Peo

Artikelgruppen
  • Content Count

    535
  • Joined

  • Last visited

  • Days Won

    24

Peo last won the day on January 17

Peo had the most liked content!

Recent Profile Visitors

6 998 profile views
  1. Peo

    Peo's prylar

    Ja, Krell och Wilson trivs bra i varandras sällskap. Det är för- och slutsteg kvar som matas med Brahma, men det kommer. Det hade varit kul att testa med Valhalla 2 någon gång, inte minst för att se om största skillnaden mellan Valhalla och Valhalla 2 är på samma position(er) som det blev när jag jämförde Brahma med Valhalla.
  2. Peo

    Peo's prylar

    Tack! Jag verkar ju inte ensam om att gilla Sabrina, kul. Wilson's resa under åren som gått har fört deras produkter allt närmare mitt ljudideal för varje generation och nu var det dags.
  3. Peo

    Peo's prylar

    Ja, just den upplevelsen delar vi bevisligen och vi ger i stort sätt samma betyg också. Detta var ett av de "mindre bra" lyssningstillfällena som jag refererade till. Jag är väl medveten om att det kan vara svårt att "få till det" på kort tid och i ett okänt rum på en mässa, men ibland blir jag tveksam till att man ens har provkört prylarna tillsammans innan avresan (det gäller inte bara den aktuella anläggningen). Jag får intrycket av att man bara ställer upp de prylar man vill promota, helt utan hänsyn till om de lirar bra tillsammans, eller inte. I just detta specifika fall hade det garanterat gynnat produkterna mer om man hade nöjt sig med en torrdemo.
  4. Peo

