Strmbrg

Jag har fått lite pippi på bilder med rörelsseoskärpa... Strmbrg,

Jag blev så uppspelt av en låt jag lirade att jag satte en skrivbordsstol på huvudet och dansade omkring. Alldenstund extasen tilltog, så släppte jag taget om stolen, varvid den (förvånansvärt nog) föll från skallen. Stolens vertikala framfart stoppades dock effektivt upp av... ...skivspelaren. Tonarmen gick att räta ut hjälpligt. Nålspetsen hade lossnat. Men, det fungerade faktiskt att spela ändå. Det satt nämligen kvar en liten bit av det lim som fixerat nålspetsen. Limresten spårade väl inte optimalt i skivspåren, men det lät i alla fall fortfarande. Strmbrg,

Hm, Du har en stor, glasad tavla på höger vägg och ett stort fönster på den vänstra. Det är inte otroligt att du får en reflex i dessa ytor som riktas direkt mot din lyssningsplats. Ser du högtalarna i dessa glasytor, när du sitter i lyssningsfåtöljen? Snyggt rum för övrigt. /Strmbrg,

Kul med alla bilderna! Ser ut som bilder ur Hifi-institutets (eller vad de hette) årsböcker. Finns de på nätet eller har du scannat? /Strmbrg,

Hm, apropå bandspelare... ...när jag tänker efter så kan jag ju berätta om min "ännu förstare" anläggning: Den bestod av en Philips kassettbandspelare, ungefär likadan som denna. Den hade ingen inbyggd mic. Den externa micen kunde anslutas via två DIN-kontakter. Den ena styrde paus-funktionen, som kunde manövreras med en liten knapp på originalmicen. Auto-level hade den inte heller. Ett mycket litet visarinstrument angav nivån. Anläggningen var nu inte komplett i och med den här apparaten. En klockradio, i stort sett lika denna, ingick också. Notabelt är att min var av fabrikatet Intel... Ovanpå klockradion ställde jag mikrofonen, på ett litet stativ, och plums så hade jag en komplett rigg att spela in Poporama och Discorama med! /Strmbrg,

Du som är åtminstone halv-urgammal, kanske har nåt minne av nån (halvknasig eller finare) sextio- eller sjuttiotalsstereo? Eller, om du inte är halv-urgammal, men ändå ägt nån apparatur som du tycker platsar - skriv och berättta! Den här anläggningen blev julklapp i familjen nångång i mitten av sjuttiotalet. Den är den första stereon i mitt liv, jag var väl fjorton/femton år. Jag har för mej att den kostade 800 spänn eller kanske en tusenlapp, på Dahler (?) i Skärholmens centrum. Rank Arena AS 3616. Helautomatisk mellanhjulsspelare med ett stringent egenljud. (Buller i.e.) Hastigheten på armautomatiken varierade med varvtalet. På 78 varv slog picupen ner på skivan med våldsam hastighet. Tunnväggiga plastgjutna högtalarlådor med ganska stora ovala dubbelkon-element. Ljudet saknade i stort sett helt både bas och diskant. Skjutreglage för både bas och diskant fanns emellertid. Mot + hände inte mycket, men drog man dem mot - så gick det att burka till ljudet ännu mer... Radio med FM MV LV samt KV (har jag för mej). (Grunkan (borsten?) i bakkant på spelaren fanns inte på våran maskin.) Locket saknade gångjärn, men det gick att ställa rakt upp åt tre håll i en list runt grammofondelen: Åt vänster, bakåt samt framåt (!). Ej åt höger, pga att reglagen sitter där. I anslutning till bilden, som jag hittade på nätet, så stod denna text: "A Rank Arena AS3616. Idler with flipover ceramic chisel. Two open-backed plastic bread boxes with cone thingies. A volume control that did its max at 1 on a scale of 10, and a balance control that gave us the option of all-left and most-left. "

