Jump to content

wintermute

Medlem+
  • Posts

    365
  • Joined

  • Last visited

Everything posted by wintermute

  1. Sett i relation till dåvarande månadslön måste nog den Linn Mimik som jag köpte när jag gjorde lumpen vara dyrast (pris ~11000, månadslön ~3000).
  2. Om det som låter bättre inte mäter bättre, beror det på att man mäter fel sak. Jag vill minnas att det var en sak som Lavardin arbetade med på 90-talet, när de skapade en egen definition på distorsion, som var närme kopplad till hur vi förnimmer distorsion. Däremot har jag svårt att se att man kan skapa ett högupplöst mätetal som är oberodende av vilken lyssnaren är.
  3. Sätt igång! Att lyssna igenom alla sina skivor (men var lite försiktig... det kan komma att förändra ditt sätt att se på skivorna...)
  4. Ett underarmskast ifrån Kjugekull som sägs ha Sveriges bästa bouldering (=klättring på stenblock).
  5. I DN kan man läsa att det finns en tydlig koppling mellan musiksmak och personlighet. Det står däremot ingenstans att folk med konstig musiksmak är bättre än andra (vilket jag har fått för mig).
  6. hmmm... i just det här fallet kan det vara så att jag är Übermench; men i andra fall, där jag också avviker ifrån normen, kan det vara så att jag bara är konstig Det kanske är så att man skall dra öronen åt sig om man märker att man ligger i mittfåran; däremot finns det inga garantier för att man är på rätt spår bara för att det känns ensamt och ödsligt! Hursomhelst betvivlar jag att listan skulle se likadan ut om kanalen hade varit t ex P1 i stället för P4.
  7. För min del går/gick det till så att jag tittar in på svensktoppens hemsida (se länk i startinlägget). Där finns 10 stycken låtar på listan och fem bubblare, som inte är på listan ännu. Efter att ha lyssnat igenom den, hittar jag mina tre favoritlåtar, som jag rangordnar och röstar på. Låtarna tycks vara av två sorter. Sådana som ligger, eller nyligen har legat högt upp på försäljningslistor och sådana som bara spelas på P4. På hemsidan kan man konstatera att Helen Sjöholm och BAO har legat på topp 10 i 216 veckor. I drygt fyra år har en försvarlig andel av de som röstat tyckt att "Du är min man" är en "klämmig bit". För mig känns den slätstruken och nästan en parodi på svensktoppsmusik. På samma lista kan man finna att 4 av de 10 låtar som legat längst på svensktoppen har en tydlig koppling till Benny Andersson. Kusligt. Ju mer jag tittar på listan och lyssnar på låtarna desto mer undrar jag vad placeringen på listan är mätetal på; för det tycks finnas en diskrepans mellan framgång på svensktoppen och försäljningsframgång. Detta i sin tur är en indikation på att den genomsnittlige svensken inte köper speciellt mycket musik. De låtar som ligger på listan skrämmer till stor del mig. Om det här är resultatet av folket mening och vilja; vad säger det då om mig, som inte tycker likadant? Äpple och Marabou hade troligen förhöjt upplevelsen.
  8. För några veckor sedan fick jag en kallelse till att vara med i Svensktoppsjuryn. Det lär vara så att Svensktoppsjuryn utgör ett tvärsnitt av befolkningen och i ett sådant kan tydligen jag ingå. Nästföljande söndag knappade jag in mig på Svensktoppen. Jag lyssnade igenom låtarna och konstaterade att det fanns två olika sorters musik på listan. Har någon av forumets övriga deltagare suttit jury? Jag återkommer med vidare iaktagelser!
  9. Ett intressant och bra program (jag har inte lyssnat igenom hela , men det jag hörde var bra...)! Ett bra val av verk att snöa in på. Finns det någon här på forumet som har gjort en motsvaramnde insnöing (eller vad det kan heta)? Tack för tipset!
  10. "Den slutgiltiga uppgraderingen" låter dramatiskt. För övrigt kör jag Bi-wire och har långt kvar till den slutgiltiga uppgraderingen.
  11. Vad gäller sandfyllningen är det nog mer fysikaliskt att modellera den som en ökad densitet för rören. Då blir den fördelad över hela rörets längd. Kul och ambitiöst projekt!
  12. mmm... FEM... det vankas Galerkin. Nu kan du dessutom kolla hur egenvärden förändras om du köper dig ett tyngre slutsteg; eller flyttar slutsteget till mitten av hyllplanet...
  13. Calle jr: när jag ser dina tjusiga pilar för att visa vyer och snitt, önskar jag att jag också vore byggare (till skillnad från maskinare, som jag är; varför jag ritar fula pilar ). Har jag gissat ditt skrå rätt?