    Peo's prylar

    Jag avrundar med del 5. Sist i kedjan, men inte minst. Sen första gången jag hörde dem, jag tror det var 2016, har de funnits där i mitt undermedvetna. Det sa bara klick, eller hur det nu var Kungen uttryckte sig. Jag talar inte om Silvia, utan Sabrina, Wilson Sabrina. Sedan dess har jag aldrig missat ett tillfälle till en ny provlyssning. Det har varit omväxlade mäss- och butiksbesök och ofta har det låtit riktigt bra, nästan så bra som jag upplevde det första gången, men ibland har det bara varit tråkigt, platt och allmänt omusikaliskt. På en mässa går man kanske tillbaka efter några timmar med förhoppning om att problemet är fixat, men nej, det låter fortfarande lika illa. Tydligen är högtalarna känsliga för antingen rummet eller elektroniken. Jag har för vana att dokumentera lyssningar som kan ha något värde för framtiden, mest för att kunna gå tillbaka om/när minnet sviker mig. Vid en sammanställning av de lyssningstillfällen jag haft med Sabrina visade det sig att i samtliga fall som jag inte har gillat ljudet, har de drivits med elektronik från en och samma tillverkare. Rummens storlek och form har varierat i hög grad, från 10-12 m2 till >50 m2 och det har inte spelat någon roll. Jag tror därför att det beror på elektroniken. Rätt eller fel tänkt? Jag är kanske lite för snabb med att dra slutsatser, men samtidigt tycker jag att mina anteckningar talar sitt tydliga språk. I bland kan det bra att vara en dokumentationsnörd, men samtidigt är det lätt att dra felaktiga slutsatser om de är baserade på för lite information. 8 lyssningar är kanske lite för lite för att döma. Det fanns alltså bara en lösning, lyssna hemma. Mitt problem var länge att få en möjlighet att lyssna på dem i hemmiljö. Det är inte så många butiker som har Sabrina hemma och att få till en provlyssning på hemmaplan verkade helt omöjligt. Bor man i en avkrok av Sverige, får man väl kanske räkna med det. Jag köper ju inte en bil utan att provköra den först och jag köper definitivt inte några högtalare utan att lyssna på dem i min anläggning först. Jag har testat tillräckligt många högtalare i mitt liv för att veta att alla inte passar här och om jag är kritisk i det här momentet behöver jag inte byta ut mina befintliga prylar så de matchar högtalarna, eller bygga om bostaden. Till slut kom äntligen tillfället att få provlyssna ett par Sabrina hemma, i min anläggning, och jag var inte sen att haka på. Det tog inte många minuter att konstatera att de trivdes riktigt bra ihop med min elektronik och att de inte vantrivdes i mitt lilla rum. Placeringen var väldigt grovt inställd vid provlyssningen, men det lät ändå lika bra som jag hade hoppats på (drömt om). Resultatet blev att det idag ingår ett par Sabrina i min anläggning. Wilson Sabrina är en 3-vägs högtalare men en 8" bas, en 5 3/4" mellanregister och en 1" diskant. Impedansen är 4 ohm och känsligheten är 87 dB @ 1W @ 1m. Stolek (HxBxD) 96,48 (+ spikes) x 30,48 x 38,55 cm Det är alltså en relativt liten högtalare, rent fysiskt, men den spelar som en stor. De verkar kräva en hel del effekt, men jag har så det räcker till och de levererar ett ljud som passar mitt ljudideal och mina behov perfekt. Det går att spela väldigt tyst och det går att spela ohälsosamt högt utan några tillkortakommanden. De vinner över mina gamla högtalare på alla parametrar, utom två. Spendors diskant är bättre och Spendor D9 går djupare i basen. Jag vill definitivt inte påstå att Wilson's diskant är dålig, absolut inte, bara att jag tycker Spendor's diskant är snäppet bättre. Den absolut lägsta basen offrar jag gärna för den snabba och nyanserade basen som Sabrina levererar. Mina högtalare är lackerade i nyansen Galaxy Gray med svarta fronter. Den stora frågan är front på, eller front av? Det lutar nog åt front på. (Spendor D9 i bakgrunden) Jag behövde få upp högtalarna 25-30 mm för att soffbordet inte skulle påverka för mycket. Tjockleken på en hockeypuck var perfekt, men jag gillade inte att ha den lösningen. Originalspiksen var inte tillräckligt långa, så det fick bli en hemsnickrad variant tillverkade i rostfritt stål. Högtalarna väger 50 kg så jag ville ha lite stöddigare doningar än bara en spetsad skruv och det krävdes en bricka under för att de inte skulle sjunka ner till grannen. Så, nu har jag dokumenterat de mest avgörande händelserna under den gångna perioden. Min hifi-resa fortsätter förhoppningsvis med oförändrad entusiasm och rätt vad det är så kanske jag dyker upp igen med en ny uppdatering av min tråd. Tack för alla kommentarer och alla . Ha en god fortsättning på 2019. /PEO
  5. Peo

    Peo's prylar

    @calm Jag kan tänka mig att både QX4 och Thor kan klassas som onödiga i och med din P10. Det hade varit kul om du jämförde olika strömkablar till någon apparat (inte batteridriven) för att se om P10 spelar roll även där.
  6. Peo

    Peo's prylar

    Jag har också ställt mig den frågan och givetvis finns den risken och den borde nog t.o.m. vara ganska stor, men jag kan faktiskt inte mäta någon ökad HF-störning i IEC-kontakterna relativt hifi-uttaget. Jag har inte en susning om varför det blir så, men det är bara att tacka och ta emot. Jag läste en teori som en "snubbe" hade och han påstod att raka kablar (väl förlagda) skulle vara mer känsliga än anslutningskablar som oftast har en hyfsat jämn radie. Om det finns någon substans i det påståendet vill jag inte ens spekulera i.
  7. Peo

