Jump to content

Bebop

Moderator
  • Posts

    14 275
  • Joined

  • Last visited

  • Days Won

    254

Everything posted by Bebop

  1. Jag fick min "trave" igår och vi beställde samtidigt, alltså drygt 10 dagars leverans. De kom som postförskott från posttullen, dessvärre
  2. Härligt ... då är det ju bara att luta sig tillbaka och följa äventyret! Japan är spännande och det står på vår önskelista över semestermål också.
  3. Peter McGrath på Wilson Audio säger att man skall spela högt - "det hörs ju på namnet - HÖGtalare", säger han. Själv tycker jag att det skall låta bra. Det finns inget sanning vad det innebär för volym. Ungefär som att slå fast hur många sidor man skall läsa i taget i en bok.
  4. Du måste först ladda upp en bild på databas, t ex www.Photobucket.com genom att klicka på Upload och sedan anger var bilden finns. När bilden laddats ner kopierar du Direct Link-länken under bilden. Sedan tillbaka till Euphonia och klickar på bild-knappen ovan (fyra från vänster) och klistra in länken. That's it. Lätt som en plätt ... I Photobucket kan Du också laborera med bildstorleken under "more options" som Du hittar under Upload-knappen.
  5. Jag påstår att Joe Lovano är världens mest framstående tenorist för närvarande och som börjar få legendstatus. Torsdagen 15/10 kommer han till Karskrona med sin nya kvintett som också innehåller Esmeralda Spalding och två trummisar. Vet inte om det blir fler konserter i Sverige - missa honom inte om ni har chansen..
  6. Om Du vill hänga med på ytterligare en resa med Sonny Rollins står de följande på tur när vi talar 50-tal. "Plus 4" på Prestige från 1956 tillhör också de klassiska plattorna med Rollins och jazzen i stort. Det är dock lite annat stuk än på de jag redan nämnt. Här pratar vi om 1956 och Rollins har inte blommat ut riktigt ännu. Musiken är dock klassisk av andra skäl. Det ena är Max Roach som spelade trummor som ingen annan gjorde vid denna tid och den andra anledningen är trumpetaren Clifford Brown som dog i en trafikolycka 3 månader efter denna inspelning endast 26 år gammal. Trots sin ungdom satte han oerhörda spår och "Clifford Brown-skolan" är fortfarande ett begrepp. Roy Hargroove och Freddie Hubbard tillhör denna, t ex. Jag har två ex av den i lite olika skepnader där den första är en OJC-utgåva i mono och låter betydligt bättre än den andra som är i konst-stereo. "Freedom Suite" på Riverside från 1958 är i trioformat med Max Roach på trummor och Oscar Pettiford på bas (en annan jazzgigant). Första sidan upptas av sviten som är lite mer abstrakt än Rollins spel på "Way Out West". Dock inte svårt på något sätt. Max Roach har också en hel del utrymme här. Andra sidan är mer traditionell med bl a "Till There Was You" som Rollins spelar gudomligt på (ballad). Jag håller detta album som ett av Rollins bästa, men är lite annorlunda än dom jag tipsat ovan. Mitt ex är från Japan 1974 där den återutgavs på märket Milestones (som vid den tiden ingick i Fantasy-gruppen, liksom Riverside) Ett par Blue Notare till som är bra men inte riktigt i samma klass som hans första. Hans "Volume 2", inspelad 1957 låter mer som en Art Blakey platta med gästspel av Sonny Rollins. Inget ont i det men det blir lite mindre Rollins av det hela. Mitt ex är från 70-talet. "Newk's Time" från 1958 är en kvartett som också går lite i de vanliga Blue Note-spåren. Det innebär att den är bra men saknar lite av Rollins bästa stunder. Fortfarande köpvärd, dock. Jag har ett franskt ex från 1982 som är lite vass och oren i övre registren. De andra pressningarna har högre kvalitet. Det stör mig dock inte nämnvärt. Så länge det inte sprakar och knäpper är det OK. Jag har ytterligare drygt 40 album med Sonny Rollins, bl a på Impulse, någon till på Blue Note, Prestige och framför allt Milestone. Jag menar att ingen av de andra har överträffat ovanstående plattor. Men det finns en del från 80-talet och framåt som också är bra. För att inte tala om de plattor han gjorde med Miles Davis. Sonny Rollins, Dexter Gordon, John Coltrane, Stan Getz, Ben Webster, Coleman Hawkins, Wayne Shorter och Lester Young menar jag tillhör jazzens elitserie för tenorister.
