Jump to content

Anders65

Branschmedlem
  • Posts

    1 110
  • Joined

  • Last visited

  • Days Won

    29

Everything posted by Anders65

  1. Det glädjer mig så att kablarna bidragit till de upplevelser du skriver om Det bekräftar också teorin bakom den unika konstruktionen. Maximal transparens eller minimal påverkan på ljudet om man så vill.
  2. Jo en användning jag tänker mig är kabel för externa klockkällor till DACar och då ligger man ibland på omkring 48MHz och 75 ohm karaktäristisk impedans. Vanliga 75 ohms RF-kablar med BNC-kontakt har ofta ganska konstant impedans över ett större frekvensområdet vilket betyder att en sådan kabel kan användas för många tillämpningar så länge som impedansen är 75 ohm. Hur bra en sådan kabel är avseende signalöverföring mäts med hjälp av ögondiagram. Signalen som överför den digitala signalen inte är en ren sinus signal därför behövs en mycket högre bandbredd. En väl låg bandbredd ökar risken för jitter. Bilden nedan visas en typisk signal i ett ögondiagram.
  3. Det var verkligen en härlig dag! Var så kul att visa lite av vad som ligger bakom en del av det jag skriver om i "musikalitets-trådarna" här. Berättade lite om hur jag jobbar från idé till "produkt". Speciellt roligt att göra detta inför dessa herrar som besitter så mycket kompetens och mycket mer erfarenhet än jag kommer i närheten av. Att alla hade olika bakgrund gjorde diskusionerna bara ännu intressantare Jag kommer självklart skriva mer om fortsättningen av förstärkarprojektet och kablar förstås. Men för stunden jobbar jag med att se om det går att konstruera och tillverka en högtalarkabel med låg induktans kombinerat med Zero-teknologin. Jag har en lösning jag tror på, men den största utmaningen är tillverkningen då jag tyvärr inte kommit på något sätt att tillverka den själv. Har därför börjat undersöka möjligheterna att få en kabeltillverkare att göra den.
  4. Signalöverföring av digital information bör göras med en kabel som har samma karaktäristiska impedans som källimpedansen och mottagarens termineringsmotstånd. För att minimera risken för jitter bör dessa impedanser vara så lika som möjligt inom ett brett frekvensområde. Om impedanserna inte stämmer reflekteras en del av signalen tillbaka i kabeln, vilket "förstör" flankerna på signalen. Detta blir ett tidsjitter som om det når DACen skapar olika typer av distortion på den analoga ljudsignalen. Jag funderar på att göra en variant av Zero-teknologin för digital signalöverföring. De signalkablar jag har idag lämpar sig bäst för analoga audiosignaler.
  5. Jag håller på att köra simuleringar med konstruktioner för högtalarkablar med zero-teknologi. Det första försöket ser bra ut, men jag behöver hitta en lösning som är enklare att tillverka. Blir alldeles för dyra som det ser ut nu. Men jag jobbar på det 😀 Vi får även se vad jag kan göra avseende strömkablar och ev. kablar för digitala signaler. Har inte börjat kolla än på den biten.
  6. Jag väntar förresten in en komplettering till mätriggen under nästa vecka. En vektornätverksanalysator - i miniformat, men dock. Kopplar man den till PCn med lite bra program kan man göra rätt mycket beräkningar och simuleringar på den data som analysatorn samlar in. Kommer kunna mäta "allt" som har med kablars RLC och transmissionslednings- egenskaper att göra inom 50kHz - 1GHz. Vad ska jag med detta till för audio måste man förstås undra... Jag kanske kommer att titta lite på kablar för digital signalöverföring framöver. Och för att se exakt hur kablar beter sig upp i frekvens så är enda vägen en vektoranalysator. Det är även den typen av instrument man använder för att mäta och optimera antenner. Men eftersom den går att använda från 50kHz kan jag täcka in en mängd olika behov. Även andra typer av passiva komponenter. Men vi får se lite vad framtiden har att utvisa.
