Bimota

Fantastiskt välskriven och intressant text, med hög igenkänningsfaktor. Vilken sympatisk och imponerande HiFi-hjärna Åke Blom verkade vara, och ovanligt prestigelös på kuppen. Jag minns mest Supreme för deras gummibandsupphängda diskantelement, gärna placerade mitt i baselementet. De var coola tyckte jag. Motsatsen till spikes-idealet, som du påpekar i artikeln också. Jag bugar.

Två mycket stiliga unga män i sina bästa dagar, måste jag säga. Livio Cucuzzo har ett design-öga som alltid är igång, verkar det som. Han är ansvarig för nya Galileo-serien från Audio Research - i mina ögon det snyggaste de någonsin gjort - och även Wadias nya 100- och 300-serie. När jag smet in på hans kontor i våras, var det fullsmetat med gamla sköna vintage-rörförstärkare och allt möjligt skojigt. Direktmålad seriekonst på väggarna, och små knäppa skulpturer i hyllorna. Det bästa av allt var ändå hans "kontorshögtalare": Ett par gamla Magnepan MG3.5, med egendesignade stativ i CNC-fräst aluminium. Jag smällde av, och fick hjälp att resa på mig igen av hans tillskyndande kollegor. Nu har han visst flyttat till New York. Där finns ju en del att inspireras av också. Fortsätter han så här, gissar jag att han själv kommer att ställas ut på Museum Of Modern Arts i framtiden. Eller ett hologram av honom, kanske...

Hej! Ludwig här. Jag tror att du kanske skulle behöva åka till Vicenza och besöka fabriken. Man är välkommen där om man föranmäler, så fundera på en sväng till norra Italien när du har chansen. Väl där får du möta något ovanligt - en lut-formad stor fabrik fylld med dedikerade hantverksmän (och kvinnor), som i många fall hängt med ända från starten. Paulo Tezzon, som respektlöst kallas för "strandraggaren" i den här tråden, gick bredvid Franco Serblin i tolv år och lärdes upp i den ädla konsten att få fram så mycket musik som möjligt ur högtalare som byggs på samma sätt som musikinstrument, enligt flera hundra år lång instrumentmakartradition. När man väl är där, fylls man av respekt inför allt kunnande, och slås av hur fokuserade och dedikerade alla är. Stoltheten över hantverket lyser igenom hos alla, Paulo Tezzon beskrivs med respektfulla och beundrande ordalag. För folket på fabriken är han den store Maestron. Hans musikkunskaper är enorma, och han är känd för sin stora skivsamling, som mest består av analoga skivor (LP), men även en hel del digitalt. Till skillnad från Serblin lyssnar Tezzon på BÅDE klassiskt, jazz, rock, electronica och även genrebrytande extrema moderna projekt. Och han anser att dagens Sonus faber-högtalare ska klara allt, oavsett om det rör sig om instegsmodellen eller flaggskeppet. Det där med design är personligt. Varje gång en renommerad biltillverkare släpper en ny modell händer samma sak. Traditionalisterna ropar "-Fult!". Efter en tid förändras blicken, och vi vänjer oss vid nya formspråk. Och tur är väl det - hur kul vore det om vi fortfarande bara hade Volvo 240 och SAAB 900 att vila ögonen på ute på vägarna? Visst - traditionalisterna anser fortfarande att "de är de enda snygga bilarna, allt annart är modernt och otäckt", men utvecklingen måste få ha sin gång. Idealen förändras. Och jämför du en aktuell Sonus faber-högtalare med en tidig, så kommer du att höra stor skillnad. Men det finns det många namnkunniga recensenter som kan få orda om istället. De har ofta bra öron, och stor erfarenhet. Du är hjärtligt välkommen till Hvitfeltsgatan 13 under hösten, så ska jag försöka ge dig lite nya intryck. Håll utkik efter datum för demo. Det blir kul att träffas om du kan komma.

