Jump to content

Search the Community

Showing results for tags 'historia - funderingar och tips'.

  • Search By Tags

    Type tags separated by commas.
  • Search By Author

Content Type


Forums

  • Euphonia Presentation
    • Information & Registrering
    • Artikelarkiv
  • Forum
    • Euphonia Musikforum
    • Euphonia Hififorum
    • Euphonia Bildforum
    • Euphonia Branschforum
    • Euphonia Nyhetsforum
    • Euphonia Nostalgi & Off topic
  • Hifimarknad
    • Euphonia Medlemsannonser
    • Euphonia Butiksannonser

Find results in...

Find results that contain...


Date Created

  • Start

    End


Last Updated

  • Start

    End


Filter by number of...

Joined

  • Start

    End


Group


AIM


MSN


Website URL


ICQ


Yahoo


Jabber


Skype


Location

Found 1 result

  1. Det här är en tråd om storband som betytt så mycket för både jazzens och den moderna musikens utveckling. Inte minst för dansmusiken och som för plantskola för musiker och sångare i sina inledande karriärer. Dessa utvecklade sig sedan och blev i sin tur förebilder för kommande generationer av jazzmusiker som i sin tur haft stor påverkan på instrumentutveckling, spelteknik, och arrangemang inom olika genrer. Parallellt växte bluesens påverkan fram och blandade sig även med storbanden och vi fick grogrunden till t ex Duke Ellingtons och Count Basies band. Ellington tog också till sig den klassiska musikens metodik i komponerandet. Vid sidan om bluesen fanns en tradition som hade sina rötter inom swingen, inte sällan kallad den ”vita jazzen” men även den fick influenser från den ”svarta jazzen” för att fortsätta med färgklichen. De gjorde ”våldtäkt” på den ”snälla” dansmusiken à la Paul Whiteman (han med den en meter långa dirigentpinnen). Whiteman i sin tur var den som lanserade lite mer fria koncept då han mixade in dixieland-påverkade tongångar i de annars i huvudsak skrivna arrangemangen. Men det var någon form av start. Ellington utnämnde honom till The King of Jazz. Hos Paul Whiteman kom ett antal musiker som sedan skapade sig stora namn som Jack Tegarden, Hoagy Charmichael, Bunny Berrigan, Frankie Trumbauer, Joe Venuti och Bix Beiderbeck. På Qobuz finns en hel del med Whiteman. Några hifi-parametrar finns inte men jag tycker det är kul att lyssna på dessa inspelningar ibland som lite bakgrund. Jag tycker det är intressant att botanisera i arkiven för att få större förståelse för den musik jag diggar. Vi går tillbaka nästan 100 år och det är fantastiskt att det finns kvar att lyssna på. Notera sussaphonen på bilden ovan som är etubaliknande instrument som virades runt kroppen. Det här var innan ståfelan tog plats i banden som basinstrument av den enkla anledningen att den hördes inte i de sammanhang och förutsättningar som då gällde. Det blev dock mer liv i luckan under 30- och 40-talet. Det började i större skala med Artie Shaw och Benny Goodmans orkestrar som drog fulla hus där publikens skrik ofta lät mer än banden. Med dessa band föddes också nya stjärnor som också blev legendariska. Några av de mest namnkunniga från Goodmans olika konstellationer var Teddy Wilson(p) - Zoot Sims(ts) - Lionel Hampton(vibra, tr) - Charlie Christian(g) [första elförstärkta] - Gene Krupa(tr) - Harry James(tp). Även svenske Stan Hasslegard(cl) spelade en sejour hos Goodman men då i hans septett. Mängder av sångare kom också fram i storbanden. Hos Goodman sjöng bl a Billie Holiday, Peggy Lee och Helen Forest. Goodman var också först att ta in färgade musiker. Mest kända blev Charlie Christian, Teddy Wilson, Lionel Hampton och Billie Holiday. Benny Goodman hade ”rockstjärnestatus” innan begreppet fanns. De hade också ordentliga hits som hjälpte till att skapa skivindustrin. ”Sing, Sing, Sing”, ”Let’s Dance”, ” Stompin’ at the Savoy” och ”Lady Be Good” är bara några. Det var också med Goodman vi fick de första riktiga ekvilibristerna på sina instrument som hade förmåga att få näst intill upprorsstämning bland publiken. Även Benny Goodman är rikligt representerad på Qobuz med både storband och mindre grupper, t ex denna från en klassisk konsert på Carnegie Hall 1938 med historisk inledning av Benny själv. Det här musik som fortfarande håller, tycker jag. En annan superstjärna inom idiomet blev Artie Shaw med superhits som ”Moonglow”, ”Stardust” och ”Begin the Beguin”. Även här lanserades nya blivande stjärnor där den som stack ut mest var blivande storbandsledaren och supertrummisen Buddy Rich som brukar toppa de främst omröstningar om tidernas främste trummis; både bland rock- jazz- och metaltrummisar. Men Shaws band lanserade även Hot Lips Page(tp) - Dave Tough(tr) - Lena Horne(sång) - Mel Tormé(sång, tr) - Barney Kessel(g) - Ray Conniff(tb) - Dodo Marmarosa(p) och många fler… Även Billie Holiday sjöng hos Artie Shaw. Hon är med på ett spår i skivtipset nedan. Men det var hos Goodman hon gjorde sin stora debut. Benny Goodman stack ut med lite tuffare stil medan Artie Shaw var eleganten i sammanhanget. Jag har en boxar med båda och musiken är lika bra idag och många håller faktisk bra även ljudmässigt; framför allt från 50-talet och framåt. Här är en fin samling med hans mest kända låtar. Finns på Qobuz. Det fanns naturligtvis fler storband. Varför har jag t ex inte nämnt Tommy Dorsey (som nog är mest känd för lanseringen av Frank Sinatra och filmen om bråket med sin bror Jimmy Dorsey) och Glenn Miller? Jag sorterar dem mer i underhållningsfacket men det kan man naturligtvis ha olika mening om. I nästa inlägg tar jag lite om den parallella utvecklingen från Ellington och Basie som hade lite andra rötter.
×
×
  • Create New...