string

Tack för era svar: Mina funderingar var väl mest hypotetiska - jag inser också att analogt borde räcka för streamad radio. Det enda som stör mig är att man ju har en digital källa, i form av PCn och som därefter måste göras om analogt och därefter digitalt igen. Dvs: PC ---USB--> OPPO--analogt--> Tascam--> digital fil. Tycker det borde finnas ett enklare sätt, utan så många omvandlingssteg. Angående en extern highend ADC att koppla in på Tascams AES-ingång, så skulle det vara kul att testa med de olika formaten (PCM och DSD), för att jämföra med den inbyggda. DACen i Tascam är ju däremot inte av större intresse, eftersom man ändå flyttar de inspelade filerna. Vet inte om ni blir ännu mer förvirrade av detta svar eller om ni förstår mina tankegångar.

Eftersom DA-3000 har en digital-in (AES/EBU), varför behöver man bry sig om de inbyggda DACarnas tillkortakommande? Kan man inte använda en extern DAC och bara använda DA-3000 som själva inspelningsmediet? Känner att jag missat något - förklara gärna!

Precis, jag gör på samma sätt - flyttar över filerna till PCn och kör JRiver. Att jag funderande på digital överföring gällde egentligen bara inspelningar av livekonserter från P2, över internet, och slippa ta steget via analogt.

Jag kanske ska förtydliga att det är via analog input som jag spelar in på min DA-3000, så det är alltså AD-steget i denna som uppvisar skillnader för DSD och PCM. Men detta är väl underförstått. Skulle gärna velat spela in digitalt, men det är min OPPO UDP-205 (Blueray) som min PC är kopplad till, och som agerar DAC (ESS-Sabre chip). OPPOn har tyvärr ingen clock-out, så det går inte att klock-synka mot DA-3000 (och därmed kan vi glömma att spela in digitalt).

Tack för omtanken, @Bebop. Nämnda online-butiker, plus några till, var dock redan kollade när min tråd skrevs. Och i sanningens namn, även som nörd måste man ibland besinna sig. Med tanke på inspelningens kvalitet (vid framförandet) var det inte försvarbart att köpa en hel CD-box (där denna inspelning råkade finnas). Då blev jag plötsligt lite snål . Däremot kan jag konstatera att YouTube som källa till musikaliska rariteter faktiskt är något att räkna med – om det nu bara är musiken man är ute efter. Den andra poängen i min tråd var det faktum att ljudet skiljer så mycket vid inspelning, på en digital recorder. I alla fall på min DA-3000. Det verkar som dess D/A-omvandlare inte hänger med riktigt, på DSD-formatet. Ni andra där ute – som sitter med digitala recorders av olika modeller, det kan nog vara värt att göra lite tester och reda ut vilket format som er ”burk” presterar bäst med.

Jag är inte bara ”audiophile”, utan även ”francophile”. Denna passion för Frankrike kan nog tillskrivas det faktum att jag som barn tillbringade många underbara somrar i den lilla sydfranska staden Menton, dit föräldrarna styrde kosan varje år. Kultur, och framför allt musik, har stått högt i kurs i vår familj och förutom mängder av konserter som föräldrarna drog med mig på, så fanns det ett enormt utbud av musik- och underhållningsprogram på TV. Detta var alltså under 70-talet och något liknande fanns inte ännu i svensk TV. Så vi satt alla klistrade vid rutan på lördagkvällarna under sommaren, när de fantastiska franska showerna visades. Långt senare i livet har jag varit trogen de franska artisterna från förr och följt deras öden. Många är ju numera åldrade eller har gått bort, som nu senast; Charles Aznavour. Föräldrarna gillade Charles och den typen av ”singasongwriter” som han representerade, själv hade jag vid slutet av 70-talet börjat få smak för jazz. Min franska idol i den genren var och är fortfarande Michel Legrand. Efter denna lite långa introduktion, kommer här anledningen till att jag skriver. Igår fick jag plötsligt lite ”cravings” för att lyssna på Michel igen och började leta lite på nätet efter hans musik. Jag har redan, sedan tidigare, en underbar CD med allas våran Rigmor (Gustafsson) – ”On My Way To You”, där hon på ett förnämligt sätt, tolkar Michel Legrand: Men vad jag nu letade efter ute på nätet var vinyl / CD , med hans egna framträdanden och det visade sig vara svårt. Det var framför allt en inspelning jag var ute efter, det legendariska framträdandet 1969 (50-års jubileum!), där han själv sitter vid flygeln och framför "Les Moulins de mon cœur" (The Windmills of Your Mind). Jag hittade inspelningen - på YouTube! Denna inspelning finns faktiskt upplagd två gånger, av olika personer. Det är den som visas nedan, som ni ska lyssna på (den andre har en massa drop-outs): Ok, YouTube kan ju inte skryta med någon högupplöst musik. A andra sidan hade ju också Michel's inspelning från 1969 sina tillkortakommanden. Jag testade! Jag spelade in på min Tascam DA-3000, i olika format. Nu inträffade något intressant – de olika formaten lät olika. DSD lät sämre än PCM. Och PCM 16/44.1k lät sämre än 24/192k. Först med 24/192k öppnade musiken upp och lät riktigt bra. Kan det vara så att kretsarna i min Tascam arbetar på ett mera gynnsamt sätt med 24/192k? Denna test har i alla fall inneburit att jag hädanefter, vid inspelning av live i radio kommer att hålla mig till 24/192k. Även om det är ”overkill” och tar mer plats på SSD-disken.

