egoBen

Har skaffat luftfuktare och bra golvmopp. Nu är det bara upp till innehavaren att även använda. Men en skivtvätt är nog värd att köpa. Här ett enkelt mobilfoto på en skiva jag spelade idag. Så här ser det mesta ut om jag tänder lampan (och jag ljusade upp svärtan innan jag postade, så allt damm kommer fram tydligare). Tror ingen tar skivtiteln men det hör ju inte hit. :-)

Intressant om inomhusmiljön. Det är förstås torrt och svårt att hålla allt damm borta hela tiden. Luftfuktare är bra för gitarrer också. :-)

Jodå, jag har förstås en skivborste men det hjälper inte så mycket. En tvätt har jag däremot inte. Jag köper mest äldre begagnade skivor och många är rejält smutsiga, så en tvätt kan vara på sin plats. Försökte söka på tidigare trådar om ämnet men hittade ingen specifikt om detta.

Konsten att rengöra en nål. Jag försöker men får ofta damm på nålen oavsett om jag använder min “mascara” eller “puderdosan”. Det sitter ofta en liten tuss damm kvar på nålen. Och även om det inte påverkar ljudet varje gång, så vet jag att det kan fullständigt krossa en skiva om det sitter tillräckligt mycket damm på nålen. Det är svårt att få en nål ren tycker jag, och det är svårt att fotografera den dessutom! Hur gör ni för att rengöra nålen? Låt gå för lite konstnärliga bilder först eller hur, det är ju ändå en bildtråd. Lyckades inte skala ner bilderna men hoppas det funkar.

Jag använder nästan bara två ställen online och det är via Discogs och Recordmania. Båda har nytt och begagnat. Sedan bor jag i Vasastan i Stockholm med massor av butiker vilket är kul! Favoritbutiken är Runtrunt men Nostalgipalatset är givetvis jättebra också med ett nästan överväldigande utbud i jämförelse med andra butiker i Sverige. Record Hunter slinker jag ofta in i förresten, jag gillar ställen med mycket nyinkommet och inte bara har sorterat efter artist, jag brukar sällan ha något särskilt jag letar efter och då är backarna med nyinkommet bäst tycker jag. Annars försöker jag köpa direkt av artisten på konserter för att stödja ekonomiskt så mycket det går, det händer annars att jag köper på Bandcamp. Det är allra roligast att köpa direkt av artisterna tycker jag! Happy hunting! :-)

Haha, ja men skippa Dylan då, vem vet, kanske du hittar du fram någon gång. Men det har kommit en ny suverän coverskiva som jag verkligen rekommenderar som låter helt annorlunda än Bob. Emma Swift. Helt underbart fint! Åtta låtar varav en ny av Dylan som hon hann spela in innan hans egen skiva kom ut, I Contain Multitudes (han släppte den som singel först). Hennes skiva finns inte på Spotify eller andra streamingtjänster tyvärr, hon försöker få in lite pengar. Verkligen bra skiva, finns på CD och vinyl. https://emmaswift.bandcamp.com/album/blonde-on-the-tracks

Förkortningar är ett åbäke eftersom det finns risk för att utesluta ej redan initierade personer. Jag är ganska trög av mig så jag känner mig nästan alltid utanför. Med det sagt så vann jag för första gången ett Bob Dylan-quiz häromdagen. Tävlingen gick ut på att på tid skriva ut hela låttiteln efter förkortningen. Jag har tidigare skrivit uppsatser om hur svårt jag har för förkortningar av hans låtar, huvudet exploderar av sånt som "ITALTL, ITATTC" och "WTNCFFTS" (It takes a lot to laugh, it takes a train to cry; When the night comes falling from the sky). Men jag vann tävlingen. Och med det sagt vill jag också säga att jag älskar att ha högtalarna så långt ut i rummet som mina tår tillåter. 3D-känslan eller djupet i musiken tycker jag blir mycket större när högtalarna är placerade långt ut i rummet.

Denna är rätt makalös också. Det blir inte bättre.

Nej det brukar inte spela så stor roll faktiskt. Det kan vara rejält överskattat att hitta den perfekta analoga utgåvan, den allra viktigaste är inspelningen tycker jag, och att alla i ledet sköter sig jobb, och att pressningen är bra förstås. Men kul att den kommer helt analogt! Tack för tipset. Den ska jag definitivt beställa!

När jag och min före detta skulle slå ihop våra skivsamlingar på CD så blev det problem. Jag har tidigare utgått från bokstavsordning men sedan gått på känsla. Alltså viss musik som jag tycker hör ihop får stå ihop. Ofta skivbolag. Eller genre. Jag har älskat att ha det så, för ofta är jag på ett visst humör och vill lätt hitta till liknande musik. Men hon klarade inte det så det fick bli bokstavsordning rakt av. Förutom våra favoriter Bob Dylan och Luna som fått stå i ögonhöjd, med 1-2 meter skivor, lätt att skåda och välja. Perfekt. Vinylskivorna har varit lite annorlunda. Det är mest min domän. Jag har Blue Note för sig. ECM för sig. Miles, Coltrane, Bill Evans, Kenny Burrell och Bob Dylan för sig. Indierock för sig. Sedan gillar jag att ha nyinköpta skivor radade på golvet. Jag gillar helt enkelt inte att sortera skivor i perfekt ordning, när jag väl gör det så spelar jag inte de skivorna så ofta. Glöms helt enkelt bort. Och när jag spelar musik vet jag sällan exakt vad jag vill spela, då är det perfekt att bara plocka en skiva från nyinköpta högen eller så går jag på känsla och skivbolag. Nu är jag ensam igen och kan göra som jag vill. Men det kommer att ta tid att få det helt rätt. Men det är OK. Tiden är till för att ha sin gång. Edit: detta var mest ett inlägg om hur jag sorterar. Tyvärr har jag inget register på skivor. Det hade varit bra. Jag har ofta köpt dubletter. Men det finns värre problem här i världen.