  14. Jag får (speciellt när jag tittar på den röda volvolastbilen) en disitinkt känsla av 180/2.8. På andra bilder hade jag snarare gissat på 105/2.5. Är jag på rätt spår?
  15. Stafettpinnen ligger och väntar. Är det någon som känner sig manad att ta upp den?
  16. Ett annat sätt att dela kakan på är efter orkestrering: 1. Kammarmusik 1.1 Solo 1.1.1 Klaverinstrument 1.1.2 Blåsinstrument 1.1.3 Stränginstrument 1.1.4 Vokalt 1.1.5 Slagverk 1.2 Duett 1.2.1 Gitarr och violin 1.2.x ... 1.3 Trio 1.4 Kvartett 1.5--1.9 Femtett--Nonett 1.10 Övriga kammarorkestrar/symfoniettor 2. Symfonisk musik, utan vokala inslag 3. Symfonisk musik, med vokala inslag 4. Elektronika (eller någonting sådant) Ett annat kan vara att dela upp det efter tillämpning 1. Sakral 1.1 Mässor 1.2 Sånger 2. Profan 2.1 Instrumental 2.1.1 Symfoni 2.1.2 Preludium 2.1.3 Symfonisk dikt 2.2 Opera/operett Förmodligen finns det ytterligare sätt...
  17. Spännande! Om man spelar upp inspelningen i Svanårummet, får man dubbelt så mycket Svanå då?
  18. Vissa förståsigpåare hävdar att Taube med Kinesiska Muren är rap. Den var i så fall tämligen tidig (1958?)
  19. CD-singlar... Som jag ser det är de av några olika slag: - en handfull låtar; egentligen inte en singel, utan snarare en EP - titelspåret och ett eller fler liknande spår; nästan som en EP - titelspåret och en till, nästan identisk version, kanske något längre än den första - titelspåret och en instrumentalversion - titelspåret och en jättelång version, där man inte känner igen sig föränn efter kanske 5 minuter - bara titelspåret I några av fallen ovan är det en bra idé att köpa singeln. I andra är det inte. Jag rapar upp singlarnas namn och kommenterar några av dem. Andra inte... Thåström - Två+Två - Med Wiehes Keops Pyramid som tredje spår. Bra! Blümchen vs. E-type - Es ist nie vorbei Shaft - (Mucho Mambo) Sway Tyskarna från Lund - Global Fussball OK Rollergirl - Superstar - En trivial trudelutt med alldeles lysande ljud. Andra spåret är 8:47 med massor av syntheffekter och bra basgymnastik. Eminem - Stan Alice Deejay - Will I ever - En trivial trudelutt med bra ljud. Andra spåret är 7:21 med massor av syntheffekter och bra basgymnastik. Leffield. Bambaataa. - Afrika Shok Armand van Helden - You don't know me Lady Violett - Inside to outside 4dolph5on:f4lk - färd i ett regn - Ja, de heter nog egentligen Adolphson & Falk, men på omslaget står det med siffor och sånt. Andraspåret, Chelsey Hotel, är bättre än titelspåret. Hosted by Robin - Local maniac lumberjack Djc - Grace Apple Brown Betty - Hey Sky Björk - Hidden Place Stakka Bo - Killer The Rapsody - Prince Igor Räserbajs - Fina Flickor - En 5-spårs EP med punk. Bästa spåret är nog Du är rädd. Frech Affair - My heart goes boom la di da da Toy Shop - Bang Bang Bang Tellus - The beat of the year Cecilia Vennersten - Det vackraste Meja - Spirits - Kul med sitar. Ganska bra poplåt. Patrick El-Hag - Sorry Mariah Carry - Without You Lok - Lokpest Melodie MC Feat. Jocelyn Brown - Real Man - Andra spåret, Old Scholl version, innehåller kraftfull basgymnastik. Björk - Play Dead - De av oss som köpte skivan Debut för tidigt fick inte med spåret Play Dead. Då fick man köpa singeln; för låten är bra. Pankow - Walpurgisnacht Sedärja. Då var det klart! 253 poster, 14900 läsningar, två år, tre månader och en vecka. Tack för allt stöd!
