calm

Medlem+
  • Content Count

    8 331
  • Joined

  • Last visited

  • Days Won

    82

calm last won the day on September 16

calm had the most liked content!

Recent Profile Visitors

24 741 profile views
  1. calm

    Den moderna jazzens utveckling

    I februari 1961 spelades Jan Johansson första egna LP in i Göteborg för Megafon. Åtta bitar. Jämfört med EP:n Mäster Johansgatan 12, så var denna LP mer välplanerad och tiden i studion var inte beroende av att andra skulle in och spela. Jan spelar tillsammans med sina gamla bandmedlemmar Gunnar Johnsson bas och Ingvar Callmer trummor. Det är dock otvetydigt vem som är huvudpersonen och arrangören av denna i mitt tycke en av Jans bästa skivor, både vad gäller musikaliskt och inspelningsmässigt. Den kom inte att släppas förrän under hösten 1961 och fanns i två versioner. En i mono och en i stereo som var ganska nytt då. Låtlistan är: Sid 1 Prisma (Jan Johansson) She´s funny that way ( Marot Whiting) Skobonka (Jan Johansson) De sålde sina hemman (folkvisa) Rebus (Jan Johansson) Sid 2 Night in Tunisia (Dizzy Gillespie) Willow Weep for me (Ann Ronell) Blå vit (Jan Johansson) Skivan innehåller både klassiska amerikanska standards, men i nya former genom Jans arrangemang och briljanta spel. She´s funny that way, är en varsam tolkning av originalballaden men med improvisationer över temat med Jans tydliga signum. Lika dant med Night in Tunisia. Men mest intressanta är Jans egna kompositioner med framförallt Skobonka som pekar på den utveckling som skulle komma med folkviseton och traditionell folkvisa som De sålde sina hemman. Den speciella tonen frammanas av hans typiska anslag, frasering och pausering. Skobonka anspelar på Chrusjtjovs berömda tal i FN 1958 där han bankar (bonkar på Kållemål) skon i talarstolen. Jan hade vaskat fram folkvisematerial i samband med spexet Gustav E:son Vasa på Chalmers. Men just folkvisetemat fanns i andra sammanhang tidigare framförallt genom Sveriges Radios dokumentation av det som sedermera blev Svenskt Folkvisearkiv. Ett antal inspelningar av t.ex Ack Värmeland du sköna med diverse internationella artister och Lasse Gullins Danny´s Dream. Det nya var det konsekvent genomförda anslaget och vemodstonen i musiken som slog an en sträng hos lyssnaren. Vi skall veta att under denna tid skedde en stor urbanisering och flykt från landsbygden, tydligast skildrad i Bengt Bratts och Jackie Södermans tv-serie Hem till byn. Sveriges förflyttning från agrarsamhälle till industrination. 8 Bitar blev utan tvekan Jans stora genombrott och vann igen Orkester Journalens Gyllene Skiva. Men även internationellt fick den genomslag i Down Beat (USA) där den fick lysande recensioner med 4,5 stjärnor av 5 möjliga. Skivan är utan vidare en skiva om man vill vidga sin inblick i Jans lysande pianospel och arrangemang, utöver den mest kända Jazz på svenska. Det finns så mycket mer att utforska i hans stora produktion. Calm
  2. Imponerande arbete! Att sedan de teoretiska beräkningarna landar ner i en praktisk inställningsguide är guld värt! Världsklass! Frågan är om man vågar testa den på den egna riggen?Kanske ligger helt galet? Bara be till de högre makterna att det landat någorlunda rätt Calm
  3. Apropå Blue Note så såg jag en dokumentär från SVT 2 som sändes i förra veckan. Kollade på den i SVT Play. https://www.svtplay.se/video/23482902/it-must-schwing-historien-om-blue-note?info=visa Vet inte om denna är identisk med biograffilmen eller om detta var en för tv anpassad version. Hursomhelst så var denna mycket sevärd och intressant både utifrån ett musikhistoriskt perspektiv och musikalisk. Lite som amerikanska tv-produktioner med snuttar där olika personer, musiker, ägare, änkor, recensenter och andra uttalar sig i ämnet och lämnar en liten pusselbit var till en övergripande story som animeras. Tycker faktiskt att det fungerar ganska väl i detta sammanhang med filmsnuttar med autentiska bilder från New York och spelningar och tecknad story som ledmotiv. Intressant är också hur två emigrerade tyska judar flyende från den växande nazismen på 1930-talet satsar på jazz med färgade musiker i en rasistisk tidsera där den svarta musiken blomstrade nattetid på otaliga klubbar i bl.a Harlem. De startar tillsammans Blue Note med inriktningen på den musik som kallades ursprungligen "race" och de kunde genom att de lyckades bygga förtroende till de musiker som fick fullt förtroende att spela sin musik på det sätt de ville framföra den själva utan anpassning eller tillrättaläggande. Det var nog själva grunden för jazzens guldålder, där musiken stod i centrum och inte lönsamheten. Otaliga historiska inspelningar skapades i deras studios vilka finns med som illustrationer och musik i filmen. Mycket sevärd! Och tack @hrk för tipset! Calm
  4. calm