  7. Organsatorisk polarisation gör att det uppstår vridningar hos molekylerna i dielektrika som exempelvis PTFE. Dessa resulterar som jag skrivit om tidigare i förluster. Isoleringen fungerar som en kondensator längs som laddas i och laddas ur i takt med det växlande elektriska fält som den analoga ljudsignalen skapar. Det hade inte varit några större problem med detta om det hade skett förlustfritt. Problemet är att en del av den energin omvandlas till värme på grund av molekylära vridningar orsakade av det växlande fältet. Hur snabbt dielektrikat kan laddas ur bestäms av "relaxation time". Detta ger ett frekvensberoende hos dielektrikat. Men det är ett komplext beroende eftersom relaxation time är temperaturberoende och att det finns flera typer som samverkar. Detta beror, vad jag förstått, på molekylernas olika rörelsemönster när det sätts igång av det växlande elektriska fältet. Det uppstår allstå olika rörelsemönster samtidigt på grund av fältet. För förlusterna torde det innebära att de kommer variera både med signalen frekvens och amplitud, vilket vi helst inte vill förstås... Men vi har med fysikens lagar att göra, så det vi kan göra åt denna sak är att minimera förlusterna och undvika polära material i kablar. Har försökt gräva fram mer information för att bättre förstå inspelningseffekten kopplat till gränssnittspolarisation men det går trögt. Vår tillämpning är långt ifrån det forskningen riskar sig mot i området. Vi bryr oss om ganska speciella och ofta små bieffekter på signalöverföringen i kablar. Jag har svårt att tro att det finns någon annan tillämpning där kabelns egenskaper är så kritisk som för analoga ljudsignaler. De flesta tillämpningar kommer inte ens i närheten av våra krav (utan vissa sensortillämpningar som har en det av våra krav, även om det där handlar mest om störnivåer). Det är inte så konstigt att det finns mer att göra inom detta område
  8. En uppdaterad prislista nu även med Zero RCA i några olika längder. Jag lade även till möjlighet till kundanpassad längd. Tillverkning sker mot beställning. Hör gärna av er här, på mail eller telefon vid frågor, speciella önskemål eller aktuell leveranstid. Jag ger 20% rabatt vid gruppbeställning på minst 4par oavsett modeller eller längder. Detta eftersom mina fraktkostnader och tillverkningstiden per kabel minskar. Jag bjuder gärna på lyssning med en kopp kaffe/te hos mig i Linköping för den eller de som är intresserade. Jag kör med förstärkare Prototyp 3 (se separat tråd i forumet) och TAD ME1 stativare. Prislista Kablar 2022-02.pdf
  9. Tackar! Bra att du ställer frågan kring RCA-kontakterna. Kontakterna på den första kabeln blev Ramm eftersom fabriken som tillverkar de jag tänkt använda inte kunnat leverera än på grund av Covid. Men Ramm är ett bra alternativ tycker jag då de har koppar i ledarna och använder teflon som isolermaterial. Detta och att kontakten ska kunna ta en ledare på 9 mm var några av grundkraven. Ramm spänns även fast mot en mötande kontakten vilket är bra för att för ett högt kontakttryck. Jag kollade på Bullet plug, men jag kunde inte se att de använder teflon som isoleringsmaterial så den föll bort på grund av det.
  10. Härligt! Lägger upp en prislista som inkluderar Zero RCA och olika längder imorgon.
  11. Jag skulle nog säga att kablarna är resultatet av alla undersökningar och givande diskussioner i tråden. Dessa gjorde att jag insåg att det finns ett annat sätt att hantera en av de större utmatningarna som tillverkare av bra audiokablar brottas med. Isoleringens påverkan på signalen.
