Jump to content

Joajan

Medlem
  • Posts

    9
  • Joined

  • Last visited

  • Days Won

    1

Joajan last won the day on January 10

Joajan had the most liked content!

Profile Information

  • Location
    Linköping

Recent Profile Visitors

The recent visitors block is disabled and is not being shown to other users.

  1. Har precis upptäckt Gregory Alan Isakov och lirar just den här låten och skivan på repeat.
  2. Tackar! Det som förvånar mig är att prestandan ändå var så pass likartad mellan 12.000 kr och 40.000 kr. Matar dem dessutom med en Powerplant från PS Audio. Vad använder du för streamer och DAC?
  3. Tänkte också på detta när jag installerade det lilla "filtret" - men det låter nog lika mjukt även med raka rör har jag låtit konstatera. Däremot tänkte jag såklart - "Nu måste det bli renare" - Som Bebop nämnde om att man hör det man vill höra.
  4. Jag märker av dessa punkter som en ökad medvetenhet ju mer man tränar på hifi och hur påtagligt det blir när man klättrar upp och ned mellan nivåerna. I det här fallet var det något billigt som överträffade mina förväntningar. Synergi är eftersträvansvärt - om inte allt. Men ack så känsligt det kan vara med små justeringar. Tack för välmenande tips.
  5. Hej! En tanke har slagit till mig. (aj) Men jag vet inte om jag sonderat rätt för att ha rätt. Så här långt har jag nämligen upplevt att det är streamern jag lyssnar på - i bra mycket större utsträckning än jag trodde. Även om DAC:en är omsorgsfullt tillverkad och påkostad. Så jag ger mig av och skriver av mig på en resa mot en bättre källa för en mer medryckande musikpresentation. Har lånat hem en Bluesound Node N130 för att bara testa med de DAC:ar jag har till låns av universum för tillfället. Hos den kan man iaktta fördelar som Spotify, MQA och HiRes genom Qobuz och en användarvänlig app. Allt till en relativt liten peng. Primärt har jag använt Noden som streamer till en Oppo Sonica DAC och till en Moon 280D. Genom en Y-splitter har jag enkelt kunnat välja mellan de olika DAC:arna på förstärkaren. Vad beträffar ljudkvaliteten så bedömer jag dem likvärdigt avseende detaljrikedom och upplösning. Ljudbilden däremot, presenteras i särskilt mellan enheterna. Moon 280D spelar bredare, högre och djupare - som om jag tåat ut högtalarna eller gjort rummet större. Samtidigt en aning tillbakalutat och med en len framtoning vilket gör att jag gärna höjer volymen. Oppon i sin tur spelar en en smula tightare och mer emot lyssningspositionen. Värdefullt på superlåg volym kvällstid kan tyckas. Ibland har det dock varit svårt att avgöra vilken DAC som faktiskt varit vald. En smaksak så långt, men en av de båda binder kapital påtagligt mer än den andra. För att avgöra en vinnare har jag fortsatt med individuella testspelningar direkt från varje inbyggd streamer i respektive enhet och spelat Tidal (utan MQA)... Oppon låter då plötsligt som jag aldrig hört den - men som den också då och då har beskrivits på nätet; "Harsh". Inte alls speciellt varm och lyssningsvänlig som jag alltid upplevt den tidigare. Moon 280D låter stand alone också hårdare, mer direkt in my face vilket gör att jag vid vissa partier får sänka volymen för att det blir för intensivt. Precis varför jag en gång valde att lämna Naim bakom mig. Är det verkligen så att Noden låter så mjukare och trevligare än båda dessa inbyggda streamers? Att jag gillar den är uppenbart - men jag tänker ju att åtminstone att Mind 1 i 280D borde prestera bättre än 6000 kr från Hifi klubben. Eller har jag helt enkelt inte tillräckliga high-end preferenser i sammanhanget eller ska jag ta mig upp till nästa nivå där Auralic, Ps Audio eller 680D befinner sig. Med dessa erfarenheter har jag fortsatt med kritiskt intensivlyssning och bytt fram och tillbaka att jag nu börjar tycka synd om reläerna i förstärkaren. Paus. Skriver av mig här istället, kanske för att kanske få en och annan reflektion, tankeställare eller möjligtvis idéer på vägar framåt. Sorry om detta redan är ett uttömt ämne på forumet - jag är ny här!
