DrKlang

Medlem
  • Content Count

    179
  • Joined

  • Last visited

  • Days Won

    1

DrKlang last won the day on December 2 2019

DrKlang had the most liked content!

Profile Information

  • Location
    Stockholm

Recent Profile Visitors

2 280 profile views
  1. Jag tror det var den förstärkaren jag hörde under HEM i år. Högtalarna har jag hört i andra sammanhang. Otroligt fina saker som ringar in det mesta jag vill ha ut av en anläggning.
  2. Jag har blivit lurad i nästan alla sammanhang på upp till 7-siffriga belopp, men aldrig i hifi sammanhang. Men jag köper bara av välkända företag om jag köper från andra länder aldrig från privatpersoner. I Sverige köper jag av privatpersoner bara om jag kan träffa säljaren eller om summan är liten. Att handla via etablerade företag är dyrare men värt det. Tack för att du berättar, för för mig var det ganska svårt att inse att jag var grundlurad. Man tappar lite fotfästet och tron på sig själv. Det är ett elände. Och otroligt kallt av den som gör det.
  3. Det stämmer nog, visaren liknar väldigt mycket Brequet. Designen har flera (för förstärkare) ovanliga delar. Jag tror också han tittat på Chords senaste skapelser, jag tänker på den dominerande visaren med sned placering. Stykjärnsdesignen av lådan med pyshål vill ånga av styrka och kraft, vilket passar för förstärkare. Att jag nämner Art Deco beror på att designen är väldigt mycket en dekoration i det här fallet, med ett försök till elegans och ett formspråk som tillhör den tiden. Jag gillar faktiskt Art Deco. Senast jag köpte en taklampa var det en Art Deco lampa från 20-30-talet. Jag tror DAgostinos design blir stilbildande även om han inte var först med dessa ideer. Hans design är så tydlig att den kommer att få efterföljare. När det gäller moderna förstärkare föredrar jag själv Soulutions och Schiits design (m.fl.), där Soulution är klassledande.
  4. Om det yttre (för jag har inte hört dom än): Designen är speciell, jag tror den är lite inspirerad av Art Deco, men det skulle lika gärna kunna vara en del av en ubåt som har ryckts ut (eller vill se ut så). Lite teatralisk som jag ser det. Det är ju inget som smälter in i väggtapeten direkt. Det är en formgivning som tar plats, och som vill säga något om ägaren. En manlig brosch så att säga. Motsatsen designmässigt är Soulutions förstärkare och Audionets vetenskapsserie. Där spelar man på en storstadsmedelklass som vill vara "understated" och måttfull. Kvalitén finns där men ska inte synas. Man bara vet om den. Om man förstår att läsa är man inne i klubben. Vilket är mest fåfängt? En icke-audiofil kommer att uppmärksamma Agostino direkt, men knappast Soulution-lådan. Vilken har då fått designpris? Soulution. Vilken skulle jag ge designpris? Stillpoints för sin funktionalistiska "brutalism". En riktig tekniker-produkt, nästan helt utan design. Men ändå med en säregen form. Soundkaos högtalare har också fin design.
  5. Jag tror det handlar om olika ingångar till hifi. Det finns konservativa tjurskallar som jag som är fullkomligt ointresserad av "trollerilådor" och som försöker ta bort så mycket som möjligt ur kedjan i ett försök att få ett så genuint ljud som möjligt. Den här typen hemfaller lätt till att grotta ner sig i legeringar, strömförsörjning, monokristallint koppar, vibrationsdämpning, känsliga högtalare, minimalistiska förstärkare, baffelhögtalare, analogljud osv. Jag är helt enkelt mer intresserad av de grundläggande sakerna inom hifi. Sedan har vi tekniknördarna som är mer praktiskt lagda och säljer sin audiofila själ till komplicerade-krets-djävulen bara för att få ett ljudmässigt resultat på så ett enkelt sätt som möjligt. Resultatet är det enda som räknas, vägen dit går över vilket ideologiskt härad som helst. Och det finns mycket nytänkande med detta "tvärvetenskapliga" synsätt som har med interaktion mellan olika komponenter att göra. Devialet t.ex. Men jag är inte dragen till detta. Det är inte så konstigt att det finns olika ingångar, vi har troligen helt olika förväntningar på våra anläggningar. Använder dom till olika saker. Och de olika approacherna innebär en utveckling på olika plan. Men sorry, jag tror inte en extra låda i signalvägen skulle tillföra något jag vill ha.
