Jump to content

Bebop

Moderator
  • Posts

    12 726
  • Joined

  • Last visited

  • Days Won

    204

Everything posted by Bebop

  1. Om detta skulle jag kunna skriva en bok. 1. Min första upplevelser av stereo var en uppenbarelse i sig. Köpte en Philips plastgrammofon kring 1965 för 110:- (med vändbar safirnål för LP/EP resp 78or). Soptippen var fulla av gamla ångradio där jag plockade upp 2 lika ex och kopplade en till höger och en till vänster. Rör och monoslutsteg och monoförsteg. Instrument från höger, sång till vänster (eller tvärtom). 2. Andra uppenbarelsen delar jag med Kent. En Ferguson receiver med JVC AL-1 spelare och Mirsch högtalare. 3. Carlsson 116, AR's olika modeller samt Spendor BC1. Till slut kom jag över ett par Spendor som jag fortfarande har angenäma minnen från. 4. Nakamichi kassetdäck. 5. Kenwood Tuners KA-917 6. Amerikanska GAS förstärkeri. Köpte aldrig någon, men drömmen fanns länge. 7. Ortofon MC-20 på 70-talet. Efter detta har jag inte blivit direkt imponerad längre. Inte på samma sätt som då. Hör fortfarande bra och bättre än det jag har, men har idag en mer balanserad inställning till det hela. Har provat en del "drömmar" i hemmiljö, men idag krävs det lite mer för att slå ut det jag redan har. Det estetiska tar idag mer och mer plats i den mån jag drömmer. Bebop
  2. Jag ansluter till Matrixen. Jag ser Euphonia i huvudsak som ett forum för likasinnade entusiaster. Ett komplement till hifi-pressen. Det finns ju ett avsnitt där produktnyheter lanseras, vilket är OK. Ren och skär info att nu är produkt A ute på marknaden med lite info är väl bra, men jag är lite bekymrad över om det blir för mycket av ett tillverkarforum eller säljforum. Redan i denna tråd ser vi hur svårt och knepigt det kan bli med gränsdragningar mellan tillverknings- kontra konstruktionsland. Om nu tillverkare släpps in på det sätt som föreslås, varför då utesluta importörer och handlare? Det är väl rimligt att både handlare, importörer och tillverkare har ett egetintresse att lansera sina tankar och produkter på egna forum eller hemsidor eller via annonser på forum. Den omfattning av nyhetspresentationer som dessa representera idag tycker jag är på en balanserad nivå. Jag vill inte heller kalla det smygreklam. Det är väl ställt utom all tvivel att Sladd, Engelholm, Audio Concept med flera vill sälja sina produkter. Detta vet vi ju. Dom framträder ju heller inte anonymt, så jag ser inget smygande i detta. Jag är öppen och flexibel för förändringar, men jag tycker samtidigt att man skall inte ändra på ett vinnande koncept. Det finns en anledning till att jag lämnade övriga forum för Euphonia som är det mest vänliga och ödmjuka av dom alla. Bebop
  3. Hej, Har Du någon teori och lösning på mitt problem som består i att jag inte kan se några bilder på bildforumet. (Har aldrig hänt förut). Bebop
  4. Först och främst är OA 51.3 en bra högtalare. Dom kan bära upp ett helt lyssningsrum med rätt möblering och kringutrustning. Ljudbilden är imponerande bra - bredd och höjd. Dom försvinner helt i lyssningsrummet. Därmed har de inte den klassiska stereodefinitionen om man önskar den. Dessutom ser dom bra ut och det känns bra att äga ett par Carlsson - 70talets stora ikon och hjälte. Bebop
  5. Vi har 8 kanaler HD, men det finns några till att hyra. HD Discovery och National Geographic är de mest kända, kanske, men även Fox, ABC, CBS och PBS finns på HD. Även de största kanadensiska kanalerna. Tittar dock inte så mycket på det. Jag klarar inte reklamavbrotten. En film tar ca 3 timmar att titta på. Första 20 minuterna är det lugnt, men sen sätter det igång. Sista halvtimmen avbrott var 8:e minut. Det klarar inte jag. Sportsändningar är lite bättre men även här förstör dom spänningen. T ex OS i Italien när Sverige tog 2 medaljer i sprinten, bröt dom ca 100 meter före mål och kom tillbaka när loppet var kört med en slow motion repris sista 3 metrarna. Bäst är PBS från USA som är reklamfritt. CBC från Kanada och HD Discovery går också an.
