Jump to content

Strmbrg

Medlem+
  • Posts

    1 400
  • Joined

  • Last visited

  • Days Won

    8

Everything posted by Strmbrg

  1. Apropå effektkuben: Är den relevant? Den visar väl bara hur stärkaren beter sej "då den pressas till max"? För den som ämnar lira på tokhöga nivåer kan den kanske säga ett och annat om hur det kommer att gå vägen. Men, om jag ämnar lira på låga volymer så säger väl kuben inte så mycket? Rätta mej om jag har ohajat alltsammans, tack!
  2. Jag är då ingen mätexpert, vilket kanske kommer att framgå här nedan: Ta effektkuben tex. Den visar väl bara hur förstärkaren beter sej då den är "pressad till max"? Om jag inte sitter och spisar vax på max pådrag, så säger den väl inte så mycket i praktiken? Det jag är intresserad av är hur grunkorna beter sej under de betingelser jag använder dem. Det kanske handlar om några enstaka Watt? Och det handlar lite oftare om musik än om en sinuston. Är mätnormerna utformade så att de gynnar/råkar gynna vissa konstruktionstyper?
  3. Orsaken till min fundering är att jag inte riktigt förstår varför jag tycker att vissa apparater låter naturligare än andra. "Naturligt" kanske kan låta flummigt, men om jag säger att jag lyssnar på naturliga ljud i form av tex Jazz eller Klassiskt så förstår ni kanske vad jag menar. Mina Audion har rimligen betydligt sämre mätvärden än de flesta hyfsade transistorsteg. Lik förbaskat tycker jag att de senare låter mindre naturligt. Jag tycks alltså inte påverkas av mätvärdesfakta för egen del. Om jag hade gått mer på siffervärden, hade jag då tyckt att ljudet från helt andra apparater varit mer naturligt? Frågan verkar närma sej en central fundering: Finns det andra elektrikska egenskaper hos apparaterna, som vi hör resultatet av, men som vi idag inte kan identifiera? Samband vi inte insett kanske? Eller mäter vi på fel sätt? Mäter vi irrelevanta egenskaper och missar relevanta?
  4. Det har jag inget svar på. Jag ställer egentligen inte frågan för att serveras ett svar (som jag själv kan använda). Vad jag (ofta) är ute efter är att få läsa tankar och reaktioner på diverse inspel. Dvs jag är absolut inte ute efter att få reda på "hur det ligger till" då jag ställer en fråga som denna. Frågor av denna typ från mig skall ses som diskussionsämnen. ___ ___ ___ Ponera att ett antal personer har kallats att lyssna på en anläggning. Anläggningen består av en CD, en stärkare och ett par högtalare. Personerna besitter en hyfsad kännedom om hifi-mätvärden och vad de betyder. Anläggningen håller mycket god kvalitet. Lyssningen sker i ett mörkt rum, eller på annat sätt så, att ingen kan se apparaterna. Samtliga har fått en liten folder som beskriver anläggningen. Hälften av de inbjudna har fått ta del av de riktiga, goda mätvärdena. De andra har fått ta del av falska, halvdåliga mätvärden. Hur många kommer att uppleva en god återgivning? Hur många kommer att uppleva en dålig? Hur många kommer att ifrågasätta mätvärdena? Man kan naturligtvis alternera med en dålig anläggning och annat innehåll i foldrarna Jag är inte ute efter ett svar i första hand, snarare tankar.
  5. Precis som att vissa märken kanske kan göra det. Eller ett visst utseende. Eller vissa omdömen, eller rykten. Jag kan tänka mej att rubriken kan uppfattas som ologisk och kanske till och med provocerande. Men åtminstone det senare är inte alls min avsikt. Och ologiskheten får vara en kostnad för bruttotanke-principen. Jag är bara ute efter ett progressivt resonerande och är absolut inte intresserad av tvärsäkerhet och ställningskrig med denna tråd. (Brukar väl iofs inte vara någon fara på denna sajt.) Det är argument, resonemang och tankar som är intressanta nu. Inte vad som är rätt eller fel.
  6. Om jag hör en förändring när jag gör en förändring, så kan jag försöka ta reda på varför. Om jag vill öka min insikt, vill säga. Om jag gör en förändring, men inte hör en förändring, så kan jag kanske sluta fundera på just den åtgärden. Att det tex går att reducera vibrationer i kretskort är ju inte så konstigt. Hur man skall gå tillväga för att minska vibrationerna är inte heller så svårt att lista ut. Dessutom kan man mäta storleken på vibratioerna. Huruvida man dessutom kan höra effekten av en minskad vibration i ett kretskort, är en annan, och rimligtvis viktigare fråga än att vibrationerna minskar.
