Strmbrg
-
Posts
1 400 -
Joined
-
Last visited
-
Days Won
8
Content Type
Profiles
Forums
Events
Posts posted by Strmbrg
-
-
Eller har du alltid haft samma hållning i hififrågor?
Grova exempel på vad jag menar kan vara:
En övertygelse om att vinyl är överlägset CD, som några år senare har övergått i det motsatta.
En klar uppfattning om att kabelvalet är avgörande för ljudet, som senare har övergått i en övertygelse om att kablarna är bland det minst avgörande i kedjan.
En bestämd åsikt om att dipolhögtalare är "bäst", som sedan ändrats till att lådhögtalare är det enda rätta.
Övertygelsen att ljudkvalitet inte har något med mätresultat att göra har övergått i övertygelsen att mätresultaten helt och hållet visar hur bra det kommer att låta.
Eller kanske att uppgraderingar av prylarsenalen är själva grejen, vilket senare har landat i insikten om att det är skönare att koppla av och vara nöjd med vad man har.
Har du kanske fäktat dej varm för allt vad rör heter, för att senare helt propagera för transistorer?
Eller tvärt om.
Eller något annat liknande.
Har du ändrat din tvärsäkerhet under årens lopp?
Eller har du alltid varit hyfsat ödmjuk?
Eller har du kanske alltid haft det mesta väldigt klart för dej och aldrig behövt ändra vare sej åsikt eller övertygelse?
-
Man borde kunna förvänta sej ett mycket tillfredsställande ljud, med 100.000kr-prylar.
Huruvida man kan förvänta sej detta, är en svårare fråga.
Men det beror ju på hur man ser på ordet 'kan' i sammanhanget:
Visst, man kan ju förvänta sej vad som helst.
Men jag tror att 'kan' i detta sammanhang snarast borde bytas ut mot 'borde'.
Dvs: Vad är rimligt att förvänta sej?
Ellur?
-
Tja,
"svagheten" hos maggisarna är väl en något "artig" framställning av musik som bygger på rejäl midbaskick. Lite som att sitta långt bort från scenen på en utomhuskonsert, I de flesta fall uppskattar jag det. Min upplevelse kan dock bitvis beo på underdimensionering. Kan alltså inte svara för hur de större modellerna med rejäl drivning beter sig .......
Summerat hamnar jag altid i att jag har svårt att hitta något som imponerar mer. Nyfiken dock på Oskar Heils Kithara - och blev grymt imponerad av MBL när jag var på Audio Concept för en tid sedan. Då blir det förståss rejält dyrt
Får nog hänga fast vid att detta är "lagom bra" (hehe - slå mig inte nu. Jag vill inte återuppliva den tråden....)
Är det tråden om tillräckligt bra, du syftar på?
I så fall vill jag påpeka att tillräckligt bra inte innebär samma sak som lagom bra. Inte för mej i alla fall.
Lagom bra vet jag för övrigt inte vad det skulle betyda.
Tillräckligt bra - för mej - innebär att jag inte har något övrigt att önska.
-
Ang distanserna så har jag bara en distansbricka, tanken, rätt eller fel, är att soffan är låg och lyssningar oftast slutar i lowriderposition.
Jag ska försöka optimera placeringen ytterligare, men har hittat en referenspunkt som jag märkt upp så jag kan återga hela tiden, tur att dom är så lätta att flytta. Under medarna har jag vanliga filt-tassar, de fungerar fint i avkopplingsyfte tror jag.
Jag kan varmt rekommendera SD-fötter, när du väl har hittat en vettig placering av skärmarna.
-
Här kommer lite fler bilder på samma modell.
Mitt rum är smalt och inte alls så ljust. Det saknar fönster och ligger suterrängplanet.
Eftersom dipoler sänder väldigt lite ljud åt sidorna, så funkar dessa väldigt bra trots rummets dimensioner.
Jag har "förstorat" rummet genom att styra undan sidoreflexen helt.
