dina filer för bästa funktion. En uppenbar skillnad är givetvis displayen på Lumin, där Node endast avger ett antal ljussignaler från en flerfärgad diod som återkoppling. Möjligheten att hantera de mera esoteriska filformaten är begränsad i Bluesound. De båda enheternas appar är funktionella och stabila men skiljer sig åt i design. Båda kan tas hem till din tablet/smartphone och köras som demo, även om du inte har en enhet att styra. Identifiera dina krav och önskemål! Dessa skillnader och likheter är bara exempel givetvis, men de kan fungera som någon introduktion. Hur väljer man då när de är lika som bär och ändå skiljer sig åt i funktion? För att komma med på tåget så finns det ett antal val man behöver göra och några grundkrav som bör uppfyllas innan man kan börja bygga sin streaminglösning. Ett funktionellt nätverk med räckvidd för både ethernetkabel och trådlösa styrdon är en av de viktigaste byggstenarna. Undvik i möjligaste mån routers från din internetleverantör! Utöver detta bör man fundera över om man är intresserad av att spela och hantera lokala filer och om du är intresserad av att prova de mer extrema delarna av upplösningsspektrat. Lumin hanterar t.ex. DSD upp till DSD512 och PCM Vill du även kunna rippa CD/SACD och spela dessa filer så påverkar det vilka val som är mest lämpade. Eller är du enbart intresserad av att konsumera musik via streamingtjänsterna? Spotify, Tidal, Qobuz och Apple Music är väl de mest aktuella för oss audiofiler. Deras utbud skiljer sig åt, både avseende musiken men även tekniskt. Du kanske har tillgänglig datorkraft, nätverkslagring eller kanske en bra DAC som du trivs med, så kommer även detta forma din kravspec. Sätt en budget, det är möjligt att göra detta för vad en biokväll på stan kostar, eller vad din drömbil kostar i inköp. Givetvis kommer både ljudkvalitet och funktionalitet återspegla investeringarna i någon mån. Du bör redan från början fundera över om om du vill ha din streaminglösning koncentrerad i samma rum där du njuter musik eller om du har möjlighet att placera serverfunktionaliteten på annan plats. Det här påverkar kostnad i första hand men påverkar även andra val. En sak vi inte berört ännu är Multi-Room begreppet, alltså möjligheten att skicka ut musiken til verandan synkroniserat med köket, via olika ljudenheter. Här är vissa system mera mogna än andra. Hur kan vi se till att möta de krav och önskemål på funktionalitet och ljudkvalitet som ställs? Utöver de praktiska krav man kan ha, finns även en del filosofiska ståndpunkter som bör beaktas. Är funktionalitet viktigare än absolut ljudkvalitet? Kan du leva med ett mediokert gränssnitt i utbyte mot ett uns högre ljudkvalitet? Är du en förespråkare av distribuerade system eller vill du ha en integrerad funktion i en enda burk som är tillräckligt "civiliserad" att få vistas bland dina övriga komponenter? Etablerade ekosystem Det några förhärskande tekniker som är tillräckligt mogna för att anses stabila för att erbjuda ett funktionellt urval, och möjliggöra uppspelning till vald zon. Sonos - Stabilt och funktionellt, bygger på UPnP-standarden men måste nog betraktas som proprietärt. Bluesound BluOS - Även detta stabilt och tryggt, bygger också på en variant av UPnP men är stängt för andra appar och uppspelare. UPnP/DLNA - en branschstandard som omfattar så oerhört mycket mera än att spela musik. De allra allra flesta streamers har en nära anknytning till UPnP. Streams Unlimited heter ett företag som levererar en hårdvara med tillhörande mjukvara till ett otal stora hårdvarutillverkare, som alla bygger på UPnP. Några exempel på tillverkare som följer