Jump to content

DrKlang

Medlem+
  • Posts

    280
  • Joined

  • Last visited

  • Days Won

    1

Everything posted by DrKlang

  1. Denna Metronome heter T1i och är helt solid state. Metronome hade rör i en del billigare CD-spelare tidigare och det finns i deras nuvarande separata DAC. Men deras dyrare CD-spelare är faktiskt utan rör. Icke desto mindre funkar Stillpoints och Component stand (så hette det visst) extremt bra på min CD. Metronome skickar f.ö. med grafitkoner för vibrationsdämpning som man placerar under CDn. Dom har en effekt, men Stillpoints slår konerna med hästlängder. Jag använder också Stillpoints (utan ställning) under min rörförstärkare vilket också ger stor skillnad i ljudet. Vinsterna är betydande i mellanregister. Här märker jag också en klar förbättring av basen. Även diskanten blir bättre i totalen. Eftersom vibrationer tidigare skapade en form av suddighet som gör att ljudet "sväller" i bas och mellanregister så försvann lite av diskanten. Med Stillpoints överallt (utom på högtalarna) blir diskanten mer framträdande och inte lika kvävd. Jag använder stenplattor också, och det har viss effekt. Men jag är inte säker på att jag skulle köpa stenplattor idag. Jag upptäckte att effekten faktiskt beror på vad stenplattorna i sin tur står på. Ibland funkade det bra, ibland var det likgiltigt. Har även testat med tyngder på högtalare och apparater. Skaffade ett gäng stora blytackor och har provat en massa varianter med dom. Tipset fick jag från tillverkaren av mina kablar, Peter Magnan. Jag fick en väldigt begränsad effekt av det. F.n. har jag superspikes på högtalarna. Dom är helt OK, speciellt som man slipper spikar ner i golvet. Förbättrade basen när jag satte in dom. Mycket prisvärda. Allmännt gillar jag två vibrationsdämpande produkter: Stillpoints och Hal-O tube rings med nickelringar (inte plastringarna). Jag tror man missar en stor del av sin investering om man inte vibrationsdämpar. Mvh Christer
  2. Det är möjligt att du har rätt, Townshend kanske ger bättre resultat. Jag har inte testat det. Den här typen av vibrationsdämpning kan man också bygga själv, inte med det utprovade resultat som Townshend och Solid Tech har, men med en klar förbättring. Det tänkte jag ett tag, men det blev inte så. När jag hade den tanken kollade jag mycket på bl.a. Townshend. Länge sedan jag var inne på deras webbsida, en massa nya produkter har kommit. Högtalardämpningen verkar riktigt intressant. När det gäller makrovibrationer har jag nästan gett upp. Nu vill jag flytta allt till väggarna. Jag har trägolv och det är inte så lyckat. Får väl hänga högtalarna från taket. Hur som helst, Stillpoints har en effekt på mitt system som jag är väldigt nöjd med.
