DrKlang

Medlem
  • Content Count

    126
  • Joined

  • Last visited

Everything posted by DrKlang

  1. DrKlang

    En ny digitalkabel

    Jag håller på att byta alla mina kablar till Bibacord, och har upplevt förbättringar för varje steg med högtalare, signal och elkablar. Mina digitalkablar är från Furutech och Voxativ, och nu har jag provat en från Bibacord. Jag var inte missnöjd med de gamla kablarna, dom var musikaliskt färgrika. Men det blir ett byte nu. Upplösning är tidens trend men också min trend. Jag tror att upplösning är grunden för allt annat i ljudupplevelsen. Sedan kan man snacka klangfärger, dynamik och luftighet etc etc. Upplösning är det som möjliggör allt annat. Särskilt när det gäller "klassisk" musik tycker jag att förmåga till upplösning betyder allt. Det börjar där. Verket utvecklar sig framför mig om jag hör tillräckligt med detaljer och klangfärger. Sedan behöver vi klangerna, harmonin, utrrycksförmågan osv Bibacords Fredrik levererade nyligen en ny signalkabel till mig och frågade samtidigt om jag ville låna den senaste versionen av Bibacords digitalkabel. Jag kopplade in den och lyssnade på några inspelningar och märkte direkt att det lät annorlunda. Jag började med några inspelningar av Concerto Köln med Bachmusik. Concerto Kölns tolkning är som vanligt lite speciell, det är inte en fullorkesteruppsättning, utan en mindre ensemble, men med många olika instrument och väldigt färgrikt. Det är ömsom mjukt och hårt och oerhört levande. Den nya kabeln gav avsevärt högre upplösning. Och det gav i huvudsak två effekter: Ökad tredimensionalitet och större tonal "palett". Rymdkänslan var förbluffande. Det var som att gå in i ett musikrum. Ljudet kom inte bara framifrån utan på något sätt också från sidorna och uppifrån. Väldigt knepig upplevelse. Blunda och du är i en konsertsal. Det låter som en kliché, men det var faktiskt så, åtminstone med Concerto Köln. En annan bild jag fick var av ett hav av ljud framför mig med med distinkta ljudskapare utplacerade framför mig men ändå med ett sammanhang. Instrumentens karaktär blev tydligare, röster var enklare att läsa och den musikaliska "idén" förmedlades effektivt. Jag kom ihåg musiken bättre. Jag tror det beror på att upplevelsen var starkare. Min sambo, som bara gäspar när jag pratar kablar, tyckte att musiken blev mer "finkornig" och hade ett större känsloinnehåll. Och att det blev mer tredimensionell. "Jag blir omsluten av musik". Vi diskuterar inte normalt hifi, men här var vi överens. Den nya kabeln låter lite tunnare och först lite mindre dynamisk. Det är en följd av den högre upplösningen, som jag ser det. Jag kommer tillbaka till bilden av det musikaliska havet. Ljudet är omstrukturerat och upplevelsen av tydligt distinkta instrument och röster i ett sammanhang blir massiv. Men där det lät mer tidigare låter det lite lägre nu, Troligen beror det på att ljudet är renare. Det "följer inte med" så mycket. Å andra sida låter det mer på andra avsnitt. Basen gick bokstavligen ner i källaren när jag bytte kabel, frekvensomfånget ökade och det kom nya toner där. Den ljudmässiga "kartografin" i tre dimensioner är troligen inte förenlig med alltför stark tvådimensionellt högdynamiskt ljud. Ljudet har på något sätt fått en större yta. Med pianomusik och klassisk gitarr märks att dynamiken är rätt, den hindrar inget av musiken. Så det blir en utgift till att pressa in. Det här var en verklig uppgradering av systemet som jag inte tänker vara utan. Hur en digitalkabel kan göra så mycket åt upplösning, frekvensomfång och rymdkänsla? Jag vet förstås inte det. Jag har sett några gissningar i press och fora, men för mig ligger detta i facket för oförklarade företeelser. Jag jobbar dagligen med digitalteknik, men har ingen jävla aning om vad som pågår här. Jag har förstås jämfört äpplen och päron här. Mina tidigare digitalkablar var billiga, den nu diskuterade är betydligt dyrare. Men det var också skillnad i ljudkvalitet. Större än jag hade räknat med.
  2. DrKlang

