DrKlang

Medlem
  • Content Count

    115
  • Joined

  • Last visited

Profile Information

  • Location
    Stockholm

Recent Profile Visitors

1 767 profile views
  1. Fantastiskt porträtt i början. Vem är det?
  2. DrKlang

    Bibacord

    Så sant. Men varför vet jag inte. Men den lilla mängden är intressant. Det som bryter magin. Det är inte dissonans, det har alltid använts i musiken. Något som gör framförandet mindre intressant. Som avbryter berättelsen.
  3. DrKlang

    Bibacord

    Lokal och mikrofonsammansättning och t.o.m. hur musiken ska framföras räknar jag inte riktigt till det estetiska. Det kan bidra och kommer i så fall att bli en del av den estetiska budskapet, men är inte riktigt kärnan. Jag lyssnade till ett intressant föredrag på mässan från en av initiativtagarna till Concerto Köln. Det är en grupp som främst intresserat sig för äldre musik men som just nu har tagit sig an Wagner. Deras mål är att spela musiken på ett ursprungligt sätt. Dessutom med MBL-skärpa, för dom samarbetar med MBL. Jag tycker det är superintressant, men är för mig mer ett elegant konvolut för estetisk information. Jag menar, är det riktigt gjort bidrar mikrofonerna och sättet att spela till att förmedla och kan i bästa fall förstärka det estetiska innehållet. Men det är tonsättaren och artistens tolkning som är grunden. Det gäller allt från Hildegard av Bingen till house och trans. Fast jag tror jag förstår vad du menar. Och intressant med det två strömningarna inom inspelningsteknik, dokumentarism och superrealism. Jag kände inte till det. Det avspeglar två helt olika filosofier om vad musikinspelning och t.o.m. verklighet är och hur man kan och bör tillägna sig den. En är ett passivt subjekt som bara registrerar (dokumentarism) och den andra ett aktivt inspelningssubjekt som fragmenterar, analyserar och fogar ihop en ny verklighet, som är mer "verklig" än man kan uppleva utan tekniska hjälpmedel (hyperrealism). Strålande. Men troligen blir många inspelningar en blandning av båda (utan att jag vet, jag kan inget om inspelning). Man vill att inspelningen ska framstå som en förmedlare av verkligheten, men fixar lite och ändrar betoningen etc för att förhöja framträdandet. Intressant indelning. Sedan kommer vi in och lägger en sista touch på verket med våra gudomliga kablar och banddiskanter...
  4. DrKlang

    Bibacord

    Det finns faktiskt (eller har i alla fall funnits) en högskoleutbildning för konstkuratorer. Så det är tänkbart att en och annan avhandling har skrivits. Fast jag tror att kruratorskapet inte bara är akademisk utan en slags konstnärlig disciplin, inte framför en duk, utan bakom ett skrivbord. Sveriges mest kände och framgångsrike kurator var Pontus Hultén som i princip byggde upp kollektionen vi idag har på Moderna Museet. Ljudteknikern och hifibyggaren blir en slags motsvarighet till kuratorn inom konstvärlden. Lägger till sin tolkning, stukturerar ljudet och musiken efter vissa ideal och "ställer ut" artisten när platan spelas. Den ursprungliga tanken som musikern eller solisten hade har förstås blandats ut och överlagrats av mikrofonuppställningen, de tekniska förutsättningarna för inspelningen och till slut hifi-systemsts alla färgningar och behandling av temporala aspekter av musiken som beror på hifi-ägarens val av komponenter. Så ja, jag tror vi har samma syn. Man kan inte duplicera en konsthändelse med hifi. Och jag tror det handlar om att tolkningar läggs på varandra, en del beroende på elektroniken, en del är rena viljeakter. Detta betyder inte att det ursprungliga verket grumlas av pålagda tolkningar. När det är som bäst, som i fallet Pontus Hultén, kan det ske en förstärkningseffekt. Men precis som man inte kan vara säker på en bildkonstnärs sanna ansedda kontext med sitt verk så kan man inte höra det exakta tempot och orkestreringen från en hifi-återgivning. HIfi-anläggningen placerar musiken i ett sammanhang som beror på allt från basåtergivning till snabbhet och det kan bli väldigt tilltalande och kanske ge något annat än den ursprungliga framträdandet (t.ex. genom att man kan få ett "fågelperspektiv" med tio mikrofoner etc), som t.o.m. kan bli "bättre". Det som kan passera alla moduleringar är, som jag ser det, en estetisk dimension av musiken. Estetik är en fruktansvärd mänsklig drivkraft, och i någon mening motivet att hålla på med kablar och streaming för mig. Och det är här som "realismen" kommer in. Om inte musikstycket kan återges med en viss trovärdighet dör det estetiska. Så inspelningsteknikern och hifi-byggaren måste skapa något som inte producerar ljudmässiga artefakter eller drar uppmärksamheten till själva anläggningen (mediet). Realism betyder inte att det är exakt som originalet. Det betyder bara att en "kanal" öppnas så att lyssnaren kan motta estetisk information. Dvs att jag nöjer mig med substitutet och kan leva mig in i det. Då har en "hifi curator" gjort sitt jobb tycker jag...
  5. DrKlang