  20. Man kan lätt föreställa sig att det är lättare att hålla en hög och bra standard på sina referensskivor i början och att man lätt faller in i slentrian efter några skivor. Hursomhelst är idén med referensskivor bra. Borde Euphonia ha en? Så, de fyra sista fullängdsskivorna. (Därefter en liten trave singlar och sedan... tomhet...) Café de Paris 1930--1941, 24 accordion classics from the boulevards of Paris Skivans titel ljuger inte och det är en alldeles lysande musikskatt som vi snuddar vid, dels får vi möta den stora stjärnan Edith Piaf i en låt, dels får vi bekanta oss med för mig okända artister som Gus Viseur, Medard Ferrero Miche Warlop, Emile Vacher, Damia, Guerino, Tony Murena. Alla spår svänger något otroligt och det osar spelglädje. I det lilla häftet finns mer information för den som vill förkovra sig. Jag blir mycket sugen på att ösa vidare ur denna källa! Hösten 96 - Sony Music En skiva avsedd att torgföra Sonys skivkatalog per -96. Jag tycker att ganska mycket är bra och dessutom med bra ljud. Exempel på saker som Sony var extra stolta över 1996 var Fugees, Bo Kaspers Orkester, Kula Shaker, Brainpool, Suede, Jamiroquai, Love Olzon och Meja. En del av det som finns på skivan känns modernt, de tolv åren till trots; annat är, och förtjänar att vara, bortglömt. In gold we trust - A Radium 226.05 compilation Skivbolaget Radium förskaer sammanfatta sin katalog mellan 1983 (då de gjorde sitt första släpp) och 1990 , på 19 spår. Jag tycker att de lyckas bra och merparten av spåren är lysande. Des möter vi kändisar som Blue for Two, Sator Codex, Sator, Union Carbide Productions och Twice a Man; dels mindre kända konstellationer som Cortex, Marie and the Wildwood Flowers, The Mobile Whorehouse m fl. Jag tycker att skivan är lysande! Den sista skivan är inte med musik, men väl med högläsning. Nils Ferlin läser egna dikter Inspelningar ifrån 50-talet och framåt. 49 spår med en dikt per spår. För att göra skivan rättvisa, bör man nog pausa efter vart femte spår eller oftare, för att kunna ta det till sig. Mycket av det är magnifikt. Köp och rycks med.
  21. The Natural Way Skivan står bland samlingsskivor eftersom jag inte kan komma på något annat ställe att ha den på. Det här är en skiva som fick fantastiskt mycket reklam och lovord i en av de stora svenska hifitidningarna i slutet av 90-talet. Det är musik för jazzkvartett (bas, sax, piano, trummor) och skivan är inspelad med rör i signalvägen (vilket man gör stor affär av). Ljudet är bra, men inte på ett imponatorsätt (som t ex TELARC kan vara), utan på ett mer smygande sätt. Musiken är bra, men stundom lite rörig jazz. Two rooms - Celebrating the songs of Elton John and Bernie Taupin 1991 gick vad som kanske kunde kallas popmusikeliten samman och sade någonting i stil med: "Elton John och Bernie Taupin har ju gjort en del klämmiga låtar; vi kanske skulle ta och spela in en hyllningsplatta...". Resultatet blir att Eric Clapton, Kate Bush, Sting, The Who, The Beach Boys, Joe Cocker, Jon Bon Jovi, Tina Turner, Rod Stewart, Sinead O'Connor, Phil Collins, Georg Michael och en handfull andra spelar in en hyllningsplatta till låtskrivarparet. Musikerna har i allmänhet sådan integritet sastt de klarar av att hålla sitt eget sound och resultatet är tämligen lyckat. Bäst kanske Kate Bush, Sinead O'Connor eller George Michael är. High Fidelity Reference CD No.4, 7, 12, 13, 18, 20, 21, 24, 25, 41, 54 och 77 Som många av er känner till fick man under en period med en CD när man köpte tidning High Fidelity. Tanken med en referens-CD är ganska bra, så att man kan känna igen sig i de musikreferenser som används i artiklarna. Däremot är det ganska arbetsamt att lyssna igenom några stycken i ett sträck; de är liksom inte gjorda för det. Innehållsmässigt känns musikmaterialet lite enahanda efter några skivor; man ganska snart en heltäckande bild av musiksmaken hos den som sammanställer skivorna (för det känns som att det är en person, som möjligen blev utbytt under de senare skivorna). Ljudet är i allmänhet lysande, men musiken känns ofta som att den kommer i andra hand. En bra blandskiva (heter det så?) tycker jag skall ha textur, kontext och tema. Textur; det skall kännas som att det finns en tanke bakom varför en låt följs av nästa. Kontext; upplägget i stort skall vara genomtänkt och ha en dramaturgi; sista spåret skall inte vara sist för att skivan blev full, utan för att man vill att lyssnaren skall ha en viss känsla efteråt. Tema; tema är det som rättfärdigar själva skivan; kan vara en tidsperiod, ett instrument, en förnimmelse eller annat. Dessa skivor saknar i mitt tycke textur. Kontexten kännetecknas möjligen av att det först är popmusik, sedan jazz och sist klassiskt; en ganska svag kontext i mitt tycke. Temat på skivorna är svagt, men kristallklart: ljudkvalitet. Bra skivor, men inte som blandband. B&W presentiert: Audiophile rercordings volume 1 Även den tyska tidningen Audiophile skänkte stundom med skivor. Ljudet är makalöst, men musiken är inte riktigt min tekopp. The Subspace Encounter Skivbolaget Subspace släppte en promoskiva med fyra spår, för att torgföra en konsert på Mejeriet i Lund 1998. De fyra spåren framförs av Covenant, Cat Rapes Dog, S.P.O.C.K och Sista Mannen På Jorden. Kul! När jag den 17 februari skattade att det var färre än 20 titlar kvar hade jag förbisett traven med High Fidelity-skivor. Hursomhelst börjar det närma sig!