    En ny digitalkabel

    Ja det är en självklarhet. En rörelse sker alltid mot en referens. Rör sig referensen blir det både förstärkningar och försvagningar. Men jag håller inte med om att det ofta är bättre att inte göra något alls. Det går emot min egen erfarenhet. Jag ser en vits med att använda vibrationshämmande produkter. Men jag ska medge att vissa produkter inte gett något resultat alls, eller inget som jag har hört. En del högtalartillverkare tycks ha löst de största problemen själva, och är väl det man delvis betalar för när man köper dyra högtalare. YG och Wilson satsar på material, Verity verkar satsa på intern avstämning och dämpning. Mina gamla högtalare, Living Voice, var gjorda för att ha en "referens" som svänger med. Det funkade musikaliskt också. Troligen bygger det på ett stort manuellt jobb att få resonanserna att låta bra. I verkliga livet, eller i ett verkligt vardagsrum, finns knappast en fast referens. Så vi har lite av YG och lite av Living Voice. En del vibrationsprodukter verkar hitta en utväg ut den ekvationen. De bästa produkterna jag använt är rör-ringar och Stillpoints. Sämst har en del gummiliknande material varit i olika varianter. Jag har även använt stenplattor, men upphörde med det. Det blev lite bättre med plattor, men inte avgörande.
  3. DrKlang

    En ny digitalkabel

    Calle, jag såg i din profil att du också har sarastro. Cool anläggning! Jag misstänker att det ligger ett långvarigt intresse bakom den. Din fot blir snygg och om den funkar bra -- desto bättre. Tack för tipset. Vibrationsdämpning påverkar mycket har jag märkt. Jag har ju valt en gammal möbel som "mediebänk" -- inte så bra idé som jag trodde. Den väger ca 100kg men är inte byggd för att dämpa vibrationer. Så jag har gjort om den en del, bytt ut hyllorna mot limmad ek och skruvat fast skåpet i väggen (som är stabilare än golvet). samt dämpat varje hylla med Sonic design kuddar. Normalt har jag också Stillpoints under apparaterna, men har tagit bort dom i bilden. Det har blivit OK. Jag ser en mening med att ha en audiomöbel och har haft det tidgare, men detta är en sambokompromiss. Som jag kan leva med. Jag läste nyligen en intressant artikel i "The Audio Beat" om Stillpoints. Audio Beat gör otroligt seriösa rescensioner, faktiskt bäst av alla om du frågar mig, och i det här fallet diskuterade man snarare tillämpningen av Stillpoints än själva produkten. Enligt författaren bör man dämpa högtalaren, slutstegen och en ev. strömdelare först. Därefter förförstärkare och källor. Jag hade föreställt mig tvärtom, men det finns en förklaring: Högtalaren och slutstegen sprider vibrationer. Det låter förnuftigt, men det är lätt att börja skydda det känsligaste först. http://www.theaudiobeat.com/equipment/stillpoints.htm
  4. DrKlang

    En ny digitalkabel

    Relativt sett ja, förstås. Jag har gillat Synergistic Research och hade en massa kablar från dom. Så Bibacord ersätter i huvudsak Synergistic. Synergistic är fortfarande sympatiska, tycker jag. Öppna, pigga och är jämna över ljudspektrat. Den allra senaste utvecklingen hos Synergistic har jag inte hängt med på, men jag tror att dom är långt framme. Dessutom är dom rätt uppkäftiga och skiter i om andra tycker att en del av deras produkter är humbug. Eller att deras förklaringar är knepiga. Som alltid gäller det bara att lyssna på om det funkar eller inte. Jag gillar den sortens kaxighet. Min enda invändning är att dom inte är så praktiska. Mycket pyssel med extra sladdar och små nyansändrande pryttlar. Kul till en viss gräns men jag vill ha något mera basic.
  5. DrKlang

    En ny digitalkabel

    Snyggt! Det gillade jag faktiskt. Har du prövat det? Finns plywood med folie som en produkt? Tack.
  6. DrKlang

    En ny digitalkabel

    Hej Ja senaste versionen, nybakad och färsk... Den är skärmad, jag har förstått att Fredrik (Bibacord) är extremt negativ till metalliska skärmar. Så tidigare har han kört helt oskärmat, utom digitalkabeln. Men hans nya analoga kablar har en ickemetallisk skärm och digitalkabeln har definitivt en skärm, och jag tror faktiskt den är av metall, men jag är inte säker. Jag har fått uppfattningen att Fredrik skärmar kablarna till DACen hårdare (även elkabeln om jag inte tar fel). Däremot har den nya digitalkabeln inte små sidokontakter som kan gå till en CAD jordningsenhet eller en chassiskruv. Varför vet jag inte, jag fick en förklaring, men den kan jag nog inte återge... Jag har funderat på varför jag fick så extrem effekt av digitalkabeln. Jag har köpt både nya högtalarkablar och signalkablar från Bibacord, digitalkabeln var det sista bytet i signalkedjan. Så det kanske var en ackumulerad effekt av alla kablar. Men det kan också vara så att denna digitalkabel är speciell. Totaldac har ju valt den till sin referens. Jag är inte säker. Men nöjd att det blev lyckat.
  7. DrKlang