  7. Oavsett vad som sker rent elektriskt vid kontaktvändningar under olika omständigheter, så är väl det enda väsentliga huruvida dessa elektriska skeenden renderar i hörbara skillnader eller ej? Eller?
  8. Jag har ägnat mej åt både kontaktvändningar och apparatfötter. Jag vill sammanfatta mina erfarenheter sålunda: Jag har i många år varit mer eller minde frustrerad över att ljudet inte låter tillräckligt naturligt och trovärdigt *). *)Mina musikreferenser är akustisk musik. Jag har försökt rätta till ljudet genom att experimentera med kontaktvändningar, olika apparatunderlag, rengöring av kontaktytor, kabelflätningar mm mm. Jag säger inte att dessa åtgärder är helt meningslösa. Men jag konstaterar att de inte lett till ett mer trovärdigt ljud. Det skall till enormt mycket större förändringar för att trovärdigheten skall infinna sej. Jag har krånglat med de allra mest obetydliga faktorerna i massor av år och även bytt prylar emellanåt. Tillslut insåg jag att det var rumsakustiken, möbleringen och ett radikalt byte av högtalarprincip som löste problemet. Hade jag inte insett det, så hade jag säkert suttit och vänt på kontakter och testat cellgummibitar än idag.
  9. Det har tydligen kommit nya versioner mycket ofta. Det kan ju bottna i att produkten inte är riktigt färdigutvecklad. Eller att man fövisso besitter teknisk kunskap men saknar omdöme om hur det bör låta för att upplevas som realistiskt? De steg jag har provat är tillverkade 2005. De har varit inne på uppgradering till version 2 och fått en dekal som bekräftar detta. Såvitt jag förstått har det kommit uppgraderingar och nya modeller ett stort antal gånger under dessa fem år. Jag tilltalas av pyttesmå, anspråkslösa apparater, som inte dominerar rummet visuellt. Synd att jag inte tyckte om dem ljudmässigt också... Men nu sparar jag ju 8000 spänn å andra sidan.
  10. Nu kommer lite ytterligare kommentarer: Jag har nu haft dessa steg hemma torsdag till söndag. Jag har mina Audion PETSE som referens. Jag är överraskad: Dynamiken känns begränsad. Stråkorkester låter konstgjort. För mycket fokus på övertonerna. Applåder låter platta och vassa. Basen upplever jag saknar pondus. (Kanske pga bättre kontroll?) Förvisso en större klarhet kanske? Troligen inte pga högre upplösning. Det tycks snarare bero på övertons-beteendet.
  11. Ja, då har jag tagit hem ett par NuForce monoslutsteg på prov. Modellen heter Reference 8/8b V 8.02, enligt vad som står på dekalen undertill. Mina ordinarie slutsteg är Audion single end rörmonoblock specade till 30 Watt i 8 Ohm. Jag vet inte om NuForce kräver en viss inspelningstid. Spontant undrar jag nämligen - efter någon halvtimmes lyssning - var dynamiken tagit vägen. Eller har jag missförstått vad dynamik är? Just nu spelar Alfred Brendel solopiano. En platta som jag uppskattar för dess fina rumsklang och spännvidd mellan svaga och starka anslag. Spännvidden mellan svagt och starkt verkar ha minskats med NuForce. Lokalförnimmelsen är svagare och pianot låter mindre i storlek och klenare i basregistret. Innan lyssnade jag på George Duke "Illusions". NuForce verkar gröta till basen. Audion upplever jag har en betydligt bättre kontroll över basregistret. (!) Det var synpunkterna så här långt. Jag ger mej till tåls och spisar vidare för att komma med ytterligare kommentarer vad det lider.
  12. Den jag syftar på heter tydligen 8/8b V 8.02 Har försökt hitta negativa omdömen, men gått bet hittills. Därför följer lite lyssningsomdömen längre ner i tråden.
  13. Men var försiktiga! Det kan vara bra att kolla hur förbandet är utfört innan man börjar dra. Lossa elementet och kolla. Ett par Sonus Faber jag hade på nittitalet visade sej ha en baffel av vanlig spånplatta! Dessutom var det inte islagsmutter, utan klen träskruv rätt in i plattan. Skenet kan bedra. Dessutom bör man vara observant på lacken på elementets korg. Om skruven dras direkt mot korgen - utan bricka - kan det finnas risk att lacken spricker i flagor i vissa fall. Det bör alltså funderas lite innan man sätter igång.
