Jump to content

string

Medlem+
  • Posts

    225
  • Joined

  • Last visited

  • Days Won

    9

Everything posted by string

  1. Intressant, det där med pianot. Jag kände också att mixningen lät konstig - men eftersom du frågat Bobo, så vet vi nu att detta var en medveten ljudbild, som önskades för denna produktion. Förövrigt är det ju en härlig platta! Det här med högupplöst kontra CD. Jag vet inte. Jag har själv inte CDn, så jag kan inte jämföra. Om inte någon "glad" ljudtekniker har skruvat alltför mycket på rattarna, vid CDns tillkomst, borde man inte höra någon egentlig skillnad. Men blotta vetskapen att köpa en CD av en inspelning i 96k, när nu högupplöst fil på 96k finns tillgänglig, det gör jag inte. Är man nörd så är man. Sedan har jag på sistone blivit lite bekväm av mig; varför springa på stan efter en CD eller beställa hem (fraktkostnader och väntetid), när man kan få filen till sin dator, nästan omgående.... Ser bara fördelar med detta medium.
  2. Senast nedladdat - ypperlig kvalitet, både performance och ljudmässigt: 96kHz/24-bit FLAC, Decca 4788837 https://www.highresaudio.com/en/album/view/64uoea/accademia-bizantina-ottavio-dantone-haydn-symphonies-78-79-80-81 96kHz/24-bit FLAC, BIS-2100 http://www.eclassical.com/labels/bis/liszt-piano-concertos-2.html 96kHz/24-bit FLAC, Harmonia Mundi, HMC 902183.84 http://www.eclassical.com/harmonia-mundi/beethoven-complete-works-for-violoncello-and-piano.html 96kHz/24-bit FLAC, Chandos CHSA 5134 https://www.chandos.net/products/catalogue/CHAN 5134 96kHz/24-bit FLAC, AAM Records AAM001 https://www.highresaudio.com/de/album/view/ncjja3/academy-of-ancient-music-richard-egarr-birth-of-the-symphony-handel-to-haydn 96kHz/24-bit FLAC, DG 479 0086 https://www.highresaudio.com/de/album/view/dpq6kc/lisa-batiashvili-staatskapelle-dresden-johannes-brahms-clara-schumann 96kHz/24-bit FLAC, BIS 2424 http://www.eclassical.com/conductors/blomstedt-herbert/bis2424.html 96kHz/24-bit FLAC, ECM-records https://www.highresaudio.com/en/album/view/bodwsp/bobo-stenson-trio-contra-la-indecisin
  3. string

    God Jul

    Åh...så tråkigt! Det blir så tomt när våra fyrfota vänner slutligen springer över till de sälla kattmarkerna. Våran Sorro lämnade oss också nu i höstas - vi märkte snart att huset inte klarade sig utan katt. Nu har vi lille Morris.....
  4. string

    God Jul

    till alla mina Euphonia-vänner, önskar string !!
  5. Måste ju tillstå att tipset från Bepop om HiFi-News och deras recensioner av musik var mycket givande. Det blev många nya bekantskaper, såsom denna: Att man dessutom får en utvärdering av överföringen (se nedan) är ju verkligen ett plus!
  6. Jo @Bebop, det är förstås äldre inspelningar som avses i mina funderingar. Nyinspelningar förutsätter jag görs via PCM. Detta garanterar ju förstås inte alltid att det låter bra. Bra tips om HiFi-News - jag har faktiskt precis lagt en order på årsboken. Kan vara trevligt med en sammanfattning av 2018, både vad gäller musikutgåvor och hårdvara.