    En ny digitalkabel

    Ja det är ett alternativ och jag gillar starkt när tillverkare medger uppgraderingar. Min Sarastro är version II men utan deras speciella fot. Så jag kan uppgradera. Jämfört med Stillpoints är det inte vanvettigt stor skillnad i pris. Men jag lutar ändå mot att "gå min egen väg" när det gäller vibrationskontroll. Tack för påpekandet.
  8. DrKlang

    En ny digitalkabel

    Det är en XLR kabel mellan CD transport och DAC.
  9. DrKlang

    En ny digitalkabel

    Hej Figge Det är Harmonix fötter, inte original. Dom har funkat ganska OK men jag har faktiskt funderat på att byta. Cerabase är kanske en möjlighet, men jag har en liten förkärlek för Stillpoints. Annars verkar det vara Critical Mass Center Stage som surret går om just nu. Men jag tror ingen tar in dom i Sverige, Så du har också Sarastro? Intressant. Det är en högtalare som jag verkligen gillar.
  10. Tack Calm för dina synpunkter om hifi som en "materialsport". Den var mitt i prick. På både ett bra och dåligt sätt. I någon mån lever vi alla musikaliskt provinsiellt -- även om man bor i Stockholm är det ganska sällan vi får höra verkligt stora konstnärer. Snarare handlar det om var man har sin intensitet. Jag lägger mer pengar på hifi än på konserter, ett val jag inte beklagar, men jag inser också att jag skulle kunna resa runt och lyssna på en massa fantastiska konserter om jag brann för det. Tyvärr är jag så jävla torr att jag blir mer betuttad av ett par kablar än en konsertresa till Tyskland (som är bland de bättre länderna för det). Så är läget med mig.
  11. Några upplevelser: Old school med SME spelare, Atma-sphere och Soundlab elektrostater lät bra så länge källan var SME spelaren. Han hade också en Audio Research CD som var en katastrof i sammanhanget. Jag är inte lika entusiastisk över kablarna som utställaren, jag tror att bättre kablar hade gett bättre ljud. Soundlab lät -- mycket konservativt -- och precis som jag gillar att höra musik. Inget plingeling här. Audio Concept med MBL, nyutvecklade franska slutsteg, en fransk DAC, en skivspelare med en intressant optisk pickup lät oerhört utmejslat och musiken grep tag i mig flera gånger. En klart lyckad demo. Ljud med muskler och finess. Jag hade möjligen lite svårt för basen som jag inte tyckte lät distinkt. Ljuspickupen tror jag är rätt väg att gå, och jag hoppas det kommer mer av den sorten, även i lägre prisklasser. Perfect sense visade för mig okända saker, men ljudet var oerhört sofistikerat. Där fanns den mikrodynamik och upplösning som behövs för att man ska kunna tala om high end. Balanserat och vackert. Men låtvalet gjorde mig ändå oengagerad. PL audio med Focal, Pass och DCS -- väldigt fint ljud. Den stora anläggningen var faktiskt i torraste laget, men fullkomligt imponerande. Den mindre anläggningen, med enklare Focalhögtalare gav mig konstigt nog mer musikupplevelse. Det finns inte så mycket att anmärka på här. Rikt ljud men ändå kontrollerat. Karaktär och tyngd. Pause visade Totem och jag är lite svag för deras små högtalare. Bland högtalare i en verklighetsbaserad prisklass är dom intressanta. Dom har en hel del för sig: Tredimensionalitet och ett ganska öppet och neutralt ljud. Golvstående Totem har jag aldrig kommit överens med. Jag lyssnade på Totem med behållning. Audionord med Magico, Constellation och DCS på lån: Högpresterande saker utan tvekan. Mannen från Constellation spelade bl.a. klassisk musik och det slätade lite över min största invändning mot Audionord: Låtvalet. Flera år har det varit för mycket elektronisk effektmusik, jag kan inte hitta svagheter och styrkor i en anläggning med elektroniskt ljud. Och med dessa komponenter finns det inget man skulle behöva dölja. Men det jag hörde låg nära MBL i upplösning, men med bättre bas. Jag gick in i musiken -- när jag fick musik. Hifiklubben med Steinway: Mindre lyckad demo enligt mig. Öppen baffel som saknade låg bas helt. Ljudet lät lite utkastat också och utan djup karaktär. Jag vet inte varför det blev så, men det gav inget bra intryck. Hifikonsult med QRS och Burmester: Hmm, jag kom inte riktigt överens med detta. På ett sätt var ljudet distinkt men drog uppmärksamheten till sig. Jag fick inte känslan av en sammanhållen ljudbild och tänkte mer på hur det lät än på musiken. Tyvärr lite "hifi-mässigt". Hegel med Dynaudio: Lät ruggigt trevligt med de stora Dynaudio högtalarna. Sammanhållet ljud, tillräcklig upplösning, en stark känsla av att allt hänger ihop. Gillade det. Kii Audio: Förväntade mig mer av dessa högtalare. Men något var fel. Det lät instängt och jag är inte så övertygad om att det berodde på högtalarna. Så mindre lyckad demo som jag ser det. Skivor: Att träffa ägaren Opus3 är alltid en upplevelse och hans skivor är fantastiska. Jag handlade också av ägaren till MA recodings. Intressant musikurval och en verklig passion för musik. Jag saknade Concerto Köln i år, fantastiska musiker med en egen idé om hu det ska låta. Slutligen ett litet rum med en norsk herre och en pytteliten högtalare längst bort i Klarabergsviadukten. Jag har glömt namnen på båda. Herrn i fråga var oerhört sympatisk och hade byggt en liten högtalaren som lät väldigt piggt och var snygg som tusan. Jag gillar ettriga, högpresterande högtalare som ser coola ut. Tack alla utställare för ett fantastiskt bemötande.
  12. Fantastiskt porträtt i början. Vem är det?
  13. DrKlang

