Strmbrg, djup och skärpa

[conan]

http://img245.imageshack.us/img245/8875/drigq.jpg

Heavy metal? Armböjandet och bensprattlet indikerar ett medryckande musikaliskt framförande.

[Strmbrg]

Just nu ser det ut sålunda på skrivbordet.

Smärre justeringar återstår.

Tex borde tavlan justeras in för bättre symmetri.

[Strmbrg]

Jag fick en fråga i ett annat forum för en stund sedan:

Jag kände att svaret kanske kan platsa även i min presentation här.

Det handlar nämligen om att jag försöker beskriva min personliga filosofi kring apparater, teknik och syftet med alltsamans:

I din signatur-ruta skriver du: "Tillräckligt bra är absolut tillräckligt för mej. "Mer än tillräckligt" är att elda för svin".

Nu undrar jag lite nyfiket: Hur vet du när det är "tillräckligt bra"?

Tack för frågan!

Nu återstår bara att försöka förklara.

Under årens lopp, sen sent 70-tal, har jag haft anläggningar bestående av "både det ena och det andra". (Exakt vad vill jag inte trötta ut er med.) Jag har även bytt bostad ett antal gånger under åren.

Anledningen till att jag bytt ut prylar emellanåt, har varit att jag inte kännt mej tillfreds med ljudet.

Att min metod för bytandet har varit lite ostrukturerad, må vara, men jag konstaterar hursomhelst att det framförallt handlat om byten av högtalare.

Jag lyssnar mycket på "klassisk musik" och en del Jazz.

Jag har under årens lopp - oavsett anläggning - fått känslan av "akustisk frustration" (nytt ord, just påhittat).

Med akustisk frustration menar jag att jag hamnar i ett läge där jag sitter och tänker på ljudet istället för att bli engagerad av musiken.

Någonting i ljudet får mej att koncentrera mej på anläggningens prestationer snarare än på känslan i musiken.

Tankarna har under årens lopp lett till väggkontaktsvändningar, rengöring av kontaktytor, flätning av kablar, tillverkning av mjuktassar...

Runtflyttande av högtalare, vinkel- och höjdjusteringar...

Samt ett otal utbyten av apparater och högtalare.

Jag har under årens lopp aldrig varit riktigt nöjd.

Det har inte kännts tillräckligt bra för att jag skall vara nöjd.

Ständig uppmärksamhet på apparater, högtalare och möblering har distraherat mej.

För drygt ett år sedan gjorde jag det senaste bytet i anläggningen.

Ett par nya högtalare, som jag positionerande hyfsat snabbt.

Nu har jag lyssnat på musik i drygt ett år UTAN att egentligen alls fundera på anläggningen, hur den beter sej, om det skall göras någon förbättring, eller om högtalarna skall vridas lite in eller ut.

Jag är nöjd. Och har varit nöjd i över ett år. Utan funderingar på apparater eller akustik.

Det är nu tillräckligt bra för att just jag skall vara nöjd och ägna mej fullt ut åt musiken.

Filosofin handlar alltså om att det räcker att nå upp till nöjd-nivån. Åtminstone fungerar den filosofin på mej.

Ur ett tekniskt perspektiv kan det naturligtvis vara jättespännande och en utmaning att se hur mycket bättre det går att göra saker.

Det ifrågasätter jag inte. Jag tycker också att det kan vara spännande.

Men från min horisont ser jag detta som en annan målsättning.

Min målsättning har handlat om att få det tillräckligt bra för att slippa frustration och bli nöjd och tillfreds.

Att nå mitt syfte: Att avslappnat eller engagerat lyssna på musiken inte på de tekniska bristerna.

[Strmbrg]

Dacen har flyttat ner och gjort plats för en tavla.

[Strmbrg]

Och nu har Snurran bytts ut.

Och skärpedjupet är på max.

[Strmbrg]

Nu har jag gjort några riktigt stora förändringar.

Ehrm.

Panelerna har bytt plats med varandra.

Diskanterna är nu på utsidan.

Skärmarna är utvinklade lite, så att de nu är riktade precis mot mej.

Så rekommenderar tillverkaren att det skall vara. Jag har bara inte trott på't för'ns nu...

En matta är placerad på heltäcken. (Något bulig, efter att ha varit hoprullad i ett antal år.)

Nu börjar det ju låta sådär fylligt som i verkligheten, med riktigt god textur i basen och samtidigt med en fascinerande god upplösning.

Kostnad: Nada.

:wink:

Ursäkta den brusiga bilden, men jag ville återge något sånär autentiskt.