    Att återskapa ström

    Jag köpte min P10:a begagnad och med hänsyn till PS Audios modellbyten på sistone så borde det finnas en del secondhand på marknaden. Det fanns ett inbyteserbjudande då. Så det kan vara ett alternativ. Personligen är jag tveksam till andra lösningar på problemet som vanligen går ut på filter. De har som regel alltid en dynamikhämmande effekt. I fråga om regenerering handlar det mer om anpassning av effektuttaget som måste anpassas till vad som skall drivas. Men för min ASR så ligger det på ca 45% av totalen så därför är riaa, dac och drive också inkopplade. Plus en annan burk som jag skall avslöja senare. P20 räcker nog för många effekttörstiga slutsteg också, men störst effekt har regenerering på signalkällor och försteg. Batteridrivning har jag på riaa och förstegsdel. Calm
  5. calm

    Att återskapa ström

    Jag har en PS Audio P10 som jag tycker är alldeles tillräcklig för mina behov. Om man vill tro Paul McGowan själv så finns det fördelar och nackdelar mellan P10 och P12. https://forum.psaudio.com/t/old-p10-or-new-p12/6053 Om du vill följa mina ansträngningar i ämnet så kan de läsa denna tråd. Slutsatserna hoppas jag framgår med tydlighet. Du kan nog hoppa över lite av ingressen och titta på mätningarna och resultatet. Jag är mycket nöjd och bra ström är numera en icke-fråga som jag inte ens funderar på längre. Calm
  6. Har lyssnat på en hel del Avantgarde-uppställningar under åren, dock inte specifikt denna och konstaterat att de kräver både rätt lokaliteter, musikval och uppställningskompetens. Men om man får till dem rätt så sjunger änglakörer av välljud. Maken till lätthet och otvungenhet i ljudbilden får man leta efter, men den tippar lätt över i obalans vid missmatch och felaktig placering. Lite som högtalarnas formel 1. Skulle varit kul att lyssna när man har referenser kvar i huvudet. Roligt att dessa system kan landa i Sverige! Calm
  7. calm

    Vad lyssnar du på just nu?

    Jan Johanssons första LP i eget namn. Analys kommer i min tråd "Den moderna jazzens utveckling" vad det lider. Calm
  8. Samma här inga bilder bara frågetecken? Calm
  9. calm

    Repig Vinyl

    Skulle säga att repor och knaster för mig är helt relaterat till vilken musik jag lyssnar till. Är det originalpressar kan jag överse med det utifrån mer som en tidsmässig patina. Är det nya skivor är det bara ett gissel, irriterande och helt oacceptabelt. Tycker mig märkt att vissa moderna pressningar har en ojämn kvalitet, då kan man hellre avstå från en vinylversion, det skymmer musiken i sådant fall och i dessa fall blir nog en digital variant bättre rent tekniskt och ljudmässigt. I min studie av Jan Johanssons produktion från 1956 och framåt får man nog räkna med att tidens tand har satt sina spår på den tekniska kvaliteten, om det musikaliska innehållet är tillräckligt bra, så blir det njutbart ändå. Sällan stöter man på mint-kopior i dessa sammanhang och känsligheten hos moderna pickuper gör att de har en förmåga att fastna i hårfina repor. Skivorna är ofta spelade med helt andra nåltryck, 6 g, som i den gamla klassiska HMW spelaren som jag växte upp med, vilket i vart fall när det gäller stereoplattor där det ökar brus och knaster. Som denna https://hedemoratorget.se/tv_och_ljud/3005201-skivspelare Repor handlar mer om hur man förvarat eller hanterat skivspelaren. På den tiden var det inte ovanligt att man förvarade skivor öppet i ställ ala diskställ i hårdplast vilket garanterat gav repor. Eller ännu värre staplade i en hög. Alla var ju inte så noga och skivtvättar var nog ganska ovanliga på 1950-talet. Calm
  10. Intressant och lite "esoterisk" anläggning där varje del tycks handplockad med eftertanke. Intressant! Gillar när man tar steget från mainstream. Kommer gärna och lyssnar om du ordnar event i februari. Calm
  11. Nya filmer om jazz, men i detta fall en dokumentär om Blue Note. Verkar intressant! Bara det inte är den klassiska amerikanska filmiska snuttifieringen med tvära klippningar mellan olika personers mer eller mindre kloka inlägg eller historier i sekundformat. https://www.svd.se/valfortjant-hyllning-till-legendariskt-skivbolag/i/senaste/om/kultur Går sällan eller egentligen aldrig på bio, men här kanske det blir ett undantag, vem vet? https://www.folketshusochparker.se/evenemang/film-live-pa-bio-musik/blue-note-records-beyond-the-notes/ 7/10 på Bio Rio i Stockholm Calm
  12. calm