    Bibacord

    Det finns några storheter bland de svenska tillverkarna -- Jorma, Marten, Entreq, Engström&Engström, m.fl. Jag tror Bibacord också måste ses i det sammanhanget. Jag köpte ett par högtalarkablar av Bibacord för ett par månader sedan och börjar nu få en uppfattning om kablarna och tänkte skriva några rader om det. Bibacord är så vitt jag vet ett enmansföretag, och består av en hifi-galen fysiker som började knåpa ihop kablar och fick till det riktigt bra. Ägaren heter Fredrik Berefelt och finns i Stockholm. Nu är det nog inte bara tillfälligheter att han lyckades hyggligt, Fredrik jobbar inom svensk rymdforskning och berör frågor om signalöverföring i sitt arbete (om jag fattat rätt). Bibacord har fått erkännande från flera andra tillverkare och varit på mässor i Sverige och Tyskland. Franska Totaldac har valt Bibacord som sin rekommenderade digitalkabel, Engström&Engström rekommenderar och säljer Fredriks kablar och det finns ett samarbete med tyska Kaiser Acoustics. Sedan kanske med några andra som jag inte känner till. Estetik Bibacord är påtagligt spartanska och minimalistiska. Det handlar inte om "hifi-juveler" som t.ex. Siltech med sina oerhört vackra kablar och anslutningar. Allt är ändamålsenligt och praktiskt hos Bibacord. Inga excesser, svulstigheter eller vräkigheter utan en sparsam estetik i både kablar och förpackning. Men det finns helt klart en vilja att se ut på ett speciellt sett. Det är inte avsaknad av estetik, bara inte de vanliga Siltech-Gryphon-Kharma-varianterna utan en mer intellektuell och torr syn på vad som är tilltalande. Om jag ska jämföra med något inom audiovärlden blir det kanske Lindemann. Enkelt men snyggt. Utförande och flexibilitet Kabeln är ganska böjbar men ligger åt det stela hållet. Kontakterna kommer från WBT. Jag vet tyvärr inte så mycket om hur kablarna är uppbyggda, förutom att plus och minuskablen faktiskt inte är identiska internt. Ljud Detta var en uppgradering för mig och jag har ingen likvärdig kabel att jämföra med i mitt system. Så mina åsikter blir begränsade av det. Mina tidigare kablar var Synergistic Research Accelerator. Men för mig var detta ett stort steg i framför allt upplösning. Ljudet blev betydligt tydligare och renare. Mindre utsmetat och distinktare. Detaljer kommer fram. Jag hade tidigare en del problem i både diskanten och basen. Basen var lite bullrig och utan karaktär och diskanten gnällde lite. Kabelbytet förbättrade båda problemen. Basen blev torrare och fick mer ljudkaraktär. Gnälligheten försvann helt. Mellanregistret upplever jag nu som klarare och tydligare. Rumsligt i höljd och bredd gjorde inte kabeln så stor skillnad, men i det rum som är givet har jag lättare att placera instrument och sångare. Jag upplever inte kabeln som "forward", dvs. att ljudet kommer närmare. Snarare finns det en viss saklighet i ljudet och det gillar jag. Jag översköljs inte av musiken utan får den presenterad på ett utmejslat sätt framför mig. En sak som detta medför är att jag blivit känsligare för när min förstärkare är varm eller inte. Jag tycker förstärkaren låter platt de första 30 min. Så var det förut också, men det är värre nu. Detaljer ger realism som jag ser det och det är något jag upplever nu. Anledningen till att jag köpte Bibacord var att jag hörde dom på mässan. Eller det var nog Totaldac och Bibacord i kombination. Det fanns en knaprig realism i det rummet som jag uppmärksammade. Jag började diskutera saken med Fredrik och fick sedan möjlighet att höra kablarna i mitt system. Denna realism gör inte ljudet bara "vackert" utan en del sträva ljud som kommer från instrument kommer också med. Jag får hela bilden av t.ex. stråkarnas färd över strängen. Martha Argerich är en pianist som är känd för sin intensitet och snabbhet. Jag fattade henne bättre nu för att ljudet hängde med bättre och var framför allt distinkt nog för att återge alla vändningarna i musiken. Hennes tolkningar är inte älskade av alla, men jag tyckte att jag fick hennes bild av musiken tydligare. Min sambo gillar techno och vi satt och lyssnade på en gammal Goa trans platta. Oj här sprutade detaljerna ut enormt. Jag har hört den många gånger förut, men aldrig som nu. Med populärmusik tycker jag dock fortfarande att jag behöver tygla basen bättre, och jag vill se vad fler bättre signalkablar kan göra åt saken. Troligen måste jag också jobba med rummet. Bäst bas har jag faktiskt från min analoga radio från Magnum Dynalab. Så jag gillade kablarna. Jag tror det är kablar som passar om man gillar den teknologiska stilen, vill ha upplösning och pregnans, och ser skönheten i realism. Ska jag försöka kvantifiera det hela? Jag har som sagt inga andra highend högtalarkablar att jämföra med. Men för mig var detta ett stort steg framåt. Jag bytte nyligen DAC och jag tycker att kabelbytet kan jämföras med ett komponentbyte. För mig blev detta en ögonöppnare. Jag har varit skeptisk till highend kablar tidigare. Inte trott att kostnaden motsvarat så stora ljudmässiga förbättringar. Bibacord har fått mig att tänka om lite. Jag lyssnade med: Metronome som CD transport Totaldac six Moon 700i Verity Saratsro II Synergistic Research Accelerator signalkablar Voxativ digitalkabel Furutech elkablar Synergistic Research Powercell
  14. DrKlang

