Jump to content

Rutger

Medlem
  • Posts

    199
  • Joined

  • Last visited

Everything posted by Rutger

  1. Visst är det Michael Rabin du ska ha. Roligare än så får man inte. Ljudet från 1958 råkar också vara skitbra. Öh, tycker jag. Så utgå från Rabin. Blir du galen i musiken så är det bara att prova andra tolkningar senare. Digitalt som gäller? LP är väldigt dyra men det finns ju, ser jag, vinylåterutgivning(-ar) att köpa idag. Bara nämner det för den som läser tråden framöver. CD-utgåvan i Amazon-länken ovan skulle jag akta mig för. Den är © 1993. Jag köpte nämligen boxen "Michael Rabin 1936-1972" (6-CD, (p) 1989, © 1991) för att få mera Rabin, och gjorde då erfarenheten att Rabins capricci där lät skrutt jämfört med den nyare CD jag hade ((p) 2003). Så mycket känsla och sound förlorat att jag blev förbannad. Här kan man lyssna på vad som verkar vara den överföring (fast det står 2001, borde vara 2003) som kan göra mig svettig av lyssningslycka (säg nr 9, nr 17). Men det ska du inte göra! Amazon verkar ha burkat ihop ljudet etc, så här dåligt låter verkligen inte den EMI Great Recordings of the Century-CD jag har (7243 5 67986 2 5, (p)© 2003). Så beställ bara, ge dig till tåls. Denna CD-utgåva bör vara den bästa, billigaste och enklaste att få fatt i.
  2. Härlig utredning, eliot. Tackar så mycket för svaret. Internet och andra moderna medier är fantastiska. Man ställer en fråga -- vips! så har man svaret. Annat var det förr, med snigelpost och sånt.
  3. Angående Sibelius-konserten med Camilla Wicks på Metronome CLP-510. P-pan: >Såg denna gå på Tradera nyligen och priset stannade på 125:- .Beskrivningen av själva skivan var: mycket fin. >Konvolutet var dock inte i bästa skick. Nej, det var en annan skiva som såldes på Tradera. Svenska Metronome, ja. Ehrling, ja. Sibelius' legender? Ja, and so what. Legenden och kultfiolissan Camilla Wicks? NEJ. Tradera Ehrling Metronome look-a-like Det är skillnad på olika, helt enkelt. Förvillande snarlik design, jepp. Men olika innehåll. Samlare som betalar höga priser är inte så dumma som folk i allmänhet tror - det är oftast innehållet som samlaren suktar efter i första hand. Erinrar mig de patetiska annonserna i DN där en äldre herre ville ha 10 000 kr för Artur Rubinstein på RCA Victor Shaded Dogs LSC-19xx... Jo, vissa titlar på den labeln kan dra iväg men Rubinsteins $20- skivor på samma label från samma tid ligger inte högre än så. Mannen hade läst Hifi & Musik där man helt onyanserat hyllade de skuggade hundarna och berättade hur värdefulla de är. Detta sagt, P-pan, utan att lägga något ansvar på dig för att du råkade se fel i hastigheten. Jag har själv sett dessa Ehrling på loppisar och först trott att jag hittat en till Wicks... eliot: >En skiva som jag jagar Förfärligt vad människor stressar och jagar i vår tid. Gör nu som jag, skaffa 2 ex av Wicks CLP-510 och ställ i hyllan. Du anar inte vilket lugn som infinner sig. :-> Apopå lugn. calm yttrade: >Kanske en dum fråga. Men vad gör den så unik att man är beredd att betala detta fantasipris? Denna Wicks har länge gått för max $1000, vilket är på tok för billigt i förhållande till andra violin- rariteter. Den svenska utgåvan, först ut med denna viktiga inspelning av Sibelius-konserten, är otroligt rar. Jag har hittat tre exemplar under 25 års samlande. Apropå löjliga priser för Wicks-skivan, men åt andra hållet, så erinrar jag mig den erfarna klassiska storsamlaren i Stockholm som 2008 lade ut ett exemplar för fastpris $50. Såldes i ett huj till Tokyo! Vadan priset?? Han kunde ha fått $500 även då. Tja, skivan var i fint spelskick men kanterna var tejpade. Plus nåt slags hjärnsläpp troligen. Riktigt rara skivor säljer även i dåligt skick. Grundpelarna för prissättningen är följande: a) Camilla Wicks var en