shifts

Ah, tack för vidare info. Blev lite förvånad med så hög gränsfrekvens på en golvstående modell.

Var ligger -3 dB tro?

Låter som en bra start på en härlig lördag! Morgonlyssning är i många avseenden den bästa lyssningen. Spelar ett mjukt ambientalbum på låg volym i detta nu, hör sambon snusandes från rummet bredvid. Tekopp i hand. Solsken på talltopparna.

Jim O’Rourke & Not Waving - Side A / Side B. (FLAC, Boomkat, Bandcamp). Label: Diagonal Round Five feat. Paul St. Hilaire - Na Fe Throw it (12”, Boomkat). Label: Main Street Salford Electronics - Deconstruction (FLAC, Boomkat). Label: Hospital Productions Francisco Lopez - Untitled #360 (CD, Staalplaat). Label: Emitter Micro Deaf Center - Low Distance (FLAC, Bandcamp). Label: Sonic Pieces Fennesz - Aurora (FLAC, Bandcamp). Label: Touch Music

Hej Pärr. Tror du har störst chans på Discogs att hitta rätt omslag. Kvaliteten skiftar dock.

Har varit på semester med min flickvän i Portugal de senaste tio dagarna eller så och börjar närma oss slutetappen. Kom till Lissabon i går och letade upp ett ölställe som serverade något annat än Super Bock och Sagres: Duque Brewpub. Väl sittandes utanför på gatan med min roligare öl hörde jag fantastisk musik ur högtalarna från stället bredvid. Ser att det är en skivbutik och ramlar genast in och köper den fantastiska plattan. Tveklöst det bästa sättet att upptäcka musik på!

Är också mycket nyfiken på vad herr Steindl håller på och utvecklar. Den har varit på gång ett bra tag. FPGA:r är det fler som kör med, DCS och Chord bland annat.

Har redan spelat genom Spirit of Eden och It's My Life. Spirit of Eden är så där bra som endast ytterst få skivor lyckas vara, den får i princip ett eget inneboende liv.

Varje år gör jag dessa listor som lätt blir enorma. Antingen har jag väldigt låga krav (det tror jag inte) eller så släpps det helt enkelt mycket ny musik som tilltalar mig. Blir alltid smått chockad när jag ser folk ge uttryck för att det inte går att hitta bra, ny musik eftersom jag själv finner den i drivor. Problemet är snarare att hinna lyssna och sätta mig in i allt jag finner. Precis som med kunskap känns det som att ju mer jag finner, desto mer inser jag hur mycket som missas!

Välbekomme! Hoppas du hittar något som åtminstone är lite intressant.

Ja, har ingen aning om hur koden ska skrivas. Har använt HTML-kod vad jag kan se och infogar som HTML. What gives?