    Bibacord

    Så sant. Men varför vet jag inte. Men den lilla mängden är intressant. Det som bryter magin. Det är inte dissonans, det har alltid använts i musiken. Något som gör framförandet mindre intressant. Som avbryter berättelsen.
  15. DrKlang

    Bibacord

    Lokal och mikrofonsammansättning och t.o.m. hur musiken ska framföras räknar jag inte riktigt till det estetiska. Det kan bidra och kommer i så fall att bli en del av den estetiska budskapet, men är inte riktigt kärnan. Jag lyssnade till ett intressant föredrag på mässan från en av initiativtagarna till Concerto Köln. Det är en grupp som främst intresserat sig för äldre musik men som just nu har tagit sig an Wagner. Deras mål är att spela musiken på ett ursprungligt sätt. Dessutom med MBL-skärpa, för dom samarbetar med MBL. Jag tycker det är superintressant, men är för mig mer ett elegant konvolut för estetisk information. Jag menar, är det riktigt gjort bidrar mikrofonerna och sättet att spela till att förmedla och kan i bästa fall förstärka det estetiska innehållet. Men det är tonsättaren och artistens tolkning som är grunden. Det gäller allt från Hildegard av Bingen till house och trans. Fast jag tror jag förstår vad du menar. Och intressant med det två strömningarna inom inspelningsteknik, dokumentarism och superrealism. Jag kände inte till det. Det avspeglar två helt olika filosofier om vad musikinspelning och t.o.m. verklighet är och hur man kan och bör tillägna sig den. En är ett passivt subjekt som bara registrerar (dokumentarism) och den andra ett aktivt inspelningssubjekt som fragmenterar, analyserar och fogar ihop en ny verklighet, som är mer "verklig" än man kan uppleva utan tekniska hjälpmedel (hyperrealism). Strålande. Men troligen blir många inspelningar en blandning av båda (utan att jag vet, jag kan inget om inspelning). Man vill att inspelningen ska framstå som en förmedlare av verkligheten, men fixar lite och ändrar betoningen etc för att förhöja framträdandet. Intressant indelning. Sedan kommer vi in och lägger en sista touch på verket med våra gudomliga kablar och banddiskanter...
  16. DrKlang