suverän violinist med få inspelningar (hon lever förvisso) b) Violinen (i konserter, sonater och solostycken) har en särställning i det klassiska skivsamlandet, kanske på grund av den exceptionella skönhet som de bästa utövarna kan krama ur den) c) Wicks' skivor är sällsynta (det som är stort uppfattas bara med lite perspektiv) d) Kvinnliga violinister som håller hög standard älskas av samlarna världen över (kolla fotot på baksidan och addera dessutom stor talang och personlig charm till det; jag har träffat en herre som hade den unga Camilla Wicks boende i sitt hem några dagar i samband med en konsert, hon var den mest betagande och lika förkrossande charmfulla som seriösa varelse) e) Denna Wicks-skiva är medelsvår att hitta på US Capitol (kopia av masterbandet skickades över eftersom norsk-amerikanska Camilla Wicks förmodligen antogs kunna sälja på sin hemmamarknad, USA; alternativt om Metronome helt enkelt hade Capitols uppdrag att göra dessa inspelningar) - att det finns en svensk utgåva av samma inspelning som utgör det sanna originalet kan överraska även erfarna samlare f) De flesta känner idag till att denna inspelning av Sibelius' violinkonsert är bra, originalet från 1950-talet får då en klassisk status på samlarmarknaden g) Övriga faktorer. Med det sagt så tycker jag ändå att den aktuella säljaren på eBay inte förtjänade att nå detta toppris. Beskrivningen var ju usel. Fast även det bevisar ju hur åtråvärd denna skiva är. (Fast fotona verkar visa ett omslag i ovanligt bra skick. Det här är obehandlad kartong som gulnar och torkar och blir skört som medeltida skrifter.)
  4. Ana Moura, fado från Portugal. Lyssna på den rösten - klart som attan att Mick Jagger får be om att få vara på samma scen.
  5. En annan cool kille är följande. Gjorde sin första skiva som 15-åring (år 1948!), gjort inspelningar med Stan Getz, Lars Gullin, Alice Babs, medverkade i den legendariska inspelningen av Jazz at the Pawnshop år 1976; gör nu en omfattande comeback vid 78 års ålder... Jazzpianisten, kompositören av både seriös musik och filmmusik (Madicken, Den vita stenen), med mera. Bengt Hallberg. Konsert lördag 21 maj kl 18.00 i Missionskyrkan, Uppsala. Biljettpris 200:-. Ett blandat program tillsammans med Uppsala Blåsarsinfonietta. Den ödmjuke mannen, legendarisk till sitt namn men jordnära som en av oss (ehuru förfinad genom sina höga ideal!) berättar om sin comeback och Svenska Jazzriksförbundets pris: Västnytt Hallberg TV4
  6. Här är något för den som vill beröras av det yppersta inom levande akustisk musik. Fadosångerskan Cristina Branco från Portugal demonstrerar, i mina öron, hur musiken når långt bortom ordens kraft - utan att förstå ett endaste ord portugisiska så sitter man där bergtagen av hennes konst. Missa inte denna artist. Passar alla som lyssnar på klassiskt och jazz. Och popfolket som fortfarande känner igen det oförställda. Samt den som vill njuta av en passionerad brud som skickar alla blonderade kommersiella våp till historiens sophög. Onsdag 27 april kl 19.30 i Uppsala (UKK) http://www.ukk.se/Konsert/kalendarium/CristinaBranco/ Torsdag 28 april kl 19.30 i Helsingborg (Dunkers kulturhus) http://www.dunkerskulturhus.se/templates/S...;epslanguage=SV Måndag 2 maj kl 19.30 i Göteborg (GSO) http://www.gso.se/?pageid=8697&eventId=2653 Har du orkat läsa ända hit så sniffa lite på smakproven också: http://www.universalmusic.pt/player.php?id...f9fa89befe4e098 http://www.youtube.com/watch?v=uNAzh3j7oeM http://www.universalmusic.pt/player.php?id...90-3ddc64feb724
  7. Violinisten Anne-Sophie Mutter fick en gång frågan på en intervju, vilket stycke hon skulle välja att spela inför en stund av, eh, intim samvaro. Svaret kom blixtsnabbt: "Spela? Herregud, inte skulle jag väl ta fram fiolen i ett sådant ögonblick!"
