Jump to content

Soundbrigade

Medlem
  • Posts

    86
  • Joined

  • Last visited

About Soundbrigade

  • Birthday 1953-08-06

Contact Methods

  • Website URL
    http://www.pastisch.se/tubes/
  • ICQ
    0

Profile Information

  • Location
    Vänersborg

Recent Profile Visitors

1 642 profile views
  1. Hur var det nu; fixade forumet automatisk förminskning av foton man lade in eller skulle man fixa det från början? Det finns ju en tråd som svarar på den frågan men jag är för stressad för att kolla just nu. Inspirerad av min son skaffade jag ett par plastiga objektiv från Holga. Det är lätt att tänka "leksaker", men det sitter säkert folk med bautastora RAW-filer och jobbar med dessa i Lightroom och Photoshop för att få samma effekter som jag råkar få med 100-kronorsobjektiven. Sedan är jag så förvånad att just dessa två obektiv faktiskt fanns till Canon EOS-M . Här är två bilder tagna med hållinsen, alltså ett objektiv utan lins men med ett synnerligen litet hål istället. Man ska ha oändligt fokus, säger man så, men resultatet blir som det blir. Ena bilden tagen med solen kommande in snett framifrån. Alla inställningar får göras för hand. EXponeringstider runt 1/5 - 1/3s. Det är dock lätt att se att det fokuserar bättre på närmre håll. Det andra objektivet har en enkel plastlins. Det fanns dessutom en skiva som drog ner ljusinsläppet och skapade "vaselinkänsla" men den är bortpillad.
  2. Snabbfråga: Var köper ni progressiv musik? Jag har handlat en hel del från CDUniverse, Amazon och Record Heaven samt Missing Piece så länge de fanns. Men nu jagar jag sydamerikansk progg och jag känner mig totalt lost.
  3. Nu får forumet dra en djup suck av lättnad för jag har inte så mycket mer att presentera av mina proggisar.(*) Någonstans i hastigheten missade jag Goblin Rebirth, andra italienska proggare. Musik: Forest Live Jag ville egentligen slå ett STORT slag för rysk progressiv musik vad det nu egentligen är. De grupper jag föreslagit ovan spelar ju i en annan mer västeuropeisk liga. Men det finns grupper som på något sätt kanske inte låter proggigt men som borde vara det, om inte annat så efter ryska mått mätt. Igor Talkov, DDT, Agata Kristi (nåja), Splin, Nastya Polyeva, Kolibri och Nau utmärkte sig på många sätt, oftast genom sina väl genomarbetade texter och, faktiskt, musikstil Nautilus Pompilius är väl det band som bland alla ovan jag vill lyfta fram. Det är mixen av spännande och lite annorlunda musik, texterna och anknytningar kors och tvärs i tid och rum som gör bandet så speciellt. Jag vill spela några gamla hits. I en rysk bok om Rock i Sovjet skriver författaren att rysk rock handlar sällan om kärlek och aldrig om sex, så lite kärlek, eller saknaden efter den älskade får bli bra. Jag vill vara med dig Titt på filmduken (Alan Delon dricker dubbel bourbon, Alan Delon dricker inte Eau-de-Cologne ...) Men det är med albumet Främmande Jord som bandet riktigt går över gränsen. Att man i låten Gå På Vatten inspireras av hur aposteln Andreas står och fiskar när Jesus kommer gående på vattnet och ger en snabblektion i konsten att gå på vatten: "spika upp dig på korset däruppe och när det har tråkat ut dig till döds, kom och gå på vattnet med mig". Promenad På Vattnet Sedan kommer Titanik där kärleks hjul besjungs, hjulet som sätter spår på allas våra ryggar och inleds med "Så skrev Karenina till Marilyn, Kärleks hjul gör oss alla till mos ...". (**) Kärlekens Hjul Med undantag för några plattor med virtuella gruppen Nautilus Pompilius och sångaren Slava Butusovs alla soloprojekt är albumet Vingar gruppens sista. Texterna handlar mycket om relationer mellan människor och till vår omvärld. Hur vi uppskattar materiella världen högre än andliga. Himmel och Gräs Och slutligen titellåten som handlar om hur vi väljer bort det som ger vårt liv mening och väljer det som utarmar oss och vår själ: Vingar (*) Jag glömde japanska tjejbandet Ars Nova. (lyssna på 'Horla Rising' och Morgan (live).) (**) Karenina är Anna Karenina som bokstavligen mosades under kärlekens hjul när hon kastade sig frömför tåget och marilyn är Marilyn Manroe som bildligen hamnade under samma hjul femtio år senare.
