Strmbrg

Vad är det för fel på ordet ”Ljudbög” eller det mer vetenskapliga ”Ljudhomosexuell”? Jag har varit Audiofil, men det känns som att jag kanske är ”i mål” med audio-filandet nu. Åtminstone för stunden. Lägger inte så mycket märke till hur det låter numera. En gissning är att det beror på att distraktionerna orsakade av återgivnings-tillkortakommanden inte förekommer. Distraktionerna uppstår i mig, inte i anläggningen, värt att betona. Huruvida frånvaron av distraktioner beror på mig som lyssnare eller på det som når mina öron, eller på en kombination, och vilken balans i så fall, det vet jag inte.

Har inte Sinatras inkomster, förmodligen, men alkohol såväl som tobak, fester, finmat samt vardagligt ”droppande kranar” och annat förgängligt ligger för egen del på en ganska låg nivå. Man vänjer sig både vid vidlyftighet och återhållsamhet. Oavsett så känns tillvaron - efter ett tag - ungefär lika, vare sig man håller igen eller blåser på i vardagen, är min erfarenhet. Vad detta har med audiofili att göra ber jag att få återkomma om.

Ja, det kan bli hur invecklat som helst... Risken är nog ganska ofta att saker krånglas till väldigt mycket ställt i relation till resultatet. Jag brukar fundera på det där ur ett mer allmängiltigt perspektiv, dvs lite oavsett om det gäller hifi eller vad sjutton som helst: Då får jag ofta intrycket av att folk i gemen (kanske även jag själv) fokuserar mer på metoder än på resultat. Är man då dessutom väldigt kunnig inom ett gebiet, så kanske man frestas att grotta ner sig väldeliga i det man kan utan och innan, och riskerar att tappa bort fokuset på vad man EGENTLIGEN, dvs VERKLIGEN EGENTLIGEN, skulle åstadkomma.

Jag har gått över till Qobuz för några månader sedan, så jag kan inte svara på det. Den klassiska musiken verkar inte ha drabbats, åtminstone inte på Qobuz och åtminstone inte de vax jag lagt som favoriter.

Första satsen i Beethovens fyra i denna Decca-inspelning ger en riktig kick. Som hifi-nörd (eller vad man nu väljer för etikett...) så uppskattar jag inte minst det fina, öppna ljudet med god rumsklang och realism. https://open.qobuz.com/track/4833142

Audiofil=ljudfåne. Pictofil=bildfjant. För egen del, faktiskt samma förlopp både när det gäller ljud och foto: Prylfokuset, teknik och prylprestanda har hamnat lite i skymundan. Men när kreativiteten i fotandet tryter, såväl som när musikutforskandet tappar fart, så brukar prylfokuset tillta som något slags kompensation.

Tävlandet kan även det betraktas som ett fokus på att jämföra. Det behöver inte vara det fokuset, men det kan vara det. Vinnaren kan ju både vara bäst och dålig samtidigt. Men det måste såklart inte vara så. Nu är väl tävlandet i sig ofta något som leder till förbättring, och förbättring leder förhoppningsvis till slut fram till någonting riktigt bra. Dvs tävlandet kan vara en bra metod, men måste inte vara det. Högst tillspetsat kan man ju "sätta krokben" för andra tävlande, och vinna, inte orsakat av egen god prestation utan orsakat av andras dåliga. "25 headphones in test. We have a winner!" Det verkar som att mina funderingar står lite vid sidan av det allmänt intresseväckande i den här tråden, men då får det väl vara så då.