  6. Pensionering? Hmm... det ser mer ut som en nystart. Härliga grejer. Grattis!
  7. En annan faktor som jag funderat över är att jag tycker att vissa extrema anläggningar fungerar som en slags akustiskt förstoringsglas (om vi ska fortsätta våra bildliga analogier). Väldigt fina anläggningar på Stockholms HEM har haft den effekten. Vi hamnar i en slags über-verklighet, och jag har tänkt "så här tydligt, stort och högt låter det inte i verkligheten". Om man går på konsert t.ex. så är det en enorm nerv, en enorm påtaglighet, men jag vet inte om man kan höra alla detaljer som man kan hör i vissa anläggningar. Exempel: Focal och Pass Labs förra året på HEM hade en über-effekt. I år var ljudet annorlunda i samma rum (PL), kanske beroende på kablar, och hyperrealismen mindre påtaglig. Däremot upplevde jag ljudet som mer naturligt. Men det är den svårfångade nerven och påtagligheten som för mig inte är direkt liktydig med upplösning, transparens och detaljrikedom, men som troligen är beroende av det. Den nerven är för mig väldigt svårfångad. Jag börjar tro att det krävs väldigt många faktorer för att få till nerven och fokusen eller vad man vill kalla det. Jag ska bara nämna två som har lett till mycket bättre fokus OCH mer naturligt ljud på ett dramatiskt sätt hos mig: Vibrationsdämpnig: Mikrofoni hos utrustningen måste motverkas. Sedan jag fick mitt Stillpoints Ess rack har jag fattat hur extremt viktigt detta är för fokus och naturligt ljud. Kontrasterna och karaktären flyger åt olika håll beroende på materialet som spelas. Otroligt. Kablar: Jag hade tidigare svårt att acceptera betydelsen (och kostnaden) av high-end kablar. Men hos mig har det inneburit betydligt mer upplösning, mer fokus och mer rumslighet. Jag är en novis när det gäller rumsbehandling, men jag hör alla som säger att det betyder mycket. Jag måste läsa in mig mer på ämnet. Så det som är ett smart klick i rätt millisekund med korrekta inställningar för en fotograf blir till 100-tals faktorer som ska vara (någorlunda) rätt för en audiofil (som jag ser det).
  8. Vad menar du med sned dämpning? Att dämpningen inte sker utan det blir en reflexion istället? Sorry, jag fattar inte.
  9. Du har verkligen tänkt till på detta. Det kan nog vara fördelaktigt om musiken och det musikaliska uttrycket ligger i en slags akustisk "bassäng" för att få en maxad förmedling. Efterklang är en sådan sak. Jag lyssnade på jazzinspelningarna från Stampen för några dagar sedan. Publiksorlet är en del av musiken, ingen tvekan. Svärta i hifi sammanhang betyder något annat för mig. Jag märkte det när jag gick från en oskärmad till en skärmad signalkabel. Det var en allt igenom positiv upplevelse som ökade den musikaliska genomsläppligheten. Som du säger, det är många faktorer inblandade och vi har nog inte koll på allt. En del inspelningar är extremt tysta och verkar vara inspelade i tomma rymden. Om dessutom instrumentet eller rösten saknar "klangdjup" så blir det bara ointressant. En helt grå bild. En vacker inspelning med lite rumsljud kan fortfarande vara väldigt njutbar -- och effektiv. Jag tror du har rätt i att akustikbehandlingen av ett rum (diffusorer etc) påverkar "skärpan" och "skärpedjupet" -- åtminstone jag inbillar mig det. För jag ska erkänna att jag än så länge har jag ett helt obehandlat rum, även om jag planerar att köpa paneler av olika slag. Den enda "rumsbehandlingen" jag har gjort är att flytta högtalarna. Detta blir väl nästa stora tema för mig.