-
Så länge man har ganska långt ( > 1m ) från väggen bakom högtalarna är det ofta ok. Då lyckas hjärnan lära om och acceptera vågen från väggen. Egentligen tillför den inget nyttigt om jag förstått saken rätt.
Om man inte tidigare lyssnat på dipoler så kan bakåtvågen till en början vara en häftig upplevelse och ge en illusion av bra ljud - men det lugnar ner sig efter några veckors lyssnande. Därefter upplever man i stort sett bara direktljudet.
Jag vet inte om du har samma erfarenhet?
Jag tror inte att jag ändrade min upplevelse av ljudet.
Men helt säker är jag inte.
Har ju för övrigt tidigare ägt MGII, SMGc och SMGa, så dipolljudet var ingen nyhet för mej.
Inspelningar utan efterklang låter som de skall, dvs utan efterklang.
Har man fått för sej att det läggs till en konstgjord efterklang så kanske man upplever det så också?
-
Det är väl lite så att den som inte vet om hur bra det kan låta lider heller inte av att det låter som det gör.
Med andra ord, har man inte lyssnat på Magnepan, Quad, Martin Logan, Analysis mfl i bra rumsliga uppställningar så har man helt enkelt ingen referens till det ljudet.
Många har nog kommit i kontakt med dipolljudet under dassiga omständigheter också.
De kanske har avfärdat hela grejen på någon mässa, tex.
Vissa kanske är övertygade om att dipoler ger en konstig efterklang i rummet pga bakåtljudet.
Då bör man betänka att alla högtalare utom vägg-inbyggda strålar ljud även bakåt.
Dock ofta med tonvikt på bas och mellanregister.
-
Jag vet inte om det är en mognadssak.
Det skulle ju innebära att vissa aldrig mognar.
Själv kan jag väl säga att jag snarast kommit att koppla bort hifi-apparatkarusellen i och med att jag skaffade ett par MG1.6 för snart två år sedan.
I alla år har jag suttit och grubblat på varför det inte låter så naturligt som jag skulle vilja.
Varför jag inte bara kan lyssna på mina plattor utan att fundera på förbättringar och sådant som stör.
I och med köpet av MG1.6 har jag insett att det stora problemet under alla år har varit högtalarna.
I det perspektivet känns det nästan fånigt med de - i sammanhanget - marginella ljud-ändringar som byte av andra delar i kedjan medför.
Tycker själv att det jag skrivit nästan ser lite religiöst ut. Men det är säkert bara ett sammanträffande.
-
Efter en viss omstuvning har jag nu vinklat det som går att vinkla, och flyttat på det som inte gick att vinkla.
Skivsamlingen tex, är placerad på nivåer som inte är i öronhöjd.
En spegel-kontroll från lyssningsplats ger vid handen att varken höger eller vänster högtalare speglas i vare sej den närstående eller den motstående väggen.
En kontroll av plånboken ger vid handen att insatsen inte kostade någonting.
En kontroll av klockan visar att det inte tog speciellt mycket tid i anspråk heller.
Nu återstår en kontroll av ljudet.
-
Hoppas ingen blir irriterad över att jag publicerar den här idén på fler fora.
--- --- ---
Jag har bokhyllor längs sidoväggarna i musikrummet.
I morse funderade jag lite på hur man på ett smart sätt kan nyttja böckerna för att inte bara diffusera, utan även rikta bort sidoreflexer från lyssningsplatsen.
Den här bilden visar högtalarens spegling sedd från lyssningsplatsen, i en spegel parallell med bokhyllan.
Med böckerna placerade såhär...
...så blir speglingen såhär.
Det man nu ser i spegeln är den vänstra golvlampan.
PS
Perspektivet skevar en del. Högtalarna ser ut att vara vridna ur led.
Det som återstår att fundera på, är om det även blev en hörbar förbättring.
-
Ja, det skulle man ju kunna säga men den termen känns så uppgiven. Det är i vart fall så pass bra att jag kan koncentrera mig på musiken enbart. När höstmörkret faller på så sätter väl funderingarna igång igen. HiFi är ingen sommarsport hos mig.
Ååkej,
Det har jag inte tänkt på.
