shifts

Håller med. 

Spirit of Eden är varje gång jag lyssnar, det bästa albumet i världen. Sedan när jag hör ett annat bra album kan det ändras, men varje gång jag hör det så kommer jag på – ja just ja, det är bäst!

Det Terminator säger. Det plus det hyfsat stora lyssningsavståndet. Det händer något positivt när man närmar sig tre meter och däröver. Det blir en annan mer avslappnad återgivning än när man hamnar i närfältet. Kan ju även handla om synintryck, men tror inte det är endast det.

Spirit of Eden är varje gång jag lyssnar, det bästa albumet i världen. Sedan när jag hör ett annat bra album kan det ändras, men varje gång jag hör det så kommer jag på – ja just ja, det är bäst!

Det Terminator säger. Det plus det hyfsat stora lyssningsavståndet. Det händer något positivt när man närmar sig tre meter och däröver. Det blir en annan mer avslappnad återgivning än när man hamnar i närfältet. Kan ju även handla om synintryck, men tror inte det är endast det.

Spirit of Eden är varje gång jag lyssnar, det bästa albumet i världen. Sedan när jag hör ett annat bra album kan det ändras, men varje gång jag hör det så kommer jag på – ja just ja, det är bäst!

Snackar mest som snackar bäst...
 
Talk Talk - Spirit of Eden
 

Det är 305 cm mellan högtalarna, CC mått. Jag sitter 308 cm mätt från centrum mellan högtalarna och baffelns nederkant, vid basen. Så lite längre till diskant/mellanregister.
 
Rummet är 6.70 m brett, 9,5 långt till höger på bilden och 8,5 m till vänster på bilden, väggen bakom tavlan döljer en trappa upp och allt är öppet. 
 
@calm @Terminator
 

Kände för att lufta mina isländska husgudar. Det här är ofantligt bra!

Jag har testat det mesta i toe in-ut samt mot väggarna. Började med en position strax utanför stereobänken, 193cm c.c mellan högtalarna.
Olika toe in, det gav en väldigt centrerad och koncentrerad liten ljudbild. Nästan som det fanns en centerhögtalare som spelade bara.
 
Provade sedan väldigt långt ut mot väggarna, kanske ca 15cm från väggarna. Då blev det en väldigt konstig bas, och lät dåligt överlag.
Olika toe in också.
 
När jag inte hade någon toe in alls utan med högtalarna rakt ut så kunde man höra var högtalarna stod.
 
Flyttade sedan mig stegvis inåt igen där jag nu landade på denna positionen jag har idag. Minskade toe in kraftigt och då växte ljudbilden i storlek kraftigt samt att scenen kändes riktigt stor. Även 3D punkten där rösterna kommer från höjdes rejält.
 
När jag provade med en väldigt stor toe in, alltså pekandes mer eller mindre rakt in mot centrum lyssningsstolen blev det en väldigt koncentrerad ljudbild med koncentrerad låg position på 3D punkten.
 
 
Mvh:Krille
 
 

Ja, det där såg ju helfint ut. Kan också tänka mig som några andra varit inne på att högtalarna helt enkelt triggar rummet annorlunda än de förra.
 
Här ser det i alla fall ut som lyssningsplatsen är så pass nära högtalarlinjen, att direktljudet anländer hyfsat oanfrätt. Ser även ut som att högtalarna har bra avstånd mot närmaste reflekterande ytor på sidan samt bakväggen. Är nyfiken på hur intrycket av basen ändras om man förflyttar sig bakåt i rummet (även något framåt)? Jag antar att man hyfsat ofta befinner sig på annan plats i rummet, och hur uppleves tonbalansen då? Förstår att ljudbild och toppnivån är inte möjlig att bedöma, men just basens artikulation och balans? Risken finns ju alltid att man råkat placera lyssningsplatsen tryckminima/-maxima med otrevligheter som följd. Små ändringar i båda högtalarnas position samt lyssningsplatsen position kan nog ändra det hela dramatiskt.
 
Har inte så många fler råd att ge, men är nyfiken på fortsättningen.

Vet inte om det går att anlita @Engelholm Audio för akustikuppdrag i dag, men det har gått förr.

