Jump to content

ukiro

Medlem+
  • Posts

    374
  • Joined

  • Last visited

  • Days Won

    5

ukiro last won the day on April 2 2022

ukiro had the most liked content!

Contact Methods

  • Website URL
    http://ukiro.com
  • ICQ
    0

Recent Profile Visitors

4 352 profile views
  1. Unnar mig en numera sällsynt inloggning för att säga att Verity-rummet var en solklar favorit, de här högtalarna imponerade djupt. I pris ligger de jämsides rockport-tutorna från ett annat rum, men i mitt tyckte spelar de inte i samma division. Lokalerna var utmärkta, och 8 rum alldeles lagom många att beta av på en dag, speciellt om man som jag hade en ettåring under armen.
  2. Den som besöker rummet ska inte missa Lana Del Ray "White Dress", om det händelsevis var den du hörde här. Den gjorde sig extremt bra här inne.
  3. En sån här tråd är förstås obligatorisk... Färre rum än vanligt i år, dessutom med ett par som ställdes in pga sjukdom i sista sekund (men ersattes av annat). Jag bestämde mig i år för att inte ge efter för OCD-impulsen att gå in i alla rum, utan bara ge tid till sådant som har någon sorts relevans för mig. Som vanligt är det vanskligt att uttala sig om mässljud men man är ju där för att få intryck, så här kommer mina. Listar inte alla rum jag besökte, eftersom jag inte alltid orkade vänta på en bra plats. Audio Concept Alsyvox Tintoretto drivna av Karan Master Collection för- och slutsteg, streamer från Taiko och Omega Audio Concepts-DAC. De här högtalarna får med all rätt mycket uppmärksamhet och nog låter det magnifikt, som man ska begära av ett par högtalare som kostar drygt trekvarts miljon. Rummet har en del riktigt stökiga resonanser som man känner igen från tidigare år, i dag drabbades mansröster lite värre än annat. Några tankar om systemet: Jag förstår att Karan-elektroniken är riktiga skrytobjekt men just pga Alsyvox lättdrivenhet hade det ju varit kul med något som inte ger 1100W i högtalarnas 4 ohm. Kanske kunde man likt en del andra rum haft två system man alternerar mellan, så att man fick dema Karan med högtalare där kraften är mer befogad? Omega-DAC:en är den klart blygsammast prissatta komponenten här men femsiffrigt pris får ses som ett kap i den här prestandaligan. Den här lär jag vilja testa själv. Jag satt nu inte igenom Roberts hela repertoar av demolåtar så det här är mitt fel och inte ett klagomål, men jag vill nog höra vad de här högtalarna gör med material som innehåller ordentligt vrång och kompakt bas. Audionord Vivid/Devialet där de små stativarna Kaya S12 måste stå för mässans absolut bästa valuta för pengarna. Det är helt vansinnigt vad de här levererar. Jag har hört de två storasyskonen i kaya-serien tidigare och ska jag någonsin lämna Focal lär det bli Vivid, för hade Kaya S12 funnits 2009 hade jag nog inte köpt Focal Diablo Utopia: Detta är nog bättre. (Jag bytte senare från Diablo till Scala.) Helt sensationellt musikaliska. Man alternerade mellan två system här men jag lyssnade inte på Devialets nya hemmabiolimpa och tajmade det kvava rummet dåligt; Jag hade velat ge Devialet Phantom en ny chans då jag behöver ett par familjetutor som även husets ungar kan spela med, men har tidigare tyckt Phantom låter snyggt men omusikaliskt. Har dock stor respekt för Devialet och vet att de kan göra mycket med mjukvara. De nya(?) stativen var läckra. Kul att Audionord inte satte upp ett megasystem, det här rummet var nog relevant för många fler än vanligt. Samtidigt hade man ju velat höra t ex Magico M2… Perfect Sense PS har en superimponerande portfölj varumärken, men jag har tidigare år lämnat rummet besviken. Inte riktigt så i år, detta var bättre, men ändå inte något för mig. Rockport-högtalarna lät fint men hade något i diskanten som jag inte riktigt fick grepp om under de ca 5 låtar jag satt här: På någon låt kändes det grötigt, men på en annan nästan lite för utmejslat, och sen ogrötigt men beslöjat. Och mellan dessa ett par låtar där det var alldeles utmärkt! Det är väl troligen materialets "fel", men en dåligt underbyggd spaning—igen, jag satt bara 5 låtar—var att låtarna som kändes problematiska i diskanten uppsamplades från 44.1 enligt APL-DAC:ens display, medan