FalloutBoy

"Undithered CD Channel"? Det där är inte brus utan kvantiseringsdistorsion.

Det vanligaste (halvbands FIR-filter) är att övergångsbandet är ~20kHz till ~24kHz med ~6dB dämpning vid 22,05kHz. Poängen är att de analoga filtren kan läggas långt utanför området vi är intresserade av. Vid inspelning görs i regel både analog filtrering och sampling i MHz-hastighet innan signalen filtreras med ett digitalt filter och decimeras till samplingsfrekvensen man valt. De analoga filtren i början (vid inspelning) och slutet (vid uppspelning) ser alltså bara MHz-signaler och filtreringen nära Nyquist-frekvensen görs av digitala filter. De vanligaste är att man använder halvbands FIR-filter. De är helt faslinjära och ger i stort sett ingen rippel i passbandet (typ +/- 0,0001dB eller mindre), men har lite ringning och viknings-/speglings-distorsion i övergångsbandet.

Det låter som en väldigt osannolik förklaring till vad du upplever. Har du verifierat att ljuddatan på den pressade CDn är identisk med mastern (t.ex. med "Bit-Compare" i Foobar2000)? Har du gjort en ABX-jämförelse (också i Foobar2000) för att utesluta att skillnaden du upplever beror på suggestionseffekter? Var uppspelningskedjan identisk när du jämförde pressad CD och master?

Sannolikt är det 0% av din samling oavsett format (om du inte äger några skivor med testsignaler specifikt gjorda för att demonstrera extrem dynamik). Det släpps i regel aldrig musikskivor med dynamik som kommer i närheten av vad som är möjligt med 16 bitar eftersom de i princip skulle vara oanvändbara i de flesta lyssningsrum/anläggningar.

shifts refererade sannolikt till skillnaden mellan 16 och 24 bitar och där är givetvis både den teoretiska och praktiska skillnaden i nivån på bakgrundsbruset. Om du med "provat" menar seriösa lyssningstester (ABX) så håller jag med. Givetvis, eftersom ändringar i firmware kan betyda nästan vad som helst. Det är sant. Det viktiga är att man gör seriösa lyssningstester där så många felkällor som möjligt kan uteslutas (alltså dubbelblint, nivåmatchat, etc.) så man med säkerhet vet under vilka omständigheter som skillnaderna faktiskt är hörbara.

Jag förstår inte riktigt vem/vilka det här inlägget är riktat till för jag kan inte hitta ett enda inlägg i den här tråden där någons upplevelser ifrågasatts. Varför skulle man ifrågasätta en upplevelse? Däremot kan man givetvis spekulera om och ifrågasätta förklaringar till och slutsatser dragna från upplevelserna, men det är ju något helt annat.

Enbart? Nej, det kan man verkligen inte säga. Självklart kan det ge förväntanseffekter, men det är bara en av många saker (design, pris, märke, recensioner/omdömen, etc.) som kan ge det. Mitt intryck är att de som är intresserade av och förstår hur man ska tolka mätvärden också är mer intresserade av och medvetna om begränsningarna och de psykologiska aspekterna av människans hörsel. Och det är just att vara medveten om hur lättpåverkad människohjärnan är som nyckeln till att veta hur man ska tolka sina upplevelser och undvika fallgropar. Det stämmer givetvis, för vad som låter "bra" är ju subjektivt och kan skilja från person till person. Men både att hitta det man personligen gillar och det som är korrekt kan man faktiskt till stor del få hjälp med av mätningar. Om man t.ex. letar efter en specifik typ av färgning så kan mätningar göra det lättare att hitta utrustning som erbjuder just den. Men man kan givetvis inte dra några slutsatser om hur ett system kommer låta genom att enbart mäta någon specifik del. Du lyssnar ju aldrig någonsin på exempelvis en DAC eller en förstärkare utan alltid på ett helt system (inklusive rummet och kvaliteten på inspelningarna), så alla lyssningsintryck gäller därför hela systemet.