  7. Saint Joseph 2006? Är det vinprovning på gång ... Här kommer några Rollins tips baserat på att Du gillar "Saxophone Colossus" och "Way Out West". Det är förmodligen hans 2 bästa plattor, men det finns några till som ligger ganska nära. Om du gillar dom båda är jag ganska övertygad om att dessa också är intressanta: "Sound Of Sonny" inspelad 1957 på Riverside, är i kvartett-format med bl a pianisten Sonny Clark. Rollins är känd för att ta upp till synes enkla melodier och göra stor konst av dom. Samma här. Nästan naiva trudelutter som "Toot, Toot, Tootsi" blandas med humor och spännande improvisationer. Balladspelet är mästerligt. Mycket bra platta. Mitt ex är en Japanutgåva från 1976. 1957 spelades hans Blue Note debut in också. Plattan heter kort och gott "Sonny Rollins" (BST-81542/BLP 1542) Det här också fantastisk musik med Sonny Rollins, men här är det mer i normalt Blue Note sound som påminner om t ex Dexter Gordon. Tempot är medium men Sonny Rollins ton känns lätt igen. Ljudet är också mycket bra. Trumpetaren Donald Byrd sätter lite färg till anrättningen också. I mitt tycke hans bästa platta på Blue Note. Min pressning är från 70-talet i stereo enligt uppgift, men det låter faktiskt mer mono än stereo. Rollins gjorde 2 plattor på Contemporary. "Way Out West" och "The Contemporary Leaders" inspelad 1958 med bl a mästaren Hampton Hawes,p och Barney Kessel,g. Förförande ballader och upphottade trudelutter. Hampton Hawes med sitt stackatospel och korta ton och nästan omöjliga spel höjer plattan. Jag har en pressning från 70-talet. Ett måste menar jag att "The Bridge" är också inspelad 1962 på RCA-Victor. Rollins i storform men fråga är om inte Jim Hall är den viktigaste ingrediensen på denna plattan. Hans lågmälda men oerhört intrikata ackordspel fyller ut på ett sätt som förmodligen aldrig överträffats förr eller senare. Här saknas inget piano. Jag kan sitta och lyssna bara på Jim Hall och få full behållning enbart av hans ackordspel. Mitt ex är en Classic 200g pressning. I den mån Eliot har dessa plattor så kan han uttala sig bättre än jag om ljudet mellan olika utgåvor. För mig är alltid musiken viktigast och jag vill ha felfria plattor. De jag har är nyinköpta hela högen och jag tycker dom låter fantastiskt bra samtliga.
  8. Detta är ett jätteämne, Samuel. Åsikter och fakta blir en härlig mix och någonstans skall vi ta ställning. That's HiFi! Jag tycker så här: - Sub kan man skaffa för att få mer och/eller djupare bas. Då är det viktigt att välja mellan en sub som skall understödja film eller musik. Det är lite skillnad på att återge en jätteport som slår igen eller hovrande helikoptrar. En musiksub måste vara snabb med bra upplösning. T ex REL's Britannica. Den kan man också använda till film men en för blöt "filmsub" passar inte till musik. - Man kan också skaffa sig en sub för att återge en konsertlokals ambience. Man skruvar då ner dom till säg 18 - 50Hz. Jag har varit med på en demo av Peter McGrath på Wilson som demade Wilson Alexandria tillsammans med Wilson Thors Hammer när jag bodde i Montreal (se bild). Peter spelade en pianosonat inspelad live i konsertlokal samt samma sonat i studiomiljö där man fångat ljudet så nära strängarna som möjligt. På den inspelningen användes inte inspelningslokalens rumsakustik. Han spelade av studioinspelningen med och utan subben. Skillnaden var minimal om ens någon. Samma experiment med liveinspelningen (mickar i taket). Utan sub lät det jättebra men med subben var det makalöst bra. Jag flyttades in till konsertlokalen vars ambience var mycket påtaglig. - Ett tredje sätt att använda subbas på kan Du läsa om i Calle_jr's utmärkta artikel Audiodata Här handlar det om en aktiv sub som används att "spackla" ojämnheter i rummet. Man måste mäta upp rummet. Man tar reda på de värden som skall överföras till