ukiro

I morgon drar mässan i Wien igång, eller kanske man ska säga mässorna: Det är två (1, 2) relativt stora komplementmässor plus ett fjärde arrangemang med en rad tunga märken. Är det någon från forumet som åker ner? Jag kommer vara där som representant för Stereophile, som jag numera skriver för. (Ja, Stereophile har numera en inte bara europeisk men faktiskt Svensk skribent.) Mitt uppdrag är video, där jag ska försöka filma så många nyheter som möjligt för Stereophiles Youtube-kanal. Prenumerera gärna där så kan ni följa mässan den vägen. Och om du är på plats, säg hej!

Snyter ur mig en till video på temat HEM-mässan:

Audio-technica hade en kul display med förstoringar av olika nålslipningar. Jag filmade dessa men fick inte med i min video, kanske sparar det materialet till någon eventuell framtida analogfokuserad video.

Det där är intressant för som jag nämner i min video var någonting väldigt fel i diskanten när jag var där, tidigt på lördagen. Jag törs inte ens gissa på vad, men glad att det inte verkar ha drabbat alla. När var du där?

Tack! Men alltså du fångar minst lika mycket i dina bilder tycker jag. Du hann dessutom med ett gäng rum jag missade. Jag tycker det är kul med både stillbilder, rörligt, och text när det kommer till sånt här, helt onödigt att försöka kora en vinnare när det är en symbios snarare än en tävling. Sen begriper jag inte hur min video fått närmare 15000 tittare men jag gissar att det finns ett internationellt intresse.

Nu vill jag verkligen höra vad du hörde! :-) mycket sannolikt att vi har olika preferenser men din insikt väger tungt ändå.

Nu vet jag inte om rörlig bild tillför så mycket mer än @P-pans fina bilder men jag har lyckats klippa ihop nåt från helgen:

Han förtjänar mycket fler tittare, en skatt av information. Jag har inte alltid hållit med men det går att föra synnerligen civiliserade diskussioner i kommentarsfältet. Jag hoppas innerligt han orkar fortsätta.

Jag lyckades glömma minneskortet till kameran men slöjdade ihop lite mobilfoton och oplanerat babbel till 30 minuter video om eventet för min nykläckta YouTube-kanal:

Jag missade tyvärr årets upplaga, men gör ett inlägg angående detta med priserna: Jag kan hålla med om att de kan tyckas ohyggligt höga, och att en mässa med enbart produkter i övre skiktet har dåliga chanser att dra in nytt blod i branschen. Men jag tänkte krångla till det narrativet med lite fler nyanser: Jag ser ju på bilderna och vet av utställarnas inlägg på sociala medier att det fanns gott om system där totalprislappen är inom räckhåll för en entusiast med normal lön. Så att det utöver dessa fanns rum där man visade system för den mer belevade tycker jag ändå är tjusningen med mässor. Eftersom jag inte närvarande kan jag inte riktigt bedöma om fördelningen "nåbart" vs "drömsystem" viktats mer åt det senare än för 5 eller 10 eller 15 år sen, men en sån tendens skulle ju vara lite oroande kanske. Inkörsporten är viktig. Sen lite nyans om vad som egentligen är nåbar prisklass för mediankunden. Jag är nog ette exempel på att det går att nå ganska långt om bara viljan finns där. Utan guldsked, lottovinster, fantasilön, bostadskarriär, eller arv så hade jag vid 35 års ålder ett system vars nypris låg på kanske 700 000 kr. Sen betalade jag heller inte nypris för särskilt mycket, då den som är tillräckligt driven och intresserad kan hitta genvägar till komponenter i det där skiktet. Ett sedan barnsben vitglödgat musikintresse var motorn för mig, plus uppväxt i ett hem där välljud var en självklar prioritering. Det hjälpte att jag hade en tillvaro med en fru som delade utgifterna men utan barn, bil, sommarstuga, dyra resor, dyra vanor, eller andra betydande hobbyer utanför musiken. Då går det komma ganska långt. (Discogs säger att medianvärdet för min skivsamling är 846 000 kr så dit har ju än mer pengar gått än till utrustningen.) Allas förutsättningar och prioriteringar är förstås olika men helt världsunik kan jag inte vara. Det finns bara i Stockholm säkert tio- eller hundratusentals som tjänar mer än jag, som har gjort bostadskarriär, som ärvt pengar, som gjort klipp på börsen, som ackumulerat förmögenhet på alla möjliga vis och i decennier bortom 35 års ålder. (Jag fyller just i dag 46, för den som antecknar.) Några av dem måste ju vara musikdårar? För mig var det länge helt abstrakt hur någon kunde ha den sortens pengar, och för de flesta förblir det så genom livet. Men det kan gå fort det där, och plötsligt finns svängrummet att unna sig ett par högtalare för nästan sjusiffrigt, eller så känns en pickup för 100 000 kr inte lika vansinnigt när man kanske glidit in i pensionärslivet och ungarna är utflugna, då man ändå ska spela skivor mest hela dagen. Det finns ju flertalet handlare i Stockholm med produkter i de här segmenten och vad jag kan se går det helt okej för dem, så rimligen finns kunderna. Det finns alltid en prisnivå man bara skakar på huvudet åt. Men allt är inte till alla, i alla skeden av livet.

