conan

Vad kostade vinylen i Skottland? Känns det dyrare än via eBay eller via postorder? Hur mycket vinylbutiker finns det i Skottland egentligen? Verkar det utplockat på t ex jazz och rock såsom det ofta är i svenska 2nd-hand-butiker? Det är förstås svårt att generalisera, men man brukar få en känsla av läget när man letar bland backarna i några butiker.

Några bilder från Linköping på årets bästa fotodag - då solen står som lägst på himlen. Fast det är ju bra fotodagar året runt, tycker jag i alla fall. Musik- och hifiåret har varit spännande för egen del och jag hoppas för alla här på forumet också! Många musikupptäckter och lärorika diskussioner har vi kunnat ta del av. Nästa år kommer att bli ännu mer spännande när LP:n går om både försäljningen av CD och MP3 .. och då alla skivbolags ljudkompressorer går sönder ..

The John Renbourn Group - A Maid in Bedlam Transatlantic 1977 Låten John Barleycorn är en av de bästa på denna folkplatta. Flera av sångerna sjungs i mindre kör och det finns inte en melodi som sviktar. Det finns några partier med flöjt och piccolo som låter som fel tonart men det ska nog låta som det gör, antar jag. Jacqui McShee känns igen från Pentangle och sjunger tillsammans med Sue Draheim, John och Tony Roberts. En kanonplatta! Musik: 4x Ljud: 4x

God filosofi. Det är inte kamerahuset som gör kameran och inte kameran som gör fotografen heller. Mycket sitter i optiken och ännu mer bakom pannbenet!

Frågan är ju om det överhuvudtaget finns en standard för pin-out på I2S ? Det var ju inte tänkt att I2S skulle användas utanför en apparat ... om jag förstått det rätt. Med andra ord är det fritt fram att bestämma det fysiska gränssnittet. Men du kan ju alltid kolla i DAC:en och se om du hittar fyra små transformatorer - i så fall har de nog gjort som jag misstänker ... När jag tänker efter kanske impedanserna inte stämmer när man mäter DC-impedans. Då kan de vara i storleksordningen 10 ohm eller nåt sånt.

Jag tänkte göra en CD med julsånger eller kanske snarare årstidens melodier - artister som McKennitt, Renbourn, Cash mfl kommer att ingå.

En sak slog mig nyss när jag tänkte på ett annat audiotweak ... Ifall Northstar gjort en god design kanske de till och med lagt in galvanisk isolation på I2S vilket borde underlätta undersökning av hur gränssnittet fungerar. Om det är så kan du mäta parvis med en ohmmeter (1k mätområde t ex) och se var du har impedanser på 120 ohm eller nåt sånt. Om du hittar fyra par med lika impedans och alla andra kombinationer visar högre värden >10k t ex så är nästa steg att prova de fyra signalerna i alla 24 kombinationer ... Ett problem kan vara polariteten så där får man väl anta att + och - för varje signal ligger i nån sorts symmetri i kontakten. Det som händer om det är fel borde vara ett förskräckligt ljud ...

I2S är en gammal Philipsstandard och ser egentligen inte ut som på Pop-Pulse. Den gamla I2S har bara tre ledningar, SCK, SD och WS där SCK talar om när SD är korrekt att sampla och WS talar om när ett nytt ord kommer. Denon-link behöver inte vara lik Northstar I2S - men man kan ju testa, det borde inte vara någon fara.

Jo, man kan säga att det är bandbredden som är det viktiga men det är inte helt sant. Om det är så att tidsjittret är för stort så kommer data att tolkas fel - men i den digitala världen skulle det innebära knäpp, ljudavbrott (hackande) eller inget ljud alls. Det är lite "på" eller "av" kan man säga. Då audio som mest kommer upp i 10Mbit/s för en 192kHz, 24-bit, stereo och USB klarar upp till 480Mbit/s eller 48 samtidiga audioströmmar ... teoretiskt i alla fall. Däremot är det tveksamt om en Windowsburk klarar att leverera kontinuerligt 10Mbit/s utan att storkna på några sampel i alla fall ... kanske är realtidsstödet bättre nuförtiden?