  7. Jag känner mig frustrerad! Alla dessa siter ute på nätet med High-Res filer som man kan tanka ner för en smärre summa pengar. Är det en hajp bara, som mer eller mindre seriösa bolag inom musikbranschen sätter upp och slår mynt av? Utrustningen som dessa använder är väl ok – tekniken har kommit så långt att denna hårdvara förmodligen inta är den svaga länken. Nej, det är ursprungskällan jag är bekymrad över. Vissa skivbolag, typ: Hyperion och Chandos får man förmoda använder sina egna masterband så där är förmodligen förvrängningen av överföringen minimal. En del siter som eClassical och HDTT får man väl också anta vara seriösa. eClassical har ju samarbete med BIS och i alla fall dessa utgivningar redovisas i klarhet, vilken upplösning mastern hade. HDTT hävdar ju att de alltid använder originalet (mastern), så det får man väl tro på. Sedan har vi HD-tracks, som jag ställer mig lite mer frågande till. Denna site spottar ideligen ur sig nya, fantastiska, upptagningar av diverse kult-musik (typ: Beatles, Pink Floyd, osv). Inte ett ord nämns om hur de kommit över källfilen eller vilken upplösning denna har. Själv vågar jag inte ta risken att tanka ner denna "kult-musik", efter de stolpskott jag redan fått känna på. Jag vet inte om jag är orättvis mot dem, vad har ni andra för erfarenhet av HD-tracks? I ett fåfängt försök att bringa lite ordning på vilka nedladdningsbara utgåvor som finns, så skapade jag ju tråden Högupplöst nedladdningsbar musik, tips & ”Svarta listan”. Jag hade hoppats att vi skulle kunna utbyta erfarenheter och skapa någon form av databas över de guldkorn som ligger där ute på nätet. Detta initiativ rann ju snabbt ut i sanden. Så ja, jag känner mig låg och frustrerad!
  8. För att nyansera det hela lite ytterligare, så kan ju tilläggas att alla de olika produktioner som görs på Studio Blue, låter väldigt olika. Vilket de ska göra. De som jobbar på studion ska inte och får inte styra musikernas och producentens skapande. Det finns således inget ”Studio Blue-sound”. Den ljudbild som producenten vill förmedla går däremot lätt att skapa tack vare studions utformning.
  9. Haloj @MatsT Har nu fått svar från Claes angående inspelningen av ”American Poster”. Och precis som du själv mycket riktigt konstaterar så är det en smaksak hur man vill att det ska låta. Att spela in på Studio Blue möjliggör ju flexibel och kreativ akustisk integrering, genom att inspelningsrummet erbjuder diffuserade tidiga reflexer från önskade instrålningsvinklar i ljudbilden. Härmed kan en producent återge exakt det sound som han eller hon önskade förmedla. Vad gäller albumet ”American Poster”, så producerades denna av Peter Lundahl som själv är bluegrass-musiker och utbildad ljudtekniker/producent. Hans önskan med plattan var, dels att visa att denna musikform är och kan fungera utmärkt som en rent akustiskt sättning även vid inspelning, dels att musikens många intressanta detaljer och dynamiska förlopp vinner storligen på att spelas in som ett avtryck från en akustiskt klingande verklighet, utan processering, monomikrofonssignaler och konstlad styrkeskillnadspanorering, för att bygga upp en ljudbild som aldrig funnits. Peter och hans tekniker valde således att arbeta minutiöst med de olika musikgruppernas placering i rummet och musikerna i förhållande till varandra, inklusive hur solister rör sig fram och tillbaka som vid en verklig konsert. Senare vid framställningen av produktionsmastern valdes endast hela tagningar helt utan klipp eller redigeringar, vilka påfördes reverb i önskvärd omfattning.
  10. Har fått lite info från Claes på frågrna du ställer @calm : Hade aldrig hört talas om denna yrkesutbildning, som verkar vara i privat regi mht att det tas ut terminsavgifter. Ljudtekniker/Producentlinjen vid Studio Blue är en konst- och kulturutbildning vilket är en eftergymnasial utbildningsform som ges av privata aktörer och som står under statlig tillsyn genom Myndigheten för yrkeshögskolan. Utbildningen berättigar de studerande till studiemedel hos CSN. Är den på något sätt branschanknuten? Den kan anses vara branschanknuten, dels genom att många av skolans tidigare studerande i dag arbetar framgångsrikt i alla nischer där någon form av ljudproduktion förekommer, dels genom att samarbetsprojekt genomförs med andra branschaktörer genom utbildningen i form av musikproduktioner, mm. Men denna tycks vara just inriktad mer på själva tekniken? Eller? Ljudtekniker/Producentlinjen är både en bred och extremt djup utbildning med huvudfokus på allt som rör just musik, produktion av musik inom alla genrer samt de ljudtekniska aspekterna av ljudproduktion. Även om utbildningen företrädesvis handlar om musik och musikproduktion ger dess breda och djupa innehåll goda grunder för de studerande att arbeta med andra slags ljudproduktion än musik.