Åhh den skivan är sååå bra! Älskar det livliga trummandet och soundet. Vilken utgåva fick du tag på? Har letat i varenda garderob (skivbutik alltså) i Stockholm för ett fint exemplar.

Vilma Flood spelar på Fasching den 19:e februari 2020. Hon är helt fantastisk. Hela senaste skivan som heter Mood Swinger är bra men särskilt Fan of you är underbar. http://www.fasching.se/vilma-flood/#2020-02-19T20-00

Den här skulle jag gärna höra på Hifi-mässan i Stockholm nästa helg, i ett stort system. Det är en gammal favorit hos mig.

Det blir lite skön orgeljazz till fredagsdrinken. Jag gillar min Blue Note-avdelning i skivhyllan, funkar nästan alltid att bara dra ut en skiva på måfå och så svänger det gött. Denna är från 1970. Blue Note var bra även då!

Underbart att få handla några skivor igen, eller få och få, jag har gjort det titt som sätt, men det är underbart att köpa ett gäng och komma hem och börja lyssna samma kväll. Nu blev det fyra inköp, kan ha blivit någon dublett av det jag redan har men så är det på gamla dar (jag är 37). Jag behöver väckas till liv ibland, efter en monoton arbetsvecka, det behöver sprudla lite, lite små galenheter, men som ändå är kul och trevligt att lyssna på. Då är Ornette Coleman perfekt. Här är hans skiva Change of the Century från 1960. Jag gillar den skarpt än så länge. Kul jazz, inte knasigt. Av en kvartett med Don Cherry på "pocket trumpet". Den Miles Davis kallade leksakstrumpet? På vinyl, okänt årtal men 60-tal definitivt (svart fläkt), fylligt fint ljud med bra närvaro. Hittade en Keith Jarrett från 1989. Det är trevligt med sena 80-talet tycker jag, och 1989 är ju ett alldeles särskilt bra musikår tycker jag. Skivan Changeless lät väldigt fint när jag provspelade en låt. Musikerna är Gary Peacock och Jack Dejohnette. Vad kan gå fel? Jag älskar omslaget också. Trots dyr prislapp (250 kr) så köpte jag vinylen. Och jag kan inte låta bli att köpa Jan Garbarek, har en hel del nu, troligen är detta dubletter som jag redan har, jag minns faktiskt inte och orkar inte gå upp och leta i hyllan nu. Places (1978) och All Those Born With Wings (1987). Drömsk jazz tycker jag mycket om och det är Garbarek en mästare på. 100-150 kr styck. Brukar alltid vara bra ljud på ECM-skivor, sällan problem med knaster osv.

Om stegljudet är dovt tror jag att det ska gå bra. Jag får bort bastrummor t.ex. Är det ett högt skarpt ljud som från klackar så är det nog svårare. Jag är nöjd med mina Bose QC20 in ear-lurar.

Det kan ju vara så att han inte erkänner priset och det kan jag respektera - inte minst eftersom han inte bett om att få det. En artist som inte respekterar sin publik är däremot något helt annat. Man får hoppas att episoden du beskriver inte är representativ utan en engångsföreteelse!? Det är så tröttsamt med myten som lever kvar att Bob Dylan uppträder med ryggen mot publiken. Jag har sett honom live ca 60 gånger, inklusive den konsert som Hifi_Perras far var på (gissar jag iaf) och jag har aldrig sett honom spela med ryggen mot publiken. Det kan ha hänt i slutet av 80-talet eller början av 90-talet, men inte annars. Möjligen går han lite vid sidan av och dricker vatten ibland, torkar ansiktet med en handduk eller hämtar munspelet. Han vill underhålla sin publik! Men han gör det på sitt sätt och med sina begränsningar. Han är en mycket skygg person, vill absolut inte bli fotograferad, filmad eller liknande. Inga storbildskärmar på vanliga konserter, så Globen är dålig arena för honom, Waterfront avsevärt bättre! Han spelar numera med tre mikronfonstativ framför sig, för att dölja sig. Och hans röst är inte ansedd vara av en "normal" sångares kaliber. Men han vill underhålla sin publik, men han gör det på sitt sätt. Här är ett klipp från häromdagen när han framför Ballad of a thin man. Jag tycker han verkar trivas och ha skoj!

Jag var inne i en för mig ny butik på Kyrkogatan 13 häromveckan. Music Lovers Records. Man gick in på en innergård, det låg några kaféer bredvid. Butiken hade ett bra utbud av blandad rock och en del jazz. Priserna var rimliga. https://musicloversrecords.wordpress.com

Vad kul, tack för att du delar med dig! Jag har alltid gillat Dynaudios aktiva högtalare, varje gång jag vandrat i en butik som spelat med dessa har jag stannat till och tänkt att det låter inte dumt alls, och så smidigt. Tack för storyn!

Den här skivan har jag lyssnat på hundratals gånger på cd, och nu när jag såg den på vinyl så kunde jag inte låta bli. Låter alldeles underbart även på vinyl. Förmodligen bättre! Laddar inför konserten med Neil Young på Dalhalla på tisdag.

Åh sparris! Det får mig nästan att gråta. Men vad är det vita. Är det burrata, den italienska mozzarellaosten som är uppvispad med grädde?

Klipsch Heresy III ligger på 99 db och finns att provlyssna på i några av Stockholms butiker. Högtalarna är mycket låga men ska stå på golvet, inte några stativ. Harbeth-nivå är det kanske inte, men däremot lite mer distinkt ljud, mer rock n roll så att säga utan att gå speciellt djup trots 12"-bas.