Steelberry

Ja men visst, precis vad jag tänkte mig. Min prisklass också.
Nu behöver jag bara hitta skruv. Eftersom "foten" på högtalaren är i plast finns en gängtapp i metall.

På Ljudfokus finns Dayton audios outriggers. Kanske kan vara det du söker. Proson hade en liknanade variant tidigare, men den verkar ha utgått.

Musiker känner väl till instruments känslighet för fukt. Det är inte bara regn och blött utan också för torrt väder.
 
Många gitarrer vill att det ska var runt 40-55% relativ luftfuktighet. Det är också mer behagligt att vistas i rum med ca 50% tycker jag.
 
Frågan är nu om det låter bättre också? Det kommer ta tid att veta. Just nu är luftfuktigheten inne ca 60%. Ljudet är bra så med den enda datapunkten stämmer hypotesen. 🙂
 

 
Det är bara att vänta på torrt väder och utvärdera.
 

Likförbannat så klarar jag inte av att gå in i ett lyssningsrum som ser märkligt ut. Visuell kaos. Kanske lite överdrivet men ja. Tappar en hel del på andra hållet men får lägga krut på akustiken istället. 

Några gånger behövs inga filter, der recker med solen 
 
 
 Accuphase DP-430 er ersatt av DP-570 efter att bilden togs, och det spekuleras i ytterligare några "detalj" uppgraderingar, det er inte i helt i box ennu så jag återkommer  
 

 
mvh

Så här lägger jag in bilder på Euphonia (och andra forum) ifrån Google Photos, vilket inte äter på någon quota eller tar upp utrymme på forumets servrar.
 
Jag har ett "Shared album" som jag döpt till "HiFi Shared".

 
Sedan finns det flera sätt att lägga till bilder i albumet, men ett sätt är att gå in på bilden och klicka på de tre punkterna längst till höger och sedan välja "Add to shared album" och välja rätt album. Man kan säkert dra och släppa bilder eller gå in i albumet och därifrån välja vilka bilder man vill lägga till, vilket kan vara praktiskt om man vill lägga till flera på en gång.
 

 
Sedan går jag in i albumet "HiFi shared" och letar upp bilden där, öppnar bilden och högerklickar sedan på den och väljer "Copy image address". Denna länk brukar jag sedan öppna i ett "incognito fönster" bara för att säkerställa att den fungerar utan att man måste vara inloggad, dvs så att alla har rättigheter att se den. Sen klistrar jag bara in länken i editorn på Euphonia som plockar upp den automatiskt och visar den som en bild. Funkar för mig och känns hyfsat smidigt då jag redan använder Google Photos för alla mina bilder.
 

 

Det måste ju påverkat unge Mike att jobba med dessa proffs (och proffs i blivande)

Mycket smakfullt! Jag hade också en sådan telefon, men det var nog för mer än 40 år sedan. Funkade gjorde den också tills jag gjorde om den till att lyssna på radio på, precis som Gaston.

Jag vet att akustikpaneler inte är prioriterade och troligen inte accepterade av estetiska kommittén - men skulle det inte gå att få inte en diffuser panel bakom skåpet, i nått stiligt trä som matchar golvet. Min erfarenhet är begränsad men jag skulle inte bli förvånad om det skulle vara ett rejält lyft till systemets prestanda. Även ett enklare "galler" av ribbor som kanske inte riktigt kan kallas diffusor skulle nog ändå ge resultat.

Mycket smakfullt! Jag hade också en sådan telefon, men det var nog för mer än 40 år sedan. Funkade gjorde den också tills jag gjorde om den till att lyssna på radio på, precis som Gaston.

Jag vet att akustikpaneler inte är prioriterade och troligen inte accepterade av estetiska kommittén - men skulle det inte gå att få inte en diffuser panel bakom skåpet, i nått stiligt trä som matchar golvet. Min erfarenhet är begränsad men jag skulle inte bli förvånad om det skulle vara ett rejält lyft till systemets prestanda. Även ett enklare "galler" av ribbor som kanske inte riktigt kan kallas diffusor skulle nog ändå ge resultat.

Mycket smakfullt! Jag hade också en sådan telefon, men det var nog för mer än 40 år sedan. Funkade gjorde den också tills jag gjorde om den till att lyssna på radio på, precis som Gaston.

Jag vet att akustikpaneler inte är prioriterade och troligen inte accepterade av estetiska kommittén - men skulle det inte gå att få inte en diffuser panel bakom skåpet, i nått stiligt trä som matchar golvet. Min erfarenhet är begränsad men jag skulle inte bli förvånad om det skulle vara ett rejält lyft till systemets prestanda. Även ett enklare "galler" av ribbor som kanske inte riktigt kan kallas diffusor skulle nog ändå ge resultat.