  11. Finns en underbar story som Claes berättade för mig om just denna inspelning: När sångarna var uppställda i kyrkan och Claes skulle rigga mickarna framför kören fick han inte till det. Vilka avstånd han än använde gentemot sångarna så studsade ljudet "hej-vilt" bakom honom. Bakom honom fanns också en enormt stor kyrkport och framför den en upphängd gobeläng, upprullad i taket. Claes fick kyrkvaktmästaren att öppna portarna och hissa ner gobelängen. Och se nu lät det perfekt, nästan var man än placerade mickarna. Eftersom studsen bakåt nu var eliminerad (det är denna som nästan alltid påverkar soundet mest negativt) kunde man nu rikta in sig på andra faktorer när mickarna skulle placeras ut. Och hur slutresultatet blev vet ju både du @shifts och jag. Det är en underbar skiva!
  12. Nu är vi ju i den trevliga situationen att vi enkelt kan fråga Claes hur inspelningen gjordes och varför man valt att hålla nere efterklangen. Eftersom Claes har, på ett eller annat sätt, medverkat i alla produktioner som finns i deras butik, så har han ju så att säga facit i hand. Vad jag däremot vet är att inget lämnas åt slumpen, utan det finns en "aktiv" mening bakom soundets karaktär. Jag mailar och kollar med honom!
  13. I en söderförort till Stockholm, inrymt i en anonym byggnad, ligger ett Mecka för den som vill lära sig ljudteknik och musikproduktion. Ansvarig eldsjäl för verksamheten, med mottot att riva de olyckliga gränser som finns mellan musik och ljudteknik, är Claes Wettebrandt. Tillsammans med ett antal kollegor bedriver Claes utbildning i olika ämnen inom musik, musikproduktion och ljudteknik. Efter en 2-årig yrkesutbildning på heltid, Ljudtekniker/Producentlinjen vid Studio Blue, är man en kompetent ljudtekniker/producent. Förutom ett antal klassrum finns också 6 inspelningsstudior, så att teori och praktik kan varvas. Alla studior har monitorsystem från Ino Audio. Nedan syns högtalarbestyckningen i kontrollrummet till Studio Blues A-studio: Studio Blues A-studio, som är den största, används inte bara för utbildningsändamål utan går även att hyra för skivbolag och övriga intresserade. Monitorsystemet har ett större dynamikområde och frekvensomfång än den mänskliga hörseln, tillika med neutral klang och försumbar distorsion. Därmed är det möjligt att spela upp även de starkaste ljudkällorna som används i musik – som trummor, slaginstrument, brass, Marshallstackar, Stradivariusfioler med flera – vid realistiska ljudtryck. Som kuriosa kan nämnas att 15’’ basarna på bilden har en linjär slaglängd på 3 cm. Sidosystem och basmoduler drivs av 4 modifierade Rotel RB-1090. Kontrollrummet har en kompromisslös akustiklösning med golv, väggar och tak utformade för att optimera de akustiska förutsättningarna. I den uppnådda målbilden finns ett helt opåverkat direktljud vad gäller de icke önskvärda tidiga reflexerna från monitorernas närområde, frånvaro av resonanta stående vågor samt en subjektivt behaglig miljö att vistas i – inte olik ett vanligt vardagsrum men utan de akustiska fel dylika typiskt brukar vara behäftade med. Claes ger några exempel på den akustiska utformningen: Total frånvaro av parallella ytor inklusive mellan golv och tak, gälabsorbenter som eliminerar väggreflexer från ljudbildens direktljud men ger reflexer från rummet i övrigt, diffusion på motsatt sida om monitorerna samt basabsorption så att rummet uppvisar en välbalanserad frekvensrespons från de lägsta basfrekvenserna på olika lyssningsplatser i rummet. Observera dock att målbilden inte är en identisk frekvensrespons på alla platser eftersom vi psykoakustiskt förväntar oss mer bas närmare en bakre vägg än mitt i rummet eftersom rum typiskt fungerar så. Inspelningsstudion i sig är också ett under i perfektion. Precis som i kontrollrummet råder frånvaro av parallella ytor inklusive mellan golv och tak. Och även här hittar vi gälabsorbenter med huvuduppgiften att balansera väggreflexerna och öka flexibiliteten för olika kvoter mellan direktljud och önskvärda tidiga