Unnar mig en numera sällsynt inloggning för att säga att Verity-rummet var en solklar favorit, de här högtalarna imponerade djupt. I pris ligger de jämsides rockport-tutorna från ett annat rum, men i mitt tyckte spelar de inte i samma division. Lokalerna var utmärkta, och 8 rum alldeles lagom många att beta av på en dag, speciellt om man som jag hade en ettåring under armen.

Den som besöker rummet ska inte missa Lana Del Ray "White Dress", om det händelsevis var den du hörde här. Den gjorde sig extremt bra här inne.

En sån här tråd är förstås obligatorisk... Färre rum än vanligt i år, dessutom med ett par som ställdes in pga sjukdom i sista sekund (men ersattes av annat). Jag bestämde mig i år för att inte ge efter för OCD-impulsen att gå in i alla rum, utan bara ge tid till sådant som har någon sorts relevans för mig. Som vanligt är det vanskligt att uttala sig om mässljud men man är ju där för att få intryck, så här kommer mina. Listar inte alla rum jag besökte, eftersom jag inte alltid orkade vänta på en bra plats. Audio Concept Alsyvox Tintoretto drivna av Karan Master Collection för- och slutsteg, streamer från Taiko och Omega Audio Concepts-DAC. De här högtalarna får med all rätt mycket uppmärksamhet och nog låter det magnifikt, som man ska begära av ett par högtalare som kostar drygt trekvarts miljon. Rummet har en del riktigt stökiga resonanser som man känner igen från tidigare år, i dag drabbades mansröster lite värre än annat. Några tankar om systemet: Jag förstår att Karan-elektroniken är riktiga skrytobjekt men just pga Alsyvox lättdrivenhet hade det ju varit kul med något som inte ger 1100W i högtalarnas 4 ohm. Kanske kunde man likt en del andra rum haft två system man alternerar mellan, så att man fick dema Karan med högtalare där kraften är mer befogad? Omega-DAC:en är den klart blygsammast prissatta komponenten här men femsiffrigt pris får ses som ett kap i den här prestandaligan. Den här lär jag vilja testa själv. Jag satt nu inte igenom Roberts hela repertoar av demolåtar så det här är mitt fel och inte ett klagomål, men jag vill nog höra vad de här högtalarna gör med material som innehåller ordentligt vrång och kompakt bas. Audionord Vivid/Devialet där de små stativarna Kaya S12 måste stå för mässans absolut bästa valuta för pengarna. Det är helt vansinnigt vad de här levererar. Jag har hört de två storasyskonen i kaya-serien tidigare och ska jag någonsin lämna Focal lär det bli Vivid, för hade Kaya S12 funnits 2009 hade jag nog inte köpt Focal Diablo Utopia: Detta är nog bättre. (Jag bytte senare från Diablo till Scala.) Helt sensationellt musikaliska. Man alternerade mellan två system här men jag lyssnade inte på Devialets nya hemmabiolimpa och tajmade det kvava rummet dåligt; Jag hade velat ge Devialet Phantom en ny chans då jag behöver ett par familjetutor som även husets ungar kan spela med, men har tidigare tyckt Phantom låter snyggt men omusikaliskt. Har dock stor respekt för Devialet och vet att de kan göra mycket med mjukvara. De nya(?) stativen var läckra. Kul att Audionord inte satte upp ett megasystem, det här rummet var nog relevant för många fler än vanligt. Samtidigt hade man ju velat höra t ex Magico M2… Perfect Sense PS har en superimponerande portfölj varumärken, men jag har tidigare år lämnat rummet besviken. Inte riktigt så i år, detta var bättre, men ändå inte något för mig. Rockport-högtalarna lät fint men hade något i diskanten som jag inte riktigt fick grepp om under de ca 5 låtar jag satt här: På någon låt kändes det grötigt, men på en annan nästan lite för utmejslat, och sen ogrötigt men beslöjat. Och mellan dessa ett par låtar där det var alldeles utmärkt! Det är väl troligen materialets "fel", men en dåligt underbyggd spaning—igen, jag satt bara 5 låtar—var att låtarna som kändes problematiska i diskanten uppsamplades från 44.1 enligt APL-DAC:ens display, medan de som funkade lite bättre var från 48 (eller en multipel som 192). Troligen tillfälligheter och inte korrelation, men att jag satt och tänkte på sånt säger något om min upplevelse. Nu låter det som en diss här men systemet lät alltså riktigt trevligt över lag. Den som läser detta inför ett söndagsbesök bör inte hoppa över det här rummet. En sista liten spaning härifrån: Om jag köper en integrerad förstärkare för 360 000 kr, som Pilium Leonidas går för, så vill jag nog ha en produkt vars design är genomtänkt nog att man inte valt typsnitt för displayen som gör att volymnivån "17" ser ut som "n": En otroligt småaktig kommentar kan nog någon tycka. Men i kategorin lyxprodukter, där den här sannerligen hör hemma, är det verkligen inte för mycket begärt att saker som gränssnittets typografi ska hålla lite verkshöjd. Men man kan ju unna sig att höja till 18 där kerningen plötsligt var bättre igen. Bang Olufsen Jag hade en utsökt upplevelse av beolab 90 här för ett gäng år sedan, men dagens Beolab 50 lät så illa i rummet att jag gick efter 2 låtar. Det ÄR ett väldigt svårt rum (eller sal), men jag hade hoppats på något som kunde ge mig en förnimmelse av upplevelsen av storebrorsan. BO har genuint intressant teknik och jag vill nog ändå höra de här igen, i en bättre uppställning. Demoexemplarets fronter var märkligt fula jämfört med broschyrbilderna men jag orkade inte ta reda på varför. (De kan vara otroligt snygga på bild.) PL Audio Det är lite onödigt att jag som Focal-frälst ens går in här men jag kunde inte hålla mig. Sopra 2 spelade under min korta visit (3-4 låtar kanske) och det låter ju förbannat bra. Jag skulle gissa att Sopra 2 nog inte står sig dåligt mot mina första generationens Scala Utopia. Om man inte nödvändigtvis måste kosta på sig en dCS-DAC så kan det här vara en andraplats i pris/prestanda för mig. Avantgarde Det här hypade megasystemet fick inte mig såld på horn; Troligen var musikmaterialet en faktor men för närmare 2 miljoner hade jag hoppats finna någonting extraordinärt, någon enstaka parameter åtminstone, att ta fasta på. Så blev det nu inte, men till skillnad från de tidigare nämna rummen är det här systemet inte aktuellt för mig så kanske hade jag inte så mycket tålamod heller. Jag är nyfiken på vad de mer hornentusiastiska lyssnarna tyckte. Mässan som helhet Färre rum/utställare känns lite trist, men pandemiåterhämtningen kanske inte är fullbordad ännu. Jag saknar en del aktörer och varumärken; Hembiobutiken verkar ha norpat agenturen för superhypade Perlisten men de fanns inte här. Sen undrar jag vad som hindrar stockholmsbutiker som Hifi-kit, Ljudmakarn och Reference Audio från att göra något på mässan? Sounds by Vinylbutiken är ju här men likt de senaste mässorna utan demosystem. Synd, Bengts system brukar imponera för högst rimliga pengar. Extremt mycket män, kanske värre än någonsin. Detta måste branchen, för sin egen överlevnad, göra något åt.