Exakt samma hände mig i höstas. Min ena Harbeth 30.2 blev skadad. Min försäkring täcker inte kattolyckor och jag sade som det var. Hade jag själv vält den den hade försäkringen täckt. Det blir dyrt för mig då jag skickar båda högtalarna till fabrik i Uk och får nya låder och injustering etc… 

Jag får väl ta på mig skulden... det är ju inte kattens fel att jag ställer dit ett katträd av tvivelaktig konstruktion inom vält-avstånd till högtalaren....

Jag får väl ta på mig skulden... det är ju inte kattens fel att jag ställer dit ett katträd av tvivelaktig konstruktion inom vält-avstånd till högtalaren....

Trist!
 
Skulle först kolla med Hifi Kit på St:eriksgatan.https://www.hifikit.se Proffsiga och trevliga killar framförallt Andreas som hjälpte mig när talspolarna i mina Sf Electa Amator bränt. 
 
Lycka till!
 
Calm

Nästa album kom 1974 och är Hergest Ridge.
 
Lite bakgrundsinformation.
BBC - Hereford and Worcester - Entertainment - Hergest Ridge - Herefordshire inspiration
 
Mike Oldfield - Hergest Ridge - Tubular.net
 
Hergest Ridge - Dark Star Mike Oldfield Magazine
Finns även fin info om Tubular Bells som kanske borde varit med tidigare i tråden?
Tubular Bells - Dark Star Mike Oldfield Magazine
 
Jag köpte LP'n när den kom och spelade den ganska mycket men sedan när jag gick över mer till CD-lyssnande ett tag blev det inte mycket lyssning på den. Jag har 2 CD-versioner och båda tycker jag är tråkiga jämfört med originalet från 1974. Jag visste inte orsaken då men nu vet jag att alla CD har en ny mix från 1976 som kom från "Boxed" och jag kopierar lite matnyttig information från Hergest Ridge by Mike Oldfield (Album, Progressive Rock): Reviews, Ratings, Credits, Song list - Rate Your Music.
 
"With this edition, the 1974 original stereo mix has finally found its way onto CD. Not really happy with it, Oldfield changed the mix substantially in 1976 when he was preparing the quadrophonic version for the Boxed set. On side one, several instruments were removed, most notably the solo trumpet and some guitars that carried much of the melody; the result is a strange uniformity and repetitiveness, as what used to be the backing track gets repeated over and over without much variation. On side two, the remix is even more intrusive. The fast guitar section in the second half received a substantial treble boost, but the lead guitar, keyboard track and some percussion were removed from it, once again making it more repetitive and uniform. To make matters even worse, girls' voices singing some hey-nonny-nonny vocals were added to the beginning and ending of side two, drenching the pastoral mood of the album with the same kind of pseudo-hippieness that pervades Ommadawn.

Unfortunately, it was the weak and monotonous 1976 mix that also became the standard CD version, giving new fans a very distorted image of what Hergest Ridge was really about. On this release, all the instruments are finally back in their place again, recreating the original pastoral mood and doing away with all the monotony on side one and recreating the climactic instrumental build-up on side two, with hippie girl vocals gone again. This is definitely the most satisfying version of this album.

Never happy with his mixes, and probably also keen on cashing in from his fans, Oldfield has created yet another mix of Hergest Ridge, first issued on this release. Interestingly, the new 2010 stereo mix is much closer to the original mix than the 1976 version; if anything, Oldfield went to the other extreme by further emphasizing, rather than toning down, the original mix's quirks. Unfortunately, this results in a kind of eclecticism. The original Hergest Ridge was based on the principle of progression and evolution, in which a theme would be introduced and then slowly developed towards a climactic moment. Each of the various sections of the work starts subtly and then builds up. The 2010 mix foregoes evolution for a more sectoral approach: the pieces do not develop, but the introduction of additional instruments or sound elements feels more like related sections spliced together. The effect is not always bad, but does not always feel natural. Especially in the heavy guitar section on side two, the transitions often feel forced compared to the much more organic 1974 mix. Often it's almost as if too many different things are happening in too little time, making the album feel a bit crammed here and there.

Often, there is also the feeling of compromise: rather than sticking to the 1974 or the 1976 mix, Oldfield gives us a bit of either; so instead of leaving the hey-nonny-nonny vocals out completely or including them in their entirety, we first get an instrumental section and the vocals enter on the repeat; similar things also happen in other parts of the album.

The 2010 mix isn't all that bad though: the sound is crisper than on the 1974 mix, the stereo spectrum much more spacious, interesting sound elements are often highlighted better than before, and the monotony of the 1976 all but forgotten. A wonderful new acoustic guitar solo provides an excellent central point around which all of side one seems to revolve - nice!

