Anders65

Jag har läst lite om aluminium-versionen av NSD1480 och vad jag förstår är den riktigt bra. Hade varit mycket intressant att jämföra den med NSD1480N, men jag fick göra ett litet urval från önskelistan för denna test

intresant! Om man tar ett passivt 12 db/oktav delningsfilter och hänsyn till presence zonen på 4-6 kHz och hänsyn till fasvridning så landar delnnigen utanför ett stort frekvensområde - typ lägre än kanske 1,5kHz eller högre än 16 kHz beroende på hur mycket oroar sig för fasvridning förstås. Men hur borde man tänka kring detta?

I och med att jag nu äntligen är klar med den nya kabeln Signature One RCA släpper jag även ett nytt begrepp för kablar - Complications. Nytt för kablar, men väl etablerat inom fina urverk som armbandsur. Tänkte börja berätta lite om tanken med och bakgrunden till Complications. Vi tar exemplet en vanlig RCA-kabel. Det är svårt att förklara och få en känsla för hur sofistikerad en riktigt bra RCA-kabel kan vara jämfört med en vanlig standardkabel. Det går att förklara tekniskt, men att kvantifiera hur mycket som faktiskt gjorts utöver vad en enkel standardkabel gör är nytt. Det går dock att dra en parallell till finare armbandsur, där alla funktioner utöver att visa tid är Complications. För kablar tänker jag att alla egenskaper utöver en standardkabel som på ett välgrundat sätt bidrar till att förbättra kabeln för sin tänkta användning är en Complication. En uppenbar Complication för mina signal-, phono- och högtalarkablar är Zero-teknologin. Men det finns så mycket mer jag gör för att en kabel ska prestera så bra det är fysiskt möjligt där den är tänkt att användas. Man skulle kunna säga att antalet Complications blir ett mått på hur sofistikerad kabeln är, men man får på så sätt även en känsla för till vilket djup konstruktionen har optimerats för applikationen. Få komplikationer, och man kan säga att det är en enklare konstruktion än en med många. På det sättet liknar Complications hur begreppet används i klockindustrin, även om man där menar diskreta funktioner som adderas till visningen av tid. Signature One RCA är "bara" en RCA-kabel, men det är den kabel jag någonsin gjort med flest Complications - 7 st. Som jämförelse har vanliga Signature RCA 4 st Complications och Reference RCA 3 st. Det kan förklara varför det tagit så lång tid att få fram denna kabel, som utgått från vanliga Signature RCA, men konstruktionen är i stora drag nyutvecklad. En av anledningarna till att jag behövde hitta nya lösningar (Complications) var att det är den första kabeln som både är en phonokabel - med alla krav det medför att hantera mycket små signaler och förhållandevis hög utimpedans hos pickuper - och samtidigt vara den bästa signalkabeln jag någonsin gjort. Det handlar inte om kompromisser, utan om nya tekniska lösningar som jag kallar Complications. Complication 1 - Low-loss dielectric end-to-end Kabeln nyttjar bara PTFE (Teflon) närmast signalbärande ledare. Inkluderat kontaktdonen. Detta för att minimera påverkan på musiksignalen via dess elektriska fält i kantaktdonen och dess anslutningar där Zero-teknologi inte säkerställer noll påverkan. Kontakdonen är av högsta kvalité från danska Duelund. Complication 2 - High-purity conductor material end-to-end Kontakdonen är av guldpläterad OCC. Den solida guld-silver-koppar-legeringen i signalledaren är noggrant utvalt genom lyssning för bästa balans och harmoni i ljudåtergivningen. Complication 3 - Return conductor in the same material as the signal conductor Vikten av returledaren i single-ended kablar underskattas ofta. Den här kabeln använder samma material för strömmens returväg som för signalledaren, eftersom de delar samma krets. De skillnader som upplevs mellan olika material i signalledare beror till stor del på skillnader i elektronflödet mellan materialen. Eftersom elektronflödet sker i en sluten krets där returledaren (normalt flätad kopparskräm) är en del så påverka ljudet även av denna. Complication 4 - Helix geometry for immunity to external magnetic fields Flätade kopparskärmar är inte effektiva för att förhindra att magnetfält från nätaggregat och nätkablar inducerar strömmar i signalkablar. En helixgeometrisk skärm släcker ut de inducerade strömmarna, både i skärmen själv och i signalledaren. Complication 5 - Patented Zero technology Guarden som omger signalledaren resulterar i ett elektriskt fält på noll runt signalledaren. Noll elektriskt fält innebär noll dielektriska förluster längs signalledaren. Därmed påverkas inte det elektriska fältet som är en del av signal. Detta motsvarar att signalledaren vore i vakuum utan något fysiskt material i dess närhet. Complication 6 - Centered, air-gapped signal conductor En centrerad guard i en volym som huvudsakligen består av luft ger både en jämn kapacitans längs kabeln, och luften minimerar den distribuerade kapacitansen. Detta resulterar för denna kabel i en kapacitans på ca 26 pF/m kabel. Complication 7 - Oil impregnated conductor Oljeimpregnerad signalledare — Impregneringen är samma tekniska princip som exempelvis används i Duelund kondensatorer, Men här applicerad på ledaren själv Denna kabel som är min nya lyssningsreferens finns för lån från och med nu. Jag använder den både som phonokabel med DS Audio W3 pickup och som signalkabel från DAC till förstärkare. Motsvarande XLR-kabeln beräknas släppas 2027 (estimering av Duelund när de kommer med motsvarande XLR-kontakt). Priser inom kort. /Anders