    Bibacord

    Apex... Tack för dina synpunkter. Håller med detta är ett intressant ämne. Och javisst en inspelning och live framträdanden är olika saker. En inspelning blir en bild av framförandet. Jag tycker ofta att inspelningar låter bättre än live. En stor orkester spelas ofta in med en massa mikrofoner och det finns ingen chans att jag som åhörare kan levitera mig upp i salen och få samma perspektiv på alla delar av orkestern som inspelningsteknikern har tillgång till. Sitter jag längst fram blir solisterna överbetonade och (som oftast) sitter jag bakom en pelare uppe i en balkong får jag ett väldigt speciellt perspektiv. Så man kan inte reproducera något på ett realistiskt sätt som från början är ett "vidvinkelperspektiv" med 10 mikrofoner. Realistiskt från vilken position? Jag är nöjd med att en inspelning är mixad och manipulerad och jag jag får ett slags fågelperspektiv som inte är riktigt fysiskt möjligt för mig som individ. Om jag får spinna vidare på detta så kan man jämföra med måleri. Om vi begränsar oss till realistiskt nutida måleri så fanns det en inriktning för ca 30 år sedan som kallades hyperrealism. Det var ett slags fotografiskt måleri som var uppskalat på stora dukar. Konstnärerna lekte med konstkonsumenten, utmanade dom om vad konst är och frågade om han/hon verkligen hade tittat tillräckligt noga på verkligheten. Kollar man noga på en hyperrealistisk målning ser man att konstnären som regel använt en del trick för att få ett sammanhang i bilden. I de flesta fall skalat ner färgpaletten, kanske knapp märkbart men ändå tillräckligt för att få bilden att hänga ihop. Och/eller valt ett perspektiv som suger in betraktaren i bilden. Så det är en utvald del av verkligheten, en tolkning av den. Och måste så vara, för det är inte verkligheten av uppenbara skäl, trots namnet hyperrealism, Målningen är ju tvådimensionell, och verkligen minst tredimensionell, t.ex. Så för mig är en inspelning också en tolkning. Musikern har sin tolkning av kompositörens musikaliska idé och inspelningen "överlagrar" sedan ytterligare en tolkning på verket. Så vad fan menar jag med realism? Och vad menar jag med att skönheten kommer ur realismen? Musik och konst är inte riktigt samma sak. När det gäller konst är är det konstnärens vision som är det intressanta, "inspelningen" får närmast jämföras med hängningen och den kontext i vilken konstverket visas. Och hängningen har stor betydelse för upplevelsen av bilden. Om jag får dra analogin vidare så blir bilden intressant för mig när den tillräckligt tydligt förmedlar sitt budskap (oavsett om det är realistiskt eller inte). Realism i en hifianläggning blir för mig anläggningen är "snabb" nog att återge rytmen korrekt i musiken. Detta är avgörande för mig. Musik är för mig en "dekoration" av tiden och konst en "dekoration" av rummet. Eller musiken gör tiden uthärdlig, musik är egentligen tidskonst. En slö anläggning förstör denna centrala aspekt. Men jag behöver också stöd i form av någorlunda verklighetstrogen återgivning av instrumenten och rösterna. Väl medveten om jag jag inte hör den faktiska rösten utan bara en överlagrad tolkning av den så duger det för att skapa en (ny) bild av musiken. Detta kan vara tillräckligt för att förmedla den estetiska dimensionen i musiken eller den konstnärliga idén om man så vill. Estetiken är inte strikt beroende av att framförandet är fysiskt utan funkar (för mig) nästan som en separat kanal. Fast om jag inte får tempot rätt återgivet och en illusion om en orkester/solist så tystnar estetiken och jag får i värsta fall uppmärksamhet på hifianläggningen eller högtalattyget eller kanske en lampa som blinkar. Att gå på en konsert är en annan upplevelse. Det är så unikt när alt stämmer och en solist gör något fantastiskt. Det är en ANNAN upplevelse, och jag vet inte om jag vill sätta den mot hifiupplevelsen. Olika förutsättningar som båda förmedlar en estetisk eller konstnärlig vision (när det är som bäst). Som "subjektivist" kan jag kosta på mig att vara generös med olika verkligheter och navigera mellan dom utan att önska att jag alltid befinner mig i "verkligheten". Jag vill få ut den estetiska upplevelsen, som ofta har emotionella klangbottnar och jag är nog lite "verklighetspromiskuös" inom musiken. Hmm.. det här blev en lång utläggning om "realism".
  6. DrKlang

