ukiro

Medlem+
  • Content Count

    371
  • Joined

  • Last visited

  • Days Won

    4

ukiro last won the day on May 5 2017

ukiro had the most liked content!

Contact Methods

  • Website URL
    http://ukiro.com
  • ICQ
    0

Recent Profile Visitors

3 648 profile views
  1. Visst är det vanskligt att ranka produkter baserat på mässljud, men jag tycker i bland att brasklapparna om mässljud är lite väl svepande, för alldeles lönlöst är det inte riktigt: Det är inte så våldsamt svårt att göra ett mentalt undantag för just en baspuckel i bedömningen som jag gjorde med MBL eller konstatera att ett system med stenhård PA-diskant nog inte kan skylla allting på rum, positioner eller kablar. Där det blir riktigt trassligt är när man försöker dra slutsatser kring elektroniken. Ett rum jag tyckte lätt platt och dynamikfattigt kan ju ha massor av orsaker, speciellt när alla ingående komponenter var okända för mig. Det fanns ett sånt i år som jag tänker på specifikt, där jag ändå är fortsatt väldigt nyfiken på förstärkarna. Låter det riktigt bra kan man ju utan bekymmer bokföra det systemet som "mycket lovande"—det tycker jag är en rimlig slutsats från mässlyssning. Jag tror också de flesta av oss har en skaplig (men självklart inte fullständig eller exakt) uppfattning av vad som troligen kan tillskrivas en högtalare respektive vad som mer sannolikt beror på något annat i kedjan. Sedan ska jag säga att man i bland får anledning att bli lite mer ödmjuk om man blir motbevisad, men jag kan inte minnas att jag personligen hört ett par högtalare låta dåligt på mässa (på det sätt som alltså sannolikt är högtalarens och inte systemets eller rummets fel) och sedan väldigt bra i annan kontext (det omvända har nog däremot hänt).
  2. Jag hör uppenbarligen till det senare lägret här, och vill igen påpeka att detta är personliga intryck och reflektioner som jag inte försöker utmåla som objektiv sanning. Jag har sett kommentarer från andra som verkligen gillade ert rum. För egen del är de märken du listar exakt de som jag tidigare tycker har problem med samma Accuton-färgning. Avalon kanske minst av dem dock, kanske för att de inte kör accuton hela vägen? Sen undrar jag ju om inte detta med att Accuton är så polariserande antyder ganska oblygt att elementen har en tydlig signatur; Vill man inte undvika den sortens färgning? (Säger jag som spelar vinyl med rör-riaa eftersom jag gillar färgningen…)
  3. Allegro från vintern i fyra årstiderna, men ingen aning om vilken inspelning det var. Nåt lite äldre.
  4. Diverse intryck nedan. Ni vet förstås att mässintryck ska tas med blodproppsframkallande mängder salt och att detta är personliga åsikter och inte nödvändigtvis objektiva fakta. Jag hann sitta ner i nära nog alla rum spritt över två dagar, men i vissa spenderade jag inte många minuter så alla omnämns inte. Bästa enskilda upplevelse Vivaldi-vinylen hos Audio Concept. Jag befann mig i helt olika positioner i rummet lördag och söndag, men båda gångerna gav det här spåret gåshud på hela överkroppen. Tror faktiskt detta var enda hudknottringarna denna mässa. Kommer inte glömma detta på väldigt länge: När MBL levererar är det helt sinnessjukt bra. Sämst Alla som inte kan hålla käft i lyssningsrummen. Behöver man gå på gubbdagis kanske man kan hålla sig till skruvdragarhyllan på Clas Ohlson. Audio Concept: MBL/Apurna/B.audio/432 EVO/Stromtank/Technics/DS Audio Fortsatt om rummet med Vivaldi-rysningarna: Precis som shifts påpekar ovan hade flera andra vinyler en hårdhet i diskanten på lördagen som inte riktigt gick att hitta i dag, men mina öron, som tlll vardags matas med Focal Utopia, tycker fortfarande att det finns en liten tendens till grynig hårdhet i MBLs diskanter. Det verkligen en mycket liten nyans, men jag associerar det med aningen utfrätta högdagrar i ett annars fulländat foto. Basen här iinne var problematisk, men eftersom jag hört 101:orna i andra miljöer vet jag att rummet var en stor bov. DS Audio är väldigt intressant teknik och det presenterades tydligt och bra av Robert. Många andra rum hade presentatörer som mumlade likt en nervös bokredovisning i högstadiet, men ska man förmedla kunskap om en avancerad produkt bör man kanske öva in sina sägningar och argument lite bättre. På digitalsidan var både streamern från 432 EVO och DACen från B.audio nya bekantskaper. En snegling på prisläget gör mig intresserad, men jag måste läsa mer om streamern: Att i realtid stämmma om all