  3. Hej! Stillpoints är ett av de verkligt bra produkter som finns för vibrationsdämpning. Det svenska Solid Tech ligger i samma kategori, och jag har en känsla av att det är lätt att glömma de riktigt bra svenska produkter som finns. Jag glömde -- och satsade på amerikanska Stillpoints. Men det var helt OK. Köpte ett Stillpointsstativ och placerade det under min CD. Sedan tidigare hade jag Stillpoints utan stativ (koner man placerar under apparater) och det funkade bra, så jag kände i viss mån till vad Stillpoints kan åstadkomma. Med hela stativet blir det faktiskt ännu vassare. Har lyssnat ett tag nu och jag tycker att min CD har tagit ytterligare ett steg mot högre upplösning. Inte så mycket i basen (som man kan tro) och inte heller i diskanten. Mellanregistret har däremot blivit mycket bättre. Nya detaljer träder fram, instrument blir mer självständiga, röster mer naturliga. Jag upplever mer av "luften mellan instrumenten", som det brukar stå i recensioner. Det hela låter riktigt bra nu. Att jag inte upplever stora förbättringar i basen kan bero på begränsningar i mitt system. Mina högtalare spelar rent i basen, men går inte så djupt, t.ex. I ett annat system få man kanske annat resultat. Det enda som inte är roligt med Stillpoints är priset. Visst brukar det vara så? Ställningen och tre koner kostar en bit över 10.000. Så varför köpte jag? Jag gillar ljudet eller karatären hos min CD, den är jag helt såld på. För att uppgradera CDn skulle det behövas en Carnegie-bonus och det har inte varit aktuellt för mig. På så sätt är jag väldigt nöjd över det jag kommit fram till. //Christer
  4. Egentligen öppnar den här frågan upp en helt annan typ av recensioner än vi är vana vid. "Normala" recensioner tar en produkt och beskriver den. I BÄSTA fall får man en jämförelse med någon annan likvärdig produkt. Istället skulle man kunna skriva recensioner med ögonen på en maximal ljudupplevelse. Det blir ungefär "recension för 100.000 kr", och hur man maximerar ljudet med det. Ska jag lägga mycket på CD eller högtalare? Tyvärr skulle väl ingen tillverkare gå med på att låna ut apparater till det. Men något håller på att hända. Webbsidan 6 moons har en ny recensionsserie som man kallar "Music lovers series". Det är ett försök att lämna den traditionella Stereophilerecensionen där man beskriver diskant och mellanregister etc var för sig och istället mer går på det musikaliska helhetsintrycket. Därmed blir det nästan oundvikligt att diskutera hela systemet. Jag välkomnar det. Om dyra CD-spelare: Jag har personlig erfarenhet av både dyra och billiga. Den dyraste har jag behållit, troligen för att det skulle skära i hjärtat att sälja den billigt. Sådan är jag. Som tur är kan jag leva med den också. Men i stort sett håller jag med Bebop, de största skillnaderna ligger ofta i strömförsörjningen. Jag skulle kanske lägga till att vissa dyra spelare har en bättre inbyggd vibrationsdämpning. Annars är det ett fantastiskt sätt att göra en "billig" spelare mycket bättre. Skaffa bra vibrationsdämpning, som Stillpoints eller något liknande.
  5. DrKlang

    S.A.T

    Hej. Jag har haft Amplifix för flera år sedan, men inte CDfix. Jag har även lyssnat på större Bladelius-förstärkare, och personligen tycker jag att dom knappt går att jämföra med Amplifix. Det är stor skillnad. Tyvärr kom jag aldrig överens med ljudet i Amplifixen, så jag sålde den snabbt. Om jag fattar din fråga rätt funderar du på om Amplifix är ett fynd ljudmässigt. Jag tycker inte det.
  6. Det mest omtumlande var nog på tidigt 70-tal när jag lyssnade på B&O tangentialspelare 4000 tror jag den hette och ett par Carlsson högtalare, som såg ut som OA52, men kan ha varit en föregångare. Förstärkaren har jag inget minne av men troligen var det en B&O. Det var första gången jag hörde tredimentionalitet och det skakade min verklighetsuppfattning. Jag var helt överrumplad av att ha en "osynlig" orkester i rummet. Jag minns exakt var jag var, vilken tid på dagen, vad jag gjorde, vem som var i rummet. Allt bränndes in i minnet. Efter det var jag fast. Jag började köpa dyra grejer (på den tiden), men jag fick aldrig till den tredimentionella effekten som med carlsson. Inte förrän långt senare.
  7. Jävligt snyggt och enormt kul att se. Tack för det!
  8. Living Voice OBX-R Metronome T1i Audio Research LS26 Amazon och Dynavector (användes inte under denna lyssning) Kablar: Magnan, Siltech, Zu Dämpning: Stillpoint Rummet är ca 40 kvm, högt i tak, lite för mycket efterklang Musik: Modernt och äldre klassiskt, jazz, techno, opera Det var inte menat som en formell recension, bara några intryck.