  14. ...undrar om jag kommer att höra någon skillnad? Det handlar om att jag nu byter tillbaks till de originalrör som Audionerna levererades med. Jag fick ett ryck efter en tid att köra med 6550, men nu fick jag ett ryck att testa med de gamla originalen igen. Väntar fn på att 6550:orna skall kallna... KT90 ser i mitt tycke snitsigare ut. Lite smalare och sportigare. Men det är ju en tämligen oväsentlig skillnad. Pja, vad ska man säga? Lite öppnare och distinktare kanske? Stramare bas. Det stämmer med mitt intryck från ett byte för fem sex år sen. Nån annan kanske skulle säga att det är som natt och dag? Möjligen i Kiruna vid midsommar i så fall. Jag har två olika uppsättningar 6550 och en uppsättning KT90. Om jag skall drista mej till en spontareflexion, så har nog 6550 lite andra egenskaper än KT90. Det handlar kanske inte bara om skillnader i fabrikat? Om inte annat är det ju kul med ett prylbyte som redan är finansierat.
  15. Ååkej. Han var inte panikslagen då? Jag var på en mässa härom sistens. Där var ett litet podium, på vilket diverse föredrag skulle hållas. När jag gick förbi, så stod det en snubbe och talade om nåt inom kommunikation (har jag för mej). Han såg ut att verkligen vilja vara nån annanstans, av nervositetsskäl. Jag led väl mest med honom, eftersom jag ibland kan bli nervös och stel själv, då jag skall prata inför grupp.
  16. Det är kanske inte säkert att den dyra anläggninen ger den där oftare lyssningen? Det får man väl dock hoppas att den gör. Det som (möjligen) stör mej litegrann är allt jag lagt ut på alla prylar som jag inte har kvar. "Resekostnad, liksom". Jag har egentligen aldrig "uppgraderat" till allt dyrare prylar. Jag har snarare bytt inom en hyfsat rimlig prisgräns. Det kostsammaste jag köpt var nog egentligen Bose 901 1983, eftersom det var så svettigt att bli av med avbetalningarna på dem med den lilla ekonomi jag hade då. Rena vansinnet att köpa 9000-kronorshögtalare på 36%-ig avbetalning när man innan amorteringen har en tusenlapp att klara sej på efter skatt och andra räkningar. Och innan makaronerna och ketchupen... Nä, idag har jag en anläggning som slagit rekord i statiskhet. Jag har inte bytt ut en enda pryl på flera år nu. Förr var mitt fokus mer inriktat på apparaterna och att byta prylar och mindre på att lyssna på musik. Det är skönt när man kan koppla bort pryleriet och känna sej lugn och nöjd.
  17. Jag valde "träffa likasinnade..." Att lyssna på prylarna tror jag inte är meningsfullt. Visst kommer jag att höra ljud, men hur vet jag vad det är som gör att det låter som det gör? Jag har inte varit på någon ljudmässa på massor av år. Senast var på Norra Latin i mitten av 90-talet. Jag blev bara trött och förvirrad. Jag tyckte inte att någonting lät bra. Det skrällde mest, om jag minns rätt. Titta på apparater ger mej inte så mycket. Jag är förvisso lite intresserad av design, men samtidigt vet jag i stort sett redan hur lådor av trä eller metall ser ut. Dessutom vet jag inte ens om jag skulle träffa så många likasinnade. Jag är ju inte speciellt intresserad av apparaterna egentligen, och det har jag fått för mej att de flesta inom hobbyn är. Nä, nu känner jag mej så udda att det känns ännu mer osannolikt att jag kommer att besöka någon mer mässa.
  18. Well, jag jämför med min erfarehet av små stativare som elac 310 och system audio. De har väl ungefär samma officiellla -3dB punkt som Magneplanar 1.6. Det jag syftar på är renheten även i övrre basen.