Jo, jag funderade fram och tillbaka några varv på exempelvis DCX464 från B&C. Att jag inte tog med någon sådan beror mest på extra delningsfilter och möjligen att priset drar iväg lite. Jag ser delningsfilter som "ett nödvändigt ont". Har jobbar rätt mycket med delningen mellan open baffel och hornet och inser hur svårt det är att få till det riktigt bra - även om jag tycker det blev bra till slut. Sen vill jag helst inte dela där hörseln är som känsligast. Men det vore så klart mycket intressant att lyssna på den i ES-600. En anledning till att kompressionsdrivare är lite ovanligare är förstås horn som är stora och att det blir tuffa krav på dessa drivers för att låta riktigt bra i HiFi-sammanhang. Men belöningen för en lyckad kombo mellan horn och driver ger fördelar som är svåra att nå med en vanlig dome tweeter. Det är otroligt givande att lyssna till olika drivers i samma horn och att sedan koppla ihop tekniska lösningar och egenskaper med lyssningsintrycken. Det var en väldigt intressant resa. Jag hade verkligen inte kunnat komma fram till det jag gjorde genom att läsa datablad och läsa vad som skrivs om olika drivers i diskussioner på forum. En insikt är att man behöver lyssna och förstå själv.

Om testerna av Beyma var intressanta så blev testerna av NSD1480N på en ny nivå. Men om vi först jämför dessa på några intressanta punker, - Samma starka megnetfält på 2,2 T och neodymmagneter - Större membbran 72 >> 75 mm. - Titan >> Titannidrid membran - Olika lösningar på mer avancerade faspluggar - Väldigt lika exitvinklar 12,6 >> 10 grader. - NSD1480N har inte samma utsträckta frekvensområde - Starkare motor ca 12 >> 15,5 Tm Det 18sound gjort är att lägga på en tunn och mycket hård yta på båda sidorna av ett vanligt titan-membran. Detta bildar en sandwish konstruktion som inte bara blir mycket styv utan även betydligt bättre dämpad. Styvheten flyttar upp breakup i frekvens, men minst lika viktigt är att man får ett mycket konsistent decay. Jag tycker detta är ett klockrent försök att närma sig Berylliums egenskaper men med material som inte är farliga eller svåra att får tag på. Tror denna lösning är patenterad. Det man inte kommer åt är givetvis vikten, men den är nästa lika som rena titan-membran. Nästa intressanta område är den starka motorn. Jag har inte sett någon annan 8 ohms kompressionsdrivare med så stark motor. Inte ens från TAD. Varför är detta viktigt? Ett förhållandevis stort membran på 3", höga ljufttryck i halsen på hornen och inte minst vikten av snabb decay och bra kontroll. Kombinationen av en stark motor och en membran som är lätt, hårt och samtidigt väl dämpat blir en väldigt snabb och jämn decay helt utan ringningar eller tendenser till resonanser över ett större frekvensområde ca 2-17 kHz där decay på 6-7 perioder mätt vid -30 dB. Intressant nog ligger det på ungefär samma Q-värde som ger vår hörsels selektivitetsförmåga. Det betyder att över största delen av frekvensområdet har drivern (med hornet) ungeär samma förmåga som vår hörsel. Det är lite mer komplicerat äv så, men i stora drag är det så. För att nå riktigt organiskt ljud menar jag att liten tidsrelaterad distortion tillsammans med låg IMD är de viktigaste egenskaperna att jobba med. IMD menar jag ger en maskerande effekt som direkt påverkar ljudupplevelsen negativt. När det gäller drivers (och elektronik för den delen) ringningar orsakade av breakup, digitala filter eller återkoppling är alla egenskaper som skapar IMD - Intermodulationsdistortion. Sen finns naturligtvis akustisk distortion genom missanpassning gällande akustisk impedans i hornet och framförallt hornhalsen. Virvlar orsamade av olika exitvinkel hos drivern jämfört med hornhalsens ingångsvinkel ger dessa egenskaper som även ger tidsrelaterad distortion. Vad jag har läst så är det dock inte så kritiskt om exit-vinkel är lite mindre än halsens ingångsvinkel. Det är värre om exitvinkel är större - vilket en var med 65CDN-T-drivern (32 grader mot hornets ca 21-22 grader). CP755Nd och NSD1480N ligger på 10-13 grader. Ren ljudmässigt skulle jag säga att CP755Nd och NSD1480N ligger på samma nivå. Men det finns en stor skillnad i ljudupplevelen. Ingen av de andra kommer ens i närhehen av det organsiska ljud jag upplever med !8sound drivern. Min teori är att det beror på burst decay och den totala avsaknaden av ringningar/resonanser inom största delen av det kritiska frekvensområdet. Samt en läg och väl dämpad ringning vid breakup högt uppe vid 17 kHz. På denna punkt är denna driver överlägsen de andra både ljud och mätmässigt. I andra områden tycker jag dock det är hårfina skillnader. Bytte mellan CP755Nd och NSD1480N i hornen fler gånger än jag kommer ihåg för att ringa in alla olika skillnader jag kunde uppfatta i ljudet. Men NSD1480N min vinnare - på vissa inspelningar blir det magi helt enkelt. The end. /Anders

