Så förundras man ännu en gång över Van Morrison´s outtömliga musikskapande. Nothing´s Wrong With This Picture skulle man nästan vilja säga...

Det senaste albumet på Blue Note är ju otroligt bra!

Som Van Morrison-diggare har man ju redan insett att en komplett Morrisonsamling kräver sitt utrymme...och mer kommer säkert att behövas. En del album verkar dock lite trötta, hellre än bra så att säga.

Vilka är då pärlorna, höjdarlåtarna och rysarmusiken...

Smaken är ju som baken men här kommer mina All Time Greats.

Fyll gärna på listan...

När den engelska pophiten Gloria med Them dök upp på hitlistorna 1966, var det väl ingen som anade vad som komma skulle (ja, jag hörde den på Tio i Topp... ).

Morrison stack därefter till USA och redan på albumet Astral Weeks (Warner Bros. 1768-2) avslöjade titellåten att något stort var på gång. Året var 1968.

Ett litet mellanspel innan tiden med Warners gav några hitsinglar varav Brown Eyed Girl är min favorit. Resten var väl inget speciellt och materialet finns samlat på The Bang Masters.

I och med album nummer två på Warner var vi säkert många som fastnade i Van Morrisons musik för gott...

Moondance (Warner Bros. 3103-2) var och är en höjdare som är svår att slå, t.o.m. för Van Morrison själv. Här duggar pärlorna tätt!

Förutom titellåten har vi And It Stoned Me, Crazy Love, Brand New Day plus ett knippe rysarlåtar till.

Van Morrison-soul när den är som bäst.

I morgon bläddrar jag vidare i skivhögen...

ahh äntligen en till som uppskattar denna pärla till cd

(Nothing´s Wrong With This Picture ?)

vilken jag redan i mitt första inlägg

på euphonia (29/10) pushade för

bästa låt

just nu #8 en blues med bra mycket bra text

lyssna noga efter ca 32 sekunder och hör hur vår hjälte blåser

"utanför" munstycket på saxen ...

bästa skiva

timbre har redan nämnt de två bästa, men jag är dessutom väldigt

förtjust i "a sense of wonder" från 85. kanske inte omslaget

Jösses, jag har bara kommit till år 1970 ännu...

Det här blir en långkörare.

Håller med dig, A Sense Of Wonder har många godbitar. Ancient Of Days, The Master´s Eyes, If You Only Knew och naturligtvis titellåten...

Själv så tycker jag att Poetic Champions Compose är den absolut bästa skivan. Sometimes I feel like a motherless child är plattans bästa lår.

1970 måste varit ett inspirationsfyllt år för Van the Man. Direkt efter Moondance följer han upp med His Band And The Street Choir.

Ett album med trallvänliga klassiker som Domino och Call Me Up In Dreamland plus diverse soulinspirerade godbitar.

En skiva som har drunknat lite i Van Morrisonfloden känns det som. Ett av hans bästa album i mina öron...

Warnerkontraktet fortsätter och en ström av skivor tar oss genom sjuttiotalet. Alltid hittar man något eller några soulinspirerade spår på dessa album: Tupelo Honey, Saint Dominic´s Preview, Hard Nose The Highway och Veedon Fleece.

Nummer som When That Evening Sun Goes Down, I Will Be There, Warm Love, Comfort You och Come Here My Love sticker ut i mängden.

jag är en (av få?) som gillar mest hans senare alster.

back on top är en höjdare,liksom avalon sunset och tidigare nämnda poetic champion compose.

finns det något mer avslappnande än att slå på en van the man-skiva efter en lång arbetsdag? tror inte det!

personliga favoritlåtar är "someone like you" från poetic champion compose och "when the leaves come falling down" från back on top.

somliga tycker kanske det är i smörigaste laget men jag kan inte låta bli att gilla det!

Om du med i smörigaste laget menar riktig smörsoul så smälter jag direkt. Bägge låtarna du nämner är riktiga höjdare...

Så är vi framme vid 1977 och Van Morrison går in i A Period of Transition...