Intressant, det där med pianot. Jag kände också att mixningen lät konstig - men eftersom du frågat Bobo, så vet vi nu att detta var en medveten ljudbild, som önskades för denna produktion. Förövrigt är det ju en härlig platta! Det här med högupplöst kontra CD. Jag vet inte. Jag har själv inte CDn, så jag kan inte jämföra. Om inte någon "glad" ljudtekniker har skruvat alltför mycket på rattarna, vid CDns tillkomst, borde man inte höra någon egentlig skillnad. Men blotta vetskapen att köpa en CD av en inspelning i 96k, när nu högupplöst fil på 96k finns tillgänglig, det gör jag inte. Är man nörd så är man. Sedan har jag på sistone blivit lite bekväm av mig; varför springa på stan efter en CD eller beställa hem (fraktkostnader och väntetid), när man kan få filen till sin dator, nästan omgående.... Ser bara fördelar med detta medium.

Senast nedladdat - ypperlig kvalitet, både performance och ljudmässigt: 96kHz/24-bit FLAC, Decca 4788837 https://www.highresaudio.com/en/album/view/64uoea/accademia-bizantina-ottavio-dantone-haydn-symphonies-78-79-80-81 96kHz/24-bit FLAC, BIS-2100 http://www.eclassical.com/labels/bis/liszt-piano-concertos-2.html 96kHz/24-bit FLAC, Harmonia Mundi, HMC 902183.84 http://www.eclassical.com/harmonia-mundi/beethoven-complete-works-for-violoncello-and-piano.html 96kHz/24-bit FLAC, Chandos CHSA 5134 https://www.chandos.net/products/catalogue/CHAN 5134 96kHz/24-bit FLAC, AAM Records AAM001 https://www.highresaudio.com/de/album/view/ncjja3/academy-of-ancient-music-richard-egarr-birth-of-the-symphony-handel-to-haydn 96kHz/24-bit FLAC, DG 479 0086 https://www.highresaudio.com/de/album/view/dpq6kc/lisa-batiashvili-staatskapelle-dresden-johannes-brahms-clara-schumann 96kHz/24-bit FLAC, BIS 2424 http://www.eclassical.com/conductors/blomstedt-herbert/bis2424.html 96kHz/24-bit FLAC, ECM-records https://www.highresaudio.com/en/album/view/bodwsp/bobo-stenson-trio-contra-la-indecisin

Åh...så tråkigt! Det blir så tomt när våra fyrfota vänner slutligen springer över till de sälla kattmarkerna. Våran Sorro lämnade oss också nu i höstas - vi märkte snart att huset inte klarade sig utan katt. Nu har vi lille Morris.....

till alla mina Euphonia-vänner, önskar string !!

Måste ju tillstå att tipset från Bepop om HiFi-News och deras recensioner av musik var mycket givande. Det blev många nya bekantskaper, såsom denna: Att man dessutom får en utvärdering av överföringen (se nedan) är ju verkligen ett plus!