DNMF - Smelter (Moving Furniture Records) Dead Neanderthals och Machinefabriek (Rutger Zuydervelt), båda från Nederländerna, har här gått samman som DNMF. Dead Neanderthals är en experimentell jazzduo, men har bara stött på dem som hastigast tidigare. Rutger Zuydervelt är jag mer bekant med. Han är en sanslöst produktiv man (läste någonstans att Smelter var hans 15:e utgåva under 2018) som trots sitt tempo håller förvånansvärt hög kvalitet (och variation). Mest känd för att leverera sprakande elektronisk ambient, är Smelter snarare doom metal som drar åt dronehållet. Det är fokuserat, återhållet med en underliggande aggression som bara stundtals släpps fram. Enkelt men effektivt gjort. Bandcamp | Spotify ---------- Autechre - NTS Session 1–4 (Warp Records) Autechres album har sedan några år tillbaka blivit allt längre, så när det i år dimper ner ett XX-timmars epos, kan det knappast kallas för en överraskning. Formatet fungerar för deras musik, som är strikt elektroniska abstraktioner, som visserligen kan bygga på samplingar från den analoga världen, men som garanterat har bearbetats bortom all igenkänning. NTS Session 1–4 är som namnet antyder en programserie som sändes live av NTS i en serie om fyra. Autechre är en av de stora husgudarna som jag inte får nog av, så jag satt så klart andaktsfullt bänkad inför varje session. Bleepstores | Spotify ---------- A Story of Rats - The Immeasurable Spiral (Psychic Violence Records) Det här året verkar jag haft en dragning åt det återhållsamma, vilket jag tycker går som en röd tråd genom flera av albumen. En annan tendens, vilket faktiskt förvånat mig då jag förr fått klåda för mindre, är att flera album rör sig i ett gränslandet mellan metal, folk- och ceremoniell musik. Det gäller att de elementen aldrig överdrivs eller använder dessa genres alltför igenkännliga troper, men kommer i en lyckad, avvägd blandning. Bandcamp ---------- Hawthonn - Red Goddess (of this Men Shall Know Nothing) (Ba Da Bing Records) Alltid lite jobbigt att skriva om det som var bäst. Upptäckte Hawthonn som en händelse via ett spår som inte finns på den här skivan (och som faktiskt är bättre än allt på albumet): Diamond of the Day från den inte särskilt intressanta samlingen The Harrowing of the North: New Music from Yorkshire (2018). Efter att ha hört den låten var jag tvungen att höra mer de gett ut och fann därmed Red Goddess. Att låten är bättre än hela Red Goddess betyder inte att Red Goddess är sämre, jag håller det trots allt som det bästa som kom 2018. Har svårt att placera skivan rent musikaliskt. Det låter som en orgelbaserad black metal som aldrig tar sig ur sina intron och helt saknar riff, våldsamma statiska trummor och vrål. Det är snarare finstämt, melodiskt och inbjudande snarare än exkluderande. Bakom Hawthonn ligger det äkta paret Layla och Phil Legard, baserade i Leeds. Läs gärna denna intervju för en bättre uppfattning om vad som händer bakom musiken. Att de namndroppar Coil är roligt men inte så förvånande. Mer förvånande är att Kim Cascone också omnämns: https://thequietus.com/articles/20447-hawthonn-interview-2 Bandcamp | Ba Da Bing Records | Spotify ---------- GAS - Rausch (Kompakt) GAS är en legend inom ambient techno. Men under 17 år lät Wolfgang Voigt sitt GAS-alias vila innan han väckte det till liv med nytt material förra året, i form av fantastiska skivan Narkopop. På Rausch vidareutvecklar han det han gjort på Narkopop, vilket är riktigt långsamt uppbyggd mollstämning, med så dova rytmer att stundtals är det svårt att veta om det är ens egna hjärtslag eller Rausch som slår. En mörk och hård skiva, helt utan att ta till något oväsen eller våldsamheter, med rytmer som får kämpa för att inte drunkna i orgelsvepen. Det är sällan en artist bättrar sig när de återupplivar gamla namn, men det här hör till det bästa Wolfgang Voigt gett ut. Ska upplevas i en sammanhållen lyssning från början till slut. Har dina högtalare begränsat frekvensomfång kommer du lida av det här. Bandcamp | Kompakt | Spotify ---------- Alison Cotton - All is Quiet at the Ancient Theatre (Bloxham Tapes) Albumet placerar sig någonstans mellan drone och folkrock. Även om det är minimalistiskt i utförandet, finns här tillräckligt med harmonier för att även ambienthatare ska kunna hitta något tror jag. Hon blandar sin viola med röster, svag