Jump to content

DrKlang

Medlem+
  • Posts

    257
  • Joined

  • Last visited

  • Days Won

    1

DrKlang last won the day on December 2 2019

DrKlang had the most liked content!

Profile Information

  • Location
    Gotland

Recent Profile Visitors

2 797 profile views
  1. Jag tror mer på marknadskrafter och smarta konsumenter än någon slags skyldighet att deklarera elektriska egenskaper av olika slag på ett auktoritativt sätt. Jag låter kanske cynisk, men jag litar inte på något alls som kommer från samhället, politiken eller ens vetenskapen. Om någon viftar med en deklaration eller en statistisk uppgift så är det helt ointressant för mig. Det återstår fortfarande en värdering av uppgifterna, och jag kan bara bemästra delar av informationen som erbjuds. Den tid är förbi när jag kunde lita på massmedia, experter eller t.o.m. vad min läkare säger. Jag värderar allt själv. Om det är viktigt för mig validerar och värderar jag informationen så långt jag kan. I övrigt blir det bara ett "kanske". Det som driver utvecklingen är att det finns många små "start-ups" eller ingenjörer som realiserar någon idé och att samhället uppmuntrar och tillåter det. Så drivs utvecklingen framåt. Marknadskrafter tar hand om misslyckanden på ett helt osentimentalt sätt. Det är tänkbart att det finns charlataner, men jag utgår ifrån det i alla sammanhang. Det upprör inte mig, jag blir möjligen irriterad om jag inte gjort min hemläxa väl nog att jag gör ett dåligt köp eller ett dåligt beslut. Hifi-branschen ger inte mig intryck av en bransch full av bluffmakare. Snarare är det entusiaster som med ganska små marginaler driver företag av en passion. Visst blir det fel ibland men det får företagarna ofta betala dyrt för. Nästan alla hifiprylar jag har köpt kommer från små företag med en stark teknisk drivkraft: Stillpoints, Verity, Atma-Sphere, TotalDac, Metronome, Bibacord. Sedan några stora också. Dessa relativt små företag tycker jag har bedragit med något unikt och speciellt och därför har jag köpt från dom. De stora företagen i branschen måste hålla en viss nivå för att leva vidare och kan göra det med mer resurser bakom sig, men når kanske inte heller de allra högsta höjderna av tekniskt nytänkade. En del stora har en ganska liknöjd attityd, och kan ha det pga tidigare framgångar och ett bra rykte. Det är något som vi konsumenter måste se upp med. Jag ber om ursäkt för min cynism, men jag tror alla måste finna sin egen sanning. Så också inom hifi. Jag behöver ingen auktoriserad sanning.
  2. Fast det sker nog en utveckling när det gäller kablar. OCC koppar (Ohno koppar med bara en kristall) är ett exempel. Mitsubishis extremt rena koppar från de senaste åren är ytterligare en utveckling. Kryobehandling, högvoltsbehandling också. När det gäller metaller så dyker guld upp hos flera tillverkare (Siltech, Mundorf, Analysis, Crystal, Furutech och nu Nordost) Men också avancerade legeringar med Palladium (Kimber, Echole). Tenn används också (Supra, Luna) och en rad andra metaller. Kotaktdon har också genomgått utveckling, med olika metalliska ytor (Rodium, Guld, och t.o.m. platina (oyaide) och grafen (ickemetallisk) (Mad Scientist). Isolatorer är allt från väldigt renad teflon (Jorma) till luft (bl.a. Tara Labs m.fl.) Ytterligare utvecklingslinjer är olika blandningar som dämpar elektromagnetisk strålning (Furutech m.fl.) En firma som verkar ha gått lång när det gäller yttre påverkan är Anzus för att få en opåverkad signal och ström genom sina kablar. Flera tillverkar betonar även vibrationsdämning av kabeln. Utmaningen för kabeltillverkarna blir väl att sätta ihop en kabel som väger ihop de olika aspekterna på ett vettigt sätt och skapar en kabel som verkligen representerar ett värde för kunden. Så det finns innovationer av värde att ta vara på när det gäller kablar och kontakter. En del firmor lägger locket på och säger inget,m andra är helt öppna. Ett av det mest hemlighetsfulla och extremt dyra är norska Skogrand. Jag tror t.o.m. NO guld ligger i bakvattnet när det gäller pris på kabel här.