Jag tror att själva jämförandet kan leda fel och innebära att man inte "kommer i mål". Det här kan nog funka väldigt olika för olika personer, och några kanske inte ens förstår vad jag menar. Det finns massor av alternativ som är bättre än andra alternativ, men det betyder som jag ser det inte alls att detta rankande leder till så mycket mer än just förbättring, men fortfarande dåligt. Jag resonerar så eftersom jag inte ser kopplingen mellan 'bättre' och 'bra'. Spetsar man till det så kan förbättrandet pågå nästan hur länge som helst, utan att man någonsin når det som är bra. För man dessutom in ett stort antal parametrar att värdera, så kan vissa av dem vara bättre medans andra är sämre och alltsammans blir nästan omöjligt att överblicka. Efter att ha etablerat de tankebanorna så gav jag upp och kokade ner alltsammans till en enda fråga: Kan jag lyssna på musiken utan att distraheras av hur den återges? Ja eller nej? Inte mjä, ganska väl, inte särskilt etc. Ja, betyder ja. Nej kan betyda alla grader av allt som inte är 'ja'. Nu är naturligtvis det man hör inte bara anläggningen och rummet. Även inspelningen (fonogrammet) ingår i det man hör. Så om svaret blir 'nej', så behöver det inte bero på anläggningen/rummet. Då byter man vax...

Mixtrandet är nog en väldigt väsentlig del av mångas hifi-intresse. Jag är inte undantagen från det heller. Men, mixtrandet har fått stå tillbaka. Jag minns tiden då jag tyckte att apparater, apparatbytande och allmänt mixtrande var roligare än att bara sitta och lyssna på musik. Eller, "roligare" kanske är fel ord. Snarare var det nog så att jag inte fick ut så mycket av musiklyssnandet, och då blev allt det där andra ett slags substitut.

Ibland får diskussioner killar emellan ett visst fokus på ”hur det ligger till”. 🙂 Möjligen kan det bidra till hur balansen mellan musik- och teknikspörsmål blir. 🤔

Apropå Boulez: http://open.qobuz.com/album/0060075342512 Pianosonat nummer två, CD nummer två. En höjdare i all sin bökighet! Man får verkligen öva sig på att lyssna på sådant som varken innehåller melodi, känslor eller annat "trams".

Så är det. I viss mån så kanske det kan förklaras med att teknik och prylar passar ganska bra att föra en dialog om, men att musikupplevelser snarare är något som stannar inom en själv.

Instämmer. Jag har mer och mer kommit att fokusera på musiken. Allteftersom det - åtminstone för mig - utvecklats en anläggning som knappt tar min uppmärksamhet alls, så har jag börjat lyssna på musik utan att lägga särskilt mycket "audiofilaspekter" på det jag lyssnar på. Det är ganska behagligt och avkopplande. Det har emellertid krävt en hel del - ofta frustrerande - "audiofili" och kostsamma apparatbyten under årens lopp, men det är väldigt trevligt att hamna där. Nu, bara under de senaste veckorna, har jag till och med börjat släppa mitt närapå totala fokus på storskaliga symfonier och konserter. Stråkkvartetter och annan "kammarmusik" har tagit en del av platsen. Faktiskt även under mina långa tjänsteresor i bilen. Jag kunde inte tro att jag skulle kunna sitta och lyssna på Boulez timmar i sträck.

Ja, ibland undar man ju själv... 😄 Nå, jag menar att jag inte är särskilt säker på om jag kan höra skillnaderna. Dvs kanske, kanske inte. För mig är tvärsäkerhet nästan uteslutande ett mentalt hinder. Jag kan ju såklart bestämma mig för att vara säker, för att det kan KÄNNAS bra att vara säker. Men jag funkar inte så, jag föredrar en viss osäkerhet kring det mesta i tillvaron. Den osäkerheten främjar tänkandet, tänker jag mig. Det, i sin tur, främjar förhoppningsvis resultatet, vad än det nu må handla om. Så, den lätt gnagande distraktionen kring om huruvida det KANSKE skulle gynna helheten om jag skaffade hyfsat välkonstruerade kablage, ledde till anskaffandet av dem. Jag ser därför kabel-investeringen - till viss del - som syftande till att bli kvitt de gnagande tankarna. Nu har jag bockat av och släppt kabel-funderandet och hoppas att det skall förbli så. 🙂

