Jump to content

Strmbrg

Medlem+
  • Posts

    1 400
  • Joined

  • Last visited

  • Days Won

    8

Everything posted by Strmbrg

  1. Jag TROR att jag inte håller med här. Men det kan bero på att jag inte förstår hur du menar.
  2. Det grötar väldigt ofta till sig i starka, ljudkomplexa partier. Det är nog vanligare att det gör det än att det inte gör det. Det är nästan lika vanligt vid hörlurs- som högtalarlyssning. Nu var det nog säkert sju, åtta år sedan jag lyssnade på någon annan anläggning än min egen, men min minnesbild är att det var närmast hopplöst att avnjuta "stökiga symfonier" ens på moderata nivåer i de anläggningar jag då lyssnade på. *) Jag brukade försynt påpeka att det kunde vara svårt att ens särskilja stråk och blås, men reaktionen på min kommentar var ofta något i stil med "det har jag inte tänkt på..." Kan väl tillägga att det där fick mig att tröttna lite på det "sociala hifi-livet". Vi var ofta så väldigt långt ifrån varandra när det gällde aspekterna på vad en anläggning skulle åstadkomma. Synd, men inget att bryta rygg för att förändra. *) Det har absolut varit samma enerverande tokigheter i de anläggningar jag själv ägt under årens lopp. Fel som jag främst tillskriver undermåliga högtalare, undermåliga högtalarprinciper, undermåliga rumsarrangemang och undermåliga slutsteg. "Det övriga" kan man engagera sig i när dessa stora felkällor är åtgärdade. Först då blir finliret väsentligt enligt min blygsamma men dock erfarenhet.
  3. Jag tror att jag förstår hur du menar. Undviker väldigt gärna uttryck som "förstår PRECIS hur du menar!", eftersom man självklart inte kan veta om man gör det eller inte. För egen del lyssnar jag på musiken även då jag gjort en högtalarflytt eller vadhelst annat. Ju mer jag tänker på det - just nu åtminstone - så förstår jag inte ens hur man gör för att lyssna på anläggningen... Möjligen kan man säga att jag efter högtalarflytten lyssnar på hur musiken påverkades av flytten. Eller snarare, om flytten påverkade möjligheten att fokusera på musiken. Åtminstone med min totala preferens för "klassisk musik" (akustisk musik) kan frågan lyda: Hur påverkades illusionen av realism? Så, för min del så föranleder inte högtalarflytten - eller vadhelst det rör sig om - någon "teknisk lyssning" av typen hur påverkades tonkurvan? Vad hände i basen? Dock så hände det sannolikt just saker med tonkurvan och kanske specifikt just i basen. Men jag saknar förmåga att "dissekera" musiken till ljud-detaljer, "plocka ut" det dissekerade och betrakta det enskilt.
  4. Det där känner jag väl igen! Du påminde mig. Jag har inga hifi-intresserade bekanta numera, så det är ett passerat kapitel. Men jisses! Det lät ju ALLTID sämre när man lyssnade tillsammans. Delvis på grund av att det aldrig bara kunde sittas och lyssnas. Det skulle snackas "hela tiden" också. Inte om det man lyssnade på men diverse namedroppning om apparater, andras anläggningar, anekdoter mm... Det gjorde mig både irriterad, ofokuserad och på spänn. -Hur många sekunder kommer det vara snackfritt nu då?.. Delvis på grund av att jag alltid blev mer tvivlande på det egna välljudet när någon var inbjuden.