Ja, jag vill också rekommendera Benchmark! Den låter mycket högupplöst, eller kanske snarare låter den inte så mycket överhuvudtaget... Den borde hursomhelst ge samma fina resultat oavsett vad som matar den. /Strmbrg,

Har du möjlighet att visa lite översiktsbilder på rummet? Ser att även du kör med lite skum belysning. Tyvärr har ju kameror inte alls samma kontrastomfång som ögat. Det mörka blir ofta för mörkt, liksom. Man får fuska med D-lighting eller liknande. /Strmbrg,

Jag satt och funderade kring detta med stereoåtergivning och om den någonsin kan bli lika verkligheten. Frekvensåtergivning tex, kanske kan åstadkommas med hyfsat god realism. Säkert en del andra parametrar också. Men: betrakta de här skisserna jag har gjort: Den vänstra skall illustrera fem sångare som står i ett rum om 5x8 meter och sjunger för en lyssnare. Den högra skissen skall illustrera dessa fem sångare återgivna av två stereohögtalare (cirklarna) i samma rum. Med lite skicklighet i mickningen och en hyfsad anläggning, så går det att återge sångarnas positioner någorlunda lika verkligheten. De två högtalarna ger en fantombild av de fem sångarnas positioner i rummet. I verkligheten så är varje sångare en enskild ljudkälla i rummet, som skapar sina egna reflexmönster i rummet. Återgivet via högtalarna så låter det som fem sångare i rummet. Men reflexmönstret i rummet skapas inte av fem ljudkällor utan av endast två. Att detta betyder ett fel jämfört med originalet tycker jag är ganska uppenbart. Men jag har ingen aning om hur mycket detta fel påverkar illusionen av realism i stereoåtergivningen. Men det kanske man kan reflektera över? /Strmbrg,

Åkej, Vad är jag för ”ljudtyp”? Eller snarare: Vad tänker jag om ljud i hemmiljö? Jag har full respekt för de som menar att Hifi innebär att åstadkomma oförvrängd återgivning. Jag tror inte att jag någonsin har avlyssnat oförvrängd återgivning. Det betyder inte att jag tvivlar på att oförvrängd återgivning går att åstadkomma. Däremot tror jag att det är mycket svårt att åstadkomma det. Åtminstone om man räknar in rummet i återgivningen och inte bara apparaterna. Man kanske kan säga att stereoåtergivning per definition innebär en förvrängning? Detta eftersom ljud från två punkter inte borde vara detsamma som ljud från tex åtta instrument? Jag är snarare inriktad mot att åstadkomma ett ljud som tilltalar mej. Ett ljud som ger en – för mej – tillräcklig illusion av realism. Ett ljud som får mej att vilja lyssna på massor av musik. Det betyder inte att jag ser något motsatsförhållande mellan oförvrängd återgivning och tilltalande ljud. Men jag tror heller inte att ljudet måste vara oförvrängt för att tilltala mej. Låt mej ta ett litet exempel: Jag har under årens lopp lånat hem lite olika slutsteg som jag jämfört subjektivt mot mina Audion rörmonoblock. De hemlånade stegen har alla varit kraftfulla transistorsteg. De har lägre distorsion, bättre dämpfaktor och högre effekt än rörstegen, Mitt intryck av transistorstegen har varje gång varit: Mindre dynamik, mindre pondus i basen (!), ”gråare ljud”, mindre ”luftighet”, sämre djup etc. Jag förstår mycket väl att mätvärdena är bättre, men jag förstår inte varför jag inte upplever en större realism. Min upplevelse har varit densamma oavsett om jag haft små Elac, SA eller Magneplanar. /Strmbrg,

Jo, som sagt: Avståndet till diskanten skall tydligen vara lite större än till bas-delen av membranet. Men orsaken till att jag har diskanterna inåt är att "det låter öppnare och luftigare". I mitt fall så skulle det mesta av diskantens bakåtljud blockeras av själva högtalaren om jag hade diskanterna på utsidan. Som spin-off-effekt så får jag ju också en längre löpväg för bakåtljudet innan det blandas med direktljudet. /Strmbrg,

