Dags för nästa steg

[bigblue]

On 2017-11-18 at 10:20, calm said:

Jag tillhör en något äldre generation som varken slänger böcker eller musikalster. Känns helt enkelt inte bra. Kanske i förhoppning att någon annan kan få nytta av dessa. Hellre skänka till Myrorna eller Stadsmissionen. Har dock inte kommit så långt än, mer än en gammal Karl Johan soffa som gick till Stadsmissionen då ingen i familjen ville ha den. Är emot slit och släng och känner mig stolt när jag reparerat något gammalt.

Alla skivor prydligt sorterade i bokstavsordning efter artist i boxar från Granit. Har lite kvar när det gäller CD som är uppdelade på nya och äldre.

 

Calm

Tack för input. Visst tar det emot att kasta. Så om du har en skiva som är såpass repig att du inte längre spelar den, så behåller du den ändå i "samlingen" i dagsläget? 

[JWE]

10 minutes ago, bigblue said:

@JWE var hittar man fler säsonger?

På netflix.se hittar jag bara den första.

Men jag skulle gärna se fler :-)

 

Kanske formulerade mig tokigt. Criminal Minds första säsonger var riktigt bra, efter säsong 5 blev det lite för orealistiskt/dramatiskt. De hade mycket problem bakom kamerorna vilket också speglade av sig i produktionen.

[bigblue]

Ahh, då är jag med :-). 

Googlade lite och fann att man fått godkänt att spela in season 2. 

Troligtvis kommer den ha premiär om ganska precis ett år. 

[calm]

6 minutes ago, bigblue said:

Tack för input. Visst tar det emot att kasta. Så om du har en skiva som är såpass repig att du inte längre spelar den, så behåller du den ändå i "samlingen" i dagsläget? 

Ja kanske om fodralet har något intressant musikhistoriskt att förmedla. Nu har jag dessbättre inte så många av den varan, men kanske en del som musikaliskt eller inspelningsmässigt är kassa så får de stå kvar ändå. Man kan ju ändra sig över tid. När jag extrajobbade i en musikaffär på lördagarna i gymnasiet så hade vi en lite äldre butikschef som hade pippi på att spela Frank Sinatra, Perry Como, Sammy Davis, Nat King Coole etc... dagarna i ända tills man nästan var beredd att ta till öronproppar för att slippa vad man då tyckte var rena sirapstortyren. Och till julklapp kunde man få en av dessa skivor säkert bara för att han gillade att retas. Några decennium senare kan man faktiskt tycka att en del är helt ok, särskilt Sinatra. Det trodde man aldrig då...

 

Calm

[bigblue]

Någon som känner till varför vissa album covers har nedre högra hörnet avklippt? Ibland har jag köpt skivro där både inner- och ytterfodral har ett hål stansat i sig. Efter som det hänt en handfull gånger antar jag att det finns en tanke bakom. Är det "demo-skivor"?

[lindome]

Cut out kallas det.

har massa sådana och det är inga defekta LP eller demo.

jag har för mig att det är skivor som inte såldes utan skickades tillbaka till skivbolagen.

De märkte dem genom cut out och de skickades ut till fsg igen men till ett reducerat pris.

[Bebop]

15 minutes ago, lindome said:

jag har för mig att det är skivor som inte såldes utan skickades tillbaka till skivbolagen.

Tvärtom. Det var skivor som slumpades ut från skivbolag och distributörer men som inte tilläts skickas i retur. På 70- och 80-talen skickades containervis av sådana skivor till Europa och såldes bl a på Åhlens där jag köpt 100-tals ur bl a Blue Notes och Colimbias katalog. Vill minnas de tog 19,50 per platta. LP-Fyndet i Tierp, TNEJ (This Never Ending Jazz) i Malmö sålde cut-outs via postorder. Framför allt LP-fyndet var jättestora då.

[lindome]

Ah, jag tänkte fel..... Tack för klargörandet.

Hur som helst så är det inget fel på plattorna

[AlfaGTV]

Min uppfattning är att det så gott som alltid var amerikanska pressningar som märktes som cut outs? Döm om min förvåning när jag häomdagen köpte en DG box från 80-talet med cutout? (Placido Domingo - Opernarien)

Har nog aldrig sett det på europapress tidigare.

[Bebop]

1 hour ago, AlfaGTV said:

Har nog aldrig sett det på europapress tidigare.

Den typen av boxar fanns ofta endast i en pressning som distribuerades "worldwide". Jag kan tänka mig att det är överupplagor som amerikanska distributörer rensat ut. I Europa förekom normalt inte returrätt av album de inte kunde sälja så här fanns inte samma behov av att märka med hål eller avklippta hörn.