Hallå! Ludwig här. Tittade in på forumet nu och OJOJOJOJOJJJJJ!!!!! Blir alldeles överväldigad av allt ni skriver om mig och mina krumsprång i vår sköna HIFi-värld. Ni är för underbara. Jag får nästan feber här av all invärtes värme som fullkomligt väller fram av att läsa era inlägg. TACK TUSEN och åter tusen gånger för att ni kom och att ni gillade läget och att ni skrev på forumet också. Lots of Love. Vi ses igen!!! Eder, Ludwig

Hej! Svar: Nej! Jag plitar på som frilans-journalist på HiFi-tidningen och biotidningen fortfarande. Det här i helgen var bara ett vänskapligt inhopp, jag ville gärna spela musik på LP på lämpligt ställe. Som en follow-up till min artikelserie "Spinndoktorn" tidigare. Jag tog med mig egen skivspelare, lånade Ortofon-pickup från Ljudtema och Chord-kablar från Bosse på Digitalbild, och pratade enbart om musiken och ingenting om apparaterna, för att göra klart för alla nyfikna hur det ligger till. Jag är alltså inte tillbaka i försäljarsvängen, utan fortsätter att heja på alla. Det finns otroligt bra grejer i alla läger idag. Konsten ligger i att sätta upp systemet på ett medvetet sätt, och att välja grejer som passar med ens egen musiksmak och spelvanor. Och plånbok förstås. Men det där vet ni mycket väl här på forumet. Jag hade absolut toppkul hela helgen, både som DJ och som tidningsgubbe. Stort TACK till alla som kom fram och morsade och lyssnade. Vi ses igen. //Ludwig

Hej! Ludwig här. Min gode vän Nicke har en finfin CD92:a som jag tror han säljer. Den ligger i sin kartong på hans vind. Svart. Är den intressant för dig? Han har även tunern som hängde med i samma köp. Köptes på Ljudmakarn i Stockholm, råkar jag veta, för det var jag själv som sålde grejerna till honom när jag jobbade där tidigare. Tack och bock, //Ludwig

Instämmer i berömmet över bilderna - toppklass! Det finns en till tröskel att övervinna för den modige - min kompis Mats hoppade över pickupstiftshylsorna på kabeln och lödde resolut fast tonarmskablarna direkt på pickupen. Man får vara snabb, hälsar han, och framförallt avleda värmen effektivt. Resultat: MYCKET BÄTTRE! PÅ ALLT! Närå. Operationen är inget han rekommenderar. Too risky. Men han kan säga: Been there, done that. Det är ju alltid tufft.

Hej hej! Håller helt med om detta. Motvikten sattes dit efter lådöppnandet, för att det skulle se snyggt ut. Hittade även en fiffig lösning med gummisnoddar och (oanvända) öronproppar som höll tonarmen i schack under bilfärden. Dessa avlägsnades också före fotograferandet. Det var bra, men inte så värst jättesnyggt! Lagren är hela, även efter uppfärden. No worries, mate. Tack för allt intresse före, under, och efter detta evenemang!!! Det känns stärkande för själen. Ha en skön vårhelg och på återhörande önskar Ludwig!

När de börjar sjunga blir de plötsligt vackra! Lustigt att se hur objektivets sfäriska aberration gör sig påmind i bildkanterna. Högtalarna ser ju nästan franska ut på bild! Passar på att krydda anrättningen med en bild av vår bildskapare i tråden. Noggrannhet, god tid och stativ hör till hans kännetecken. En inspiration för mig på många sätt. Tack Timbre! Du rular.

Nja - nästan rätt: Före Sasha lät man Transparent leverera färdigterminerade kablar till alla modeller. Men för att trimma ner detta lite, så valde Wilson att göra all kapning och terminering på fabriken istället. Man beställer alltså kabel på rulle från Transparent numera. Betydligt färre artikelposter att hålla reda på, och även enklare att se till att man alltid har rätt kvantitet kablage färdigt inför produktionstoppar och liknande.