  22. Idéerna om att montera sin skivspelare (eller annan del av sin stereo) på en bänk som är monterad med t ex gängade stänger mot berggrunden har fått det att susa en aning i min arma ingenjörsskalle. Intuitivt känns det vettigt, möjligen med några av de förbehåll som har kommit fram i tråden. Men, vilken/vilka mekanisk egenskap är det man vill åt? statisk styvhet? modala parametrar (styvhet, dämpning, massa osv) för moder inom något frekvensintervall? modala parametrar för moder med stora horisontella rörelser för skivspelaren inom något frekvensintervall? överföringsfunktion mellan golv och skivspelare? överföringsfunktion mellan ljud och skivspelare (mikrofoni)? frekvensinnehåll i skivspelarens rörelser, med normala aktiviteter i och utanför huset? beroende på vad man jagar är det sannolikt olika lösningar som är optimala...
  23. En chef jag hade för några år sedan konstaterade vid ett filosofiskt ögonblick att man i en persons skivsamling kan se två saker: 1) vem personen är 2) vem personen vill vara Några av de skivor som jag har lyssnat på nu visar nog mer vem jag är, än vem jag vill vara (till viss del kanske de inte vsar något av dem...). More Rock'n'roll love songs Hela skivans uppenbarelse är motbjudande och osar TV-shop. Till råga på allt är den dessutom en dubbel-CD med 40 låtar Med den inställingen stoppar jag in den första skivan. Det är nu det mystiska sker: Unchained Melody, med The Righteous Brothers, sedan Dream Lover, med Bobby Darin och så fortsätter det. Många av låtarna skriker charmig tonårsångest ifrån slutet av 50-talet och början av 60-talet. Många av låtarna är alldeles lysande. Jag borde kanske måla om omslaget, så att det inte känns så motbjudande. Absolute Italia Under en tioårsperiod mellan mitten av 80-talet och mitten av 90-talet, fanns det någon form av italienskt under, med italienska kvinnor och män, som sjöng starkt och personligt till melodier med klatschiga refränger. På den här skivan finns 16 exempel. Jag väljer att göra en analogi med vin, där det (i mitt tycke) är så att med undantag för några viner (viss Amarone och möjligen Vin Santo och kanske någonting till), så är italienska viner lättilgängliga, trevliga, charmiga och med kort eller ingen eftersmak. Så är det nog med den här musiken också. Några starka spår, men fler som bara är trevliga. Absolute Disco Jag tycker att Disco är kul. Inte lokalen eller dansen, utan musiken. På den här dubbelskivan får man smakprov av Earth Wind and Fire, Chic, Sister Sledge, Village People, Patrick Hernandez, Chaka Khan, Amii Stewart och många andra discoklassiker. Så långt är allt väl. Däremot har de valt att kasta in några andra spår, som förvisso är bra, men inte riktigt Studio54. Prince, med låten Kiss. Jättebra låt, men inte disco. Så även Rick Astley och Taylor Dayne (båda 80-tals fenomen). Disco är kul. Mer disco åt folket. Fame Factory Vol.8 När jag såg något eller några avsnitt av såpan med samma namn, slogs jag av att några av låtarna faktiskt var bra. Jag köpte skivan och fann att låtarna var bra; men mixade för att spelas på svensktoppen, genom en klockradio. På den här skivan finns det kanske 4 låtar (av 21) som är ganska bra. Resten klarar jag mig alldeles utmärkt utan. Synd att de bra låtarna är söndermixade för att spelas på klockradio.
  24. Skånska Rockklassiker 17 spår av artister med tydlig skånsk klang. Vi möter Peps Blodsband, Kal P. Dal, Wilmer X, Brainpool, Hoola Bandola, Michael Wiehe, Beagle, Torson, Philemon Arthur & the Dung, m fl. Budskapet med skivan är att Skåne har osedvanligt rik mylla för att popartister. Det är inte utan stolthet (jag har läst i Lund och min fru är född utanför Helsingborg) som jag finner att det finns mycket bra musik met skånska rötter. För två år sedan (eller så) pekade jag ut vad jag då trodde var den bästa svenska synthlåten. jag backart på den utsagan och hävdar nu att Flickan och Kråkan med Wiehe är det. En bra skiva.
×
×
  • Create New...