[bigblue]

Hittade en intressant artikel som jag ville dela. 

Den handlar om det alltid lika heta ämnet digitalt vs analogt. Men till skillnad från så mycket annat jag läst så upplever jag denna som väldigt sansad och balanserad. Upplägget är baserat på en intervju med tre Master Engineers som berättar om sina tankar kring processen. T ex om det är någon skillnad på att pressa vinyl från en digital inspelning vs en analog. Många kloka aspekter lyfts fram. 

 

Digital vs analogue

 

Kontentan är det som flera varit inne på här på Euphonia - det beror på. Det finns många fallgropar och fuskpellar på vägen. Och frågan är om den vinylen man håller i handen lyckats undvika dem? 

[Bebop]

43 minutes ago, bigblue said:

Det finns många fallgropar och fuskpellar på vägen

Amen...

 

Just det där med att göra ordentliga masterband/-filer för vinyl tycks vara väldigt viktigt. Då tar man hänsyn till de imperfektioner som sedan finns när man gör pressmatriser so  har begränsningar i framför allt basen och allt för våldsam dynamik som vare sig graververk eller pickuper klarar av. Jag har också förstått att man höjer diskanten något. 

 

Precis som skrivs kan skojarna och de oprofessionella aktörerna äventyra kvalitet på utgåvor och anseendet som sådant. Det är ett skäl så gott som något att avstå från skivbolag typ DOL och WaxTime. Branschen kunde må bra av en kvalitetsstandard som innefattar både arbetssätt och utbildningsnivå. Det gäller för övrigt även CD-skivor. 

[Fosse]

Fortell gjerne hva DOX og WaxTime gjør som ikke er bra. Dette var ukjent for meg.

[Bebop]

I Europa släpps rättigheter efter 50 år vilket flera skivbolag utnyttjat genom att ge ut gamla klassiker. I USA är bolagen mycket upprörda över detta eftersom där gäller andra lagar kring upphovsrätt. Det innebär t ex att bolag som de nämnda har inga avtal med de amerikanska skivbolagen och får inte tillgång till skivbolagens material utan de får utgå ifrån bl a mp3/4, cd-skivor eller möjligen sacd-skivor att göra matriser av så gott det går. Sedan använder de 180 grams vinyl och kallar detta för Audiofilpressningar. I min värld är inte detta seriöst. 

 

Du kan läsa mer på Discogs som har medlemmar som är väl insatta i ämnet. https://www.discogs.com/forum/thread/700836

 

Jämför t ex med Music on Vinyl, Pure Pleassure, Speakers Corner, 4 Men with Beard, Analog Records och Mobile Fidelity som gör sina utgåvor i samarbete med skivbolagen och använder ordentligt grundmaterial. 

 

Nu har det kommit en ny serie av utgåvor av bl a äldre Verve, Riverside och Blue Note-album som kallas Jean-Pierre Leloir Collection. Jag har inte hört dem men enligt en artikel i tyska Stereo skall det röra sig om pressningar från remastrade 24/96-filer. Troligen då från SACD-skivor. Stereo skriver att de låter bra men annorlunda mot LP från originalmastrarna. Det mest intressanta med dessa tycker jag Jean-Pierre Leloirs bilder är. 

 

Jag har av misstag köpt en del Bill Evans- och Miles Davis-plattor som visade sig vara DOL, WaxTime eller Doxa. De går att lyssna på men jag har ersatt dem med "riktiga" utgåvor och gett bort de andra till lyssnare som inte lägger så stor vikt på detta. Hos mig är de dock bannlysta. Det finns dessbättre utgåvor från mer seriösa bolag. Om man inte hittar dem på "riktig vinyl" så finns de ofta på CD som dessutom är billigare än dessa.

[Fosse]

Takk!

 

Jeg kjøper primært Speakers, Analogue Production eller standardpressinger av nytt eller gammelt. Men, skal innrømme at jeg nok i uvitenhet har plukket med meg meg en eller to Doxa selv om jeg er skeptisk til nye og ukjente audile pressinger fra ukjente selskaper.

Vel, i det siste har det vel primært vært handlet tape, men det betyr ikke st det er slutt på kjøp av vinyl da tape uansett aldri vil kunne erstatte vinyl fullt ut. 

[Apexorca]

18 minutes ago, Fosse said:

 

Vel, i det siste har det vel primært vært handlet tape, men det betyr ikke st det er slutt på kjøp av vinyl da tape uansett aldri vil kunne erstatte vinyl fullt ut. 

