Jump to content

lindvall

Medlem+
  • Posts

    834
  • Joined

  • Last visited

  • Days Won

    2

Everything posted by lindvall

  1. Spelar överföringshastigheten någon roll även om man har en asynkron DAC, tro?
  2. Härligt att se sina gamla kvarter igen!
  3. Om jag säger att jag tyckte det lät trevligt om Burmester och Vienna har jag inte sagt för mycket i alla fall...
  4. Tack för uppmuntran ulfsan! Det är kul att det uppskattas. Då känns det som att det är värt att vandra vidare på de vindlande vägarna vid välljudens vägskäl...
  5. DUKE ELLINGTON – Moon Maiden Källa: http://www.stereophile.com/ Kommentar: Vi tar en paus från makrodynamiken och återgår till mikrodynamik och sibilanter, från fullt ös till “intiminitet” som allas vår guldöre-Don skulle sagt. I denna härligt närmickade inspelningen kan vi utan tvekan höra turbulensen kring vartenda näshår vid varje in- och utandning av Ellington, vilket bevisar att mikrofonen faktiskt är placerad utanför The Dukes mun när han reciterar sin dikt om månjungfrun, även om man i förstone är böjd att tro att mikrofonplaceringen är triangulerad mellan tonsillerna och gomseglet.
  6. Stanley Clarke – Bassically Taps Källa: http://www.positive-feedback.com Kommentar: Ibland undrar man var folk får sina idéer från... Vi bjuds här på småfunkig slap-bas som, hör och häpna, ackompanjeras av en tjomme som steppar mer frenetiskt än en skomakarfamilj med 14 barn med bara en toalett! Undrar hur tankarna gick när detta fastnade på mastertapen... "Hmm, vad skulle kunna lyfta mitt kanske lite enahanda basspel? Jo, jag vet, jag kallar in en kille som stampar livet ur kackerlackorna i studion!" Och där sitter vi audiofiler och förundras över att vårt ständiga sökande efter dynamikens inneboende transcendens precis lett oss fram till beslutet att lyssna på en stepp- och elbasplatta. När vi så förlikat oss med tanken att vi faktiskt sitter och lyssnar på någon som stampar rytmiskt i golvet så bjuds vi på ett triumferande utrop 1.24 in i låten vilket, om anläggningen håller tillräckligt hög klass, får oss att tro att grannen har kommit på oss med något otillåtet. Vilket förmodligen inte är så hemskt långt ifrån sanningen. Vår audiofila iver har nämligen sporrat oss till att vrida upp volymreglaget till kl. 12 för att få den efterlängtade dynamikfixen. Det kan ju mycket väl vara så att hälften av de dynamiska utbrotten härrör från just ovan nämnde granne som förundrat och uppgivet för femtioelfte gången kliat sig i huvudet över vår musiksmak och än en gång dunkat kvastskaftet i sitt tak för att påkalla vår uppmärksamhet.
  7. Vi tar en till när vi ändå är på gång! Shabazz Palaces – Endeavors for Never (The last time we spoke you said you were not here. I saw you though.) Källa: http://www.gradvall.se/ Kommentar: Jan Gradvalls artiklar har väl förmodligen inte undgått någon musikintresserad. Men i hifisammanhang får han nog ändå räknas som en katt bland hermelinerna. Han är ju gubevars en musikälskare, inte en renodlad audiofil. Hans tanke om hörlursmusik var intressant, och visst kan det ligga något i det! Som audiofilskribent har han dock en bit kvar. Jagmenar, “dyra hörlurar med förstärkt bas”. Vad är det, om inte en missuppfattning? Dyra hörlurar har rak frevensgång, det är de billiga som har “förstärkt bas”. Men jag kan ärligt säga att det är en ganska intressant upplevelse att lyssna på denna plattan i finlurar. Jag valde ut den låten som fångade mig starkast. Det var naturligtvis den låt som låter mest trip-hop, då jag personligen kan ha lite svårt för hip hop. De insatta vet att vi nu inte kan förvänta oss musik som talar om solglänsande sjöar, fågelsång och glädjen i att sitta bakom ett metspö. Vad vi har här är istället ett album som är en är en enda stor elektronisk ljudexcess med tung bas, skivknaster och blåsinstrumentsljud med gravitationshöjande skitig asfalt under de urbana vandringskängorna som bestämt placerats på din bröstkorg och inte låter dig slippa undan lyssningsfåtöljen förrän du kapitulerat, och erkänt att det här suggestiva albumet måste du nog ge en chans till. Det har nämligen övertygat dig om att det har en grym inneboende tillväxtpotential om du ger det ett par lyssningar till...