    Bibacord

    Apexorca, jag hade nog ungefär samma upplevelse av Synergistic. Jag valde dom för att dom inte var helt döda (som vissa andra på den tiden), utan snarare livliga. Och det gillar jag. Jag har haft dom väldigt länge och varit nöjd. Tills Bibacord kom och förstörde allt... Hmm, du är lite filosofisk. Jag har läst merparten av din tråd, och har lärt mig mycket av den. Det jag menar med realism är att vi kommer ner i en sådan detaljnivå att man kan uppleva karaktär hos instrument och röster. När luckan öppnar sig och man glider in i musiken. Skönheten kommer med att allt hänger ihop, både det som är lent och vackert och det som är vasst. Filosofiskt är jag nog lite omodern. Jag är strikt subjektivistisk och är inte övertygad om en "verklig" verklighet. Det vi ser som en verklighet är för mig en överenskommelse. Frågan om illusion förutsätter en fast verklighet och jag har valt att göra en piruett runt den frågan. Överenskommelse är möjlig, men inte nödvändig. Fast "verklig" musik på en konsert har en annan nerv än inspelad musik, ingen tvekan om det. Men den estetiska dimensionen hos ett framförande kan kommuniceras i en bra anläggning. Om det händer under en konsert träffar det mig med enorm kraft. Jag har torkat tårar både på konserter och framför mina högtalare. Är det realism? Svaret är enkelt för en subjektivist/neoplatonist.
  7. DrKlang

    Bibacord

    Tack Calm. Kul att du har kommit till i stort sett samma slutsats. Då är jag inte ute och cyklar helt. Det har kommit ett antal intressanta kablar från små tillverkare. Bibacord är ett och du nämner italienska Yter. Dom kände jag inte till. Norska Skogrand är superintressanta, men också superdyra. Alla kommer från enskilda kabelmakare, lite grand som Jorma och Entreq. Flightboxar för kablar tycker jag inte behövs, det är sällan dom behöver skickas in för service. För känsligare saker kan det vara motiverat. Men jag gillar Fredriks avskalade stil på sin låda. Väldigt "svenskt". Skogrand är tvärtom -- väldigt dekorerade -- snarast en slags barock-kablar med sina mönstrade fodral. Jag tror det säljer, för det väcker uppmärksamhet. Liksom Siltechs CAD CAM modellerade futuristiska kablar som skulle kunna användas i en karta över tunnelbanan. Trots allt brus runt om är ljudet avgörande. Och jag vill inte ha en barock-orm bakom mina högtalare. Det där är Bibacord befriade från. Och ljudet har dom, i alla fall hos mig.
  8. DrKlang

    Bibacord

    Wow. Där skulle jag också vilja vara. Det tar nog lite tid innan jag är där, men jag är seriöst förtjust i kablarna.
  9. DrKlang