  5. Inte helt lätt, vare sig att formulera rubriken eller att ens själv förstå vad (fan) jag yrar om. Vad det handlar om denna gång - från "filosofiska hörnet" - är en reflexion kring förhållningssättet till sitt lyssnande. Eller möjligen till sin anläggning. Vissa av oss fokuserar på och målar upp beskrivningar av det som hörs, i termer - som jag förstår det - syftar till att beskriva anläggningens ljudliga karaktär. Taget helt ur luften och utan källhänvisning så kan uttryck som "mer kropp i övre basen", "en lätt romantisk klang", "blommar ut", "värme i övre mellanregistet", "taktfast", "kyligt skimmer", "snabbhet i basen", "härligt musikaliskt" och liknande förekomma. Just dessa formuleringar kanske aldrig har förekommit, men jag hoppas att ni förstår vad jag syftar på ändå. Det kan vara ett missförstånd från min sida, men min tolkning är alltså att slika beskrivningar inte syftar på den musik som spelas utan på anläggningens karaktär. Dels fascineras jag av att överhuvudtaget klara av att höra sådant. Dels av slika målande beskrivningar. Dels av att ha det sättet att lyssna på. Nej, tolka mig nu inte som att jag insinuerar att det skulle vara "fel" eller dumt. Om så vore skulle det vara enklare att bara skriva att jag tycker det. Däremot förstår jag mig inte på det. Vilket är en helt annan sak. Samtidigt vore det intressant att få mer inblick i det sättet att lyssna på och hur olika lyssnare "funkar". Nå, själv då. Jag vill lyssna "rakt igenom" anläggningen och därmed att den skall "hålla sig på mattan". Den skall vara transparent, skulle väl en del säga. Ju mer klarhet anläggningen besitter, desto lättare är det att bortse från den. Nu kanske det inte alls krävs att man har den där ytterligt transparenta anläggningen (rummet är såklart även det inkluderat i transparentaspekten). Det som krävs för min del är att jag slipper distraktionen av en anläggningskaraktär som står ivägen för musiken. Det är ju på musiken, inte alls på anläggningen jag vill lyssna! Ibland undrar jag om jag utvecklat detta förhållningssätt på grund av den musik jag lyssnar på. Den "klassiska" eller snarare den hyfsat rent akustiska och verklighetsexisterande musiken i stort, kanske - säger KANSKE - leder till ett annat synsätt på - eller förhållningssätt till - anläggningen än "artificiell musik" gör. Som vanligt: Ingen aning. Men en VISS aning har jag nog. Även om den aningen kan vara fel...
  6. Ja, jo, nä, jag tror nog att jag kan lita hyfsat väl på min hörsel. Emellanåt får jag dock intrycket av att vissa tycks vara extremt analytiska och målar upp ganska omfattande beskrivningar av skillnader inom såväl elektronik som kablage. Det är snarare i det perspektivet jag etiketterar mig som "sunkig". 🙂
  7. Ja, jag kanske testar det. Tack för tipset. Delningen ligger med de externa drosslarna på 80-100Hz 6dB/oktav, vilket kan tyckas väl högt och flackt. Emellertid ger ren lyssning vid handen (eller snarare vid öronen) att det fungerar riktigt bra. Utan de externa seriedrosslarna så spelar DWM alldeles för högt upp i frekvens och ger bidrag där det snarare blir en frekvensmässig obalans än någon ljudmässig fördel, vilket i sin tur "maskerar" - eller snarare distraherar beträffande - uppfattbarheten av den förbättrade djupbasen.