Det är lite märkligt att ibland när jag håller på och spelar in nya grejer så är det med det mest digitala och onaturliga som finns, Kraftwerk, som jag brukar reagera på att det låter ännu mer naturligt, levande och "analogt" än tidigare, och dessutom gärna utan att jag sitter i sweetspot utan bara spelar musik medans jag gör annat. Det är något som jag observerat sedan tidigare att jag spelar musik och reagerar på att det låter annorlunda utan att jag lyssnar koncentrerat. Jag kanske inte kan alla korrekta termer och är ganska dålig på att förklara vad jag hör i ord, men jag vet vad jag gillar och vart jag vill, och för mig är ovan nämnda beskrivning riktningen jag alltid strävar efter.
 
Även om jag nästan uteslutande lyssnade på elektronisk musik när jag var yngre så var Kraftwerk inte mina största favoriter (även om de såklart fanns med i bilden också), men ju mer jag investerar i hifi anläggningen desto mer spelar jag dem tror jag. Framförallt så är det de nya mixarna som återfinns på "3-D The Catalogue" (båda tyska och engelska) som gör sig allra bäst och som låter riktigt riktigt bra.
 

 
Även om jag försöker lyssna varierat när jag testar nya grejer så är nog det här helt enkelt min Stevie Ray Vaughan eller Alan Parsons... 
 
När jag testade olika VT99/6F8G rör för ett tag sedan så hittade jag ett lite roligt inlägg från en som gjort samma men ännu mer omfattande jämförelser och han använde en "Adele skala" för att beskriva karaktären på de olika rören med hjälp av låten "Hello", framförallt ifrån refrängen då hon tar i "Hello from the other siiiiiii-IIIIIIIDEEEE!". En skala från 1-10, där 10 är den mest kraftfulla och direkt översatt "magslitande" (gut-wrenching). Det stämde faktiskt ganska bra in på de rör jag hade att tillgå och jag förstod definitivt vad han menade.
 

 
Nu är jag ingen stor Adele fantast egentligen, och jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det heller, men något jag reagerade på nu när jag återigen skulle testa Adele skalan med lite nya kablar igenom hela anläggningen var att jag nu verkligen upplevde det som att hon befann sig i en riktigt riktigt stor konsertlokal, helt klart annorlunda mot tidigare hur som helst och där detaljer runt rösten framträder på ett annat sätt än vad jag minns och närvaron är så mycket större. Om jag generellt sett var 8 på Adele skalan tidigare så var jag helt klart på en 10:a nu.
 
Från att bytt USB kabel, så har jag alltså adderat signalkablar, strömkablar och nu högtalarkablar. Det känns komplett och som att cirkeln är sluten, visst har jag fortfarande ett gäng Vertere strömkablar på olika platser i anläggningen (fyra för att vara exakt), men annars så har det blivit den nya Sablon Evo serien rakt igenom vilket jag kanske inte riktigt trodde det skulle bli själv, men efter att en kabel efter den andra imponerat så var det bara att ge efter för den fortsatta nyfikenheten. Jag har som jag förmodar många andra också tröttnat på överpriser på kablar och den mer "innovativa" och "revolutionerande" lösningen efter den andra. Jag har därför sökt efter ett prisvärt alternativ som inte skulle kompromissa med ljudet utan ändå vara så bra som möjligt och så nära mina preferenser som möjligt men inte kosta både skjorta, byxor och kalsonger på samma gång.
 
USB kabeln imponerade både på egen hand och sedan i jämförelse med betydligt dyrare och hajpade kablar, den blev definitivt startskottet för att prova fler modeller. Signalkabeln gjorde om möjligt ännu större skillnad och var den stora överraskningen, strömkablarna förfinade allting ytterligare och högtalarkablarna blev lite som grädde på moset, det är nog de som jag hittills upplevt minst skillnad med, men på nåt sätt så känns det som att allting hänger ihop bättre. Kalla det synergieffekt om ni vill? Det kan ju även sägas att mina tidigare högtalarkablar var på en högre nivå än mina signalkablar så därför kanske skillnaden upplevdes som mindre, men missförstå mig inte, det är fortfarande ett bra lyft!
 
Mark som är Sablon Audio anser själv att hans kablar kanske inte nödvändigtvis är de bästa på marknaden, men tillräckligt nära och i allmänhet mer känslomässigt tillfredsställande till en "dramatiskt" lägre kostnad. Eftersom de är mer organiska kan man justera sitt system för högre upplösning någon annanstans, t.ex. säkringar eller rör osv. Sedan kan man ju fråga sig vad som är "bäst", bäst för mig behöver inte vara bäst för någon annan då vi alla har olika tycke och smak. Han är också förespråkare för att hålla saker och ting enkelt och inte göra saker och ting mer komplicerat än nödvändigt, något som jag tycker ofta passar in i de flesta sammanhang. Ju mer man lär sig om nånting, desto enklare vill man hålla det.
 