reflexer: Gälabsorbenter Väggar, golv och tak är så konstruerade att ljudet vid inspelningen kan optimeras, beroende på placering av instrument och mikrofoner i studion. Reflektion och absorption samt kvoten mellan direktljud och tidiga reflexer kan härmed väljas med maximal flexibilitet och kreativitet. Nedan Claes, i full färd med att peka och förklara: Vad det hela handlar om är möjligheten att ge ljudkällor akustisk förankring genom tillskott av önskvärda tidiga reflexer, företrädesvis 6–15 millisekunder efter direktljudet. Häri ingår att de tidiga reflexerna behöver ha rätt ankomsttid, önskvärt antal, önskvärda riktningar och subjektivt välljudande spektrum. För att uppnå detta måste teoretisk kunskap och praktisk erfarenhet samverka så att utformningen av samtliga begränsningsytor optimeras för detta redan från början. Äkta stereo Genom att studion är utformad på detta rigorösa sätt blir det extra mycket att vinna på att spela in i äkta stereo. Inspelningarna kan då få en unik närvarokänsla genom det medvetna utnyttjandet av de tidiga reflexerna. Ren tidsskillnadsstereo (AB-teknik) har ett rykte som är negativt präglat av vanföreställningar, felaktigt genomförda inspelningar och akustiska miljöer som inte har tillräckligt hög grad av akustiska välljudskvaliteter. I Studio Blues inspelningsrum är det möjligt att nå önskvärda kvaliteter från förekommande musikinstrument och de sättningar som får plats. Mikrofoner, typ och placering Men det är inte bara rummet som är avgörande, lika stora krav ställs på mikrofonerna. Musiker/sångare spelas vanligen in med kulor, alltså rent tryckkännande mikrofoner som därmed kodar detsamma som våra mänskliga öron. Alla andra mikrofontyper (njurar, supernjurar och åttor samt blandformer av olika slag) kodar mer eller mindre partikelhastighet vilket medför klangfel vid alla avstånd utom ett på grund av proximityeffekten. Den som vill koda ljud från flera avstånd – som det ju av lätt insedda skäl blir även med endast en ljudkälla som reflekteras av bakomliggande begränsningsytor – kommer därmed att få hörbar klangförvrängning med alla andra mikrofontyper än kulor. Typiskt låter små kapslar bäst när ljudet våra öron hör från det som ska spelas in låter subjektivt extremt bra. Detta för att de är mer klangneutrala i alla riktningar och därmed spelar in de tidiga reflexerna maximalt klangneutralt. Samtidigt brusar de mer varför det blir en avvägning mellan kapselstorlek och brus; och även mellan olika specifika modeller. De bästa 1/4-tumskapselmikrofinerna kommer från Earth Works. På Studio Blue används bland annat flera olika par från dem, optimerade för olika ljudtryck. Earthworks QTC40 (matchade par) De bästa lågbrusiga mikrofonerna är fortfarande Sennheiser MKH 20 som har 1/2-tumskapsel men trots det ändå har extremt lågt brus. Även dessa används ofta vid inspelning på Studio Blue. Vad gäller mikrofonpositioner är det svårt att kortfattat beskriva. Det är en hel vetenskap i sig och avhandlas förstås ingående i Ljudtekniker/Producentlinjen. Man kan dock säga att äkta AB-teknik fungerar bäst med kapselavstånd på 20–65 cm. Vanligaste lämpliga avstånden brukar vara från ungefär 25–52 cm. Trots att kulor används bör mikrofonerna vinklas ut något beroende på kombinationen av mikrofonens olika diskantkänslighet vid olika instrålningsvinklar, människans örons olika diskantkänslighet vid olika instrålningsvinklar samt stereosystemet med två högtalare som strålar ljud in i våra öron där de är extra diskantkänsliga. Forskning och föreläsningar Förutom kursverksamhet och inspelningar bedrivs också egen forskning och forskning i samverkan med externa aktörer inom områden som musikalisk interpretation, sång, objektiv prestandaverifiering av ljudteknisk utrustning, psykoakustiskt förankrad metodik vid inspelning, akustik, mm. Denna forskning utgör en del av grunden i utbildningen och kan därmed förhoppningsvis bidra till branschens kompetenshöjning. Studio Blue har ofta återkommande gästföreläsare som antagligen