percussion och elektroniska drones. Magiskt bra. Bandcamp | Spotify ---------- Abul Mogard - Above All Dreams (Ecstatic) Enligt sägnen är Abul Mogard en pensionerad metallverksarbetare från Belgrad i Serbien, men även om jag inte lyckats hitta vem som verkligen bakom, så verkar just den informationen inte stämma. Hur det är med den saken får vara osagt men detta är, tillsammans med Hawthonn, min favorit från 2018. Komponerad mellan 2015 och 2018, med hjälp av modularsynthar, farfisaorgel, effekter och dator. Närmaste musikaliska referens skulle kunna vara Tangerine Dream kanske. Oerhört flyktig musik, som bara finns där i rummet. Musik att försvinna borta till och låta tankarna drifta runt i ljudkosmos. Makalöst vackert, utan att driva iväg och bli New Age-kletsmet. Rekommenderas (det görs iofs samtliga i den här listan)! Har sett flera på Discogs klaga på kvaliteten på vinylpressningen. Jag håller mig till FLAC-nerladdningen (24 bit) från Bandcamp och rekommenderar därför andra att göra likadant. Bandcamp | Ecstatic | Spotify ---------- Dedekind Cut - Tahoe (Kranky) Sent förra året upptäckte jag Dedekind Cut via de två kortare alstren American Zen och The Expanding Domain. Nästan så sent att de fick vara med på detta årets lista, men låter de istället få ett omnämnda här. Bolaget Kranky som gett ut Tahoe hör till ett av de skivbolag jag följt absolut längst och med artister Labradford, Pan-American, Stars of the Lid, Boduf Songs, Jessica Bailiff, Tim Hecker, Windy & Carl bakom sig har de ett hyfsat track record. För experimentell musik har de betytt otroligt mycket och överlevt längre än de flesta. Tahoe känns nästan som en pastisch på genren ambient/drone á la Stars of the Lid eller William Basinski (tror mig höra samplingar från dessa med i ljudleken, men är inte säker). Att ta en sådan enkel ingång till en ambientplatta och använda redan slitna grepp kändes lite tamt till en början, men med upprepade lyssningar finns det någonting här som likt origami vecklar ut sig. De två tidigare nämnda släppen bygger helt på rytmer och oväsen, vilket nästan helt saknas på det här albumet, men det känns som musikens uppbyggnad ändå är snarlik. Intensiteten vrids upp något ju längre in på albumet man når. Bandcamp | Kranky | Spotify ---------- Höstblod - Mörkrets intåg (Le Narthécophore) Ingen årslista är helt komplett utan någonting som är inne och nosar black metal i hasorna. Här ett svenskt debutalbum och ärligt talat vet jag inte mycket om personen bakom. Det är rätt skitigt och stundtals fyllt av oväsen, men det blandas väl av en melodisk popnerv som gör att jag faller som en fura. Depressiv black metal fångad i ett moment av lycka. Bandcamp | Le Narthécophore | Spotify ---------- Tim Hecker - Konoyo (Kranky) Kanadensiska Tim Hecker är rätt stabil i sin utgivning av nya album, både hur frekvent de kommer men också kvaliteten på dem. Mina favoriter har alltid varit de album jag upptäckte honom med när de kom ut: Haunt Me, Haunt Me Do It Again (2001), Radio Amor (2003) samt Mirages (2004). Albumen efteråt har alltid känts svagare och som han då förlitade sig för mycket på och repeterade den stil han skapat, utan att pusha ramarna. Men så kom Ravedeath, 1972 och så var allt förlåtet igen och sedan dess har varje ny utgåva varit välkomna. Hans namn har alltid stått för en sprakande elektronika, svept i stora dimsjok av brus och Kanayo är lite annorlunda i det avseendet. Den känns mer abstrakt än föregångarna och är baserad på akustiska inspelningar av en gakuso-ensemble från Tokyo, av den typ som brukade utföras inför det japanska hovet, med för en västerlänning som mig ovanliga träblåsinstrument som hichiriki, ryuteki och shō. Bandcamp | Kranky | Spotify ---------- Jim O’Rourke - Sleep Like It’s Winter (Newhere Music) Han kan när han vill. Tror han tröttnade på all ambient krafs som ges ut och bestämde sig för att visa var skåpet ska stå (på ett lågmält sätt). Han är knappast mest känd för sina elektroniska verk, men det är där jag tycker O’Rourke är som bäst. Bandcamp ---------- Jóhann Jóhannssonn - Mandy Soundtrack (Lakeshore Records) Den isländske kompositören är numer namnkunnig som attan, med flera fantastiska välkända soundtracks bakom sig, men när jag började lyssna på Jóhannssonn tror jag få visste vem det var. Det var hans skivor på Touch Music som