  10. Jag har faktiskt inte tänkt i den riktningen, du menar en partiell skärpa? För bilder kan det vara exceptionellt effektivt -- budskapet blir tydligare mot en suddig bakgrund. När det gäller musik tror jag att den effekten mest skapas vid ljudupptagningen, inte i hifianläggningen. En när-mickad gitarr kan vara ett exempel på något i linje med dina sista bilder. Ett stumt rum kan nog skapa en lite gråare ljudbakgrund, men även det kan faktiskt göra att fokus blir större på den huvudsakliga källan. Så det är inte alltid fel i en inspelning tycker jag. Beror på vad man vill. Men det funkar nog inte för en inspelning av ett stort orkesterstycke eller ett körverk. Då tycker i alla fall jag att allt ska vara högupplöst och återge alla detaljer. Inspelningsteknikern ska inte försöka sortera ljudet, lyfta fram vissa saker och dämpa ner annat. Det blir för många lager av tolkningar. Sångarens, dirigentens tolkning och ovanpå det ljudteknikerns tolkning. Samma sak gäller anläggningar, i den mån det är möjligt. Klassisk musik ser jag som en vattendelare. Är anläggningen för romantisk, eller betonar vissa register tycker jag det i de flesta fall blir fel. Rumsakustiken där hifianlägningen står skulle kunna ha en betydelse som liknar partiell skärpa. Basbrum är den vanligaste rumspåverkan, som väl kan liknas vid en utsmetad grå-brun massa. Tyvärr sväljer ofta den massan de finare detaljerna.
  11. Superintressant. Apex, du verkar ha en känslig näsa för exceptionell hifi. Alltid kul att läsa om dina uppgraderingar!
  12. Läcker anläggning! High-end musik i high-end natur... Jag tror jag saknar en komponent av det, som den stadsråtta jag är. Grattis!
  13. Tjusigt, tjusigt. Vilken vacker anläggning.... Grattis till den och ett ljud som säkert är fantastiskt.
  14. Jag har funderat på transformatorer och hur dom påverkar ljudet. Jag läste nyligen en artikel i MonoandStereo om Engström&Engströms monoslutsteg Eric -- en förstärkare i absolut världsklass. Det var en riktigt bra artikel som förklarade en del av tänket bakom. En sak var användningen av transformatorer. Det är ju ett rörslutsteg, så självklart finns det utgångstransformatorer. Men det verkar finnas mer: "The driver stage is transformer coupled to the power stage". En annan tillverkare som göra samma sak är Ypsilon i sina Aelius II monoblock. "The first gain stage is implemented with a tube, operated in single-ended class A, transformer coupled to the output stage. By using a transformer we avoid using an additional gain stage, so transparency and purity of the signal is preserved." "For this purpose a wide bandwidth (10-75 KHz) transformer is made, developed under extensive listening tests and measurements. The bandwidth of the transformer defines also that of the amplifier." Så transformatorn bestämmer förstärkarens bandbredd. Som jämförelse har Eric en bandbredd på 10–30 kHz (beroende på avvikelser). Ytterligare en förstärkare som har en liknande konstruktion är Thrax Teres: "The driver stage is isolated by the interstage transformer and is not influenced in any way by the output stage maintaining tone colour and resolution at all power levels and loads." Eric, Aelius och Teres tillhör det absoluta toppskiktet av nutida förstärkare. Om jag läser beskrivningarna av vad konstrukjtörerna vill åstadkomma verkar Aelius luta åt det snabbare hållet, medan Eric och Teres betonar tonalitet och musikalitet (fast med klarhet på något sätt). Jag har inte hört någon förstärkare tillräckligt mycket för att kunna bedöma vad dom kan åstadkomma. Eric har utgångstransformatorer, men också ingångstransformatorer. Detta tror jag är rätt vanligt, en hel del tillverkare av både rör och transistor förstärkare använder transformatorer på sina ingångar. Ett exempel är Jeff Rowland, som är transformator-generös. Ännu mer generös är