shifts

Möttes i morse av den sorgliga nyheten att Peter Rehberg tragiskt gått bort. Hans livsgärning inom den experimentella elektroniska musikscenen är svårmatchad. Tänker främst på de magiska bolagen Mego och Editions Mego (med underbolag), hans egna akter som Pita, KTL. Det kommer bli tomt utan honom. De där bolagen är fortfarande helt centrala i mitt musikupptäckande och har varit i nära nog två decennier! Jisses alltså. Har svårt att smälta det.

Rätt många. Udda antal ser jag sällan, men 2–4–6–8 osv är hyfsat vanligt. Jag har sex stycken. Steget från två till fyra har gjort mest positiv skillnad hos mig.

Bebop: Du kommer inte få någon tabell, men flera av de där tillverkarna har några av de värsta basåtergivarna jag stött på. Inte alla modeller och inte alla märken, men flera av dem har modeller med verkligt skrämmande låg prestanda. Att många sedan endast skaffar en (1) förvärrar så klart ett redan dåligt läge, då det säkert skulle gå att uppnå hyggliga resultat om folk skaffade ett vettigt antal om 2–6.

Tycker Double A kommer med bra råd. De flesta på marknaden tillgängliga subbasar är verkligen dåliga. (För) små lådor som bullrar och dånar helt utan nyanser. Om det är någonstans inom hifispektrat DIY lättare håller hög klass än vad som är kommersiellt tillgängligt (inom rimliga prisklasser) på marknaden är det här.

So far so good. De verkar ha fixat de jävligaste buggarna (tillbaka-scrollen till början på en "sida"), samt fått till lite trevliga nyheter. Tycker mig märka att aktiviteten på Roon-forumet gått ner betänkligt. Tror folk liksom jag faktiskt tröttnat och börjat se sig om efter annat. Å andra sidan säger Roon själva att de växer så det knakar med nya kunder och de ska enligt egna uppgifter nu vara ett 50 personer starkt företag.

Förstår bättre hur du menar nu och då håller jag nog med dig i mer. Musikupplevelsen tycker jag själv kommer från musiken i sig och nog kan jag få stora musikupplevelser på ytterst beskedliga anläggningar (tänk plastig radioapparat, i mono, skorrandes i gammelfolkets stuga) likväl som på de stora. För själva upplevelsen är mätningarna (och kanske i viss mån prestandan) kuriosa, men kanske inte för det sätt man angriper hobbyn med. I slutänden vill man väl med intresset maximera upplevelsen visserligen, men är musiken tillräckligt bra kan jag nog njuta storartat nästan oavsett hur anläggningen presterar (nästan, det finns gränser). Tycker ofta fascinationen för musik och musikreproduktion tar över vid lyssning och anläggningen glöms bort. Både hemma och när jag lyssnar (ja, nu var det ju ett tag sedan) hos andra. Är stämningen inbjudande och musiken bra blir det bra.

Förstår inte riktigt motståndet mot mätvärden. De visar ofta rätt bra vilka produkter som genast ska sållas till den ointressanta högen genom att antingen inte passa i den tilltänkta applikationen eller helt enkelt för att de är odugliga. Bra ingenjörskap är dessutom något jag beaktar i urvalet och jag föredrar lägga tid och pengar på produkter där det är uppenbart att konstruktören vet vad den sysslat med. Kan man ana ett mått av konnässörsattityd att det skulle vara finare eller mer riktigt att inte kika på mätvärden vid sitt val av produkter än vice versa, eller är det inbillning från min sida?

Håller med dem som föredrog Hifimagasinet. Hifitorget ser faktiskt ut att ha blivit bättre jämför med hur det var för ett tag sedan, men önskar att fler listade annonser ska få plats på varje sida. Just nu är det alldeles för få för att praktiskt kunna okynnesskrolla.

Hellre diffuserat än dämpat bakom skallen. Hade hellre haft ingen åtgärd jämfört med dämpat just där. Vet däremot inte vad Ranefjord känner.

Gillade ett av de två album som Sault gav ut förra året, men hade missat att en ny kommit. Bäst jag passar på då.

Tycker det är rätt att se till sina behov. Du verkar ha koll på ditt eget Bebop. Det finns ingen mening med att förenkla och skala ner, om det resulterar i ett missnöje. Här har jag ”fördel”, då jag vet med mig att jag oftast lyssnat på rätt så beskedlig ljudnivå. Och den nerskalade anläggningen kommer nog bli en anläggning nummer två och inte ersätta den befintliga.

Brukar då och då leka med tanken om att skala ner. Ordentligt. Både visuellt och storleksmässigt. Brukar sluta med att jag drömmer om sommarstuga och anläggning nummer två istället. Men en liten en. Precis som stugan… I ärlighetens namn skulle jag nog kunna vara mycket nöjd med en betydligt mindre anläggning, så länge jag hade tillgång till den musikskatt hittills samlat på mig. Den får inte krympa, även om anläggningen faktiskt skulle kunna bli mindre. Håller faktiskt på och filar på en riktigt liten anläggning som endast existerar på ett idéstadie för tillfället, som ska ta väldigt liten yta i anspråk, men ändå låta fullstor. Nåja. I alla fall stativ-stor. Behöver bara den där stugan… Tycker det är en nyttig övning, för att få lite pejl på vad som faktiskt är viktigt med hobbyn. För mig viktigt, andra har ju annan approach.

Musik återgivet över flera kanaler än två, behöver tack och lov inte alltid komma med bild som bihang.

Sätter på mig läsglasögonen.

Pete Namlook har producerat ett fång flerkanalsutgåvor och bestämde mig för att skaffa några av dem. Då jag redan uppskattar Pearl II kändes det som ett bra första steg. Kom i brevlådan i dag. Formatet är DTS 5.1 + en nermix i vanligt CD-format. Antalet kanaler hemma är fortfarande endast två, men stöd för flerkanal är under uppbyggnad. Jag är en av de få som tycker att hifi och flerkanal kan gå hand i hand och det finns ingenting att tumma på. Ser rent ut sagt fram emot att få lyssna på musik i flerkanal, även sådan skapad med matrisfunktion, snarare är diskret kodade kanaler. Är inte där än, men snart hoppas jag.