ledde in mig på en lång förälskelse: Englabörn (2002), Virðulegu Forsetar (2004), IBM 1401, A User's Manual (2006). Nu gick han bort för nästan exakt ett år sedan så det återstår nog bara ett fåtal album nu innan vi aldrig får höra ny musik från honom längre. Artister dör då och då och sällan blir jag sällan särskilt påverkad av det, det är liksom livet, men jag kände verkligen ene sorg när dödsbeskedet kom i musikvärlden. Han och Mika Vainio är de jag definitivt känt och känner en saknad av och kommer göra det länge. För tidigt bortgångna båda två. Deutsche Grammophon ska ge ut hans resterande outgivna material och det är något att se fram emot. De har nyligen annonserat Retrospective I och kan knappt bärga mig, men känner mig modfälld när jag inser att musiksagan är slut. Mandy var det första som gavs ut efter hans död och är soundtrack till en av för mig bästa filmer från förra året. Nicolas Cage var Nicolas Cage i en dystopisk hämnarrulle i slashertappning, som i princip var en eloge till all 80-tals-slasher jag sett. Gillar man inte den typen av filmer kan man nog fortfarande gilla soundtracket. Bandcamp | Spotify ---------- Offermose - Mørkt forår (Pomperipossa Records) Kim Larsen gick tragiskt bort 2018. Ungefär samtidigt släpptes detta album där första spåret inleds med en dystopiskt mässande Larsen. Har aldrig hört honom på detta vis tidigare och beskedet om hans död skänker en ödesmättad stämning över hela albumet. Syntambient skulle jag kalla musiken om jag var tvungen. Utgivet på Anna von Haussolffs bolag Pomperipossa Records som har en rad spännande utgivningar bakom sig nu. Ett av få bolag där jag gärna köper ohört på chans och som ofta ger en ny musikalisk upplevelse bortom nötta hjulspår. Tyvärr onödigt hårdkomprimerad, vilket förtar en stor del av glädjen. Ett obegripligt gissel som inte tycks försvinna. Bandcamp | Pomperipossa Records | Spotify ---------- Maze & Lindholm - Where the Wolf has been Seen (Aurora Borealis Recordings) Rätt mycket av den musik jag lyssnar på till vardags puttrar på i samma vibrerande, ambienta stil. Ärligt talat är mycket likt varandra och stundtals blir min lyssning precis så frånvarande som Brian Eno tänkt sig när han gav ut sina tidiga ambient-album. Men det är något jag gillar, trots det slentrianmässiga utförandet hos mycket av musiken. Trodde och tyckte länge att Where the Wolf has been Seen var just en sådan skiva. Lyssnade på den då och då, men den sög aldrig tag i mig ordentligt. Tills plötsligt en dag då skivan väckte något i mig och jag började lyssna mer fokuserat. Det knastrar och pulserar och vibrerar. Inledningsvis svävar ett skört stränginstrument som en fjäderlätt motvikt till den dova livspulsen. Mot albumets slutfas har det dova tagit överhanden, men är inte mindre kittlande för den sakens skull. Skivan avslutas med orgeldrones som ilsket överöser lyssnaren för att slutligen släppa sitt grepp och avlägsnar sig bit för bit. Bandcamp | Spotify ---------- Cam Deas - Time Exercises (The Death of Rave) En intensiv lyssning som börjar med ljud som hämtade från insidan av en elektronisk bikupa. Sedan byggs det på med polyrytmer med en sakta stigande intensitet. Trots att ljudlanskapet är abstrakt finns en fin avvägning mellan abstraktion och en bevarad intimitet som känns något ovanlig för genren. Där många andra artister inte verkar ta hänsyn till relationen mellan lyssnare, ljud och en ökande galenskap i kompositionerna, är Cam Deas ytterst välavvägd och i det närmaste återhållsam när han vrider upp takten. Innan det här albumet var gitarr hans valda instrument och läser i recensioner och pressutskick att han var en virtuos på detta. Har ingen aning om hur det står till med den saken, men kanske tog han med sig en väl inövad, exakt kompositionsteknik när han bytte gitarrer mot elektronik. Kan liknas vid Autechres mest tillskruvade ambienta stunder, vilket säger en del när det handlar om modularsyntar. Boomkat | Spotify ---------- The Skull Defekts - The Skull Defekts (Thrill Jockey) Det här i mitt tycke en fantastisk rockproduktion. Önskar mer lät så här: Tungt på riktigt. Evigt pulserande, med ett manande driv. Rock är knappast något som får mig att ens komma på tanken att lyssna särskilt intresserat, men The Skull Defekts har varit experimentella nog från starten att var gång en skiva kommer