  6. Yes, Delta! Håller med, låtarna var inte lika lätta att greppa som tidigare alster men kul med nya produktioner från dem!
  7. Black Keys är ju grymt bra! Har du lyssnat något på deras senaste album som släpptes för bara några veckor sedan?
  8. Vad roligt att höra! Jag köpte mina Wilson Benesch Curve hos Perfect Sense för ca ett år sedan. Gillar dem mycket, speciellt ljudbilden!
  9. Trevligt att ta del av era betraktelser i tråden. Jag vill också skriva! Mina första musikupplevelser var när mamma visade att det fanns "tuff musik" att lyssna på när vi var hemma och umgicks i gillestugan på 80-talet. Vi spelade Trance Dance och Michael Jacksson som vi bläddrade fram utifrån häftiga omslag i lådan med mamma och pappas vinylskivor blandade. Vi tittade på dem och diskuterade om artisterna innan provlyssning. Mamma kunde berätta att det var en riktig tiger som MJ hade vid sin sida i dubbeluppslaget på Thriller. Ändå gillade jag Trance Dance bättre, för det lät litet rockigare och möjligen mindre komplext som instegsmusik för en liten grabb som mig då. Sedermera kunde jag bläddra fram mer musik i samlingen, däribland Donna Summer, Elvis, Beatles, och Bruce Springsteen. Mamma visade hur pappas Pioneer LP-12 fungerade och snart kunde jag hantera den på egen hand. När jag vid något senare tillfälle skulle visa pappa att jag kunde hantera skivspelaren tog han tillfället i akt och visade vilka potentiometrar och reglage man kunde justera på Sansuin (AU-5500). Fick samtidigt lära mig att man inte skulle ratta för mycket på inställningarna eftersom inspelningen, så som artisten ville att det skulle låta, kunde förstöras. Jag laborerade efter eget behag och hittade snart vilka inställningar olika skivor och artister man skulle ha för att det skulle låta bra. Pappa fortsatte att berätta om högtalarna han byggt "själv", med ett trevägskit från Norska SEAS. Dubbla 10" basar i lådorna från Mölnyckes sytråd som senare hade modifierats av Linköpings träförädling med både sand i botten och extra stag inuti. Allt för att väggarna inte skulle flexa, fortsatte han. Dessa bestar står fortfarande kvar hemma i källaren och är omständligt tunga att flytta på. Redan vid tidig ålder kunde jag identifiera att det fanns två slags musikälskare i familjen, där skillnaden handlade om musiken och artisterna, samt om tekniken och återgivningen. Vid den här tiden var musik och dess medium något exklusivt att äga, och snart ville jag ha egen musik att spela i freestylen. Mamma lånade ut sina blandband med Primal Scream, Madonna, Shakespeares Sister, INXS, Depeche Mode, Wham!, George Michael, och Dionne Warwick som jag varvade med Smurfarna och Bröderna Grimm. Snart ville jag ha en egen stereo på rummet. Innan den egna anläggningen blev en realitet tillbringade jag mycket tid hos min kompis längre ner på gatan. Hans pappa hade ett eget rockband och deras gillestuga var fylld med skivor från Status Quo, Iron Maiden och Black Sabbath. Vi varvade med Kill em All, Ride The Lightning och den magiska Justice! Vi bildade det egna bandet "The Boys" på låtsasgitarrer och lillebröder. Vi byggde scener av soffor och bord för att simulera stora arenor. Någonstans