Overall, however, it's really the 1974 mix that should be the reason for buying this release. It's a revelation compared to the 1976 version on previous CDs; the 2010 version is a welcome, if not entirely essential add-on which, despite occasional fits of hyperactivity, still improves significantly on the 1976 mix.

What's really strange though is that the 1976 mix was not included, if only to provide the complete picture. It's not really missed, but together with the other versions it would have made a neat package."
 
Ovanstående beskriver nyutgåvan från 2010 som innehåller ursprungsmixen från 1974 för första gången på CD och även en re-mix från 2010. Jag tycker att det är detta album man ska välja för att bekanta sig med Hergest Ridge.

Mike Oldfield – Hergest Ridge (2010, CD) - Discogs
 
Mike Oldfield – Hergest Ridge (Qobuz)
 
Sedan detta album kom 2010 har jag lyssnat mycket på Hergest Ridge igen. 
 

Han var helt hopplöst nervös inför spelningen som Richard Branson mer eller mindre tvingade Mike att genomföra. På väg till spelningen skjutsar Richard Mike i sin bil (Bently tror jag). Mike säger till Richard att stanna bilen - han vill inte genomföra konserten. Men Richard övertalar Mike och lovar Mike bilen om han spelar. Sagt och gjort, det blir konsert (videon) och bilen byter ägare.
Någon av gitarristernas instrument är helt vansinnigt ostämt och Mike hör att det låter skit och vill helst sjunka genom golvet - men blir helt golvad av applåderna efteråt.

Han var helt hopplöst nervös inför spelningen som Richard Branson mer eller mindre tvingade Mike att genomföra. På väg till spelningen skjutsar Richard Mike i sin bil (Bently tror jag). Mike säger till Richard att stanna bilen - han vill inte genomföra konserten. Men Richard övertalar Mike och lovar Mike bilen om han spelar. Sagt och gjort, det blir konsert (videon) och bilen byter ägare.
Någon av gitarristernas instrument är helt vansinnigt ostämt och Mike hör att det låter skit och vill helst sjunka genom golvet - men blir helt golvad av applåderna efteråt.

Mycket trevligt album.

Jo även relativt små gitarrförstärkare kan ju låta riktigt högt, men inte är det rent, balanserat eller utan distorsion. Även om man spelar en "clean sound" så är det inte ett balanserat ljud. Distorsion i sig gör att vi uppfattar det som högre även vid samma dB. Och sedan är det ett instrument (visserligen med 6 strängar) inte en mix med allt möjligt. Kör du hela mixen genom gitarrförstärkaren så hör du hur illa/obalanserat det låter. Så bananer och blåbär är det nog allt och svårt att dra några slutsatser.

Det är skillnad mellan olika spelställen, speciellt utomhus kontra inomhus, men man kan ju få en liknande upplevelse på ett diskotek eller dj-konsert som vid en live-spelning.
 
Jag skulle säga att den stora skillnaden handlar om skala - volym och effekt.
Man märker även en klar skillnad om det är en gles solomusiker som är uppmickad, tex en solo gitarr eller flöjt för den delen. Stor volym och mycket effekt ger en makrodynamik som man inte kan åstadkomma i ett lyssningsrum.
 

Herbert Blomstedt släppte dessa i somras, och nu vill min favorit när det kommer till Bethoven, Jordi Savall, inte vara sämre han med sin första Schubert release...
 

Jag går händelserna lite i förväg och lägger in den här videon med lite material från singlar, mestadels tidigt material men också någon som är lite senare.
 
 
 

Det finns en läsvärd sjävbiografi av Mike, Changeling  https://www.adlibris.com/se/bok/changeling-9780753513071

Jag vill slå ett slag för Tredje Mannen och deras album Blå Drömmar men även föregående albumet Cul-De-Sac.
Låter som en korsning av Joy Division och Gunnar Wiklund. Brittisk dystopi och Svensk old school melankoli. Jag tycker det funkar alldeles utmärk såhär 40 år senare. Bra texter, sång och komposition. Arr är kanske lite daterat men inte så farligt i mina öron, kanske eftersom jag var med när det begav sig.

Platinum har en särskild plats i mitt hjärta. Använde den för att testa basen i mitt veckade bashorn jag byggde tidigt 80-tal. Inte säker på att det var rätt val...
Ett av Oldfields topp album faktiskt IMHO, men det känns lite bortglömt, i övergången mellan symfonisk instrumentalrock till pop. När jag på gamla dar uppgraderat mitt system tycker jag dock att mixen inte är helt optimal, nått jag inte hört tidigare på mer enkla anläggningar, men det kan ju vara att jag fortfarande inte har topp notch.
 
Jag har Platinum både på vinyl och CD och på båda heter låt 6 Sally. Men tydligen byttes Sally mot Into Wonderland (som verkar som en helt omskriven version av Sally) efter första pressen - men omslagen uppdaterades inte förrän många år senare.
 
Här är Sally: