Jump to content

Sigge

Medlem+
  • Posts

    431
  • Joined

  • Last visited

Recent Profile Visitors

4 822 profile views
  1. Hej Bebop, Konserten var som väntat bra, inget annat var väntat med hennes röst. Musiken var lite annorlunda, mer main-stream, om det är bra eller dåligt är väl en smaksak. Ulf Wakenius har väldigt tydligt påverkat hennes musik tidigare, nu är det för mig helt nya musiker. Dessa också mycket kompetenta. Hon beskriver själv samarbetet so ett "Projekt", för mig innebär detta ett väl definierat start och slut. Framtiden får väl visa vart det bär. Jo, visst menade jag "Coutance", t försvann i all hast. Och visst är vi kvar i Bretagne, och Coutance ligger i Normandie, bara en dryg timmes färd.
  2. Var på Youn Sun Nah konsert igår. Hon öppnade sin världstour i Counance (Brandmännens jazzfestival). Eftersom det är "hemmavid" gick det inte att missa. Denna gång med ett nytt band och ett nytt album att presentera (She Moves On). Om ni inte kan se henne i Köpenhamn 12 Juli så rekommenderas det nya albumet, med covers av Hendrix, Paul Simon, Lou Reed ml. Också en del nyskrivet material.
  3. Klarsynt som vanligt Bebop, men så är det också mammas gata. Jag tillhör de få som fortfarande har en Devialet i originalutförande. Jag förstår att det är lockande att hoppa på ett uppdateringståg. Jag har lyssnat på uppdateringarna, ja de låter annorlunda, men bättre? Det är jag inte så säker på, så jag sitter kvar med det gamla och är nöjd med det.
  4. Hela live framträdandet på Blues Alley finns i nyutgåva med fyra (!) LP, riktigt bra.
  5. Sigge