  12. Tack 😀 Bra fråga. Jag behöver mäta lite på kabeln avseende impedansanpassad digital signalöverföring. Återkommer.
  13. Jag har ibland pinsamt dålig koll på leverantörers utbud... men tackar så jättemycket för infon! Har tyvärr inte testat dessa kablar, men det jag läst på annat håll och skrivit i senaste inlägget stämmer ju med att de skulle ha "low memory" kablar.
  14. Då var det dags! ZERO RCA finns nu i verkligheten Känns som en milstolpe är avklarad. Kan andas ut lite... Efter mycket simuleringar och testande med ett otal olika komponenter och material jag nu precis samma förlustfria signaltransport som ZERO XLR har. Ljudmässigt är den precis så lik ZERO XLR som jag ville att den skulle vara. Den ger ett mycket transparent och öppet ljud där de minsta detaljerna och nyanser transporteras utan risk för påverkan av de kapacitanser och förluster som normalt orsakas av isoleringen och närheten till jord eller skärm. Jag märker numera kablarna med riktningssymboler eftersom ZERO-teknologin gör att det är viktigt att de sitter åt rätt håll för full prestanda. Med ZERO RCA har jag fått ner den viktiga resistansen i skärmjord till en nivå som jag skulle tro kan vara marknadsledande 0,007 Ohm/m. Låg resistans är för många anläggningar en förutsättning för en signalöverföring av obalanserade signaler utan störningar. Minsta jordströmmar leder annars annars hörbara störningar. Genom att hålla ner diametern på signalledaren påverkar inte skinneffekten resistansen i ledaren inom audioområdet. Några egenskaper: - Zero teknologi för förlustfri signaltransport - Konstant ledarresistans 0...40 kHz - Mycket låga störnivåer - Märkt för korrekt anslutning avseende signalriktning - Teflonisolering i kontaktdon Kontaktdonen på den första kabeln är inte de jag tänkt men annars är allt precis så jag vill ha dem. Prismässigt - lägre än ZERO XLR. Uppdaterar prislistan om någon dag.
  15. Kul att hör att det finns intresse av att följa med en bit till in i detaljerna kring sökandet efter teoretisk förståelse till det vi upplever - här gällande skillnader mellan i första hand kablar för analogt ljud. Det blir ett hopp från ström, magnetiska fält, induktion m.m. tillbaka till elektriska fält. Jag tycker nog generellt att magnetiska fält och hur detta fungerar avseende kablar är betydligt mer klarlagt än det som händer kring elektriska fält. Jag kan ju undra varför är det så? Kanske är det så att det som händer kopplat till elektriska fält är mer komplext. Jag tror det. Och jag tycker nog att så långt jag läst inom materialforskningen så finns inte alla svar än. Men det finns mycket skrivet och en del patent som ger en del intressanta insikter om vad som händer både ljudmässigt och på molekylär- och elektronnivå. Det blir extra intressant när jag läser patent eller artiklar inom HIFI-världen när det finns tvärvetenskapliga kopplingar mellan det som konstruktörer inom HIFI kommit fram till och generell forskning inom materialvetenskap. Gerard Perrot f.d. konstruktör på Lavardin har även tidigare fångat mitt intresse eftersom han adresserat det som kallas minnedistortion. Ett lite märkligt begrepp som jag hellre skulle benämna termodynamisk minneseffekt. Men det är inte det viktiga. Det viktiga är egentligen minneseffekter i elektronik eller kablar och hur dessa påverkar den upplevda ljudkvalitén. Resultaten som Gerard kommit fram till presenterades på AES konferens 1997 i Köpenhamn. Förbättringar i ljudkvalité med reducerad minnesdistortion skulle vara en förklaring till varför rörsteg ofta låter mer musikaliska än motsvarande transistorsteg. Förklaringen är att rör saknar den typen av minneseffekt som transistorer har. För att minimera minnesdistortionen i förstärkare gjorde Gerard konstruktioner där transistorerna jobbar med konstant effekt oberoende av signalen. Rätt eleganta lösningar. Med konstant effekt i en transistor undviker man de små temperaturvariationer som uppstår på chipnivå med varierande signal. Men det som är mindre känt är att Gerard även tittade på minneseffekter i kablar. Eftersom Gerard och Lavardin marknadsförde sina produkter genom sin unika konstruktion och att det