de som funkade lite bättre var från 48 (eller en multipel som 192). Troligen tillfälligheter och inte korrelation, men att jag satt och tänkte på sånt säger något om min upplevelse. Nu låter det som en diss här men systemet lät alltså riktigt trevligt över lag. Den som läser detta inför ett söndagsbesök bör inte hoppa över det här rummet. En sista liten spaning härifrån: Om jag köper en integrerad förstärkare för 360 000 kr, som Pilium Leonidas går för, så vill jag nog ha en produkt vars design är genomtänkt nog att man inte valt typsnitt för displayen som gör att volymnivån "17" ser ut som "n": En otroligt småaktig kommentar kan nog någon tycka. Men i kategorin lyxprodukter, där den här sannerligen hör hemma, är det verkligen inte för mycket begärt att saker som gränssnittets typografi ska hålla lite verkshöjd. Men man kan ju unna sig att höja till 18 där kerningen plötsligt var bättre igen. Bang Olufsen Jag hade en utsökt upplevelse av beolab 90 här för ett gäng år sedan, men dagens Beolab 50 lät så illa i rummet att jag gick efter 2 låtar. Det ÄR ett väldigt svårt rum (eller sal), men jag hade hoppats på något som kunde ge mig en förnimmelse av upplevelsen av storebrorsan. BO har genuint intressant teknik och jag vill nog ändå höra de här igen, i en bättre uppställning. Demoexemplarets fronter var märkligt fula jämfört med broschyrbilderna men jag orkade inte ta reda på varför. (De kan vara otroligt snygga på bild.) PL Audio Det är lite onödigt att jag som Focal-frälst ens går in här men jag kunde inte hålla mig. Sopra 2 spelade under min korta visit (3-4 låtar kanske) och det låter ju förbannat bra. Jag skulle gissa att Sopra 2 nog inte står sig dåligt mot mina första generationens Scala Utopia. Om man inte nödvändigtvis måste kosta på sig en dCS-DAC så kan det här vara en andraplats i pris/prestanda för mig. Avantgarde Det här hypade megasystemet fick inte mig såld på horn; Troligen var musikmaterialet en faktor men för närmare 2 miljoner hade jag hoppats finna någonting extraordinärt, någon enstaka parameter åtminstone, att ta fasta på. Så blev det nu inte, men till skillnad från de tidigare nämna rummen är det här systemet inte aktuellt för mig så kanske hade jag inte så mycket tålamod heller. Jag är nyfiken på vad de mer hornentusiastiska lyssnarna tyckte. Mässan som helhet Färre rum/utställare känns lite trist, men pandemiåterhämtningen kanske inte är fullbordad ännu. Jag saknar en del aktörer och varumärken; Hembiobutiken verkar ha norpat agenturen för superhypade Perlisten men de fanns inte här. Sen undrar jag vad som hindrar stockholmsbutiker som Hifi-kit, Ljudmakarn och Reference Audio från att göra något på mässan? Sounds by Vinylbutiken är ju här men likt de senaste mässorna utan demosystem. Synd, Bengts system brukar imponera för högst rimliga pengar. Extremt mycket män, kanske värre än någonsin. Detta måste branchen, för sin egen överlevnad, göra något åt.
  4. Visst är det vanskligt att ranka produkter baserat på mässljud, men jag tycker i bland att brasklapparna om mässljud är lite väl svepande, för alldeles lönlöst är det inte riktigt: Det är inte så våldsamt svårt att göra ett mentalt undantag för just en baspuckel i bedömningen som jag gjorde med MBL eller konstatera att ett system med stenhård PA-diskant nog inte kan skylla allting på rum, positioner eller kablar. Där det blir riktigt trassligt är när man försöker dra slutsatser kring elektroniken. Ett rum jag tyckte lätt platt och dynamikfattigt kan ju ha massor av orsaker, speciellt när alla ingående komponenter var okända för mig. Det fanns ett sånt i år som jag tänker på specifikt, där jag ändå är fortsatt väldigt nyfiken på förstärkarna. Låter det riktigt bra kan man ju utan bekymmer bokföra det systemet som "mycket lovande"—det tycker jag är en rimlig slutsats från mässlyssning. Jag tror också de flesta av oss har en skaplig (men självklart inte fullständig eller exakt) uppfattning av vad som troligen kan tillskrivas en högtalare respektive vad som mer sannolikt beror på något annat i kedjan. Sedan ska jag säga att man i bland får anledning att bli lite mer ödmjuk om man blir motbevisad, men jag kan inte minnas att jag personligen hört ett par högtalare låta dåligt på mässa (på det sätt som alltså sannolikt är högtalarens och inte systemets eller rummets fel) och sedan väldigt bra i annan kontext (det omvända har nog däremot hänt).