UPnP-standarden: Linn, Marantz, Onkyo, Naim, Vitus etc. etc. Squeeze/Logitech Media Server - En klassiker, har varit med länge och nyttjas fortfarande, bl.a. av Innuos. Iaf innan InnuOS 2.0. Ljudenheterna kan lika gärna vara mjukvarubaserade som en Squeezebox. Roon - En vidareutveckling av Sooloos-konceptet. Kan spela till Roon Ready nätverksspelare, Sonos, Squeezebox, Airplay och i princip alla DACar på marknaden om du installerar en Roon Bridge på lämplig hårdvara, som i sin tur ansluts till DAC'en. De flesta hårdvaror bygger på någon av dessa som bas, för att spela filer. De har i princip alltid fler möjligheter till uppspelning, och de vanligaste listas nedan. Utöver dessa har många en inbyggd klient för Qobuz, Deezer eller andra streamingtjänster, samt vTuner eller TuneIn som tjänst för att hitta Internetradiostationer. Airplay - Apples variant på överföring av ljud (och bild i vissa fall). Det här skiljer sig dock åt genom att det inte innefattar någon serverfunktion, utan det är "sändaren" som både gör urval och skickar ljudströmmen till "mottagaren", över nätverket. Bluetooth - Skapar ett eget nätverk mellan sändare och mottagare med begränsad räckvidd och ofta kompromissad ljudkvalitet. Spotify Connect - En riktigt god idé genomförd på ett riktigt bra sätt. Istället för att skicka ljudströmmen från din padda eller telefon direkt till mottagaren, så skickar man bara en adress till ljudströmmen till mottagaren. Denna sköter sedan uppspelningen helt frikopplad från den tlf/padda som gjorde musikvalet. Tidal Connect - Samma princip som ovan, men ganska nytt. Qobuz är nära att lansera sin version av Connect-konceptet men är inte riktigt där ännu i börjn av 2023 Streaming och filspelning har potential att låta lika bra eller bättre än andra digitala återgivare. Men kan det låta lika bra som en vältrimmad skivspelare eller kanske till och med en rullbandspelare? Vissa hävdar detta och min egen åsikt är att det handlar mera om mediakvaliteten än bäraren. Alla analoga ljudformat är ju linjära och baserade på hastighet. Latens eller tröghet kan komma ifråga i mekaniska transducers såsom pickuper och högtalarelement, men i övrigt sker i princip all signaltransport med nära ljusets hastighet. För digitala format har man plockat bort tidsaspekten helt och beskriver audiosignalen antingen genom antaganden eller separat information. Tiden blir vad den blir utifrån en takt som ges av samplingsfrekvensen. Det medför att signalen kan bibehålla sin integritet när den beskrivits digitalt, trots överföringar och omvandling. Men det kritiska momentet är när man skall återställa tidsinformationen igen, alltså när man skiftat domän för musiksignalen, från den filbaserade diskreta till realtidsdomänen. De flesta (alla?) streamers och nätverksspelare bygger i någon mån på hyllprodukter från processortillverkare och andra delar inom IT-industrin. Dessa system är inte avsedda att fungera som signalprocessorer. Den stora utmaningen är att skapa realtidssignaler utifrån filernas diskreta värden. Man kan välja att lägga massor med kraft och energi på serversidan för att leverera en så komplett och oförvanskad ström som möjligt, till den ljudenhet som skall skapa realtidssignalen. Eller låta den senare besitta egenskaper som gör det möjligt för den att göra ett bra jobb utan att få med för mycket anomalier och tidsfel i resultatet, även om bakomliggande server bara kan betraktas som "good enough". Summan av kardemumman blir att det är fullt möjligt att skapa god strömmad ljudkvalitet för kaffepengar. Är syftet att uppnå mycket god ljudkvalitet kan det bli både kostsamt och komplext.