Det märks, för även om albumet öppnar starkt med You Gotta Make It Through the World så känns det som den fruktbara Warnertiden går mot sitt slut. Det hänger liksom i luften. Nu har också produktionsbolaget Caledonia Productions börjat dyka upp på skivkonvoluten. Ett verksamhet där Van Morrison själv är i högsta grad inblandad.

Andra starka spår på skivan är It Fills You Up och Cold Wind in August

Året därpå kommer Wavelength. Intrycket om ett förebådande uppbrott förstärks även om Hungry For Your Love har blivit en personlig favorit.

Caledonia Productions drar vidare. Nästa album kommer ut på Mercury Records, ett bolag som numera ingår i imperiet Universal Music Group.

Goda chanser till Van Morrison på SACD framöver alltså...

Into The Music känns som en återspegling av tiden före Warner Brothers. Lite Brown Eyed Girl över det hela, fast nu med mycket bättre inspelningskvalitet.

De inledande spåren Bright Side Of The Road och Full Force Gale har mycket av den tidiga sprittande glädjen och enkelheten i sig.

Van Morrison kan ibland fastna i musikaliska komplikationer som riskerar att tråka ut även de mest tålmodiga av hans fans. Här är det glad och enkel musik som gäller.

Själv är jag väldigt förtjust i "Hard nose the Highway", detta eftersom det var genom den skivan jag upptäckte Van på allvar och insåg hans storhet. Jag hade bara hört "Brown eyed girl" och tyckt den var sådär.

Jag fullkomligt älskar låtar som "Snow in San Anselmo" där det kommer in en kör på svulstigt 70-talsvis, (jag som inte gillat 70-tal) och den fantastiska "The Great Deception" och, ja, "Autumn Song" får vi ju inte heller glömma bort. Otaliga är de timmar jag gått omkring och lyssnat på den i minidiscspelaren och känt mig mysigt höstlig. En typisk höstskiva, där löven gulnar och luften är frisk och klar.

Ja, den måste in i CD-spelaren igen. Det var ett tag sedan sist...

Med Van Morrison in i åttiotalet... :cool:

Nu följer ett antal album på Mercury.

Common One, Inarticulate Speech Of the Heart, A Sense Of Wonder (som redan omtalats), No Guru, No Method, No Teacher plus några livealbum. Ömsom vin och ömsom vatten. Alltid någon eller några njutarlåtar men också en del invecklade och tråkiga "utfyllnadsspår" (subjektivt).

Så har vi från denna tid She Gives Me Religion...

Ett stilla soulnummer som framkallar rysningar. Återigen Van Morrison när han är som allra bäst. Från albumet Beautiful Vision (Mercury 800 036-2) år 1982.

Mot slutet av åttiotalet kommer ytterligare några album på Mercuryetiketten. Tidigare nämnda Poetic Champions Compose som har fått snurra de senaste dagarna för att fräscha upp minnet. Gebex har helt rätt, här finns några riktiga höjdarlåtar!

1988 kom Irish Heartbeat med Van Morrison & The Chieftains. Inte min bag men det finns säkert många som gillar även den.

Åttiotalet avrundas med en av de mest kända Morrison-skivorna; Avalon Sunset på Polydor. Cliff Richard och Georgie Fame är gästartister och albumet är producerat av "Ivan Morrison for Caledonia Productions"... Blandad kompott enligt mina öron och Contacting My Angel är ett bra exempel på en tröttsam Van the Man. These Are The Days blev väl en klassiker och så finns ju lyckligtvis rysarlåten Have I Told You Lately...

Den är värd hela skivans pris.

jag litade på lindvall nu och beställde hard nose till det trevliga priset av 79kr som första skiva med morrison =)

Hoppas verkligen du gillar den Ekman! Du får berätta här vad du tyckte.

Efter denna lilla Morrison-paus är vi över på vad många kanske avser med nutidens Van Morrison. Musik som fortfarande spelas ganska friskt på radiokanalerna och nittiotalets första album har titeln Enlightenment.

En hel del trevligt...

