P-pan

@calm 
Nu är riaat helt nytt till skillnad mot det inspelade som jag lånade i februari, så det behöver lite inspelning.
Men vis av det testet/lånet kan jag säga att det är väldigt upplöst och luftigt på ett sätt jag inte haft tidigare i systemet. Eventuell oro kring bristande värme är helt onödig…
 
Detta är ett mycket dynamiskt riaa oavsett om jag spelar Lenco med SPU eller SME o Soundsmith.
 
Jämförelse med band är generellt orättvis. På en bra inspelning/master så vinner band.
 
BTW det är ju inte tomt i racket längre 

Plötsligt blev det lite tomt i uppställningen
 
 
 
 
Många som vet mycket....
 
 
Ja, det är ju faktiskt bästa medicinen dessutom.
 
Ni har naturligtvis rätt allihop!
Första "skottet" är alltid gratis, sen får man slanta upp
 
Hemma efter 2 veckor i den afrikanska solen och jag får meddelande av både @Daniel och @Akkelis Audio.
NU är den här för avhämtning. Några timmar senare inkopplad och står på inspelning

Tillbaka till digital-övningarna en stund! 
Jag snodde hem en till HAT till Raspberry Pi, då det dök upp en till salu i Jämtland och jag kände spontant att jag hade bruk för en till.
 
Det betyder att jag kan koppla in två stycken IAN Canada TransportPi DIGI samtidigt till Denafrips Ares II och vara välja rätt coax-ingång på denna. Topp, då har jag hela tiden en referens!
 
Vad skiljer dem åt? Jo, den primära har ju "finström" både till Pi och till HAT via IAN Canada PurePi Accar och SuperCap's. Denna i sin tur strömförsörjs av en iFi iPowerX.

Den har även en "piffigare" Ethernet-kabel från antingen Ghent eller @octavia rs, samt en iFi LAN iSilencer. SPDIF-sladd är en okej QED.
Denna spelar fortfarande med de SMD-baserade klockor som medföljer TransportPi DIGI (bra, men enklare).
Jag kan väl konstatera att den låter väldigt, väldigt trevligt och Denafripsen växte rejält med denna koppling.
 
Den andra Pi'en är (tyvärr) inte helt identisk, då det är en Pi3B, medan det i den förra sitter en 2B. Båda kör dock DietPi med samma inställningar. I övrigt strömförsörjs denna av en sBooster BOTW+Ultra, kopplas med en 8m UTP Cat5 ethernet-sladd som varit med sen länge. SPDIF-kabeln är en helt OK Marcus Cable som går till Coax2 på Denafrips.
De inledande jämförelserna mellan dessa båda pekade förhållandevis tydligt till "månlandaren" ovan.
Men, den andra Pajen har nu fått Accusilicon lågbrusiga och fas-tajta klockor istället:

 
Let's get ready.... ....to RUUUMBLLLEEE! 

Med tanke på just clear vinyl så är det ett rent helsike att visuellt försöka bedöma skicket på ett exemplar som är begagnat, tycker jag.
Färgad vinyl, enfärgad, har jag inte direkt något att anmärka på sett till ljudkvalitén. Dock tror jag på att olika färger kräva olika smältpunkt före pressning.
Splattervinyl stämmer i det fallet inte särskilt bra in då man antagligen får ta till en "snittemperatur" vilket antagligen leder till ett inte allt för njutbart ytljud vid uppspelning.
Finns säkert undantag men dessa har undgått mina öron I så fall.
 

Vilken färg det er på skivan tror jag har mindre betydning  men picture och splash väljs bort som oftast, spec picture...
Upptäckte betydningen av en bra skivtvätt för över 20 år sen (Nitty Gritty) å har återinvesterat i en Degritter vilken tar avspelningen till nya tysta höjder, numera får ingen vinyl känna nålen för dom er tvättat...a must!! 
annars er det lite ny vinyl som returneras som tur er, men det ger en bättre känsla å få tak på org press 

mvh

Dagens andra RLJ! Måttlighet är en dygd, dock! 

En "avknastrare" i form av vettig skivtvätt kanske skulle vara på sin plats ?
 
I övrigt är jag fullt i linje med @Apexorca 
Mycket av återutgivna pop/rock-album kan vara sisådär i pressningskvalitén men också dåligt förberedda redan vid mixandet.
 
Ska snart ta mig tid att tvätta de senaste nykomlingarna i samlingen, dock ej nypressat utan 80-90-talare...
 

En "avknastrare" i form av vettig skivtvätt kanske skulle vara på sin plats ?
 
