Taxmannen

Verkligen! Gillar man som jag genren så finns det hur mycket som helst att utforska. Kaipa, Flower King, Agents of Mercy, Karmakanic, Transatlantic med mera...
För den som gillar progressive i allmänhet och Yes i synnerhet är följande platta som snurrar nu ett måste - Stolt och Anderson i skönt samarbete.
 

 
Anderson/Stolt - Invention of Knowledge

Kaipa - S/T

Hehe, det är inte jättelångt från mig - kanske borde åka på studiebesök 

Verkligen! Gillar man som jag genren så finns det hur mycket som helst att utforska. Kaipa, Flower King, Agents of Mercy, Karmakanic, Transatlantic med mera...
För den som gillar progressive i allmänhet och Yes i synnerhet är följande platta som snurrar nu ett måste - Stolt och Anderson i skönt samarbete.
 

 
Anderson/Stolt - Invention of Knowledge

Kaipa - S/T

Vad är det nu som händer

Jag tror att det handlar om att ändra mind-set lite och det gör man inte över en natt. Du måste helt enkelt ge det lite tid. Min egen digitala resa startade med Logitech Media Server/Squeezebox/iPeng via Aurender/Conductor innan jag slutligen landade i Roon. Jag var tidigare, lite som Bebop kanske, extremt petig med mina taggar och omslagsbilder för att kunna få skivsamlingen presenterad exakt som jag var van vid från min skivhylla och jag blev otroligt frustrerad när tekniken inte klarade av vad jag tyckte var självklarheter. Den första tiden med Roon var egentligen likadan, jag gjorde mitt yttersta för att förstå exakt hur taggarna analyserades och hur informationen presenterades i Roon, och det var egentligen först när jag vågade släppa sargen och låta Roon ta hand om merparten metadata och utforska musiksamlingen med hjälp av Roon snarare än som jag var van vid som jag började inse Roons storhet. En fundamental del i denna storhet är självklart den "sömlösa" integrationen av allt metadata om dina album som man får tillgång till och kan använda för att utforska sin musiksamling på nya sätt. Länken sist i inlägget visar ett exempel på just detta när Roon identifierar ett album och fyller på med metadata. Detta var faktiskt lite av ett "halleluja moment" för mig.
 
Jag förstår om detta låter lite flummigt, men det bästa är om du ger det lite tid, klickar runt, utforskar länkade referenser och inte bara söker musik via vägar som du är van vid. Fokus-funktionen är en bra grej där du enkelt kan begränsa ditt urval på genrer, årtal, kompositörer, artister, format, upplösning o s v, o s v - möjligheterna är oändliga. Radiofunktionen, som inte har något med radio att göra, men som "hittar" och spelar musik som du troligen gillar baserat på dina lyssningsvanor är inget annat än fantastisk - framför allt om du har ett Tidal- eller Qobus-abonnemang kopplat till Roon eftersom den då även föreslår musik du inte har i din skivsamling. Jag har hittat massor med ny musik den vägen!  
 
Allt är givetvis inte perfekt men det faktum att det kommer nya versioner regelbundet och att man har ett väldigt aktivt forum med användare, hårdvaruleverantörer och självklart representanter från Roon, är en av de viktigaste framgångsfaktorerna och gör att valet är en no-brainer för mig.
 
https://www.euphonia-audioforum.se/forums/index.php?/forums/topic/12663-det-går-inte-att-låta-bli-att-älska-roon/&tab=comments#comment-225730
 
 
 

Ja det var bara förnamnet! Gillar verkligen designen på burkarna medan inredningen i lådan ser ut som insidan av en Ford Capri '74 som någon finnig tonåring gått lös på

Det var lite märkligt. InsideOut brukar sköta detta bra och jag fick alla tre samtidigt med Dream Theater's senaste som släpptes några veckor tidigare. Att jag beställde med option "Vinyl unpacked" som ju kräver lite mera manuell hantering kanske hjälpte i sammanhanget.
 
Du får glädja dig åt att du fick det bästa albumet först medan du väntar på de andra två  

Mycket! 
 