ingående musik till att A ska vara 432 Hz i stället för 440 låter som det borde ha en enorm flora av bieffekter, men det lät över lag mycket bra. Ett undantag bland de digitala spåren var Yellos "Takla Makan" som lät väldigt grynigt. Jag tänkte först att det var den här omstämningen som spökade, men väl hemma kunde jag konstatera att låten är sådan. I mina öron låter det som att något är fel, som om en samplingsfrekvenskonvertering gått snett, så jag är förvånad att den användes som demomusik. Men å andra sidan är jag nog väldigt petig med den här sortens grynighet. Nyfiken på om någon annan upplever samma sak? Den finns på Tidal. Audionord: Magico/Constellation/dCS/Devialet/Vivid/Piega (Undantar TechDAS här eftersom jag aldrig hörde den spela.) Håller med shifts igen, bra presentationer (alltid kul med influgna representanter som får--och KAN--snacka) och hyfsat omfång på musikvalen. Magico-tutorna är mässans solklart dyraste men låter också väldigt imponerande. Allting satt ihop otroligt bra och de här klossarna kan flytta luft. De spelades med Constellation-förstärkning och dCS kompletta Vivaldi-stapel som digitalkälla. Magico har ofta en orubblig trygghet över sitt ljud som i bland nästan känns stumt. Deras stängda lådor är väl orsaken antar jag, och samma vibbar fick jag även här. Kanske förstärktes det här intrycket av golvmattan och 40 kroppar i rummet, men jag villl påpeka att det inte låter mufflat och här finns alla detaljer man kan drömma om ända ut i extremfrekvenserna, så jag vet inte riktigt vad det är med deras ljud som ger den här känslan. Hur som helst: Hade jag oändligt med pengar (och ett rum i storleksklass med den här salen) så hade M6 varit med i toppstriden på min prioritetslista. Men om man tycker 2,6 miljoner svider så finns det extremt kompetenta konkurrenter för mindre. Piega hörde jag i korthet under lördagen och de lät fint. Banddiskanterna har något som tilltalar mig, men jag vet inte hur väl de är integrerade med resten. Inte så att något stack ut men när jag i samma rum i samma position fick höra Vivid Kaya 45 i dag inser man vad som saknades. De här låter enormt förföriskt, det är som gräddtårta i öronen. Jag vet att Laurence Dickie är resonansdödandets slutboss när det gäller kabinettdesign så jag antar att det var rummet som spökade i låga mellanregistret, för där sjöng det till ordentligt emellanåt. Ett par av demospåren som kördes hade jag nog undvikit av den anledningen. Men Vivid håller jag nog som en av världens främsta högtalartillverkare i dag, har aldrig hört någon modell låta annat än väldigt bra eller bättre. Vill verkligen höra dessa i ett annat rum, stor mersmak. Kort om Devialet: Deras förstärkare förblir en produkt jag högaktar ända sedan jag läste deras patentansökan 2009, men något i mig säger ändå att man inte ska köra A/D-D/A för vinyl, liksom på någon sorts principnivå, hur bra det än låter. Här spelades dock bara digitalt när jag var inne, pga strul med SME-armen de hade på TechDAS-spelaren. De hade olika Phantom-modeller på torrdemo men detta är i stället en produkt jag inte alls tycker om: I mina öron är de väldigt omusikaliska, till skillnad från förstärkarna. PL Audio: Kii Jag är bekant med dessa dels från lite mässor i USA och dels för att en god vän har dessa som närfältsmonitorer i sin studio. Här spelades med Basdelen i stället för bara stativarna, och den kändes väldigt väl integrerad. En intressant tanke var att försöka föreställa sig Vivid-högtalarna som studiomonitorer i stället: Det känns inte alls som en lika bra idé, även om de lät himmelskt. Kii ligger på många sätt nära mina ljudideal med en helt obesvärad presentation av allt man skickar genom dem, och en fantastisk precision utan att någonsin bli utfrätta. Kanske saknar de i bland Vivids gräddtårta; Ett mellanting hade varit otroligt intressant. PL Audio: Focal/Pass/dCS Jag är Focal-användare sedan snart 20 år, så knappast superneutral här. Kanta lät kanonbra. Homogent, självklart, öppet, avslappnat. Som service på en riktigt fin restaurang. Stella Utopia är kanske min favorithögtalare i hela världen (jag spelar på Scala hemma eftersom jag ej är gjord av pengar och har inte plats för mer heller) och här var de i nya Evo-utförandet. Jag har faktiskt haft starkare musikupplevelser av den första Stella-versionen men det berodde nog på materialet mer än högtalaren. Men detta låter ändå förkrossande bra. Focals diskanter förblir min absoluta referens, och