I övrigt är jag fullt i linje med @Apexorca 
Mycket av återutgivna pop/rock-album kan vara sisådär i pressningskvalitén men också dåligt förberedda redan vid mixandet.
 
Ska snart ta mig tid att tvätta de senaste nykomlingarna i samlingen, dock ej nypressat utan 80-90-talare...
 

Ny leverans om 3 veckor. Yello 40 years här, vilket sammanträffande.

Boris Blank och hans senaste album går ofta...
 

 
...och törstig blir man också.
Riktigt bra IPA den där Mosaic lager från Coppersmith's i Västerås.
Tack till @figge för tipset 
 

Hemma från semestern och hittade denna juvel idag. Original Blue Note stereo
 
One flight up med Dexter Gordon. 
 

Hej, jag har provat o jämfört med Iso Gaia. Jag äger nu Auva 50 och har också EQ apparat foten. 

Jag skulle kanske inte kalla mig någon IsoAcoustic entusiast, men jag har kört med Stack Audio AUVA 50 under mina högtalare sedan i höstas efter att @magnuskan fått upp ögonen för dem. Jag har använt IsoAcoustics under elektronik tidigare men inte under högtalarna så kan inte uttala mig om jämförelsen. Jag sökte efter alternativ till de panzerholz koner som följer med mina högtalare, jag har testat en del annat och konerna som följer med var alltid bättre, med AUVA 50 så kände jag ändå att det här funkar, det är ingen degradering i ljudet, de passar förhållandevis bra under högtalarna och framförallt så förstör de inte parkettgolvet, så de fick bli kvar och jag känner mig ganska nöjd måste jag säga. 70 och 100 modellen ska väl vara ännu bättre, men de passar inte mina högtalare.
 
Stack Audio har direktförsäljning och var fantastiskt bra och trevliga att ha att göra med. Kan varmt rekommendera!
 
Under all elektronik så kör jag Graphite Audio, förutom under skivspelaren som nu fått ärva de gamla högtalarkonerna! 

En "avknastrare" i form av vettig skivtvätt kanske skulle vara på sin plats ?
 
I övrigt är jag fullt i linje med @Apexorca 
Mycket av återutgivna pop/rock-album kan vara sisådär i pressningskvalitén men också dåligt förberedda redan vid mixandet.
 
Ska snart ta mig tid att tvätta de senaste nykomlingarna i samlingen, dock ej nypressat utan 80-90-talare...
 

Den törs jag inte prova.
Tänk om man skulle vakna dagen efter och plötsligt inse att man bara gillar schlagermusik 

Generellt så håller jag inte med. Jag köper mycket nypressad vinyl.
Ja, i bland är nypressar så risiga att jag lämnar tillbaka. Det har ffa varit populärmusik.
 
Gillar man äldre inspelad musik låter det ofta mycket bra utan de problem du beskriver. Jag köper en hel del nya Jazzpressar från tex Blue Note. Bra ljud och knäpptysta. kan inte komma ihåg en enda av dem som varit dålig. Nya klassiska från  DG är mycket tysta i spåren och är  bra ljudmässigt.
 
 

Är det bara jag? Brukar jag tänka. Har jag otur. Är det bananskalet på gångbanan igen. Jag minns med glädje när vinyl var ute, eller LP som det hette då. Det är skönt att vara ute. Impopulär. Enstöring. Ja ni fattar. Sophie Zelmani - Sing and dance. Helt urusel pressning med knaster och bubblor i vinylen. Guld. Limiterad 1000 ex. Fint ska det vara. Att det är helt värdelöst spelar ingen roll. Den nya vinylhypens anhängare ska mättas. Förra besvikelsen är Ed Motta som låter sämre än mina gamla inspelningar på portastudion (tydligen ska den låta så), som gjordes i en hörna i vardagsrummet. Jisses. Jag är verkligen på gott humör idag. Nu ska jag ner och lämna Zelmani till min handlare. Den och alla andra ex av skivan som också såg ut som köksbordet efter knäckebrödsfrukost ska tillbaka till leverantören. 
 
Men seriöst; när ska detta sluta? Är det ens lönt att köpa nypressat längre? Och priserna? Nä, nu ska jag inte börja igen.  
 
Vad tycker ni?

Den här stripen säger väl en del ;-)

En "avknastrare" i form av vettig skivtvätt kanske skulle vara på sin plats ?
 
I övrigt är jag fullt i linje med @Apexorca 
Mycket av återutgivna pop/rock-album kan vara sisådär i pressningskvalitén men också dåligt förberedda redan vid mixandet.
 