    Lemmy

    Hej alla. Jag har varit borta ett tag, men är tillbaka igen. Jag tänkte berätta något som jag tror att ni inte känner till. Det är var smeknamnet "Lemmy" kommer ifrån. Jo, enligt en god vän som var "room mate" med honom innan han slog igenom, så fanns det väldigt lite pengar i sällskapet, och fattigast av alla var just "Lemmy". Och ett hans vanliga fråga var "lend me a fiver" på lite slang blir det då just "Lemmy", om det är sant, ja min gode vän påstår det i alla fall.
  6. Så kom jultomten i år också, tillsammans med några Patricia Barber LP från MOFI. NINA SIMONE AND PIANO En studieinspelning som släpptes 1969 av RCA Victor. Den är inte speciellt tidstypisk för henne, utan lite mer svårtillgänglig. Av materialet har hon skrivet musiken till Compensation, ett poem av Paul Lawrence Dunbar, resten är covers varav Randy Newmans I Think It´s Going To Rain Today och Nobody´s Fault But Mine (trad.) ingår i hennes standard repetoar, de övriga förekommer bara på detta album. Själv rankar hon detta album högst av alla. Jag tycker det är känslosamt och naket, men försäljningen gick tydligen rätt dåligt. Det finns fler album beställda, de kommer förrmodligen i januari.
  7. BLACK GOLD spelades in live på Philharmonic Hall i New York 1969 och släpptes året efter av RCA Victor. Vid denna tiden är hennes album rätt mycket "Pop", men här detta präglas mer av protestsånger. Young Gifted an Black blev också en Civil Right Anthem. Musiken skiftar från stämningsfullt och långsamt tempo till rytmiskt med mycket bongo och tidvis lite stökig musik. BLACK GOLD var Grammy nominerad för « Best Female R&B Vocal Performance » 1971. Aretha Franklin van dock. Ny gittarist här, Emile Latimer som också bidrar med sång på version två av Black Is The Color Of My True Love´s Hair. Nu blir det en paus igen med väntan på nya album, stay tuned!
  8. Jag har varit lycklig ägare i lite drygt två år. Jag använder Air via PC, CD via digital ingång, men de senaste ½ året, mest vinyl. Ett par gånger om året kommer det en uppdatering, ibland är det dramatiska förbättringar, andra gånger adderas nya användbara funktioner. Skulle man behöva någon typ av hjälp, svarar Devialet snabbt och kompetent. Av all HiFi utrustning jag köpt finns det inget jag har varit lika nöjd med.
  9. Det blev en längre paus än vad jag förväntade mig. Jag tror jag saknar 12 av hennes album, 6 lär finnas i nyutgåva, dessa är beställda. Två har jag nu fått. Vi börjar med den äldsta. NINA SIMONE SINGS ELLINGTON är en live inspelning från 1962. Den har som titeln föreslår musik av Duke Ellington och är storbandsjazz. Till skillnad från tidigare album då hon varit uppbackad av en trio finns här en stor orkester med både stråkar och bleck samt en kör (Malcom Dodds Singers). Inspelningen är gjord under Colpix eran (1959-64). Enligt enligt hennes memoarer har hon full kontroll över inspelningarna. Arrangemangen står hon själv för och här är både standards och mer okänd verk av The Duke. Detta är nog det album som inte påminner om något annat, även om röst och pianospel känns väl igen.
  10. Ja, och vilka musiker. Jag var och lyssna på henne live, för par år sedan och ska göra det samma i höst. Hennes tidigare album håller också hög klass, framför allt SAME GIRL. LENTHO finns också numera som vinyl. Som vanligt med ACT produktioner också mycket bra ljud. Finns mer att läsa och lyssna här.
  11. Jag har också en Delos som låter mycket bra. Jag tror också att de är fel att dra några slutsatser om en tex pick up i en test som den ni gjorde. Många av oss har säkert lyssnat på en komponent i en kedja (från källa till högtare) som har låtit riktigt bra, samma komponent i en annan kedja har varit som taggtråd i öronen.
  12. Ljudupplevelser i Ystad har VPI. I Skåne tror jag inte det finns någon som har Nottingham. Lycka till.
  13. Jag har en VPI Clasic 1, och är mycket nöjd. Det finns en begagnad här. Kan ske lite dyrare än du tänkt dig.
  14. Så småningom förstår hon att förhållandet med Earl Barrow inte skulle kunde bli mer än just ett förhållande, men hon ville ha mer. På uppmaning från Miriam Makeba följer hon med till Liberia för att fira president Tolbert´s nya regering. Hon hade upskattat Barbados, men Liberia var som att komma hem för henne. Hon umgås med samhällets elit, har en stor aptit på livet i allmänhet och på män i synnerhet. Skivproduktionen är mycket sparsam. 1974 släpps SINGS BILLY HOLLIDAY på Strouds label och 1978 BALTIMORE på CTI Records. Hon lämnar så småningom Liberia, för att för att sätta sin dotter Lisa i skola i Schweiz. 1982 släpper hon FODDER ON MY WINGS på Carrere, inspelat i Paris. Det sista i min nuvarande samling. Omslaget och skivan har faktiskt inte samma namn, skivan säger FODDER IN HER WINGS. Som brukligt blandas här flera musikstilar, från calypso till funk. Visst kännar man igen henne, men hennes röst har mognat och blivit lite mörkare. På samma sätt som Van Morrison´s röst förändrades under åren. På detta album gör hon en reflektion över sitt liv. Jag tycker inte de olika låtarna hänger ihop lika bra som t.ex. På IT IS FINNSHED. Detta är inte en av hennes starkare album, det har kommit ut i en mycket liten utgåva. Jag hittade mitt exemplar på skivmarknaden i Rennes, enligt försäljaren en första pressning. Skicket är utmärkt. Jag är dock glad över att lyckats hitta ett exemplar. Jag väntar med spänning på en hög album som jag beställde för någon vecka sedan, jag återkommer.
×
×
  • Create New...