Det jag tror att Alfa kanske menar och rekommenderar (och jag också) är att börja med de tre första stegen på en lämplig dator/laptop för att se om du gillar upplevelsen och det sätt din musik presenteras. Om du tycker att detta är en spännande väg att gå kan du göra steg fyra för att separera server/lagring från din "bridge", och om du vill installera "Control" på en padda för att styra härligheten från soffan. 

Kablarna anlände så småningom och det landade i ett par Ansuz A2 högtalarkablar och en Ansuz C2 phonokabel.
Har inte riktigt hunnit bränna/spela in dessa... om det nu har någon betydelse... men jag är väldigt nöjd med hur dessa
redan nu presterar.
 
Annars är det för stunden en riktigt behaglig söndag...
 
Något att dricka...

 
Något att lyssna på...

 
Och något att vara rädd om...

 
 
 
 

Fin tråd som jag tittat igenom igen eftersom jag var på besök hos JR igår.
Det var säkert mer än 10 år sen jag var där. IMF var det som gällde på högtalarsidan den gången, mycket vinyl bl a Audiomecan och Garrard på den tiden. Har för mig att det fanns en del Air Tight även då
 
När nu JR varit hemma hos mig o lyssnat på band, samtidigt som det kommer små retfulla mms med olika bandspelare så hitta vi en tid med väldigt kort varsel. Ibland funkar det.
Precis som många av Er andra beskrivit så spelade vi både vinyl och band. Alla maskiner fick vara med o leka.
Bandspelarna var som vanligt ett strå vassare men jag gillar även starkt hur Garrard 401 presterar - oavsett mono eller stereo. Det finns ett sound som genomsyrar hela anläggningen tycker jag. Och det låter förbannat bra.
 
Lyrec Frida(på lån) spelade upp först. Klanderfritt sånär som att maskinen låter en del när den är igång.
Näst på tur C37 från Studer, sicken läcker maskin o mekanik Jag förstår att JR gillar den mest, kanske inte alltid helrätt men kropp, kött o blod finns i överflöd och gillar även jag skarpt. Cyndee Peters på Opus3 lät mycket bra.
Det slirade förbi nån Cannonball LP galant på Transient spelaren innan vi åter vände blicken bakåt i tiden. Nu var det dags för Telefunken M15 och jag lockade JR att spela ett av mina medhavda band - Oscar Peterson We get requests. Telefunken maskinen tycker jag spelade fantastiskt o JR gillade bandet oxå.
 
Vi spelade ett kort stycke på B67:an oxå, men den har jag hört förut....
 
Studer B62 ser inte mycket ut för världen. Lite mindre i storlek än de andra maskinerna men naggande god skulle det visa sig. Även här fick jag spela ett annat band jag hade med mig - The gifted ones. När Dizzy börja tuta ordentligt och Ray Brown knäpper på basen svänger som som f-n rent ut sagt.
JR ler och säger: Jag skall nog spela lite mer på B62:an Man kan inte annat än att hålla med, maskinen är helt tyst och hanterar banden med den äran!
 
Stort tack till JR för en trevlig onsdagskväll.

Linn släppte runt slutet av 80-talet två stycken skivspelare, Basik och Axis. Tanken med dessa var att de skulle vara instegsmodeller till den av lite mer "legendstatus", LP12.

Basik var den enklaste av modellerna med en stum avkoppling, tonarmen "Basik" (En enklare variant baserad på Ittok som var deras dåvarande topparm.), och pickupen Linn K5 (en Audio Technica AT95 brandad Linn).
Axis var den tänkta mittenmodellen med ett gummiupphängt subchassie, till skillnad från LP12 som har ett flytande subchassie på fjäder. Axis hade en ganska sofistikerad motorstyrning som drevs av en 24-polig synkronmotor, intern oscillator och motorstyrning i klass-a, denna gav upphov till motorstyrningen Lingo. Dock hade den sina problem och det reviderade dom med en ny version, mk2, där motorstyrningen skulle hålla längre. 
Armen som följde med mk2 var en Linn Akito och pickupen Linn K9 (även denna en AT95, med annorlunda slipning.).
I övrigt använder Axis likadana tallrikslager och en tvådelad aluminium-tallrik som LP12an.