    Bibacord

    Det finns faktiskt (eller har i alla fall funnits) en högskoleutbildning för konstkuratorer. Så det är tänkbart att en och annan avhandling har skrivits. Fast jag tror att kruratorskapet inte bara är akademisk utan en slags konstnärlig disciplin, inte framför en duk, utan bakom ett skrivbord. Sveriges mest kände och framgångsrike kurator var Pontus Hultén som i princip byggde upp kollektionen vi idag har på Moderna Museet. Ljudteknikern och hifibyggaren blir en slags motsvarighet till kuratorn inom konstvärlden. Lägger till sin tolkning, stukturerar ljudet och musiken efter vissa ideal och "ställer ut" artisten när platan spelas. Den ursprungliga tanken som musikern eller solisten hade har förstås blandats ut och överlagrats av mikrofonuppställningen, de tekniska förutsättningarna för inspelningen och till slut hifi-systemsts alla färgningar och behandling av temporala aspekter av musiken som beror på hifi-ägarens val av komponenter. Så ja, jag tror vi har samma syn. Man kan inte duplicera en konsthändelse med hifi. Och jag tror det handlar om att tolkningar läggs på varandra, en del beroende på elektroniken, en del är rena viljeakter. Detta betyder inte att det ursprungliga verket grumlas av pålagda tolkningar. När det är som bäst, som i fallet Pontus Hultén, kan det ske en förstärkningseffekt. Men precis som man inte kan vara säker på en bildkonstnärs sanna ansedda kontext med sitt verk så kan man inte höra det exakta tempot och orkestreringen från en hifi-återgivning. HIfi-anläggningen placerar musiken i ett sammanhang som beror på allt från basåtergivning till snabbhet och det kan bli väldigt tilltalande och kanske ge något annat än den ursprungliga framträdandet (t.ex. genom att man kan få ett "fågelperspektiv" med tio mikrofoner etc), som t.o.m. kan bli "bättre". Det som kan passera alla moduleringar är, som jag ser det, en estetisk dimension av musiken. Estetik är en fruktansvärd mänsklig drivkraft, och i någon mening motivet att hålla på med kablar och streaming för mig. Och det är här som "realismen" kommer in. Om inte musikstycket kan återges med en viss trovärdighet dör det estetiska. Så inspelningsteknikern och hifi-byggaren måste skapa något som inte producerar ljudmässiga artefakter eller drar uppmärksamheten till själva anläggningen (mediet). Realism betyder inte att det är exakt som originalet. Det betyder bara att en "kanal" öppnas så att lyssnaren kan motta estetisk information. Dvs att jag nöjer mig med substitutet och kan leva mig in i det. Då har en "hifi curator" gjort sitt jobb tycker jag...
  17. DrKlang

    Bibacord

    Apex... Tack för dina synpunkter. Håller med detta är ett intressant ämne. Och javisst en inspelning och live framträdanden är olika saker. En inspelning blir en bild av framförandet. Jag tycker ofta att inspelningar låter bättre än live. En stor orkester spelas ofta in med en massa mikrofoner och det finns ingen chans att jag som åhörare kan levitera mig upp i salen och få samma perspektiv på alla delar av orkestern som inspelningsteknikern har tillgång till. Sitter jag längst fram blir solisterna överbetonade och (som oftast) sitter jag bakom en pelare uppe i en balkong får jag ett väldigt speciellt perspektiv. Så man kan inte reproducera något på ett realistiskt sätt som från början är ett "vidvinkelperspektiv" med 10 mikrofoner. Realistiskt från vilken position? Jag är nöjd med att en inspelning är mixad och manipulerad och jag jag får ett slags fågelperspektiv som inte är riktigt fysiskt möjligt för mig som individ. Om jag får spinna vidare på detta så kan man jämföra med måleri. Om vi begränsar oss till realistiskt nutida måleri så fanns det en inriktning för ca 30 år sedan som kallades hyperrealism. Det var ett slags fotografiskt måleri som var uppskalat på stora dukar. Konstnärerna lekte med konstkonsumenten, utmanade dom om vad konst är och frågade om han/hon verkligen hade tittat tillräckligt noga på verkligheten. Kollar man noga på en hyperrealistisk målning ser man att konstnären som regel använt en del trick för att få ett sammanhang i bilden. I de flesta fall skalat ner färgpaletten, kanske knapp märkbart men ändå tillräckligt för att få bilden att hänga ihop. Och/eller valt ett perspektiv som suger in betraktaren i bilden. Så det är en utvald del av verkligheten, en tolkning av den. Och måste så vara, för det är inte verkligheten av uppenbara skäl, trots namnet hyperrealism, Målningen är ju tvådimensionell, och verkligen minst tredimensionell, t.ex. Så för mig är en inspelning också en tolkning. Musikern har sin tolkning av kompositörens musikaliska idé och inspelningen "överlagrar" sedan ytterligare en tolkning på verket. Så vad fan menar jag med realism? Och vad menar jag med att skönheten kommer ur realismen? Musik och konst är inte riktigt samma sak. När det gäller konst är är det konstnärens vision som är det intressanta, "inspelningen" får närmast jämföras med hängningen och den kontext i vilken konstverket visas. Och hängningen har stor betydelse för upplevelsen av bilden. Om jag får dra analogin vidare så blir bilden intressant för mig när den tillräckligt tydligt förmedlar sitt budskap (oavsett om det är realistiskt eller inte). Realism i en hifianläggning blir för mig anläggningen är "snabb" nog att återge rytmen korrekt i musiken. Detta är avgörande för mig. Musik är för mig en "dekoration" av tiden och konst en "dekoration" av rummet. Eller musiken gör tiden uthärdlig, musik är egentligen tidskonst. En slö anläggning förstör denna centrala aspekt. Men jag behöver också stöd i form av någorlunda verklighetstrogen återgivning av instrumenten och rösterna. Väl medveten om jag jag inte hör den faktiska rösten utan bara en överlagrad tolkning av den så duger det för att skapa en (ny) bild av musiken. Detta kan vara tillräckligt för att förmedla den estetiska dimensionen i musiken eller den konstnärliga idén om man så vill. Estetiken är inte strikt beroende av att framförandet är fysiskt utan funkar (för mig) nästan som en separat kanal. Fast om jag inte får tempot rätt återgivet och en illusion om en orkester/solist så tystnar estetiken och jag får i värsta fall uppmärksamhet på hifianläggningen eller högtalattyget eller kanske en lampa som blinkar. Att gå på en konsert är en annan upplevelse. Det är så unikt när alt stämmer och en solist gör något fantastiskt. Det är en ANNAN upplevelse, och jag vet inte om jag vill sätta den mot hifiupplevelsen. Olika förutsättningar som båda förmedlar en estetisk eller konstnärlig vision (när det är som bäst). Som "subjektivist" kan jag kosta på mig att vara generös med olika verkligheter och navigera mellan dom utan att önska att jag alltid befinner mig i "verkligheten". Jag vill få ut den estetiska upplevelsen, som ofta har emotionella klangbottnar och jag är nog lite "verklighetspromiskuös" inom musiken. Hmm.. det här blev en lång utläggning om "realism".
  18. DrKlang