    Den moderna jazzens utveckling

    Inom jazzen fanns en del skiljelinjer som bestod i dels New Orleans mer traditionell jazz, Benny Goodmans och Duke Ellingtons mera dansanta storbandsjazz till bebopens mer komplicerade och lyssningsinriktade jazz. Gruppernas smak sammanföll inte alltid varför arrangörer tvekade inför att ordna mer generella tillställningar eller dansaftnar. Dansmusiken blev mer mainstream och inte så jazzbetonad samtidigt som rockens influenser började bli tydliga med stjärnor som Elvis och Tommy Steele, där den senare besökte Sverige 1956. Man kan se Jan Johanssons situation i den miljön som inte helt glasklar. Han var inte främmande för kopplingen dans och jazz, men ändå hade tiden med Getz givit helt andra impulser som inte minst är tydliga på denna EP. Den tillkom egentligen som ett resultat av en ett projekt med inspelning av en operett som skulle ges i Göteborg, Toni från Wien och spelades in på skiva i Konserthusets studio med inlånad mobil utrustning från Stockholm. Det var den första inspelningen som ett nystartat skivbolag Megafon, ägd av ett antal chamlerister inklusive Jan, gjorde. Under den tid som operettorkestern repeterade i en konsertsal bredvid, passade Jan och hans medmusiker Gunnar Johnson bas och Ingvar Callmer på att spela in skivan som innehåller 4 nummer. Mäster Johansgatan, Styv Kuling, Spridda Skurar och Intervju med ett piano, samtliga omskrivna och arrangerade av Jan, på jazzstandards som Yesterdays och Comes rain comes shine. Inspelningen är gjord 9 maj 1960. Titeln på skivan Mäster Johans gatan 12, anspelar på Jan och hans fru Elses första bostad i Göteborg, men också på hans smeknamn Johan och därmed kan läsas som Mäster Johan. Musiken på plattan visar på ett helt annat och mer säkert och drivet spel från Jans sida med ett kraftfullt ackordspel men också melodiska slingor med improviserade utflykter som i numret Intervju med ett piano, som visar på pianots musikaliska möjligheter och improvisationernas. Själv tycker jag att denna platta är ett utryck för en ny fullfjädrad pianist som lämnat den anonyme ackompanjerandes skuggtillvaro bakom sig. Spelet är friskt och drivet. Den fick också stor uppmärksamhet med Okesterjournalens Gyllene Skiva och vid en konsert i Göteborg 1961 så var det ingen mindre än Oscar Peterson som överlämnade priset till Jan. Den kom också att säljas i ett stort antal exemplar och får väl anses lite som ett genombrott på hemmaplan. Megafon MFEP 2 Calm
  13. calm

    Den moderna jazzens utveckling

    Samarbetet mellan Stan Getz och Jan Johansson kulminerade egentligen med den skiva som finns beskriven i post #933 At Large som spelades in i Kildevangns Kirke 14-15 januari 1960. Café Monmartre stängde för renovering och kom att öppna som Club Montmartre senare under våren.Samarbetet fortsatte dock med en turné under namnet Jazz at the Philarmonics där Jan fick ingå som ende svensk i celebert sällskap med ett sammansatta program bestående av Oscar Peterson Trio och Miles Davis Kvintett med John Coltrane. I en bejublad dubbelkonsert i Stockholms Konserthus den 22 mars spelade de olika grupperna var för sig, där Getz grupp med Jan Johansson fick mycket goda recensioner i svensk press inte minst för Jans utvecklade pianospel. Inlånad i Getz grupp var Ray Brown och trummisen Ed Thigpen. Detta ledde också till en europeisk turné där bl.a. Getz spelade in en skiva med stråkarrangemang och Jan vid pianot. När samarbetet med Getz var över någon gång på våren 1960 så kom en period då Jan fick återgå till ett kanske mindre glamoröst svenskt musikerliv jämfört med Köpenhamnstiden med alla internationella artister och den personliga utveckling musikaliskt han genomgick under denna tid. Blev en del spelningar i olika dansbands sammanhang. Funderingar fanns att kanske återuppta sin ingenjörsutbildning på Chalmers igen. Jazzen var på tillbakagång som underhållnings- och dansmusik till förmån för den växande ungdomskulturen med rocken och popen som lockade allt fler. Calm
  14. calm