Hej alla härest deltagande! Om jag har förstått det rätt, så är det här på "Bildforum" som man lämpligen presenterar sin anläggning... Det jag har skummat igenom, visar ofta närbilder på apparaterna. Det som vore mer intressant - tycker jag - är att få se översiktsbilder på hela rummet där ni sitter och spisar vaxen! Gärna med lite förklaringar till hur ni resonerat kring placering och rumsarrangemang. Ett förslag, bara. /Strmbrg,

Hm, ser att den bilden är tagen med bländare 1,4 och Iso 400. Det visste jag inte om... :-) /Strmbrg,

Spännande! Har du någon bra bild? Som du kanske ser på min bild, så är diskanterna inåt. Det blev subjektivt bäst i min uppställning. Jag spelar inte speciellt högt - om jag har förstått saken rätt... Det viktiga för mej är att jag upplever en dynamik som känns vettig. (Förhållandet mellan stark och svagt snarare än absolutvärdena.) Jag kan rekommendera SD-fötter till dessa högtalare. Nu känner jag inga vibrationer i golvet och jag inbillar mej att skärmarna vibrerar mindre dessutom. /Strmbrg,

Jag har testat diverse metoder. Bland annat de du nämner. Nu står högtalarna en dryg meter in i rummet. Det ger i mitt tycke en okay kompromiss. Apropå placeringsmetoder/regler/principer: Alla geometriska metoder bygger - såvitt jag begriper - på att vissa förutsättningar är givna. Till exempel så kan man inte räkna ut - ens ett tomt - rums resonanser enbart baserat på rummets mått! Den enkla, teoretiska beräkningen förutsätter ju att väggarna är 100% reflekterande! Det är väggar aldrig. Lyssnar man utanför det stängda rummet, så inser man det ganska bums. Väggarnas "transparens" varierar dessutom med materialet och frekvensen. Fortfarande kan man kanske ha någon princip som tumregel/utgångspunkt. Men eftersom det är så många variabler inblandade, så får man sannolikt den bästa placeringen på någon annan plats än vad tumregeln anger i alla fall. Yttermera är det ju liiite märkligt att de olika metoderna ger helt olika svar på var högtalarna skall stå. Med lådhögtalare fick jag följande svar (ungefär): Cara - 19 cm från sidovägg, 197 cm från bakvägg. Cardas - 77 cm från sidovägg, 125 cm från bakvägg. Tredjedelsmetoden - 90 cm från sidovägg, 230 cm från bakvägg. Hm... /Strmbrg,

Tack! Jag har ett svagt minne av att ditt rum var med i nån hemma-hos-artikel i nån tidning för ett antal år sedan. Jag var ju med i H&M härom året, men då var det inga planarer i stugan utan små Elacer. Det här rummet är 280x690. De oroväckande proportionerna framgår av denna bild: /Strmbrg,

Av din avatar att döma så har du någon av de största MG:na... Jag har testat diverse transistorsteg ihop med Elac 310 också. Jag fick samma intryck då: "Litet och grått". Säker mer korrekt, men jag ville inte ha det ljudet eftersom det inte tilltalade mej. /Strmbrg,

Svår fråga. Eller, snarare: svårt att svara på. Man kan ju kanske tro att det låter lite snävt. Men det gör det inte. Det låter stort och framförallt djupt. Djupt, alltså när det finns djup i inspelningen. Ibland läser jag att dipoler ger en konstlad djup-effekt, eftersom de strålar bakåt. Då borde även "stumma" studioinspelningar få efterklang. Men det får de inte alls! Så den "teorin" stämmer inte. Inte här åtminstone. Karaktärsskillnader mellan olika akustiska inspelningar blir väldigt påtaglig. Så, rimligen bidrar rummet väldigt lite. En av de mer fascinerande egenskaperna är basåtergivningen. Jag har aldrig hört "bättre" bas än med Magneplanarer! Ingen tröttande "tryck-vågs-effekt". Bara den där luftiga, stora och välartikulerade basen! Jag tillskriver den låga (500 Hz) delningen att skärmarna inte "beamar". Jag kan sitta i "fel" fåtölj utan att det går galet. Förvisso ändras tonbalansen lite då, men det har mer med rumsresonanerna att göra, misstänker jag. Det är bara att springa och köpa, alltså! /Strmbrg