Jo @Bebop, det är förstås äldre inspelningar som avses i mina funderingar. Nyinspelningar förutsätter jag görs via PCM. Detta garanterar ju förstås inte alltid att det låter bra. Bra tips om HiFi-News - jag har faktiskt precis lagt en order på årsboken. Kan vara trevligt med en sammanfattning av 2018, både vad gäller musikutgåvor och hårdvara.

Jag känner mig frustrerad! Alla dessa siter ute på nätet med High-Res filer som man kan tanka ner för en smärre summa pengar. Är det en hajp bara, som mer eller mindre seriösa bolag inom musikbranschen sätter upp och slår mynt av? Utrustningen som dessa använder är väl ok – tekniken har kommit så långt att denna hårdvara förmodligen inta är den svaga länken. Nej, det är ursprungskällan jag är bekymrad över. Vissa skivbolag, typ: Hyperion och Chandos får man förmoda använder sina egna masterband så där är förmodligen förvrängningen av överföringen minimal. En del siter som eClassical och HDTT får man väl också anta vara seriösa. eClassical har ju samarbete med BIS och i alla fall dessa utgivningar redovisas i klarhet, vilken upplösning mastern hade. HDTT hävdar ju att de alltid använder originalet (mastern), så det får man väl tro på. Sedan har vi HD-tracks, som jag ställer mig lite mer frågande till. Denna site spottar ideligen ur sig nya, fantastiska, upptagningar av diverse kult-musik (typ: Beatles, Pink Floyd, osv). Inte ett ord nämns om hur de kommit över källfilen eller vilken upplösning denna har. Själv vågar jag inte ta risken att tanka ner denna "kult-musik", efter de stolpskott jag redan fått känna på. Jag vet inte om jag är orättvis mot dem, vad har ni andra för erfarenhet av HD-tracks? I ett fåfängt försök att bringa lite ordning på vilka nedladdningsbara utgåvor som finns, så skapade jag ju tråden Högupplöst nedladdningsbar musik, tips & ”Svarta listan”. Jag hade hoppats att vi skulle kunna utbyta erfarenheter och skapa någon form av databas över de guldkorn som ligger där ute på nätet. Detta initiativ rann ju snabbt ut i sanden. Så ja, jag känner mig låg och frustrerad!

För att nyansera det hela lite ytterligare, så kan ju tilläggas att alla de olika produktioner som görs på Studio Blue, låter väldigt olika. Vilket de ska göra. De som jobbar på studion ska inte och får inte styra musikernas och producentens skapande. Det finns således inget ”Studio Blue-sound”. Den ljudbild som producenten vill förmedla går däremot lätt att skapa tack vare studions utformning.

Haloj @MatsT Har nu fått svar från Claes angående inspelningen av ”American Poster”. Och precis som du själv mycket riktigt konstaterar så är det en smaksak hur man vill att det ska låta. Att spela in på Studio Blue möjliggör ju flexibel och kreativ akustisk integrering, genom att inspelningsrummet erbjuder diffuserade tidiga reflexer från önskade instrålningsvinklar i ljudbilden. Härmed kan en producent återge exakt det sound som han eller hon önskade förmedla. Vad gäller albumet ”American Poster”, så producerades denna av Peter Lundahl som själv är bluegrass-musiker och utbildad ljudtekniker/producent. Hans önskan med plattan var, dels att visa att denna musikform är och kan fungera utmärkt som en rent akustiskt sättning även vid inspelning, dels att musikens många intressanta detaljer och dynamiska förlopp vinner storligen på att spelas in som ett avtryck från en akustiskt klingande verklighet, utan processering, monomikrofonssignaler och konstlad styrkeskillnadspanorering, för att bygga upp en ljudbild som aldrig funnits. Peter och hans tekniker valde således att arbeta minutiöst med de olika musikgruppernas placering i rummet och musikerna i förhållande till varandra, inklusive hur solister rör sig fram och tillbaka som vid en verklig konsert. Senare vid framställningen av produktionsmastern valdes endast hela tagningar helt utan klipp eller redigeringar, vilka påfördes reverb i önskvärd omfattning.