Min Axis är en mk2 från -91 som jag kunde utläsa från kretskortet och det är dags för översyn av denna. Nästan jämngammal med ägaren, den ena är bara något snurrigare.. 
 

Den gångna helgen spenderades i London med 3 kompisar. Konsert på fredag med Cymande på Ronnie Scotts i Soho. Fantastiskt bra konsert.
Här kommer en video från ett annat tillfälle där de spelar en av sina mest kända låtar - Brothers on the slide!
 
 
Sedan spenderades fredag lördag o söndag i några av alla Londons skivaffärer
Första batchen är "nya" plattor. Alla kan klassas i soul/funk facket. Uppifrån o ner.
 
Durand Jones & The Indications - American Love Call. USA LP
Detroit Rising - A Cosmic Jazz Funk Adventure. USA LP
Reel People - Retroflection. UK LP
The New Mastersounds - Nashville Sessions. USA LP
Raguel Rodriguez - Miss Me. USA LP
Lance Ferguson - Rare Groove Spectrum. UK LP
Nicole Willis & Banda Palomita - My Soul Sensation. EU LP

Det är en XLR kabel mellan CD transport och DAC.

Lite udda ämne kanske men kul att höra vad andra tycker
 
Jag tänker här på  låter som känns som den perfekta "sista låten" på ett album.
 
Som en bonus kan man även skriva perfekta "sista låtar" som INTE är sista låten på det aktuella albumet, kanske låtar som artisten ofta använder som sista låt på en konsert men som inte är sista låten på ett album.
 
Min musiksmak är mer "pop orienterad" än mångas på detta forum men skall bli kul att höra vad folk tycker i ämnet
 
Men jag börjar:
 
Bra sista låt. . Heather Nova albumet "South" och sista låten " Just Been Born" 
 
 
 
Bra sista låt som INTE är sist på albumet
Vanessa Carlton från albumet "Heroes & Thieves" och låten "Home" . . .den bästa sista låt jag kan tänka mig. . men den är INTE sista låten 
 
 
 

Lite snabbt hemma på lunchen o plockade upp prylarna. . en rejäl "klump" den där BARTÒK
 

B67:an levererad till ”bästkusten” för lite omvårdnad. Det var tydligt att någon har tagit hand om den under årens lopp då en del komponenter redan var bytta - troligtvis avhjälpande underhåll när något fallerat. Nu blir det en total overhaul med förebyggande underhåll som förhoppningsvis ska göra att bandaren överlever 40 år till. Det blev en hel del intressanta diskussioner om hu man skall tänka när det gäller renoveringen. Skall man flrsöka ta tillbaka maskinen till ursprungsskick eller skall man försöka lyfta den så högt som det går baserat på vad dagns komponenter klarar av? Det första altrnativt är knappast görbart i o m det knappast finns komponenter med exakt likadana prestanda som när maskinen var ny, så hur man än gör blir resultatet ändå ett annat än nyskick. Då återstår frågan om man skall försöka ta den ännu längre genom att utnyttja ännu bättre komponenter som finns tillgängliga idag 
 
 

Filmen var bra!
Anläggningen bra!
Musiken bra!
Bandaren fantastiskt fin

Nu åker Absolare'n ut till stugan igen för att återta sin ordinarie plats, känns bra att kunna få lyssna till den där och tycker att den gör sig bättre där än i hemmet.
Vid jämförelse av Krell/Audio Research vs Absolare hemma så så skulle jag absolut kunna leva med båda även om de presterar klart olika ljudmässigt, lite av bådas storheter kanske hade varit det ultimata?!
Absolaren är den som presterar skön och avslappnad musik oavsett källa, även om det är vinylen som är den som låter absolut bästa i mitt tycke. Högtalarna är nog mer effektkrävande för att alla register skall låta precis så som jag vill, absolut inget som är dåligt men jag hade valt andra högtalare om jag skulle haft Absolaren. 
Krell/ARC är det mer fart i och kanske lite roligare på alla typer av genrer och via alla källor, kraften gör absolut sitt till för att få stor ljudbild, mer luft mellan instrumenten, men den combon spelar/låter mer varierat beroende på källa på gott och ont. Svårt att beskriva i ord när det är en känsla jag vill få fram, hmm?
 