  6. Du har helt rätt. Den enda anledningen är att vi inte vill göra mer åverkan än nödvändigt eftersom vi skall bara bo här fram till nästa höst. Sedan går flyttlasset hem till Sverige igen. Då kommer det att bli andra och mer definitiva lösningar. Bebop
  7. Yes, jag har alla affischer från jazzfestivalen i Kristianstad/Åhus och på 70- och 80-talet köpte jag alltid affischer i samband med konserter. Idag är det mer sällan. Bob Dylans senaste var dock köpvärd, så den ligger för inramning. Sateliterna sitter på sidoväggarna ca 50 cm bakom vår lyssningsposition. Höjdmässigt något högre än vår öron eftersom högtalarna är vinklade neråt. Tanken är att ha en linje från diskanten som går ca 1-1,5 dm över öronhöjd. Lite off axis tycker jag blir bättre. Bebop
  8. Här i Nordamerika har Bow's prylar kultstatus (både design och ljud). Det har dom hos mig också. Bebop
  9. Fick inte med elektroniken. Den kommer här: Bebop
  10. Sateliterna har också utfrästa spår baktill som gör kabelhanteringen lite elegantare (uppifrån eller underifrån). Så här ser dom ut på väggen ... Ytterligare en bild från uppställningen ... TV'n är en 37 tums Sharp Aquos. En förnämlig apparat. Slutligen en bild på filmkällan som består av Pioneer VSX-D814 och DVD DV-575A. Till detta har jag också en nyinköpt JVC för amerikanska filmer (på bilden är det dock en Philips som gick åt pepparn förra veckan). Anläggningen håller inte till kritisk musiklyssning, men till filmer är det helt OK. Kanonskott, knirrande dörrar och annat fanstyg de har på filmerna blir tillräckligt upplösta. Musiklyssning är något helt annat, men det har jag annan utrustning för. Bebop
  11. I avvaktan på lite nya prylar till mitt musikrum, så är det ju svårt att sitta alldeles stilla. I vårt TV-rum, eller hembio kanske man skall säga, eftersom det är mest filmer vi ser, gjorde jag en liten twist för ett par år sedan. Jag fick tag på ett par alldeles nyuppdaterade Carlsson OA 51.3. Jag slängde ut mina tidigare satelithögtalare (utom subben från Audio-Pro). Jag blev helnöjd med 2.1. Så här har det blivit. Men som ni kanske ser är det en svart låda under TV'n. Fick blodad tand när jag hjälpte en kompis installera en filmanläggning, så jag åkte ut och provade lite högtalare som kunde passa till Carlsson. Monitor Audio, Dynaudio och Spendor blev utvalda. Det jag trodde minst på var faktiskt Dynaudio som kan vara lite tröga att få liv i med mindre förstärkeri. Till slut fastnade jag trots allt för Dynaudio Audience 122 center som låter alldeles utmärkt tillsammans med Carlsson OA 51.3 Det blev dessutom Dynaudio's nya 42 SAT som sateliter. Det är ju lite mindre känsligt där, men jag vill inte blanda mer än nödvändigt mellan tillverkarna, så det fick bli Dynaudio där också.
  12. Va kul, jag trodde jag var ensam Bow-ägare på forumet (fast jag har Walrus, Warlock och Wizard). Vilken version har Du av CD'n. Dom har ju en uppdaterad 24/192 version och jag tror det är en tredje upphottning på gång. Jag uppdaterade min Wizard för 3 år sedan, och det blev en helt ny maskin (till det bättre). Bow har sin huvudmarknad i Asien. Dom har också många modeller på ritbordet, bl a The Grand Wazoo, men jag tror att dom har lite bekymmer med finansiering. Ett besök hos Bo Christensen kunde kanske vara intressant (Timbre). Enligt min mening är Bo den förnämsta designern hifi-branschen kan visa upp. Han har lagt sin hand på andras alster också, bl a GamuT's stora 3-fassteg, enligt egen utsago. Bebop
  13. > Transparent Music Wave Super Speakercable > Transparent Music Link Ultra till CD och mellan förförstärkare och slutsteg. > Transparent Music Link Super mellan RIAA och försteg (skall bytas till Ultra innan årets slut) > Nordost Frej mellan tonarm och RIAA > Siltech SQ-28 mellan radio och förstärkare > Samtliga nätkablar Supra LoRad Bebop
  14. Min skolning är humanistisk men innan det vägvalet vill jag minnas att redan i grundskolan lärde jag mig att energi inte kan förstöras, endast omvandlas. Så vart tar den vägen? Ändrar riktning eller absorberas som värme, rörelse eller ... ? Bebop