kontrollen i basen är i mina öron helt ohotad världsetta. Här finns inte det feta lagret av krämighet som t ex Vivid hade (och Elac 409 för den delen) men jag har svårt att avgöra vad av det som är färgning och vad som är t ex ännu tajtare integrering av de olika elementen. Elac/Klipsch/Audio Research/Sonus Faber/Marantz Klipsch imponerade inte någonstans. Vet inte hur mycket man kan skylla på rummet men inget i direktljudet kändes som förmildrande heller. Undrar likt shifts om detta verkligen kan vara personlig preferens hela vägen: Min fantasi räcker inte till för att föreställa mig en person som tycker detta är det bästa som finns. Sonus Fabers jubileumsstativare hade kanske inte världsrekord i djuppresentation men på i princip alla andra parametrar tycker jag de lät otroligt bra. Jag spelar inte på stativare själv längre men förblir svag för en bra tvåvägskonstruktion, och de här hade jag nog kunnat leva med. Dock begriper jag inte varför man ska envisas med läderklädd frontbaffel, en sån sak är diskvalificerande för en sån som jag som inte använder animaliska produkter (annat än i liknelser med gräddtårta). Men jag är förstås en ganska obetydlig mållgrupp. Elac FS-409 lät supercharmigt, sammanhållet och förföriskt. Kanske lite väl ombonat och, ptja, gräddtårtigt, men pris/prestanda här är nog i mässans övre skikt. Marantz-elektroniken med sina lysande blå plastdetaljer är sensationellt ful i mina ögon, men blundade man var detta en trevlig stund. Jag hörde aldrig Sonus Faber-golvarna i detta rum. Perfect Sense: Lumin/Thrax/Vimberg (och nåt mer jag glömmer) Jag har varit nyfiken på Perfect Sense då de har en ganska imponerande portfölj med varumärken och har känts som en riktigt seriös high end-aktör. Så utan att ha haft kontakt med dem innan hade jag höga förväntningar här: Rimligen går det sy ihop något riktigt häftigt från alla deras produkter. Tyvärr var detta ett av de mest underväldigande rummen båda dagarna. Vimberg-högtalarna exemplifierar allt jag ogillar med Accuton-element, jag garanterat att jag hade sagt "accuton" 10 sekunder in i ett blindtest. Stelt, obegripligt odynamiskt, och något jättekonstigt som händer med varje virveltrumma de ska försöka förmedla. Kanske har jag någon sorts irrationell allergi mot just dessa element och jag är fortsatt nyfiken på massor av andra produkter från PS, men förtroendet höjdes inte av att man inte lyckades få till något roligare än detta. Buchardt Audio Kandidat till bästa pris/prestanda, men det hörs trots allt att de kostar som en hyffsad laptop och inte som en sportbil. Oido/TotalDAC Ja vad i hela helvete hade hänt här? Ursäkts språket men det fanns i princip ingen diskant. Otroligt konstigt. Pause Ljud & Bild Har inte riktigt koll på vad man spelade på här men inget tilltalade mig. De här stora salarna är svåra men jag minns fortfarande Beolab 90 (2016 klanske?) som ett av de bästa mässljuden jag någonsin hört, så det går. Hifiklubben Otroligt jobbig diskant. Det lät som ett döende PA-system, lämnade omedelbart. Diverse lurar Lyssnade på olika modeller från Abyss och Stax (dock ej Hifiman, tyvärr). Båda hade tekniska problem: Klick i ljudet från iPad hos Abyss och hackande CD hos Stax. Av vad jag hörde så blev jag inte ett dugg sugen på att byta ut mina Audeze LCD-X men båda dessa märken är kompetenta helt klart. Slutnoter Jag blir sugen på att skramla ihop till att hyra ett rum nästa år och bara spela anti-mässmusik. Då kan man gå in dit och glasblästra hjärnan fri från närmickade väsningar från nån identitetslös vokalist. Jag lovar att vara en mer engegerande presentatör än något av de andra rummen. För få kvinnor, upplevde ingen förbättring här mot tidigare år. Dock snappade jag inte upp några sexistiska gubbskämt i år, vilket är någon sorts framsteg (eller statistisk slump). Jag undrar hur mässan kan marknadsföras bättre? Mer event kring den? Mer föreläsningar? Om man inte hånger på den här sortens forum, hur får man då ens veta att den existerar? Det var klart mindre trängsel på klarabergsviadukten än på Sheraton, och söndagen var klart glesare än lördagen. Inte så mycket vinylspelande som tidigare år. Apropå det, trist att vinylbutiken bara hade försäljning i år, hans system brukar alltid låta otroligt bra för sitt prisläge. Jag kan inte sluta tänka på vivaldi-spåret hos audio concept. Inget direkt habegär i år, mitt ljud hemma låter bättre än nästan allt jag hörde på mässan (tycker i alla fall jag).
  5. ukiro