Wilson har en lång historia bakåt i tiden med Transparent. Högtalarkabeln internt är i högsta grad en del av filtret. Kapacitans, induktans och impedans är parametrar som har betydelse för slutresultatet, och filtren individanpassas till varje enskilt element. Wilson beställer sina internkablar från Transparent, enligt egna specifikationer, precis som man gör med t ex diskantelementet som vi diskuterat tidigare i tråden. De använder alltså ingen redan befintlig modell, utan dikterar som vanligt precis vilka parametrar kabeln ska ha. En rolig högtalare att testa internkablar på är Wilson Duette. Där sitter ju internkablarna externt, eftersom filterboxen är helt separerad från högtalaren. Man får med två set med externa internkablar. Ett set som används när högtalaren är fristående, och ett annat när högtalaren är placerad nära vägg. Ett bevis på att kablarna är del av filtret i högsta grad. Dessutom kan man ju smörja in dem med lite ormolja. Praktiskt värre.

Prexis. De är duktiga, fransmännen. Det råder det inga som helst tvivel om. Jag åt grodor på en restaurang i Götet förra sommaren, förresten. Men det var kanske inte riktigt lika upplyftande. Man får väl öva. Kvack. Ludwig

Nej, det där är basen! Den bara SER UT som en diskant. Men lyssna riktigt noga så hör du basen där. (Ärligt talat låter basen bättre om man har bra diskantåtergivning, så lite fakta ligger det bakom nyset här...) Focal gör mycket riktigt membranet! Wilson dikterar hela konstruktionen, och den finns bara i Wilsonhögtalare. De diskanter som sitter i Focal-högtalare (f d JM Lab) har samma utseende, men mäter och låter klart annorlunda jämfört med Wilsons varianter på temat. David Wilson pratar mycket om diskanter när man träffar honom. Han menar att det finns många diskanter som "låter bra", men att de allra flesta behöver delas alltför högt, och då inte får "kropp" och tillräckligt trovärdig dynamik i återgivningen för att kunna hänga med de andra superdynamiska elementen. Låg delningsfrekvens och effekttålighet är jätteviktiga parametrar för honom. Annars blir det för finmejslat och försiktigt i toppen. Det ska vara ett sju-jäkla drag, från botten till topp. Därav diskantvalet. En bra diskant ska kunna delas vid 1K, menar David. Det är inte många som klarar det. Men den på bilden gör det! Den låter cymbal när det är cymbal. Inte sprayburk, som många andra. Omvänt så låter faktiskt diskanten bättre om man har riktigt bra basåtergivning. Så - vill du ha bättre topp? Köp en bra subwoofer!

Öhhummm... ...host ...harkel ... Upper MRM står för Upper Mid Range Module... Vad kan det då vara för register den är tänkt att spela, tro...? Ja, vi äro alla barn i början. Jag drar till med en till Messerschmidt på en gång - medhålles att Maxx 3 i Desert Sand Silver är jättesnyggt - men det här paret är i Dark Titanium - men det visste ni ju redan. New Order - vi önskar att du kunde komma på demon!!! Du som går i väntans tider och allt. Men du får närvara rent andligt. Bästa hälsningar Vän av ordning.

Hej! Ludwig här. Min dag började i ottan. Som tur var hade jag packat go-matsäck kvällen före, så då gällde det bara att hitta ett lämpligt frukoststopp. Jag tog vägen över Västerås och Örebro. Den är inte lika mycket Autobahn som E4:an. Lite fartkameror här och där, men det gör att man hamnar i cruise mode rätt fort också. 5 mil före rastplatsen Borasjön börjar de skylta om att den kommer. Hmmm... Det borde vara värt att hålla ut till, tänkte jag. Och det var det. Så här såg det ut där igår morse: En jättetrevlig fiskmås konverserade med mig hela tiden, annars var det riktigt fridfullt. Det var den högra tjommen på stenen. Han hade mycket att berätta. Han städade bordet efter mig också. Trevlig kille. Allt som allt ett trevligt frukoststopp som ger tillfälle till lite reflektioner inför dagen...