  15. Jag gick in på hemsidan och kikade på en del av videona dom har lagt upp på hans hemsida. Jag måste säga att det känns beklämmande att titta på. Här vill man (vilken det nu är) kassa in så mycket som möjligt på kortast möjligst tid, vilket innebär att man inte har några som helst skrupler. Jag antar att herr Pott har inget att säga till om. Det dom gör är att lansera honom som singback på varuhus/shoppingcentra med folk och fotografer springande omkring som störande moment. I Köpenhamn skickar de ut honom på Rådhusplatsen. Inte undra på att Paul Potts röst brister i flera av inslagen. Industrin har fått tag i en ny "Elefantman" där intresset inte fokuseras kring musik. Det största intresset och uppmärksamheten tilldrar sig kring det faktum att han sålt telefoner. Trots detta "handikapp" kunde han sjunga. Märkligt. Jag trodde i ett ögonblick att han skulle få chansen på ett lite mer seriöst sätt. Musikbranschen har ånyo skämt ut sig och pöbeln dras med i det jag tycker är en tragik, vilket troligen kommer att visa sig senare i nya löpsedlar vilket sannolikt också kommer att dra in kosing. Min enda förhoppning är att jag har fel, att något magiskt skall hända, men det tror jag inte, dessvärre. Usch!
  16. Rick Rubin (tidigare Lost Highway, nu artistchef med fria händer på Sony Columbia) var snabb med pennan och skrev avtal med honom. En CD är redan ute. Det är riktigt att det var en talangtävling och inte Idol. Paul Potts har medverkat i lokala amatöruppsättningar och har även en del skolning, bl a en session med Pavarotti. Hans problem har varit dåligt självförtroende och ingen stöttning av någon som kunnat lyfta fram honom. Hoppas det går bra för honom.
  17. Zawinul Jag hörde det på vägen hem från jobbet idag. Han dog på hemmaplan i Wien efter vad man sa "en tids sjukdom av en ovanlig form av hudcancer". Innan Weather Report gjorde han andra avtryck som blivit musikhistoria: Han spelade lite här och var i USA med olika band men började bli ett namn som pianist åt Dinah Washington. Därifrån tog han ett jättekliv i karriären genom sina nio år tillsammans med Cannonball Adderley. Det finns många pärlor från denna tid som hör hemma i ett bra jazzarkiv. Under denna period skrev han också megahiten "Mercy, Mercy, Mercy" som också blev det stora genombrottet för elpiano (Wurlitzer) i jazzen. Efter Adderley blev det Miles Davis där han var en viktig del i Miles nyskapande. "Bitches Brew" och "In A Silent Way" är de främsta plattorna från denna tid. Hos Miles Davis träffade han Wayne Shorter med vilken han bildade Weather Report. En annan utsaga är att hela Weather Report idén kom från basisten Miroslav Vitous, som också var med på de första plattorna. Hur som helst är det Zawinul som blivit den mest kända exponenten för gruppen. Weather Report spelade många gånger i Sverige. Jag har sett och hört dom ett par gånger i Lund samt på jazzfestivalen i Kristianstad 1976 (på den turnén debuterade Jaco Pastorius men det är en annan historia.
  18. Jag ser att det är gråa tinningarnas charm. Sådan finns det fler av ... Välkommen till det vänligaste forumet där det är OK att tycka utan att alltid har vetenskapliga belägg för sina åsikter! Viennas högtalare är utmärkta. Gillar dom skarpt. Hur fastnade Du för dom? Ser också att Du har en Gryphon förstärkare. Har Du den till 2 kanal eller? Bebop
  19. Helt riktigt. Mycket av det som bjuds på utomhusscenerna är inte så spännande men det finns alltid några pärlor. I fjol öppnade man dock med Neville Brothers som gratiskonsert och något år innan med Pat Metheny Group. I år var det lite blekare eller var det jag som var insnöad om de nya grupperna. För mig fanns det inget bekant namn. Dock en hel del mycket bra kanadensare på väg upp. Bebop