    ukiro släpar stereon till New York

    Jag kommer inte själv till München, Michael Lavorgna får agera utkik för AudioStream. Tack för alla vänliga ord!
  6. ukiro

    ukiro släpar stereon till New York

    Audiostream tilldelar mig inte ämnen utan jag får själv jaga recensionsobjekt, vilket är lurigare än man tror. Mycket bygger på personliga kontakter och som nykomling (och dessutom ickeamerikan) är det svårt att vinna deras förtroende. Flera svarar över huvud taget inte när jag försöker kontakta dem. Nästa objekt är därmed inte klart, men det kommer presenteras en del saker i München som jag försöker hålla siktet på.
  7. ukiro

    ukiro släpar stereon till New York

    Till slut har min första recension för AudioStream publicerats, Aqua Hifi La Scala MkII Optologic DAC: http://www.audiostream.com/content/aqua-hifi-la-scala-mkii-optologic-dac
  8. ukiro

    Uppdatering av forummjukvara

    Man får hoppas uppdateringen håller bättre än källkritiken för den där bilden :-)
  9. ukiro

    ukiro släpar stereon till New York

    Ja det är ett sidogig: Min ordinarie karriär är inom virtual reality och det är nog dumdristigt att kliva av den raketen i detta skede. Målet är att jag skriver en recension i månaden. Jag väljer själv vad jag vill testa, men är förstås beroende av att den nordamerikanska distributören går med på att tillhandahålla produkten. Testerna i AudioStream är aningen mindre utförliga än i stereophile, inte minst för att John Atkinson inte gör mätningar här. Dock finns alltid möjligheten att någon av dem snappas upp till tidningen, men det tillhör undantagen.
  10. ukiro

    ukiro släpar stereon till New York

    Ledsen för stiltjen här. Lite mer ljudskriverier kommer snart, eftersom jag från och med i dag är officiellt skribent för AudioStream, Stereophiles systerpublikation för digitalljud. Min första recension kommer sannolikt i februari.
  11. ukiro

