Jump to content

eliot

Moderator
  • Posts

    7 982
  • Joined

  • Last visited

  • Days Won

    7

Posts posted by eliot

  1. Vad är det för en 12” utgåva?
    - Förstautgåvan på 12” var på etiketten 446 W. 50th St. och andrautgåvan var Bergenfield N.J. etiketten! 
    Jag har denna skiva på två olika 10” 446 W. 50th St., en röd (från 1954) och en gul Fireworks etikett där den gula motsvarar förstautgåvan på 12” från 1957. Som 12” har jag andrautgåvan från 1959 och de olika utgåvorna låter radikalt olika och det är uppenbart att man använt olika korrektur där Bergenfield verkar vara RIAA.

  2. 2 hours ago, calle_jr said:

    DSC_5701.JPG

    Jag vet inte om det framgår att skivan som ligger på tallriken är Miles Davis All Star Sextet, 10” Prestige prlp 182 på röd fireworks etikett från 1954 som innehåller första utgåvan av det välkända stycket ”Walkin’”. Detta bör vara ett utmärkt test av en mono pickup.

  3. 34 minutes ago, Josaa said:

    Är det Schopper så torde undertallriken vara i omagnetiskt järn so inte attraherar magneterna i PU.

    Helt rätt undertallriken är utbytt, gummibussningar ersatta mm men jag har inte Schoppers separata nätdel även om Jürg har försökt att övertala mig!

  4. Jag har den första skivan som Bebop visade PRLP 7004 från 1955 gul "Fireworks" etikett och 446 W. 50th St., N.Y.C. 7000-serien är den första serien på Prestige på 12", innan var det mycket riktigt 10". Den remastrades senare av Rudy van Gelder och fick då numret PRLP 7250 och namnet Subconscious-Lee efter den första låten på skivan. Den släpptes alltså inte som 10-tummare. Om man vill veta mer om inspelningarna så rekommenderas www.jazzdisco.org.

    En skiva som belyser det som Calle_jr skrev är Miles Davis Walkin' som först släpptes som 10-tummare PRLP 182 – Miles Davis All Star Sextet på röd "Fireworks" etikett och senare släpptes som PRLP 7076 Miles Davis All Stars ‎– Walkin' på gul "Fireworks" tillsammans med PRLP185 Miles Davis Quintet.

     

    Miles Davis Birth of the Cool Capitol T-762 släpptes 1957 med turkosfärgad etikett där en del redan var släppt på 10" (1954) som Capitol H459 Classics In Jazz

  5. Myles B Astor på Audionirvana skrev:

    Strike it when the iron is hot! May never again be available on tape. Don’t let the fact is a digital recording dissuade you from buying the tape. Cafe Blue on tape sounds world’s better than LP or CD.

    I think on reason Jonathan likes Nightclub is the recording is a little less processed and more natural sounding than Cafe Blue. Absolutely sure if this is successful, there will be more Barber on tape!”

  6. 22 hours ago, Taxmannen said:

    @eliot, du måste hänga med bättre här på forumet - Jag skrev kommentaren nedan i tråden för 6 veckor sen och har spelat mitt band i en månad nu (inte oavbrutet :D)

    Skämt åsido, jag har köpt alla mina Tape project-band direkt från deras hemsida och det har fungerat klockrent varje gång. Det enda "lustiga" är att dom skriver ner värdet på paketet till 50$ vilket gör att tull/moms blir minimal. Det tråkiga är väl om det skulle hända något med paketet på vägen när det inte är deklarerat till sitt fulla värde.

     

    Det kan ju också vara intressant att notera att "serienumret" på min Waltz är 351 så det verkar som att TP producerar så länge det finns efterfrågan. Om det innebär att #351 låter klart sämre än #001 vet jag inte, men vad jag förstått så är det en 1/2"-master som man kopierar ifrån.

     

    Nu hoppas jag på att dom skall producera fler kopior av Sonny Rollins - Saxophone Colossus! :tongue:

     

    Du skall inte ta för givet att jag inte såg ditt inlägg men jag är svårflörtad och det var slutligen Myles inlägg på Audionirvana.org som fick mig på fall

    Quote

    Personally I’d pay almost anything for the Bill Evans tape. The tape has deteriorated and probably last time the master (unprocessed) will be used. You can literally see the smoke hanging in the air in the club. As good as the original or AP 45 rpm LPs are, the Tape Project is in a totally different league. The sound of the trio along with the murmuring of the crowd along with sound of the club brings tears to my eyes. Wish I had been there!!!