  8. Lyssnar just nu på första satsen i Mahlers sjunde symfoni. Den är mäktig, och kan nog vara en bra ingång till den lite "maffigare klassiska musiken" för den som är nyfiken. Chaillys Decca-svit med samtliga symfonierna är ett utmärkt exempel på klart, luftigt ljud med mycket god djupverkan. Det senare kanske förutsätter en väldigt transparent och högupplösande anläggning för att uppfatta. Här hemma, med bland annat en M Scaler - och "diverse annat" som jag förmodar bidrar till god transparens - är emellertid djupillusionen påtaglig. Jag fascineras speciellt av hur klar och artikulerad den odistorderat mullrande och rumsliga basen framstår. Bland annnat precis i inledningen. Jag tillskriver till stor del just detta den utsläckningshämmande placeringen av DWM-basen dikt intill ena sidohögtalaren i min "setup".. Lyssna gärna själva! Fast, då på era egna anläggningar... https://open.qobuz.com/track/587326
  9. Förr så försökte "testa" genom att låna hem och göra lite djupare efterforskning, läsa omdömen och tester mm innan beslut. På den tiden blev jag ganska ofta missnöjd med köpen ganska snart. På något vis så trodde jag att vägen till riktiga beslut och kvalificerade bedömningar var just noggranna utvärderingar och omfattande, kanske tidskrävande efterforskning. Men uppenbarligen funkade det inte alls som tänkt. Åtminstone inte för mig. Vet inte, men det där att fokusera på "matchning" av delar för att få ett bra helhetssystem och på så sätt försöka utvärdera vad som skall bytas det begriper jag mig inte på. Förmodligen på grund av ren dumhet. (Sedär! En skopa självdistans...) Tester läser jag fortfarande, men jag ser dem som tidsfördriv snarare än som användbar information. Nästan alla tester är ju positiva och dessutom innehåller de våldsamma mängder ovidkommande men kanske underhållande text. I grunden hyser jag ett mycket stort tvivel till min förmåga att bedöma apparater och annat på någon vidare detaljnivå. Häpnar ofta över hur skribenter formulerar sina detaljerade beskrivningar av lyssningsupplevelser. -Hur sjutton kan de höra och detalj-urskilja - och inte minst sätta ord på - alla de där egenskaperna de skriver om? Gör de ens verkligen det? Eller har de bara en extrem övertro till sina förmågor och ser inte sina brister? Eller är det kanske bara ordmassor för att artiklarna skall tilltala dem själva och läsaren? Förvirringen tilltar i alla fall, när jag funderar över den saken. Med min kanske unikt sunkiga förmåga att analysera det jag hör, så står inte så mycket annat tillbuds än att tillämpa den "metod" jag kört med de kanske senaste fem, tio åren: Distraktions-metoden. -Distraheras jag av tillkortakommanden i ljudet? -Eller kan jag tillägna mig musiken utan distraktioner? Den är inte klockren. Ty, om distraktion föreligger så är nästa steg att hitta orsaken. Det kan vara väl så knepigt om man har svårt att "dissekera" och detalj-analysera ljudet. Men den funkar hyfsat på den musik jag till drygt 100% lyssnar på, den "klassiska". Låter det verkligt eller konstigt?
  10. Apexorca: Du nämner självreflexion. Det tror jag är viktigt. Och även den närbesläktade självdistansen.
  11. Har hittat tillbaka till Grado. Hade en period med Stax men de lät väldigt instängt. Alltså inte diskantfattigt eller så, men det fanns ingen luftighet. Det är just den öppna luftigheten jag saknar med alla andra lurar än Grado. Nä, har inte på långa vägar lyssnat på "allt" men vare sig Sennheiser 650, eller vad de heter, Denon eller de till konstruktionen öppna Stax (kan de ha hetat 007 eller 009?..) låter öppet. Grado PS 500 tror jag de lurar heter som jag har idag. Köpte dem olyssnade. Väldigt nöjd!