  19. Du är kanske inte hjälpt av nedanstående i din nuvarande situation. Men jag vill ändå kasta in en passus om dipoler, som kan vara värt att tänka på. Dipoler exciterar egentligen bara rumsresonanser i ett plan, rundstrålare triggar igång resonanser i alla tre planen. Detta faktum ger vid handen att problemen med rumsresonanser minskar drastiskt om man använder dipoler jämfört med om man använder konventionella rundstrålare. Rent konkret upplever jag resultatet som en mycket tydlig, välartikulerad bas. Inte bara basen, för övrigt, utan även högre register återges friare, eftersom direktljudet inte konkurrerar med rumsreflexer och resonanser i samma utsträckning. Dett tydliga ljud kan säkert åstadkommas även med lådhögtalare, men jag är tror att det blir både mer komplext och betydligt dyrare.
  20. Man bör inte glömma bort att komma ihåg, att två rum med exakt samma dimensioner OCH möblering OCH högtalar/lyssnarplacering, ändå kan låta väldigt olika. Materialet i väggar, golv och tak kan skilja mellan de två rummen. Därmed kan även ljudkaraktären variera väldigt mycket mellan de två, till synes lika rummen.
  21. Nu hoppar jag bara in i tråden efter att bara ha tittat på den sista sidan lite. Bara så jag greppar vad ni diskuterar: -Vad det som skall vara rätt? -Vad är syftet med att ha rätt? (i i frågavarande sammanhang, alltså)
  22. Siegfried Linkwitz har - i mitt tycke - mycket intressant att läsa på sin hemsida. Det kanske kan vara givande att resonera kring det han skriver? Jag tänker mej nu i första hand civiliserade resonemang, och i allra sista hand ett "rätt eller fel-krig". Nedanstående är hämtat här: http://www.linkwitzlab.com/conclusions.htm Tanken med att kopiera all denna text, är att var och en kan citera intressanta delar av texten och komma med synpunkter. Conclusions . . . Sound reproduction in domestic size living spaces has been a life-long interest to me. I have learned much from observation and from my own experimentation. Mostly they confirmed what others already had written about, such as in the many publications of the AES, or the classic texts of Olson and Beranek. But in sound reproduction there are still areas that have not been studied to the point where clear prescriptions or limits can be given as, for example, to sound distribution in acoustically small spaces, or to audibility thresholds for non-linear distortion. I have always been fascinated by the multi-disciplinary approach that has to be taken to the design of loudspeakers, if the goal is higher than another typical consumer product. That approach must include old and new understandings in the fields of mechanics, electronics, acoustics, and psycho-acoustics, as well as extensive experience with test and measurement. So here are some conclusions that I have come to. I will write them in the form of statements. The background for many of them can be found on the pages of this website. Other conclusions were drawn from observations at CES, dealer show rooms and private listening venues. Many of them are obvious, but I state them since their sonic consequences seem to be underestimated. There are probably more and I might add them as I think of them. Loudspeakers The best one can hope for with 2-channel sound reproduction is the illusion of listening into the recording venue. Physics does not allow the accurate reproduction of the original sound field with only two speakers. Since sound reproduction is about creating an illusion it becomes very important to avoid or minimize any clues that would detract from the illusion. Such clues come from linear-distortions, such as frequency and polar response, and from non-linear distortions with their generation of tones and sounds that were not in the original. Linear distortion - frequency response, polar response, resonance - affects primarily the timbre and clarity of a loudspeaker. Non-linear distortion - intermodulation, harmonic, clipping - affects primarily the maximum tolerable sound pressure level. There is a level of non-linear distortion that is "good enough" relative to other flaws in the loudspeaker. Further reduction of this distortion brings no audible improvement. For accuracy it is necessary to reproduce sound at near realistic SPL so that the ear generates the correct timbre due to its own distortion. Loudness control or response shaping gives a poor approximation to the Fletcher-Munson curves. I have heard at the AES Convention in 2000 a 6-channel (2 front, 2 elevated side/front, 2 side speakers) Ambisonic microphone recorded (by Chesky) surround demonstration which totally excited me. My listening experiences since then with SACD and DVD-A commercial recordings have left me cold and I happily return to two channels with the ORION. There are many different loudspeaker designs available commercially. They all change electrical signals into acoustic signals. But if the goal is to reproduce sounds accurately, then a speaker must be either an acoustic point source (monopole, omni-directional) or an acoustically small bi-directional source (dipole). "Small" means that the physical dimensions are small compared to the wavelength being radiated or that the shapes do not interfere with the polar response of the point source. I have not come to conclusions about a line source that extends floor-to-ceiling, is infinitely long acoustically, and thus generates a cylindrical wave. It seems that this could be an alternate approach to illuminating a room uniformly at all frequencies. All accurate speakers will essentially sound the same when listened to in a setup that is appropriate to their specific design. Since loudspeakers are listened to in closed spaces there