  3. Tunga grejer. Wilson och CH precision... Intressant.
  4. Bebops ganska krassa bild av medier och musikstilar tror jag säker något väsentligt. De skarpaste intellekten finns inte inom politiken längre och därför ser det ut som det gör. Samma sak med TV, det har ju blivit helt omöjligt att se på. Och jazzen överges också av de stora konstnärerna om Bebop har rätt. Och skivspelare och jazz hade en gemensam peak, kanske lite ur fas, men nästan, så det är lätt att associera jazz och skivspelare Samtidigt finns det ett kommersiellt underlag för vinylspelare i den övre klassen, annars skulle inte så många firmor satsa så stort. Så det kan vara några saker som ligger bakom: 1) För välbeställde herrar i medelåldern fungerar en stor tung skivspelare som en manlig brosch, eller en statusmarkör. Det radas upp intill stor-SUVen, den fina kåken och den tjusiga frun. 2) Vinylspelar köpas av nostalgiska skäl, det är bara ett sätt att tumla runt i minnen när man var ung och sexuellt överaktiv och alla möjligheter var öppna. Det fanns inte en pandemi eller lättkränkta grupper i sikte. Livet var helt enkelt bättre förut och varför inte satsa på vinnande koncept? 3) Vinyl har unika inneboende egenskaper som musiklagrare som är värda att ta vara på. Flera på detta forum har sagt att vinyl låter bättre än digitalt i deras anläggningar, även om det digitala delen varit mycket kvalificerad. För min egen del tror jag mest på lokal lagring, vare sig del är filer, CD eller skivor. Jag har ett possessivt förhållande till min musik. Och alltid när jag har haft tillfälle att jämföra tycker jag det låter bättre än streamat. Kanske ändrar det sig längre fram. Jag skrev lite raljerande under punkt 1 och 2, men det är inte så illa menat. Det är bara så människor fungerar, män som kvinnor. Alla har det i sig. Men det skulle kunna vara så att skivspelare erbjuder en speciell kvalitet som vissa high-end-firmor vill fånga in. Egentligen tror jag inte riktigt på 3) heller, faktiskt. Den största drivkraften för att fortsätta med vinyl är den samlade musikskatt som finns på skivor. Och det får inte bli så att Internet dikterar vad som finns och vad som inte finns. Jag sökte för att tag sedan om information inom ett annat område. det fanns i stort sett inget på Internet. Jag skulle behöva gå till andra källor, som bibliotek eller myndighetsregister. Så var hamnar jag? Det framstår mer som en kulturgärning att fortsätta med LP-skivor och kassettband. Ett sätt att bevara ett pluralistiskt musikutbud. Så att ett manipulerat Internet inte dikterar vad vi ska avnjuta. Sedan gör det inget att vissa skivspelare är skulpturer och konstverk i sig själva och om det ger pluspoäng i det social överlevnadsspelet så är det väl bara bra. PS jag kommer att renovera min skivspelare...
  5. Jag hittade en intressant ny artikel om Lyra i The Audio Beat: http://www.theaudiobeat.com/equipment/lyra_etna_lambda.htm En riktigt djuplodad beskrivning av olika varianter och hur dom funkar med olika phono-steg. Väl värd en genomläsning om man är intresserad av Lyras nya pickuper.
  6. Jag gillar din tanke. Satsa rubbet på högtalarna. Grattis!
  7. japp jag håller med, en viktig egenskap. Om jag får gissa kan det bero på bättre strömrening, det verkar som Eitan har investerat på det området. Det har i alla fall varit min upplevelse när jag förbättrat strömreningen. Upplösningen går upp på lägre nivåer, troligen för att brusnivån sjunker. Eitans system är absolut fantastik, jag tror den är helt i min smak. Nagra och Verity står för klarhet som jag ser det och det är mer viktigt för mig än nästan något annat. Men det räcker ju inte att bara köpa Nagra och Verity, man måste skapa en miljö för dessa otroliga produkter, och som det ser ut har Eitan jobbar mycket med strömkvalitet och kablar och vibrationskontroll. Det är egentligen först då kan kan uppleva förstärkarnas, DACens och högtalarnas kvaliteter. Ett underbart system på bild och säkert helt otroligt att lyssna på.
  8. Någon variant av Textreme? https://www.textreme.com/ Avancerad väv från Borås.