subben. Vad den subben gör är att hålla nere nivåtoppar och förstärkar dippar. Att få bort bastoppar innebär att man ger utrumme för lägre toner att verkligen höras. Så genom att dämpa bas kan man få mer bas, sas. XTZ har också en sub som jobbar på liknande sätt. Basen hemma hos Calle_Jr är bland det bästa jag har hört. - Ett fjärde sätt är att använda subbas för att neutralisera spelplanen. Hade en diskussion med Dynaudio där vi diskuterade en eller två subbar till stereo. Svaret blev fyra subbar, en i varje hörn. Genom denna manöver skulle man enligt Dynaudio få i stort sett ett neutralt rum utan baspucklar. Subbarna används inte för att förstärka bas. Dessutom skall subben passar till högtalarna så att man får en sömlös övergång. Rätt delningsfrekvenser och man skall bestämma sig för vilken inkoppling som passar bäst - lågnivå, högnivå eller linjeingång ... Så det här med att välja sub eller vara utan är inte så enkelt. Jag har valt att vara utan. Däremot har jag ett inköp av Audiodata som en het kandidat.
  9. Du kan alltid lita på Euphonias experter :cool:
  10. Jag föredrar att veta vad det är jag lyssna på än att dra hem t ex 2 förstärkare med 2 svarta huvor. En upplevelse skapas inte med dolda prylar och heller inte under några minuter, vilket också mitt exempel med vår lilla test också visade.
  11. Miljondollarutmaningen stod en debattör för i USA. Han lovade en mille till den som kunde skilja på en billig och en dyr kabel. Michael Fremer på Stereophile nappade och antog erbjudandet, men då drog sig Mr Stor i Truten tillbaka. Om Du söker på Stereophiles hemsida så hittar Du säkert artikeln. Yes, vi plockade ut ett par LP-sidor där vi lyssnade på hela sidorna och bytte sedan och gjorde om tricket. Sedan åt vi en liten vickning och efteråt lyssnade vi i en annan ordning och vi kom fram till samma resultat vilket inte var så svårt för det var stor skillnad. Minns inte namnet på Monster kabeln med det var en rätt billig variant för några hundra lappar. PAD'en var en Elementa. Minns inte vad VdH hetter men jag tror det var Two - en gul kolfiberkabel som var knastertorr i jämförelse med de andra. Jag har också gjort motsvarande mellan Transparent och Siltech och där är det inte så lätt att höra några större skillnader. Däremot mellan Transparent och Nordost och mellan Transparent och Cardas.
  12. Jag är heller ingen vän av blindtester. Jag tror inte riktigt på det av bl a de skäl som Bimota anför. Vi gjorde en gång en blindtest mellan Monster, PAD och Van den Huul. Den vi föll pladask för var Monster som hade en härlig värme. PAD Elementa tyckte vi lät grynig och VdH för torr. Men efter någon vecka började jag bli lyssningstrött på Monster-kabeln och då kändes deet befriande att sätta in PAD. En kabel, precis som övrig utrustning behöver smälta in och åtminstone jag, behöver tid på mig. Att höra skillnader mellan olika kablar är ofta inte så svårt men därifrån att besluta vad jag tycker är bäst är ett annat kapitel. Det är naturligtvis också så att ingen kabeltillverkare har torrt på fötterna när dom säger att deras kabel är bäst. Den typen av retorik är enbart pinsam. Jag kan förstå att en kabeltillverkare vill påstå att dera vara är bäst på marknaden. Det finns ju t o m dom som påstår att en viss högtalare eller förstärkare är bäst och ibland enbart p g a att en recensent tyckt så i en tidning. Jag tycker att en del av charmen med hifi är att den trots allt är tämligen ovetenskaplig när det gäller lyssningskvalitet. Att tävla om vilka upplevelser och känslor som är dom rätta och bästa är ganska befängt. Det är så mycket som avgör ett köp och vad som känns rätt. Elektron-pratet är väl snarare en retorik som man använder för att försöka bygga upp en trovärdighet och förleda intresset från själva upplevelsen. Det lägger jag på kontot MBS (Marketing Bull Shit).