    ukiro släpar stereon till New York

    Den mest uppenbara skillnaden är inte till Technics fördel: Basen är mycket luddigare både i kontur och frekvens med 1200:an. Som musikens fundament gör sölighet i basregistret också att det blir svårt att hitta de värden ni gissade på: driv, spelgladhet och tryck. När jag använder Woodpeckers medföljande skivpuck som skruvas fast så blir den ännu lite tightare och drar ifrån till ett försprång som ärligt talat känns svårintagligt. …Men! Jag spelar ju nu Technics med den medföljande gummimattan, en klassiker på deras 1200-serie. När jag bytte till en Origin Live-matta på en tidigare 1210 MkII blev det ett lyft, så det är kanske rimligt att anta att den är en bov även här. Jag har inte testat att spela direkt på tallriken än (kommer dit, men måste justera VTA då också eftersom mattan är ganska tjock). Under tiden, en fråga: Vad skulle ni gissa är en lämplig matta till den här spelaren? (Andra parametrar som återstår att testa: Andra kablar, annat underlag för spelaren, att ta bort locket helt då det kanske skickar basfientliga resonanser in i chassit.)
  12. ukiro

    ukiro släpar stereon till New York

    Som inbiten gammal vinyl-DJ-entusiast som dessutom använde en modifierad 1210 mkII som hifispelare under några år så har Technics alltid en plats i mitt hjärta. När det stod klart att Panasonic skulle blåsa nytt liv i märket och återlansera 1200:an kittlade det till rejält i habegäret. Prislappen var något helt annat än för de gamla modellerna men det utlovades en rakt igenom uppdaterad konstruktion med ny drift och en bättre tonarm, något som var en väldigt svag länk på de gamla modellerna. Den limiterade jubileumsmodellen görs bara 1200 numrerade exemplar och när de första 300 sålde slut på en halvtimme i Japan tänkte jag att prislappen till trots så lär man inte förlora pengar om man kniper en sån här. Så jag förbokade en inför USA-släppet och för ett par veckor sedan landade den, märkligt nog med nummer 254 trots att de 300 första sades varit vigda till japan: Den är MYCKET tyngre än de gamla modellerna, inte minst tallriken som är närmast overkligt tung för sina nätta fysiska dimensioner, och spelaren känns allmänt extremt välbyggd på det där tillfredställande japanska sättet. På minuskontot är att den tidigare röda stroblampan och hastighetsindikatorerna nu är blå vilket jag avskyr—varför envisas alla med blått ljus? Strömkabeln och signalkablarna är numera inte fasta utan man kan koppla inte lite vad man vill. Jag har hittills bara testat lakritsremmarna som följer med. Ljudmässigt då; lever den upp till technics ambitioner om att positionera spelaren som en premiumprodukt för audiofiler snarare än för DJs? Efter att jag fått mitt ex kom Stereophiles augustinummer där Herbert Reichert verkar tycka att den spelar väldigt bra. Det är alltid intressant att jämföra recensenters omdömen med sina egna men eftersom mitt testande knappt börjat så övergår den här tråden strax till realtid. För ett första litet test var det bara att lossa pickupskal med monterad Dynavector XX-2 från min Jelco-arm, struva fast på Technics, sätta VTA och VTF (1.75g med digitalvåg) och dra medföljande signalkabel till MC2-ingången på Manley-steget. Det lät omedelbart annorlunda än Dr Feickert-spelaren—någon som vågar blotta sina fördomar/gissningar kring vad skillnaderna i huvudsak bestod i?
  13. ukiro

    ukiro släpar stereon till New York

    Hur pickupen skulle kunna bidra till svaj förstår jag inte riktigt, jag tänker att det bara är resonans det kan handla om? Den som fingranskar bilden på 7"-skivans omslag ovan kanske känner igen en detalj i yttersta kanten…
  14. ukiro