därmed enligt dem är mer musikaliska än sina traditionella motsvarigheter så tror jag att han i mitten av 90-talet tittade på annan forskning. Detta gick upp för mig när jag såg att Lavardin använder emaljerad koppartråd i signalvägen istället för vanlig kopplingstråd med PE eller kanske teflon som isolering. Den Franska staten finansierade på 90-talet ett forskningsprojekt som en man vid namn Pierre Johannet drev. Det handlade om den minneseffekt och relaterade egenheter som uppstår i kablar på grund av polarisation. En test som gjordes var att med ett aktivt låpassfilter jämföra en kondensator för filtret med teflon som dielektrika med en med samma kapacitans men med luft som dielektrika. När man använde kondensatorn med teflon försämrades ljudet tydligt, men med motsvarande kapacitans men med luft som dielektrika var ljudet lika bra som utan kondensator. Detta ledde till ett patent där man använder ett material som absorberar de man menar mikrourladdningar som sker vid ytan på dielektrikat när vid signaler som varierar - som analoga ljudsignaler. För att koppla detta till det jag skrivit tidigare så handlar det om urladdningar på grund av den polarisation som sker när dielektrikat laddas upp/ur på grund av det växlande elektriska fält som analoga ljudsignaler skapar. Hurvida dessa påstådda mikrourladdningar existerar eller om det handlar om något annat kopplat till polarisation tycker jag återstår att utreda. Men i vilket fall så verkar det inte vara så enkelt att det bara är dielektricitetskonstanten som påverkar. Då skulle testet med luft resp. teflon-kondensator med samma värde gett samma resultat vid lyssning. Svaret skulle kanske kunna ligga i förlustfaktorn, men jag börjar tro att det är mer som spökar här...
  16. En kommentar till tidigare diskussioner kring olika typers polarisation i dielektrika är att jag nu inser att detta kan ha större betydelse för ljudet än jag tidigare trott. Ju mer jag läser i området desto mer framkommer det att det är en mycket dålig approximation att likna urladdningen av dielektrika (relaxation decay) vid en kondensator. Det som händer är mycket mera komplext. Jag kommer fortsätta gräva i det, men ju djupare jag kommer desto mer tid tar det att komma fram till konkreta saker som kan vara intressant för många. Blir lite osäker på om det finns en önskan att gå än mer på djupet i tråden? Det blir ju långt ifrån de problem som vanligen diskuteras om kablar.
  17. Oj,det var inte kablar som var orsaken till att slutsteget bränndes. Slutsteget i Lavardin klarade inte belastningen med min konstlast som jag använder för att testa förstärkare. Utgångstrissorna på ena kanalen, ett par motstånd o en säkring gick vad jag sett så här långt. Har beställt nya 😀
  18. Ikväll tog jag äntligen tag i att se vad som gått sönder i min Lavardin-förstärkare... Jag lastade den för hårt för en tid sedan då jag jämförde förstärkare. Den klippte signalen o luktade sedan mindre gott... Lavardin har en filosofi som går ut på att transistorerna i signalvägen ska ha en så konstant effektförbrukning som möjligt oavsett signalens nivå. Syftet är att minimera det man kallar minnes-distortion. En termisk minneseffekt. Tror jag har beskrivit det i förstärkartråden för en tid sedan. Men vad har det med kablar att göra? Dels läste jag ett par patent idag och när jag lyfte på locket på Lavardin såg jag att de använder Litztråd till högtalaranslutningarna o kanske än mer intressant emaljerad ganska tunn koppartråd från kretskorten till RCA-kontakterna. Varför emaljerad koppartråd? Jo, jag tror det kopplar till den designfilosofi som Lavardin hade när Gerard Perrot konstruerade förstärkaren. Att minimera alla minneseffekter. Det är så att polarisationen i kablars dielektrika ger en minneseffekt då energi lagras där likt en kondensator. Kanske därav valet emaljerad koppartråd. I ett av patenten läste jag att energitransporten under "relaxation time" kan bete sig lite illa och kanske till och med skapa en oscillation under den tiden. Eftersom detta sker med signal inom hela audiofrekensområdet så skulle detta eventuellt kunna förklara en del av de kabelegenskaper vi upplever.