  4. Missade< att lägga in Daughters of Albions knäppaste spår - Well Wired ....
  5. Jag lovade visst lite mer progressiv musik och då från våra broderländer i öst. Lite oväntat(även för mig eftersom jag inte hade tänkt på de här) måste jag börja med In Spe, ett estniskt band. Det lär finnas/lär ha funnits ett estniskt band vid namn Ultima Tule med, men jag har nog bara en "information" om det det "var bra". In Spe bjuder på en Typewriter Concerto in D1 Ellegro Vivace När man lyssnar på Little Tragedies, inser man lite varför RdM låter som de gör. Little Tragedies, som tagit namnet från något verk av Alexander Pushkin. Musiken kan vara hård med stora sjok av synthar på skivor som New Faust eller Seventh Sense eller mjukt, nästan ömt på skivan med tonsatta tusenåriga kinesiska dikter - Chinese Songs. Musik: Two Demons (New Faust) Prodigal Son (Sixth Sense) There Came An Unexpected Guest (Chinese Songs) När man nu lyssnat på fantastiska fyran, dvs Gennadij Ilyin och hans grupp, känner man igen sig lite när man lyssnar på ukrainska Sunchild. Man måste notera att alla de här grupperna, dvs RdM, Litlle Tragedies och Sunchild faktiskt har gjort ansträngningar att visa upp sig/sälja sin musik i väst. Det sjungs på ryska men medföljande albumfoldrar är ofta skrivna på eneglska och man säljer sina skivor genom progressiva progmusikaffärer i västerlandet. Det finns otaliga och enormt ... menar givetvis ENORMT bra grupper och musiker som inte kommer över gränsen med sin musik eftersom man siktar in sig på en rysk publik som fattar musiken och de ofta svårtolkade texterna. Jag vill ge ett exempel strax. Precis som Småtragedierna har Solbarnet en drivande frontfigur, Antony Kalugin. Googla på Kalugin så hittar ni en hel del annat han är inblandad i! Sunchild - Invisable Line Line In The Sand
  6. Min slutbetraktelse (tills det ev dyker upp mer musik) Vår musikaliska värld är inte så lite konstig. I baldn kan jag tycka att radion (speciellt reklamradiokanalerna) är överfyllda av bara en sorts musik - skräpmusik, men så förstår jag att det bjuds på tiotals olike genrer, och jag som tycker allt låter likadant. Hur är det med den psykedeliska musiken? Vad utmärker psykedelisk musik? En del av mina psykedeliska plattor kommer från grupper som just inte gjort annat än slik musik. Och beroende på när grupperna härjade, varifrån de kom gör ju att musiken låter så olika. Pink Floyds psykedelika låter inte som Fever Trees osv. Somligt av det jag hade på de två diverseplattorna var knappt musik utan ljudkollage. Somligt som skulle kunna vara psykedeliskt hittar man i form av EN LÅT på en platta fylld med kommersiell musik. Fortfarande psykedeliskt? Och hur många grupper som låg i mittfåran var det inte som råkade passera genom ett moln av mexikanska ökensvampar av kemilaboratoriers avfallstunnor och kom att göra något eller några album som var "konstiga". Var Rolling Stones eller Beach Boys psykedeliska band? Jag tycker att hur vi klassifierar musiken är mycket upp till oss själva och jag anser dessutom att det är förträffligt att kunna dela med sig av sina preferenser och funderingar om musik; att ge tips och få tips. Och slutligen; vad skulle vi fått uppleva om svenska dansband hade passerat genom hashdimmorna för över 40 år sedan??