Poängen är att förväntanseffekter inte ger ett statistiskt signifikant resultat i ett ABX-test. ABX-test handlar ju enbart om att lyckas identifiera A och B signifikant bättre än slumpen. Förväntningar kan givetvis göra att man misslyckas identifiera dem även om det finns signifikanta skillnader, men då får man bara ett nollresultat. Och det finns inte så mycket mening med att göra ett ABX-test och man inte tror att det är någon skillnad mellan A och B och man inte upplever skillnad i öppna tester.

Detsamma! Kul att se lite "Faktiskt"-folk här.

Du menar att de har arkiverat i flera olika format? Det räcker tyvärr inte på långa vägar för att säkerställa identiska förutsättningar. Och analoga masterband är inte ett särskilt passande val av källa då de är väldigt mycket sämre än de digitala formaten man avser att jämföra. Men överföring/inspelning direkt till "ren" DSD har man ju kunnat göra så länge DSD funnits (om vi bortser från faktumet att DSD är en form av PCM då ). Problemen med DSD ligger i efterföljande steg (signalbehandling/uppspelning). Nej, DSD-Wide är ett mellanlagringsformat för DSD och inte resultatet av multibits delta/sigma-modulation. Det finns (än så länge) inga format som baseras på icke-decimerad lagring av multibits delta/sigma, men får vissa audiofilkretsar nys om att tekniken existerat länge och är överlägsen tekniken bakom DSD så kanske de börjar gapa efter inspelningar/utgåvor i 5bitar/12Mhz (Super-Ultra-DSD?) eller mer. DSD-Wide är 8bitar/2,8Mhz och fungerar på samma sätt som när man t.ex. utökar (fyller ut med nollor) en 16-bitssignal till 24 bitar för att ha mer marginal för signalbehandling. Du går alltså från 1bit/2,8Mhz (DSD) till 8bitar/2,8Mhz, gör all signalbehandling och går sedan tillbaka till 1bit/2,8Mhz. Problemet är att det är extremt resurskrävande och att det sista steget inte kan göras lika smärtfritt som med vanlig PCM. Ett annat mellanlagringsformat för DSD är DXD som är helt vanlig PCM (24bitar/352,8kHz).

Utveckla gärna. Hur ofta är DSD/SACD- och PCM-utgåvor helt identiskt mastrade? "Populära"? Snarare en felkälla som alla bör vara medvetna om i fall där lyssning görs öppet. Det var inte PCM man var missnöjd med och inget har hänt med PCM sedan dess. Däremot har implementationerna ändrats lite. Vad man var missnöjd med på den tiden var A/D-omvandlarna, och specifikt då med filtren som användes nära det hörbara området (digitala i delta/sigma-omvandlare och analoga i SAR-omvandlare). Det man gjorde var att plocka ut modulatorsignalen (alltså före det digitala filtret) från en 1bit/64xFS A/D-omvandlare och det är det som kallas DSD. Vinsten var att man då hade en "rå" modulerad signal med så lite påverkan från dåtidens hårdvara som möjligt som kunde arkiveras och senare konverteras till vanlig PCM för vidare behandling/utgivning. Att spela upp den modulerade signalen fanns inte med i planerna på den tiden eftersom signalen inte kunde behandlas på något vettigt sätt utan att konverteras till vanlig PCM. Och för att spela upp signalen skulle du antingen behöva implementera ett analogt filter nära det hörbara området (och då förstöra hela poängen med DSD) eller chansa på att den extremt höga ultraljudsdistorsionen inte orsakade hörbara artefakter (intermodulation, etc.) i uppspelningshårdvaran. Fördelarna med DSD som arkiveringsformat försvann i takt med att A/D-omvandlarna blev bättre och när hela industrin gick över till multi-bits delta/sigma i slutet av 90-talet var formatet i stort sett meningslöst. Mellan 3 och 7 bitar är väl det vanligaste och modulationshastigher från 128x och uppåt. Jag refererade till själva A/D och D/A-kretsarna. DSD har mycket riktigt fått en liten "hype" den senaste tiden, vilket har lett till att många tillverkare (iaf de riktade till "audiofiler") vill stödja formatet. Hur länge det varar får tiden utvisa, men man kan inte räkna med något större genomslagskraft så länge inte de stora elektronikjättarna, skivbolagsjättarna och framförallt konsumenterna är med på tåget.

