Jump to content

Bebop

Moderator
  • Posts

    12 726
  • Joined

  • Last visited

  • Days Won

    204

Bebop last won the day on September 9

Bebop had the most liked content!

About Bebop

  • Birthday 1952-05-04

Profile Information

  • Location
    Sydsverige

Recent Profile Visitors

55 378 profile views
  1. Absolut, men system byggs ju oftast av en del i sänder. Mindre vanligt att man byter allt. Så om man vill gå i en viss riktning är det inte alltid så självklart vad som står på tur. Jag har gammal sann historia som jag tror jag nämnt på forumet tidigare. Vi hörde på en anläggning bestående av WilsonWatt Puppy Krell monoblock, Transparent, Thorens dåvarande värsting och Ortofon Jubilee. Personen tyckte det mesta lät si så där och skulle inte vilja ha det. Det fanns ett undantag och det var pickupen som han tyckte lät riktigt bra.
  2. Jag är på semester. Stör ej
  3. Alla dacar är ju beroende av någon form av filter. HQ Player gör ju ett stort nummer av det. Med deras upsampling går man t ex förbi det s k FIR-filtret i bl a Burr-Browns dacar. Det gör man även om man upsamplar till 24/384 via Lumïn. Om de låter bättre är en annan femma. Det finns olika röster om det. Det är upp till betraktaren. ESS Sabres dacar har ju en liten annan filosofi om jag har förstått det rätt. De har integrerat dsp’n i själva dacen. De gör också om all inkommande digitalflöde, både pcm och dsd, till pcm 32/768 och sedan något de kallar ”dynamic matching 8x” vad det nu är. Det låter säkert annorlunda i sig men sen är ju frågan hur de matchar före och efter. I slutändan kan det låta rätt lika andra chip ändå beroende vad man vill åstadkomma.
  4. Håller med. Visst låter många enheter olika varandra men en hel del låter också rätt så lika. Olika behöver heller inte betyda bättre eller sämre utan just bara annorlunda. Desstom påverkas det som hörs vilka enheter burken är samspelar med i kedjan. Däremot tycker jag det är intressant vad som gör att det låter olika. Är det t ex dac-chippet? Då måste man också titta lite på hur det är applicerat. Mitt eget chip t ex är i själva verket två med balanserad koppling. DSP finns i ett par olika varianter beronede vilken version av dacen man har (Standard - Signatur eller Eclipse). På motsvarande sätt erbjuds ett par olika USB-kort. De olika versionerna har också olika komponentval på kondensatorerna, olika analogdelar och nätdelar. Men dac-chippet är de samma. I den senaste uppgraderingen är det i huvudsak nätdel och analogdel som uppgraderas. Så vad innebär begreppet "en bättre dac"? Och vad är det man vill uppnå? Annorlunda ljudbild? Att de matchar övriga anläggningen på ett för mig mer tilltalande sätt? Högre upplösning? Bättre dynamik? Större "innerlighet"? Svaren är inte självklara och definitivt inga "sanningar" om vad som är bäst.
  5. Ja det låter märkligt. Eller så är det inte det. Det låter ju skillnad mellan rör men det är det kanske lättare att förstå varför. De är ju lite ett mellanting mellan elektronik och mekanik. Men hur är det mellan t ex olika MOSFET-transistorer från Diodes Inc., Infineon, IXYS, Microchip, Nexperia, ON Semiconductor, STMicroelectronics, Texas Instruments, Vishay? Det är sällan man läser om entusiaster att byta transistorer för att få bättre eller annorlunda ljud.
  6. Tekniken är en sak och det är inte det stora problemet. Redan idag finns ju haloteknik och animeringsteknik som påminner om detta men varför visa sig som de såg ut för 40 år sedan? Det tycker jag snarare är Antik Intelligens. Jag får t ex direkt avsmak av ansiktslyftningar, boutexutfyllnader som verklighetsflykt och lögnaktig reklam för ansiktskrämer med förföriska bilder och kända influencer. Förljugenhet och påhittade sanningar har blivit ett gissel, tycker jag. För många, framför allt i USA, har det blivit en social press att man skall fila bort sitt åldrande med kirurgi och för de som inte har