 

Ja tape och vinyl är inte konkurrenter. Inte för mig i alla fall. Vinyl spelar jag mycket oftare och njuter lika fullt av det. Tape är en extra krydda då och då. Tape är mer spektakulärt och mer imponerande sett till återgivningen. Jag älskar att se hjulen snurra också. Hypnotiserande. 

[Fosse]

Hele poenget med tape, for meg, ligger i å vite at jeg har en safety master, eventuelt en kopi av en, med kontroll på kopieringsteknikk og antall kopieringer 1. generasjon, 2. generasjon. Litt på samme måte som med vinylpressinger. Men siden vinyl kan kjøpes billig hender det man kjøper musikk man vil ha på mindre gode utgivelser/selskap. Kostnadene er primært det som gjør at tape ikke kan handles som vinyl, og tilgjengelighet. Men så ligger jo litt av fascinasjonen i at det er noe ekstraordinært, på alle vis ... Ser ikke for meg at det blir tusenvis av tape. 

[eliot]

On 2017-11-23 at 23:18, Bebop said:

Det var skivor som slumpades ut från skivbolag och distributörer men som inte tilläts skickas i retur. På 70- och 80-talen skickades containervis av sådana skivor till Europa och såldes bl a på Åhlens där jag köpt 100-tals ur bl a Blue Notes och Colimbias katalog. Vill minnas de tog 19,50 per platta. LP-Fyndet i Tierp, TNEJ (This Never Ending Jazz) i Malmö sålde cut-outs via postorder. Framför allt LP-fyndet var jättestora då.

 

De extremaste "cut-out" som jag har i min samling är från Mercury där de slagit ett hål genom vinylen någonstans på etiketten

- alltså rakt igenom konvolut och skiva

[Apexorca]

9 hours ago, eliot said:

 

De extremaste "cut-out" som jag har i min samling är från Mercury där de slagit ett hål genom vinylen någonstans på etiketten

- alltså rakt igenom konvolut och skiva

Hur låter det? Kaboooooom?

[eliot]

39 minutes ago, Apexorca said:

Hur låter det? Kaboooooom?

 

De siktade rätt så det gick igenom skivan på själva etiketten och skivan var i övrigt i princip ospelad så jag var nöjd ?

[calm]

Stöter ibland på skivkonvolut som är klippta i hörnen och antar att dessa är cut-off? Men innebär den märkningen att de är baserade på sämre material eller bara att de varit föremål för utförsäljning utan returrätt?

Har i CD-sammanhang stött på resensionsexemplar som är märkta "ej för försäljning" e.dyl. Finns motsvarighet äldre för LP ? Dessa kan väl knappast beskyllas generellt vara av sämre kvalitet eftersom de skickats ut med utgångspunkt att de skall få positivt bemötande? Lär väl också finnas promotionex också riktade mot radiostationen etc. men dessa var kanske inte specialmärkta? Var ju en känslig fråga i USA då mindre skivbolag beskylldes för att köpa discjockeys på radiostationer som en konsekvens av "The Payola Investigation".

Calm

 

[Bebop]

49 minutes ago, calm said:

Stöter ibland på skivkonvolut som är klippta i hörnen och antar att dessa är cut-off? Men innebär den märkningen att de är baserade på sämre material eller bara att de varit föremål för utförsäljning utan returrätt?

Har i CD-sammanhang stött på resensionsexemplar som är märkta "ej för försäljning" e.dyl. Finns motsvarighet äldre för LP ?

Jag har aldrig stött på trovärdiga argument att just "cut-out" i sig skulle ha med sämre kvalitet att göra men indirekt kan man ju säga så för vissa utgåvor/skivbolag. Under 70-talet släpptes det massor av återutgåvor från t ex Blue Note. Många av dessa hade mörkblå etikett med ett svart "b". Det finns de som hävdar att en hel av dessa gjordes på gamla pressmatriser som redan var använda men där man pressade ut fler kopior. På vissa presserier bytte man vid, säg 3000 album medan andra bytte vid 2000. Då skulle man kunna få ut 1000 till per matris. Dessutom användes billigare vinyl. Om detta är sant eller bara skrönor från illvilligs vet jag inte. Men den allmänna meningen bland samlare är att dessa återutgåvor låter sämre. Jag har en hel del av dessa och tycker att de är "tillräckligt" bra. Dessutom var de nya utan knaster och andra defekter.