  19. Tänkte skriva lite om induktans i högtalarkablar och hur olika typer av lösningar påverkar induktansen. För beräkning av induktans med koppar som ledare används permeabiliteten; \(\mu_0 = 4 \pi*10^{-7}\) För en enkel ledare gäller formeln för induktans; \(L = \frac{\mu_0 } {2*\pi}*l[ln\frac{2*l}{r_w}-\frac{3}{4}]\) Men i praktiken utgörs ju en högtalarkabel av minst två ledare med ett avstånd d mellan sig. Om ledarna inte är så långt ifrån varandra påverkas induktansen av ledarnas närhet till varandra. Om strömmen går i motsatt riktning så minskar induktansen ju närmare ledarna ligger varandra. Induktansen ges av formeln: \(L \approx \frac{\mu_0 } {2*\pi}*l[ln\frac{d}{r_w}+\frac{1}{4}]\) Om strömmen däremot går i samma riktning i båda ledararna så bidrar den ömsesidiga induktansen till en ökad induktans. Induktansen ges av formeln: \(L \approx \frac{\mu_0 } {2\pi} * 2l[ln{\frac{2l}{\sqrt{r_w*d}}-\frac{7}{8}}] \) Till detta är det ju så att om man parallellkopplar två ledare med ett stort avstånd mellan dem så halveras induktansen. När det gäller högtalarkablar så vill vi ofta få ner induktansen eftersom detta möjliggör ett mer transparent ljud med hög upplösning. Nordost parallellkopplar flera ledare för att minska induktansen. Men eftersom den ömsesidiga induktansen mellan ledarna motverkar vinsten med denna lösning har man ett tydligt avstånd mellan ledarna. Fördelarna med en sådan konstruktion är relativt låg induktans och samtidigt en låg kapacitans. Som nackdel kan nämnas att omgivande störningar kan inducera strömmar i kablarna eftersom skärm saknas och att kablarna inte är tvinnade. Vissa menar dock att S/N (Signalnivån i förhållande till den inducerade störnivån) på högtalarkablar är så låg (<100dB) att skärmning och tvinnade ledare är onödigt. Jag har dock inte grävt i detta (ännu...) och kan inte uttala mig om det. Ett annat sätt är att partvinna ledningar med motstående strömriktning. Man får då ner induktansen och samtidigt en störtåligare kabel. Men priset är högre kapacitans och att induktansen bara sjunker marginellt med ett par. Ska man få ner induktansen markant med så parallellkopplar man ett flertal par. Kimber har ett antal olika tvinnade kablar som har nyttjat den principen för att få minimal induktans. Nackdelen blir ju lägre induktans desto högre kapacitans. Det finns en del förstärkare som får problem med just detta, som Naim. Det torde bero på att de konstruerats med en ganska liten fasmarginal, vilket kan ge instabilitet med kapacitiva laster. Man kan även fläta samman flera ledare där strömmen gå åt samma håll. Genom att se till att ledarna ligger så nära 90 graders vinkel i förhållande till varandra som möjligt så får man ner den ömsesidiga induktansen och därmed kabelns induktans. Detta kan göras med multipla 3-flätor. En dubbelfläta görs genom att först göra 3st 3-flätor och sedan fläta dessa tre till en dubbel 3-fläta. Om man sedan tar två sådana flätade kablar och lägger dessa nära varandra för den 2-poliga kabeln så minska induktansen ytterligare utan att kapacitansen ökar lika mycket som när man flätar/tvinnar flera par ledare med motsatt strömriktning. Just att fläta ett flertal ledare med samma strömriktning och sedan sammanfoga dessa i ett par till en kabel är just vad Iconoclast gör avseende sin högtalarkabel. Notera dock att Belden har patent på en metod att konstruera en högtalarkabel med denna typ av flätning.