  8. Åh, du var indirekt inblandad i denna smash-and-grab-kupp. Jag läste om den och tänkte i mitt stilla sinne: "Detta är en reklamkupp från Team Sportia - så lite folk där varje gång jag passerar, men nu hamnar de plötsligt i samma liga som juvelerare och urmakarbutiker." Du får mitt i eländet trösta dig med att det kunde ha varit värre. Tänk om de hade använt din bil för att forcera On-Off- butiken på andra sidan gatan... Ett veritabelt helgerån för varje audiofilsjäl. Din SAAB hade måst förskjutas från familjen.
  9. GBL? Nog blir det väl ändå Jäjbiäll? Ju fler prickar desto bättre på svenska marknaden också.
  10. Den billigaste internationella USPS-tjänsten som kan användas av företag är International Surface Air Lift (ISAL). Tillika är den långsammast, enligt min erfarenhet typiskt 3 veckor från postandet till adressat i Sverige. Mekanismen bakom ISAL är: flyg till destinationslandet, B-postbefordran inom destinationslandet. Nu går nog inte ISAL-flygen långsammare utan den långa tiden måste bero på att posten mellanlagras nånstans i USA, ackumulerar volym kanske. Tyvärr händer det att volymsäljande amerikanska skivhandlare tar betalt för "airmail" men sedan skickar per ISAL för att göra en god vinst på ens porto också. Argumenterar man sedan med skivhandlaren så trycker de hårt på att, "jamen, det gick ju med flyg ju"... Jepp, jag har råkat such morons. USPS definierar ISAL som ytpost! Men nu skriver Staxmuseet att "STANDARD: Will be shipped via the U.S. Postal Service's Priority Mail International service.", vilket väl är just den snabba och säkra "nästa nivå" som Bebop föredrar, så något är inte som det ska.
  11. Stockholms stadsbibliotek har årgång 1992 (m fl) av HFN/RR hemma i hyllan: HFN/RR Vol. 37 (1992) Närmare bestämt finns den att fiska upp i Kulturhusets läsesalong. Här nedan är detaljerna. Förefaller vara ett ref.ex. men de har ju kopieringsapparater. Lånekort? Behövs knappast för att ta några kopior. Titel: Hi-fi news & record review. Vol. 37 (1992) Kategori: Musik. Förlag: Croydon, Surrey Link House Magazine År: 1970-2000 Språk: Engelska Var kan jag låna? Bibliotek _____ Placering _____ Utlånad till _____ Inne (Ref.ex) Läsesalongen Kulturhuset _____Tidskrift (Ij(p)) ______ - ____ 8 Kulturhuset, plan 2, Sergels torg 3 103 27 Stockholm Tel: 08-508 31 470, 08-508 31 480 Öppettider | Vecka 40 Måndag Stängt Tisdag 10-20 Onsdag 10-20 Torsdag 10-20 Fredag 10-20 Lördag 11-17 Söndag 11-17