  8. Ahmad Jamal – Poinciana Källa: http://www.positive-feedback.com/ Kommentar: Här har vi lite småputtrig trevlig pianojazz av det lite gladare slaget. Det får mig att tänka på den tecknade serien Snobben. Detta är en av de tidiga digitala inspelningarna från mitten av 80-talet (har jag googlat mig till), men det låter riktigt bra ändå, med ett lite eget sound! Vi är här långt ifrån ECMs pianotrioreleaser, men trots det så är detta stycke inte helt oakademiskt. Det här stycket upplever jag dock som spelat med glimten i ögat och i mina öron så är det ett rätt bra gung. Basen får mig att tänka på en lagom pumpad innerslang till ett cykeldäck. Den har de där lite bubbliga och gummiliknande kvaliteterna. Det audiofila hjärtat tar också ett par extra glädjeskutt när passagen med de envetna cymbalslagen kommer in (Hör klangen! Klangen!!). Kan ni förresten avgöra om det verkligen är en Steinway han spelar på?
  9. John Hammond – 2:19 Källa: http://www.positive-feedback.com/ Kommentar: På 90-talet läste jag då och då tidskriften Gourmet. I ett nummer förekom en artikel där en man berättade att om han bestämt sig för att dricka Laphroaig en dag så började han tidigt med 1 del whisky och tio delar vatten. Ju längre dagen gick desto mindre vatten användes för varje dram. Lyssnar man på denna platta helt utan förhandsinformation är det verkligen ingen högoddsare att Tom Waits varit inblandad i produktionen. Det är i stort sett en Waitscoverplatta med bluesefierade låtar ur Waits repertoar. Ett omisskännligt Waits-stomp ackompanjerar en opolerad, om än inte lika vildvuxen, röst. Som ofta i Waitssammanhang så lyssnar vi till ett välinspelat malande. Om du bestämt dig för att lyssna på Tom Waits ikväll kan du börja med denna platta, och jobba dig vidare framåt dagen och avsluta med den ursprungliga ofiltrerade cask-strengthbrygden.
  10. Tack för det! Det är kul att man kan bidra med lite musiktips, även om jag i min tur snott dem från andra.
  11. Stevie Ray Vaughan And Double Trouble – Tin Pan Alley (aka Roughest Place In Town) Källa: www.avguide.com Kommentar: Jag var lite osäker på om jag skulle passa denna låt, då jag fått för mig att den är en hifi-klassiker av ganska stora mått, men den får ändå vara med här. Det är ju skönt att få falla tillbaka på något bekant emellanåt. När man lyssnar på låten förstår man att det är(?) en klassiker. För vad bör en låt innehålla för att bli en klassiker? Naturligtvis ska det låta “bra”. Låten får gärna vara spartansk, med få instrument och ljud, som gör det omöjligt för vilken anläggning som helst att gröta ihop ljudbilden. En självklarhet är också att det ska komma dynamiska utbrott, gärna av både mikro- och makrokaraktär. Det får också gärna vara lätt igenkännliga ljud; som till exempel en röst (här har vi en något hes mansröst), ett välkänt instrument (här en Fender Stratocaster). Låten bör också innehålla bas (för att visa på anläggningens baskompetens) och gärna en rytm att hänga upp foten på (så att PRaT-folket inkluderas). Jag tror att vi här har en låt som uppfyller de allra flesta kriterierna.
  12. Morello himself har tydligen startat urmakarfirma, Roslagens urmakeri. Kanske han kan hjälpa till?
  13. Morello; Hur går det själv med urmakeriet? Har du stött på några speciella urverk?
  14. Att klaga på Spotify när man sitter på en high-endanläggning, är inte det lite som att klaga på att E22an inte är Nürnbugerring därför att man själv kör Ferrari? Själv är jag nog mest ute och cyklar... ;-) Nu måste jag bara dra igång Hadouk Trio "Utopies" på Spotify. Kostar 369 kr på Cdon, men nog är jag lite sugen på den alltid! Måste låta fruktansvärt bra när det låter så pass fint om den på Spotify.
  15. Men Bebop, du köper ju skivor oftare än jag byter underkläder! Om man har valet mellan en cd i månaden för 99 kr, med bra ljudkvalitet, eller få tillgång till Spotifys musikbibliotek i sämre ljudkvalitet för 99 kr i månaden, och väljer Spotify så är man en bakåtsträvare? Är det så du tänker? Jag håller med om att Spotify är inte tillräckligt bra för high end-välljud, det är uppenbart, men det är tillräckligt bra för att få sina musikaliska vyer vidgade, det låter inte illa (även om det inte låter bra), och framförallt har det blivit enkelt att hitta nya artister. Sedan är det ett problem att artisterna får dåligt betalt, det kan jag hålla med om. Men det är i alla fall inte olagligt. Den ödmjuka inställningen kan ju få förmånen att riktas åt båda håll?
  16. Det där verkar vara en inte helt oäven miljö att avnjuta "The Empire Strikes back" i, nu när hela Star Wars-sagan kommit på Blu-Ray.