Aries Cerat -- ytterligare ett super-tungt märke. Deras 160kg slutsteg har en power bandbredd på 15-60kHz. Utan att ge mig in i några tekniska resonemang som jag inte klarar verkar transformatorer användas för att avgränsa elektriskt, men priset blir lägre bandbredd. En del förstärkare har knappast någon transformator i ljudvägen: Audionet har generellt extrem bandbredd på sina förstärkare och Humbolt går upp till 700kHz. Klassikern är förstås Goldmund: Här handlar det om flera GHz. Samma sak OTL förstärkare, Atma-Spheres MA-1 går upp till 300kHz. Ett specialfall är Bernings/LTAs "zero-hystersis" (hysteres) OTL (ZOTL). Det finns visserligen en slags spole, men utan kärna om jag fattat rätt. LTAs ZOTL40 har en frekvensbredd på 8-50kHz. Just "hysteres" (magnetisk kvardröjningseffekt) verkar vara det som påverkar ljudet dåligt och kanske det som ger "rörljud" i dess sämsta mening. Därför har tillverkare lagt ner enorm möda på att konstruera transformatorer med försumbara negativa effekter på ljudet. Allnic tror jag är en sådan tillverkare med sina nickel och järnkisel baserade transformatorer. Kondo Audio Note är själva sinnebilden för sofistikerade transformatorer. Med japansk hantverkstradition och intelligens lyckades Hiroyasu Kondo skapa exceptionella kondensatorer och transformatorer. Jag får en känsla av att transformatorerna blivit bättre och att användningen har ökat i nya konstruktioner, särskilt hos mindre tillverkare som göra dyra förstärkare (för bra transformatorer är tydligen inte billiga). Så vad är jag ute efter egentligen? När jag själv gått framåt i min "utveckling" så har det gått mot ett "snabbare" ljud, på bekostnad av ett mer emotionellt ljud med bas eftersläpning. Varje gång jag har tagit ett sådant steg har jag saknat tyngden, krämigheten och det musikaliska djupet för några ögonblick. Men jag anser att jag får en mycket bättre klangfärg (timbre) med ett snabbare ljud. Musiken blir kanske tunnare men mycket mer realistisk. Och det har alltid vägt över. Jag kan tänka mig att detta skiljer lite utifrån vilken slags musik man gillar. Tyngden, de utblommade tonerna, den musikaliska intimiteten och det horisontellt växande mullret av emotioner som väller över en har ett värde. Men jag vill gå en annan väg. Jag fattar också att det handlar om genomförande. Jag har hört extrema Kondo-förstärkare där det inte finns något alls av ljudmässig eftersläpning och utsmetning i den mening jag försöker beskriva här. Jag skulle önska att det fanns någon slags kvalitetdeklaration på transformatorer i ljudvägen eftersom jag misstänker att dom påverkar ljudet mycket. Särskilt i de kvaliteter som jag är ute efter. Man kan gå OTL-spåret och det finns en hel del kvalificerade tillverkare, Tenor, Einstein, Atma-Sphere, Graaf och t.o.m. svenska Q-tron, m.fl. En nackdel med flera lösningar är mängden rör som krävs. Har jag överdrivit transformatorns betydelse för ljudets karaktär?
  15. Att sätta ihop ett välljudande system för en billig penning är nog en större sport än att sätta ihop en med en stor budget. Alla vet att Pass Labs och Sonus Faber låter bra i någon mening. Det finns alltid något att älska där. Dom har kvaliteter som inte är svåra att hitta och inte svåra att matcha fram. Det ska vara så, det är ju produkter som ska säljas. Jag leker ofta med tanken att en släkting eller bekant ska be mig att ge ett förslag till system, någon som inte har glidit in i en acceptans av elkablar för 20.000 kr (eller mer) lika mycket som jag. Hur skulle jag göra? Det ska bli intressant att se om dina idéer på något sätt sammanfaller med mitt "tankeplotter". Att du varnar känsliga läsare måste vara ren marknadsföring av din tråd. Jag har svårt att tro att lågpris-hifi (som jag antar att det handlar om) skulle vara stötande för någon... Tvärtom alla vill väl ha kostnadseffektiva lösningar?