  9. Ja jag uttryckte mig fel. Jag menar diffusion av sidoreflexer. Personligen tror jag att diffusion lägger till ett bakgrundsbrus som vi kanske använder som en slags "akustisk keep-alive" och att det är något vi upplever som positivt och som möjligen främjar varseblivningen. Jag tror inte det har med "verklighet" att göra (vad det nu innebär), snarare någon slags orientering akustiskt. Med orientering följer förstås en upplevelse av rymd. För min egen del vill jag närma mig inspelningen så mycket som möjligt, men ett normalt vardagsrum innehåller alltid element av reflexioner och scattering av olika slag så att det kommer alltid att finnas en viss pålagrad rumslighet. Jag vill dock inte jobba med faktorer som jag uppfattar skapar en "fantom"-rumslighet (inte mitt uttryck) när jag försöker modulera ljudet. Det gäller i alla fall när inspelningen redan innehåller rumsinformation, men det är ju inte alltid så. Så det blir en balansakt.
  10. Jag kan faktiskt tänka mig att en ideal lösning för mig skulle vara flyttbara diffusorer och flyttbara absorberare. Det finns material som jag definitivt vill lyssna på utifrån sina egna meriter, utan akustiska fantombilder, jag tänker främst på liveupptagningar med en inspelad rumsakustik. I så fall skulle jag ta fram absorbenterna. Å andra sidan kan en del mixad musik dra nytta av ytterligare rumslighet, det kan vara läckert att uppleva det i ett inbillat större rum. Mer diffusion, främst på sidorna. Jag utesluter inte att det finns någon psykoakustisk effekt av diffusion som gör att vi uppfattar den inspelade rumsligheten med den överlagrade diffusionseffekten som helt äkta och autentisk. I så fall har diffusion i huvudsak positiva effekter på all musik. Jag är bara inte helt övertygad om det. Sedan finns det väl några fundamenta som behövs: Rumslighet kommer främst genom hög upplösning enligt min erfarenhet. Mikrodynamiken måste vara där annars blir det bara egna rummets reflexioner som skapar akustisk rumslighet. Och diffusion har väl i huvudsak samma uppgift som absorption: Att cancellera reflektioner. Fast diffusion gör det med en extra knorr och skapar ett slags bakgrundsbrus i rummet. Slutligen diffusion verkar inte inom basområdet, och där krävs absorption. Den stora vinsten med akustisk behandling, speciellt i små rum, är väl att hantera (absorbera) bastoner för att undvika reflektioner med sina höjningar och sänkningar. Och i min erfarenhet är det här som vi får mest rum skapat. Sedan är det den sista finessen med framför allt sidoreflexioner som kan skapa ytterligare rum. Och det är det som denna diskussion handlar om som jag förstått det. Ber om ursäkt om jag tänker fel, jag är inte akustiker, men jag kan bara tala utifrån mina subjektiva erfarenheter.
  11. Jag har inte hittat några uppgifter om kondensatorer. Däremot innehåller dom spolar. F.ö. förstår jag inte om du argumenterar mot mig eller inte. Ser inte att du motsäger mig på en enda punkt, men försöker ändå förklara något för mig.
  12. Jag tycker att denna video från Ansuz förklarar en del (Obs reklam, men ger en del info): https://www.youtube.com/watch?v=nv88BNHofds Jag har personligen hört dramatiska skillnader när jag har växlat kablar men kanske framför allt lagt till komponenter som begränsar högfrekvent brus i elledningen. I mitt fall var det Furutech Clear. En billig grunka som man sätter i strömfördelaren som i mitt fall förändrade ljudbilden kolossalt. Det blev tystare, frekvensomfånget kändes större och dynamiken bättre. Jag var uppriktigt sagt förvånad. Nu var min situation lite speciell, jag hade en högupplösande anläggning utan egentlig strömrening, så alla förbättringar slog igenom hårt. Jag hade avstått från strömrening för att jag vill ha maximal dynamik. Ansuz och även Furutech verkar vara inne på samma linje och undviker aktiv behandling av strömmen (kondensatorer, transformatorer etc). Frågan om varför den sista metern betyder så mycket kan jag bara spekulera om. Det verkar som att likriktaren fungerar bättre om den slipper alltför mycket högfrekvent brus. Mycket högfrekventa signaler (RFI) överlever inte så länge i en vanlig kabel, det kan vara en faktor. Andra brusfaktorer som skapas nära förstärkaren/källan får troligen större genomslag, t.ex. impedance mismatch i kontakter.
