bigblue

Att känna till källan innan källan är inte alltid det lättaste :-). Därför är det extra kul att höra om dina erfarenheter då du fått tag på unikt material. För egen del är det få tillfällen då jag har tillgång till material där jag vet att källan till källan är den samma. Men en sådan "tvilling" där jag vet att så är fallet (för det finns bara en cd och en LP version) är med den danska Jazz-trion Blicher Hemmer Gadd och deras "Get that motor runnin". Den är inspelad med MQA-teknik och därefter konverterad till analog signal med hjälp av en Brinkmann Nyquist II DAC och sedan överfört direkt till graveringen. Kvalitetskontrollen gjordes sedan med en Brinkmann Bardo. Jag har både CD och LP versionen. Och hos mig så låter CDn inte lika bra. Basen är mindre definierad och saxofonen upplever jag som vassare. Om detta beror på mediat i sig, mänsklig handpåläggning i samband med processen/konverteringen eller olikheter i signalproduktionen i min hifi-uppsättning - det vet jag inte. Kanske är det en mix av allt?

Det är just den typen av inspelningar som jag går igång på mest. Jag älskar plattor där jag kan få en känsla av "lokalen", då detta hjälper mig med den sinnliga transporten till just den platsen/tillfället. Det är då jag kan fullt ut känna att jag är där. I mitt fall så sker detta oftast/lättast när det är vinyl eller R2R som är källan. Inte bara hemma hos mig utan också hos vänner och på mässor.

Tack för tipsen. Min Etna ska klara 10 Hz och uppåt. Och det samma gäller ART Phono Plus (ljudkortet). Jag testade med Analog Magik skivan igen. Denna gång utan att koppla upp datorn, utan bara visuell observation. Och under de första 5-10 sek så ser jag en excitering (darr) som sedan försvinner. Det gav en indikation om att min resonans är i de lägsta registren (7-10 Hz) Följde sedan @Bebop råd och testade med Hi-Fi News skivan. Denna backar från 25 till 5 Hz. Och samma sak här - fast omvänt. Det var bara de sista sekunderna som jag såg ett darr på puppa och arm. Så min gissning är att resonansfrekvensen är i trakterna av 5-10 Hz.

Men, viktigast av allt. Hur låter det? Blev det någon skillnad? Hur stora förändringar ledde det till? Hastigheten ökades något. Azimuth och Anti-skating var det som tog längst tid och det som gav den största mätbara skillnaden. VTF - samma som tidigare VTA - här höjde jag armen något (ett halvt varv med skruven). Detta kan vara ett resultat av att nålen genom åren saggat något. Men visar också jag låg nära optimum. En inställning som tidigare var gjord "enbart" med öronen. Ohm - testade 100, 200, 500 och 1000. Bästs resultat fick jag vid 200 Ohm som var det jag använt tidigare. Där jag hörde störst skillnad (till det bättre) var en bättre separation, större ljudbild (framför allt bakom högtalarna) samt tystare avspelning. Här tänker jag mig att den nya Azimuth-inställningen kanske gjort att nålen hittat ett nytt läge i spåret? Dels handlar det om att skaffa sig frid i sinnet, med vetskapen om att allt är väl inställt. Men också kul att höra vad som finns att krama ut om man lägger 3-4 timmar.

Den enda "punkten" där jag misslyckades med att få ett resultat som överensstämde med "facit" var på Resonans. Här spelas ett spår som går från 7 Hz upp till 35 Hz under ca 2 minuter. Tanken är att få en bild av var resonans-frekvensen för skivspelaren ligger. Optimalt är 8-12 Hz. Detta ska visas genom att man ser en höjning på grafen inom just detta spann. Jag fick ingen höjning alls. Grafen var spikrak. Vet att resonansfrekvenserna är resultat av arm och puppa. Därför testade jag även att lägga på en extra vikt ovanför puppan (en extra PU skruv) och justerade så klart också VTF till 1.71 g som tidigare. Men ingen skillnad. Testade att dra åt, resp. släppa på skruvarna något för pick upp och motvikt. Men ingenting hände. Där står jag nu. Dock har jag ingen aning om vad det innebär? Är det jättedåligt? Är det superbra? Spontant har jag svårt att tänka mig att jag skulle ha en resonansfrekvens över 35 Hz. Det skulle ju höras tydligt vid uppspelning kan jag tycka. Eller?