Det brukar inte råda brist på saker att uppgradera, tweaka eller byta ut här hemma, men för tillfället måste jag säga att jag känner mig väldigt nöjd. Lite som den där cirkeln som slutits som jag nämnde ovan, jag ser inga direkta grejer som behöver "åtgärdas" för tillfället. Visst finns det alltid något man KAN göra, men ingenting som jag behöver göra just nu. Det skulle väl kanske isåfall vara att..... men jag får se! 

Ok, men det ger en helt annan bild över ytorna. Till ditt lyssningsrum får du addera en betydligt större yta. Exakt hur man inkluderar ytorna i de öppna vinklarna vet jag inte men totalt handlar det säkert 40-50 m2 som påverkar det du hör. Det är ungefär som jag har det men jag har bara öppet åt ett håll som det långa benet i ett ”L”.
 
Jag försökte med ”allt” med olika placeringar och med en parametrisk equilizer. Jag hade också bytt till ett par stora fullregisterhögtalare och jag fick näst intill olyssningsbara basnoder när hela huset kom i sväng. Jag engagerade en akusiker som är något av den bästa hifiinvestering jag har gjort till en i sammanhanget liten peng, ungefär som en signalkabel. 
 
Dels fick jag ett kvitto på rummets svaga sidor och en palett av olika lösningar i 4 nivåer. Jag gick till nivå 3 (nästan). Först då fick jag valuta för de högtalare jag köpt.
 
Så här såg det ut före. En oerhörd bas som skuggade allt över ca 500 Hz. Av ”vattenfallet” framgår också att tonerna inte klingade ut. De låg kvar som ett muller långt efter anslagen.

 
Så här blev det efteråt. Ett betydligt jämnare kurva som ser ännu finare ut med ”vanlig” mätning och ett vattenfall där inte bastonerna ligger kvar och mullrar.
 

 
Sedan dessa mätningar gjordes har jag gjort ytterligare finjusteringar genom placering och ett par subbar som släcker ut en del dippar. Ett tips är också att inte dissa lösningar innan du sett vad som kan göras. Att köpa på ”fri hand” rekommenderar jag inte. Som du själv varit inne på handlar det om vilka frekvenser det är fråga om men även om vilken amplitud det handlar. Löses det bäst av absortion eller diffusion eller en kombination? Var i rummet är bäst och vad passar bäst där osv? En läkare undersöker först innan medicinering sätts in; rätt medicin och rätt dos. 

Ja, det där såg ju helfint ut. Kan också tänka mig som några andra varit inne på att högtalarna helt enkelt triggar rummet annorlunda än de förra.
 
Här ser det i alla fall ut som lyssningsplatsen är så pass nära högtalarlinjen, att direktljudet anländer hyfsat oanfrätt. Ser även ut som att högtalarna har bra avstånd mot närmaste reflekterande ytor på sidan samt bakväggen. Är nyfiken på hur intrycket av basen ändras om man förflyttar sig bakåt i rummet (även något framåt)? Jag antar att man hyfsat ofta befinner sig på annan plats i rummet, och hur uppleves tonbalansen då? Förstår att ljudbild och toppnivån är inte möjlig att bedöma, men just basens artikulation och balans? Risken finns ju alltid att man råkat placera lyssningsplatsen tryckminima/-maxima med otrevligheter som följd. Små ändringar i båda högtalarnas position samt lyssningsplatsen position kan nog ändra det hela dramatiskt.
 
Har inte så många fler råd att ge, men är nyfiken på fortsättningen.

Ser fantastiskt ut, grattis!

Anledningen till hela den här spacklingsövningen var att ge YG mer plats att andas. Med den förra centrumpunkten kunde jag inte få ut mer bredd. Vänster högtalare vill inte bo närmare fönstret, snarare tvärtom Fönstret ger reflexer, men viktigast är att det äter energi. Så vänster högtalare upplevs lite kallare i mellanbasen.
 
Bredden är viktig för precis på samma sätt som att det ibland klan uppstå ett ”hål i mitten” om högtalarna står för brett, kan det i ett stort system med stora högtalare och stora förstärkare bli alldeles för trångt på scenen. Musikerna får inte plats och rummet blir rörigt. Med förra positionen blev scenen något hopklämd när jag till exempel spelade Pierre Monteux Enigma variationer på realistisk konserthus-nivå. Jag vet att den inspelningen har enormt mycket luft, precision och energi.
 