Att "tillräcklig bra" kan uppfattas som uppgivet.
Men, nu inser jag att det faktiskt kan vara så.
Då vill jag bara passa in att åtminstone för mej är det jääkligt långt innan jag är nöjd.
Först då är det tillräckligt.
-
Man kanske kan säga, att den största förvrängningen sker i processen fram till och med skivan?
De senare leden överför nog informationen med en betydligt mindre förvrängning.
Nu talar jag om alla kategorier fel, inte bara distorsion.
Jag menar, perspektivistiskt kan det låta förbaskat bra, förvisso.
Men det är ju ändå alltid väldigt långt från hur man upplever musiken i konsertsalen.
-
Fördomar, fördomar.
Vem avgör vad som är Hi-End och vad är Hi-End ?
Ja, det är ett märkligt uttryck.
Åtminstone om man ser det som jag gör:
High End,
End,
Hit, men inte längre.
De här prylarna är så bra att det inte kan bli bättre.
Jaha, då köper man nåt som klassats som High End, och så är det klart sen.
Nja, det gäller bara nu...
Eller så är det bara nånslags inflations-uttryck.
Bra - bättre - bäst.
Och så detta, som är ännu mer bäst.
Bäst, på riktigt, liksom.
Förmodligen skall det väl bara förmedla en känsla:
Nu har du nått kronjuvelerna och kan känna dej riktigt jäkla lycklig.
-
QUOTE (Strmbrg)
Sen är det ju en massa pretige hos somliga.
Det är angeläget att bevisa sin goda smak, sina höga krav och sin fina hörsel.
Är det Bebop och plundin (eller mig) du tänker på, Strmbrg?
Kom just på en sak jag glömde fråga förut:
Varför angav du just Bebop och Plundin och dig själv?
-
Det är väl inte kul att höra hur ljudet studsar runt mot väggar och pelare i konsertsalen.
Här hemma hör jag pukslagen en gång inte mer och utan några studsar. Det är precis som det ska vara.
Bastrumman som är den som ska kännas i kroppen under en konsert ska man också känna i kroppen när man
lyssnar hemma.
Om vi talar om realism, och pukslagen studsar runt i verkligheten, så skall de rimligen göra det även hemma.
Men den spatsiella aspekten kanske inte är så väsentlig för illusionen av realism?
PS
Ofta tycker jag att bastrumman känns mer i kroppen hemma än i konsertsalen.
Tyvärr.
-
Om du får samma kraft och dynamik i pukslagen via dina 1.6 som jag hörde i Konserthuset så är du bara att gratulera. Jag får det inte och jag tyckte inte att Audionord fick det heller när de demade 20.1 på Sheraton.
Nä samma kraft är det kanske inte.
Men det ger mej samma intryck. Dvs jag upplever inte att jag saknar något i det avseendet.
-
Även om jag håller med dig Strmbrg, att Maggiesarna har bra bas, så tycker jag inte jag får pukor och kontrabasar att låta som när jag senast hörde Våroffer framföras i Konserthuset med Tilson Thomas som dirigent.... tyvärr
Nej det låter naturligtvis inte likadant.
Men det är framförallt det omslutande ljudet från den stora lokalen som jag saknar.
Inte i första hand frekvensmässiga aspekter.
I konsertsalen upplever jag ju hur tex pukslag studsar runt i hela lokalen.
Hemma hör jag bara hur pukslagen studsar runt bortom högtalarna.
-
Tja, prestige är - som jag ser det - inget ovanligt.
De flesta är nog beroende av den mer eller mindre.
Jag försöker föra resonemang, men ofta bemöts mina reflexioner med att det är "fel" på min anläggning, mitt rum och att mina högtalare inte kan spela bas.
Hur vet de som har de invändningarna något om detta?
Jag tänker mej att mina resonemang kan uppfattas som prestigefyllda, eftersom det är så himla vanligt med prestige i forumdiskussioner. Vinna matchen, få sista ordet etc.
Inget jag tar illa upp för. Men det blir en - i mitt tycke - besvärlig diskussionsmiljö.