möjlighet eller vågar kan det bli en ohälsosam psykisk press. Att framtiden blir annorlunda än dåtiden är jag helt på det klara med men jag tycker inte det är hugget i sten att ny teknik måste innebära en åldersnoja, att man skall ha dåligt samvete för att man blir äldre och att det syns. Jag tycker man skall vara ärlig mot sig själv och mot andra inte gömma sig bakom en artificiell dekor. Ungefär samma krav som vi har på en bra hifi-anläggning. Var och en gör som de vill men jag imponeras inte. Jag tar exemplet med Willie Nelson en gång till. Vilka av dessa båda Willie vill du eller förväntar du dig att se på scen (oavsett AI eller på riktigt)? Eller Bob Dylan?
  7. Det är ju intressant rent tekniskt men samtidigt känns det inte så inbjudande med "remote" underhållning. Dessutom gillar jag inte deras åldersnoja. Jag tycker det är rätt charmigt att se en rynkad ärrad artist som fortfarande kan presetera i mogen ålder. Tänker på Willie Nelson, BB King och en hel hord av jazzmusiker. Hade kännts väldigt främmande att fixera ett utseende för eviga tider. En sorts flykt från verkligheten eller en modern variant av Oscar Wildes Dorian Greys Porträtt. Historien om Dorian Gray tar sin början i England, där konstnären Basil Hallward målar ett porträtt av den unge, sköne och ack så naive Dorian Gray. När Dorian, med hjälp av målarens porträtt, får upp ögonen för sin egen skönhet, önskar han att porträttet ska åldras istället för han själv. Efter hand märker Dorian att hans önskan gått i uppfyllelse; han behåller sin ungdomliga skönhet medan porträttet märks av tidens gång. Samtidigt som Dorian fått upp ögonen för sin egen skönhet och charm, blir han bekant med Lord Henrys dekadenta teorier som avslöjar det viktorianska samhällets hyckleri. Stärkt av sin nya medvetenhet låter Dorian sig inte stoppas av moralisk tveksamhet, utan lever sitt liv i synd och lust, med skönheten som högsta ideal. Efter ett tag märker Dorian att tavlan inte bara vittnar om hans fysiska åldrande; den visar även hans själs förändring. Grymhet, sarkasm, cynism och alla onda handlingar Dorian utför återspeglas i porträttet, medan Dorian själv ser precis lika oskyldig ut som när det målades. Trots denna möjlighet till insikt i sitt eget själsliv håller han tavlan gömd och ser den inte som ett problem. Allteftersom tiden går ansätts Dorian dock alltmer av sin egen fruktan för en eventuell upptäckt. I takt med att hans synder blir fler och värre, får han allt sjukare samvete och blir alltmer desperat. Till slut bestämmer han sig för att göra sig av med det enda synliga vittnesbördet om hans syndiga liv – tavlan.
  8. Det är väl det som är tycke och smak, vilket också är en realitet. Det finns ju också märkliga människor som inte tycker om isterband trots att den har samma objektiva smak, inbillar jag mig.
  9. Jag använder TP mellanrumsborstar för tänder. Finns i många storlekar. Den gröna färgen tror jag oxidation som blir lite grönaktig på koppar och även på mässing (som innehåller koppar).
  10. Debussys mest älskade pianostycke och flitigt spelade med eller utan orkester. Även Victor Borge hade det i sin repertoar...
  11. Fy för satan… det var länge sedan jag hörde fräsch blues av det här slaget. Sånt här diggade jag under 70-talet. Riktigt bra fredagsmys med Ron Wood och där Mick Taylor har en bärande roll med sin formidabla bluesgura. 24-96-utgåva.
  12. Det hade varit en dödssynd att säga att man gillade Abba i mina gäng. Abba var en stark markör för att visa vem man var eller inte var. Då var det proggen, blues och allt mer jazz som gällde för mig. Då gick det inte an att tycka om Abba. Liknande kamp var det mellan Stones- och Beatlesanhängare. Jag tillhörde Stonesgänget men det var helt OK att även gilla Beatles, framför allt efter Sgt Pepper och Revolver.