    Bibacord

    Det finns några storheter bland de svenska tillverkarna -- Jorma, Marten, Entreq, Engström&Engström, m.fl. Jag tror Bibacord också måste ses i det sammanhanget. Jag köpte ett par högtalarkablar av Bibacord för ett par månader sedan och börjar nu få en uppfattning om kablarna och tänkte skriva några rader om det. Bibacord är så vitt jag vet ett enmansföretag, och består av en hifi-galen fysiker som började knåpa ihop kablar och fick till det riktigt bra. Ägaren heter Fredrik Berefelt och finns i Stockholm. Nu är det nog inte bara tillfälligheter att han lyckades hyggligt, Fredrik jobbar inom svensk rymdforskning och berör frågor om signalöverföring i sitt arbete (om jag fattat rätt). Bibacord har fått erkännande från flera andra tillverkare och varit på mässor i Sverige och Tyskland. Franska Totaldac har valt Bibacord som sin rekommenderade digitalkabel, Engström&Engström rekommenderar och säljer Fredriks kablar och det finns ett samarbete med tyska Kaiser Acoustics. Sedan kanske med några andra som jag inte känner till. Estetik Bibacord är påtagligt spartanska och minimalistiska. Det handlar inte om "hifi-juveler" som t.ex. Siltech med sina oerhört vackra kablar och anslutningar. Allt är ändamålsenligt och praktiskt hos Bibacord. Inga excesser, svulstigheter eller vräkigheter utan en sparsam estetik i både kablar och förpackning. Men det finns helt klart en vilja att se ut på ett speciellt sett. Det är inte avsaknad av estetik, bara inte de vanliga Siltech-Gryphon-Kharma-varianterna utan en mer intellektuell och torr syn på vad som är tilltalande. Om jag ska jämföra med något inom audiovärlden blir det kanske Lindemann. Enkelt men snyggt. Utförande och flexibilitet Kabeln är ganska böjbar men ligger åt det stela hållet. Kontakterna kommer från WBT. Jag vet tyvärr inte så mycket om hur kablarna är uppbyggda, förutom att plus och minuskablen faktiskt inte är identiska internt. Ljud Detta var en uppgradering för mig och jag har ingen likvärdig kabel att jämföra med i mitt system. Så mina åsikter blir begränsade av det. Mina tidigare kablar var Synergistic Research Accelerator. Men för mig var detta ett stort steg i framför allt upplösning. Ljudet blev betydligt tydligare och renare. Mindre utsmetat och distinktare. Detaljer kommer fram. Jag hade tidigare en del problem i både diskanten och basen. Basen var lite bullrig och utan karaktär och diskanten gnällde lite. Kabelbytet förbättrade båda problemen. Basen blev torrare och fick mer ljudkaraktär. Gnälligheten försvann helt. Mellanregistret upplever jag nu som klarare och tydligare. Rumsligt i höljd och bredd gjorde inte kabeln så stor skillnad, men i det rum som är givet har jag lättare att placera instrument och sångare. Jag upplever inte kabeln som "forward", dvs. att ljudet kommer närmare. Snarare finns det en viss saklighet i ljudet och det gillar jag. Jag översköljs inte av musiken utan får den presenterad på ett utmejslat sätt framför mig. En sak som detta medför är att jag blivit känsligare för när min förstärkare är varm eller inte. Jag tycker förstärkaren låter platt de första 30 min. Så var det förut också, men det är värre nu. Detaljer ger realism som jag ser det och det är något jag upplever nu. Anledningen till att jag köpte Bibacord var att jag hörde dom på mässan. Eller det var nog Totaldac och Bibacord i kombination. Det fanns en knaprig realism i det rummet som jag uppmärksammade. Jag började diskutera saken med Fredrik och fick sedan möjlighet att höra kablarna i mitt system. Denna realism gör inte ljudet bara "vackert" utan en del sträva ljud som kommer från instrument kommer också med. Jag får hela bilden av t.ex. stråkarnas färd över strängen. Martha Argerich är en pianist som är känd för sin intensitet och snabbhet. Jag fattade henne bättre nu för att ljudet hängde med bättre och var framför allt distinkt nog för att återge alla vändningarna i musiken. Hennes tolkningar är inte älskade av alla, men jag tyckte att jag fick hennes bild av musiken tydligare. Min sambo gillar techno och vi satt och lyssnade på en gammal Goa trans platta. Oj här sprutade detaljerna ut enormt. Jag har hört den många gånger förut, men aldrig som nu. Med populärmusik tycker jag dock fortfarande att jag behöver tygla basen bättre, och jag vill se vad fler bättre signalkablar kan göra åt saken. Troligen måste jag också jobba med rummet. Bäst bas har jag faktiskt från min analoga radio från Magnum Dynalab. Så jag gillade kablarna. Jag tror det är kablar som passar om man gillar den teknologiska stilen, vill ha upplösning och pregnans, och ser skönheten i realism. Ska jag försöka kvantifiera det hela? Jag har som sagt inga andra highend högtalarkablar att jämföra med. Men för mig var detta ett stort steg framåt. Jag bytte nyligen DAC och jag tycker att kabelbytet kan jämföras med ett komponentbyte. För mig blev detta en ögonöppnare. Jag har varit skeptisk till highend kablar tidigare. Inte trott att kostnaden motsvarat så stora ljudmässiga förbättringar. Bibacord har fått mig att tänka om lite. Jag lyssnade med: Metronome som CD transport Totaldac six Moon 700i Verity Saratsro II Synergistic Research Accelerator signalkablar Voxativ digitalkabel Furutech elkablar Synergistic Research Powercell
  10. DrKlang

    Svart kubism skakar om.