are fundamentally only two ways in which they should illuminate the room sound-wise: Either omni-directionally or uniformly directional over the whole range from low to high frequencies. This allows the delayed, reflected sounds from the room boundaries to have the same spectral signature as the direct sound. The transition in polar radiation from 4p to 2p (baffle step) that is typical for the majority of loudspeakers guarantees non-uniform illumination of the room. Reflected sounds are perceptually masked if their initial delay is >6 ms and if the reflections are full spectrum copies of the direct sound. This requires omni-directional or dipole loudspeakers that are free standing in the room. Omni and dipole loudspeakers can sound nearly identical in any given room when properly set up. The room must approach frequency independent reflection-diffusion-absorption behavior above 100 Hz. Conventional box speakers are always omni-directional at low frequencies and increasingly forward directional at high frequencies and thus the room reflections color the sound. When designing a loudspeaker it is essential to perform free-space measurements to see the effects of driver directivity and baffle shape on the important polar response. This requires that any reflecting surfaces and objects are at least 10' (3 m) away from the source, that the distance to the microphone is greater than the largest dimension of the baffle, and that the source is rotated around its acoustic center axis. This setup can provide a reflection free 10 ms time record and frequency response data down to 100 Hz. At lower frequencies it is more practical to use boundary measurements, but their integration with the free-space data requires thought and experimental verification. The 3D free-space response of tweeters and very small loudspeakers can be measured in typical domestic rooms, if the required microphone distance is small compared to the reflection path distances. In an active loudspeaker system each driver has its own power amplifier. This gives maximum control over the mechanical motion of each driver and most efficient use of amplifier power. Drivers of different sensitivities (SPL/W/m) are easily combined, while with passive crossovers the driver of lowest sensitivity determines the loudspeaker's overall sensitivity. Amplifier power has to be wasted in the process. The power amplifiers of an active loudspeaker system see a benign load (resistive, slightly inductive) over their assigned frequency range, unless it includes the mechanical resonance of the driver (highly capacitive and inductive). The single and much larger power amplifier that is required for a passive crossover loudspeaker has to drive a complex load, which places more stringent requirements on its dynamic stability and overall performance. Different amplifiers may sound different. Open baffle loudspeakers Open baffle speakers are inefficient in terms of the mechanical movement that is required to create a given level of sound. This not only applies to speaker cones but also to panel vibrations. Open baffle loudspeakers reproduce bass with less room interaction. It is more articulate than from box speakers. If dipole behavior covers the full frequency range, then the room response becomes perceptually masked by the direct sound. The radiation from the rear of the cone must not be absorbed, but the distance to the nearest reflecting/diffusing surface should be at least 3' (1 m). An open baffle circumvents the box problems of delayed radiation through cone and enclosure panels. They occur typically in the mid-frequency range and are difficult to suppress. Large panel radiators or long line radiators suffer from severe lobing at higher frequencies. It manifests in critical room and listener placement. Even though a dipole requires a 6 dB/oct boost towards low frequencies, it takes little power to drive it to maximum excursion at its lowest bass frequencies. Amplifier power could be an issue as frequency increases, where it requires higher cone acceleration to reach Xmax. Thus SPL is limited by driver volume displacement at the very lowest frequencies and becomes amplifier limited as frequency increases. Realistic bass levels can be obtained from dynamic drivers in open baffles, not from panels. For extreme SPL requirements the number of drivers could get very large and, therefore, below 50 Hz they are more economically replaced by sealed box subwoofers. At frequencies where a 8" driver would become directional it has wider frontal dispersion for an open baffle than if the baffle were closed in the back. Open baffle speakers reach deeper into the room and are less subject to the room response if their polar response is well behaved. ORION exemplifies open baffle loudspeaker design in terms of polar response control and dynamic range. It circumvents the limitations of large panel radiators and yields a small package. The low masses of the moving parts in an ESL, a planar magnetic, or a ribbon driver are necessary to generate useful sound pressure levels. The force generated by an electrostatic or planar magnetic motor is weak. Since SPL is proportional to air volume acceleration, and moving parts Acceleration is Force divided by Mass, the mass has to be lower if the force is too weak to generate sufficient acceleration. Furthermore, since excursion is limited with these drivers the radiating area has to be large to move a sufficient air volume.. These relationships seem to be difficult to grasp by audiophiles. Marketing departments and even some designers like to tout low mass as an inherent benefit giving greater "speed" or frequency response to their speaker, when