 
Nu har jag fått ut bredden mellan högtalarna ca 30 cm till, vilket inte bara ger plats åt London symfonikerna, utan också ger mullret från tunnelbanan mer plats rent fysiskt. :-) Scenen blev jättebra och den tonala balansen jämnare, mer tryck i mellanbasen och en bättre trycksättning av rummet där det spelar ut riktigt fint.
 
Sammanfattningsvis, ett lite bökigt projekt som har dragit ut på tiden, men väl värt det. Nu låter det riktigt härligt och realistiskt.
 

Varken den föreslagna Boulder eller Gryphon är kraftfullare dock. Även om marginalerna är små blir båda frånåkta av Hegeln vid lägre laster. Det finns andra variabler, men just sett till levererad Watt, så är ingen av dem direkt potentare.
 
Boulder 866 lämnar 200 W vid 8 Ohm, det är en väldigt liten skillnad (-1 dB) mot 250 W. Vid 2 Ohm lämnar Boulder-pjäsen 700 W (650 W uppmätt av Stereophile), vilket är mindre än H390.


Diablo 300 lämnar 300 W vid 8 Ohm, det är en väldigt liten skillnad (+1 dB) mot 250 W. Vid 2 Ohm lämnar Gryphon-stärkaren 950 W, vilket är marginellt mindre än H390.
 
Hegel H390 verkar vara stabil ner till 2 Ohm, och vid 4 Ohm knuffar den ur sig 2x490W enligt spec, vilket verkligen inte är fy skam. Mätningar visar att i 2 Ohm och 1 Ohm ger den 1.04 kW respektive 1.16 kW. Inte illa.
 
Rekommenderad förstärkareffekt för 803D4 är 50–500 W, den kan alltså svälja mer i peak än någon av dessa tre förstärkare kan lämna om så krävs. Att gå upp i förstärkarstorlek är nog ingen nackdel vid högtspelande med dynamisk musikmaterial. Men personligen tror jag inte det är för att H390 är för klen som ljudet uppleves otajt, beslöjat och distant.

Varken den föreslagna Boulder eller Gryphon är kraftfullare dock. Även om marginalerna är små blir båda frånåkta av Hegeln vid lägre laster. Det finns andra variabler, men just sett till levererad Watt, så är ingen av dem direkt potentare.
 
Boulder 866 lämnar 200 W vid 8 Ohm, det är en väldigt liten skillnad (-1 dB) mot 250 W. Vid 2 Ohm lämnar Boulder-pjäsen 700 W (650 W uppmätt av Stereophile), vilket är mindre än H390.


Diablo 300 lämnar 300 W vid 8 Ohm, det är en väldigt liten skillnad (+1 dB) mot 250 W. Vid 2 Ohm lämnar Gryphon-stärkaren 950 W, vilket är marginellt mindre än H390.
 
Hegel H390 verkar vara stabil ner till 2 Ohm, och vid 4 Ohm knuffar den ur sig 2x490W enligt spec, vilket verkligen inte är fy skam. Mätningar visar att i 2 Ohm och 1 Ohm ger den 1.04 kW respektive 1.16 kW. Inte illa.
 
Rekommenderad förstärkareffekt för 803D4 är 50–500 W, den kan alltså svälja mer i peak än någon av dessa tre förstärkare kan lämna om så krävs. Att gå upp i förstärkarstorlek är nog ingen nackdel vid högtspelande med dynamisk musikmaterial. Men personligen tror jag inte det är för att H390 är för klen som ljudet uppleves otajt, beslöjat och distant.

Kromin: Av hur du beskriver det låter det som det är akustiska orsaker till det du upplever som negativt, snarare än elektriska. Svårt att helt få en uppfattning utan bilder och kanske någon skiss av rummet. Har du öppen planlösning är nog det akustiska rummet bra mycket större än de angivna måtten.
 
Vet du inte var du ska börja, föreslår jag ett samtal till en erfaren akustiker, som kan börja bena i vad du kan behöva för åtgärder. Jag tror inte en ny förstärkare kommer lösa grundproblemet, även om det är kul med nytt.

Varken den föreslagna Boulder eller Gryphon är kraftfullare dock. Även om marginalerna är små blir båda frånåkta av Hegeln vid lägre laster. Det finns andra variabler, men just sett till levererad Watt, så är ingen av dem direkt potentare.
 