Jag har (precis som många andra svarv-ägare) jobbat mycket med att få vibrationerna till ett minimum. Under spelaren har jag idag 2 granitskivor á 14 kilo som i sin tur vilar på 4 skräddarsydda Sylodyn-fötter. När jag ändå vände upp och ner på hela uppställningen tänkte jag att jag lika väl kunde se om det gick att optimera detta ytterligare. När jag knackar på topp-skivan så hörs ett svagt "ping". Detta är dock betydligt svagare än om jag bara har en skiva. Jag har också provat att lägga in en tunn gummimatta mellan stenskivorna. Också detta gav en försämring och längre "ringningar" i skivorna. Så nästa steg var att gå ifrån det estetiska - dvs att skivorna kanske inte behövde ligga symmetriskt på varandra. Det kanades hit och dit samtidigt som jag ihärdigt knackade på stenskivorna. Och plötsligt hittade jag ett läge där det var helt "dött". Som att knacka på en stenbumling. Så nu ligger stenarna som ett kors - där den övre skivan är vriden 90 grader i förhållande till den undre. Och enligt Analog Magik verkar jag få godkänt. Kanske till och med VG :-). Målet här är en siffra under 3%. Under 2% är optimalt.

Nu är uppsättningen klar och det man har möjlighet att testa och justera är: Turntable Speed Azimuth Vertical Tracking Angle / Stylus Raking Angle Anti-Skating Optimizing Phono Stage Loading Optimizing Phono Stage Gain Setting Vertical Tracking Force Measuring Vibrations Determining Resonance Frequencies AES Wow & Flutter Själva menar man att det som gör deras produkt unik är just möjligheten att mäta alla parametrar genom samma set up. Detta då allt hänger ihop. Det går inte att bara ge sig på Azimuth då denna påverkas av bl a Anti-skating. Så mycket handlar om att hoppa mellan olika spår och inställningar. Först optimera A och sedan gå vidare till B. Därefter tillbaka till A för att se om det inte går att få ned värdet lite till. Sedan en tur till spåret C och ställa in en annan parameter (ex VTA). Och så tillbaka till A igen. I korthet handlar det om att se vilka signaler som PU plockar upp - och jämföra det med vad som är inspelat. I andra fall gäller det signaler som "inte" ska finnas där men som kanske läcker mellan L och R. Det första man rekommenderar är att ställa in hastigheten. Här har jag tidigare använt mig av en app på mobilen. Denna har jag sedan lagt på skivspelaren och testat på 33 & 45. Sedan har jag justerat (vid behov) tills jag prickar hastigheten. Men med Analog Magik spelar man istället ett spår med 3150 Hz (eller 3.150 kHz) och justerar spelaren tills det blir exakt. Fördelen med detta är att du mäter med nålen i spåret. Något som ger ett visst motstånd - något som inte tas med i beräkningen när man bara lägger mobilen på skivtallriken. Det är väldigt små rörelser som ska till för att pricka rätt hastighet men efter 5 min hade jag hittat rätt... Här får du också svar på wow och flutter. Nu är inte detta något som jag kan justera på Bardo då den är direktdriven. Men har man man annan drivning går det att optimera genom att ställa t ex spänningen på remmen. Men som sagt, jag får bara konstatera vad det är – i mitt fall 0.095 %

Eftersom ljudkortet som sitter i våra datorer inte riktigt håller måttet för den här typen av övningar krävs ett externt "sound card". Analog Magik själva rekommenderar ART USB Phono Plus som inhandlades för ca 900 kr. Signalvägen är således Etna -> RIAA -> ART USB Phono Plus -> Laptop. Allt är Windows baserat vilket innebar att det var dags att damma av en annan trotjänare för uppdraget - en PC :-). Först gällde det att ha rätt Windows version, sedan ladda hem och installera mjukvaran för ljudkortet innan man tankar hem Analog Magik programmet. Just denna tågordning är avgörande och det nämns flera gånger (i röd text) att man annars inte får programmen att tala med varandra. Det handlar också om att få datorn att förstå att den ska "överge" det interna ljudkortet. So far so good.