    Peo's prylar

    Del 4. fortsätter på strömtemat. Stömförsörjningens infrastruktur: Det var länge sedan jag experimenterade med hur anläggningen ska matas för att varje enhet ska prestera så bra som möjligt. Skicket på den nätspänning som finns i mitt hifi-uttag idag har förändrats till det bättre under de senare åren och därmed borde det vara dags för en ny kontroll. En del teorier om vilken burk som borde vara känsligast för nätstörningar och valet av nätkabel har cirkulerat i huvudet på mig under lång tid och nu det dags att testa dem. Först en beskrivning på hur min hifi-matning ser ut idag. I centralen avsäkras hifi-matningen med en s.k. klangmodul (16AT) och matningen från centralen till hifi-uttaget sker via en 8 m lång kabel från GigaWatt med det "sexiga" namnet LC/Y (3x4 mm2) . Matningskabeln avslutas med ett dubbelt vägguttag från FuruTech. Bilden nedan visar hur anläggningen matades innan jag började. Från vägguttaget via en NordOst QX2 vidare till en NordOst THor som agerar den förgreningspunkt som övriga hifi-apparater är matatade från. Samtliga kablar är NO Brahma. QX2 tillsammans med Thor (och en liten QV2 i det tomma vägguttaget) är den enda formen av "rening" som finns och jag verkar inte behöva något tyngre artilleri. Hittills har ingen konventionell strömrenare gjort det bättre, det blir för mycket biverkningar hos mig. En av mina teorier är att den apparat som borde vara känsligast för nätstörningar är den apparat som behandlar den minsta signalen, vilket i mitt fall är riaa-steget. Jag började därför med att mata Thor direkt från vägguttaget och lägga QX2 i serie med bara riaa-steget i stället. Bredvid nätbrunnen på QX2 sitter en brytare, men den stänger inte av utspänningen, den styr "reningen". Stäng av och reningen upphör, starta och reningen går igång. Smidigt när man ska testa om den gör någon nytta, eller inte. Konstigt nog blev det inte någon större skillnad, på eller av. Riaa-steget är tydligen inte känsligt för den typen av nätstörningar som QX reducerar. Nästa steg var att testa QX2 till enbart försteget. Något större skillnad, men fortfarande väldigt lite. Närmast försumbart. CD-spelare och DAC är ointressant att testa på, eftersom jag inte använder dem för lyssning. Då var det bara slutsteget kvar. Nu hände det saker, här blev det en tydlig skillnad och jag & frugan roade oss med en enkel blindtest en kväll. Inga problem att höra om den var på eller av. Full pott för oss båda. Det hade nog gjort den mest inbitna skeptiker nöjd. Tillbaka med QX2 mellan vägguttag och Thor igen. Visst tusan gör den nytta i den positionen också, men den ska utan tvekan vara dedikerad till slutsteget Detta resultat resulterade i följande koppling. Varför slutsteget skulle vara den känsligaste apparaten för den typen av nätstörningar har jag bara en svag teori om. Varning! Följande text kan upplevas flummig och har kanske inte så mycket med verkligheten att göra. (texten är relativt teknisk och kan med fördel hoppas över) Det blir först en liten omväg innan jag kommer till själva kärnan. Om vi tittar på t.ex. ett halvledarförsteg så är ofta spänningsmatningen väl reglerad/stabiliserad. Nätdelen med sin/sina spänningsregulatorer har till uppgift att vara förstegets leverantör av spänning och ström och har som regel en hyfsad god störningsundertryckning. En reglerad nätdel genererar alltid värme, men i ett halvledarförsteg är både spänningarna relativt låga (~15-20 V) och strömmarna små (< 1A), så det ställer sällan till med några större värmeproblem. Om man hade byggt ett slutsteg på samma sätt som ett försteg, d.v.s. att alla spänningar, även spänningen till slutstegstransistorerna är reglerad, hade effektförlusterna och därmed också värmen varit ett hett problem. Jag tar mitt eget slutsteg som räkneexempel. Steget är klassat att ge 400W vid 8 ohm vilket kräver en tillgänglig spänning på omkring +/-60 Volt ( plus 5-10 V för stabiliseringen). Vid 400W / 8ohm blir strömmen som nätdelen ska leverera omkring 7 A per kanal och vi får då en värmeutveckling i spänningsregulatorerna på storleksordningen 