  12. Nu ska vi inte vara såna. Du har ju redan fått din Euphonia-rabatt. Ordinarie pris på kabeln är 219 008 kronor.
  13. Fast nu sa ju Rutger inte nej till Everest: ja, mjo, nej, ja, nej Everest fick ett "mjo". Ett ja, med reservation. Så här var min tankegång, i denna tråd med den svåra uppgiften att fälla ett enkelt vägledande omdöme om en hel label (betänk att exempelvis Concert Hall/MMS fanns i 30+ år!): Everest var förvisso en superlabel. Men vilka Everest hittar då en svensk nybörjare? Sannolikt är det inte underbara tidiga silver/blue labels med dowel rods från Belock Corp.- tiden utan vad man oftast hittar på Myrorna märkt Everest, det är de där sena hemska fladdriga sakerna gärna i elektronisk stereo (es) på en orange etikett (eller vad det var). Det är skräpskivor som har mycket lite med riktiga Everest att göra. Även när de väl innehåller Everest-upptagningar så brukar det vara skräp. Den som på måfå och av nyfikenhet plockar upp 5 st "Everest" blir alltså typiskt lite besviken. Det var allt det jag så dumt försökte säga med ett enda ord. När det gäller Vox så finns det absolut bra plattor att leta fram. En label med lång historia. Jag sa "nej" där därför att jag gjort erfarenheten att en typisk Vox inte är särskilt bra. Å andra sidan: Hur många Vox kan jag eller Peo ha hittat, det vimlar ju inte av Vox i våra trakter. Kanske vanskligt att generalisera då åt något håll, men i alla fall. Bäst att säga att jag i Vox inte tar med "Vox Turnabout" utan bara rena Vox typ gamla PL och VoxBoxar. Gamla Vox med Barchet-kvartetten är feta collectibles. Men plåtljudet jag funnit på den knastriga vinylen tycker jag begränsar intressekretsen till de mer hängivna. Vox var trots allt en budgetlabel. Om materialet återutgavs av Vox så var det troligen i fuskstereo på Vox STPL. Hemska saker. Jag tycker det är mest sånt man hittar på Vox när man är ute och botaniserar. Fanns många fina artistnamn på Vox men när jag står där med en VoxBox i nypan, visst tusan brukar det väl vara en "electronically enhanced"... Undrar om inte Supraphon har berörts i andra trådar. En label jag tycker är jobbig att sammanfatta. Ja! Westminster är kvalitet. Se bara upp för a) slitage på de äldre mono (som spelats med 8 gram), b) nyare pressningar märkta "ABC" på label/konvolut, c) fuskstereo. Concert Hall och MMS var två skivklubbar med samma ägare. Min åsikt om MMS får omfatta även Concert Hall. Lägg till även MHS - Musical Heritage Society, den tredje stora skivklubben. Allt är inte dåligt och det är inte så dåligt som man tror. Det finns högt och det finns lågt. Snittet kan vara lägre än andra labels men det är ju självklart eftersom vi pratar skivklubbar. För övrigt älskar jag Peter Qvortrups favoritmaxim (eller vem som var först): "Din anläggning är inte bättre än din sämsta skiva." Här anar jag tankestoff till ett långt och spännande samtal.
  14. Toppen, lindvall! Den artikeln hade jag missat annars. Jan-Eric Perssons arbete beundrar jag verkligen.
  15. IMHO, ja, mjo, nej, ja, nej nej, mjo, nej, ja(artistiskt) Här finns fina grejer, exempelvis amerikanska Mercury-inspelningar. Bästa Philips-pressningar. Originalen är förstås bättre bla bla men en Fontana från -67 står verkligen ut från mängden. En av mina tidigaste hifi-upplevelser var en Fontana med 1812 & Wellingtons Sieg/Dorati. Tog många år innan jag fattade varför den skivan lät så himla bra... Det fanns en tid då jag också ratade allt vad MMS hette. "Skivklubbsskräp." Men så enkelt är det inte. MMS (och Concert Hall) hade förutom en massa junk också licensutgivningar från skilda håll samt "riktiga" artister som gjorde enstaka skivor där kanske på ålderns höst. Man måste kunna artistnamn och uppbåda en känsla för vad ursprunget kan vara. Här finns guld att utvinna. Överlag har jag funnit pressningarna vara förvånande bra, från äkta 50-talspressningar i mono till stereo från tidigt 70-tal. Men det finns en fara att vara medveten om: MMS- och Concert Hall-skivor har ofta haft dubiösa ägare! Folk med "samlingar" på 24 skivor, Dux-stereo (eller var det Lux; blandar ihop med sängar i denna arla morgonstund) och Shure-nål. Ägarbakgrunden kan tvärt om även vara ett lyckokast: ospelade MMS är inte ovanligt! Det bästa med MMS är att de oberoende av ålder och skick ska vara dirt cheap samt att de är lätta att hitta. Leta kända namn eller verk du gillar, prova några. Försök undvika monoutgåvan om stereo finns (hyr in dyr expert vid minsta osäkerhet).