    Frågeställning och eftertanke

    Jag tror att det är svårt att definiera hur ens musikaliska preferenser har vuxit fram under livet. Kan möjligen finnas en röd linje som, oavsett genre, handlar om vad musik appellerar till i hjärnan och sätter igång endorfinproduktionen. Känsla eller intellekt? Är det det omedelbara eller graden av uttänkt sofistikering? Har förstått att det är skillnad på olika sätt att lyssna på musik. Uppbyggnad rent klangmässigt eller hur man hanterar och dissekerar musikens uppbyggnad i rent "musiktekniska" element. Instrumentering, harmoniskapande, tempo osv i all oändlighet, eller att låta sig helt uppslukas av känslan som musiken skapar. Texten har naturligtvis betydelse men kan vara helt underordnad för en del och man lyssnar mer på instrumentalmusik som också kan berätta en historia, fast i toner istället för ord. Kan se min egen musiksmak från barnårens förkärlek för nynnbar eller sångbar musik till tonårens mer rebelliska och hårda och senare i livet mer gående åt en lugnare klangvärld. Ju mer sofistikerad och improviserad musiken och klangerna blir desto bättre och samspelet mellan musikerna, gärna live, blir en höjdpunkt i sig. När det gäller just Pink Floyd så lyssnade jag gärna på dem under tonåren men intresset har svalnat även om jag gillar de musikaliska kasten och gengrebytena i The Wall som är mer av en berättad historia med ett tydligt budskap. PF växte ju fram under psykedeliska rockeran med många stora band som Cream, Jefferson Airplane, Doors, Jimi Hendrix etc och Beatles från St. Pepper och framåt. Stones som jag också lyssnade på var mer rättfram bluesinspirerad musik och även intresset för dem svalnade till förmån för mer jazzinspirerad musik som B.S.T, Chicago, Al Kooper, Paul Butterfield mfl och mer Chicagoblues, för att sedan glida in mer på ren jazz. Men inte så mycket amerikansk "Golden Era" utan snarare den som utvecklades i Europa på senare år med ECM- och ACT-stallen men mycket svensk jazz från Jan Johansson, Lasse Gullin till Bobo Stensson och även fusion och funk som Jojje Wadenius, Nisse Landgren mfl. Det är svårt att inte fastna i hjulspår och lyssna bara på "beprövad" musik, men risken finns att man missar en massa bra musikupplevelser om man ger sig tid att lyssna på andra genrer och från andra musikepoker. Just nu gillar jag mycket Händel, Rohman mfl barockkompositörer. Även opera gillas. Calm
  15. calm

    Den moderna jazzens utveckling

    Samarbetet med Getz, Pettiford mfl.i Köpenhamn och på turnéer i Sverige och Norden stärkte Jans förmåga och vilja till egna triobildningar och inspelningar i eget namn. I samband med inspelningen Arne Domnerus Quintet på skivan i post # 931 så gjorde Jan en egen trioinspelning som kom att omfatta två EP-skivor som såsmåningom växte till tre stycken under namnet Jan Johansson 3, volym 1-3. På skivmärket Artist spelade Jan Johansson p., Dan Jordan b. och William Schiöpffe tr. i Sandrews Studio i Stockholm. AEP 1051. Volym 1 innehåller följande låtar; Now see how you are (Pettiford-Harris) Mack the knife (Weil-Brecht) Autumn leaves ( J. Kosma) Speciellt i numret Mack the knife kan man skönja hur stort utvecklingssteg Jan tagit jämfört med den egna skivdebuden i föregående post. Numret inleds med en presentation av meloditemat i lugnt tempo för att övergå i som jag upplever friare improvisation och variationer, för att sluta i ett starkt ackordspel i ett uppdrivet tempo. Här kan man tydligt skönja Jans skicklighet både som pianist och arrangör. Det fruktbringande internationella samarbetet med framstående stjärnor har onekligen smittat av sig och lyft hans spel till en helt ny nivå. Friheten att styra sin egen trio och arrangera för denna bidrar naturligtvis också till att det musikaliska framsteget blir så mycket tydligare. Calm