    ukiro släpar stereon till New York

    Egentligen tog historien en trasslig omväg på digitalsidan här, men vi hoppar lite i kronologin och återkommer till DAC-världen lite senare. För trots att vinylljudet nu klingade igen så var inte allting helt frid ch fröjd. Woodpecker är den enklaste spelare in Dr Feickert sortiment medan storebror Blackbird har två motorer och värstingen Firebird har tre motorer. Detta kan man anta är för att få ännu jämnare drift, så hur dålig är då farthållningen på trots allt ganska kostsamma Woodpecker? Med pianomusik, vissa stråkar och andra sorters långa, rena toner så anade vi tyvärr en sorts svaj som kändes igen från skiva till skiva. Det skulle ju då antyda att spelaren höll ojämn fart snarare än att mitthålet i alla skivor var lite snett. Som tur är följer det ju med en sjutums testskiva när man köper Dr Feickert-spelare: Den innehåller en 3150 Hz ton som man kan mäta med en app som heter Platterspeed. De flesta har nog sett skärmbilder från den här appen i Michael Fremers skivspelartester i Stereophile. Den mäter dels absolut frekvens vilket moduleras av saker som att ens exemplar av skivan kanske inte har ett alldeles centrerat hål. Av den anledningen körs också signalen genom ett lågpassfilter så man ser hur den varierar över lite längre tid. Jag vet inte vilken sorts handhavandefel det skulle kunna röra sig om men jag får väldigt olika mätvärden varje gång jag testar med Platterspeed. Den enda förklaring jag kan komma på är att skivspelaren har makrovariationer i farthållningen, alltså skiftningar som rör sig över 10, 20 och 30 sekunder snarare än småsvaj. Jag gjorde en ny mätning nu i kväll och den ser ut såhär: Det här är faktiskt en av de bästa mätningar jag fått: Den värsta hade absolut avvikelse på +/- 18Hz tror jag, alltså dubbelt så mycket. Jag har heller knappt stört mig på svaj alls senaste månaderna, så kanske har remmen mjuknat lagom mycket, motorn gått till sig, smörjningen gottat till sig eller planeterna lagt sig i fördelaktigt mönster… Det märkliga är att när jag trycker på minusknappen för att justera hastigheten ner till 3150 så blir alla mätvärden sämre; Jag vet inte om den "rättar sig" över tid men ovanstående är ju faktiskt bättre än vad Fremer redovisade för den mycket dyrare Firebird i Stereophile. Men det är kanske svårt att jämföra då vi har olika exemplar (och kanske olika pressningar) av testskivan. Samtidigt finns det ju ultradyra spelare som visar ännu lite bättre värden, som t ex VPI Classic Direct. Om någon har sluga teorier om varför mina värden varierar så friskt och vad jag kan göra åt det så lyssnar jag gärna. Själv kunde jag inte sluta drömma mig tillbaka till direktdrift som i min dunkla minnesbild inte hade det här svajet. Tänk om det var på gång en uppdaterad version av en legendarisk japansk direktdriftspelare t ex…
  15. ukiro

    ukiro släpar stereon till New York

    Avslutningsvis då pickupen—Jag visste att jag ville ha en finare MC efter ett liv i MM-världen, men precis som med många av de andra inköpen blev det i princip omöjligt att göra en vettig utvärdering i eget system. Så återigen skummade jag lite tester och var länge sugen på Ortofon Cadenza Black, men så fick jag en väldigt bra deal på den här i ett litet "paketerbjudande" tillsammans med Manley-steget: Det var återigen Audio Concept som stod för hårdvaran och de för mig oväntade rekommendationerna visade sig som vanligt vara fantastiskt bra. När man grottar ner sig i hifi-träsket, precis som i andra specialintressen, upplever jag att man ganska fort springer förbi kunskapsnivån hos många "dussinhandlare". Med Audio Concept och Vinylbutiken finns det ingen som helst risk för det scenariot—De är kunniga på en nivå man inte kan läsa sig tilll i tidningar och på forum. Jag har nog aldrig litat så blint på handlarrekommendationer förr och som lite av en perfektionist och kontrollfreak var det en hög tröskel att ta sig över, men nu när det är gjort gav det mersmak. Så då återstod bara att gå loss med skivbeställningarna… här en leverans från Juno där jag köper mycket elektronisk musik: Men vi är inte färdiga med den här resan än…