  20. En kommentar till ovanstående är att om järnstaven är en lindad induktor med en kärna av ferromagnetiskt material på ett kretskort så beroende på dess riktning i förhållande till magnetfältet så kommer det induceras en ström. Detta är ett gammalt välkänt problem för kretskortskonstruktörer.
  21. Jag gjorde några simuleringar med en enkel högtalarkabel och magnetiska fält. Bilden visar flödestäthet när jag kör 1A i vardera riktningen i ledarna. Rektanglarna till vänster och överst är av järn. Detta för att illustrera att magnetfältet kan orsaka en ström i ferromagnetiska material en bit från kabeln. Hurvida en ström skapas beror på riktningen hos det magnetiska fältet och om det uppstår en krets för strömmen att flyta i. Om det skapas elektriska strömmar på grund av närliggande ferromagnetiska material blir det förluster avseende den signal man skickar genom kabeln.
  22. Jag vill vara tydlig med att magnetfält och elektriska fält inte är samma sak. Det är bara det elektriska fältet som är av betydelse för förluster i isoleringen och det är det elektriska fältet som ses i bilden jag lade upp ovan. Det är förluster som relaterar till isoleringen som Zero-kablarna hanterar. Jag kommer snart lägga upp några ganska intressanta generella simuleringar avseende magnetiska fält på tråden "från kablar till musikalitet". Titta gärna in där! Än så länge har jag bara tilllämpat tekniken på signalkablar. Min erfarenhet från lyssning med olika högtalarkablar är att induktansen spelar förhållandevis stor roll för ljudet.
  23. Jag använder som en del säkert känner till simuleringar väldigt ofta eftersom jag tycker det är ett effektivt sätt att verifiera teorier och optimera konstruktioner. Det är dessutom så att många parametrar jag vill optimera mot inte är mätbara med vanliga instrument. För elektronik kör jag SPICE-baserad simulering men för kablar lämpar sig FEM (Finite Element Method) mycket bättre. FEM är dock klurigare att sätta upp, men det tar bara lite mer tid. Jag börjar nå dit jag vill med konstruktionen, simuleringar och material för Zero RCA så jag tänkte visa hur en av alla simuleringar på kabeln ser ut. Det som återstår är mer lyssning för val av några material. Men konstruktionsarbetet är i stort klart. Simuleringen visar just att det elektriska fältet runt ledaren i centrum "inte finns". Det är genom att ha åstadkommit detta som jag kan bygga en kabel i princip utan förluster i isoleringen. Jag har tyvärr fått lite problem leveranstid av kontaktdonen, så det kan bli andra än de jag vill ha på det första kompletta prototypen. Så här långt har jag jobbat med kabeln i sig.
  24. Nästa område tror jag kommer ta upp en typ av förluster i kablar som vi inte tagit upp än. Vi har diskuterat rätt mycket om förluster relaterade till kabelns isolering. Dessa har med det elektriska fältet att göra. Men nu är vi ju inne och tittar lite på det magnetiska fält som skapas av strömmen i kabeln. Hittills har vi sett hur AC-resistansen påverkas av skinneffekten och närhetseffekten. När AC-resistansen ökar med frekvensen får vi även lite högre förluster i kabeln. Ett sätt att minska den effekten är att använda Litz-teknik. Men nästa gång kommer jag skriva lite om förluster relaterade tills det magnetiska fältet som omger kabeln.