tillhör de främsta i världen när det gäller erfarenhet och kunskap inom sina respektive områden, och allt ingår givetvis i Ljudtekniker/Producentlinjen som utgör ett undantag i sitt slag också med sitt utpräglade hifi-perspektiv. Butiken Många av de produktioner som gjorts på Studio Blue finns till försäljning. Det finns en webbutik på Studio Blues hemsida, men enligt Claes är inte alltid lagerstatus uppdaterat – bäst att skicka ett mail till info@studioblue.se och kolla av. Nu när julen närmar sig har jag själv införskaffat nedanstående alster, låter helt underbart. Härligt när både performance och teknik är av yppersta klass: Konserter och live-evenemang Bor ni I Stockholmstrakten eller har vägarna förbi, så glöm inte att kolla in vad som händer på JANO. Jazzklubb Nordost (JANO) bildades 1979 i Täby och har sedan dess anordnat mer än 800 jazzkonserter. 2015 flyttade de till Vallentuna Teater och i samband med flytten dit fick JANO också ett lyft i tekniken. Detta kan vi tacka Mats Blomberg för. Mats är ljudteknikansvarig och webbredaktör på JANO. Sedan ganska många år samarbetar Studio Blue med JANO. På Mats förslag får två av andraårsstuderande vid Studio Blue praktisera som ljudtekniker på JANO. Som sådana genomför de det praktiska ljudtekniska arbetet vilket internationella artister specifikt uttryck särskild uppskattning för, som de bästa liveljud de upplevt trots årtiondens turnerade runt världen. Jag var själv på JANO i våras. Jag hade då ingen aning om jazzklubbens samarbete med Studio Blue. Det enda jag insåg efter konserten var att jag aldrig tidigare upplevt ett mer välljudande framträdande. Så ett litet tips: varför inte passa på att avsluta jazzåret 2018 med ett storband på JANO. Sista konserten spelas 9 december. Denna gång är det med SOS Big Band (Lasse Lindgren och Berit Andersson). Jag kommer definitivt att ta mig dit, var så säker! Epilog Det är sent, mitt i natten, när jag tar mig hem. Det har varit ett omtumlande och öronöppnande besök hos Studio Blue. Förutom gästfrihet, med kaffe och bullar, har jag fått massor av tips på skivor och konserter. Samt en fenomenal ljudupplevelse, hur det kan och ska låta. Det är bara att hoppas att Claes fortsätter att utbilda och fostra kommande ljudtekniker och musikproducenter under lång tid framöver. Vi musikälskare och ljudnördar kommer därmed alla att kunna njuta och ta del av hur artisten vi lyssnar på, egentligen ville förmedla sin konstart. På CD, High-Res-filer eller på livekonserter.
  14. Efter tips från @Bebop om cellisten Steven Isserlis (som för mig var ett nytt namn) så hittade jag denna på Hyperion-siten: Friskt och härligt spelat! Toppkvalitet rakt igenom!
  15. Startar denna tråd i hopp om att vi ska kunna utbyta tips på njutbar musik. Meningen är att hitta guldkornen från olika hemsidor, där högupplösta filer kan köpas. En länk och en bild, mer behövs inte. Sen ligger det i betraktarens öron om man själv vill tanka ner. Detta öppnar ju också upp för ny musik/kompositörer, som man annars aldrig skulle lyssnat på. I den här tråden ska vi dessutom varna för produktioner som är riktiga "stolpskott" typ denna: http://www.hdtracks.com/bridge-over-troubled-water-236370 Vi får se om denna tråd blir en succé eller den tynar bort........
  16. Alla sådana här tips är otroligt värdefulla och välkomna - speciellt om man som jag håller på att bygga upp ett filbibliotek i DSD och PCM. Jag har själv många "vanliga" CD från Hyperion, alla av hög kvalitet - performence som ljudtekniskt. Men att kunna tanka ner filer från deras hemsida, med dessutom högre bitrate, var ytterligare "grädde på moset". Tackar för tipset om sidan.
  17. Tack för alla tips med hur man ska tänka och vilka fällor man kan gå i, när man laddar ner filer. Som med allting annat så gäller den gamla devisen att "Allt är inte guld som glimmar". Vad gäller PCM så verkar ju siten eClassics vara ett föredöme och speciellt skivbolaget BIS, lägger ju alla kort på bordet! Laddade just ner : och nu snackar vi kvalitet!