 

Jag ställer mig lite tvekande till dessa berättelser för samtidigt gav Blue Note ut dubbelalbum som innehöll tidigare utgivet material. Där användes definitivt nya pressmatriser och de låter inte annorlunda än återutgåvorna av de "riktiga" albumen... Jag tror att det i huvudsak handlade om överupplagor. En missbedömning av marknaden helt enkelt. På wikipedia finns en del info.

 

Columbia, Prestige och Atlantic gav också ut många återutgåvor då som också slutade som "cut-outs". De låter definitivt inte illa. Men för att vara riktigt säker måste man köpa två olika ex och jämföra och så har jag inte gjort. De pratas ofta om att original är överlägsna dessa återutgåvor. Så kan det säkert vara även om jag tycker att "överlägsna" är överdrivet. Men då gäller det också att hitta bra ex och från tidiga matriser. Vi pratar om LP från 50/60-tal och skivor som då var storsäljare och spelades flitigt på keramiska pickuper. De är ofta väldigt slitna. Man kan också få tag i minitiöst skötta ex men då kostar det, inte sällan 1000-lappar. Men att samla original handlar inte enbart om ljud. Känslan av att äga original gjorda från tidiga matriser är ett område i sig som många tycker är intressant. Viktigare för mig är att ha tillgång till musiken.

 

Men allt såldes inte som förväntat, vilket då skeppades ut som "cut-outs". 

 

"Promotion copies" på LP hade ofta vit etikett och var ett sätt att säkerställa att dessa friex inte lämnades in till butiker och såldes som fullpris eller returnerades till distributörer. Dessa är ofta hett åtråvärda av samlare eftersom de anses ha bättre ljud då det är tidiga ex från matriserna. Andra påstår att dessa matriser var gjorda på "förmatriser" som man var mindre noga med än de slutliga. Man ville först ha marknadens reaktioner innan man körde fullt ut. Sant eller inte? Det blir lätt rykten och "sanningar" kring en bransch utan transparant information. En del bolag har dock bra märkning som säger en del, t ex Contemporary och Mercury. Discogs är en jtmärkt kanal för att reda ut vilken utgåva man har. Många lever dock i en drömvärld som tror att de sitter på original-/förstautgåvor av t ex Blue Note vilket sällan är fallet.

[lindome]

Jag har - och har haft en del dubbletter genom åren. Jag upplever inte att cut-out exemplaren har sämre ljud än de som är "hela"

Min erfarenhet är inom soul och funk framför allt 70-tals musik och utgåvor.

[eliot]

Jag har behandlat testpressningar i vinylskolan och där har jag en bild på en testpressning från Decca där det står på etiketten:

 

Quote

NOTICE - This pressing is not necessarily

representative of the finished record and

must not be used for review purposes.

 

Det låter inte så lovande men det är typiskt engelskt understatement och dessa skivor är nu eftersökta 

Matrisinformationen i deadwax talar om att det är 1W/1/B - bättre går det inte 

[calm]

Tack @Bebop för fördjupande svar "wie immer" som tysken säger. Finns uppenbarligen hur mycket som helst att gräva i när det gäller musik och musikproduktion. Har samma grundinställning som du att musiken är det som är viktigast och för mig räcker det med att det låter tillräckligt bra rent tekniskt och musikaliskt för att det skall vara intressant att ha i en skivsamling. Är just inne i en period med särskilt intresse för svensk jazz och där är det inte så vanligt med återutgivning på LP i vart fall inte av 50-talsjazz och yngre. Finns det återutgivningar så är det vanligen i form av CD av skiftande kvalitet. Kanske undantaget storsäljare som Jazz på svenska och Jazz at The Pawnshop mfl. Det var ju i rock och popåldern en kris för svensk jazz som kanske först på senare tid återhämtat sig, genom en generationsväxling. Finns många unga musiker som till och med kan livnära sig på sin musik, vilket är särskilt kul. Klart med kulturstöd, men ändå. Jazzen räknas ju till konstmusik och kan än så länge studeras på våra musikhögskolor, men detta är naturligtvis under diskussion. Skall nästa vecka starta min andra universitetskurs som handlar om "Musik, musikteknologi och medier" och med utgångspunkt i 1900-talets musikproduktion internationellt. Alltid bra med nya inputs på en musikhistorisk och vetenskaplig nivå.