  5. Jag hör uppenbarligen till det senare lägret här, och vill igen påpeka att detta är personliga intryck och reflektioner som jag inte försöker utmåla som objektiv sanning. Jag har sett kommentarer från andra som verkligen gillade ert rum. För egen del är de märken du listar exakt de som jag tidigare tycker har problem med samma Accuton-färgning. Avalon kanske minst av dem dock, kanske för att de inte kör accuton hela vägen? Sen undrar jag ju om inte detta med att Accuton är så polariserande antyder ganska oblygt att elementen har en tydlig signatur; Vill man inte undvika den sortens färgning? (Säger jag som spelar vinyl med rör-riaa eftersom jag gillar färgningen…)
  6. Allegro från vintern i fyra årstiderna, men ingen aning om vilken inspelning det var. Nåt lite äldre.
  7. Diverse intryck nedan. Ni vet förstås att mässintryck ska tas med blodproppsframkallande mängder salt och att detta är personliga åsikter och inte nödvändigtvis objektiva fakta. Jag hann sitta ner i nära nog alla rum spritt över två dagar, men i vissa spenderade jag inte många minuter så alla omnämns inte. Bästa enskilda upplevelse Vivaldi-vinylen hos Audio Concept. Jag befann mig i helt olika positioner i rummet lördag och söndag, men båda gångerna gav det här spåret gåshud på hela överkroppen. Tror faktiskt detta var enda hudknottringarna denna mässa. Kommer inte glömma detta på väldigt länge: När MBL levererar är det helt sinnessjukt bra. Sämst Alla som inte kan hålla käft i lyssningsrummen. Behöver man gå på gubbdagis kanske man kan hålla sig till skruvdragarhyllan på Clas Ohlson. Audio Concept: MBL/Apurna/B.audio/432 EVO/Stromtank/Technics/DS Audio Fortsatt om rummet med Vivaldi-rysningarna: Precis som shifts påpekar ovan hade flera andra vinyler en hårdhet i diskanten på lördagen som inte riktigt gick att hitta i dag, men mina öron, som tlll vardags matas med Focal Utopia, tycker fortfarande att det finns en liten tendens till grynig hårdhet i MBLs diskanter. Det verkligen en mycket liten nyans, men jag associerar det med aningen utfrätta högdagrar i ett annars fulländat foto. Basen här iinne var problematisk, men eftersom jag hört 101:orna i andra miljöer vet jag att rummet var en stor bov. DS Audio är väldigt intressant teknik och det presenterades tydligt och bra av Robert. Många andra rum hade presentatörer som mumlade likt en nervös bokredovisning i högstadiet, men ska man förmedla kunskap om en avancerad produkt bör man kanske öva in sina sägningar och argument lite bättre. På digitalsidan var både streamern från 432 EVO och DACen från B.audio nya bekantskaper. En snegling på prisläget gör mig intresserad, men jag måste läsa mer om streamern: Att i realtid stämmma om all ingående musik till att A ska vara 432 Hz i stället för 440 låter som det borde ha en enorm flora av bieffekter, men det lät över lag mycket bra. Ett undantag bland de digitala spåren var Yellos "Takla Makan" som lät väldigt grynigt. Jag tänkte först att det var den här omstämningen som spökade, men väl hemma kunde jag konstatera att låten är sådan. I mina öron låter det som att något är fel, som om en samplingsfrekvenskonvertering gått snett, så jag är förvånad att den användes som demomusik. Men å andra sidan är jag nog väldigt petig med den här sortens grynighet. Nyfiken på om någon annan upplever samma sak? Den finns på Tidal. Audionord: Magico/Constellation/dCS/Devialet/Vivid/Piega (Undantar TechDAS här eftersom jag aldrig hörde den spela.) Håller med shifts igen, bra presentationer (alltid kul med influgna representanter som får--och KAN--snacka) och hyfsat omfång på musikvalen. Magico-tutorna är mässans solklart dyraste men låter också väldigt imponerande. Allting satt ihop otroligt bra och de här klossarna kan flytta luft. De spelades med Constellation-förstärkning och dCS kompletta Vivaldi-stapel som digitalkälla. Magico har ofta en orubblig trygghet över sitt ljud som i bland nästan känns stumt. Deras stängda lådor är väl orsaken antar jag, och