  16. Ja, det där bör vara liveinspelningarna med Heifetz, utdrag från konserten -72 som i sin helhet fanns i en box med 2 LP. Har boxen, USA-original, men kan inte plocka fram den just nu. Både boxen och din skiva är från ca 1976. Ser ditt fynd ut så här? Kanske tysk pressning även? Läs det finstilta på etiketten. CBS 76419 (Länken går till en jpg-bild, jag länkar istället för att bädda in eftersom det senare ju är stöld av bandbredd egentligen.) De där inspelningarna är ju intressanta på så sätt att det är Heifetz live. Lite radiomaterial har ju kommit på CD, annars finns det väl inte mycket live med honom vad jag vet. Tyvärr är gubben riktigt gammal, och när jag senast lyssnade för några år sen tyckte jag den underbara Franck-sonaten var olidlig i denna upptagning. Heifetz' första Franck (var det med Rubinstein?? ca 1936) håller en helt annan klass. Intresset ligger väl i att skivan rymmer några av de sista tonerna efter Heifetz; ett stycke violinhistoria. Ett annat tyvärr är att samlarvärde trots allt inte existerar. Både min box och din europeiska inkarnation saknar pengavärde. Det är vanliga grejer, som ingen betalar för. Behålles således, utan grubblerier.
  17. Hon stack ju ifrån oss ju! (Nä, MS är väl inget man ska skämta om, en fasansfull sjukdom. Jag har mött den i verkliga livet.) Skön respons på min skivreklam - tackar alla för det, man vill ju nå ut med budskapet. Hoppas predikan når även bortom de redan frälsta... :evil: För att flirta med de tveksamma, här några fler raka länkar till YouTube med levande bilder på musiker som medverkar på skivorna: "Klassiskt ÄR roligt!!!!" Ludwig du Préhoven
  18. Jag har hört att det är histaminerna i rödvin som är främsta orsaken till rinnande näsa hos somliga. Den vanligaste typen av allergimedicin kallas ju också antihistamin. Märkte för länge sen att min näsa kunde börja rinna av ofiltrerade viner, som väl behåller mer av alla ämnen. Då läste jag det här om histaminer i vin. Minns inte att garvsyran/tanninerna även den kunde reta näsan, är ni säkra på det? Mängden histamin i en flaska redovisas inte förstås, så en fråga blir då om det finns ett samband mellan garvsyrehalten (strävheten, som deklareras) och histaminhalten. Ingen aning. Vore synd om patrikcaesar fick rata goda sträva viner i onödan och bara leva på mjuka tantviner, menar jag.