  18. Ok, då vet jag att denna inspelning inte gör PCM-mediet rättvisa. Typiskt att jag skulle plocka just det albumet. Nåväl, jag ska testa lite BIS från "eClassical" - tack för tipset!
  19. Tack @Taxmannen och @Bebop, det var precis denna typ av resonemang som jag var ute efter. Speciellt det faktum att PureDSD faktiskt är analogt -> DSD, utan att gå via PCM (om man nu ska lita på vad HDTT skriver på hemsidan). Intressant också det här med BIS, har man tur att hitta nedladdningsbara filer 96/24 så är dessa alltså att föredra mot att gå och köpa CDn. Har på skoj laddat ner "Bridge Over Troubled Water" i 192/24 och "Back to Black" (Winehouse) i 96/24 från HD Tracks och båda lät ganska skrikiga. I och för sig är denna typ av musik kanske inte representativ för audiofiler, men "Bridge Over Troubled Water" borde låtit bättre än vad den gjorde. Tror inte att min DAC är problemet, OPPO UDP-205 ska utan problem klara denna sampling.
  20. Tanken med den här tråden är inte att jämföra de båda formaten. Det har dessutom redan skrivits spaltmeter om detta och att jämföra dessa är som att jämföra äpple vs päron – båda formaten har sina fördelar och tillkortakommande. Nej, syftet med tråden är mer på ett ”filosofiskt” plan. Ponera att samma musikverk finns utgivna i båda formaten. Låt oss ta: ”Kenny Burrell ‎– Midnight Blue”. Den finns utgiven på ”highdeftapetransfers.com” som DSD256 och på ”hdtracks.com” som FLAC 192/24. Rent spontant, vad väljer ni och varför? Är det hur streaming-siterna har överfört utgåvan till resp. format som fäller avgörandet eller något annat? Är mycket medveten om att viss musik bara återfinns i ett speciellt format, och då är ju valet enkelt – men om ni har valet mellan ”hö-tapparna”……? Utveckla gärna!
  21. Det gäller att vara noga vid beställningen och skriva in sitt mobilnummer, så brukar det ordna sig. De gånger jag har fått leverans så har jag alltid fått SMS, där jag via svarsalternativ kunnat styra vilken dag budfirman kommer. Däremot brukar budfirmorna vara väldigt svävande med när på dagen de kommer. Det brukar heta: ”Under dagen”, eller mellan 07:00-22:00. Man önskar att de kunde vara lite mer precisa. För man kan ge sig f:n på att de ringer på just när man sprungit ner på snabbköpet eller pizzerian. En helt annan erfarenhet av budfirmorna fick jag för några veckor sedan. Jag skulle skicka ner min Accuphase till Tyskland, en ganska tung pjäs på 30 kilo. Alla budfirmor, utom UPS, fick jag nobben av. Som privatperson får man inte skicka tyngre grejor än 20 kilo! Öhh..varför då? UPS hade däremot en övre gräns på 70 kilo, hämtning vid dörren samt ganska humant prispåslag om man ville försäkra godset.