på ett video 8 band finns våra fabulösa framträdanden inspelade, vill jag minnas i skrivande stund. Gubbrocken var dock inte helt cool då jag saknade tjejer i mitt liv, och startade därför ytterligare ett "mim-band" vid namn The Boys -and Girls. Girlsen var två från klassen och Boysen var jag och ytterligare klasskamrat som fick lira luftgitarr till You Gonna Get it medan tjejerna trädde fram och doa-de till Don't Say Go med Trance Dance hemma i min gillestuga, igen. Vi körde järnet och på hög volym varje dag efter skolan. När pappa kom hem var det dags att bryta och bestämma träff till nästa dag. Det höll ett tag till han förstod att det var dags att införskaffa den där egna stereon. Efter ett besök hos Tannefors radiohandlare med pappa i spetsen var jag sedan stolt ägare till en JVC UX1 och kunde spela Michael Jacksons BAD på CD och Dangerous på kassett. Började låna CD-skivor av alla möjliga personer för att på ett audiofilpedantiskt och nogsamt tillvägagångssätt kopiera och föra register på allt jag kom över. Vi hade ett elpiano hemma som sedan byttes in hos Mozart i Linköping och hem till huset kom vi med en Harman/Kardon och Yamaha rigg som blev mitt ungdomsrums första stereo på separata delar. Alla på gatan höll på med musik. JVC:n fick sedan någon kompis mamma i utbyte mot ett par större Zacharylådor som jag stoppade in amerikanska B52 basar i. En vän hade köpt mixerbord, spotlights och rökmaskiner på Ljudia och kunde därför spela beatmixade Mr Music-skivor på ungdomsgårdens discon. Vi var där, utan telefoner att förlora oss i, men snart mopeder, flickvänner och bilar vilket tyvärr fick HiFi:n att vila i några år, även om musiksamlingen fortsatte att växa på medium som brända CD:s, Mp3-arkiv och minidiscar. Nya dimensioner tillkom när jag i tonåren fick besöka mammas nya kille som hade en gedigen anläggning bestående av Infinity Kappa 8, dubbla Denon POA monosteg och en TEAC P-700 CD-spelare. Intresset för tekniken väcktes igen och vi spelade Toni Childs, The Motels, Bryan Ferry, Roxy Music, Prince, och Michael Jacksson, om vi inte kollade på Terminator 2, en gång till. Här fanns över 600 CD skivor att välja på och jag förstod att jag inte var ensam med att samla på musik i kvantitet. Mammas nya kille hade en BMW 750 också. Minns att vi spelade Cindy Laupers röda CD i den, en sommarresa till och från Öland. Allt gifter sig med musik, tydligen. Idag har jag inte någon fysisk musiksamling utan hanterar det mesta på Spotify. Har inte riktigt kommit överens med de andra streamingtjänsterna eftersom interface blandat med utbud och tillgänglighet inte är lika tilltalande. Kvaliteten har fått ge vika på den fronten, men det påminner mig om att jag är på musikens sida av spektrumet snarare än tekniken. Den sistnämnda är en intressant dimension som förgyller intresset. Idag har jag själv ett par Infinity Kappa 7, ett par Kappa 8, men spelar mest på ett par Wilson Benesch. De senaste åren har jag testat olika försteg, slutsteg, streamers, strömkablar, och signalkablar men använder för närvarande en Naim Uniti Nova. Har även en Sansui AU-7700 och en TU-5500 till ett par Dalihögtalare som sekundäranläggning. Jag ägnar mycket tid åt att läsa forumtrådar och drömma/spara om och till Japansk och Kanadensisk elektronik. Tänker dock att när allt kommer omkring klarar mig rätt bra utan mina Furutechkontakter, Gaiia-fötter och strömfilter, men skulle aldrig kunna leva utan Spotify och ett par bättre hörlurar. Allt sammantaget och med viss onödig personlig historia menar jag att jag är en stolt audiofil. Edit: Något stavfel.
×
×
  • Create New...