  13. Härligt! En Luxor dirigent från 70-talet. Kostade då ca 1,600 med högtalare. 2X15 W (8 ohm) När det begav sig var det inte riktigt rumsrent med en Luxor i mina gäng - Ferguson, Arena, Braun, Dux kändes mer rätt. Luxor hade lite för mycket familjestämpel över sig. Milstolpar Luxor
  14. Jag är helt med dig Minesota. Kablar är jättekul för det finns inget annat i hifivärlden som folk går igång mer på. Även här på Euphonia har det då blossat upp diskussioner med en hel del känslomässiga inlägg. Förutom Nordosts dyrgripar kan vi ju för balansens skull även exemplifiera med Transparents 10 fots högtalarkablar Opus MM SC för det facila priset av 468,000:- (men då får man i och för sig ett par).
  15. Visst är det så och det faller sig också rätt så naturligt. Vi äter inte bara för att enbart överleva och vi klär oss inte enbart för att hålla värme och dölja intima delar. Vi köper heller inte bilar för att enbart ta oss från punkt A till B. Samma sak med hifi. Det finns mycket mer att tillfredsställa än endast ren funktion. Samtidigt är det så att i de flesta fall kräver vi i vart fall en grundläggande funktion, därefter lägger vi på allt det "andra" som gör att vi känner oss tillfredställda. Jag är lyckligt lottad som känner mig hemma långt innan Odin som jag personligen tycker passerat en gräns som jag har svårt att ställa mig bakom, men vi är olika och det förgyller vår tillvaro. :cool:
  16. Och då har det betydelse vilken typ av golv man har. Golv på reglar kommer lätt i sväng. Kuddar är ett bra motmedel. Ett flytande golv på t ex parkett på betong svänger mindre men det beror lite på hur tungt det är möblerat, dvs hur bra möblerna trycker ner golvet. Här ger kuddarna mindre effekt. En tredje metod är att golvet är hellimmat mot ett betonggolv. Här hjälper knappast några kuddar. Ett sådant golv är näst intill resonansdött. Jag har upplevt enorma skillnader med kuddar på reglat golv. Idag har jag flytande trägolv på betongplatta. Jag har funnit att spikar på ett stumt underlag är det som funkar bäst hemma. Alltså spikar som står på Q-Acoustic klossar. Dessa har ett material som är hårdare än sten.
  17. Med tanke på de kritiska kommentarerna får jag följande funderingar. (*) Presentationen var inte fullt övertygande (*) Fortsatt stor tveksamhet kring de som presenterar kablar och dess förtjänst (*) Bevis och metodik håller inte vetenskaplig metodik som presentatören vill göra gällande (även framfört i artikel i HiFi+) (*) Vi får vänta och se vad som händer
  18. Även den billiga vinylen är mycket köpvärd. De låter utmärkt bra. Framför allt gentemot CD-utgåvorna. Håller med Eliot att Analogue Productions utgåva är fantastiskt. Om den får 10p så tror jag OJC hamnar på drygt 8 och CD'n på 5. Man skall också komma ihåg att ursprungsinspelningen är mycket bra vilket naturligtvis underlättat för Analogue Production. Jag kan också rekommendera Sonny's andra platta på Contemporary - "Contemporary Leaders"
  19. Dessutom är den billig. Drygt 73 $ för 2 år - lite mer än 20 SEK per nummer. Går att beställa via nätet. Sedan tar det drygt 1 månad innan första numret dyker upp och dom kommer punktligt. God läsning!
  20. Analysen borde ju starta med att konstatera hur ren eller oren strömmen är. Jag bor ute på landet utan större industrier som servas av det ställverk som vi servas från. Jag inbillar mig att vi inte har några större problem här, i vart fall inget som fått mig att reagera, men säker är jag inte. Hade varit intressant att mäta upp 7 dygn med osciloskop och skrivare. Så här långt har jag nöjt mig med en isolerad Supra dosa.