Har försökt söka på neetet för att få svar på vilka ljudtryck det kan handla om - på lyssningsplatser - när en symfoniorkester brakar loss. Rimligtvis varierar ljudtrycket stort beroende bland annat på avståndet lyssnare - orkester, och avståndet lyssnare - "lossbrakande" instrument, i de fall det är något enskilt instrument det gäller. Men jag hittar bara omfattande utläggningar om reflexioner, efterklangstider och annat. Just min fråga har jag inte funnit svaret på. De uppåt 110 dB som emellanåt nämns gäller ju rimligen i ifrågavarande instruments omedelbara närhet, vilket då blir ett avsevärt lägre värde på en faktisk lyssningsplats. PS Neetet är stort, textmassorna enorma, ofta står ungefär samma saker på ett otal ställen. Men det specifika man söker brukar tråkigt nog inte stå att finna alls...

Ja, den där geometriska precisionen kan vara hög, men den är inte alls så påtaglig "live". Själv kan jag tycka att den kan vara fascinerande (ur ett teknik- och imponatorperspektiv). Men om man som jag, vill arbeta bort alla teknik-aspekter när jag lysssnar på musik, så är den där "pinpointprecisionen" mest bara ett hinder. Det talas ju emellanåt om realism-aspekten högt ljudtryck också. Dvs det ljudtryck som föreligger som max i konsertsalen måste åstadkommas hemma också, för att realism skall upplevas. Nu har jag aldrig besökt ett konserthus med en dB-mätare med mig, men inte fasen är det några jätte-ljudtryck där ute i åhörardelen av salen. Men det kan nog någon annan svara på hur det ligger till med. Den här plattan luktar ju inte skit den heller. http://open.qobuz.com/album/5028421941769

Oj, nu sätter jag igång att svara utan att ha läst frågan ordentligt. Men nu fortsätter jag av bara farten. Du skriver "...när ni testar kablar?". Det har jag nog aldrig gjort faktiskt. Bara den lilla tid det tar att skifta kablaget gör att jag tappar greppet om de skillnader som kan föreligga. Det är bara att erkänna: Jag fixar inte att med någon avgörande säkerhet lyssna mig fram till vad jag föredrar, eller ens om jag med någon avgörande säkerhet lyckas notera några skillnader alls. I den djungel av alternativ som står till buds så såg jag ingen annan lösning än att skaffa ett - i mitt tycke egentligen alldeles för kostbart - kablage av en och samma tillverkare och därefter "bocka av" kabelfrågan som klar. Kör nu Supra rakt av. Bland annat de där dyraste Sword-vad de nu heter som högtalarkablar. Undantaget är det dubbla, parallella BNC-kablaget mellan Chord M Scaler och TT2. Där valde jag Atlas. Egentligen berodde det valet endast på att det ju är stört omöjligt att hitta lagerförda BNC-kablage oavsett "märke" ens hos näthandlare. En firma i Örebro hade faktiskt hela TVÅ stycken BNC-kablar i lager, vilket var vad jag behövde, och det råkade vara dessa från Atlas. PS Man kan förstå att de inte lagerhåller. Dessa två hade han tagit hem över ett år innan de till slut blev sålda. Hursom, ursäkta att jag inte kunde ge något mer relevant svar på din egentliga fråga...

Med reservation för att det såklart finns vedertagna skolboks-sätt att uttrycka följande, så kommer här mitt resonemang utifrån eget tänkande och formulerande: Vore utstrålningen från det plana membranet endast vinkelrät mot detsamma, så skulle - bortsett från energiförluster på molekylnivå, dvs omvandling till värme - ljudtrycket i frifält vara konstant oavsett transmissionsavstånd. De omständigheterna råder naturligtvis inte på långa vägar i ett rum. Men det kanske är samma sak som det du skriver.