En produkt som jag varit intresserad av länge är Analog Magik. Konceptet bygger på att man köper ett kit bestående av två testskivor - 33 resp 45 rpm. I boxen medföljer också en USB dongel med koden/nyckeln till datorprogrammet som man sedan tankar ner från nätet. Skivorna är graverade med en rad uppsättningar testtoner där resultatet analyseras av datorprogrammet.

Ett av mina nyårslöften var att göra en genomgång av mina inställningar på skivspelaren. Den består som bekant av en Brinkmann Bardo och en Lyra Etna PU. I samband med köpet ställde jag in allt med hjälp av en Brinkmann Protractor – och mina öron :-). Men det var några år sedan och nu kände jag att det var dags att göra en "hälsokontroll" av min set up. Frågan var bara hur?

När jag provade själv upplevde jag stor skillnad beroende om texten var fram eller baklänges. Först blev det: "Främling, vad döljer du för mig..." Sedan ...gim röf ud rejlöd dav gnilmärF Ska bli spännande att höra om det är någon mer som har samma problem...

WOW. Men vad ska du med 3 st Apple TV?

Så länge det finns en människa inblandad i ekvationen har vi en variabel som gör att sanningen alltid kommer variera. T ex: "Min sanning är att jag uppfattade musiken till 100 % som mer X när den spelades med produkt A och mindre X när den spelades med produkt B." Någon annan kan av olika anledningar uppfatta något annat och då blir det en sanning för denne. Jag tror att för flesta konsumenter är den musikaliska upplevelsen i sig mer avgörande inför ett köp - än marknadsföringsmaterial och tekniska mätresultat. De allra flesta av oss vet att företag fyller sin kommunikation med en oändlig ström av superlativ. Och hur viktiga mätningar än är för konstruktörer, så är det bara en handfull av dessa, som indikerar något om hur en produkt kommer låta i mitt apparat-kluster, med min musiksmak, i mitt rum, med mina biologiska begränsningar för hörseln. En av de stora behållningarna med denna hobby är att bli hembjuden till olika hifi-vänner för utvärdering av produkter som jag själv inte har för avsikt att köpa. Det innebär att jag helt utan prestige eller ekonomiska betänkligheter kan delge mina intryck.

Helt rätt. Mitt råd är att du Googlar på en dator - och använder en annan IP:adress/dator för att boka.

Jag tror det beror på att människan i grunden är lat. Det är anledningen till att mycket av marknadskommunikationen handlar om genvägar. Så blir du av med din dåliga hy på 20 sekunder! Här är mirakelmaten du ska äta för bättre hälsa! Knepen som löser dina ekonomiska problem. Klicka här! Människan föredrar en snabbversion av den information som tas emot, oavsett om det handlar om marknadsföring eller nyheter. I det senare fallet leder det till snuttifiering. Dvs att man skummar rubrik och ingress - sedan vidare till nästa. Man noterar att det hänt - men kanske inte orkar/vill/hinner sätta sig in i "varför". Här är SOME-plattformarna en oändlig källa till näringsfattig information. Dessa är samtidigt mycket smart uppbyggda. Allt för att stimulera hjärnan med en känsla av att vi gör något bra när vi tittar på en bild av kompisens "lunchlåda", en kattunge som snubblar på köksbordet eller bebis som skrattar. Vi slukar allt. Men detta konsumerar samtidigt bandbredd i vår hjärna. Det finns en gräns för hur mycket vi kan processa. Därav en minskning av det "djup" vi mäktar med i informationen. Så istället för att läsa en artikel i t ex National Geographic som tar 10-15 min, så konsumeras 150 inlägg och videos på YouTube, Instagram och Facebook. Denna lathet är så klart en "akilleshäl" som personer/organisationer/företag inte är sena att nyttja till sin fördel.