Ska snart ta mig tid att tvätta de senaste nykomlingarna i samlingen, dock ej nypressat utan 80-90-talare...
 

Vissa musikval faller sig ibland helt naturligt...
 

 
Men för att återgå till You and Me Both-albumet så har @AlfaGTVhelt rätt... Den låter riktigt rent och snyggt.
Upstairs At Eric's har en "tjockare" och lätt dimmig presentation som jämförelse.
Den här låter mycket bättre...
 

Snart upp till bevis...
 

 
 

Det blev inte en TD124 denna gång...
Det är en Garrard 401.  
Den är fullständigt genomgången och intrimmad med produkter från specialistfirmor i Ungern, Italien och från England kommer det mesta.
Bland annat...
ny plint
nytt mellanhjul
nya lager
större tyngre och bättre (sägs det) tallrik.
Fötter som lyfter och dämpar spelaren magnetiskt så att den svävar.
Något säljaren framhävde som extra läckert var en gummimatta Garrard orginal i rött. På denna ligger en glasskiva. Det verkar som om den inte används av så många. Fick rekommendationen att köra vinylen mot gummit och skippa glaset. Säljeren hade använt det som damskydd. 
Ortofon TA-210 som visst modifierats (till det bättre hoppas jag) av en Portugis tror jag det var.
det var också extra tillbehör, tex 2 extra armbod mm.
 
Den Norska säljaren hade renoverat och byggt om skivspelare i många årtionden och hade så vitt jag kan bedöma örnkoll. Numera är det hans yrke.
 
 
 
 
 
 
 

 

 
Reglagen som har rätt typ av "klonk-känsla"
 

 
Det nya mellanhjulet. 
 

 
Magnetfötter.
 

 
Skivborste/skivtvätt... vet ej om jag kommer använda den?
 

 
 
Den Röda mattan.
 

 
Med glaset på. Här ser man att talriken är större. Det skall visst låta bättre. 
 

 
Ortofon TA-210.
 

 
Nu ser bänken ut så här.
 

 
Det var en huv med också.
 

 
Förutom att den var i så fin ordning så måste jag erkänna att jag föll pladask för utseendet och finishen. 
 
 
 

Jag provade att granska VTA/SRA för att se om jag var i "rätt härad", men jag måste säga det är extremt svårtolkat och jag tyckte nog det var roligare med makrofotograferingen! (Med billiga USB-mikroskopet)

Lägg inte för mycket vikt vid första bilden, det är inte vinkelrätt eller supernoggrant inställd. 
 
Min första bild avslöjade en hyfsat dammig cantilever och diamant!  
 

Fast även med gängor skalet kan man ju anvisa ett åtdragningsmoment som är mildare, kan man tycka. 😉
 
Nåväl, jag har nu kommit till den "slutliga" stationen längst ned i Blue's Alley

Efter lite inledande tveksamheter är vi nu de allra bästa kompisar! 
En av Göteborgsbutikerna i Stenkullen hade ett "tillbud" på en demo-körd Hana Umami Blue som jag inte kunde motstå. 
Det här är ju en korsning mellan Hana Umami Red och Hana ML, den senare har jag ju ojat mig över och hyllat ogenerat som en suverän danspartner till Brinkmann Bardo med sin 10.0-arm. 
 
Efter lite inledande grus i maskineriet pga missförstånd kan jag konstatera att en Hana behöver viss inspelning innan den kan navigera de mest brutala skivorna i samlingen, och denna hade inte alls de timmarna under vingarna.
Nu har den iaf jobbat bort den mesta av den initiala stelheten och jag måste säga att den tveklöst möter alla mina förväntningar! 

Om ni klickar upp bilden kan man faktiskt se att det är en MicroRidge-diamant. Har inte identifierat detta tidigare!
 
Den här blå juvelen plockar upp fantastiskt mycket information ut spåren, har en dynamik och en pondus som bara ruskar om lyssnaren! Men all önskvärd finess och grace finns där också och den här kommer garanterat bli en bestående favorit i samlingen. Jag tycker den är en riktig allätare och braskar på klassiskt med all den kraft som en stor orkester uppbringar, likväl som den återger en liten intim jazzklubb när så krävs. Men jag gillar ju rock, electronica och liknande också och det är nog ändå där som den drämde till så jag blev helt frälst! Angel med Massive Attack, Chameleon med Trentemøller och Smoke On The Water från Made In Japan chockerade nästan! Riktigt, riktigt bra och faktiskt en fullvärdig konkurrent till den optiska kollegan på spelaren intill!

Det har varit en lång helg med på tok för mycket mat och dryck för egen del.
Försöker "bota" mig i soffan...