Jag får väl säga detsamma om Arcam och även Naim - dessa apparater har inte imponerat - men det kan vara så att de inte kommit till sin rätt när jag provlyssnat i butik. Marantz SA7001 (6kkr) som jag äger själv tycker jag är tillräckligt bra. Den klarar även SACD om man har sådana. Jag har även provat en Hegel CDP4A mk2 (21kkr) och den lät riktigt bra - men efter en stund med Marantzen igen så spelar det inte så stor roll för mig. Det är snarare så att det finns så mycket dåliga inspelningar och överföringar till CD - så för min musiksmak är det inte värt 15kkr extra ... då letar jag hellre upp motsvarande LP och spelar med betydligt större behållning. Dator och DAC är riktigt bra - men känslan att plocka bland skivorna, "ritualen" vid skivspelaren gjorde att jag övergav dator+dac redan på 90-talet. Ja, det var lite av min filosofi ...

Hehe, jo, ekonomerna är allt inblandade. Du skulle bara se hur liten tvärsnittsarea ledarna på kretskorten har i ett försteg eller ett RIAA. Det är visserligen korta avstånd men ändå .. annat var det i gamla rörförstärkare där kretskortet var ett par lödplintar och ledarna var 1,5mm2 ! Sedan är det inga som helst problem att överföra en digital 5V signal på ett ledarpar man knappt ser med blotta ögat. Strömstyrkan är normalt ganska låg.

Det kan höras skillnad på USB-kablar också - men då är det sannolikt en sekundär effekt, t ex att en jordslinga uppstår mellan dator och DAC där störningar plockas upp av analogdelen i DAC:en. De digitala signalerna som sådana är okänsliga för rätt stora störningar. Egentligen behöver man inte kosta på sig några dyra USB-kablar. Det är viktigare att kolla upp hur DAC:en är konstruerad så att den inte är mottaglig för yttre störningar. Tyvärr är det säkert information som tillverkaren vägrar lämna ut ...

Om du har tillgång till en Northstar CD-transport med I2S-kabel så blir det enklare - då går det att lista ut vilken signal som är vilken med hjälp av ett oscilloskop.

Var i RJ45:an ligger signalerna in på Northstar DAC:en och vad heter signalerna där? Om detta inte är känt så skulle man kunna reda ut det genom att mäta på signalerna från en Northstar CD-transport och jämföra med data ut från Pop-Pulse. Ett schema på Northstar DAC:en vore bra ... Annars så kan man gå lös på DAC:en och kolla vart ledarna på kretskortet går. Om man har tur hittar man igen signalerna på komponenter som är kända och kan slås upp i datablad. Det kan vara ett mödosamt jobb men borde vara genomförbart så länge som komponentbenen är synliga.

Ska inhandlas med det snaraste ..

Hur går man tillväga? Är ceremonin lång?

Det behöver inte vara ett problem att kontakterna sitter nära varandra. Det viktiga är att kablaget inte går parallellt. Som exempel kan man ta de som lägger ihop signalkablar, nätkablar och högtalarkablage och dessutom rullar ihop bunten så att det blir som en spole. Då har man tillverkat sig en transformator ... Vill man ha det så måste kablarna skärmas rejält och det kostar på. Om man måste korsa kablar med varandra så gör man det i rät vinkel. Då blir kablarnas ömsesidiga påverkan så liten som möjligt.

Häftmassa vore en idé men den faller på att vara kladdig, dra åt sig damm och kanske även förändra sin form så att nåltrycket inte förblir stabilt. Jag hade en tanke att göra en aluminiumförstärkning till armen men det skulle troligen påverka kolfiberarmens egenskaper för mycket. Ansträngningen att tillverka en aluminiumbit avskräckte också ...