  13. Det är för tidigt att säga. Hur ser det ut om 10, 20, 50 år…? Vilka av 80-talisternas favoriter finns då med? Många av mina favoritjazzalbum är 50-60 år gamla. Det finns i min hylla. Många av RCA’s kanonalbum finns inte med vare sig hos Tidal eller Qobuz (och det är inte deras fel). Fina japanska skivbolag som East Wind, TBM, Trio och Baystate finns inte heller. Vem vill vara utan Tsuyoshi Yamamotos ”Midnight Sugar”. På Tidal fanns inte Neil Young och Frank Zappa med något undantag. Men hos Qobuz finns de i 24/96 senaste ommastringarna men orginalmastrarna. Ett tag fanns det även 24/192-mastrar av Zappas album men de verkar vara bortplockade nu. På motsvarande sätt har Tidal utgåvor som inte Qobuz har. Det är skivbolag och rättighetsinnehavare som bestämmer vilka som skall få distribuera deras album samt vilka versioner och format. Redan nu kan man stöta på album hos Qobuz och Tidal där vissa låtar är gråmarkerade p g a något musikförlag sätter sig på tvären. Som bekant säljs rättigheter, skivbolag läggs ner eller köps upp osv. De driver ingen välgörenhetsverksamhet. Vill man säkerställa sitt framtida musikbibliotek får man nog se till att bygga det själv. Så tänker jag.
  14. En lite justering eller förtydling. Jag har ju valt VTL och Aesthetix för att jag gillar det de presterar (och att VTL inte sysslar med dacar). Så när de aviserar att de gjort en del förändringar och varför så hänger jag gärna på och uppgradera med förhoppning om att få ännu mer av det jag uppskattar. Så långt har det funkat utmärkt. Under åren har det poppat upp en del jag retat mig på typ sibilanter, konstigheter i ljudbilden men det brukar handla om inställningar, rör och placering av högtalare och mig själv. Men att uppgradera till något helt nytt är en helt annan femma. Valet av VTL föregicks av massor av tester och jämförelser under ett par år. Ibland hemma men inte alltid. Bl a lyssnade jag en hel del på Mark Levinson, Audio Research, Lamm, Classé och McIntosh. Inget lät dåligt och det var i hög grad subtila skillnader som handlade om ljudbild och klang och i synnerhet då på jazz och klassiskt. Det finns något hos VTL som tilltalar hos mig. Det var VTL som först rekommenderade mig att prova Aesthetix rördrivna dac. Både Mark Levinson och Classé hade mer uttalad bas och ”pang på rödbetan” McIntosh upplevde jag lite för mulligt, det släppte inte loss riktigt. Audio Research hade inte den ”rätta” dynamiken på lite mer dynamiska stycken men det hade VTL och dessutom, vad jag tyckte, mer tilltalande balans mellan register. Sedan dess har det ju kommit nya modeller som säkert låter lite annorlunda och det gäller ju även VTL och Aesthetix och har dessutom erbjudit uppdateringar för att ”hänga med”. Jag är inte beredd att gå ett helt varv igen. Det tar tid och tar fokus från musiken. Jag har inte ändrat mina ideal och det har inte VTL och Aesthetix heller. Vad skulle incitamentet då vara? För mig handlar det mer om att förbättra det jag har, att få ut max. Jag har samma prylar men det låter inte som för 10 eller 5 år sedan. Jag lyssnade på @Daniel system för lite sedan. Det var också helt i min smak och det beror på att jag hörde en grundklang och ton som jag redan har men ännu lite mer av samma vara. Det lät mycket bra. Men hur mycket berodde på rummet? På pickupen? Högtalarna? Elektroniken? Är jag beredd att ta motsvarande steg? Nej. I min bok är prislappen för hög att för att nå den extra nivån. Och skall jag kunna dra fördel av den måste jag sannolikt bygga ut huset och det finns inte på min göra-lista. Begränsningar sitter inte enbart i burkar och sladdar. I yngre dagar var jag i ständig byteskarusell. Så fort det kom en ny och större Kenwood var jag redo för att byta upp mig och högtalare byttes sådär vartannat år. Pickup bytte jag varje år osv. Men då var resan fortfarande lång mot det ”onåbara”. Idag tycker jag att jag nått dit jag velat, ungefär som ett resmål vilket som helst. När man är framme är det dags att stiga av.
×
×
  • Create New...