  22. MJAU - ny kattunge på väg in. Måste säkra upp högtalarna: Annars blir det inget lyssnande av alls.......
  23. Den där var jag också på - läcker konsert. Måste kolla lite på China's och Dhafer's discography!
  24. Prioriteringar Ursäkta senkommen utvärdering av Linnengerarna, det har varit andra prioriteringar på sistone (dödsfall i familjen). Nu har jag i alla fall haft lite tid över, så här kommer mina funderingar. Antiklimax När mono-blocken äntligen dök upp i måndags så var jag förstås ivrig att testa dem. Det började med en antiklimax: ena slutsteget var helt dött, inte ett pip kom det ur högtalaren. Efter mycket kopplande och svärande insåg jag att något var fundamentalt fel och mailade distributören. Fick nästan omedelbart svar, med förklaring vad som hänt och vad som behövde göras. Det visade sig vara ett välbekant problem, kontakterna från den gummiupphängda transformatorn kunde ibland skaka loss under transporten: Jag öppnade locket och kollade, jodå mycket riktigt: Så det var bara att knäppa fast den gröna kontakten igen. Lite tekniksnack Liszt började ju tillverkas under 2017 och förutom modernare komponenter så är kretslösningen en helt annorlunda än min gamla Accuphase. Faktum är att denna Linnenberg-amp har vissa likheter med Classé, då den använder utgångssteg baserat på tandemkopplade MOSFET-steg, ett för resp. pol. Dessa höghastighets DC-kopplade kretsar är en vidareutveckling av Hitachi's berömda halvledare från 70-talet, som enbart var avsedd för ljudåtergivning. Halvledaren blev berömd för sitt rör-”sound” och för sin perfekta förspänningsstabilitet under alla belastningsförhållanden. Den fullständiga specifikationen inkluderar 1.5Vrms ingångskänslighet, 47k / 94kΩ ingångsimpedans på RCA / XLR, 28,9dB spänningsförstärkning, 25A kontinuerlig ström, 650ns slew rate och 0.003% THD + N vid 10W / 8Ω. Brusnivån ligger på -122 dB och bandbredden (ofiltrerad) spänner mellan 0,3Hz – 1,2MHz. Jag måste erkänna att jag blev bländad av dessa värden och trots allt bättre vetande gick jag på ”magkänslan” när valet föll på just LISZT. Handbyggd tysk kvalitet samt ovanstående data borde ju inte kunna gå fel. Men några väl underbyggda recensioner, från en samlad kritikerkår, fanns tyvärr inte att förlita sig på. Jo, ok, ”6moons” hade skrivit en artikel, men den nättidningen är ju sponsrad av bl.a. Linnenberg, rätt partisk med andra ord. Så jag undrade; hade jag nu gjort en dumhet? Utvärderingen Denna blir ju allt annat än vetenskaplig; det enda jag har att jämföra med är minnesbilden av hur en 2004 års Accuphase A-30 presterade. Detta slutsteg har jag i och för sig ägt i över 13 års tid, så dess karaktär har etsat sig väl in i min hjärna. Så jag kommer inte att ta till några stora ord och stapla superlativen ovanpå varandra. Alla vet ju också att samma ”burk” uppträder med olika karaktäristika i olika anläggningar. Men det var ändå ett par saker jag la märke till, när jag lyssnade på Linnenberg LISZT och som förmodligen kan relateras till dess mätvärden: Mycket bättre bas och även bättre diskantåtergivning. Eftersom frekvenskurvan faller i båda ändar av tonkurvan antar jag att det är det breda frekvensomfånget som påverkar. Ljudet låter mer rent och kontrollerat. Kan vara att förstärkarna är accelerationssnabba (hög slew rate). Verkar som förstärkaren har full kontroll över membranen i högtalaren. Kan det vara tandemkonstruktionen? Slutligen, otroligt transparant. Jag hör helt nya detaljer i musiken. Vilken parameter eller om det är helheten som spelar in, vet jag inte. Så min ängslan om att ha gjort en dum affär har förbytts till en förvissning om att detta var helt rätt! Jag sitter helt nöjd och bara njuter!
  25. Här kommer mitt bidrag. Bor i suterränghus och gillestugan på nederplan används som kombinerad bio och musikrum. Måtten är 7,5 x 4,2 m, med väggar i betong. Högtalarna är som synes uppställda mot kortväggen, snett vinklade inåt. För baffeln gör detta att måtten blir 61 cm / 70 cm mot bakre väggen och 75 cm / 49 cm mot sidovägg (gäller båda högtalarna). Sweetspot (soffan) är placerad ca 4 m från väggen och det finns alltså gott om utrymme även bakom den (ca 3 m). I taket hänger en ramspänd duk (sitter på gångjärn) som i viss mån fördelar ljudet. På resp. sida om duken sitter egenhändigt ihopsnickrad absorbent, 100 cm x 80 cm. Absorbenterna är byggda av en kilram. I den ligger en tillskuren platta av skumplast (Bondex). Slutligen är allt väl dolt med sk. AIDA-väv, dvs. tyg med glesa maskor, som egentligen används när man broderar. Syftet var ju att korrelera rumsakustiken vs vilka högtalare som används. Jag tror att jag just förstört statistiken eftersom Supreme-högtalarna är något udda. Men vad tusan – det är ju lite kul att visa upp sitt lyssningsrum också. Anläggningen är inhyst i en ”design”-möbel, där jag tagit bort bakplanet. Det är ganska skönt att kunna stänga om anläggningen med skjutdörrar (när man har husdjur). Men för nytillkomna och nyfikna står de olika dörrarna på glänt nedan: Vänster Mitt Höger Återkommer med utvärdering av Linnenbergarna senare!
×
×
  • Create New...