  9. Kharma Matrix MP 150 är en klass D förstärkare från super highend firman Kharma i Nederländerna. Det mesta från Kharma står i en klass för sig, både ljud- och prismässigt. Matrix MP 150 är dock relativt "normalt" prissatt, ett par monoblock kostar ca 50.000 och är därför ett realtistiskt alternativ för oss vanliga löneslavar. Jag har länge vetat ta en närmare titt på klass D förstärkare och bestämde mig för att prova en av de bästa. Efter kontakt med importören Audiotrade i Stockholm fick jag tag på ett demoex som jag kunde prova hemma. Från början lät det rätt illa, förstärkarna verkade behöva spela in sig på min anläggning i ca sex timmar innan det började låta bra. Jag funderade på om detta var en inbyggd egenskap, så jag stängde av den i två dagar, satte på den igen och lyssnade. Men nej, nu lät det precis som när jag slutade sist. Dags för lite nogrannare lyssning. Några saker är slående hos MP 150: Första och främst är det en enormt tyst förstärkare. Jag är inte van vid det så den egenskapen i sig var en ögonöppnare. Mitt försteg och CD är också knäpptysta, och detta var första gången jag hörde hur tyst dom var. Det andra jag observerade var den enormt fasta och tydligt "skulpterade" basen. Min högtalare kan vara lite "basgenerösa" men nu fick dom den behandling de behövde. Basen var inte bara fast, utan också djup och jag kunde höra ljudkaratären i basen på ett sätt jag aldrig gjort tidigare med mina högtalare. En förklaring kan vara förstärkarens utmärkta dämpningfaktor. Basen var förstås inte överbetonad utan helt korrekt balanserad. Mellanregistret var rent, tydligt och levande. Texturer, klanger och tonkaraktärer var tydliga på ett sätt som få förstärkare kan åstadkomma. Men omdömet blir ända inte lika skyhögt som för basen. Jag vet att frekvenskurvan är spikrak, men jag upplevde ändå att vissa tonregister betonades. Troligen ett resultat "synergieffekter" eller kanske brist därpå i min anläggning. Diskanten var hög, vacker och hade en tonal skönhet som jag också hörde i basen. Precis som basen var allt på rätt plats och proportionerligt. Jag ska vara tydlig: Den här förstärkaren har egenskaper som inte många andra har. Jag hörde mer i min anläggning med dessa förstärkare än jag hört med någon annan. Jämfört med marknaden upplever jag priset som väl motiverat. Förstärkaren är snygg, originell och som byggd för "compact living". I slutändan bestämde jag mig trots detta för att inte köpa. Det handlar troligen mer om min smak än något annat. Jag vill inte ha en förstärkare som är så genomärlig, utan jag vill bli "förförd" och bortförd i en ström av tonharmonier... om du fattar vad jag menar. En viktig parameter för mig är att jag försvinner i musiken när jag lyssnar på en anläggning. För det behövs troligen lite lögn och förbannad dikt, och det fanns för lite av den varan i Matrix.
  10. Hmm... Glas är sällan använt i skivspelarsammanhang på goda grunder. Det är ett material med en egen "akustik", kristallglas är det extrema exemplet. Det finns en svensk högtalare i 1.000.000+-klassen som är gjord av glas, men annars vet jag inte att glas varit ett framgånsgrikt audio-material. Keramiska material tror jag man har större chanser att lyckas med. Men egentligen bör man, om man ska hitta en bra lösning, börja med att studera olika materials egenskaper. När man har några bra kandidater får man prova och lyssna helt enkelt. Trä som du tänkte från början är inte så dumt, sedan finns et en massa andra material som är ganska stumma, akryl, grafit m.m. En del metaller tror jag funkar också.