  7. Om forumet ursäktar mitt ivrande för allehanda obskyr musik kör jag lite lysskedeliska guldkorn till, sedan har jag tömt mitt diskotek (skivsamling på utländska). Min hårdrocksivrande jobbarkompis menar på att Iron Butterfly och Blue Cher på något sätt satte en sorts standard för hårdrocken, alltså att de triggade en helt ny genre. Intressant tanke. Sedan skulle Black Sabbath verkligen startat den här genren som första hårdrockande band. Skulle man gå efter benämningarna i prog-tråden borde de grupperna kallas proto-hårdrockare ... Blue Cher är en kul grupp (den skiva jag har är i alla fall kul) - Oh! Pleasant Hope. Även om gruppen kanske rockar i vanliga fall, vad vet jag, är det här en ganska löddrig platta med flera konstiga låtar, inte minst titellåten. Musik: Oh! Pleasant Hope I'm The Light Sedan kommer något väldigt udda, en skiva som, liksom Oh! Pleasant Hope jag länge väntat på. Leon Russel har producerat Daughters Of Albion. DuonGreg Dempsey och Kathy Yesse bjuder på en rad annorlunda låtar där de besynnerligaste är dessa här. Musik: 1968 - John Flip Lockup Mycket av det som kommer i detta inlägg fanns på plattan A Psychedelic Trip To Underground och en lika utflippad sak benämnd Electric Food och som uthungrad tonåring var jag tvungen att skaffa hem allt som fanns på dessa två diverseplattor. Nu när vinylerna är borta sedan länge har jag hittat plattorna på ett optiskt medium i stället. Men det tog över 4 decennier innan jag fick tag i (och betalade lite för mycket kanske) för Eyes Of Blue. Det är visserligen 2-om-one. Musik: Yesterday Love Is The Law Crossroads Of Time En god vän någonstans i Oregon skickade mig några kopior av en grupp kallad Fever Tree strax innan han tog livet av sig (i fyllan och villan ...). Fever Tree (full album) Another Time - Another Place En anna grupp jag jag sedan inlandsisen lämnade Smålands högland är The Hardtimes men när jag väl står med plattan i handen (i CD-spelare egentligen tänker jag ... jaha, var det här allt) Musik: Sad Sad Sunshine (nåja ...) Blew Mind (Det här var låten jag hört och blivit totalat betuttad av - nu börjar det likna nåt) Var sorterar man in Michael Moorcock och hans Deep Fix? Moorcock är kanske mest känd som SF-författare där en av hans hjältar spelar gitarr i ett band som heter ... The Deep Fix. han har också samarbetat med Hawkwind. Moorcocks album The New Worlds fair är, liksom mycket annat i mina samlingar, ett udda och lätt besynnerligt album. Musik: Candyfloss Cowboy Fair Dealer Zombies har ju också haft sina stunder. Min psykedeliska trip ner i underjorden slutar i Sverige. Visst brukar väl Mecki Mark Men betraktas som lite psykedeliska? Jag hade nu något annat att avsluta med - Älgarnas Trädgård. Det här är väl nästan svensk progg, men första plattan, Framtiden är ett svävande skepp, förankrat i forntiden, platsar ju inte bredvid Hoola Bandoola eller Röda Bönor och lyssnar man (försöker) lyssna på musiken hör det hemma, musikaliskt i svampskogen. Takeoff (från Delayed som släpptes för några år sedan) Saturnus Ringar
  8. HP Lovecraft har en cover med på sin andra platta - High Flying Bird. Låten är mycket suggestiv (tycker jag) men är en cover, eller tolkning av Judy Henskes fina låt. Judy finns på tuben och låter så här: Judy Henske - High Flying Bird. Skitbra eller hur. Jag ska inte "plåga" någon med Lovecrafts version utan bara muttra något om att gruppen Wizards Of Kansas gjorde en version som är väldigt olik Judys och Lovecrafts. Trollkarlarna får väl också betraktas som så där lagom psykedeliska med lite otydliga referenser till kuliga piller och sådant. Under mina studieår lyckades jag övertala en kurskamrat att sälja mig hans LP, eftersom han inte var ett stort fan medan jag var det. Nu har jag den CD. Lite musik: She Rides With Witches 912 1-2 Mass Somlig psykelisk musik jag inte har men som ändå korsat min väg är t ex Fugs och Electric Prunes. Fugs bestod bland annat av några amerikanska vänsterpoeter Ed Sanders, Tuli Kupferber och Allen Ginsberg. Plommonen gjorde några plattor med elektrifierade mässor Fugs - I couldn't Get High (Sverige 1968) Fugs - Marijuana (pehöver jag säga mer ...) Electric Prunes - Gloria - Mass in F Minor Electric Prunes - Kyrie Eleison och Gloria Jo, jag plockar med ett annat band som kommer från England som har lite svenska kopplingar. Sångerska i Curved Air lär vara svenskättling. Jag tycker nog det livealbum jag har är lite för gapigt och ostädat medan Phantasmagoria är en spännande skiva. Vi kör lite Phantasmagoria. Jo, en sak till; Phantasmagoria är namnet på en nonsensdikt av Lewis Caroll och Curved Air kommer från Terry Rileys magiska (den måste vi ta med också!!!!) platta A Rainbow In Curved Air. Music: Marie Antoinette Vivaldi Phantasmagoria Over and Above Terry Riley - Rainbow In Curved Air