Men varken PCM eller DSD (som ju också är PCM) har något eget "ljud" (förutom bakgrundsbrus då). Däremot kan skillnader i upplevelse orsakas av saker som inte är direkt relaterade till formaten, t.ex. olika mastrat material (vanligaste orsaken), suggestionseffekter eller skillnader i hårdvara/implementation. Med tanke på att nästan allt som givits ut kommersiellt i DSD-format (som SACD eller annat) har processats som PCM så verkar inte ens DSD-förespråkarna gilla den "purismen". För 20+ år sedan (när DSD introducerades) så var det kanske ett vettigt argument, men utvecklingen har gått framåt sedan dess och moderna delta/sigma-omvandlare jobbar inte med 1bit/64xFs (DSD) utan med fler bitar och högre frekvens. De flesta moderna D/A-kretsarna tar inte ens emot DSD-signaler och de som gör det måste implementera speciallösningar, t.ex. konvertera signalen till PCM, för att kunna dra nytta av fördelarna med dagens omvandlare.

Det är när du samplar (A/D-omvandling) eller omsamplar signalen som du använder anti-aliasfilter. När du spelar upp signalen (D/A-omvandling) så brukar det kallas det rekonstruktions- eller anti-imagefilter. Moderna A/D-omvandlare brukar faktiskt inte använda särskilt branta anti-aliasfilter utan de är s.k. halvbandsfilter vilka endast dämpar signalen med ett par dB vid Nyquistfrekvensen. Det gör faktiskt inte så mycket eftersom vikningsdistorsionen du får kommer ligga över 20kHz och dessutom vara extremt svag. Det är faktiskt inte filtret som skapar ringningen utan det är en naturlig konsekvens av bandbegränsningen. Du kan alltså köra en signal genom samma filter hur många gånger du vill utan att det kommer öka mängden ringning. Du får inte fas-vridningar av att använda ett flackare filter, däremot kan du få det om du inte använder ett FIR-filter. Du kan t.ex. använda ett filter som är "intermediate phase" vilket har mindre pre-ringning men istället ger lite fasdistorsion. I modern hård-/mjukvara är dock varken ringning eller fasdistorsion några större problem (inte ens vid 44.1kHz). Det är inte så konstigt eftersom de är ditritade. Nej, men brusgolvets amplitud på bilden är missvisande eftersom den beror på FFT-upplösningen medan de ditritade PCM-signalerna är baserade på formatens verkliga begränsningar. Sen kan brusformningen för DSD se lite olika ut beroende på implementation. Nej, det är (som Almen också skrev) amplitud/tid som visas. Frekvens/tid är inte så meningsfullt att visa (eftersom de är aspekter av samma sak), men däremot kan man göra ett 3D-diagram över frekvens/amplitud och ha tid på z-axeln.

Det beror på vad man menar med bra resultat. Om man enbart är intresserad av de delar av impulsen som ligger under 20kHz så räcker det att sampla den med 44.1kS/s. Du måste sampla snabbare än dubbla den högsta frekvensen signalen innehåller för att kunna representera den. För att representera en ~333kHz (3us) signal med 352,8kS/s måste du alltså först bandbegränsa impulsen till mindre än halva samplingsfrekvensen (176,4kHz) innan du samplar den, vilket kommer bredda impulsen.

Men bilden illustrerar enbart vad som händer när man bandbegränsar en signal, och eftersom skillnaderna i det här fallet ligger utanför människoörats frekvensomfång så säger det inget om hörbara skillnader. Bilden säger alltså ingenting om vad du hör när du jobbar med DSD (som i verkligheten ofta är filtrerad vid 50kHz och alltså skulle se ut ungefär som 96kHz-pulsen på bilden). Men vad är poängen med att använda DSD då? PCM gör allt som DSD (som faktiskt är en form av PCM) gör men är mer flexibelt, mer kompatibelt, erbjuder högre prestanda och integrerar bättre med modern hård-/mjukvara. Alla impulserna är givetvis analoga, men det står "analog" under den första impulsen som jag antar är originalet (förmodligen en pulsgenerator kopplad till ett oscilloskop). Jag anmärkte på det för att inte någon skulle tolka det som att den "analoga" impulsen skulle representera impulsresponsen från exempelvis analoga masterband eller vinyl, vilket den givetvis inte gör.