 

Calm

[Bebop]

Det finns mycket att och lära för den som vill fördjupa sig i pressningar, etiketter, hur man skiljer på olika uthåvor och stampers om intresset finns. Nedan följer ett par exempel på länkar för den intresserade och som jag själv haft glädje av. Jag kan lite sådär lagom men forumets expert är @eliot Framför allt på de stora etiketterna typ Blue Note, Mercury, Everest och Decca och säkert fler än så. Jag har lärt mig mycket från honom men ännu mer i samband med att jag började aktivera mig på Discogs. När man lägger upp sitt bibliotek där och noterar att det finns t ex 94 olika utgåvor som i fallet med följande Art Blakey. Vilken version är det jag har? Och om jag inte hittar den och lägger upp den jag har som en egen version får man snabbt reda på om den redan finns. I den processen "tvingas" man att lära sig om vad man skall leta efter.

 

http://www.anorakscorner.com/PressingPlantInfo.html

 

https://londonjazzcollector.wordpress.com

 

 

 

 

[eliot]

1 hour ago, Bebop said:

Det finns mycket att och lära för den som vill fördjupa sig i pressningar, etiketter, hur man skiljer på olika uthåvor och stampers om intresset finns. Nedan följer ett par exempel på länkar för den intresserade och som jag själv haft glädje av. Jag kan lite sådär lagom men forumets expert är @eliot Framför allt på de stora etiketterna typ Blue Note, Mercury, Everest och Decca och säkert fler än så. Jag har lärt mig mycket från honom men ännu mer i samband med att jag började aktivera mig på Discogs. När man lägger upp sitt bibliotek där och noterar att det finns t ex 94 olika utgåvor som i fallet med följande Art Blakey. Vilken version är det jag har? Och om jag inte hittar den och lägger upp den jag har som en egen version får man snabbt reda på om den redan finns. I den processen "tvingas" man att lära sig om vad man skall leta efter.

 

Kunskapen och informationen på discogs är större än hos någon individ men det är ytterst få experter. Denna anges som promo men är inte promo eftersom den första concord etiketten var helt vit, se denna som inte anges som promo... Det vimlar av fel på discogs men genom att rätta blir det bättre och bättre. Det finns flera som lägger upp bild av skivomslaget utan information om etiketten och om informationen och bilder stämmer överens med mitt ex så antar jag att det är ett ex med samma etikett som jag har men det gäller att vara försiktig...

Jag har blivit kontaktad av någon från discogs där de tackade mig för "clearing up the mess" när det hade blivit rejält rörigt

[bigblue]

Discog är fantastiskt på många sätt. Men jag som novis känner mig förvirrad över alla dubblett-registreringar av utgåvor. 

Ta t ex Getz/Gilbertos klassiska album. Det finns i 184 olika utgåvor varav många är tvillingar (i mitt tycke).

Går man in och kikar på 1964 finns t ex två tyska versioner registrerade.

Båda är LP/Gatefold

Båda är Verve

Båda har katalog # V6-8545

Varför?

 

Synd att man inte kan "rensa upp" snabbare. Men då krävs det nog fler som du Elliot 

[calm]

Vem finansierar discogs och vilka står bakom? En gratissite som tycks fungera men hur blir man lite nyfiken på. Jämför med "All music" som jag kört med i många år, men som annonsfinansieras och som verkar tappa lite i informationsflödet.

Intressant att mängden av information kan levereras på ett sådant sätt i strukturerad form på Discogs.  Och att"medlemmarna" hjälper till att uppdatera med korrigeringar och ny information. Men trots detta så finns det uppenbarligen information som saknas eller är inkorrekt. Kollade lite på Bobo Stenson som jag samlar på men konstaterar att det inte verkar saknas något av mig känt album. Vare sig egna eller "sit ins". Då pratar vi ändå om en artist som kanske inte är så känd trots allt worlwide.

 

Calm

 

 

[Richard]

59 minutes ago, calm said:

Vem finansierar discogs och vilka står bakom? En gratissite som tycks fungera men hur blir man lite nyfiken på. Jämför med "All music" som jag kört med i många år, men som annonsfinansieras och som verkar tappa lite i informationsflödet.

Intressant att mängden av information kan levereras på ett sådant sätt i strukturerad form på Discogs.  Och att"medlemmarna" hjälper till att uppdatera med korrigeringar och ny information. Men trots detta så finns det uppenbarligen information som saknas eller är inkorrekt. Kollade lite på Bobo Stenson som jag samlar på men konstaterar att det inte verkar saknas något av mig känt album. Vare sig egna eller "sit ins". Då pratar vi ändå om en artist som kanske inte är så känd trots allt worlwide.

 

Calm

 

 

De kanske tar en liten provision för varje köp som finansierar det hela? Jag vet alltså inte utan bara spekulerar. Är ju väldigt befriande att slippa reklam.