  9. Jag tar några skivor som, jag tycker ramlar in under den här rubriken. De är också väldigt utländska. Jag börjar med den här snubben från Kuwait - Bader Nana. Bader är multiinstrumentalisten som bland annat gett ut det ganska lättlyssnade (nåja) albumet Wormwood. Spännande musik, som dock kunde ha mer impulser från mellanöstern, men DEFINITIVT värt att lyssna på. Musik: Quarantine Rose Min andra utländskt utländska platta och band kommer från Ryssland och heter Reserve de Marche. Minimalistisk instrumentell musik. Jag som käkar rysk rock känner igen mycket va deras musik och de stämningar som föekommer. Ska erkänna att både Bader Nana och RdM har jag precis lärt känna och kan inte säga annat än att det är spännande progmusik från länder vi inte förknippar som stora musikländer. Fast där måste vi tänka om. Jag kommer att slänga åt er några riktigt blodiga biffar som visar att, framför allt Ryssland har SÅ mycket att erbjuda. Reserve de Marche - Calorie Reserve de Marche - Forest Of A Maniac (Robert Fripps Crafty guitarrists????) Reserve de Marche - "Live"
  10. En av musikhistoriens vackraste album, både omslaget och musiken. Jag har ett brev från Pete Sinfield någonstans och en liten idolaffisch av King Crimson II. Jag ville egentligen bara fylla på med lite prog från andra delar av världen. Det känsn som England och Italien är väldigt dominanta på den här scenen men det finns att fräva fram på fler håll. T ex i Sydamerika. Från Argentina kommer Crucis. Ett tips fick mig att ta hem deras platta Cronologia och den är VÄLDIGT MYCKET prog kan jag säga. Musik: Todo Tiempo Posible Ironico Ser Riktigt riktigt riktigt spännande är det att sätta på Congresos CD med samma namn. Congreso kommer från Chile och spelar en progressiv musik som inte liknar något annat. Man anar lite "traditionell" prog men blandat med lokal musik (tänk Los Paraguayas eller vad de där inkamusikgrupperna hette). Det är så fräckt och fräscht att man blir religiös. Musik: Congreso - Congreso (full album) Congreso - Aire Puro (full album) Aire Puro är kanske lite för jazzig för mig dock. Får söka mer musik från gruppens tidiga år.
  11. Jag blev eld och lågor när den pysskedeliska musiken kom. Handlade många obskyra plattor på Papper-Julles i Nybro. Det som inte fanns hemma beställde man så här är min lilla lista. Det började med den här höjdaren: Låtlistan Det första som kom hem var Pearls Before Swine, en grymt underskattad grupp som gjort många starka plattor under den läffpande Tom Rapps ledning. Första albumet heter One Nation Underground och följs av det starka anikrigsalbumet Balaklava. Sedan tre album med olika teman alla mycket vackra och speciella. Lite Youtuber: Balaklava Beautiful Lies You Could Live In Om inte detta är psykedelisk nog får vi tar till tungt artelleri - H P Lovecraft. Chicagogruppen som tog namnet efter skräckförfattaren med samma namn (Cthulhu-myten you know). Två bra studioalbum och ett livealbum. Musiken: At The Mountains Of Madness Wayfaring Stranger - lyssna på Michael Tegzas otroliga driv på trummorna. Att den lille killen orkar!!! Fasen, läggdags. Mer senare.