Mycket av typen:
"Så här är det!"
"Det är det inte alls, det är tvärt om!"
Väldigt lite av typen:
"Jag tänker mej att..."
"Det kan ligga något i det, men..."
-
Vad är det för konserter Du har varit på där basen inte kan matcha ett par Maggisar som knappast kan beskyllas för att ha djupbas?
Jag är också lite undrande över detta. (Vi har ju haft diskusisonen förr, Strmbrg.
)Är det Bebop och plundin (eller mig) du tänker på, Strmbrg?
Det finns tendenser hos både er och en del andra.
Jag är dålig på att hålla reda på vilka som skriver på vilket sätt.
Men ni kan ju vara trevliga trots det.
-
Og noen lytter til musikk mens andre lytter til elektronikk, om jeg kan si det slik....
mvh
Og noen sier sikkert att de lytter til musikk. Men egentlig lytter de til aparaterna og dess prestasjoner.
Ursäkta min krampaktiga norska.
Sen är det ju en massa pretige hos somliga.
Det är angeläget att bevisa sin goda smak, sina höga krav och sin fina hörsel.
-
Alla har väl olika prioriteringar.
Till och med jag begriper att det går att få till en trovärdig, artikulerad, kraftfull och bråddjup bas i ett lyssningsrum.
Men jag anser inte att det är värt besväret och kostnaden.
De som är ointresserade av hifi tycker att jag är fanatisk, men många av de hifiintesserade tycker att jag accepterar för många kompromisser och har för låga krav.
-
Vad är det för konserter Du har varit på där basen inte kan matcha ett par Maggisar som knappast kan beskyllas för att ha djupbas? Låter snarare som ett problem med upplevelseförmågan.Ja, det kanske är så? Jag utesluter ingenting.
Hursomhelst så upplever jag inte att tex pukor eller kontrabasar låter djupare eller kraftfullare i konserthuset än hemma.
Inte med Magneplanarerna i alla fall.
Däremot stördes jag alltid av den låga trovärdigheten i basåtergivningen med alla andra högtalare jag ägt.
Mysko kanske, men så ser min upplevelse ut.
-
Jag utesluter inte att vi är olika känsliga för olika typer av fel i inspelningen.
(Klipp i topparna, märklig mikrofonsättning, förstörande efterbehandling eller vad det nu vara månde.)
Visst har jag en del skivor som är fullt acceptabla ur ett realism-perspektiv.
Men, inte ens de bästa av dessa är på långa vägar helt trovärdiga.
Det krävs en hel del tolerans hos mej som lyssnare även då jag spelar de av mina skivor som har den högsta tekniska kvaliteten.
Detta med utsträckning nedåt i frekvens:
Även i det avseendet lyssnar vi nog olika.
Jag kan inte påstå att jag upplever mer djupbas då jag besöker en konsertsal än då jag lyssnar hemma.
Möjligen om jag spelar orgelmusik. Men det brukar jag inte göra så ofta. Jag är inte så förtjust i orgel. Vare sej hemma, i en kyrka eller en konsertsal.
-
Jag tror att identiteten är viktig.
Många kanske inte upplever att de har tillräcklig identitetskänsla i sig själva?
Jag menar inte att de är fullt medvetna om problemet och därför letar upp en Volvo 480 eller en olivgrön förstärkare.
Jag tänker mej att det snarare är en effekt av en omedveten brist.
Jag vet iofs inte om jag egentligen är rätt person att förstå dessa fenomen.
Har nämligen aldrig knutit an till vare sej fotbollslag, klädmärken eller en politiska åsikter.
Misstänker att jag är alldeles för rationell för det.
Har du ändrat hifi-uppfattning någon gång?
in Euphonia Hififorum
Posted · Edited by Strmbrg
Varför då?
Jag har läst den kommentaren förr, men kan inte komma ihåg varför det skulle vara fel att göra så.
Alla deltar ju inte på alla forum.
Vissa funderingar eller idéer intresserar mej lite extra.
Dessa idéer och funderingar vill jag delge så många som möjligt.