Lördagsmorgonens konsert.
Prokofievs Symfoni No.6 med London Philharmonics/Walter Weller.
Jag har sprättat folien på denna Decca SLX 6777 idag för en stunds musik. Prokofiev tillsammans med några andra kända tonsättare som Shostakovich, Khachaturian, Miaskovsky, blev kritiserade av det ryska politiska partiet. De ansåg att musikens innebörd var odemokratiskt, onationalistiskt, dissonant och en förakt för melodi.
Man kan förstå tonsättaren som ville beskriva lidandet av andra världskriget och allt det som följer i dess spår.
Första satsen är tung och dyster och målar upp krigseländet på ett påtagligt sätt. Andra satsen är melodisk och lugn och i den tredje så firas segern på ett snabbt och flytande sätt.
Detta är inte ett stycke för var och en kanske, men jag älskar de melankoliska och dystra klangerna som inte är ovanliga från ryskt håll som jämvikt till glättigare musik.