  25. Litz-konceptet är ganska omfattande så jag berör bara delar här. Men det baseras på att flera/många ledare (eller som jag helst säger kardeler) är individuellt isolerade från varandra i en kabel. Alla kardeler kopplas sedan samman i kabelns ändar i kontakterna. Syftet med Litz-kablar är att minska AC-resistansen när skinneffekten gör sig påmind. Dess användning kan vara fördelaktiv, speciellt när det gäller lindningar i transformatorer för switchad strömförsörjning. Men givetvis finns många användningsområden. Här ska jag försöka reda ut om det finns några fördelar gällande signalkablar och högtalarkablar. Det finns väldigt många variationer kring hur en Litz-kabel byggs. Den kanske enklaste varianten är ett antal isolerade kardeler som är tvinnade till en kabel. En mer komplex konstruktion där man lindar bundar med litztrådar runt en icke ledande kärna. Här har man även ersatt mittledaren i Litztråden med en icke isolerande kärna. Många känner nog till att bakgrunden till att Litz-kablar kan vara bra är på grund av skinneffekten. Med många kardeler för en viss area på kabeln blir ytan mycket större än med en enkeltråd. Flerledare räknas inte som Litz-tråd eftersom kardelserna i en sådan kabel inte är isolerade från varandra. Men det finns flera aspekter än skinneffekten som påverkar egenskaperna hos kablar med Litz-tråd. Dels har vi närhetseffekten som påverkar strömtätheten och därmed AC-resistansen genom virvelströmmar och har vi cirkulationsströmmar som uppstår på grund av yttre magnetfält från andra kablar, transformatorer eller för den delen att radiofrekventa fält som finns överallt där vi befinner oss. Jag tycker bilden nedan ger några bra exempel på hur närhetseffekten kan påverka strömtätheten i en typisk Litz-kabel. De två vänstra bilderna är med bara en tråd ansluten och den längst ner till höger har en tråd som inte är ansluten. Dessa är nog med för att ge en övergripande förståelse. Man ser att det har betydelse hur kabeln hanterar externa fält och att exempelvis skärmning kan ha förhållandevis stor betydelse. Cirkulära strömmar i en Litz-kabel uppstår när det finns ett yttre fält som passerar genom hela kabeln. Men eftersom våglängen på de fält som är relevanta för audio är extremt lång så funkar det bra att tvinna kabeln för att hantera problemet med cirkulära strömmar i audioområdet. Men radiofrekventa fält från några hundra MHz och uppåt orsakar ändå cirkulära strömmar i denna typ av kablar. Bilden nedan illustrerar detta. Effekten av detta inom vårt område kan förstås diskuteras. Ett par frågeställningar kring Litz-tråd: - Har man nytta av denna teknik i signalkablar? Jag ser ingen poäng med det eftersom vi inte har behov av en stor ledararea. Strömmarna i signalledaren är väldigt små eftersom impedansen hos lasten som kabeln är ansluten till vanligen är mer än 10kOhm. Egentligen kan man ha en så tunn ledare i signalkablar så att man inte får en skinneffekt. Fördelen med detta blir konstant AC-resistans och induktans inom audioområdet. - Har man nytta av Litz-teknik i högtalarkablar? Det finns en del fördelar med Litz-tekniken eftersom det kan gå relativt höga strömmar i dessa kablar. Med Litz-tråd ökar AC-resistansen mindre med ökande frekvens jämfört med motsvarande traditionell kabel. Nackdelar är en elektromagnetisk komplexitet och vanligen högre kostnader för tillverkning. Fördelarna är begränsade och det finns andra aspekter för högtalarkablar som jag tror påverkar ljudet betydligt mer än att använda Litz-tråd.
×
×
  • Create New...