  12. Det kan ha framgått redan - för den som har koll på mitt svammel, jag har det inte själv - men jag brukar som regel skippa det där med att jämföra när jag införskaffat något nytt. Detsamma gäller även INFÖR införskaffandebeslutet av något nytt. Dvs varken i butik, via hemlån eller när jag både har den nya och kvar den tidigare prylen hemma så blir det något jämförande. Det gamla kopplas ur, det nya kopplas in och så var det klart med det. Ju mer jag betraktar mitt beteende desto märkligare tycker jag att det kanske kan framstå. Men jämförandet, detaljfokuserandet och "dissekerandet" av musiken gör mig bara förvirrad. Men det kanske är just så, när även grundtillståndet är lätt förvirrat, eller åtminstone allt annat än tvärsäkert. Hörlurar brukar jag provlyssna i butik, men det är mest på grund av att det är så väldigt enkelt att lyssna och snabbt växla mellan just lurar. Plus att det närmast är OMÖJLIGT att INTE höra skillnader mellan hörlurar. Sist jag jämförde lurar i butik så köpte jag inte någon av dem. Istället köpte jag en helt annan och olyssnad lur över nätet av en privatperson i Tyskland... Ofta är det man är nyfiken på tyvärr inte tillgängligt för lyssning någonstans, och då får man gå på "magkänslan" istället. Mitt senaste inköp - har jag för mig - var en Innuos Zen Mini streamer. Den köpte jag i butik. Den fanns uppkopplad, men det blev ingen lyssning. (Vad sjutton skulle jag försöka lyssna efter?..) Till streamern blev det dessutom samtidigt den tillhörande separata nätdelen. Jag har inte ens frestats att hemmavid jämföra de två nätdelarna. Bara att tänka tanken på att göra det får mig att låta bli... Att det kan framstå som knäppt har redan antytts så det är avklarat och det bjuder jag på. Men, hur funkar ni andra? PS Chord MScaler var jag lite tvekande till, så den fick jag låna hem på prov (utan säkerhet och utan att vara känd kund!..), men där var effekten så uppenbar att det inte alls var ansträngande att höra skillnad. Dessutom vrålenkelt att avgöra dess verkan eftersom den har ett fjärrmanövrerat "by-pass-läge". Men såvitt jag kan komma på så är just denna apparat ett undantag från den (o)normala anskaffningsprocessen.
  13. Jag har helt slutat med alkohol. (Fyra bira hade stått och blivit utgångna i kylen, varvid de tömdes i slasken.) Slutar man med alkohol riktigt ordentligt så har man snart sparat ihop till en Accuphase strömtillsnyggare. Men det har jag ju redan... Kanske ska börja dricka på nytt då...
  14. "Klassiskt" som vanligt. Är man insnöad så är man...
  15. Jag har också en Superspider. Inga problem med lyssningshöjden med mina MG3.7. Men, blir det intr lite paraboleffekt med högtalarna i den där placeringen?
  16. Analyshjärnan försöker jag ha avstängd. Den brukar distrahera mitt musiklyssnande. Just detta visar nog att det ligger en del i resonemanget om att anläggningen inte bara består av avsändardelen, utan även av den för resulatet väsentliga och högst variabla mottagarenheten.
  17. Var - ungefär, skulle ni säga - går gränsen där man behöver blindtesta (eller på annat sätt verifiera) att skillnad råder? Vad är såpass uppenbart att verifiering är onödig? Kan kanske inbillning aldrig uteslutas? Några exempel (som såklart kan vara lite lösa i konturerna, men försök bortse från det): Båda / endast den ena högtalaren i drift. "Den fina stereoanläggningen" / "transistorradion". Ljudet av en triangel / ljudet av en kontrabas. Musiken uppspelad normalt / baklänges. Högtalarkabel A / högtalarkabel B. Fåtöljen 2,5 meter från högtalarna / 3 meter från dem. ... Måste samtliga de ovan listade exemplen blindtestas först, för att kunna besvara frågan? Finns det några absoluta självklarheter hos vissa av exemplen som det blir närmast löjligt att kräva verifiering av?
  18. Två aspekter på mätningar. Vilka ingendera skall tolkas som att jag ifrågasätter mätningar i sak: Kan vi vara säkra på att det vi vet att mäta idag också är allt som går att mäta? Kan det finnas hörbarheter som inte har någon koppling till det vi idag vet att mäta? Invändningen mot ovanstående att "Vad skulle det i så fall vara?" köper jag inte ur ett strikt intellektuellt perspektiv. Mer allmänt uttryckt: Hur vet man när man nått den punkt då man vet allt?