Ett svängigt öppningsnummer i Real Real Gone, titelspåret Enlightenment och historieskrivningen In The Days Before Rock 'N' Roll.

Telefunken bandspelare och dåtidens mest populära radiokanal omnämns givetvis... :cool:

Albumet avslutas med passande titeln Memories.

Året därpå, 1991, kommer ett av de bästa albumen någonsin - dubbelalbumet Hymns To The Silence.

Van Morrison har gästat Sverige ett antal gånger och ni som varit med har säkert noterat att humöret kan växla. Van The Man kan visa upp en ganska vresig sida när det inte stämmer. Spåret Why Must I Allways Explain från disc one kan ge en bild av denna småtrötthet. Detta klagospår följs direkt upp med mästarstycket Village Idiot som snabbt blev en av mina favoriter. Ett dubbelalbum som innehåller mycket mer! På disc two hittar vi en tudelad och lång version av Hymns To The Silence - musik för kropp och själ...

Under nostalgitrippen genom Morrisonskivhögen hittade jag ett album på Amazon.com som jag aldrig har hört talas om...

The Philosopher´s Stone. Har beställt det från CDON - finns det någon som har hört denna musik...

hej

jag har skivan (dubbelcd) den är bra, du kommer inte att ångra dig

van the man har rensat i lagret och gett ut 30 låtar

en del är alternativa tagningar, men de flesta är aldrig tidigare utgivna

av van, de mesta är från 70-talet

skivan har en undertitel: The unreleased tapes, volume one, så man får anta att det kommer mer ...

eftersom jag gillar blues så är min absoluta favorit "ordinary people" med en

glödhet ronnie montrose på gitarr, från hårdrockbandet montrose,

vars sångare, sammy hagar, övertog sångmicken i van halen

men det visste du säkert innan...

Låter tryggt... :cool:

Priset på CDON är 139 kr. Är inte det ganska billigt för en dubbel CD...

Hej,

Jag såg denna tråd om Van Morrison och tänkte här posta mitt första bidrag till forumet.

Jag såg Van första gången i Göteborg 1990 på Gothenburg All Star Festival (tror jag den hette?), och sedan var jag såld. Under hela 90-talet var sedan Van den artist som jag hela tiden återkom till och det tog inte lång tid innan alla skivorna var inköpta.

Själv har jag lite svårt för den typen av blues som Van började med någonstans vid skivan Too Long In Exile (1993). Den Van som jag själv mest uppskattar är när han blandar folkmusik med mystisism och ett stänk jazz där låtarna ofta har en melankolisk stämning över sig. Jag tänkte därför bidra med en högst personlig "top 5-lista" med några av mina Van-favoriter:

1: Moondance (1970) - Ett måste för alla musikintresserade

2: Poetic Champions Compose (1987) - Inte ett svagt spår!

3: No Guru, No Method, No Teacher (1986) - Min favoritskiva med låten In the Garden som för mig är själva syntesen av Van Morrisons konst.

4. Enlightenment (1990) - Van senaste riktigt, riktigt bra skiva.

5. Inarticulat Speech of the Heart (1983) - En lite udda "syntig" skiva med Van med instrumentala låtar och toppenlåten Irish Heartbeat.

Jag vill inte med listan säga att de andra skivorna inte är bra. Dom är ofta Otroligt bra! (Jag har ju själv köpt dom!)

Och Timbre, The Philosopher's Stone är helt lysande. Jag föredrar många av dom alternativa tagningar som finns med på den skivan framför dom som sedan gavs ut. (Tusan, den kanske skulle varit med på listan ovan.. Och hur kunde jag glömma Veedon Fleece som är en av hans absolut bästa skivor...)

Med vänlig hälsning,

Henrik

He he, äkta Van Morrison-entusiasm tar man på favoritlistan...

Visst borde Moondance vara obligatorisk i grundskolan! Just blandningen av mystisism, soul och jazz är vad som får mig att alltid gå tillbaka till hans skivproduktion. Dessa guldkantade stunder när Van Morrisons stämma, melodin, arrangemanget och texten stiger upp i en högre musikalisk enhet. Alla som har hört inledningen på Brand New Day från Moondance förstår vad jag menar.