  11. Scheu har en del högkvalitativa delar som man kan köpa, som tallrik, motor och lager: http://www.scheu-analog.de/files/preisliste.pdf (på tyska). Rigktigt macho-byggd tonarmslösning: http://www.altmann.haan.de/tonearm/default.htm Tillhörande skivspelare: http://www.altmann.haan.de/turntable/ Galleri över DIY-skivspelare: http://www.krishu.de/de/index.php?id=76 (inspirerande) På samma sajt också en manual om hur man bygger och vilka optioner som finns (åter på tyska) Om att bygga DIY skivspelare på engelska: http://myweb.tiscali.co.uk/nuukspot/decdun/turntables.html Lycka till!
  12. Jag inser att Nuforce har en mängd fördelar, storleken, lite värme och inte vansinnigt dyra. Men meningarna är delade, så jag får nog göra mig besväret att lyssna själv. Och jag tycker att en del audioprylar låter naturligare än andra. En sak som de "naturligtlåtande" prylarna har gemensamt är att de brukar karaktäriseras som "snabba". Även om jag gillar "rörljud" så gillar jag inte klassiskt rörljud, jag är inte ute efter mys-pys. Därför skulle jag inte välja MacIntosh, jag tycker de flesta av deras förstärkare är för sega, även om dom är snyggast av alla. Och därför lockar klass D som Nuforce och en massa andra som Spectral, Goldmund, och Halcro. Av samtliga dessa kan man få mkt fina snabba försärkare som ligger i ungefär samma prisklass som Nuforce 9 se v2. Goldmund kanske lite dyrare. Men det räcker inte med att vara snabb för att låta naturligt i mina öron. Med snabbheten följer ofta "microdynamik" men det måste också finnas ett dymansikt omfång. Så långt fattar jag vad som krävs, men sedan tar det slut. Resten hör jag bara. Det handlar om klang eller ton. Ett instrument ska låta individuellt. En röst ska låta individuellt. Jag gråter nästan alltid på bra konserter. Jag kan inte stoppa det, och erkänner öppet min läggning. Och jag går ofta. Det händer inte så ofta framför ljudanläggningar, men jag antar att jag i alla fall vill ha en dos av det. Naturligt är inte alltid lika med exakt för mig. Jag lyssnade på en fantastisk MBL-anläggning nyligen. Den hade nästan allt man kan önska sig, jag har sällan hört ett så sofistikerat ljud. Alla intrument var verkligen individuella, liksom rösterna. Klangerna nästan helt perfekta. Går inte att göra mycket bättre. Men jag hade gärna tagit några mer skavanker i ljudet för att uppleva mer dramatik, mer "direktpåverkan" än jag gjorde. Intellektuellt ljud funkar inte riktigt för mig. Kanske var det materialet, jag vet inte. Fast jag har hört vad jag är ute efter genom en Atma-sphere-förstärkare. Men det är verkligen inte lika bekväma förstärkare som t.ex. Nuforce. Rätt högtalarkänsliga och varma, bl.a. Och jag har också hört ett naturligt mellanregister i Living Voice högtalare. Så på något sätt handlar det om att ha ett ljud som är kommunikativt därför att uppmärksamheten inte fastnar på sättet det återskapas. Usch, jag börjar låta som en highend-broschyr. Jag vet inte om detta förklarade vad jag menar med "naturligt", men jag kan hoppas det. Som sagt, jag kan inte riktigt fatta hur det går till, men jag kan definitivt höra det.
  13. Tack för den berättelsen Bebop! Synnerligen intressant. Det ser ut som Tenors nya transistorbaserade förstärkare, 350 någonting tror jag. Jag skulle själv GÄRNA hört det. Jag har nu läst diskussionen du refererade till. Den tog ner klass D till jorden, vilket jag behövde. Hade åkt upp i audio nirvana-hissen man kan göra av att bara läsa översvallande artiklar utan egentliga jämförelser. Super ... och tragiskt.