Antingen är detta ett riktigt välinspelat "vax" eller så är min "realism-processor" vid extra god vigör just nu. Eller så är det en kombination av båda faktorerna. Stråkkvartetter kanske inte är det "häftigaste" man kan slussa igenom sin anläggning. Inga mäktiga basexcesser, trumslagsattacker eller slikt brukar ju förekomma i den här genren. Inga "hifi-mässiga" och uppförstorade närmickningar av subtila instrument-ljud heller. Men, jag förnimmer emellertid en mycket snygg rumslighet och en på alla andra sätt illusorisk musikupplevelse. Det är nog betydligt lättare att urskilja de olika instrumenten via "vaxet" än om man satt och lyssnade på plats. Men det är ju bara en fördel, som förvisso kan ses som en avvikelse ur realism-synpunkt. Men å andra sidan så tycks dylika avvikelser inte påverka realism-upplevelsen negativt. http://open.qobuz.com/album/0095115974124

Absolut handlar det delvis om lyssningsvanor. Nu är nog inte den angivna känsligheten hos en panelhögtalare rakt av jämförbar med samma siffra hos en "lådhögtalare". På grund av panel-dipolens energi-utstrålning så avtar inte ljudtrycket relativt avståndet på samma sätt som för en "låda", utan i mindre grad. Men, visst, de som har lyssnat, provat och inte tyckt att en viss effekt räcker, har självklart tyckt just det. Vad jag vill komma till är att vi människor rent allmänt ibland tenderar att anamma påståenden som förekommer frekvent, och då mest bara baserat på frekvensen snarare än på sanningshalten. En form av "mental snöbolls-effekt" riskerar att uppstå. Att "läsa på" med kritiska ögon kan alltid vara bra.

Först ett: Oj! Vilken imponerande koll många av er har på prylarna och vad som skiljer dem åt siffer- och ljudmässigt. 👍 Sedan: Jag kör MG3.7i med ett Accuphase A-36 stereoslutsteg. Klass A, 30/60/120/150 W i 8/4/2/1 Ohm enligt spec. 60/104/156/200 innan klippning. Det steget ger mig inga problem med reella effektbegränsningar. Baserat på just mina erfarenheter så är uttalanden av typen ”Magneplanar kräver massor med effekt” bara ett okritiskt upprepande av det redan upprepade. Inte ett faktum. Åtminstone om man avstår från rena apparatprovokationer. Det avstår åtminstone jag från. https://www.accuphase.com/technical_information/a-36_technical_information.pdf

Vet inte om jag svamlat ihop något i denna tråd tidigare, men i nuläget säger jag emellertid sålunda om audiofiliteten hos mig själv: Mjä, audiofil uppfattar jag som ett epitet på den som primärt engagerar sig i hur det låter om anläggningen och rummet. Hur det låter är såklart avgörande, men jag vill snarare uppnå en nivå på låtandet där det inte längre låter överhuvudtaget. Det vill säga, jag vill uppnå en nivå där jag har slutat bry mig om hur det låter, så att jag kan koncentrera mig på musiken. Det utesluter dock inte att apparatur och ljudteknik kan vara kul och intressant i sig. Som jag ser det så finns det två grundläggande faktorer som styr huruvida den ovan nämnda nivån infinner sig: Skicket på ljudvågorna som når mina öron. Skicket på processen som sker i min hjärna. Tillspetsat kan den inre processen vara såpass raffinerad att även en halvdan leverans till öronen kan rendera i en god upplevelse. Det vore ju inte så dumt om man kunde processa fram en riktigt god illusion av realism även om leveransen är halvdassig.

Här har vi nog ett bra exempel på att mottagaren (den individuella lyssnaren) är väl så avgörande och inte bara anläggningen, för det upplevda resultatet. Jag har inte samma erfarenhet som Harryup. Men det behöver alltså inte bero på anläggningarna. Det kan även bero på skillnader i hur han och jag processar det som landar i våra respektive öron.

Vad jobbar du som?