  19. Nu tänker jag frejdigt begå en dödssynd: rekommendera en skiva som jag själv ännu inte köpt. När något är riktigt stort, så gäller inte de vanliga reglerna. I dagarna var det 20 år sedan cellisten Jacqueline du Pré lämnade jordelivet. En av de finaste på sitt sköna instrument. Vill man läsa lite om Jackie så är det bara att använda Google, här vill jag puffa för en hyllningsbox just släppt från EMI: Jacqueline du Pré: The Complete EMI Recordings, skivnummer 50999 5041672-1 Sjutton (17) välmatade CD. Spellängd i snitt 70 minuter! Innehållet kan skådas om du klickar på bilden. EMI själva har inte hunnit uppdatera sin hemsida. Nu till det bästa, efter inspelningarna själva. Boxen kostar ca £23, vilket är runt 300 svenska kronor. Vad det blir per CD kan du räkna ut medan du slår volter av lycka. Se upp för webbshopar som debiterar porto strikt per antal CD, det kan slå snett för den här typen av boxar. Ha även tålamod om inte just din butik har skivan idag, den är precis nyutgiven. Vem ska köpa denna box? Alla, tycker jag, som får minsta lustkänsla när de hör cellons namn. Nybörjare på klassiskt såväl som övriga. Det här är viktiga inspelningar i cellohistorien på skiva. Ljudtekniskt så finns här Kingsway Hall-upptagningar och andra med EMI:s bästa tekniker. Livegrejorna från BBC kan ha lite skiftande ljudstandard. Inga digitala inspelningar. Jag har de flesta inspelningar i en eller annan form men ska köpa boxen ändå för att den verkar praktisk. EMI brukar inte förbättra ljudet mellan CD-utgåvor så av den anledningen finns det väl inte skäl att köpa gissar jag. Vill man bli kär i Jackies intensiva personlighet så finns det ju även en del filmer på DVD. Ingen har väl missat Schuberts Forell-kvintett med du Pré och kompisar från 1969... Filmhistoria på musikens område. Sänds regelbundet på TV. YouTube har många klipp med du Pré, här ett bra ur Forellen där Jackie spelar på sin minsta cello.
  20. Idel schweiziska viner, eller hur. Smått exotiskt, var hittar man sådana. Måhända klarnar nu ett uttryck som eliot ofta brukar: "... min handlare i Schweiz."
  21. Till skillnad från Klipschorn så är alltså La Scala inte en kompromisslös hörn-hornhögtalare? Kan placeras ungefär som en vanlig golvare? Det vore attraktivt att kunna prova Klipschorn utan att löpa hela linan ut. Undrar hur mycket "Klipschorn" som La Scala levererar, till en bråkdel av priset, någon som kan säga? La Scala är ju bjässar de också. Audio Note. Jag är nyfiken på hur mycket Audio Note-komponenterna bidrar till välljudet. Måste vara svårt att skilja ut, med så speciella högtalare och ett så vackert slutsteg. Är innehavaren av anläggningen notorisk Audio Note-fantast, vad är det han finner hos AN? På något sätt har jag alltid litat på Peter Qvortrups ideal, han har en fantastisk (klassisk) skivsamling som röjer äkta musikalisk passion. PS. Hur låter Kari Bremnes på denna betagande anläggning?? Jag tror på synergier... Det jag undrar är: Akustiskt välinspelade (kvinno-)röster, är det närvaro och magi??
  22. Akkurat - ikke! Precis så är traditionen på Euphonia; långsam utveckling, för att förlänga och intensifiera njutningen. Exakt rätt uppfattat. (EUPHONIA = Endast Uthålliga Pojkar Har Observerats Närvara I Audioforumet ) Och det hör till samma tradition och rollspel att läsarna skall klaga på att det går långsamt. :clown:
  23. Mesh plate, indeed! Glödtråden syns ju rätt igenom anoden. Häftigt. Lika skönt är att se den gammaldags glaskroppen - ballongtypen! Medan vi väntar (och väntar (och väntar)) på fortsättningen, varför inte titta på tillverkningen av röret i TJ-fabriken. Tianjin-bilderna är usla fast det äkta hantverket får det att vattnas av habegär.
  24. ANlegg. Audio Note-prylar, alltså. Spännande, det skrivs för lite om sådana.
  25. De två första numren av Inner World Audio finns att ladda ner i pdf-format som smakprov. Kompletta, vad det verkar! I senaste numret en liten intervju med Kari Bremnes, mumma. Samt separat intervju med "hennes" ljudtekniker, Jan Erik Kongshaug. Klart aptitligt. Allt på finska. Läs och njut. Nädå, inte bara finska. En dryg fjärdedel av magasinen avhandlas på engelska. Eldsjälen bakom IWA förefaller vara hifi-profilen Kari. Nej, inte hon Kari Bremnes, utan han Kari Nevalainen. Här presenterar han sig själv på 6moons (så hann jag före eliot med den extra infon ), där han verkar som en av recensenterna.
×
×
  • Create New...