  14. Hej Jag har funderingar kring digitala förstärkare och rörförstärkare. Det jag är ute efter är riktigt "friskt" och naturligt ljud, som jag t.ex. hört i OTL-förstärkare. Även om direktheten i ljudet kanske är något som ligger i OTL-teknologin, så antar jag att en bra implementering av andra tekniker ger liknande resultat. Jag behöver minst 30w, så förstärkare som bara ger några få watt passar inte riktigt, även om det ljudmässigt finns intressanta förstärkare i det segmentet. Nuforce lockar mig också, inte minst prismässigt. Jag har aldrig hört Nuforce, så jag frågar forumet. När jag läser om Nuforce låter det väldigt bra, förutom att få kommenterar naturligheten, de flesta är inne på kvickhet, tystnad, kapacitet. Och jag har läst få jämförelser med andra försärkare. Så jag undrar om det finns någon på forumet som har erfarenheter av OTL, som Tenor, Einstein, Atma-sphere och "digitala" förstärkare som Nuforce 9 SE v1 eller 2 eller kanske Belcanto. Eller om du har erfarenhet av Nuforce och någon annan förstärkare i samma system. Skriv några rader om du har lust. Tack.
  15. Jag blev enormt imponerad av Veteran HIFI:s demonstrationer. Ett litet rum med små bulliga högtalare, kopplat till ett enormt Clearaudio-rack och Halcro-förstärkare i bakgrunden. Tror också jag såg Nordostkablar. Ljudet vara makalöst, faktiskt det bästa enligt mina öron. Lätt, med många lager, naturligt, helt fantastiskt. Otroligt "färgrikt". En trappa upp fanns en mindre demo också från Veteran hifi som också var superb. Elektroniken var från Clearaudio och Jadis, högtalarna var Living Voice. Och en mindre clearaudiospelare om jag minns rätt. Ljudet var åter fantasiskt med en klangrikedom som få anläggningar klarar. Särskilt clearaudio-förstärkaren imponerade. Satt också med i ett föredrag av en konstruktör från Opus 3. Jag misstänker att jag borde känna till vem det var, men det vet jag inte. Rätt tekniskt, men enormt intressant. Han demade sina nya högtalare, som såg rätt märkliga ut. Ljudet var otroligt. Jag lyssnade bara på ett slagverksstycke, så jag fick ingen fullständig bild av högtalaren, men dynamiken fick mig att hoppa till. Bokstavligt. I övrigt lät det också intressant, men skulle behöva lyssna mer. Men denne man gjorde något intressant. Han bedrev rena folkbildningsverksamheten, och det skulle vi kanske ha mer av på en mässa. Jag gillade också Audio Concepts rum med manley och verity-högtalare. Lät överraskande trevligt. Jag missade en massa rum, så det fanns kanske fler "pärlor". Och det fanns förstås rum som jag inte förstod alls, men det kan man ju strunta i. De positiva upplevelserna gjorde det väl värt att kravla runt bland människomassorna. //Christer
  16. Hej Jag reparerade min gamla Audio Research hos Björn på Nuklex i Uppsala (Audio Nords serviceman) nyligen. Kan verkligen rekommendera honom. Han hittade problemet (andra har gett upp) och fixade det snabbt. Det är sällan kul att få en serviceräkning, men den här har jag inga problem att betala. Ett litet tips från mig. Har du Audio Research, prova Nuklex.
  17. Är ingen superexpert, men jag hade samma tankar som du. Jag använde aktuell produktion från Tesla/JJ fabriken med bra resultat. Det blev mer "musikaliskt" mellanregister, möjligen på bekostnad av bandbredd. Men jag gillade det bättre. Ei-rör rekommenderas också med samma motivering. Kanske tom oftare än JJ-rör. http://store.triodestore.com/index.html har båda typerna.