Ja, det är min uppfattning. Viktigt att tänka på när man använder den är att förbrukarens strömbrytare ska vara PÅ, för att det skall bli rätt. Och, det är bäst att vända proppen och säkerställa att dioden tänds på andra sidan. Men, sant är att vissa apparater kan inte identifieras korrekt, speciellt dubbelisolerade (saknar jordanslutning).

Lite navelskådande norskepop: Flunk - History of Everything Ever Kanske lite mer introvert än Chemistry & Math men likväl trevlig!

Kan det här vara spännande måntro? https://www.hanacartridges.com/products/hana-umami-blue Den verkar vara en "korsning" mellan Hana ML och Umami Red, med den senares hus, nål, diamant och motor. Däremot Alnico magneter från ML. Jag är klart nyfiken!

Oj, vilket ansvar! Då var du snabb dessutom! Fast det vore kul att få höra ett litet estimat på hur mycket CD o Vinyl du förfogar över? Och, jag har givetvis kvar min AudioResearch CD-snurra (och Embla såklart, den spelar ju gärna skivor också). Känslan med AR är ju lite samma anda som vinyler, plocka fram, öppna luckan, lägga i, på med "pucken" och igen med locket. Man hinner nästan slå ner rumpan innan uppspelning börjar.

Jag har en liten samling med MP3:or som finns kvar sedan jag började spela musik från filer, i princip mitten, slutet av 90-talet. Ni minns väl Jens of Sweden och andra MP3-spelare? Jag hade själv en Sony som hade specialmjukvara för överföring av filerna till spelaren eller deras egna M2-stick, som deras minneskort hette. Vilket jädra meck! Hursom, några av de plattor som rippades då finns av olika skäl inte längre kvar i min CD-samling, eller lånades osv. En av dessa var: Jag var ganska impad av filmen när den kom, tyckte den hade det mesta man kan önska av en film för underhållning. Bland annat en riktigt skön "score" med mycket musik som passade mig då. Men, den rippades till 160kbps MP3 och det låter inte så kul... Problemet är att den här rackarn inte finns på några streamingtjänster och de coola mixar som gör denna unik, inte heller finns på Qobuz (eller Spotify vad jag kan se). Så jag fick väl ta till discogs då, det finns ju annat än vinyl där. Och det tog bara ett par dar sedan landade ett klassikt kuvert i lådan hemma, prytt med massor av frimärken så nästan adressen inte syntes! Jag tog ett par till från samma säljare också, som jag saknar fysiskt: Glad i hågen rippades de till Embla direkt nör de dök upp, men en av dem hade Embla svårt för. Jag bestämde mig därför att rippa dem i en kontrollerad miljö, dvs med Windows och EZ CD Converter. Men EZ CD uppvisade datafel vid rippning av dem alla tre, med min portabla CD-enhet... Det är en sån där 300:- liten optisk enhet för bärbara, som jag uppfattat fungera bra tidigare? Inga CRC-fel, utan Data Errors som EZ uttrycker det. Och ska jag rippa så ska det väl ändå blir "perfekt"? Jag plockade i mina lådor och ryckte fram min gamla externa Samsung DVD/ROM med egen strömförsörjning. (Clas Ohlson fyndkällare i Insjön, anno 2000 ungefär?) Ja jädrar, den rippade två av plattorna perfekt, men Björk hade datafel även den? Nu började jag bli lätt obstinat, ska de va så svårt? Min gamla mediaburk (PC med Bluray-enhet) dammades av och startades upp och här rippades Björk-plattan utan issues! Det ska sägas att två av skivorna var ganska kraftigt ocentrerade vilket gjorde att Embla morrade betänkligt när den gjorde sina rippar, och vid PC-processen styrde jag ned ripphastigheten till 4x vilket gör det hela mindre bråkigt. Det blev en lite nostalgitripp till eran när man rippade CD så svetten lackade, tampades med Copy Protection och verifiering av filer. Det är nästa så jag förstår de som väljer streaming för hela slanten! Men, de får inte höra dessa:

Jag kunde inte motstå Cohen-tributen på vinyl, låter magnifikt och jag hittar fler låtar jag verkligen gillar, och vissa hoppar jag över helt enkelt! Ja, o Italo-disco plattan var en kul tillbakablick på ungdomens "synder", jag skaffade ju även Vol.2 tidigare!

Som jag beskrev, Förbättringar är hårdvarunära DSP och kommer påverka ljudet för utenheten (Högtalare i mina exempel). På eller av är ditt val, inget rätt eller fel! Fliken Avancerat möjliggör för din mjukvara att ta kontroll över ljudhårdvaran och de bör vara ibockade. Det är ju lättare om du beskriver vad du har för mjukvara och användningsfall? Jag tänker att det knappast har nån reell betydelse om du lyssnar via datorns högtalare med Windows Media Player?

Det här är bara såååå coolt!

Det finns inga regler när det gäller detta, och just denna tror jag är tillverkarens egen anpassning till hårdvaran. Om du lyssnar via datorn inbyggda, Bang & Olufsen-högtalare (?) så tror jag att viss DSP är kopplad till dessa och det kan låta bättre eller sämre för dina öron med denna aktiverad. Sanningen att säga så har jag denna aktiverad (inte ibockad) då jag lyssnar med lurar direkt via egen Elitebook 840G6 med Roon (och Exclusive mode) vilket låter överraskande bra med "enklare" lurar, som t.ex. Philips Fidelio X2.

Precis som @Ivery tipsade synkas dina "favoriter" till Roon. Det här är inte omedelbart och vill man ha snabb tillgång kan man : Inställningar->Tjänster->Qobuz (eller Tidal för den delen)->Synkronisera nu

Btw, tillse att bockarna i rutorna är som nedan: Oroa dig inte över samplingshastigheten, den styrs av mjukvaran vid Exclusive mode. Däremot kan du kika i alternativen och se vad hårdvaran uppger att den stödjer.

Vill du bara experimentera litet? Jag utgår ifrån att du inte kör Hackintosh eller Linux, vilket borde betyda Windows 10/11. Och då blir det lite klurigt... Jag utgår ifrån att din mjukvara stödjer Exclusive mode, vilket betyder att den tar "ägarskapet" över hårdvaran och kopplar förbi Windows kernel mixer. Och då får inte eventuella anpassningar någon påverkan iallafall (vilket är bra, ur ljudsynpunkt). Mitt antagande är också att syftet inte är att lyssna till musik från lappyn's inbyggda högtalare vilket vore nära kätteri på ett musik- och ljud-forum! SÅ, beskriv vilken mjukvara du köra och vilken ljudenhet (och hur den kopplas) du pekar på från laptopen?