samma vibbar fick jag även här. Kanske förstärktes det här intrycket av golvmattan och 40 kroppar i rummet, men jag villl påpeka att det inte låter mufflat och här finns alla detaljer man kan drömma om ända ut i extremfrekvenserna, så jag vet inte riktigt vad det är med deras ljud som ger den här känslan. Hur som helst: Hade jag oändligt med pengar (och ett rum i storleksklass med den här salen) så hade M6 varit med i toppstriden på min prioritetslista. Men om man tycker 2,6 miljoner svider så finns det extremt kompetenta konkurrenter för mindre. Piega hörde jag i korthet under lördagen och de lät fint. Banddiskanterna har något som tilltalar mig, men jag vet inte hur väl de är integrerade med resten. Inte så att något stack ut men när jag i samma rum i samma position fick höra Vivid Kaya 45 i dag inser man vad som saknades. De här låter enormt förföriskt, det är som gräddtårta i öronen. Jag vet att Laurence Dickie är resonansdödandets slutboss när det gäller kabinettdesign så jag antar att det var rummet som spökade i låga mellanregistret, för där sjöng det till ordentligt emellanåt. Ett par av demospåren som kördes hade jag nog undvikit av den anledningen. Men Vivid håller jag nog som en av världens främsta högtalartillverkare i dag, har aldrig hört någon modell låta annat än väldigt bra eller bättre. Vill verkligen höra dessa i ett annat rum, stor mersmak. Kort om Devialet: Deras förstärkare förblir en produkt jag högaktar ända sedan jag läste deras patentansökan 2009, men något i mig säger ändå att man inte ska köra A/D-D/A för vinyl, liksom på någon sorts principnivå, hur bra det än låter. Här spelades dock bara digitalt när jag var inne, pga strul med SME-armen de hade på TechDAS-spelaren. De hade olika Phantom-modeller på torrdemo men detta är i stället en produkt jag inte alls tycker om: I mina öron är de väldigt omusikaliska, till skillnad från förstärkarna. PL Audio: Kii Jag är bekant med dessa dels från lite mässor i USA och dels för att en god vän har dessa som närfältsmonitorer i sin studio. Här spelades med Basdelen i stället för bara stativarna, och den kändes väldigt väl integrerad. En intressant tanke var att försöka föreställa sig Vivid-högtalarna som studiomonitorer i stället: Det känns inte alls som en lika bra idé, även om de lät himmelskt. Kii ligger på många sätt nära mina ljudideal med en helt obesvärad presentation av allt man skickar genom dem, och en fantastisk precision utan att någonsin bli utfrätta. Kanske saknar de i bland Vivids gräddtårta; Ett mellanting hade varit otroligt intressant. PL Audio: Focal/Pass/dCS Jag är Focal-användare sedan snart 20 år, så knappast superneutral här. Kanta lät kanonbra. Homogent, självklart, öppet, avslappnat. Som service på en riktigt fin restaurang. Stella Utopia är kanske min favorithögtalare i hela världen (jag spelar på Scala hemma eftersom jag ej är gjord av pengar och har inte plats för mer heller) och här var de i nya Evo-utförandet. Jag har faktiskt haft starkare musikupplevelser av den första Stella-versionen men det berodde nog på materialet mer än högtalaren. Men detta låter ändå förkrossande bra. Focals diskanter förblir min absoluta referens, och kontrollen i basen är i mina öron helt ohotad världsetta. Här finns inte det feta lagret av krämighet som t ex Vivid hade (och Elac 409 för den delen) men jag har svårt att avgöra vad av det som är färgning och vad som är t ex ännu tajtare integrering av de olika elementen. Elac/Klipsch/Audio Research/Sonus Faber/Marantz Klipsch imponerade inte någonstans. Vet inte hur mycket man kan skylla på rummet men inget i direktljudet kändes som förmildrande heller. Undrar likt shifts om detta verkligen kan vara personlig preferens hela vägen: Min fantasi räcker inte till för att föreställa mig en person som tycker detta är det bästa som finns. Sonus Fabers jubileumsstativare hade kanske inte världsrekord i djuppresentation men på i princip alla andra parametrar tycker jag de lät otroligt bra. Jag spelar inte på stativare själv längre men förblir svag för en bra tvåvägskonstruktion, och de här hade jag nog kunnat leva med. Dock begriper jag inte varför man ska envisas med läderklädd frontbaffel, en