35-70W/kanal (beroende på konstruktionslösning). Nu är mina högtalare nominellt på 4 ohm och uppvisar 2,2 ohm som lägst. När slutsteget levererar 60 Volt till en högtalare på 2,2 ohm blir det en ström på styvt 27 A (1600 W uteffekt). Denna ström kommer att generera en effekt på ~250 Watt som blir till ren värme och nu talar jag bara om den värme som utvecklas i själva nätdelen, inte om den värme som utvecklas i själva slutsteget och detta är bara för en kanal. Och nu kommer jag äntligen till själva kärnan i mitt resonemang: Slutstegens effektdel är väldigt sällan spänningsstabiliserad just på grund av värmeutvecklingen och det gör samtidigt att den inte är speciellt immun mot störningar i nätspänningen heller. Man kan tycka att t.ex. en 6 mV (0,006V) störning på en 60 V spänning inte borde spela någon roll. Översätter vi det till dB så ligger störningen på -80 dB. (6 mV är inte taget rakt ur luften, det var den störningsampliud som jag mätte på mitt slutstegs utgång när det var matat direkt från ett standard vägguttag) -80dB-värdet relaterar till full signalamplitud, men om jag spelar på låg volym ligger uteffekten kanske bara på max 1 W vilket gör att signaltopparna ligger på -36dB relativt slutstegets spänningskapacitet på 60 V. Musiken har kanske en dynamik på 60dB och då kommer de minsta signalerna att ligga 16 dB under störningsnivån (80dB - (60+36dB) = -16dB). Störningarna borde rimligtvis degradera en signal som ligger så långt under. En oreglerad nätdel bestående av transformator, likriktare och glättringskondensator(er) kommer inte att kunna filtrera bort alla störningar. Stora glättringskondensatorer är avsedda för att filtrera den pulserande likspänning på 100 Hz som likriktaren levererar, men stora kondensatorer är erkänt dåliga på högfrekventa störningar. Man brukar därför parallellkoppla med ett antal mindre kondensatorer för att försöka filtrera bort lite högre frekvenser, men det finns ganska komplexa störningsmönster som är svåra eller närmast omöjliga att filtrera bort med en helt passiv lösning. Den kapacitiva kopplingen som alltid finns mellan transformatorns primär- och sekundärsida kan leda en del högfrekventa nätstöriningar och snabba transienter direkt över till sekundärsidan och klarar då inte nätdelens kondensatorbank av att filtrera bort dessa, ja, då har vi dem ofelbart på effektdelens ostabiliserade matningsspänning. Detta är som sagt bara en teori, tolka dem som du vill och hittar ni några tankevurpor skulle jag uppskatta ett påpekande. Det är ju så man lär sig. ..nu är vi tillbaka till tråden När resultatet blev så här bra kände jag ett oemotståndligt behov att testa med någon annan nätkabel än NO Brahma. En låda kom och i den fanns en.. Efter en rejäl kamp (den är väldigt bångstyrig att få på plats) hade jag testat den på samtliga positioner (utom CD och DAC) och den gjorde tveklöst mest nytta mellan vägguttag och NO Thor, inte så förvånande kanske. Den här testen var fysiskt jobbig och genererade många svordomar, men den gav också många "aha" och "de va som f_n" tillbaka. Det var helt klart en vinstlott att byta ut QX2 mellan uttag och Thor mot den här kabeln. Flytten av QX2 till slutsteget och utbytet av 1:a kabeln känns som att 1 + 1 = 3. Mycket vill ha mer, som ordspråket säger, så ytterligare en liten trälåda knackade på dörren. Nu fick jag börja om igen och resultatet var otvetydigt även denna gång. Den hamnade till riaa-steget. Den placeringen hade jag definitivt inte förväntat mig, jag trodde mer på för- eller slutsteg. Jag väljer givetvis att använda kabeln där den gör mest nytta, inte där jag tror att den ska vara och mitt tips är att testa med era kablar på olika positioner, den kanske inte alls ger bäst resultat där den sitter idag. Med min möblering är det ett rent he..te att skifta bångstyriga nätkablar och tiden mellan de olika alternativen var lite för lång för att jag säkert kan avgöra om det var för- eller slutsteg som vann mest. Det får väl bli nya kablar till båda två, så småningom. så, nu är det bara ett avsnitt kvar av denna uppdateringspentalogi.
  8. Peo