  12. ÅH! En riktigt bra tråd!!! Ett klargörande först. När vi pratar prog menar vi utländsk progmusik som var mer koncentrerad på musikalisk progressivitet. Musiken och hur den var komponerad betydde väldigt mycket, att spränga gränserna rent musikalsikt. Den svenska proggen däremot har ju just inget med den utländska progen att göra. (Anser jag). Några av de artister jag hållit högt har nämnts redan men jag nämner dem igen. Inte någon speciell ordning. Renaissance kom ut med två album för länge sedan - det självbetitlade albumet Renaissance och Illusion. Många av gruppens medlemmar kom från Yardbirds; man hör det faktiskt ibland. Renaissance skulle egentligen upphört då möjligheterna till turnéer stördes av en av bandmedlemmarnas flygrädsla varför Michael Dunford, som stått i kulisserna trädde fram och ombildade gruppen med Annie Haslam som sångerska. Annie var utbildad operasångerska. Sedan kom en rad album där Ashes Are Burning är ett av deras allra bästa, men det första med nya sättningen - Prologue - inte går av för hackor. Sedan har det blivit lite utförsbacke, kanske för att man försökte hålla kvar musikstilen i en tid när den progressiva musiken egentligen hade dött ut. Annie gjorde själv ett par soloalbum, där just Annie In Wonderland är lite tafflig och ett självbetitlat album är sådär (utom låten Wishing on a star som är så djäkla stark). Ett ganska sent album, Blessing In Disguise, känns ganska redundant. Men här är något intressant, McCartty, Hawken, Relf och Cennamo från första sättningen dyker upp som ..... ILLUSION.Släpper några album: Out Of The Mist, Illusion, Enchanted Caress och Through the fire. Jag som bara har de två första tycker att de saknar lite av gruppens Renaissance-tid men är man svältfödd på den symfoniska rocken duger det gott. Youtubes: Kings and Queens Golden Thread Jag hoppar vilt och hamnar i Italien. Redan nämnt är Premiata Forneria Marconi, en grupp som kom att stöta på Peter Sinfield, King Crimsons hovskald. Peter Såg till att det kom ut några album kom ut med engelska texter: Photos of Ghosts och The World Became The World bland flera. Gruppen har kört på ett jazzigt spår men jag har uppsnappat att de vänt tillbaka til prog-spåret på senare tid. Inom () kompade PFM den italienska kommunistiske och ateistiske poeten/sångaren Fabrizio deAndré på en fantastisk dubbelplatta Fabrizio De André In Concerto Vol 1/2. Fabrizio gick bort för några år sedan men intressant är att trots hans avsky för religionen har katolska kyrkan tagit in en av hans sånger i sin sångbok. En grupp som verkligen kvalar in i genren är Banco del Mutuo Soccorso. Frågan är väl om gruppen överlevt då deras enorme (i dubbel bemärkelse) sångare, Francesco Di Giacomo avled i en bilolycka för ett år sedan (om inte två, jo två ska det vara). Fjorton studioalbum och tre livealbum har det hunnit bli det bli. Dessutom en antal andra album däribland omarbetningar av gruppens första album B.M.S och Darwin. Gruppens musik lämnar INGET att önska om man letar efter prog. Francesco Di Giacomo Om Banco liksom PFM har lämnat en himla massa plattor i sitt kölvatten är det tunnsått när det kommer till Museo Rosenbach. Bortsett från en "outgivet material" hittar man bara två skivor - Zarathustra (1973) och Exit (2000). Zarathustra är inte så lite jobbig men Exit är en pärla, en RIKTIG pärla. Ser på Wiki att det kommit fler skivor sedan Exit. Det roliga med låtarna på Exit är att de liksom ändrar riktning, ibland flera gångar och blir som ett kinderägg. Det är välspelat och himla intressant. Youtubes: PFM - Celebration PFM - Impressioni Di Settembre Fabrizio di André + PFM - Testamento di Tito (om den andre rövaren på korset, han som inte blev kompis med Jesus) Banco - Moby Dick Banco - Nudo Museo Rosenbach - Exit & Il terzo occhio Museo Rosenback - Il Rei del Circo Tillbaka till England som verkar vara progmusikens hemland. Nämner man Genesis och Marillion MÅSTE man nämna Arena. Arena är väl hårdare än Marillion men jämväl, skades gruppen av delar av Marillion. Jag har iofs bara två live-album (dubbla) där Arena Live (Contagion Tour) är suveränt. Fantastiska låtar, bra instrumentella insatser och lite svarta låttexter - passar depprockare kanske. Mycket kraftfullt utan att aldrig bli riktig metallrock. Youtubes: Arena - Witch Hunt Arena - Chosen Det där påminner mig om två gitarrister som står och