  18. Oj, missade att svara. Nja.. kabeln är lite knepig, och har udda egenskaper. Fler än två kablar i en signalväg rekommenderas inte av tillverkaren. Så man skulle kunna ha den från en signalkälla till en förförstärkare och sedan från förförstärkaren till effektförstärkaren. Men då har man förlorat en hel del energi. Jag använder själv en rätt robust integrerad, och det funkar utmärkt. Men jag får spela högre än normalt. Jag har dock sett bilder från mässor där man använt dubbeluppsättningar. Magnan är en klassiker, men Zu cable är faktiskt väl så bra. En fråga om smak antar jag. Jag gillar båda ljudmässigt, men båda har också intressanta tekniska lösningar. //Christer "DrKlang"
  19. Hej Jag har jämfört två signalkablar (RCA), har några bilder och tänkte skriva vad jag tyckte. Kablarna är Zu Cable Varial mk III (den smala på bilden) Magnan Signature (den tjocka). För att ge en uppfattning om pris så är listpriset på Varial lite över 5000 och på Magnan ca 17000. Jämförelsen gjordes på min anläggning som består av Metronome T1i Sign (CD) ARC CA-50 (förstärkeri) Living Voice OBX-R (högt) Stillpoints, grafitkoner, granitblock och IKEA som underlag Magnan Sign högtalarkablar och Siltech "jumpers". Elkablar och filter från Tyskland Lite info om kablarna: Zu Cable tycks vara mest intresserade av att isolera fel pga elektromagnetisk påverkan och (jämförelsevis) mindre intresserade av metallurgi. Varial är deras toppmodell av interconnects. Från USA. Magnan fokuserar på att eliminera "skin effect" genom att använda folier. Signatur är deras toppmodell och är ännu märkligare eftersom den är icke-metallisk. Eget motstånd på 30000 Ohm, vilket sänker signalnivån 2-3 dB. Även denna kabel kommer från USA. Jag lyssnade bl.a. på Opus 3:s Quad-testskiva, filmmusiken från Gladiator, Igor Stravinskys En rucklares väg (från 1999), en äldre inspelning med Chet Baker, Songs for lovers, m.m. Hur lät dom? Båda kablarna är, tycker jag, av mycket hög kvalitet. Magnan är känd som en utmärkt kabel sedan länge. Zu Cable är väl en uppstickare. Zu Cable vinner på upplösning och friskhet. Frekvensomfånget är exceptionellt, basen enormt distinkt. Mellanregstret är väl utmejslat, men inte "etsat" utan klangrikt och materialtroget. Diskanten mycket hög och fin. Zu ger en "rent" intryck men är också rätt mycket "forward". Dvs ljudbilden hamnar fysiskt närmare lyssnaren. Magnan vinner på balans och perspektiv. Ljudbilden ligger längre bak och är alltid sammanhängande. Även Magnan är högupplösande och mejslar ut musiken ypperligt. Jag tror att Zu har en tydligare bas, men Magnan en vackrare diskant. Jag får väldigt lätt upp mentala bilder när jag lyssnar via Magnan, Zu ger mig mer "live"-känsla. Om Zu är en pigg tjej, så är Magnan en erfaren och berest kvinna (om jämförelsen tillåts). Vilken är "bäst"? Det kan jag inte svara på. För opera och fullskaliga orkesterverk föredrar jag Magnan. Zu är enormt kul med nutida musik. Att Magnan är en toppkabel är inget nytt. Men Zu Cable imponerade på mig. Tack för intresset. Kommentarer/synpunkter välkomna.
  20. Jag köpte tre stillpoints och får väl ge dig rätt... Dom sved att köpa, är ju inte så billiga, men dom står ändå inte högst på listan över ångrade hifiköp. Jag satte dom under min rörförstärkare, även om jag tror att de gör bäst nytta under CD etc. Ljudet förbättrades: Klarare, snabbare, tydligare, mera sammanhållet, distinktare i karaktären, större klangrikedom, och aningen "slankare". Min normalt lite fluffiga och egensinniga bas tog ett steg tillbaka till förmån för högre register. Skönt att det blev avklarat. Jag tycker att dom tillför en kvalitet och är värda att prövas.