Boulder 866 lämnar 200 W vid 8 Ohm, det är en väldigt liten skillnad (-1 dB) mot 250 W. Vid 2 Ohm lämnar Boulder-pjäsen 700 W (650 W uppmätt av Stereophile), vilket är mindre än H390.


Diablo 300 lämnar 300 W vid 8 Ohm, det är en väldigt liten skillnad (+1 dB) mot 250 W. Vid 2 Ohm lämnar Gryphon-stärkaren 950 W, vilket är marginellt mindre än H390.
 
Hegel H390 verkar vara stabil ner till 2 Ohm, och vid 4 Ohm knuffar den ur sig 2x490W enligt spec, vilket verkligen inte är fy skam. Mätningar visar att i 2 Ohm och 1 Ohm ger den 1.04 kW respektive 1.16 kW. Inte illa.
 
Rekommenderad förstärkareffekt för 803D4 är 50–500 W, den kan alltså svälja mer i peak än någon av dessa tre förstärkare kan lämna om så krävs. Att gå upp i förstärkarstorlek är nog ingen nackdel vid högtspelande med dynamisk musikmaterial. Men personligen tror jag inte det är för att H390 är för klen som ljudet uppleves otajt, beslöjat och distant.

Igår fick jag ett "viktigt meddelande angående min order" från jpc.de, det var en beställning som ursprungligen skickades till mig den 2:a December 2020. Egentligen var det inget problem med beställningen där och då, problemen uppstod då jag inte fick någon notis om att den hade ankommit till utlämningstället förens dagen efter paketet hade returnerats. jpc.de hanterade det hela bra ändå, de skickade min order på nytt... bara det att nu fanns ju inte alla skivor i lager längre. Och nu då sisådär 1.5 år senare så kom slutligen beskedet att tillverkaren meddelat att en av skivorna är out of print och att de återbetalar pengarna.... 

Hej,
 
Tråkigt att du inte känner dig sådär nöjd som man vill vara efter att ha gjort en rejäl uppgradering. Jag har aldrig ägt vare sig 805D3 eller 804D4 men däremot ett par 804D3 sedan 1.5 år och 804N i ca 15 år före det. Spontant låter det ju som ett ganska litet rum till en golvhögtalare av 804:ornas storlek och det bör ju bli en ganska rejäl skillnad mot 805:orna och deras förmåga att spela lite djupare bas i rummet. Jag tänker att bara dina 804:ors förmåga att spela djupare kan "aktivera" problem med stående vågor som du tidigare inte märkt med dina mindre stativhögtalare. 
 
Huruvida H390 är kraftfull nog att driva dina 804:or så tror jag nog att svaret är ja, åtminstone verkar den kunna kräma ur sig en försvarlig mängd effekt även vid lägre impedanser - se här. Om den sedan är en bra matchning i övrigt, det får du nog bara lyssna dig till. Kanske att du har möjlighet att ta dig till en av Hifiklubbens butiker och få en demo av t ex en H590 eller med två bryggade NAD M23 jämsides med en H390 för att eventuellt få en föraning om förstärkarens inverkan på upplevelsen. 
 
Det ena utesluter inte det andra men jag hade nog följt @shafts råd och börjat med lite mätningar för några tusenlappar och som sedan kanske följts upp med ett förslag på möjliga åtgärder för ett inte alltför högt femsiffrigt belopp att ta ställning till. Om du sedan gör det och ändå inte blir nöjd så borde du om inte annat kunna ha nytta av de åtgärderna oavsett vilken elektronik eller högtalare du ställer in i rummet i framtiden. 

Att se över och optimera akustiken efter bästa förmåga är alltid värdefullt innan man går vidare med eventuella uppgraderingar. En uppmätning och rådgivning av ett proffs är väl investerade pengar. Jag rekommenderar gärna Kalle hos Sounds of Science för ändamålet; https://www.sofsci.com/sv/

Därefter så finns det med all säkerhet potential till möjliga förbättringar både på digital (DAC) och analogsidan efter den större uppgraderingen av högtalare.

/ Marcus, www.perfect-sense.se

Jag är kär i att dämpa lite kring högtalarna (första reflexen), men det finns andra skolor också. Är panelerna billiga går det ju alltid att prova utan större förlust, men för att göra rätt ingrepp är en akustiker en fin investering. Det låter som ett stort projekt, men det behöver det inte vara. Det är i alla fall en mindre investering att få analysen gjord (kanske inte åtgärderna, de kan kosta) än att köpa en ny apparat först. Man kan ju köpa nytt efteråt ändå!