Man vet aldrig när dessa höjdare skall dyka upp, så det gäller att lyssna igenom varje Morrisonalbum från början till slut.

Var det inte på Gothenburg All Star Festival Van the Man uppträdde två dagar i rad... Ena dagen sken solen och den andra var det mulet om man säger så.

Skönt att han vågar vara sig själv...

sådär nu har jag lyssnat en hel del på hard nose the highway som för övrigt är det första jag har hört med van morrison och det är ju stundtals riktigt riktigt bra

vilken skiva ska man fortsätta med nu då???

Varför inte prova den senaste...

för att den är dyrast

hmm kanske blir den ändå...

Ja, inte för att den är kopieringsskyddad... Kan inte höra några defekter men bara vetskapen är ju klart störande.

Filosofens sten har rasslat in genom brevinkastet. En första genomlyssning och det kommer att bli många mer...

Får tacka ödmjukast för denna tråd

Min första bekantskap med Van var som för många andra "Brown Eyed Girl". För något år sen tyckte jag att han borde utforskas närmare men jag valde helt fel skiva "Irish Heartbeat" som jag redan har glömt och det blev inte mer Van förrän denna tråd startade

Beställde en laddning och de har snurrat hela julen, helt otroligt bra är han. Här ser man vad bra vägledning kan göra för musikvalet.

Har ännu inte spelat en dålig skiva med Van och de flesta jag beställde gick på 69:- styck, vilket klipp!

"No Guru, No Method, No Teacher" har gått hela dagen idag.

"Enlightenment" också mycket bra.

"Hymns to the Silence"

"Moondance"

Hur ska detta sluta, här måste det nog bli en komplett samling, så bra är han

Ska också lyssna på plattan som gjorde att han inte fick en fortsättning förra gången, "Irish Heartbeat" - vad var det för fel på den måntro, hmm...

jaha beställde dom här nu då, hoppas dom är lika bra som hard nose =)

man ska ju börja ifrån början

Morrison Van - Blowin' Your Mind

Morrison Van - Astral weeks

Morrison Van - His Band

Morrison Van - No Guru No Method No Teacher

Morrison Van - Moondance

Blowin' Your Mind är ju verkligen ruta ett om man vill följa Van Van Morissons solokarriär från början (tiden med Them räknas inte... ).

Ett litet problem med CD-överföring av de flesta sjuttiotalsinspelningar är ju att återgivningskvaliten lämnar mycket övrigt att önska. Det gäller även Van Morrison och kan man bara bortse från detta lilla elände finns det mycket musikalisk njutning att hämta. Egentligen skulle man ha alla dessa tidiga inspelningar på vinyl, men det kunde man ju inte veta när det begav sig...

SACD kanske kan rädda upp situationen, men jag är tveksam.

The Philosopher´s Stone har nu snurrat många varv i CD-spelaren och här gäller samma sak. De flesta "unreleased tapes" är från 1971 och några år framåt.

Sorgligt att dom inte kan hantera sina PCM-konvertrar och få till en bättre ljudkvalitét!

Musiken lämnar inget övrigt att önska och detta måste vara den perfekta julklappen till Van Morrison-samlaren som redan har allt.

Bra låtar är bra låtar även i alternativtagningar. En del kanske t.o.m. bättre.

Några "magiska" Van Morrison är Not Supposed To Break Down och Contemplation Rose från skiva ett. Det finns mer.

Varianter som skiljer sig väldigt mycket från originalutsläppet är Bright Side Of The Road och Real Real Gone från skiva två.

Kan inte bestämma mig för vilken jag gillar mest...

hejsan

Timbre när du startade den här tråden gjorde du nog förra årets kulturgärning, utan att du visste om det (eller?), tack!

Sitter just nu och spisar Saint Dominic’s preview, och som de skriver i senaste numret av Uncut (1/04)

”…and more than 30 years on, it’s sounds more like a masterpiece than ever."

och jag kan bara hålla med.