spelar vid Jodrell Bank - the Doves. Doves kanske mer tillhör neo-progen mer det är väl lika mycket prog det .... Flera ganska svåra album med ganska svåra texter. Men bra! Mycket bra. Kingdom of Rust Pounding Satellites Och vad ska man ta nu då?? Mer neoprogg!!! Holländska Flamboroug Head passar in perfekt. Två (vad jag förstår fler faktsikt) bra plattor som pendlar mellan olika musiikstilar där det ömsom är riktigt tunggung och tunga syntslingor. Mäktigt! Youtubes: Flamborough Head - Lost In Time Flamborough Head - Mind Sculpture Från andra sidan Atlanten kommer kanadensiska Red Sand. Ännu ett neoprogband. De har gjort några konceptalbum i bästa progstil. De avskyr musikindustrin i Music For Sharks och trafficking i Human Trafficking. Youtubes: Red Sand - Empty Calendar Red Sand - Blame Red Sand - Human Trafficking Innan jag beger mig till andra håll i världen måste jag, och det lite tveksamt nämna ett annat italienskt band som balanserar på en väldigt slak sytråd - prog eller metall?! Eftersom jag kan lyssna på en hel platta utan att må dåligt kan det ju faktiskt klassas som ...prog. Vi testar med Moonlight Circus. Youtubes: Moonlight Circus - Promo Moonlight Circus - Lord Of Sands Så för att ni ska få vila era öron. Jag hade en LP som hette något i stil med Angels In Archetecture med blandade minimalistartister som Robert Fripp, Brian & Roger Eno, Laraaji med flera. Det som var intressant var att texten på konvolutet antydde att många av dessa artister har verkat på så måga håll och varit med på så många ställen att de måste satt ett tumavtryck lite här och där. Söker man på Robert Fripp dyker han upp nästan överallt och han dyker upp på en platta av gruppen (eller kanske tillfälliga konstellationen) Memories of Machines och deras platta Warm Winter, där han "spelar" soundscapes. På samma sätt som Museo R och deras Exit är det här en skön platta med mycket vackra och varma låtar som lämnar en i ett konstigt tillstånd av längtan och saknad: När kommer fortsättningen? Youtubes: Memories of Machines - Warm Winter Memories of Machines - Change Me Once Again Det får räcka. Har en del udda godbitar från udda håll i världen, men det får bli sen.
  13. Medan jag håller på, några foton från vår tripp till Malta för två veckor sedan. Båtarna är typiska maltesiska fiskebåtar och björnen är Berlins "stadsdjur". Lilleputtstaden är en "riktig" stad skapad för inspelningen av Popeye.
  14. Trippel-WOW!!!!! Dels att forumet fortfarande existerade, dels att det fanns en fototråd med massor av läckra foton och dels att jag fortfarande var medlem. Inser när jag tittar att Euphonia kan vara trevligt att häcka på (om jag undviker HiFi-träsket) utan koncentrerar mig på musik och foto. HiFi-diskussionerna, egentligen byggdiskussionerna, ägnar jag mig åt på andra ställen. Efter lite för mycket ryggdunkande lämnade i princip jag faktiskt ett ljudforum för ett halvår sedan men var dessutom lite sur när mina "konstnärliga" foton sågas jäms med fotsulorna. Kort: använder en Canon EOS M, en kanonkamera som dock är lite trög och vars handhavande inte är riktigt intuitivt. Jag har köpt på mig en del kul grejer för att de var kul och billiga och ger en möjlighet att göra lite annorlunda fotograferingar. Jag har en del photon tagna med mina specialprylar och tar väl några till, lägg därtill tiotusentals foton att gräva bland. Sluttjafsat. Några bilder på min "proffsutrustning. Här är en uppsättning ND-filter passande mitt standardzoom och normalobjektiv. Några fixa och två variabla. Perfekta för udda effekter (har sett en del på forumet redan): Ett billigt 500mm spegeltele. Har inte kommit underfund om jag får till någon oändlighet med det. Måste testa vidare. En fiskögelins för påskruvning. Kan delas för att få lite makro. Och leksakslinserna från Holga, plastlins och hållins.
  15. Man blev ombedd att testa bildfunktionerna först så jag gör det med en fasansfull bild (fniss!):
×
×
  • Create New...