Jag tror det ligger lite i detta att dämpa bort vibrationer - men det finns en risk att dämpningen sker i ett visst frekvensband och då skapar en "falsk" ljudbild. Nu hör jag tydligt att det låter bättre - så jag kör med "armmuff på" ett tag. Ett annat tweak man kan testa - vilket jag tidigare föreslagit - är att dra en separat elkabel, t ex 2,5mm2, från ett annat eluttag i huset/lägenheten för att se om det gör någon skillnad. Ifall det finns tider på dygnet då anläggningen låter bättre, så finns det en chans att en annan eldragning hjälper. I samband med omdragning av elkablar kan man separera 220V kablage från signalkablar (RCA/XLR), speciellt RIAA-kablage från pickup till RIAA. Högtalarkablarna kan vara bra att separera också - även om det är betydligt mer lågohmig anslutning och därför inte påverkas lika mycket som lågnivåkablage som i regel är mer högohmig. Separeringen behöver inte nödvändigtvis vara så stor, ett par centimeter kan räcka - men några decimeter är kanske praktiskt och enkelt att hålla rätt på.

Bortsett från att denna tråd borde vara i hififorumet ... en whisky för mycket kanske ... så är detta en ganska enkel sak att prova. Bakgrunden är att min Benz L2 har ett varmare och mer behagligt mellanregister än Lyra Argo. Det som bl a skiljer dem åt är vikten och compliance. Ett litet test jag ville göra var att öka tonarmens/pickupens massa en aning för att höra vad som händer. Det blev en tonarmsvärmare! Nu när vintern är här behöver även tonerna värmas lite. En slutsats jag kan dra av den förbättrade ljudbilden, basåtergivningen och mellanregistret är att jag borde skaffa en bättre tonarm, men frågan är om jag får bättre pris/prestanda än ett skosnöre för 19:90 ..

Efter lite funderingar vad man kan göra härnäst på anläggningen dök den mest konstiga tanke upp. Här kan man tro att det varit en viss sorts gräs med i bilden, men så är icke fallet. Det var bara kaffe och en whisky ... Vad skulle man kunna göra med hjälp av en sax, ett skosnöre och lite tejp?

Intressant anläggning. Jag måste lyssna mer på de här koncentriska elementen ... jag blev såld på Tannoy på Arken. Det där med teflon i kretskorten brukar man ha när man konstruerar radarapplikationer för dess mycket stabila och homogena kapacitiva egenskaper. Det är särskilt viktigt när man börjar närma sig frekvenser i GHz-området.

Swing! med Janne Lindvall i P2 på söndagar klockan 21.

Att en inspelning är tonalt balanserad "lite grovt" är viktigt! Det kan vara kul att lyssna på ett bassolo med huvudsakligen låga toner eller på en sopransax med höga toner - men det blir så mycket bättre när det finns lite låga, lite mellan och lite höga toner i musiken. Ett piano med stort frekvensspektra kräver lite extra av frekvensgången så att inte pianot låter som något annat instrument. Om det sedan är perfekt rumsåtergivning så att ett frekvenssvep som spelas upp från varje musikerposition resulterar i en rak frekvenskurva vid mixerbordet - det tror jag är mindre viktigt. Huvudsaken är att musikerna låter bra ihop. Jag har inspelningar som saknar bas - det blir lite sterilt. Andra inspelningar saknar diskant - det låter murrigt. Vissa inspelningar saknar mellanregister - kan man säga "ihålig" musik - jobbigt att lyssna på i längden.

Nej, jag tänkte mer på skillnaden mellan teori och praktik. Om man nu ibland känner sig tvungen att bygga om en konsertlokal, typ Berwaldhallen, så är frågan vad man brukar gå bet på? Är det oväntade ekon, att det inte hörs lika bra på läktaren som på första parkett - eller vad brukar det stupa på?