    Egentligen är det smartare att ha mindre högtalare och komplettera med en sub. För basen är ju ofta problemet, antingen för mycket eller för lite. Samtidigt så viktig för upplevelsen som du skriver. Med en sub blir styrningen av basen i teorin enklare, än att jobba med placering, kablar, akustik etc. Fördelen är förstås att man får bråddjup bas till det mellanregister och den diskant man gillar. Väljer man stora högtalare blir det ett helt paket, och ska man ha riktigt djup bas får man ett mindre urval. Med sub kan man dessutom ha en mindre förstärkare till mellanregister och diskantdelen, så även här finns fördelar. Basen är för mig fundamentet i musiken, jag måste ha en djup bas för att kunna ta till mig musiken fullt ut. Men sanningen är att jag aldrig lyckats få till det med subbar. Jag har försökt, men fick inget helt ljud. Det var rätt länge sedan och subbarna har nog blivit bättre nu. Grattis till en lyckad lösning!
  11. DrKlang

    byZan - Nytt i stugan #7

    byZan, jag gillar dina raka besked när du lyssnar på en förstärkare--Absolare är just nu hypad och de flesta gillar den. Men du litar bara på dina öron och säger vad du hör utan omsvep. Och så ska det vara. Samtidigt är jag förvånad över dina fynd. Jag vet att Absolare är kapabel till till ett enormt färgrikt spelande -- jag hörde det under en demo hos Perfect Sense. Några inspelningar var bra och med perfekta källor lät det helt fabulöst bra. Jag kan inte glömma ett stycke, tror det var Haydn, där varje instrument fick sitt eget liv och karaktär i rummet. Makalöst. När Marcus började streama blev det sämre. Men detta är min smak, jag tenderar att betona en del saker när jag lyssnar. Sedan är det en matchningsfråga. Demon var uppbyggd tillsammans med Absolares grundare och då är det förstås väl matchat. Även om Absolare inte är en förstärkare för mig, så ser jag den som en extremt kapabel spelare. Men som det verkar är den inte en audiofil panacea.
  12. Ja det är väl det som vi alla kämpar med. Så svar kan jag inte ge egentligen. Men det har funnits lite olika filosofier. Företaget Linn har tidigare betonat källan. Lägg pengar på en bra skivspelare eller cd. Och jag fattar tanken bakom det. Man kan inte få ett fantastiskt ljud av en dålig signal. Fast själv resonerar jag lite tvärtom. Läggmest pengar på högtalarna eller hörlurarna. Jag tror att övergången från elektronik till ljudvågor innehåller de värsta begränsningarna. Tyvärr finns det motexempel på detta. För några år sedan lyssnade jag på en underbar anläggning från Audio Note på mässan. Dom spelade på den bästa tänkbara elektroniken och rätt mediokra högtalare. Ändå lät det makalöst. Verkligen superbt. Så jag vet inte. Nyligen har jag upptäckta att jag undrutnyttjat kapaciteten hos min anläggning pga för dåliga kablar. Kapitalförstöring helt enkelt. Det hela blir en rätt intressant ekvation av ljudideal resursutnyttjande och lite fåfänga. Jag letar fortfarande...
  13. DrKlang