@calm var här i går kväll och kanske kan ni få intryck beskrivna också?
 
Summa summarum så är det två olika system som klangmässigt skiljer sig mycket men båda låter riktigt gött! Ingen anpassning gjordes under testandet hemma för att få Absolaren att spela på sitt maximum, typ; högtalarplacering eller kablar etc. Så Absolare'n hade lätt fått vara kvar då det utan tvekan fanns en stor portion potential att få till ett system som jag hade kunnat leva med alla dagar i veckan. Men som läget är nu så passar den mig allra bäst i stugan.
 
/byZan

Jag var igår och hälsade på @byZan för att hinna lyssna på Absolaren när den passerade stan på väg ut till stugan.
 

 
Jämfört med Passion-modellen som jag hade hemma på test, så var detta Signature-modellen. Skillnaden ligger i både NOS-rör, internkablage från Ehcole och kondensatorkvalitet i form av Duelunde Cast. Redan vid spelningens inledning med Bobo Stensons Natt, hördes en klar skillnad genom att upplösningen var påtaglig men mjukare i sin framtoning än Passions-modellen. Jämför man dessutom med @Byzans "ordinarie" ARC/Krell-system så var skillnaden ännu tydligare, med olika ljudmässiga signaturer. Mjukare med Absolaren, men mer punch och kraft i ARC/Krell som jag gillar i kombination med ByZans vinylrigg. Här fick Absolaren en mer "vinylliknande" ton även på den digitala delen. Detta underströks också när vi testade dent senaste förvärvet i form av bandaren Studer B67.

 
Vi körde spår med Steely Dan och Gaucho som lät mycket bra och som jag hört ett antal ggr och också i min egen anläggning. 
 

 
Om man skulle jämföra de olika uppsättningarna så är de relaterade också till effekten i de olika förstärkarkombinationerna. TAD:s Ref 01 spelar bättre ut med ARC/Krell, men blir mer harmonisk med Absolaren. I fråga om rock/pop skulle jag föredra ARC/Krell genom framför allt dynamiken, men i de finstämda detaljerna skulle jag föredra Absolaren bl.a. i pianomusik som dock kräver mycket kropp och kraft i mellanregisterområdet, som kanske gör att Absolaren vill ha ett par mer lättdrivna högtalare som säkert de mindre TAD.arna utgör. 
Skulle man vilja ha både och skulle säkert ett par hybrid-slutsteg som tydligen är på gång från Absolare bli optimalt.
 
Men det känns mer som en lyxbetonad diskussion, eftersom ribban ligger mycket högt i båda fallen.
 
Calm

Filer "försämras" inte vid kopiering, men om man däremot byter format, t ex från PCM till DSD, eller ändrar upplösning/samplingsfrekvens så påverkar man självklart filerna. En annan aspekt som självklart påverkar om man skall överföra digitala filer till band är vilken Dac man använder sig av.
 
Av nyfikenhet hade jag lite mailväxling med Jonathan om just Nightclub igår, bl a för att jag var nyfiken på ursprung/format på de filer han har tillgång till, hur han tänkt skapa banden och vilken Dac han använder sig av. Jag fick tyvärr inget entydigt svar vad det gäller filerna, men med tanke på att han meddelade att han för DA-omvandlingen använder sig av en Cantata Music Center 3.0 från Resolution Audio, som enbart klarar PCM (upp till 192/24), så kan vi i alla fall all utesluta att han har DSD-filer. Han bekräftade också att varje unik bandkopia han levererar skapas genom DA-omvandling av de digitala filerna och inspelning på band från analogutgångarna på Cantatan, så han gör med andra ord ingen egen "tape-master" som han sen kopierar.
 
Jag skaffade oavsett DSD-filerna från Acoustic Sounds och kan tänka mig att skapa ett "jämförelseobjekt" på band om någon får för sig att köpa banden från Jonathan. Det vore intressant att se om det finns några hörbara skillnader