  21. Jag ger mina erfarenheter ... HiFi+ Har mycket tester av dyr hifi även om de numer tar in lite mer mer uppnåbara produkter. Räds inte att testa nya okända märken. Kan också ha längre reportage om t ex Linn LP12:ans alla reinkarnationer, i regel en eller ett par intervjuer med konstruktör eller musiker. Hygglig musikavdelning med pop, jazz, klassiskt. Har också haft reportage om labels, t ex EMI och Columbia. Köptes för ett par år sedan av Absolute Sound och viss anpassning kan skönjas. Inga mätningar redovisas. Det blir lite som att läsa om vin - adjektiven upprepas. High Fidelity betecknar jag som "trevlig" med bra musiksidor. Redovisar en del mätningar. HiFiMusik Lite av hifins Metro. skrapar lite på ytan där HarmanKardon och Bladelius verkar vara världens referens. Bra musiksidor, ibland med lite djupare reportage om artister. Fidelity Norden referens för HighEnd. Jag har stort förtroende för deras utvärderingar. Oftast med second thoughts - man låter de andra redaktörerna ge sin bild också. Testar sånt som jag gärna läser om. Inga mätningar görs eller redovisas. Abosulte Sound Också ett mätfritt magasin. Har med massor av apparater men rätt så intetsägande och grunda tester. Ibland fördjupar dom sig lite mer vilket dom gjort med t ex Magico, Wilson, MBL, Audio Research. Musiksidor ungefär som hos HiFi+ DownBeat är en ren musiktidning med intervjuer och reportage om och med jazzmusik (musiker, konserter, festivaler) och massor av skivor. Har med även blues och soul men inte så heltäckande som på jazzen Jag köper i prinicip allt som dom gett 3 stjärnor eller mer. Skivbolagen annonserar också många nyheter, blindfold lyssningar och liknande. Ett viktigt hurorgan hos mig. Svenska OJ (Orkester Journalen är världens äldsta jazztidning - Down Beat näst äldst) Stereophile Mycket text, tråkig layout, men den som i längden ger mest. Välbekanta recensenter som Sam Tellig, Wes Philips, Mike Fremer, Art Dudley och många fler. Sam's Corner är alltid kul med reportage och funderingar lite vid sidan om hifin, Mike Fremer kör sitt Analog Corner, Wes testar och Art kan köra lite mer på djupet. Tester följs oftast upp med mätningar. HiFi News och HiFiChoice Förr gillade jag HiFi News. Den tävlade med Stereophile om att vara bästa tidningen. Mycket mätningar och djuplodade reportage där Ken Kessler var den mest framträdande. På senare år har den slätat ut sig och blivit nästan lika tråkig som HiFi-Choice. Dessa båda ger mig inget idag. HiFi-News kan dock blixtra till ibland. Har ofta hemreportage. På din fråga så är det väl ingen som klarar allt. Mina favoriter av dessa är Stereophile, DownBeat och Fidelity.
  22. Nikons NX Capture (som jag använder) har också D-Lightning som kan användas steglöst när bilderna behandlas. Utmärkt funktion.
  23. Vad skall den innehålla för att Du skall bli nöjd? Jag har själv Transparent Ultra på alla signalkablar och Transparent Powerlink super till signalkällor samt Powerlink Plus till slutsteg. Jag behövde inte snabbswitcha för att upptäcka oerhörda skillnader mot de kablar jag hade innan (Siltech). Provade också Cardas och Nordost, men de föll mig inte riktigt i smaken i min utrustning. Om det är sand, kondingar, spolar, kontakter, isolering, tvinning eller legering som gör skillnaden har jag ingen aning om. För mig räcker det med att konstatera att det låter bra, inte varför.
  24. Jag tycker båda bilderna är mycket bra. Retuscheringen stör mig inte alls. Det är för för övrigt inget nytt. När jag jobbade med bilder på 70-talet retuscherade vi först på negativen med blyertspennor i olika hårdhetsgrader samt tusch. Vi kopieringen efterbelyste vi, skuggade över partier, använde filter med vaselin för att mjuka upp, gnuggade med fingrarna på vissa partier vid framkallningen, droppade isättika på områden där vi ville stoppa ytterligare svärta, retuscherade den färdiga bilden, smetade med linolja, matsprayade för att dölja rakbladsretuschen ... så inget nytt under solen. Möjligen kan jag tycka att handen blir lite för framträdande och "grov".
×
×
  • Create New...