    Musikhörna och experimentverkstad

    Fast det var väl en viktig kvalificering om Red book: is pointless to play on a DAC with digital filtering (NOS beats everything) Personligen kör jag mest CD med en NOS DAC. Högupplösta filer kan låta fruktansvärt bra, men det verkar finnas fler faktorer som jag inte har förstått ännu som avgör ljudkvaliten för mig. Jag har hört en del misslyckade högupplösta demos. De NOS DACar som jag hört har subjektivt låtit bra. Konventionella DACar låter förstås också bra, men NOS greppar mig bättre. Svårt att förklara. Kan vara inbillat, men jag går på känslan. CD är ett måste för mig. Och det beror mer på utbudet än på tekniken. Jag hittar det jag vill ha på CD, men jag antar att högupplösta filer tar över och att utbudet snart är i kapp.
  14. DrKlang

    byZan - Nytt i stugan #7

    Flera tillverkare har gått över till internt balanserade kretslösningar. T.ex. Vitus. Är det bara för att tillfredsställa en fåfänga hos hifiköpare? Hemma-hifi behöver knappast långa kablar (i alla fall inte så ofta) på samma sätt som studios och vid liveinspelningar. Balanserat kostar en del extra att göra. Är det bortkastade pengar?
  15. DrKlang

    Kabeltest i vintermörkret

    Jag har nu också drabbats av Bibacord. Jag lyssnade ganska länge på en i mitt tycke speciell anläggning under mässan. Det var bl.a. Marten, Totaldac, Valvet förstärkei och...Bibacord. Jag gillade kanske inte Marten i det här sammanhanget och i det rummet, men systemljudet hade något speciellt. Och först visste jag inte om det var bra eller dåligt. Det var en blandning av råhet och förfining, ett naket ljud, väldigt ärligt. Jag tror många gick förbi rummet för det spelades mest klassisk musik. För mig gör det saken enklare. Jag har gått på tillräckligt många konserter för att ha en uppfattning om hur en orkester och ett instrument låter. Flera fina anläggningar på mässan var för mig omöjlig att förstå eller ha en uppfattning om. Musiken var bara ljudeffekter. Då vet jag att högtalarna funkar som biohögtalare, men inget mer. Inte så informativt. Bibacord/Valvet rummet satte sin anläggning på ett svårare prov. Och då blev det intressant. Ljudet var rikt på detaljer men ändå inte påtängnde, snarare låg ljudbilden en bit bakåt i rummet. Men det var en högupplöst ärlighet i ljudet, verkligt och nära skulle jag säga, men ändå inte "närmickat". Jag tycker att Calm har fångat in det jag också hörde väldigt väl. Detaljerna kom med på ett helt speciellt sätt och för mig omformulerade det musiken. Jag visste förstås inte vilken komponet som var ansvarig, bara att Totaldac kunde producera det och Valvet förstärka, Bibacord förmedla det och Marten till viss del återge det. Jag säger till viss del för jag saknade mycket i basen. Men signaturen, karaktären, omformuleringen hade väckt mitt intresse. Fredik och jag komunicerade ett tag och till slut erbjöd han en demo i min anläggning. Han tog med en totaldac och sina kablar. Jag har aldrig hört min anläggning låta så. Jag har egentligen inte haft så stort intresse av kablar, har alltid trott att apparater och högtalarna i huvudsak definierar ljudet. Vi lyssnade på många olika genrer, men det som knäckte mig var faktiskt filmmusiken till Gladiator. Det är jävligt "bullrig" musik och man måste ha hög upplösning för att nå "botten" av det. Allt var nu separerat och upplagt på fat. Helt ortoligt. Jag är svag för körverk och det är sällan jag är nöjd med ljudet, även om jag kan "koppla bort" det och bara njuta av musiken. Med de förändring som Fredrik gjorde i min anläggning fick jag en anna realism. Råhet och förfining. Rått för att det låter så verkligt, förfinat för att ljudet inte tappar fattningen utan hela tiden "håller" musiken. Flummigt? Ja jag menar att ljudet inte sticker iväg rumsligt eller frekvensmässigt, inget gnäll i diskanten osv. Totaldac lät också helt rätt för mig och jag skaffade en ganska snart efter Fredriks besök. En av mina bättre investeringar. Jag har fått en musikalisk kub i rummet, inte för stor och väldigt tredimensionell och rumslig. Jag hade först reservationer kring makrodynamiken, men jag tror jag blev lurad av den lägre utspänningen från dacen. Även Totaldac är saklig i sin karaktär. Den "maxar" inte ljudupplevelsen och är ingen effektmaskin, men öppnar upp musiken och fösöker tränga in i musiken på ett kontrollerat sätt. Faktiskt vad jag är ute efter i form av ljudideal. Jag tror jag har "hittat hem" eller gått på "verklighetsillusionen". Spelar ingen roll, jag gillar det och har beställt nya kablar av Bibacord. Ska berätta mer vid tillfälle.