Visst är det vanskligt att ranka produkter baserat på mässljud, men jag tycker i bland att brasklapparna om mässljud är lite väl svepande, för alldeles lönlöst är det inte riktigt: Det är inte så våldsamt svårt att göra ett mentalt undantag för just en baspuckel i bedömningen som jag gjorde med MBL eller konstatera att ett system med stenhård PA-diskant nog inte kan skylla allting på rum, positioner eller kablar. Där det blir riktigt trassligt är när man försöker dra slutsatser kring elektroniken. Ett rum jag tyckte lätt platt och dynamikfattigt kan ju ha massor av orsaker, speciellt när alla ingående komponenter var okända för mig. Det fanns ett sånt i år som jag tänker på specifikt, där jag ändå är fortsatt väldigt nyfiken på förstärkarna. Låter det riktigt bra kan man ju utan bekymmer bokföra det systemet som "mycket lovande"—det tycker jag är en rimlig slutsats från mässlyssning. Jag tror också de flesta av oss har en skaplig (men självklart inte fullständig eller exakt) uppfattning av vad som troligen kan tillskrivas en högtalare respektive vad som mer sannolikt beror på något annat i kedjan. Sedan ska jag säga att man i bland får anledning att bli lite mer ödmjuk om man blir motbevisad, men jag kan inte minnas att jag personligen hört ett par högtalare låta dåligt på mässa (på det sätt som alltså sannolikt är högtalarens och inte systemets eller rummets fel) och sedan väldigt bra i annan kontext (det omvända har nog däremot hänt).

Jag hör uppenbarligen till det senare lägret här, och vill igen påpeka att detta är personliga intryck och reflektioner som jag inte försöker utmåla som objektiv sanning. Jag har sett kommentarer från andra som verkligen gillade ert rum. För egen del är de märken du listar exakt de som jag tidigare tycker har problem med samma Accuton-färgning. Avalon kanske minst av dem dock, kanske för att de inte kör accuton hela vägen? Sen undrar jag ju om inte detta med att Accuton är så polariserande antyder ganska oblygt att elementen har en tydlig signatur; Vill man inte undvika den sortens färgning? (Säger jag som spelar vinyl med rör-riaa eftersom jag gillar färgningen…)