     

    Jag har varit tvungen att betala moms på struntsummor:

    aaa.jpg

    så jag var överraskad när jag slapp momsen på bandet från Tape Project.

     

    Jag har Saxophone Colossus både som förstautgåva på LP och band från Tape Project och i detta fall föredrar jag vinylen - men en sådan skiva är oftast dyrare än ett band. De har gjort något med bandet som gör att det låter modernare än skivan och det finns säkert de som kan tycka att bandet låter bättre än skivan. Gillar man gamla Prestige-utgåvor med den obändiga kraften i ljudet från Saxofonen så har skivan mer av just det!

  7. Jag har inte tidigare beställt direkt från Tape Project utan jag har köpt mina 6 band på eBay men nyligen skrev Myles B Astor på www.audionirvana.org att Bill Evans, Waltz for Debby fanns tillgänglig och den fick man bara inte missa tyckte han. Idag fick jag ett stort paket och fort gick det eftersom posten/tullen inte ville förtulla det. Det tog 7 dagar!

     

    image.png

     

     

  8. Jag var på Stora Skivmässan i Solna förra lördagen och jag upptäckte då boken och fick mitt exemplar signerat av Torbjörn. Eftersom jag inte bor i Stockholm och inte känner till så många affärer så förväntade mig inte så mycket av boken men den är mycket trevlig och jag fann även David Reid och Anagram på Tulegatan 33. David hade fullt med klassiska boxar en trappa ner och de flesta boxar har jag nog köpt av honom. Utan David så hade Stockholm varit rätt ointressant för den som var intresserad av klassisk musik och en gång i slutet på 90-talet så packade jag bilen full med boxar när vi gav oss iväg på vår årliga resa till Schweiz.

    När det gäller Jazz så besökte jag Andra Jazz några gånger och fick då även med mig några vänner, se Slow down Stockholm. Jag träffade innehavaren Harald Hult i en skivaffär i Solna för mindre än ett år sedan och nu läste jag att han dog i maj 2018  :o. RIP

    - Det finns rätt mycket att läsa om just Harald Hult som är lika gammal som Torbjörn Sörhuus och därför har de många beröringspunkter. Boken rekommenderas varmt!

  9. 2 hours ago, Apexorca said:

    Då får du komma hem till mig och göra det. :) De är rätt mycket dåliga inspelningar med henne men det finns några bra. 

     

    Jag hade samma uppfattning tills jag gick förbi Anagram på Tulegatan i Stockholm, en affär där jag hade köpt många skivor. Denna gången fann jag två exempel på Billie Holiday, Lady Sings the Blues, en på Clef och en på Verve och jag visste att Clef var den förstautgåvan. När jag frågade om priset så sa han att det var före dyrt för mig. Priset var 800kr och det betalade jag. Alla tidigare skivor med Billie Holiday hade låtit som om hon sjöng genom en tratt. Här hörde man personen, det var inte bara en generisk kvinnostämma. :tongue:

     

    Anagram finns kvar på nätet: http://www.anagram-records.com/

  10. Jag tänker också på Muddy Waters och Art Pepper samt även Sibelius Violin Konsert med Heifetz.

    - Jag är egentligen inte så förtjust i Heifetz men jag har alla RCA Living Stereo inspelningar med Heifetz som förstautgåvor (samlar mani :65:) och av dessa är just Sibelius min favorit. Oftast paras han med Fritz Reiner som dirigent och de är båda "tuppkycklingar" men just Sibelius spelades in med hans andre dirigent Walter Hendl som underkuvade sig Heifetz och det blev en mycket lyckad inspelning.

     

    Det är förvånande hur ofta man redan träffat på de band som Acoustic Sounds säljer från andra mindre nogräknade källor. Jag har redan Sibelius med Heifetz men kopian håller inte den höga klass som Ultra Tape banden från AP.....

×
×
  • Create New...