Just så hette den ja! Tack! Nä, jag har inte kommit underfund med varför de påstås vara trögdrivna och eller kräva mycket effekt. Eller så har jag mycket effekt i praktiken?.. 30 watt single end... ...Nä, det har jag nog inte. Det har låtit klenare och mer komprimerat med samtliga de högspecade transistorsteg jag har lånat hem. Eller så är det mej det är fel på, som inte förstår vad som är bäst för dessa skärmar... /Strmbrg,

Du är här du också! Ja, jag kollade på din bild. Vi verkar väl ha lite av samma grundtanke. Att inte bygga upp ett altare, utan att pryttlarna får smälta in i helheten. -Hur smälter man in ett par MG1.6?.. Nåja, de är åtminstone inte svarta... Nu kan jag iofs inte påstå att jag har funderat så himla mycket på inredningen. Det bara blev... Vardagsrummet består nästan uteslutande av sambons prylar och smak, så där har jag inte funderat överhufvudtaget. /Strmbrg,

Svejsan! Jag tänkte börja min tid på Euphonia med en liten presentation av mitt hem. Mer om vad jag är för en kuf, lär nog framkomma i andra trådar. Musikrummet är smalt men långt. Dipoler kan med fördel placeras nära sidovägg, enär ljudet är utsläckt åt sidorna. Det ser ut att vara smalare än det är i verkligheten... Lamporna står som de gör för att diffusera väggreflexen från dipoldiskanten. En spegel ställd mot väggen visade var lamporna skulle placeras. De är tänkta att fungera som en omvänd parabol, liksom. (Det är textil som är spänd på en plast-trumma. Finns på IKEA.) För den apparatglade: Magneplanar MG1.6; Audion Sterling PETSE; Benchmark DAC1; Rega Planet. Das ist alles. Jag vill ha så få och så små pryttlar som möjligt. Det ser inte ut att ha lyckats beträffande högtalarna dock. Men de är åtminstone platta… Högtalarna är kraftigt intåade. Dock inte såpass som bilden kanske ger sken av. Det finns en tanke bakom vinkeln: Bakåtreflexen träffar primärt i sidovägg, därefter i bakvägg, varefter det reflekteras snett ut i rummet. Idén är alltså att fördröja och sprida motfasljudet. Delningen är vid låga 500 Hz. Därför blir det inga problem med beaming eller "sweet spot". Hursomhelst, så tycker jag att jag fått till en både djupare och mer texturerad bas än då jag hade diverse lådhögtalare (och Audio Pro Ace Bass 2). Jodå, så är det faktiskt! Jag har delat av det nästan sju meter långa rummet med ett draperi. Mer för utseendet än för ljudet förvisso. Bakom draperiet finns en arbetsplats för bla Photoshopande. Här en bild på hur det ser ut i vardagsrummet: Sonab OA-14 för tvåhundra spänn! (plus 1700 för nya basar…) En stor NAD-receiver model 7600, samt en Thorens-skivspelare med en unipivot-arm som jag aldrig kommer ihåg namnet på. Och såhär kan det då gå, när Charlie Parkinson helt sonika tränger ut ur dac:en, och drar ett solo mä fullständi' (jä:la) realism i'ren röki'a hålan. Lite mysko att rörelsen inte får samma effekt på den röda dioden. Men det kanske helt enkelt beror på att den lyser svagare? /Strmbrg,