  19. Fick bara in en bild så här kommer den andra.
  20. På Bauhaus inköptes en plastprofil om en meter för typ 50 spänn. (GAH Alberts är namnet på tillverkaren.) Hade först tänkt mig motsvarande profil i natureloxerad aluminium, men detta blev både betydligt billigare och diskretare utan glänsande snittytor... Jag gjorde dessa lyftare mest för att det var en kul grej utan krav på musikmässig förbättring. Dessutom var det vrålenkelt att ”tillverka” dem. Kablarna är Supra, och inkluderat strumporna är de såpass styva att de inte hänger ned trots lyftarnas ringa höjd och antal. Strumpornas egentliga funktion är emellertid att dölja de fåniga ljusblå respektive blåmetallic kulörerna. Nix! Jag tänker INTE försöka jämföra ljudet med och utan lyftarna. 🙂
  21. Såvitt jag minns, så har jag endast deltagit i ett blindtest. Det var någon gång på nittiotalet i regi av Ingvar Öhman. Testet handlade om att lyssna till två digital-versioner av samma utomhusupptagning. Ljuden i upptagningen var väl mest lite vind i några träd och några svagt kvittande fåglar. Vad som tekniskt skilde de två digital-versionerna åt minns jag inte. Möjligen upplösningen. Möjligen Minidisk-kvalitet respektive CD-dito. Det var ju ett "hett" ämne på den tiden". (Åtminstone i delar av den pyttelilla hifi-nörd-ankdammen. ) Nå, jag lyckades visst väl över genomsnittet och väl även väl i absoluta tal att höra skillnaden. Jag hade mycket hellre velat lyssna på någon ljudkomplex symfoni än det där "vind-kvittret". Och hellre i en akustiskt mer lämpad lokal än den där aulan (eller vad det var) i Tekniska Nämndhuset i Stockholm. Nu är inte skillnadslyssnade något som intresserar mig, men det var intressant att delta ändå. Om än ganska trist... Mitt fokus försöker jag lägga på annat än skillnadsdetektering som sådan. Skillnader skall ju innebära att någonting bra kan uppnås. Inte bara att en skillnad kan uppfattas. Man kan ju spetsa till det och tänka sig att sitta och lyssna efter skillnader och förändringar mellan MASSOR av olika alternativ. Ponera att det gick att säkerställa åtskillnad mellan många av alternativen dessutom. Men, var det bara skillnader? Var något av alternativen överhuvudtaget BRA? Eller var alla ganska dåliga? Några var bättre än andra, men inget av dem var bra... Då har man kanske fastnat i fel fokus: Man har fastnat i skillnadsletande. Men man har tappat bort sökandet efter det som är bra. Man kanske inte ens klarar av att avgöra vad som är riktigt bra? Man klarar kanske bara av att jämföra, beskriva skillnaderna, sortera och rangordna... Därför försöker jag sedan ett antal år lägga skillnadsfokuset åt sidan och rikta uppmärksamheten mot en annan aspekt: Kan jag lyssna utan att jag distraheras av tillkortakommanden? Ja eller nej? Om svaret är nej, så spelar det inte så stor roll om det är "mycket nej" eller "lite mindre nej". Ambitionen är istället att ärligt kunna svara JA. Det betyder inte att allt därmed är perfekt, men det betyder att det är tillräckligt bra för att tillkortakommandena skall hållas under den gräns där de distraherar mitt lyssnande.
  22. Tack för tipsen! Dock är jag rätt nöjd med som det är nu. Det där med den fördjupade - och alltså inte endast förstärkta - basen ser jag mer som intressant än som sådär jättenödvändigt ur ett musiklyssningsmässigt perspektiv.
  23. Letar runt lite på Cobuz för att hitta en akustiskt tilltalande samling med Beethovens pianokonserter. Den här är lite distanserad men på det hela taget fin. Pianot är inte extremt inzoomat som soloinstrument ofta är. Djupet och rymden är riktigt bra.
  24. Hur kubmäter man på ett kassettdäck? Eller, kuben är såklart ingen mätning utan en presentationsmodell av mätningar.
×
×
  • Create New...