En annan bra medicin är att alltid ha galvanisk isolation med minimal kapacitiv koppling på digitala gränssnitt som SPDIF och AES/EBU. Det hindrar strömslingor med ledningsbundna störningar. Störningar som kan vara svårt att bli av med helt på annat sätt. Galvanisk isolation som bygger på kapacitiv koppling bör undvikas här. Pulstransformatorer är så mycket bättre. Problemet är förstås att detta inte är en verktyg för användaren utan för konstruktören. Kanske kan vara intressant för någon hur jag kan ha erfarenhet mer än DAC mm i området. Jo, jag har under många år konstruerat elektronik för säkerhet och försvar till Sverige och NATO-länder. Där finns krav som på svenska kallas RÖS (Röjande Signaler). På högsta säkerhetsnivån Hemligt/Kval Hemligt är det rätt extrema krav på att inte läcka ledningsbunden eller strålad information om ex klartext eller en kryptonyckel. Det är till och med så att man injecerar bärvågor ledningsbundet och påstrålat och mäter om de sker någon modulation i apparaten som kan orsaka informationsläckage via ledningar eller radiobärvågor. Detta är kräver inte bara skärmning utan konstruktioner som är tåliga mot aktiva och metvetna störningar. En del principer och kunskaper tar jag förstås med mig till audioområdet. Mycket är same- but -different.

Jag reflekterar lite över detta. När jag tar på mig hatten som konstruktör tycker jag det är självklart att jag vill göra det jag kan för att apparaten prestera så bra jag kan med så lite beroende till störningar via omgivningen som möjligt. För DACen handlar det mycket om hur och vad jag gör konstruktionsmässigt inne i DACen för att den ska påverkas så lite som möjlig av jitter, flankbrus, nivåbrus, överlagrad modulation, bredbandiga störningar osv. Som konstruktör hanterar jag DACen som ett precisionsinstrument i en "smutsig elmiljö". Men bygger jag ett ljudsystem av komponenter kanske jag mer ser till att få grundpelarna bra - för att minimera risken för problem. För jag vet att alla apparater påverkas mer eller mindre av en "smutsig miljö". Vilket ljud jag vill ha som lyssnare är en annan nivå av utmaningen. Här är min filosofi att det är bra att sätta ljudsignaturen med högtalarna och förstärkaren i första hand. Men det är inget mer än min filosofi - inte alls fel att tänka på andra sätt. Rummet beror dock ofta på WAF om man inte är själv eller har sin egen mancave.

Helt rätt. Det gäller att ha ett öppet sinne och det fina tycker jag är att vi alla möts här från olika håll på ett trevligt och givande sätt Det finns alltid olika vägar och vi har dessutom olika ljudideal. Men det finns gemensamma nämnare förstås.

Inte alls omöjligt men lite mycket annat en tid nu.

Helt rätt. Har testat olika nätverklösningar och komponenter. Från WiFi direkt in till streamer, trådat ethernet (som jag använder idag) olika nätverksswitchar o direkt till router. Men så som jag har min strömmatning, galvanisk isolation mm har detta inte påverkar ljudet. Men det är så som jag byggt mitt system. I andra fall kan säkert audiofilkomponenter på nätverket ha betydelse. Vill inte förminska utmaningarna många har med påverkan på ljudet via den diigtala domänen, men det går att minska dess påverkan rejält.