    Bibacord

    Apexorca, jag hade nog ungefär samma upplevelse av Synergistic. Jag valde dom för att dom inte var helt döda (som vissa andra på den tiden), utan snarare livliga. Och det gillar jag. Jag har haft dom väldigt länge och varit nöjd. Tills Bibacord kom och förstörde allt... Hmm, du är lite filosofisk. Jag har läst merparten av din tråd, och har lärt mig mycket av den. Det jag menar med realism är att vi kommer ner i en sådan detaljnivå att man kan uppleva karaktär hos instrument och röster. När luckan öppnar sig och man glider in i musiken. Skönheten kommer med att allt hänger ihop, både det som är lent och vackert och det som är vasst. Filosofiskt är jag nog lite omodern. Jag är strikt subjektivistisk och är inte övertygad om en "verklig" verklighet. Det vi ser som en verklighet är för mig en överenskommelse. Frågan om illusion förutsätter en fast verklighet och jag har valt att göra en piruett runt den frågan. Överenskommelse är möjlig, men inte nödvändig. Fast "verklig" musik på en konsert har en annan nerv än inspelad musik, ingen tvekan om det. Men den estetiska dimensionen hos ett framförande kan kommuniceras i en bra anläggning. Om det händer under en konsert träffar det mig med enorm kraft. Jag har torkat tårar både på konserter och framför mina högtalare. Är det realism? Svaret är enkelt för en subjektivist/neoplatonist.
  19. DrKlang

    Bibacord

    Tack Calm. Kul att du har kommit till i stort sett samma slutsats. Då är jag inte ute och cyklar helt. Det har kommit ett antal intressanta kablar från små tillverkare. Bibacord är ett och du nämner italienska Yter. Dom kände jag inte till. Norska Skogrand är superintressanta, men också superdyra. Alla kommer från enskilda kabelmakare, lite grand som Jorma och Entreq. Flightboxar för kablar tycker jag inte behövs, det är sällan dom behöver skickas in för service. För känsligare saker kan det vara motiverat. Men jag gillar Fredriks avskalade stil på sin låda. Väldigt "svenskt". Skogrand är tvärtom -- väldigt dekorerade -- snarast en slags barock-kablar med sina mönstrade fodral. Jag tror det säljer, för det väcker uppmärksamhet. Liksom Siltechs CAD CAM modellerade futuristiska kablar som skulle kunna användas i en karta över tunnelbanan. Trots allt brus runt om är ljudet avgörande. Och jag vill inte ha en barock-orm bakom mina högtalare. Det där är Bibacord befriade från. Och ljudet har dom, i alla fall hos mig.
  20. DrKlang

    Bibacord

    Wow. Där skulle jag också vilja vara. Det tar nog lite tid innan jag är där, men jag är seriöst förtjust i kablarna.
  21. DrKlang

    Svart kubism skakar om.