sån sak är diskvalificerande för en sån som jag som inte använder animaliska produkter (annat än i liknelser med gräddtårta). Men jag är förstås en ganska obetydlig mållgrupp. Elac FS-409 lät supercharmigt, sammanhållet och förföriskt. Kanske lite väl ombonat och, ptja, gräddtårtigt, men pris/prestanda här är nog i mässans övre skikt. Marantz-elektroniken med sina lysande blå plastdetaljer är sensationellt ful i mina ögon, men blundade man var detta en trevlig stund. Jag hörde aldrig Sonus Faber-golvarna i detta rum. Perfect Sense: Lumin/Thrax/Vimberg (och nåt mer jag glömmer) Jag har varit nyfiken på Perfect Sense då de har en ganska imponerande portfölj med varumärken och har känts som en riktigt seriös high end-aktör. Så utan att ha haft kontakt med dem innan hade jag höga förväntningar här: Rimligen går det sy ihop något riktigt häftigt från alla deras produkter. Tyvärr var detta ett av de mest underväldigande rummen båda dagarna. Vimberg-högtalarna exemplifierar allt jag ogillar med Accuton-element, jag garanterat att jag hade sagt "accuton" 10 sekunder in i ett blindtest. Stelt, obegripligt odynamiskt, och något jättekonstigt som händer med varje virveltrumma de ska försöka förmedla. Kanske har jag någon sorts irrationell allergi mot just dessa element och jag är fortsatt nyfiken på massor av andra produkter från PS, men förtroendet höjdes inte av att man inte lyckades få till något roligare än detta. Buchardt Audio Kandidat till bästa pris/prestanda, men det hörs trots allt att de kostar som en hyffsad laptop och inte som en sportbil. Oido/TotalDAC Ja vad i hela helvete hade hänt här? Ursäkts språket men det fanns i princip ingen diskant. Otroligt konstigt. Pause Ljud & Bild Har inte riktigt koll på vad man spelade på här men inget tilltalade mig. De här stora salarna är svåra men jag minns fortfarande Beolab 90 (2016 klanske?) som ett av de bästa mässljuden jag någonsin hört, så det går. Hifiklubben Otroligt jobbig diskant. Det lät som ett döende PA-system, lämnade omedelbart. Diverse lurar Lyssnade på olika modeller från Abyss och Stax (dock ej Hifiman, tyvärr). Båda hade tekniska problem: Klick i ljudet från iPad hos Abyss och hackande CD hos Stax. Av vad jag hörde så blev jag inte ett dugg sugen på att byta ut mina Audeze LCD-X men båda dessa märken är kompetenta helt klart. Slutnoter Jag blir sugen på att skramla ihop till att hyra ett rum nästa år och bara spela anti-mässmusik. Då kan man gå in dit och glasblästra hjärnan fri från närmickade väsningar från nån identitetslös vokalist. Jag lovar att vara en mer engegerande presentatör än något av de andra rummen. För få kvinnor, upplevde ingen förbättring här mot tidigare år. Dock snappade jag inte upp några sexistiska gubbskämt i år, vilket är någon sorts framsteg (eller statistisk slump). Jag undrar hur mässan kan marknadsföras bättre? Mer event kring den? Mer föreläsningar? Om man inte hånger på den här sortens forum, hur får man då ens veta att den existerar? Det var klart mindre trängsel på klarabergsviadukten än på Sheraton, och söndagen var klart glesare än lördagen. Inte så mycket vinylspelande som tidigare år. Apropå det, trist att vinylbutiken bara hade försäljning i år, hans system brukar alltid låta otroligt bra för sitt prisläge. Jag kan inte sluta tänka på vivaldi-spåret hos audio concept. Inget direkt habegär i år, mitt ljud hemma låter bättre än nästan allt jag hörde på mässan (tycker i alla fall jag).
  8. Jag kommer inte själv till München, Michael Lavorgna får agera utkik för AudioStream. Tack för alla vänliga ord!
  9. Audiostream tilldelar mig inte ämnen utan jag får själv jaga recensionsobjekt, vilket är lurigare än man tror. Mycket bygger på personliga kontakter och som nykomling (och dessutom ickeamerikan) är det svårt att vinna deras förtroende. Flera svarar över huvud taget inte när jag försöker kontakta dem. Nästa objekt är därmed inte klart, men det kommer presenteras en del saker i München som jag försöker hålla siktet på.
  10. Till slut har min första recension för AudioStream publicerats, Aqua Hifi La Scala MkII Optologic DAC: http://www.audiostream.com/content/aqua-hifi-la-scala-mkii-optologic-dac