  17. Jag har skaffat mig lite ny mjukvara! Hos audiofilmacanvändarna är det mycket tal om olika spelare som går förbi iTunes i sin uppspelning. De mest kända är väl Amarra och Pure Music, som båda fått bra kritik för sin användarvänlighet och välljudförmåga. Sedan finns det några uppstickare, varav jag har provat en: Decibel köpte jag på Appstore för 245 kr. Den är inget under av skönhet, och har inga fancy bläddringsfunktioner, men den gör vad den ska. Jag upplever det som att den skapar ett större flyt i musiken och ger bättre klingande cymbaler och mer distinkt bas än när man kör från iTunes direkt in i Music Streamern. Pure Music hänger sig hela tiden för min del, så den har jag inte kunnat testa. Det finns ju annars möjlighet till 15 dagars prova-på vad gäller Pure Music, som vad jag förstår kostar uppemot tusenlappen. Music Streamern gör sitt jobb väl.
  18. Jag lägger upp låtarna efterhand i en spellista på Spotify som de intresserade kan subskrajba på. Hifirecensentmusik på Spotify!
  19. Willie Nelson – I Just Can't Let You Say Good-Bye Källa: http://www.6moons.com/ Kommentar: Willie Nelsons Stardust har snurrat många varv på finvinylpress i Kristianstads Dirty Music-gäng till Den Lille Trumslagarpojkens förtret, som tycker det är patetisk skit (jag minns inte exakt hur hans ord föll, men positiva var de inte!). Men vi får ha överseende, han är bara musiker, inte en hängiven audiofil. Dr Horace spelade bara A-sidan på Stardust en lång period, tills han till slut fick för sig att lyssna även på B-sidan, som till hans förvåning också hade sina ljusa stunder. Se där vad vinyl kan ställa till med! På detta album sjunger dock Willie mestadels sina egna låtar, oftast tillsammans med Emmylou Harris, som mig veterligen inte alls är syster till Willie, så där har vår käre recensent på 6moons fått något om bakfoten. Gillar du Emmylou Harris gnälliga röst och Daniel Lanois produktioner får du naturligtvis inte missa denna platta. Gör du det inte tenderar det att bli ganska tråkigt.
  20. Det kanske är per styck? Det brukar det vara i Danmark. :-)
  21. Musica Nuda (Petra Magoni and Ferruccio Spinetti) – Il Camello E Il Dromedario Källa: http://www.6moons.com Kommentar: Finns det något som kan vrida upp förväntningarna så högt hos en audiofil som när de första tonerna i en låt består av en stråkes färd tvärs över strängarna på en kontrabas? Knappast. Vi spetsar genast öronen för att utröna om stråken är hartsad med sommar- eller vinterharts. När det sedan rör sig om en live-inspelning, så ler vi gillande för oss själva. I början kan vi höra lite ljud från publiken, och när vi bestämt oss för att det förmodligen är vinterharts kommer den extremt välartikulerande sångerskan in och vi kan med lätthet avfärda en anläggning som betonar sibilanterna eller maskerar en hostning från publiken vid 1.05 in i låten. Vid låtens slut belönas vi med stående ovationer och busvisslingar, vilka kan få vilken anläggning som helst att donera sina brända talspolar till forskningen. Personligen tycker jag att albumet i sig innehåller en handfull fler spännande låtar än den valda, varför inte lägga örat till I will survive, Day Tripper, eller You're the one that I want (som är så där härligt full med jazzhumor).
  22. Ja, är man ute efter just NOS-rör så är Roland på Tangotubes bra att ha att göra med. Det är skönt att kunna kommunicera på svenska om det är något man undrar. Det finns en möjlighet att han har mer i lager än vad som presenteras på hemsidan. Jag skickade upp mina gamla rör och fick dem uppmätta och genomgångna, och handlade "nya" rör (NOS) av honom till min Leben. Hoppas det löser sig med nya rör matta, du får berätta för oss vad det blev sedan! Jag kollade lite på Lebens hemsida och såg att det ju finns en uppsjö av olika rör du kan använda i CS-660P. Lycka till i jakten!
  23. Det har tagit ett litet tag mellan uppdateringarna, men här är en till! Harry Connick, Jr. – Joe Slam and The Spaceship Källa: http://www.sweetwater.com/ Kommentar: Lite väl enformig tråk-funk för min smak. Men hamnar man väl i gunget så kan man nog stå ut under de 7 minuter och 10 sekunder det handlar om. Och den börjar lite småspektakulärt med lite submarina ubåtsreparationsljud som kan vara värd en lyssning, men därefter känns det nog mest som en taktövning. Men stämmer anläggning och humör så är det i det stora hela ganska oförargliga 7 minuter.
  24. Du är en riktig "Tweak-meister" Adagio! Kul att du vågar och sedan berättar resultatet för oss! Dessutom får du alltid till det estetiska också.
×
×
  • Create New...