    Peo's prylar

    Ja, om det hade varit så enkelt att "rent elektriskt" hade kunnat definierats med bara impedans, kapacitans och ev. förstärkning. Det är som att beskriva en högtalare utifrån nominell impedans, känslighet och frekvensgång som enda parametrar. Nej, antagligen inte. Jag bara spånar fritt om vad som som ev. skiljer en- och flerkardeliga kablar och vad som kan vara orsaken till den upplevda skillnaden. Jag tror inte att de upplevda skillnaderna mellan en- och flerkardeliga kablar kan framkallas/korrigeras med komponentbyte eller kretsförändringar i en förstärkare. Nu är jag antagligen ute på tunn is, men jag ser det snarare som det fenomen att ett vin kan smaka relativt annorlunda beroende på vilket glas det serveras i. Betraktningsavståndet kan nog också avgöra om skillnaderna mellan en- och flerkardeliga kablar blir en parameter att räkna med, eller inte. Jag försöker mig på en liknelse. Här har vi en bild på en Jaguar E-type. En riktig fullpoängare, eller? Går vi lite närmre så ser det kanske ut så här. Helt plötslig är det inte en fullpoängare längre. Det finns uppenbara defekter när man kommer nära. Jag upplever att många flerkardeliga kablar ger en förnimmelse av apelsinskalslack, eller en krackelerad yta, men så gränsar det också till närfältslyssning hemma hos mig. Jag har väldigt svårt att sätta ord på hur jag upplever det och det är en av anledningarna att jag var tveksam till att överhuvudtaget nämna det. Det är kanske bäst att lämna ämnet, vi lär aldrig hitta ett svar. Möjligheten att öka ingångskapacitansen brukar bara vara aktuellt på MM-riaa, så jag förstår inte heller varför. Jag hade en NO Tyr hemma under testen, den var 1,25m lång och mätte 109pF inkl. kontakter. Vad är nästa steg över 200 ohm? Testa, det är ju inte säkert att ditt riaa-steg är så känsligt för högfrekventa resonanser .
  9. Peo

    Peo's prylar

    Nätkablar är nog det som jag tycker påverkas mest. Det känns löjligt att att det skulle vara någon skillnad på antalet kardeler, men det är ändå min klara uppfattning efter alla olika kabeltyper som har passerat. Givetvis har jag funderat över det och kommit fram med en del teorier, men inga som jag kan bevisa i dagsläget. Flerkardeliga ledare kan nog vara ganska inkonsekventa vad gäller hur de beter sig cm för cm. Hur många kardeler har en fullgod kontakt i anslutningsstället? Hur kontakteringen är gjord, lödning, kontaktpressning eller skruvförband påverkar garanterat hur många kardeler som är 100% aktiva. Övergångsresistansen mellan kardelerna kan nog vara relativt stor i vissa kablar och det påverkar antagligen också på något vis. Den mekaniska stabiliteten (och därmed mikrofonin) i en flerkardelig kabel är helt annorlunda mot en enkardelig, o.s.v.
  10. Peo

    Peo's prylar

    Nej, jag hoppade över en hel del av informationen för att inte bli för teknisk. Det är nog få läsare som orkar ta sig igenom texten ändå. I tabellen jag bifogade är det höga värdet för 3dB och det låga för 0dB. Det enda jag ville visa med tabellen var hur stor skillnaden var mellan olika kapacitansvärden. Det var intressant att se hur mycket det skiljer på min Kleos och din Atlas. Jag ligger idag på ganska exakt 100pF och tabellen ger mig då spannet 205 - 382 ohm för Kleos, hade jag haft en Atlas hade spannet varit 249 - 448 ohm för 0dB - 3dB. 360 ohm fungerar ypperligt hos mig, men med 470 ohm blir det mindre bra. Med Atlas hade det kanske fungerat alldeles utmärkt med 470 ohm.
  11. Peo