Jag kanske är lite försiktig med att använda allt för stort ord när det gäller påverkan på ljudet kopplat till streamer/transport mm. Men efter att ha använt min DAC nu i snart 3 år och lyssnat med streamers från laptops, Intel NUC, Eversolo, Lumin and Aurender kan jag medge att visst finns det skillnader. Och det trots att min DAC troligen har mer inbyggda egenskaper än de flesta som syftar till att minimera påverkan av yttre strömförsörjning och den digitala domänens "egenskaper". Att den minimerar känsligheten för externa störningar, jitter mm betyder inte att de är noll. Det har inte med ettor och nollor att göra utan huvudsakligen jitter, impedansanpassning och ledningsbundna störningar. Jag tycker man ska se DACen som ett precisionsinstrument - vilket den är. Min DAC undertrycker både jitter och störningar väldigt mycket men undertryckning är inte oändlig. Så även om påverkan streamer/transport är mycket liten så finns den där ändå. Min upplevelse är att en bra streamer till min DAC (helst via elektrisk SPDIF eller AES/EBU) gör att ljudet "skalar" lite bättre som du skriver. Eller öppnar upp sig lite till om man så vill. Ren ström är alltid en fördel, men känsligheten beror helt på hur elektroniken är gjord. Jag ansluter alltid min DAC i samma stjärnjordsgrupp (på strömfördelaren) som annan elektronik som hanterar analogt ljud. Det digitala sitter i sin grupp som har LC-filter mot den analoga delen.

Att testa Beyma CP755Nd blev en mycket intressant upplevelse. Om man tittar på specifikationen jämfört med 65CDN-T borde den vara ett steg bättre på de flesta punkterna som intresserade mig. - Starkare magnetfält 1,9 >>2,2 T. - Större membran. 65 >> 72 mm. - Mer sofistikerad fasplugg - Bättre anpassad exitvinkel till mina horn. 32 >> 12,6 grader - Utsträckt frekvensområde på höga frekvenser. Frekvenssvep och burst decay gav positiva indikationer att detta är en riktigt bra driver. I stort sett rak frekvensgång upp till drygt 18 kHz, vilket är mycket bra med ES-600 hornet. Betydligt lägre nivå på resonanserna än tidigare, även om det finns lite resonanser vid olika frekvenser över 5 kHz, men alla med låg nivå. Dämpningen av resonanserna är effektiv. Ljudet fick nu en härlig kropp i det lägre mellanregistret, något som jag kopplar till det större membranet och den startare motorn. Det roliga är att den ljudmässiga skillnaden mot 65CDN-T tycker jag precis motsvarar specifikation o mätresultat. Mina lyssningsintryck är att Beyma CP755Nd är ett tydligt steg upp i samma ljudmässiga riktning som 65CDN-T. Mer kropp, lite öppnare ljud och mer kontroll generellt. Även om 65CDN-T är mycket prisvärd, så vill man ta ett tydligt steg upp i samma ljudmässiga riktning kan jag verkligen rekommendera att testa Beyma CP755Nd 😊 Fortsättning följer, /Anders

Tänkte att kanske kan jag bidra något här ur min konstruktörs-synvinkel. Under min resa har jag försökt ta det vetenskapliga perspektivet på diskreta tekniska egenskaper och psykoakustiska egenskaper om hur ljudupplevelser skapas. Även några intressanta försök att länka samman teknik och ljudupplevelse. Ska man förstå ljud och bidra med några nya insikter så tycker jag det tekniska o psykoakustiska perspektiven tillsammans är den bas man bör stå på. Det har blivit min bas för mina försök att hitta metoder att mäta o simulera olika typer av egenskaper hos en dac, förstärkare och kablar. Fältsimuleringar av elektriska o magnetiska fält är exempel där jag tillämpat det. Utan djupare kunskap i elektromagnetism, insikt komplex analoga signaler och hur känslig vår hörsel är för tidsrelaterad påverkan hos exempelvis en musiksignal hade jag inte lagt som mycket tid o energi i området. Simulering är mycket kraftfulla verktyg för att kunna identifiera egenskaper vi hör, men har svårt att mäta med traditionella instrument o metoder. Men för att dra nytta av flexibla simulatorer i detta område, så tycker jag att man måste man ha kunskap som inkluderar vår hörselapparat. Simulatorer må vara kraftfulla och tids- o kostnadseffektiva, men mätinstrument inkluderar helheten avseende mätobjektet och miljön på ett mer holistiskt sätt. Som jag ser det är att historiskt sett har man fokuserat alldeles för lite på tidsmässiga aspekter relaterat till komplexa signaler som musik o vår hörsels förmågor för att ens komma i närheten av mätmetoder som kopplar samman det vi upplever med mätresultat. Det är en komplex bild, men självklart inte omöjlig att lösa. Det handlar mest om resurser, relevanta kunskaper och rätt fokus. Jag har gjort några mindre försök, lärt mig mycket, men det är en lång resa, jag har begränsade resurser o som alltid för lite tid.