  11. Man får hoppas uppdateringen håller bättre än källkritiken för den där bilden :-)
  12. Ja det är ett sidogig: Min ordinarie karriär är inom virtual reality och det är nog dumdristigt att kliva av den raketen i detta skede. Målet är att jag skriver en recension i månaden. Jag väljer själv vad jag vill testa, men är förstås beroende av att den nordamerikanska distributören går med på att tillhandahålla produkten. Testerna i AudioStream är aningen mindre utförliga än i stereophile, inte minst för att John Atkinson inte gör mätningar här. Dock finns alltid möjligheten att någon av dem snappas upp till tidningen, men det tillhör undantagen.
  13. Ledsen för stiltjen här. Lite mer ljudskriverier kommer snart, eftersom jag från och med i dag är officiellt skribent för AudioStream, Stereophiles systerpublikation för digitalljud. Min första recension kommer sannolikt i februari.
  14. Den mest uppenbara skillnaden är inte till Technics fördel: Basen är mycket luddigare både i kontur och frekvens med 1200:an. Som musikens fundament gör sölighet i basregistret också att det blir svårt att hitta de värden ni gissade på: driv, spelgladhet och tryck. När jag använder Woodpeckers medföljande skivpuck som skruvas fast så blir den ännu lite tightare och drar ifrån till ett försprång som ärligt talat känns svårintagligt. …Men! Jag spelar ju nu Technics med den medföljande gummimattan, en klassiker på deras 1200-serie. När jag bytte till en Origin Live-matta på en tidigare 1210 MkII blev det ett lyft, så det är kanske rimligt att anta att den är en bov även här. Jag har inte testat att spela direkt på tallriken än (kommer dit, men måste justera VTA då också eftersom mattan är ganska tjock). Under tiden, en fråga: Vad skulle ni gissa är en lämplig matta till den här spelaren? (Andra parametrar som återstår att testa: Andra kablar, annat underlag för spelaren, att ta bort locket helt då det kanske skickar basfientliga resonanser in i chassit.)
  15. Som inbiten gammal vinyl-DJ-entusiast som dessutom använde en modifierad 1210 mkII som hifispelare under några år så har Technics alltid en plats i mitt hjärta. När det stod klart att Panasonic skulle blåsa nytt liv i märket och återlansera 1200:an kittlade det till rejält i habegäret. Prislappen var något helt annat än för de gamla modellerna men det utlovades en rakt igenom uppdaterad konstruktion med ny drift och en bättre tonarm, något som var en väldigt svag länk på de gamla modellerna. Den limiterade jubileumsmodellen görs bara 1200 numrerade exemplar och när de första 300 sålde slut på en halvtimme i Japan tänkte jag att prislappen till trots så lär man inte förlora pengar om man kniper en sån här. Så jag förbokade en inför USA-släppet och för ett par veckor sedan landade den, märkligt nog med nummer 254 trots att de 300 första sades varit vigda till japan: Den är MYCKET tyngre än de gamla modellerna, inte minst tallriken som är närmast overkligt tung för sina nätta fysiska dimensioner, och spelaren känns allmänt extremt välbyggd på det där tillfredställande japanska sättet. På minuskontot är att den tidigare röda stroblampan och hastighetsindikatorerna nu är blå vilket jag avskyr—varför envisas alla med blått ljus? Strömkabeln och signalkablarna är numera inte fasta utan man kan koppla inte lite vad man vill. Jag har hittills bara testat lakritsremmarna som följer med. Ljudmässigt då; lever den upp till technics ambitioner om att positionera spelaren som en premiumprodukt för audiofiler snarare än för DJs? Efter att jag fått mitt ex kom Stereophiles augustinummer där Herbert Reichert verkar tycka att den spelar väldigt bra. Det är alltid intressant att jämföra recensenters omdömen med sina egna men eftersom mitt testande knappt börjat så övergår den här tråden strax till realtid. För ett första litet test var det bara att lossa pickupskal med monterad Dynavector XX-2 från min Jelco-arm, struva fast på Technics, sätta VTA och VTF (1.75g med digitalvåg) och dra medföljande signalkabel till MC2-ingången på Manley-steget. Det lät omedelbart annorlunda än Dr Feickert-spelaren—någon som vågar blotta sina fördomar/gissningar kring vad skillnaderna i huvudsak bestod i?
×
×
  • Create New...