  21. Hej En sak fattar jag inte som jag ska be forumet om hjälp med. Mellan CD, förförstärkare och förstärkare finns ju två möjliga typer av kablar: Balanserade och obalanserade. Jag har hört kommertarer som att "jag ska uppgradera till balanserat kablage". Det jag undrar är om balanserat ger en bättre ljudkvalitet. Någon som vet eller har erfarenhet?
  22. Tja, nu kommer jag dragande med två gamla reliker. Jag tycker att Kimber 8TC är en rätt "säker" kabel som inte är svindyr. Fungerar i många system. Sedan är faktiskt Supra inte så dum. Inte lika tydlig som Kimber, men fyllig och trevlig. Egentligen håller jag med talare i början av tråden, att man hellre ska lägga pengar på annat än dyra kablar. Har själv använt högtalarkabla från 100-10.000/m i mitt system. Icke desto mindre kan kablar vara avgörande. Har själv upplevt det, särskilt med signalkabeln. Själv har jag fastnat för Magnan, för både signal och högtalare. Nej Magnan är inte världens bästa eller mest högupplösande, men jag har inte hört många som låter så naturligt. Kimber låter metalliskt i jämförelse. Jag tror också att få gillar magnan pga utseende. ENORMA kablar, tjocka som inga andra. Men jag är förälskad...
  23. Vilket trevligt bygge! Kontrapunkt-Forsell-Scheu, kan det bli bättre? Utan att veta ett förbannat skit om saken kan jag tänka mig att det låter väldigt musikaliskt. Vet inte om jag läser rätt, men det är otroligt om du klarat det på 800 kr. Kan bara gratulera, även om det skulle stå en nolla till efter kostnaden!
  24. Det här blir både bra och dåligt. Har nyligen varit på Berwaldhallen, främst för att jag ville höra ett verk av Rolf Martinsson, en nutida svensk tonsättare med rätt stor produktion. Samma kväll spelades även bl.a. Beethowens nionde symfoni, med sveriges radios orkester och kör. Vi blev helt förkrossade av upplevelsen. Orkerster och kör höll absolut världsklass och även solisterna var mycket bra, med kanske ett undantag. Det var en helt oväntad kvalitet som mötte oss, och jag misstänker att den österrikiske dirigenten som nu huserar på berwaldhallen hade en del i detta. Musik blir en helt magisk, emotionell upplevelse om den genomförs på detta sätt. "Förkrossad" var ordet, för både jag och min sambo satt och försökte dölja våra tårar under konserten, tills vi insåg att vi båda var helt tagna. Nyligen var vi även på Rhenguldet på Operan. Wagner talar egentligen mer till mig än Beethoven, så jag var intresserad av föreställningen. Tyvärr ligger Operan flera våningar under i kvalitet jämfört med berwald. Solisterna sjöng oengagerat, med ett undantag. Dom SPELADE föreställningen snarare än LEVDE den. Det fick nästan karaktären av en skolföreställning. Ingen inlevelse. Fast ett undatag fanns. Även orkestern får underkänt. Spelade såsigt och oengagerat. Musiken höll inte ihop. Ja, jag jämför med stora operahus, men är det inte i det sammanhanget som Operan vill finnas? Lägg därtill en scenografi som jag inte begrep. Jag gillar när man sätter in musik i ett nytt sammanhang, men det måste för mig ge något nytt till verket. Kanske en brist hos mig, men jag såg inte det. De stående ovationerna efter föreställningen var obegripliga. Tvärr har även andra tidigare föreställningar på Operan varit en besvikelse, t.ex. Madame Butterfly för några år sedan. Så ett tips om man vill lyssna på väl genomförda konserter, gå till berwaldhallen. Mycket väl genomförda. Närmast förbluffande. När det gäller musikteater, välj tills vidare din fina hifianläggning eller kanske hembio.
×
×
  • Create New...