försöker jag i alla fall lyssna en gång åtminstone. Deras självbetitlade blev en av förra årets mest spelade skivor. Deras svanesång blev deras bästa album. Bandet från Göteborg gav ut skivan med meddelandet om att projektet läggs ner och bandet splittras. Avskedspelningarna lär, så klart, ha varit något i hästväg. Bandcamp | Spotify ---------- Christan Zanési - Grand Bruit / Stop! l’Horizon (Recollection GRM) Recollection GRM agerar till ett underbolag till Editions Mego (fortsättningen av tidigare Mego), ett österrikiskt bolag inriktat på avant-gardedoftande, framåtskridande elektronisk musik. Mego var banbrytande på sin tid, men hade en tendens att släppa lite för mycket grabbflåsnördiga saker av tvivelaktig kvalitet, varvat med briljanta skivsläpp. Editions Mego har lite jämnare kvalitet och är ett sådant bolag där jag ser till att hålla mig ajour med allt de ger ut. Editions Mego har några underbolag också, varav Recollection GRM är ett av dem. Det är helt fokuserat på återutgivningar och arkivugåvor av halvt om halvt bortglömde kreationer av allt från namnkunniga avantgardister till mer obskyra: Iannis Xenakis, Luc Ferrari, Pierre Schaeffer, François Bayle, Christian Zanési. Grand Bruit / Stop! l’Horizon är två hyfsat nutida kompositioner från 1991 respektive 1983. Christian Zanési själv är Recollection GRM:s konstnärlige ledare och har hand om urvalet tillsammans med François Bonnet och Editions Megos grundare Peter Rehberg. Musiken rör sig i ett elektroakustiskt sci-fi-landskap som direkt rycker tag och drar in mig. Inte så abstrakt att man abrupt blir utkastad igen, utan här blir jag kvar var gång jag trycket på play. Bandcamp | Editions Mego/Recollection GRM ---------- Massimo Toniutti - Il Museo Selvatico (Black Truffle Records) Il Museo Selvatico gavs ut första gången 1991, bekostat och utfört av artisten själv vad jag vet. Här är det återgivet på Black Truffle Records, bolaget artisten Oren Ambarchi ligger bakom. Albumet är helt uppbyggt kring inspelade vardagsljud från bergstrakterna i Italienska Friulien där Massimo vistades under tiden för inspelningen. Det här är field recordings som drar sig mot musique concrète, men utan att det glider in i en tokfrans tassemarker. Det tackar jag ödmjukt för, då sådant lätt känns allt för akademiskt. Precis som med Christian Zanési presenteras här en ljudvärld man bjuds in till och kan försvinna i. Det är ett mastigt verk och det tog mig några sittningar för att ta mig genom. I ärlighetens namn var jag inte särskilt förtjust i början, men albumet växte från något som kändes tämligen abstrakt, till det som nu är ett bekant narrativ, men utan egentlig berättelse och mål. Ska jag lyssna på skivan ser jag till att kunna göra det ostört, för den kräver visst engagemang och belönar med hållet fokus. Boomkat | Black Truffle Records | Spotify ---------- ======= ======= ======= ======= ======= ======= Det finns mycket bra från 2018 som jag inte hinner skriva om, men vill ändå omnämna dem då de lätt skulle ha kunnat hamna på listan ovan. Några av dem är mer igenkända och tänkte att det var roligare att ge mer plats i texten ovan till sådant som andra kanske missat: Anna von Hausswolff - Dead Magic Bandcamp | Spotify Aphex Twin - Collapse EP Warp | Spotify Alva Noto + Ryuichi Sakamoto - Glass Noton | Spotify Low - Double Negative Bandcamp | Spotify Jason Sharp - Stand Above the Streams Bandcamp | Spotify Thomas Ankersmit - Homage to Dick Raaijmaker Bandcamp | Spotify Neutral - När Bandcamp Peder Mannerfelt - The 3D Printed Songbook Bandcamp | Spotify Club 8 - Golden Island Amazon | Spotify Efrim Manuel Menuck - Pissing Stars Bandcamp | Spotify Robert Lippok - Applied Autonomy Bandcamp | Spotify Eli Keszler - Stadium Bandcamp | Spotify

Ser ut att vara Chord Electronics nya upscaler M Scaler ovanpå nyare slutsteget TToby. Hugo TT 2 står till höger. Hugo 2 fanns utanför rummet däremot. Det var elektronik jag längtat efter att få höra, men Kef Blade lät påträngande bumpigt i rummet och blev tröttande efter någon minut. Hoppas jag får lyssna snart igen.

AlfaGTV: Hehe inte dem, utan: https://www.constellationaudio.com/dominion

Constellation Audio bjöd på den mest dregelframkallande elektroniken, men är lite kluven till det visuella intryck jag fick av det som stod på torrdemo med alienfuturistisk formgivning.