it is only affecting sensitivity in SPL/W. It is difficult to screw up an open baffle speaker design to where it sounds worse than your typical box speaker. Box loudspeakers Small boxes have fewer problems with panel resonances, cone re-radiation, and polar response than large boxes. Box panels can radiate more sound at certain frequencies than coming from the cone. When building boxes from 3/4 inch thick wood, then the un-braced areas should be less than 4 inch squares to obtain high stiffness and to push panel resonances into the kHz region and where they can be decoupled from the driver's structure and airborne vibration. The sound behind the driver cone should not come back out through the cone. Typical box speakers have a generic sound due to their polar response, panel resonances, re-radiation through the cone and vented bass. Bass from box speakers has more "punch" than from open baffle speakers, but is less airy. Vented bass speakers are resonant structures and store energy which is released over time. For accuracy, bass must be reproduced from sealed or open baffle speakers that are non-resonant. Closed box speakers are best listened to from very close distance to minimize masking from an uneven room response. PLUTO is not merely another 2-way box speaker. Secondary radiation from enclosure panels and through the driver membrane from inside of the enclosure were eliminated. Being an active speaker, two drivers of very different sensitivities could be combined in order to obtain omni-directional radiation. Bass response was extended by equalization and not by a resonant vent. Listening rooms The room is rarely at fault. If it is comfortable for conversation and living in it, then it is also suited for sound reproduction. The problem is usually the inadequate polar response of the loudspeakers and their placement in the room. Loudspeakers should be positioned out in the room, at least 3' (1 m) away from reflecting surfaces. The further the better. Speaker placement to the inch based on some room acoustic calculation is nonsense. Rooms should have lots of diffusive elements and not sound like a stuffed pillow if open baffle or omni speakers are used. Placing absorbers at reflection points is the wrong approach. It only absorbs high frequencies and increases the difference between the direct sound and the delayed room response. It works against perceptually masking the room response as merely a copy of the direct sound. Equalization for a certain response at the listening position is fraught with serious problems. DSP can do many things, but which acoustic inputs to take, and how to process them, is still very much at a research stage. It will change the sound you hear. When I hear an unfamiliar loudspeaker in an unfamiliar room and it does not sound right, then I look for faults in the loudspeaker's design and placement long before I blame the room. Listeners People listen differently. Performing musicians and members of the audience are used to different perspectives and focus on different aspects of the sound. Both are valuable for analyzing a loudspeaker. People who only listen to loudspeakers and thus always compare loudspeakers are poor judges of accuracy. Very few sales people of "high end audio" ever listen to unamplified life sounds. They are highly susceptible to marketing department suggestions. Unbiased listeners have no difficulty recognizing accurate sound reproduction, even with hearing damage or with hearing aids. Unfortunately, marketing departments and dealers think that bass and high frequencies need to be emphasized for products to sell. Some listeners prefer euphonic loudspeakers. Accurate, and thus neutral, loudspeakers are not that exciting unless the source material is. I find it disappointing when loudspeaker manufacturers run extensive double-blind listening tests with trained and untrained listeners where they only compare loudspeakers to each other, but not to any live source. These are strictly preference tests within a given paradigm. Source material A loudspeaker can never do better than to accurately convert electrical signals into acoustic signals. Thus the source material determines ultimately how well an illusion can be created. Recording is still an art, not a science. Two loudspeakers in a room cannot reproduce the original sound field. Surround sound could be science based, but today is far from it and mostly pan-potted mono. Lossy compressed recordings (e.g. MP3) lose too much inner detail when encoded at less than 128 kbps to be perceptually accurate. This shows up most easily on applause and the least on voice. Associated equipment The loudspeaker is by far the weakest link in the reproduction chain. Unless you have really poorly designed associated equipment you cannot get significant improvement in accuracy by going to very expensive equipment. Marketing departments like to tell you otherwise. Hearing a change is not an indication of greater accuracy. Some products are designed to make an audible change so the customer will notice it. Other products rely on the power of suggestion which works the better, the higher the price tag. In Class A/B power amplifiers the time variant and amplitude dependent crossover distortion is more harmful than harmonic distortion, because of its impulsive and thus wideband nature. It does not register in the typical high signal level harmonic distortion specification. Crossover distortion changes with bias conditions and is thus a function of the thermal control loop of the amplifier. It must be tested dynamically as output power switches from high to low levels and device temperatures change.
×
×
  • Create New...