  20. Helt riktigt. En annan sida av saken är att det finns inte så många namnkunniga jazzartister kvar. Detta syns även i Montreal. Bob Dylan, Van Morrison, Paul Simon (i fjol) är ju inte direkt renläriga jazzmusiker. Men här finns också bra arenor att visa upp kammarjazz typ Tord Gustafsen och John Abercrombie. De passar inte att visa fram på stora utomhusarenor. Läste om Skeppsholmsfestivalen att ungefär 80-85 % av intäkterna kom från biljettintäkter. I Montreal står biljettintäkterna för 16 % och försäljning av tröjor, pennor, affischer, grafiska blad mm för hela 21 %. Resten är i huvudsak sponsring och de är rejäla slantar som läggs fram från bl a GM, Alcan (aluminium), TD Bank och många, många fler. Man vet att kulturen har ett värde, inte minst i Montreal. 2 miljoner konsumerar en hel del ... Bebop
  21. Quebecs stolthet inom gitarrbyggarkonsten är utan tvekan Godin som används av bl a John McLaughlin. De har flera brands, t ex Seagull som jag tycker är bland de bästa akustiska gitarrerna oavsett pris. Där finns många småbyggare som bygger fantastiska gitarrer rent estetiskt. Jag är helt säker på att dom är bra också, men det är en gissning. Det har blivit en samlingsplats för gitarrbyggare i hela världen. I nästa bildsvit återkommer jag till västindiska festivalen i Montreal.
  22. Parallellt med mässan pågår också en instrumentmässa som växer från varje år. Dit inbjuds också deltagande musiker som berättar om sina instrument, teknik och ger små auditions as well. Mässan går i anslutning till festivalområdet i en shopping mall. Här visades bl a nygamla favoriter - Hagström - som produceras i Kina och inte har så mycket med gamla Hagström att göra mer än utseende. Förhoppningsvis är det bättre än förlagorna som hade bekymmer med att hålla stämningen bl a. Massor av möjligheter för provspelning inklusive trummor som man hade 3 burar med stora trumset att banka ur sina aggressioner.
  23. Keith Jarrett lät som på skiva, dvs bra men inga överraskningar. Superbt ljud dessutom (som på skiva) (4 stars) Tord Gustafsen lät också som på CD, mysigt, trolskt och melankoliskt men lite drygt i 1 timmer och 45 minuter. Skulle inte skada om han kunde variera sig något mer. (2 stjärnor) Branford Marsalis var sämst. Skickligt och tekniskt men ingen dynamik. Med detta menar jag att det spelades så högt vilket dirigerades av Tain Watts vedhuggarteknik, så det var inga nyanser i musiken. Pianisten Calderazo spel fick inriktas på att höras snarare än att utnyttja dynamiken som en del av framförandet. 2 stjärnor (på gränsen till en) Dave Holland var bitvis mycket bra men drogs ner av långa och intetsägande trombonsolon. 3 stjärnor DeJohnette/Scofield/Goldring var OK. Gruppen hyllar Toni Williams musik från tiden med Larry Young. Bra driv och varierat. Skulle dock vilja höra mer av Goldring. För mycket trumsolon. (3 stjärnor) John Abercrombi Quartet - festivalens höjdpunkt nummer 1 för mig. Icke minst pga av det otroliga samspelet. Fantastiskt ljud, dynamiskt spel där alla lyssnade på varandra. Möjligen skulle violinsten (Mark Feldman) hålla tillbaka något. Han drog iväg lite för mycket utanför ramarna ibland, tycker jag. Det drar dock inte ner betyget. (5 stjärnor) Näst höjdpunkt var Ravi Coltrane Quartet. Hans ton är väldigt nära pappa Johns, vilket är en fjöjd att höra. Det är dock inte fråga om något coverband. Ravis musik är egen, frisk, spännande, spänstig och med både utmaningar och "trivsamma" transportsträckor. Dessutom trevligt snack. Han var här förra året också och gjorde jättesucce, så därför fick han komma tillbaka i år igen. Ravi tillsammans med Joe Lovano vill jag nog sätta överst av dagens tenorister. Hans senaste platta Flux kan rekommenderas. (5 stjärnor) Buddy Guy är naturligtvis också en höjdpunkt. Fantastisk blues och soul i en härlig mix. Spelade en hel del Otis Redding låtar. Dessutom är han rolig, stor protion show med spel bakom rygg och med tänder. Travade sedan ut bland publiken och spelade. Stor succe, stor show, fantastisk musk. (5+ stjärnor) Bebop
  24. Gå in på fotogalleriet. Där är massor av bilder från varje festivaldag.
×
×
  • Create New...