SB Audience Rosso 65CDN-T är deras top of the line serie, så även om jag uppskattar mycket i ljudet hos denna driver så finns inget steg upp den vägen. Rent ljudmässigt spelar den mjukt, naturligt och riktigt trevligt och vilket medger långa lyssningssessioner i timmar utan lyssningströtthet. Men om jag skulle försöka hitta ett steg upp så handar det om tre aspekter. Resonans vid breakup Kropp i lägre mellanregister Än öppnare klang Jag var (och är fortfarande) lite förundrad över att jag upplevde ljudet mjukt och behagligt trots relativ hög nivå på resonansen vid breakup och inte minst att den inte dämpades så bra. Har läst på olika forum att ljudet kan bli vasst och metalliskt med titan-membran och dess relativ långs materialdämpning jämfört med berullium, aluminium och kolfiber. Men ljudet med 65CDN-T var absolut inte metalliskt eller vasst. En teori är att resonansen får en maskerande effekt (via IMD) vilken begränsar upplevelsen av de mikrodetaljer som ger luft, rum och öppen klang. I vilket fall så om jag skulle byta driver så vill jag att den dämpar resonanser vid breakup effektivare. Mera upplevd kropp i nedre mellanregister var på önskelistan. Men 65CDN-T spelar varken tunnt, analytiskt eller stramt. Men lite mer kropp tillsammans med lite luftigare ljud så skulle ljudet bli mer organiskt som jag resonerade. Större diameter på membranet och än bättre kontroll var receptet jag gick på i sökningen. Vilka parametrar som är viktigast för mer organsikt ljud och en öppnare klang var svårt att klura ut - och jag tror att svaret ligger i en kombination av egenskaper. Faspluggen, motorns kontroll av membranet och membranets styvhet. Kanske även breakup-beteendet. Neodym-magneter blev självklart och beryllium-membran var uteslutet på grund av otillgänglighet och höga priser. Men ett flertal tillverkare har de senare åren försökt hitta alternativa vägar till beryllium. Idag är följande material vanliga: Titan. Styvt och lätt men låg inre dämpning. Aluminium. Mjukare, lätt och hög inre dämpning Kolfiber (TeXtreme). Styvt, lätt och mycket hög inre dämpning Titannitrid (belagd titan). Betydligt styvare än titan, lätt men troligen liknande inre dämpning som titan (har ingen uppgift på det). Baserat på materialegenskaperna så borde TeXtreme vara riktigt bra. Men jag blev allt mer osäker på materialet ju mer jag läste på forum och studerade andras mätresultat. Jag ville inte ha än mjukare ljud vilket var huvudanledningen till av jag valde bort kolfiber som har mycket hög dämpning. Aluminium föll bort lite av samma orsaker, men skulle ändå gärna inkluderat något driver med aluminium-membran. Om inte annat för att jämföra en sådan ljudmässig med andra material. Men så blev det inte. Så det blev en driver från Beyma CP755ND med ett lite större titan-membran och starkare motor (högre B/L-faktor än 65CDN-T). Även en mer avancerad fasplugg och annan upphängning av membranet. En driver som fått mycket fina vitsord på forum. Den andra som ingick i min utvärdering var en driver med än större membran av titannitrid från 18sound. Även denna har en mer avancerad fasplugg än SB Audience driver. Den valda modellen NSD1480N-8 har den högsta B/L-faktorn jag sett på en 8 ohms kompressionsdrivare - 15,5 Tm. Fortsättning följer, /Anders

Precis, beryllium är ett av de giftigaste ämnena vi har. Inandning av minsta damkorn kan orsaka allvarliga sjukdomar och cancer. Så man måste respektera att de de som producerar produkter med eller av beryllium gärna hade helt gått ifrån materialet där det inte är absolut nödvändigt. Men att nyttja produkter som högtarare med beryllium är helt riskfritt (bara så ingen tror något annat). Jag återkommer till materialfrågan här i tråden. Det finns flera intressanta alternativ till beryllium.