  13. Det kan nog stämma. Vad det handlar om är ju en samverkan mellan boxen och membranet. En rör sig och en är stilla, optimalt. Om båda rör sig, som i en resonanslåda så påverkar dom varandra. Många tycker, och jag tror jag har hört det också, att aluminiumlådor låter annorlunda än trälådor. Oavsett vilket material som används gör tillverkare stora åtgärder för att dämpa resonanser i lådan. Det är det gängse arbetssättet som jag personligen föredrar och uppskattar. Sedan tror jag att olika material ger olika ljudsignaturer. Wilson har ju jobbat med material mycket. När YG kom med sina aluminiumlådor var det många som reagerade på ljudkaraktären. I det fallet tror jag att det också har med delningsfiltret att göra. En del tillverkare ansluter sig till "piston" teorin, och använder massivt trä, troligen för att få en viss klang. Kharma t.ex. Men då handlar det inte om gran, utan betydligt hårdare träslag och syftet är nog inte att lådan ska svänga, tvärtom. I alla fall beskriver Kharma sina trälådor som "the most stiff cabinet ever made". Trots det tror jag att dom försöker få en viss ljudkaraktär med sina trälådor, även om dom inte deklarerar det så.
  14. Jag ska kanske lägga till att jag inte tror att det finns någon motsättning mellan upplösning och karaktär. När jag läser igenom vad jag skev ser det ut så. Jag tror det är tvärtom. Karaktär har sin grund i upplösning. Det är ljudets grundkaraktär som uppstår ur olika materials klangegenskaper som vi misstar som karaktär hos instrument eller sångare. Återigen saker är inte antingen eller. Det finns en funktion hos "grundtonen", den håller ihop framförandet. Ett högupplöst ljud kan förlora sig i detaljer. Exempel: Simaudios Moonförstärkare är inga mästare i upplösning. Men ändå lyckas dom organisera ljudet så att det blir mer greppbart, begripligt och förpackat för mänsklig konsumtion. Den musikaliska upplevelsen blir förhöjd. Musikalisk organisation är nyckelordet. Atma-Sphere är arketypen för den högupplösande förstärkaren, liksom några andra förstärkare som Spectral och Nagra. Men Atma-Sphere kastar dig till källan, på gott och ont. När det är bra så är det djävligt bra och tvärtom. Det blir en resa med högre insatser. Tempot och den musikaliska intentionen blir tydligare för mig. Karaktär och tonalitet blir lite sannare, men hänger inte lika mycket ihop. Jag talar av erfarenhet, jag har båda förstärkarna. Javisst, man kan bygga en högtalare av gran som en resonanslåda som förstärker karaktären hos en violin och kanske tenorer. Det funkar nog. Det kommer att hänga ihop ljuset och ge en enorm emotionell påverkan. Men jag tror det blir för begränsat.
  15. Den här diskussionen påminner mig lite om diskussionen om diffusion i tråden om Marten. Ska man utnyttja rummet för att skapa ljud eller ska man ha ett mer absorberande rum? Ska högtalarlådan sjunga med eller ska bara (i stort sett) högtalarmembranen skapa ljudet? Det finns förstås inget rakt svar på det, var och en har sina egna värderingar i frågan. Jag ligger mer åt absorberande rum och stumma lådor. Ett folk som är intresserade av material är japanerna. Där sätter man en ära i att använda fina papper som membran, istället för ett diamantbetrött metallmembran. Och ingen kommer nog att påstå att japanerna ligger efter när det gäller ljudreproduktion, snarare tvärtom. Jag har en smak som ligger åt upplösning, snabbhet och temporal finess. Priset är att det jordiga, fysiska ljudet av liveinspelade instrument kan förloras. Material ger karaktär, det tror jag faktiskt. Rum ger karaktär. Troligen ger mina örongångar och mina förutfattade meningar karaktär. Så ja, många har jobbat med naturliga material, t.o.m. i kablar för att få en karaktär. PHY och Luna dyker upp i huvudet direkt. Jag skulle misstänka att de flesta hifiberoende ligger någonstans i mitten, man vill ha både hög upplösning och karaktär.
×
×
  • Create New...