    Peo's prylar

    Kul att du har kommit fram till i stort sätt samma resultat som jag har. Jag trodde aldrig att en resonans så högt upp i frekvens kunde påverka, men det kan den bevisligen. Spekulationer och tester är det gott om hela tiden och just nu lägger jag sista handen vid ett långvarigt projekt med "motorstyrning till skivspelare". Det har blivit en del spin off och jag har just börjat bygga en nätregenrator (PowerPlant) fast i mindre skala. Den är tänkt att användas till lågförbrukande apparater typ CD-spelare, riaa-steg, försteg eller en DAC. Det första bygget dimensioneras för att klara 50W kontinuerligt och utfallet avgör om det blir en större. Det är svårt och dyrt med komponenter, bl.a. transformatorer när man kommer upp i en, eller ett par kW. Vem vet, jag kanske skriver en redogörelse för hur det har gått.
  12. Peo

    Peo's prylar

    Vi följer slaviskt en standard som utarbetats under många år på mitt jobb. Med analoga signalkablar ska bara biledaren/skärmen bara anslutas i t.ex. styrsystemet, inte i transmittern. Alla automatikskåp är jordade med minst 10mm2 jordkabel och därför anses de ha lägst impedans. Vid skärmade nätkablar till lab-instrument, analysatorer, vågar och liknande apparater är bara skärmen anslutet i stickkontakten/centralen, aldrig i instrumentet. Med kabel för digital kommunikation, typ profibus, är det annorlunda. Skärmen ansluts till jord i båda ändar omedelbart när kabeln kommer in i skåpen med en överfallsklammer i jordskenan, eller via en EMC-förskruvning, men skärmen fortsätter obruten fram till anslutningspunkten där den jordas i kontakten eller i plinten på sändare/mottagare. Vinsten jag gjorde med att byta ut husets originalmatning (1,5 mm2 FK i rör) mot Ölflex 2,5 mm2 härrör nog enbart från areaökningen, d.v.s. en lägre förimpedans och därmed också lägre THD. Vinsten med att byta Ölflex mot LC-Y ligger nog mer mot störningsreducering. Jag upplever som att det senaste bytet (jag höll på att skriva sista bytet och det tror inte ens själv på) gav förändringar på ett helt annat plan än vad bara en ren areaökning bruka göra. Jag har, som jag skrev, svårt att avgöra vad som gjorde vad och jag kan tänka mig att resultatet blir väldigt skiftande beroende på miljön. Jag bor i ett hyreshus där jag ser 23 olika wifi-nät och det finns garanterat minst lika många mobiltelefoner, BT-uppkopplingar och drivdon till belysning inom bara en 20 meters radie. Som villaboende ser det nog helt annorlunda ut. Det är svårt att råda, men det kommer säkert inte att bli sämre om du byter ut den oskärmade kabeln mot en som är skärmad med folie/fläta.
  13. Peo

    Peo's prylar

    Jag har lite av det tänket också i vissa lägen. För- och slutsteg (även CD-spelare) från samma tillverkare borgar för att prylarna fungerar tillsammans, både vad gäller signalstyrka, impedansanpassning och karaktär. Nu har jag ju både pickup och kabel från samma tillverkare också och hade jag varit tvungen att använda en SUT är väl risken stor att jag testat med en Erodion från Lyra.
  14. Peo

    Peo's prylar

    Skärmen är bara ansluten i den ände som har lägst impedans, d.v.s. i centralen.
  15. Peo

    Peo's prylar

    Nu är det väl föga förvånande att Ortofon rekommenderar sina egna produkter, det vore väl konstigt annars. Tolka det inte som att jag misstror deras produkter, vilket jag inte gör. Jag har testat ST-80 SE och det är definitivt en av de bättre SUT jag har provat och 6NX-TSW1010 ingick i ovanstående test. 6NX-TSW1010 var där en av de billigaste kablarna och den gjorde definitivt inte bort sig i det sällskapet, så jag förstår att du är nöjd. Den hade för hög kapacitans (uppmätt till 87pF inkl. kontakter) för mitt syfte, men jag tror inte att kabelkapacitansen spelar någon större roll när man använder en SUT. En transformator är i sig ett effektivt bandpassfilter med begränsad frekvensgång både uppåt och neråt.