    Egentligen är det smartare att ha mindre högtalare och komplettera med en sub. För basen är ju ofta problemet, antingen för mycket eller för lite. Samtidigt så viktig för upplevelsen som du skriver. Med en sub blir styrningen av basen i teorin enklare, än att jobba med placering, kablar, akustik etc. Fördelen är förstås att man får bråddjup bas till det mellanregister och den diskant man gillar. Väljer man stora högtalare blir det ett helt paket, och ska man ha riktigt djup bas får man ett mindre urval. Med sub kan man dessutom ha en mindre förstärkare till mellanregister och diskantdelen, så även här finns fördelar. Basen är för mig fundamentet i musiken, jag måste ha en djup bas för att kunna ta till mig musiken fullt ut. Men sanningen är att jag aldrig lyckats få till det med subbar. Jag har försökt, men fick inget helt ljud. Det var rätt länge sedan och subbarna har nog blivit bättre nu. Grattis till en lyckad lösning!
  22. DrKlang

    byZan - Nytt i stugan #7

    byZan, jag gillar dina raka besked när du lyssnar på en förstärkare--Absolare är just nu hypad och de flesta gillar den. Men du litar bara på dina öron och säger vad du hör utan omsvep. Och så ska det vara. Samtidigt är jag förvånad över dina fynd. Jag vet att Absolare är kapabel till till ett enormt färgrikt spelande -- jag hörde det under en demo hos Perfect Sense. Några inspelningar var bra och med perfekta källor lät det helt fabulöst bra. Jag kan inte glömma ett stycke, tror det var Haydn, där varje instrument fick sitt eget liv och karaktär i rummet. Makalöst. När Marcus började streama blev det sämre. Men detta är min smak, jag tenderar att betona en del saker när jag lyssnar. Sedan är det en matchningsfråga. Demon var uppbyggd tillsammans med Absolares grundare och då är det förstås väl matchat. Även om Absolare inte är en förstärkare för mig, så ser jag den som en extremt kapabel spelare. Men som det verkar är den inte en audiofil panacea.
  23. Ja det är väl det som vi alla kämpar med. Så svar kan jag inte ge egentligen. Men det har funnits lite olika filosofier. Företaget Linn har tidigare betonat källan. Lägg pengar på en bra skivspelare eller cd. Och jag fattar tanken bakom det. Man kan inte få ett fantastiskt ljud av en dålig signal. Fast själv resonerar jag lite tvärtom. Läggmest pengar på högtalarna eller hörlurarna. Jag tror att övergången från elektronik till ljudvågor innehåller de värsta begränsningarna. Tyvärr finns det motexempel på detta. För några år sedan lyssnade jag på en underbar anläggning från Audio Note på mässan. Dom spelade på den bästa tänkbara elektroniken och rätt mediokra högtalare. Ändå lät det makalöst. Verkligen superbt. Så jag vet inte. Nyligen har jag upptäckta att jag undrutnyttjat kapaciteten hos min anläggning pga för dåliga kablar. Kapitalförstöring helt enkelt. Det hela blir en rätt intressant ekvation av ljudideal resursutnyttjande och lite fåfänga. Jag letar fortfarande...
  24. DrKlang

    Musikhörna och experimentverkstad

    Fast det var väl en viktig kvalificering om Red book: is pointless to play on a DAC with digital filtering (NOS beats everything) Personligen kör jag mest CD med en NOS DAC. Högupplösta filer kan låta fruktansvärt bra, men det verkar finnas fler faktorer som jag inte har förstått ännu som avgör ljudkvaliten för mig. Jag har hört en del misslyckade högupplösta demos. De NOS DACar som jag hört har subjektivt låtit bra. Konventionella DACar låter förstås också bra, men NOS greppar mig bättre. Svårt att förklara. Kan vara inbillat, men jag går på känslan. CD är ett måste för mig. Och det beror mer på utbudet än på tekniken. Jag hittar det jag vill ha på CD, men jag antar att högupplösta filer tar över och att utbudet snart är i kapp.
  25. DrKlang

    byZan - Nytt i stugan #7

    Flera tillverkare har gått över till internt balanserade kretslösningar. T.ex. Vitus. Är det bara för att tillfredsställa en fåfänga hos hifiköpare? Hemma-hifi behöver knappast långa kablar (i alla fall inte så ofta) på samma sätt som studios och vid liveinspelningar. Balanserat kostar en del extra att göra. Är det bortkastade pengar?